wikipedia

You are currently browsing articles tagged wikipedia.

Internet gör att alla i princip kan bli specialister på allt. Möjligheterna att informera sig är nästan obegränsade. Det är naturligtvis bra. Men som alltid har myntet även en baksida.

Kraven på de enskilda individerna ökar. Det duger inte att lyssna på experter längre, man förväntas ha egen kunskap och egna åsikter – om allt. Mitt senaste läkarbesök är ett lysande exempel på detta. Jag hade bokat tid för att få ordning på min axel. Beskrev problemet så gott jag kunde. Varpå han frågade:

- Vad tror du det är för fel och vilken behandling tror du skulle vara bäst?

- Det vet jag inte, är inte det ditt jobb att bestämma? Frågade jag rätt förvånat. Jag anser mig varken ha särskilt mycket kunskap eller insikt i medicinska frågor, hade jag haft det hade jag ju inte frågat en läkare.

Läkaren, som är en man med mycket humor, brast ut i gapskratt. Och frågade:

- Men snälla du, vilket århundrade lever du i? Numera kommer folk hit för att få sina egna diagnoser bekräftade och recept utskrivna. I den mån de inte skickar efter de läkemedel de anser sig behöva från någon nätsite.

Jag gapade förvånat. Om min axel havererar (vilket den alltså gjort) har jag inte tid att reda ut vad det kan bero på. Hur skulle jag kunna veta vad som förorsakat mitt problem, och vad som bäst botar det? En läkare, en naprapat, en sjukgymnast eller någon annan specialist lär ju diagnostisera, och förhoppningsvis bota, rätt enkelt. Tror jag.

Det är jag tydligen rätt ensam om numera.

Jag förväntas, även av läkaren själv tydligen, ha gjort en gedigen research för att utreda diverse axelåkommor.

Ett mer övergripande perspektiv på detta stavas informationsproblematik. Det har blivit tydligt med all den information som finns när det gäller bland annat svininfluensan. Det är så mycket, och så spretigt, att informationsmängden i sig leder till bekymmer.

Det var naturligtvis inte bättre förr. När socialstyrelsen sa åt oss att äta 6-8 skivor bröd om dagen och alla tog sitt trippelvaccin efter kallelse från BVC. Ingen kunde ifrågasätta särskilt mycket eftersom vi helt enkelt inte kunde skaffa oss tillräcklig med information för att göra informerade val.

Just detta, alltså alla de val vi nu ska klara, gilla och tjäna på, har diskuterats länge. Åsikten att ”bestäm åt mig, jag vill inte välja elbolag, telebolag och kabelbolag, jag vill att det ska vara enkelt” är rätt utbredd.

Men misstron som föds ur allt detta talar vi sällan om.

När www.krisinformation.se , som är myndigheternas startsite för krisinformation, ska informera blir de omedelbart omsprungna av andra. Som kommer med ibland liknande, ibland helt annan, information. Det är andra siter, det finns både www.svininfluensan.com och www.svininfluensan.org . .se ägs av ett webbhotell, ingen har väl velat betala för den än.

Det skrivs oändliga tidningsartiklar, antalet bloggar som på ett eller annat sätt behandlar detta ämne vet jag inte om går att räkna. Och så har vi den så kallade fettdoktorn som i alla lägen där publicitet kan fås dyker upp som gumman i lådan.

Vem ska man tro på? Och varför? Konspirationsteorierna flödar, än får vi höra att anledningen till att myndigheterna vill att vi ska vaccinera oss är att de har ett avtal som tvingar dem att köpa vaccinet.

Eller att alltihop är en bluff från läkemedelsindustrin. Som onekligen tjänar en del pengar på sina vaccin just nu.

Än får vi höra att så är det inte alls, vaccinationsprogrammet handlar om att skydda främst samhället, men också givetvis individerna.

Vem ska man tro på? Och varför?

Den 23 februari 2005 uppmanade världshälsoorganisationen WHO världens regeringar att agera snabbt mot fågelinfluensa. En influensa som var (och är) vanlig hos fjäderfjän men ovanlig hos människor. Fram till detta datum fanns 45 kända dödsfall i fågelinfluensa hos människor. Oron gällde inte den smittspridning som gällt fram till nu – från fågel till människa. Det WHO varnade för var att viruset skulle mutera och börja smitta mellan människor. Det skulle kunna skapa en svår och farlig pandemi.

Skrämselpropagandan kom snabbt igång och när de första fåglarna smittade med fågelinfluensa hittades i Sverige var rubriken stora. Och svarta. DN rapporterar om en ”insatsgrupp” som skickats till Kalmar. Då ser i alla fall jag då soldater (i kamouflagekläder) som hukande rör sig i staden i mitt inre. Hoppas jag ser fel.

Vem minns fågelinfluensan idag?

Vem ska man tro på? Och varför?

När vi alla har tillgång till oerhörda mängder information (men inte insikt, information i sig räcker ju oftast inte), ökar kraven på dem som inte bara har informationen – utan också deras förmåga att skapa tillit, och förmedla insikt.

Myndigheter, specialister och andra som av något skäl vet mer, förstår mer, och därmed kan hjälpa oss andra att agera klokt måste handla på ett sätt som skapar förtroende. Det gör de inte idag. Informationen fungerar inte.

Ett exempel på det kom som på beställning i dag. Aftonbladet berättar historien om en kvinna som vaccinerats mot den vanliga influensan (alltså inte svininfluensan) och numera bara kan gå baklänges. Mängder med kommentarer handlar om att ”se vad farligt det är med svininfluensavaccin, allt är en bluff, vaccinera er inte!”. Trots att det i rubriken står att det handlar om vaccin mot den vanliga säsongsinfluensan.

Är läsarna inte läskunniga? Jo. Men många av oss har inte förstått. Det är för stora bokstäver. För högt tonläge. För långt borta. Informationen talar bara till hjärnan, inte till hjärtat. Då skapar vi våra egna bilder, egna fantasier. Och läser allt med ett tjockt filter framför ögonen.

Vem ska man tro på? Och varför?

Går då problemet med för mycket information, som måste tolkas, värderas och hanteras av människor som ofta varken har tid att varken tolka, värdera eller hantera mer än det som är mest akuten i vardagen, att lösa? Kan de som faktiskt vet få genomslag?

Helt säkert.

Men då måste de anpassa sin information till verkligheten, vi är ändå en bit in i 2000-talet och köper inte ordern ”6-8 skivor bröd om dagen”. Antagligen säger nu informationsansvariga i stat, landsting och kommuner ”men snälla, vi är ju på webben, och vi twittrar, vi har fattat”.

Nej, säger jag, ni har inte fattat. Ni är precis lika myndigt von oben oavsett vilken kanal ni använder. Inse att många av oss nu har så mycket mer information. Anpassa er till det. Om vi ska tro på det som sägs handlar det om ert tonfall och er insikt, snarare än om det står i tidningen, på webben eller i en tweet.

Idag motverkar myndighetsinformationen nästan sig själv, ju oftare samma sak upprepas, desto mer misstänksamma blir mottagarna. Antalet svenskar som tänker vaccinera sig mot svininfluensan sjunker stadigt. Den siffran kan naturligtvis stiga extremt snabbt om influensan slår till hårt. Men så länge som myndigheterna ägnar sig åt att ropa på vargen utan att lyckas övertyga oss om att den faktiskt är det minsta farlig vore det nog bättre att hålla tyst. Oavsett om man har ett twitterkonto eller ej.

Fotnot 1. Axeln mår bra, tackar som frågar. En sned höft gjorde att muskulaturen inte fick arbeta som den borde och började göra ont. En naprapat redde ut det med två behandlingar. Själv trodde jag att jag fått musarm. Hade varit hyggligt meningslöst att behandla det.

Fotnot 2: Precis när jag skickat den här bloggposten för publicering gick jag in på aftonbladet.se för att se vad som hänt under dagen. Och vad ligger då som förstanyhet? Jo, en utredning om ”sant och falskt om svininfluensan”. Samt en psykolog som är inne på samma problem som jag – all info som vi alla måste förhålla oss till. Det måste ju med, således detta tillägg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (9%) (30%) (52%) (9%)
23 röster

Den 14:e december 2005 publicerade Nature en undersökning (original bakom paywall, se piratversion här) som chockerade stora delar av världen. Man hade helt enkelt tagit in ämnesexperter, och jämfört antalet fel i artiklar hos Wikipedia, med de i onlineversionen av Encyclopædia Britannica, och funnit att de höll lika hög kvalitet. Varför var det så chockerande?

”Wikipedia has become the 37th most visited website, according to Alexa, a web ranking service. But critics have raised concerns about the site’s increasing influence, questioning whether multiple, unpaid editors can match paid professionals for accuracy.”

Jim Giles, Nature 438, 900-901

Här kom alltså en undersökning från en respekterad vetenskapstidskrift, som faktiskt visade att crowdsourcing producerade material som, i kvalitetshänseende, var jämförbart med betalda redaktörers jobb. Någon som känner igen diskussionerna från tidningsbranschen?

Givetvis väckte det starka känslor.

Encyclopedia Britannica in book form

Encyclopædia Britannica, Eleventh Edition (1911). Bild av stewart@flickr.

Britannica svarade förstås direkt med att såga undersökningen från alla håll de kunde. För att ytterligare öka spridningen för sin kritik, sattes flera helsidesannonser in i amerikanska och brittiska tidningar. Inte kan en publikation som lever på just trovärdighet se sig ikappsprungen av en simpel wiki? Huvudargumentationen var att flera av felen som hittats inte alls var fel, och att fullständiga testprotokoll inte har lämnats ut, något som gör undersökningen otillförlitlig.

Nature svarade i sin tur med mera information om hur studien gått till, direkta svar på Britannicas invändningar, och en uppföljningsartikel i en senare upplaga av tidsskriften. Man argumenterar att eventuella fel är distribuerade lika över både Wikipedia och Britannica, eftersom ämnesexperterna inte visste varifrån artiklarna dom undersökte kom. Ang. protokollen så valde flera av experterna att vara anonyma, och att då publicera fullständiga testprotokoll skulle bryta mot den sekretessen. Däremot finns nedkortade protokoll tillgängliga.

Och medan Nature och Britannica bråkade vidare om detaljer i studien, och Britannica valde att försvara många av sina texter, gick Wikipedia grundligt igenom felen som hittades i undersökningen (både i Britannica och Wikipedia). Lite över ett år senare, den 25:e januari 2006 (inte 24 timmar, som vissa felaktigt påstod), hade Wikipedia lyckats rätta alla de fel som upptäcktes av Nature.

Natures undersökning är förstås inte den enda som genomförts. Wikipedia själva listar 7 formella och 10 informella undersökningar (och även SvD har gjort en undersökning, som Jocke skrivit om tidigare), och säkert finns det flera. Men undersökningar som dessa, och speciellt Natures med all den publicitet det gav, är viktiga just för att dom på ett vetenskapligt sätt vågar jämföra etablerade sätt att bygga upp kunskap, med nya. Det handlar inte längre om att någon påstår att ”Wikipedia innehåller en massa skräp”, utan det undersöks noggrannt om så är fallet. Viktiga fakta att ha fakta med sig när man diskuterar nya fenomen.

Crowdsourcing

Crowdsourcing. Bild av jamescridland@flickr.

Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Att det faktiskt går att ersätta betalda experter, du och jag, med ett gäng intresserade och en wiki. För mig känns det inte särskilt konstigt, givetvis går det att hitta 10 personer som tillsammans skulle kunna ha skrivit den här artikeln bättre än vad jag gjort. Och visst finns det 100 personer som skulle kunna göra nästan vilket av våra jobb som helst. Det som känns ovant är inte att det kan hända, utan att det faktiskt händer. Helt plötsligt får någon för sig att bygga världens mest kompletta uppslagsverk, och folk bara hänger på, och får det att hända.

Varför just uppslagsverk? För att det råkade vara det man valde att inrikta sig på. Skulle det kunna vara en wikibaserad nyhetssajt istället? Javisst, Wikinews har sen 2004 levererat nyheter, och jämför sig tydligt med Associated Press (AP) i sin mission statement. Eller varför inte ta över publiceringen av hemligstämplade eller censurerade dokument man kommit över? Wikileaks gör just det, och Time Magazine skriver: “[Wikileaks] could become as important a journalistic tool as the Freedom of Information Act”. Utan tvekan.

Natures undersökning visade att wikis och speciellt crowdsourcing faktiskt fungerar. Nu sitter vi och väntar på vilken bransch som ska slukas härnäst. Tidningsbranschen ligger farligt nära till hands.

Emil Stenström är om dagarna konsultande webbstrateg, som har kvällar och helger vigda åt egna webbprojekt med inriktning på tvåvägskommunikation, och en gränssnittsutvecklingsblogg. Han finns att nå på Twitter, LinkedIn, och självklart gammal hederlig mail.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (15%) (8%) (54%) (23%)
13 röster

Det pigga gänget på Newsmill har tagit tag i Wikipedia-debatten, med anledning av att Jimmy Wales har uttalat sig för flagged revisions.  För egen del tycker jag att det är en kvasifråga, men tar såklart chansen att ge Wikipedia lite extra spinn. Det pratas alldeles för lite allvar om den sajten.

milla

Debatten handlar om att ordförande i Svenska Wikimedia förklarar varför många tycker att flagged revisions är en dålig sak, och jag förklarar varför jag tycker det är Wikipedias minsta problem. Ungefär så. Hoppa gärna in i debatten på Newsmill. Här är lite bakgrundstexter som vi skrivit under året.

Det ger mig också ett tillfälle att prova på att milla. Här under ska du se en milla-widget. Med den kan du, ungefär som med Emo Vote ange hur du känner för ett visst ämne. Try it, men glöm inte läsa debatten först ;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (14%) (29%) (14%) (43%)
7 röster

Encyclopedia Britannica ska börja att släppa in användare och ge dem möjlighet att skapa egna artiklar som komplement till de “riktiga” artiklarna. Men Britannica har verkligen en lång resa framför sig…

Heather Hopkins på Hitwise har sammanställt siffror på marknadsandelar för de fem största encyklopedierna online i USA. Baserat på antal besök har Wikipedia en marknadsandel på hela 97 procent. MSN Encarta är näst störst, men har endast 1,3 procent av det totala antalet besök i kategorin. Britannica hamnar på femte plats med 0,6 procent av besöken till encyklopedisajter i USA.

encyklopedier usa market share

I vecka 3 2008 rankades Wikipedia som nummer 13 av de mest besökta sajterna i USA jämfört med Britannica som hamnade på plats 2349.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(14%) (0%) (0%) (57%) (29%)
7 röster

Den användarskapade encyklopedin Wikipedia är bland det mest fascinerande och imponerade som skapats på och av internet. Vi har skrivit spaltkilometer om tjänsten här på mindpark.se så jag tänker inte upprepa allt fantastiskt som den representerar. Ska du ha en snabb sammanfattning så läs ”Wikipedia – helt obegripligt?”.

Däremot förtjänar det att sägas igen hur nyttig den är. Ofta när jag är ute och träffar ”mina” tidningar så passar jag på att kolla hur det är med användandet och de flesta hävdar att de använder den minst lika mycket eller mer än ne.se. Kika tex på antalet referenser till Wikipedia på hd.se, läs vad chefredaktör Sören Karlsson säger, eller vad webbredaktör Ola Olofsson tycker. Samma bild möter mig i de andra tidningshusen.

Innehållet skapas av användarna och tjänsten är gratis att använda, men den kostar såklart att driva. Det är mycket bandbredd som går åt till en av världens största sajter, och det kräver mycket serverkraft för att inte gå under av belastningen. Ändå har man envist valt att inte finansiera med annonser utan kämpar istället för att klara sig på donationer, av principiella och lätt begripliga skäl. Så det är dags att dra sitt strå till stacken.

Mindpark har därför donerat 20.000 kronor till Wikipedia idag. Det motsvarar ca en tia per anställd i Mindparks ägarföretag. Det är avsevärt mindre än vad vi betalar varje år till ne.se och det långt mindre än vad en månadslön kostar oss. Det är ett litet belopp i vårt perspektiv, men det är mycket pengar för Wikipedia. Min förhoppning är att Sveriges övriga medieföretag ska hänga på, det känns väl som en rimlig summa för att säkerställa en fri svensk encyklopedi även framöver.

Samtidigt donerar jag själv 5.000 kronor, och hoppas att fler mediechefer vill hänga på. Wikipedia bidrar till att göra vårt arbete både enklare och mer spännande, men framför allt ser tjänsten till att ge oss massor med inspiration och idéer. Det motsvarar knappt två tidningsprenumerationer för mig och det tycker jag tveklöst att det är värt. Jag kommer också personligen att börja arbeta för att svenska skolväsendet ska förändra sin syn på Wikipedia, det är jag skyldig fjortonåringen här hemma.

Viktigt att notera, det här är ingen julklapp. Det är snarare betalning för något som har ett tydligt värde. Det är ett exempel på sådant som vi inom Mindpark tycker det är viktigt att betala för. Kunskap, smartness, grey matter, nytänkande, nytta. Och eftersom Wikipedia väljer bort annonser så vi inte kan betala med ”eyeballs”,  väljer vi istället att donera en slant.

Rakt på: för att ge stöd till Wikimedia Sverige:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (50%) (0%)
2 röster

I september besökte 144 miljoner av USA’s internetanvändare någon Google-sajt, enligt comScore. Det motsvarar drygt tre fjärdedelar (76,2 procent) av alla som använde internet under september i USA. Den totala internetpubliken var under september 189,5 miljoner i USA.

Näst störst i USA är Yahoo! med totalt 144 miljoner besökare, följt av Microsoft med 122 miljoner besökare.

top 10 properties

Wikimedia Foundation (wikipedia.org) klättrade en placering på listan sedan förra månaden och ligger nu på en åttonde plats med 60,2 miljoner besökare. Även Glam Media (med bland annat glam.com & brash.com) klättrar på listan och placerar sig nu på en tionde plats, med 52,3 miljoner besökare.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Google utmanar Wikipedia och lanserar sitt egna användargenererade onlinelexikon, Knol. Det var ett tag sedan Google presenterade tjänsten men nu lanseras alltså Knol för allmänheten.

Den största skillnaden mellan Knol och Wikipedia är att den förstnämnda och nylanserade tjänsten uppmanar användarna till att offentliggöra sig i egenskap av offentliga profiler och namngivna skribenter. Detta är alltså onlinelexikonens Facebook. Tanken är att offentlighetsprincipen ska generera mer tyngd och trovärdighet åt artiklarna. För en annan intressant infallsvinkel om Knol än den jag presenterar här, läs Joakim Jardenbergs inlägg.

För år och dagar sedan i en galax långt, långt borta (närmare bestämt 15:e Nov 2007), postade jag en blogg som hette “det handlar om och, inte antingen eller“. I den bloggposten citerar jag Alexander Bard som gör ett uttalande om användargenererat material:

“Användargenererat innehåll är på väg ut. Ingen orkar ta del av all skit som publiceras. I framtiden är det talangerna vi vill åt och vi vill att någon (gärna musikbolagen) filtrerar utbudet åt oss.”

På detta svarade jag:

“Det kommer i högre utsträckning att handla om att kommersialisera det privata. Hela världen har plötsligt förvandlats till en audition, en “The world´s got talent.” Men att användargenererat material skulle vara på väg ut tror jag absolut inte på, detta är bara början.”

Är inte Knol ett praktexempel på en tjänst som försöker låta användargenererat material gå hand i hand med tyngd och trovärdighet kring den information som publiceras? Det handlar om och, inte antingen eller. Frihet under ansvar! Dessutom finns det möjligheter att öppna upp för annonser kring en publicerad artikel vilket medför att skribenten kan få en del av intäkterna – Det kommer i högre utsträckning att handla om att kommersialisera det privata.

Modernism kan definieras som en dominerande ideologi och postmodernism som ett gensvar på den ideologin. Nätet och web 1.0 var statiskt och handlade om att vi som konsumenter var passiva mottagare (Modernism). Gensvaret på web 1.0 var ett postmodernt web 2.0 baserat på användarmedverkan, dialog och konsumenten som aktiv deltagare. Det handlade inte om pengar utan om möjligheten att synas och höras, en demokratisering av produktionsverktygen och tanken. Men allt detta går i vågor. Är Knol i och med möjligheten för skribenter att tjäna pengar på sina inlägg, ett steg mot en ny form av modernism? Jag ställer frågan eftersom kommersialisering tillåts tåga in i den digitala demokratiseringsprocessen.

P.S Jag tar emot annsonser från datingtjänster, alkoholföretag och diverse hjälprättsorganisationer. Inget räddar världen som alkohol och kärlek;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Nu är den släppt! Knol – Googles nya tjänst som beskrivs som en blandning av Wikipedia och blogg. Jag vet inte om det kommer att lyfta, jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker än. Men det finns minst en otroligt viktig skillnad mot Wikipedia. Den första som skapar en artikel äger den, och styr över hur den ska kunna redigeras.

Om du vill bli ”knollad” (eller riskerar att bli det) så är det därför bäst att fixa det själv. Oavsett om det gäller dig som person, ditt företag, eller en organisation så är det bäst att hålla sig framme. Andra kan visserligen skriva en knol på samma ämne, men det är lite oklart hur det kommer att se ut i sökningar etc. Så bättre att ta det säkra före det osäkra, in och muta upp ditt territorium. Redigera och fylla på kan du göra efter hand.

Det finns mycket mer att säga om knol, och det ska bli spännande att följa utvecklingen. Men ett par snabba punkter redan nu:

The bad

  • Fantastiskt skitfula urlar. Helt otroligt.
  • Helt centrerat runt engelska och USA. Verkar inte finnas någon tanke på att världen är flerspråkig. Eller vad är det jag missar?
  • Verifiera sitt namn via cc funkar inte (ger 502) och telefon funkar bara i US.

The not so bad

  • Snygg och enkel markup. där har man ett plus, svensson tycker nog att det här är enklare.
  • De allra flesta gillar nog den “glow” de får som synlig author.
  • Inga wikipettrar.

Hoppas nu bara Manber håller vad han lovat och inte trixar med oärlig uppflyttning av knol i SERPen. Då får vi verkligen en värdemätare på hur stark Wikipedia är.

Det skrivs mycket om Knol just nu. Här är lite länkar i utdrag:

Till sist, en fundering. Har inte satt mig in helt i ToS för Wikipedia resp Knol i den här frågan – men det borde inte vara helt omöjligt automatisera en import av hela eller delar av wikipedia in i Knol…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (50%) (50%) (0%) (0%)
2 röster

”Hur kan man lita på något som vem som helst kan redigera”? Det enda sättet att göra den frågan till något begripligt är att acceptera att den antyder att det finns två grupper. En som är ”vem som helst” och en som är ”någon”. Det är samma synsätt som lurar oss att dela in i finkultur och fulkultur, sätta upp ramar för vad som är ”riktig journalistik” och med allmän skepsis se ner på det som sker utanför vår (mediernas) kontroll.

Det finns studier som visar att Wikipedia innehåller fel. Men samma studier visar att det samma gäller för de traditionella uppslagsverken också. Ansedda Nature gjorde en stor studie som tyvärr är flyttad jaiku hittade, och kortare referat finns här: ”Wikipedia as accurate as Brittanica”. Man noterade åtta allvarliga fel. Fyra vardera i Wikipedia och Encyclopædia Britannica. Man hittade också 162 mindre fel i Wikipedia mot bara 123 i Brittanica.

Svd gjorde en likande test i mars 2006, och kom till ett liknande resultat när man jämför Wikipedia och NE.se. Susning.nu är också med i artiklen, men är numera vilande och pekar mot Wikipedia. ”Gratis nätlexikon får bra betyg” skrev man, men konstaterade också att ”Experterna föredrar NE”. I några fall håller jag absolut med experterna om de minuspoäng man ger Wikipedia. Men i andra fall blir det märkligt när man hackar ner på sådan som att ”Texten är informativ men egendomligt disponerad.” (om Kubism) eller helt underbara ”Texten är alltför uppdaterad för att passa in i ett uppslagsverk” (om Slobodan Milosevic). Uppdaterad måste väl ändå vara en bra sak?

Riktigt illa går det för NE.se i frågan om Muhammedteckningarna. Här går det etablerade uppslagsverket på en riktig mina: ”Texten är spekulativ och presenterar en egen konspirationsteori.” NE.se får också två bottenplaceringar (wikipedia ingen) för att man inte har har med uppslagsord som borde vara självklara. Och kritiken är inte nådig: ”Att [Stella McCartney] saknas i den inbundna versionen av NE är tråkigt nog, men att hon inte finns med i den nätbaserade är ytterst märkligt.” Stella är numera med, men Bear Quartet verkar NE ha bestämt sig för att fortsätta dissa

Jämt skägg, eller fördel Wikipedia, om du frågar mig. Men det behöver du inte göra. Du kan skapa dig en egen uppfattning. Och om du hittar något fel, så kan du ändra. Det är det som det handlar om. Samverkan, medverkan och eget ansvar. Det handlar inte om total anarki. Även om det händer vid sällsynta tillfällen att Wiki-modellen missbrukas, spammas och att det utbyter redigeringskrig så finns det en struktur och många hängivna redaktörer. För egen del känner jag mig tryggare med Wikipedia än med NE.se, eftersom här kan jag dessutom enkelt kolla vem som gjort vilka redigeringar och vad de verkar vara för filurer.

Så svaret på den inledande frågan måste vara att man har testat och sett att det fungerar – istället för att bara reagera med ryggmärgen. Jag har testat. Jag anser att Wikipedia är helt fantastiskt. Att vår trettonåring där hemma har en skola som förbjuder honom att använda Wikipedia i skolarbetet är helt sjukt. Man har inte satt sig in ordentligt i frågan. Skolan har inte gjort sin läxa. Hade de gjort det hade de insett att de istället skulle lära ut källkritik. Men framför allt borde de ta aktiv del av att se till att fylla på Wikipedia med sina expertkunskaper. Och lära sina elever att göra det samma. DET vore ansvarsfullt.

Update: en historia slog mig just, den borde varit med från början. Från en redaktionell chef på en stor redaktion för mer än ett år sedan:

”Vår reporter fick skit i början på veckan då hon litade på Wikipedia som skrev att A jobbade på B när det i själva verket var på C. Då ringde folk, kan jag säga… Man kan inte lita på någon, och verkligen inte på Wikisar.”

Problemet var bara att en snabb koll visade att det inte alls stod så. Då hävdade man att wikin redigerats sedan artikeln skrevs, men det var ju lätt att motbevisa genom att kolla i historiken på Wikipedia. Inte ens efter det backade man, utan istället slätade man över. Bra så. Eller kanske inte.

Jag tar gärna emot info om fler studier i ämnet, det vore spännande att hitta lite nyare referat:

Read the rest of this entry »

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (67%) (33%)
6 röster

I april hade Wikipedia en unik publik på 55,8 miljoner i USA, enligt Nielsen Online. Siffrorna (pdf) visar på en kraftig tillväxt under de senaste åren. I april 2003 hade Wikipedia en publik på 700.000 unika besökare. En ökning med nästan 8000 procent på fem år.

Jämfört med april 2007 har Wikipedia ökat sin unika publik med nästan 10 miljoner unika besökare, vilket motsvarar en ökning med 22 procent

Unique audience at Wikipedia

Och sökmotorerna älskar Wikipedia. I april kom 61 procent av besöken från hemmen och 66 procent av besöken från arbetsplatser till Wikipedia från Google. Yahoo är tvåa med 19 procent av trafiken från hemmen och 16 procent av trafiken från arbetsplatser. På topplistan över de som skickar mest trafik till Wikipedia är fyra av fem sökmotorer.

top referrer for wikipedia

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

“Underskatta aldrig styrkan hos en miljon amatörer med nycklar till fabriken – Chris Anderson.”

En av mina klasskamrater (en fantastisk ung kvinna som heter Lisa) har lagt till mottot “Vi bara gör det!” bredvid sitt namn på sin MSN. Det mottot definierar på bästa tänkbara sätt den långa svansen. Vi lever i en kultur som allt mer förvandlar oss från passiva konsumenter till aktiva producenter med snart otaliga möjligheter att publicera oss själva på Internet. Alla kan vi bli popstjärnor, skådespelare eller författare med miljonpublik, och varför inte, vi bara gör det!

För dem med nycklar till “Fabriken” är möjligheterna idag närmast oändliga. Lulu.com publicerar dina texter som “print-on-demand” och garanterar dig exponering på nätet för under 200 dollar. Wikipedia, uppslagsverket på nätet, byggs dagligen ut av privatpersoner och innehåller över 1 miljon artiklar jämnfört med c.a 80 000 i Britannica och 4500 i Encarta. MySpace, Facebook, YouTube och Second Life är exempel på andra sociala medier som sätter individen i fokus.

Vi lever i en exponeringskulturkultur där de kollektiva produktionskanalerna låter amatörer spela in skivor, publicera böcker, artiklar eller spela in filmer. Och på tal om att spela in filmer. Idag (31 Okt 2007) skriver The New York Times: “THE idea that you do not have to be a professional to create a good commercial is becoming widespread, in a trend known as consumer-generated content.” Anledningen till artikeln är 18:årige Nick Haley, en brittisk första års student som skapat Apples nya reklamfilm för iPhone.

I boken The Long Tail ställer Chris Anderson en fråga: Varför skapar någon något värdefullt utan affärsplan eller utsikter att få betalt för det? För att folk vill uttrycka sig, ha kul, men framför allt för att de kan, eller för att citera Lisa ännu en gång – vi bara gör det! Men det finns även en annan anledning. Det pratas mycket om hur informationssamhället krymper vår värld och suddar ut geografiska gränser. I takt med att planeten förvandlas från en femrummare till en studentlya på 20 km² blir även de sociala gränserna tunnare och amatörer och proffs blir plötsligt grannar. Nick Haley fick ju faktiskt betalt.

Men alla är inte lika entusiastiska över “vi bara gör det!” kulturen. SVD rapporterade idag hur, Andrew Keen författare till boken “The Cult of the Amatuer: How Today´s Internet is Killing Our Culture”, menar att dagens amatörism och långa svans präglas av storlek snarare än innehåll och substans. För mig som precis kommit från skolbänken är detta kritik jag direkt kan relatera till. Hur många gånger har man inte frågat hur många sidor läraren vill att uppsatsen ska vara på och fått svaret: “jag bryr mig inte hur lång eller kort den är bara den är relevant.”

Andrew Keen menar helt enkelt att dagens informationskultur förvandlats till en uppsatts utan substans eller relevans. Å andra sidan innehåller inte det globala samhällets mosaik av kulturer universella sanningar. Det går inte att avgränsa sig till en speciell norm eller värdering när det kommer till människor. Vad som är sant och räknas som relevant för någon kan vara helt ointressant för någon annan. Snarare är det nog så att det som ansetts ha substans i dagens kommersiella konsumentkultur utgått från företag. The long Tail sätter konsumenten i fokus och ger på något sätt tillbaka samhället och det mer eller mindre fria valet om vad som ska konsumeras och produceras till individerna. En svans utan rätt eller fel blir plötsligt väldigt, väldigt lång, just på grund av att alla (nästan) får möjlighet att vara med. Fler huvuden är bättre än ett brukar det ju heta, så skriv på bara!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster