Naturligtvis är det så (på individuell nivå). Nätet med sitt UGC och sin användarmedverkan tillåter användarna att sola sig i sitt egna subjektiva rampljus där de kan lufta egna värderingar och livsåskådningar. Visst, så långt handlar nätet om bekräftelse. Men jag menar att det är just personliga värderingar och subjektivitet som ger dagens webb sin största styrka. Sammantaget ger all den subjektiviteten olika synvinklar på information som tidigare kanske varit mer eller mindre vedertagen. Information har genom nätet gått från att vara tvådimensionell till fyrdimensionell. Allt beror på hur man väljer att se på saker och ting, vad jag debaterar för är nätets möjligheter att både bidra till och tolka världen från olika håll. Det är där jag menar att objektiviteten finns, i det samlade uttrycket av subjektiva tankar och värderingar, inte hos individen.

Naturligtvis är det så (på individuell nivå). Nätet med sitt UGC och sin användarmedverkan tillåter användarna att sola sig i sitt egna subjektiva rampljus där de kan lufta egna värderingar och livsåskådningar. Visst, så långt handlar nätet om bekräftelse. Men jag menar att det är just personliga värderingar och subjektivitet som ger dagens webb sin största styrka. Sammantaget ger all den subjektiviteten olika synvinklar på information som tidigare kanske varit mer eller mindre vedertagen. Information har genom nätet gått från att vara tvådimensionell till fyrdimensionell. Allt beror på hur man väljer att se på saker och ting, vad jag debaterar för är nätets möjligheter att både bidra till och tolka världen från olika håll. Det är där jag menar att objektiviteten finns, i det samlade uttrycket av subjektiva tankar och värderingar, inte hos individen.

“Är vi på väg att förvandlas till sociala vagabonds som hela tiden flyttar från det ena intresset till det andra och har vi så fall viljan som föder verklig förändring. En gammal gymnasiekompis till mig var besviken på graden av elevpåverkan vi hade på min gamla gymnasieskola. Han sa: “Vi får vara med och bestämma om vi ska ha en ny jukebox i kafeterian, men viktigare än så blir det inte.” Är det samhället vi är på väg emot?”

Men jag tror att web 2.0 med alla sina förutsättningar gentemot världslig interaktivitet och engagemang kan vara det första steget mot världslig förändring. Vi är inte där än men bara möjligheten att uppnå den typen av offentligt forum som utgörs av användaren är ett stort steg mot en verkligare demokrati. När jag skriver att vi förändrar världen medan vi försöker förstå oss på den menar jag i små steg. Som jag sa har vi kanske inte sett någon storskalig förändring genom nätet än så länge, fast och andra sidan är det snarare människornas fel. Användaren kanske har gått från passiv till aktiv deltagare på nätet, men vi måste göra det i “verkligheten” också. Visst är det viktigt att uppnå verklig förändring, fast lika viktig är möjligheten att höras och synas, det är där vi är nu (motståndet mot FRA-lagen är ett exempel) sen får vi se hur långt denna nyfunna medvetenhet tar oss.

“Är vi på väg att förvandlas till sociala vagabonds som hela tiden flyttar från det ena intresset till det andra och har vi så fall viljan som föder verklig förändring. En gammal gymnasiekompis till mig var besviken på graden av elevpåverkan vi hade på min gamla gymnasieskola. Han sa: “Vi får vara med och bestämma om vi ska ha en ny jukebox i kafeterian, men viktigare än så blir det inte.” Är det samhället vi är på väg emot?”

Men jag tror att web 2.0 med alla sina förutsättningar gentemot världslig interaktivitet och engagemang kan vara det första steget mot världslig förändring. Vi är inte där än men bara möjligheten att uppnå den typen av offentligt forum som utgörs av användaren är ett stort steg mot en verkligare demokrati. När jag skriver att vi förändrar världen medan vi försöker förstå oss på den menar jag i små steg. Som jag sa har vi kanske inte sett någon storskalig förändring genom nätet än så länge, fast och andra sidan är det snarare människornas fel. Användaren kanske har gått från passiv till aktiv deltagare på nätet, men vi måste göra det i “verkligheten” också. Visst är det viktigt att uppnå verklig förändring, fast lika viktig är möjligheten att höras och synas, det är där vi är nu (motståndet mot FRA-lagen är ett exempel) sen får vi se hur långt denna nyfunna medvetenhet tar oss.

En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus.

Pennan är bara starkare än svärdet på film. Trotts att världsnationerna röstade emot irak-kriget så har vi ett krig där idag, konsekvenserna som det skapat beskrevs innan kriget utbröt. Trotts att vi är känner till vad som händer i Irak så låter vi det ske. Trotts att att vi känner till den globala matproblematiken stötte världen in i ännu en globalt hungersnöd redan i slutet av förra året. Trotts att vi känner till det mesta om HIV fördubblas antalet smittade var 10:e år.

Förr oss med hundratals tv-kanaler och tusentals tidningar att läsa, är tragedier bara ren statistik. Och vad gör vi åt det? Bloggar och laddar upp saker på flickr i tron att det skulle mätta en asiat och stoppa annat elände världen över.

Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.

En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus.

Pennan är bara starkare än svärdet på film. Trotts att världsnationerna röstade emot irak-kriget så har vi ett krig där idag, konsekvenserna som det skapat beskrevs innan kriget utbröt. Trotts att vi är känner till vad som händer i Irak så låter vi det ske. Trotts att att vi känner till den globala matproblematiken stötte världen in i ännu en globalt hungersnöd redan i slutet av förra året. Trotts att vi känner till det mesta om HIV fördubblas antalet smittade var 10:e år.

Förr oss med hundratals tv-kanaler och tusentals tidningar att läsa, är tragedier bara ren statistik. Och vad gör vi åt det? Bloggar och laddar upp saker på flickr i tron att det skulle mätta en asiat och stoppa annat elände världen över.

Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.

Tydlig är tendensen att på nätet söka sig ett sammanhang där man får de svar man vill ha på de frågor man själv tycker ska ställas. Eftersom urvalet är i det närmaste oändligt går det att skapa sitt egen universum där de sanningar man själv omhuldar gäller. Kolla tex länkar och kommentarer på någon av alla de mer eller mindre rasistiska bloggar som nätet är fullt av.

Så kan en paradox skönjas: redskapet som kan öppna världen används ofta för att ytterligare snäva in samma värld. Resultatet riskerar naturligtvis att bli ökad polarisering och en minskad, inte ökad, förståelse för andra sätt att se på saken. På det sättet skulle vi kunna vara på väg ut ur informationssamhället och in i ett samhälle där vi i stället för information (objektivitet tror inte jag heller går att uppnå, men ändå) söker bekräftelse. Och hittar den.