utveckling

You are currently browsing articles tagged utveckling.

En av de allra mest centrala och, måste man säga, fundamentala komponenterna i dagens Internet- och webbmiljö är den aktiva länken, hyperlänken. Hela webben bygger på att man kan klicka på en länk och komma vidare till nya sidor som i sin tur rymmer nya länkar. När HTML sprider sig till t.ex. mail så följer länkarna med och vi får länkar i mail, bilder med länkar etc.

Nu är det med bilder, sidor, texter och saker på Internet som med människor: de flyttar på sig. Och precis som det inte är någon idé att skicka julkort till din före detta flickväns före detta adress så medför en flytt av bilder, sidor, texter etc. att det uppstår en död länk. När webben var ny fanns det en rimlig möjlighet för webbansvariga att hålla koll på och uppdatera sina länkar. Idag publiceras så mycket information så det blir orimligt att hålla ordning på alla länkar. Dessutom är många siter idag betydligt mer “länktunga” än vad som var fallet förut. Använder man ett publicerings- eller bloggsystem så skapar systemet ofta massor av interna och i och för sig mycket nyttiga länkar. Detta är bra men gör också att förflyttningar får större konsekvenser.

Tekniken kan förstå hjälpa till när det gäller att hålla ordning på länkarna. Många publicerings- och bloggsystem håller ordning och ändrar på sina interna länkar om man flyttar om något på sin egen site. Dessutom finns det olika verktyg som kan hjälpa dig att kolla dina externa länkar.

Är döda länkar med andra ord bara ett praktiskt och administrativt problem som löses med bra verktyg? Nej, verkligen inte. Döda länkar, eller som det ibland kallas på engelska linkrot, är ett växande och allvarligt problem. Jag ska kort ta upp två saker som inte är så lätta att hantera och som visar på en möjlig hotbild för framtidens Internet: den igenvuxna skogen. Vilse i webben om man så vill.

Den första saken handlar om att länkar som dör inte dör fullt ut. Vad jag menar är att innehållet på en länk kan flyttas men länken i sig finns kvar och pekar på nytt innehåll. En sådan “semantiskt död” länk kan man inte hitta med de vanliga verktygen eftersom de inte kan veta något om vilket innehåll som ursprungligen fanns på länken utan bara om länken fungerar, dvs. svarar på anrop. På min egen blogg uppskattar jag att mellan 10 och 20 procent av alla döda länkar är semantiskt döda. Ett exempel är en länk som tidigare gick till ett skolprojekt i Egypten men som nu går till en resesite med fokus på Egypten. Jag har också varit med om att domäner som någon släppt uppstår igen med nytt innehåll. Om flytten går fort och man inte kollar sina länkar så ofta så riskerar man att peka på annat innehåll än man tror.

Den andra saken är potentiellt farligare. Det handlar om tjänster för att förkorta långa länkadresser. Det finns idag ett flertal sådana tjänster t.ex. bit.ly och tinyurl. Tanken är att man ska mata in en lång och komplicerad webbadress och få en som är kort och lätt att hantera. Det finns mycket som talar för sådan länkförkortning, bl.a. att länkar blir lättare att komma ihåg och läsa upp, men det ligger en stora fara i att lägga in ett mellanled i webbens adresshantering. Vad händer om mellanhanden försvinner? Då försvinner också möjligheten att lösa upp den korta adressen och hitta vägen till den adress där informationen man söker finns. Då är man vilse på riktigt …

Vad ska vi då göra? Till att börja med så måste vi nog acceptera att vissa länkar både kan och bör bli gamla. Detta är ju inget vi dagligen oroar oss för vad gäller vanliga brev, reklambroschyrer och annat som vi inte behöver hålla ordning på under någon längre tid. Däremot måste vi se till att liknande regler som gäller tryckt material också måste börja tillämpas på digitalt material. Det är t.ex. orimligt och ofattbart att när statliga myndigheter läggs ner så försvinner deras webbplatser. Naturligtvis bör rapporter och annat material som finns på sådana platser läggas i digitala arkiv med bibehållna adresser. Vidare bör användningen av länkförkortningsverktyg undvikas i de fall länken avser material med lång åtkomsttid. Alternativt bör någon statlig myndighet (t.ex. Riksarkivet eller Kungliga biblioteket) få ansvar för att upprätta en nationell tjänst för länkhantering.

Var och en av oss som skriver på nätet har förstås också en skyldighet att tänka till när det gäller länkarna. Det kan handla om att tänka igenom sin webbstruktur innan man börjar fylla den för att minska risken för omflyttningar, om att installera stöd för omlänkning av “felriktade” anrop till webben etc.

Slutligen får vi nog också sätta vårt hopp till att det kommer ny och fiffiga verktyg som kan hjälpa till att hålla ordning på våra länkar och städa bland de döda, vare sig de är semantiskt eller syntaktiskt döda.

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (17%) (17%) (50%) (17%)
6 röster

I enlighet med traditionen att posta frågor och svar kommer här ett gästinlägg som bygger på en konversation mellan en en nyfiken student och en erfaren tidningsräv. Måns Peterson, student från Halmstad frågar och Mikael Rosenlöf från Helsingborgs Dagblad / hd.se svarar. Jag gillar formen, och eftersom Micke är så klok tyckte jag det vore synd att undanhålla er detta. Har vi tur får vi läsa hela rapporten från Måns sedan också.

Hallå Jocke & Mindpark! Vill börja med att tacka för det utmärkta sätt ni levererar intressant läsning till oss läsare!
Mitt namn är Måns Peterson, och går just nu en teknisk utbildning på Kattegattgymnasiet i Halmstad. Vi håller just nu på att skriva en rapport om drömyrken och det är också anledningen till att jag hör av mig till er. Jag har helt enkelt valt att fördjupa mig i journalistyrket. Skulle ni vilja vara så snälla att låta mig låna några minuter av er tid för att svara på några enkla frågor? Det skulle verkligen uppskattas.

Vad jag fått fram så krävs det ingen utbildning för att bli journalist?
Kraven bestämmer de enskilda medieföretagen. Min bild är att de flesta företag vill att de som söker jobb har genomgått journalisthögskola eller någon form av journalistutbildning.
Såg att det fanns lite info om utbildning hos SJF.

Och förr var det vanligt att man avancerade till journalist genom att hjälpa till som volontär på någon redaktion och så vidare? Men i och med konkurrens blivit betydligt större på senare år har nästan alla nyblivna journalister någon form av utbildning?
Jag tror inte att volontärer är särskilt vanligt längre. Själv har jag jobbat på NST och HD sedan 1994 och kan inte minnas att vi haft några volontärer öht.

Hur ser det ut hos er? Finns det överhuvudtaget några som saknar utbildning?
Ja, t ex jag ;)
Dvs jag har ingen journalistutbildning, däremot gymnasie- och högskoleexamen (fil kand i engelska och språkvetenskap).

Vad är det i så fall för utbildning som är den vanligaste?
Har inte kollat, men en kvalificerad gissning är att de allra flesta som fått jobb hos oss de senaste tio åren har någon form av journalistutbildning, vid högskola eller motsvarande.

Vad går ni efter när ni nyanställer nya journalister och så vidare?
Det beror ju lite vilken typ av jobb det gäller – om det är skrivande reportrar, redigerare, webbredaktörer eller fotografer.
Men rent allmänt tittar vi såklart på utbildning och ev tidigare yrkeserfarenhet. Vi tittar även på personliga egenskaper som intresse, engagemang och samarbetsförmånga samt fackkunskaper, språkkänsla och försöker göra en bedömning om förmåga till kritiskt granskande och ifrågasättande.

Eftersom jag fortfarande går på gymnasiet, första året, har vi möjlighet att välja enskilda kurser till både andra och tredje året. Skulle det finnas något ämne ni tror jag skulle ha nytta av att fördjupa mig i redan nu för att komma närmre journalistyrket?
Svårt att svara på. Det beror på vilken typ av journalistkarriär du tänker dig – inom vilket medium och inom vilket ämnesområde.

Jag har läst på många ställen att vi just nu har ett stort överflöd med journalister i Sverige. Frågan är då hur framtiden kommer att se ut? Vad tror ni? Vad är era framtidsplaner?
Den frågan är större än vad jag hinner att förklara i ett mejlsvar ;) Men som du säkert läst – bl a på mindpark.se – brottas hela branschen med hur man ska anpassa sig till de nya medievanorna, hur papperstidningen ska behålla sin relevans och hur man ska få fart på intäkterna på nätet. Min gissning är att de traditionella medieföretagen (ffa dagspress) inte kommer att nyrektrytera särskilt många journalister de kommande åren, även om den värsta lågkonjunkturen tycks vara över.

Slutligen. Om ni fick ge mig något eller några råd på vägen till att bli journalist, vad skulle de/dessa vara?
Svårt att ge några direkta råd, men min bild (såklart färgad av att jag jobbar på en webbredaktion) är att nästa generation journalister kommer att vara uppväxt med nätet och därför kommer att vilja – och kunna – jobba på ett helt annat annat sätt än den generation som jag själv tillhör.

Stort tack till Mikael som tog sig tid att svara på frågorna. Komplettera och diskutera gärna bland kommentarerna.

Lite snabba länkar med fler som skrivit på temat.

Fyll på vetja…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(14%) (29%) (29%) (29%) (0%)
7 röster

Denna text kommer att handla om IT, Samhälle, sociala mönster, och hotet den gamla 1900-talsmakten.

1900-talsmakten förressten? Känner ni till den?

Man kan bildigt talat beskriva den som en bedagad och vacklande kultur bestående av mytiska symboler såsom: “Bonniers, Schibstedt, Wallenberg, Investor, Stockholmsbörsen, Palme, Sahlin, Fälldin, Reinfeldt, IT-konsultjättar, Volvo, SCA” och så vidare. Ni fattar.

1900-talsmakten ja. För varenda timme , månad och år som passerar in i den nya digitala världen, så blir den äldre och äldre, svagare och svagare. Fortfarande ofta med blicken kvar i de maktfullkomliga dynastiernas och politikens 1900-tal. Fortfarande ängsligt övertygade om att deras grundvärderingar fortfarande gäller. Rekryterandes samma chefsvirke. Spelandes samma golf. Odlandes samma politiska kultur. Målmedvetet snickrandes på sin egen undergång.

Långt bortom deras perceptionsförmåga och verklighet så lever alla vi andra; “Konsument- och väljarstocken” som deras existens förr brukade vila tryggt på.

Så är inte fallet längre.

1900-talsmakten har tyvärr fortfarande kvar att lära sig om vad som står bakom hörnet. De fokuserar på sina konsumenter och sina marknader, som om det fortfarande vore 1989. Det största hotet mot aktörerna och affärerna från 1900-talsmakten är alltså de själva.

För att “1900-talsmakten” överhuvudtaget ska kunna ha en politisk eller kommersiell framtid så MÅSTE de nämligen inse föjande:

-Framtiden tillhör de som utgör den nästkommande kritiska massan av konsumenter och arbetstagare, alltså den unga uppväxande massan.

Det är dem som 1900-talsmakten måste vinna, för att kunna bli “2000-talsmakten”.

Annars är de körda.

Jag ska berätta varför, genom att beskriva skillnaderna mellan 1900-talsmänniskor och 2000-talsmänniskor i en liten analogi:

  • 1900-talsmänniskan har av evolutionen utvecklats för ett liv på land (analoga apparater, de minns svartvit TV1, ett liv utan Internet och mobiltelefoner o.s.v. o.s.v.)
  • 2000-talsmänniskan har av samma evolution utvecklats för ett liv under vatten. (Digitalt, dator självklarhet från småbarndomen, mobil från 10-årsåldern och de lever mitt i den digitala marknads- och kommunikations-tsunamin varje dag och har aldrig gjort något annat)

Jag som är 1900-talsmänniska (född -68), kan leva jämlikt och besöka de yngres värld om jag tar på mig dykardräkt och luft-tuber. Jag kan bygga hus och rum under vattnet och agera med deras teknik och leva jämsides med dem på lika villkor, nästan.

Skillnaden är att den nya digitala kontexten är de ungas “natural habitat” -de har nämligen gälar. De är gjorda, fostrade och helt harmoniserade för ett liv utan papperstidningar, fasta TV-tablåer, Telefonkiosker och andra beteendereferenser från 1900-talet.

De behöver inte lära om eller anpassa sig. De har heller inte det nostalgiska bagaget av vad “datorer var när vi först kopplade upp oss via terminal och skickade vårt första e-mail” som så många av oss äldre orerar om.

Det kommersiella Internet var redan på plats när de fick sin uppfattningsförmåga och de är helt historielösa vad gäller datorernas och nätets uppkomst. De har inget “före” att förhålla sig till.

Det är med de ögonen vi måste förstå den kommersiella framtiden för IT-aktörer och även den demokratiska framtiden för politiken, som fortfarande ångar av Palme, fönsterkuvert, Fälldin och 1900-talskultur.

Låt mig fördjupa mig lite och bli konkret:

  • Ur det här perspektivet så är processen mot The Pirate Bay bara en löjlig liten parentes.
  • OS.kriget är ett låtsas-krig utan relevans.

Nätet migrerar, muterar och utvecklas varje dag till saker som:

  • Cloud Computing.
  • Chrome OS
  • Den multimediala mobiltelefonrevolutionen.
  • Realtidskommunikation över IP.

Fenomen som är mycket färska och som få förutsåg för bara 7-8 år sedan och som är helt revolutionerande ur ett sociologist perspektiv, vilket i sig förändrar hela fundamentet som marknad och politik vilar på.

Vad jag vill fråga 1900-talsmakten är om ni verkligen är säkra på att ni har fingret  på pulsen om vad som _verkligen_ håller på att förändras i samhället?

-Vad innebär de nya IT-vanorna _egentligen_?

En ny marknad, med helt nya beteendemönster, med helt nya människor lämnar det gamla bakom sig.

I spåren av detta ser jag några saker:

  • Marksänd TV:s totala marginalisering.
  • Marksänd Radios vitalisering. (Om man ger fan i DAB och ligger kvar på trygga FM.bandet samt satsar på IP-radio)
  • Sattellitkanalernas ångest och halvdöd.
  • Gratistidningarsnas död.
  • TV-spelens triumf.
  • TV-tablåns död.
  • Morgon- och dagstidningens totala död i pappersform.
  • Skivbolagens död,
  • Facebook-liknande sociala communities totala dominans.
  • Den traditionella politikens slakt-död.

Nu kommer vågdelaren:

Är vi  lite äldre (40 och uppåt) så förblindade av våran 1900-talsuppväxt, att vi säger “näää…det kommer aldrig att hända” eller blir vi ödmjuka inför faktumet att det faktiskt kan komma att bli så, och hur möter man i så fall det obekvämma scenariot som då uppstår?

För mig är det här något hisnande enormt när jag tittar på det hela och försöker hantera vidden av den enorma skillnaden mellan de äldre generationerna och de yngre, och vad som kommer ett skilja dem åt på ett fundamentalt sätt.

Jag skyggar lite över att ha öppnat den här mentala dörren, för med den, kom slutsatserna i så många samhällsdimensioner, att det vore bekvämare att inte tänka på dem.

Effekterna av det jag talar om, syns redan tydligt och kommer att accellerera exponentiellt redan de kommande fem åren.

Följande  är mitt budskap till den gamla 1900-talsmakten: Lär om. Fort som fan. Skaffa er en ödmjukhet inför framtiden. Och framför allt: -Skaffa gälar.

Stefan Hallgren sprang jag på för första gången på Östersundsposten, någon gång på 1800-talet. Numera beskriver vi honom helt enkelt som: Nätentrepenör, rådgivare och IT-ideolog sedan 1994, som nu driver nätbyrån www.happyminds.com

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (10%) (60%) (30%) (0%)
10 röster

Cameron Chapman dristar sig att göra 15 förutsägelser om Internets framtid inom kommande femårsperiod. Enligt Chapman har vi tre viktiga drivkrafter som verkar: utvecklingen av hårdvara, utveckling av mjukvara och ökad acceptans för nya lösningar (t.ex. inom den sociala webben).

Redan här vill jag göra tillägget att teknik per se (hård eller mjuk) sällan själv skapar förändring. Utveckling uppstår när teknik används på nya sätt, ofta på grund av att användare man inte tänkte på använder tekniken till sådant man inte heller tänkte på. Med andra ord tror jag att Internets utveckling framöver i mångt och mycket finns att söka i ändrade beteenden, kopplingar till lagar och regler och andra “mjuka” faktorer.

Den första punkten på listan är “Micro-Payments For Quality Content”. Här nämns bl.a. det faktum att man idag ofta måste “samla” mikrobetalningar innan de kan användas. I framtiden kommer mikrobetalningar att flöda fritt på ett annat sätt. Här kan jag bara instämma. Redan idag finns exempel på hur man t.ex. i Tredje världen ser möjligheter att nå ut med tjänster till medborgarna och att de kan använda mobilen för mikrobetalningar. Detta är ett område som varit aktuellt länge och som nu är moget för ett genombrott. Vi får hoppas att de befintliga aktöreran på marknaden väljer att hänga med och inte att bromsa och hindra.

Punkt två är “Wider Monitors For More Horizontal-Scrolling Content” som handlar om att allt eftersom skärmarna blir större så kommer vi att se en utveckling mot “breda” snarare än “långa” webbsidor. I vissa fall kommer detta att göra det möjligt att skapa webbsidor som mer liknar de format vi är vana vid. Jag ser denna utveckling som positiv. Många webbar skulle må bättre av en större frihet i “rummet”.

Punkt tre heter “Magazines In A More Interactive Format (Wiki, Digital Video, Etc.)”. Chapman tror inte att tidningarna kommer att dö. Däremot måste de anpassa sig till nätet och bli mer interaktiva. En på denna site J. Jardenberg skulle säga: bend or break. Chapman tror att tidningar av olika slag kommer att lära sig att böja sig. Vi kan till och med få fler tidningar om än i många olika format.

Den fjärde punkten är “More Collaborative And Real-Time Content”. Här lyfter Chapman fram flera exempel på delat skrivande där större eller mindre grupper tillsammans skriver serier, romaner, läroböcker etc. Jag har själv hört talas om en båtkonstruktör som tog fram en hel båt i dialog med medlemmarna i en community. Delat skrivande har tidigare varit vanligt inom vissa branscher. Själv har erfarenhet från universitetsvärlden och offentlig sektor där denna typ av skrivande faktiskt är den som är vanligast. Ofta leder detta till väl genomarbetade texter. En spännande fråga här är: hur ska man veta vem som skrivit vad? Är det ens viktigt? Kanske ibland, till exempel om tre elever skriver en rapport i skolan, eller måste vi hitta nya sätt att värdera förmågan att skriva?

På femte plats har vi “More Semantic Content And Apps That Exploit Them”. Detta är ett av mina favoritämnen. Om webben ska bli något mer än ett skyltfönster krävs att informationen på nätet är begriplig inte bara för människor utan också för applikationer. Då krävs det att informationen är märkt på ett sätt som gör den semantiskt begriplig även för icke-människor (Hur vet du att “Johan” är ett förnamn?). Det lustiga är att många av oss just nu fyller webben med metadata via Facebook, hash-tags på Twitter etc. Utmaningen blir att skapa gemensamma ontologier (eller i alla falla mappningar mellan olika ontologier) samt se till att märka upp även annan information.

Plats sex intas av “Augmented Reality In Mobile Web Applications” som handlar om att de bilder och filmer vi når via t.ex. mobilen ska få ett “lager” av data som tas från nätet. T.ex. kan ett foto av ett hus kompletteras med information om husets historia och en vägbeskrivning. Spännande men samtidigt ruskigt: ta ett foto av grannen på tunnelbana och få reda på att han är dömd för misshandel …

Nummer sju på listan är “Better Adoption Of Web Standards” vilket är ett annat av mina hjärtebarn. Det är obegripligt att vissa företag fortfarande tror på inlåsning av kunderna genom att ta fram egna standarder. När öppna standarder används tvärs genom kommer vi att få se en utveckling av nya tjänster som inte liknar något tidigare … Kontakta mig om du vill veta mer om detta!

Åttonde punkten är “Better Web Security Against Phishing, Scams and Spam”. Absolut! Det handlar inte bara om mer och bättre teknik utan också om vårt förhållningssätt till vår information och vårt uppförande på nätet.

Punkt nio heter “Even More Social Apps” och lyfter fram tre olika områden: virtuella världar, sammanställning av innehåll och verktyg för att bygga egna sociala arenor. Virutella världar har varit på och av tapeten men nu kan det kanske vara dags för ett genombrott på bred front. Sammanställning av information diskuterar jag i mina inlägg kring konjunkta och disjunkta samtal.

På plats tio har vi “More High-Quality Online ‘TV’ Programs” handlar om att Internet i framtiden kommer att kunna leverera rörlig bild av sådan kvalitet att det kan konkurrera med TV. Eftersom produktionen och distribution blir billigare så kommer fler att kunna göra webb-TV. Youtube är ju en bra indikation på att detta är en tämligen säker prognos.

Så har vi kommit till punkt elva: “Web Apps Play A Bigger Role In Daily Life”. Här lyfter Chapman en sak som jag trott på i flera år: webben kommer, mer eller mindre, att bli den dominerande plattformen för programutveckling, oberoende av tillämpningsområde. Dessutom kommer många saker som vi idag ser som fysiska artefakter att bli program (tänk vattenpass och kompass i iPhone).

Punkt tolv heter “Search Engine Optimization Will Be Less Important” och det är väl hög tid! I framtiden kommer, tror jag, social taggning och personliga rekommendationer att bli mer viktiga för att hitta i mediabruset. Mer metadata och semantiska modeller kommer också att göra sökningar bättre.

Nummer tretton är “Your OS Will Be Online” är ytterligare en bekräftelse på att Scott McNealy hade rätt: The net is the computer. Även om det naturligtivs kan kännas obehagligt att inte ha OS m.m. på sin dator så kan det bara bli bättre. För min mer detaljerde synpunkter se min post “Datorn är död – i varje fall döende och det är bra!“. Och titta på filmen!

Så den nästsista punkten: “Customized User Interfaces”. Detta är också en punkte med historia. Jag tror att detta är en icke-punkt. När program blir mer flexibla och när datorer blir mer osynliga så kommer detta att komma av sig själv. Titta på din egen dator med dina länkar i browserna, dina alias på skrivbordet, dina mappar etc. Vi är redan där och det kommer bara att blir mer.

Den sista punkten heter “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och är, vilket  Champman också säger, redan en sanning. Däremot citerar jag gärna Chapmans avslutande mening: “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och så kommer det att bli.

Sammanställningen innehåller dessutom många bra länkar för en som vill läsa vidare. Enjoy!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (33%) (67%)
3 röster

Just nu håller jag på att sätta ihop en marknadsföringsplan till vårt program 30 minuter, som jag har skrivit om här tidigare.

Eftersom vi har två stora mediehus i ryggen, Corren och Norrköpings tidningar, så finns det ju marknadsföringsmuskler. Annonser i tidningen, banners och puffar på nätet, trailers i tv, kanske till och med stortavlor på stan och stripeade bilar.

Jag tänkte nog börja med att försöka slussa folk till vårt fanpage på Facebook. Sådana här företag har ju haft som policy att försöka dra all trafik till de egna webbsajterna. Men precis som många andra inser vi ju styrkan i att vara där folk redan finns. Och då är Facebook ett självklart val.

Så, första delen av marknadsföringsplanen blir att berätta om vårt fanpage, vara aktiva där och stimulera diskussion om programmet och projektet.

Även Twitter finns såklart med i planen. Jag lever redan mitt liv halvt på Twitter och önskar mig i julklapp att fler av våra potentiella tittare/användare startar Twitterkonton. Att kommunicera med så många som möjligt är drömmen.

Men jag har samtidigt en inte helt bekväm känsla i magen. Jag tänker på Jaiku-grundaren och före detta Google-produktchefen Jyri Engeström som höll en väldigt intressant föreläsning på Disruptive medias Realtime-konferens för några veckor sedan. Hans huvudpoäng var: vem äger egentligen vår identitet när vi använder sociala medier? Vi investerar det käraste vi har, nämligen tid, relationer och trovärdighet i olika tekniska applikationer. Men om företagen bakom går omkull, vad händer då med allt vi har investerat? Hur ser vi till att applikationerna är öppna och att vi som använder dom har möjlighet att påverka utvecklingen?

Diskussionen är inte ny. För några år sedan var fejans slutenhet en anledning för många att säga tack, men nej tack. Nu predikar vi de sociala mediernas överlägsenhet, i princip rakt av. Och vi inom traditionella medier ser möjligheter att nå nya grupper och öka vår relevans.

Och det är ju i sig inget fel. Frågan är bara vilket ansvar vi tar för att faktiskt granska utvecklingen, eller om vi bara hänger på den för att vi längtar så hett efter publiken.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning 30 minuter och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (17%) (33%) (17%)
6 röster

Det är uppenbart att samtalet är viktigt för oss som människor. Människor pratar, skvallrar, debatterar etc. Här finns, på en nivå, inget nytt när det kommer till vår nya mediavärld. Vi använder “bara” nya verktyg som Twitter, Facebook etc. för att föra de samtal vi ändå vill föra.

Jag vill inte här ta upp frågan om information overflow, att våra FB-vänner är något annat än “riktiga” vänner etc. Jag ser dessa frågor som varande av vad man kan kalla kvantitativ karaktär. Jag skulle här vilja lyfta en fråga som jag anser är av en mer kvalitativ karaktär.

Det jag vill peka på är att hittills har ett samtal kunnat karakteriseras av att alla deltagare i samtalet varit på samma “plats” samtidigt. Sitter vi i ett rum är det uppenbart att alla som deltar i samtalet är på samma plats vid samma tid. Om vi har ett telefonsamtal eller deltar i en videokonferens är vi också på samma “plats”: i samma telefonuppkoppling eller samma videosession. Alla som deltar i samtalet vet vilka andra som är med i samtalet och alla kan höra och tala med alla andra.

Det vi nu ser är framväxten av samtal som sker i olika grupper som överlappar varandra och där olika personer ryms i olika snitt. Ett exempel förklarar vad jag menar. Lisa och Lasse följer varandra på Twitter. Lisa postar en tweet om något. Den kan ses av Lasse och alla Lisas followers. Lasse gör en reflexion på Lisas tweet. Den kan ses av Lisa och alla Lasses followers. Bara de som är followers till både Lisa och Lasse kommer att kunna följa hela samtalet. Resten kommer bara att se delar av samtalet. Detta kallar jag för det disjunkta samtalet.

Jag vill påstå att det disjunkta samtalet är något nytt som vi ännu inte riktigt förstått finns. Jag tror många fortfarande på något sätt känner det som att om jag twittrar med Lisa så kan alla följa samtalet. Eller också bryr man sig inte alls utan ser det hela som ett samtal med bara Lisa.

Icke desto mindre kommer en uppsjö människor att få ta del, olika delar, av det samtal som pågår. Vad betyder detta? Kan de förstå samtalet? Är inte risken större att de kan missförstå samtalet? Kan detta leda till ekoeffekter?

Parallellt med framväxten av det disjunkta samtalet skapar Twitter verktyg för lägga samman delar av samtal som pågår mellan olika personer. Med hashtags (#) märker man sina tweets och sedan kan man skapa sökfönster baserat på kombinationer av hashtags. Det gör det möjligt att ta del av alla tweets som handlar om ett visst tema, en viss person, en viss händelse eller kombinationer därav. Sådana flöden vill jag kalla för konjunkta samtal.

Det märkliga är att de konjunkta samtalen initialt inte finns, dvs. talarna känner inte till varandra utan urvalet av informationsobjekt skapar samtalet. Hur utvecklas den typ av samtal?

Vad innebär det disjunkta och konjunkta samtalen för våra sätt att diskutera och kommunicera? Vilka möjligheter och faror finns? Jag kastar ut bollen nu och hoppas på feed back!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (30%) (20%)
10 röster

Varje tid har sin symbol för omvälvande rörelser. För 00-talet är det kanske web 2.0 som bäst symboliserar den rörelse mot en gemensam och öppen plattform för att distribuera innehåll oavsett vem man är och vad man vill säga.

Web 2.0 är ett uttryck som egentligen har sin grund i en teknisk mylla. Förutom att det användes redan 1999 av Darcy DiNucci där hon ser webben som en distribution där inte själva källan är det viktiga utan att själva webben blir fragmenterad genom att den blir en del av en mängd plattformar.

Genomslaget för termen kommer i samband med O’Reilly Medias Web 2.0-konferenser och har nu fått förförståelsen om att webben är en plattform och över till att symbolisera hur webtjänster gått från att vara sändare av information till att fungera som plattformar för dialog och öppnat upp för alla att vara såväl sändare och mottagare.

Genom klient/serverlösningar och handlar om såväl APIs som XML respektive att molnet blir en självklar del genom att allt mer och mer lyfts in i webben istället för att sparas och köras lokalt. Idag är web 2.0 det som DiNucci förutspådde – ett fragmenterat tjänstelandskap där själva innehållet är viktigare och intressantare än ytan.

Centralt är fortfarande att det handlar om användargenererat innehåll (UGC – user generated content) och en i grunden demokratiserad mediavärld. För hela historien läs Wikipedia-artikeln eller O’Reillys ”What is web 2.0″.

Web 2.0 har genererat ett antal ytterligare termer: Health 2.0, Library 2.0, Gov 2.0, Politik 2.0… I princip alla viktiga delar som vi diskuterar och som påverkar våra liv och samhället diskuteras utifrån att det är en ny grundläggande värld vi går in i: varje samhälleligt segment måste förnyas och sambandet handlar om att användaren: individen har fått makt och vill ta del av den. Det är en kulturell revolution genom att alla potentiellt kan vara deltagare: makten över världsbilden och tanken är inte längre bara för några få.

Det är inget nytt och att vi väljer en viss symbol för att visa på ett nytt sätt att förhålla oss till världen är ett djupt mänskligt beteende.

Web 2.0 är en i grunden teknisk term men utifrån vårt normala användande av sifferkombinationen borde vi vara på 2.3 eller 2.4.5.

Det intressanta ligger i att web 2.0 handlar om ett nytt sätt att se på världen och individen. Tekniken som skapat möjligheterna till detta: utan utvecklingen av webben som plattform, utan databasernas framväxande (fr a MySQL som open source-lösning) och att det är enklare att både publicera, utveckla och flytta på data men det är möjligheterna och passionerade entreprenörer som drivit utvecklingen. Självklart har många kritiserat utvecklingen och sett klara likheter med dotcom-bubblan. Men det är inte heller speciellt intressant: den ekonomiska utvecklingen utifrån nya användningsområden av tekniken är självklara och har alltid pågått.

Det som är speciellt och sett som unikt med web 2.0 är att det blivit en symbol för en ny värderingsgrund – ett ”mindset” som är förändrat och förändrar resten av vårt sätt att se allt från vår individuella möjlighet till samhällets utveckling. Därför blir det fruktbart att i varje samhälleligt segment lägga till 2.0. Det handlar inte om att rasera och bygga nytt utan att bygga vidare men utifrån ett nytt, kanske lateralt, tänkande. Genom 2.0 så återvinner vi grunden men öppnar upp, skalar och ge tillgång till data och innehåll på ett sätt som förut inte varit möjligt.

Unikt ja och samtidigt en självklar del i en utveckling och ett ”språng” som tagits många gånger förut. För genom teknisk utveckling och passionerat intresse och engagemang har världen utvecklats. Web 2.0 är en utveckling i en rak linje där teknik och innehåll och samhällsförändring går hand i hand. Förra gången la vi till ett ”e-”, innan dess slog televisionen och radiovågorna igenom och öppnade världen för gemene man. När vi förstod elektromagentismen kunde vi börja snabbt kommunicera via telegrafen: det gav en samhällsutveckling som är grunden för den vi har idag. Boktryckarkonsten gav Luther möjlighet att föra fram sin idé om att ge människor tillgång till Bibeln på deras eget språk och på så sätt göra sig sin egen tolkning och genom skrivkonsten (och ett underliggande behov av att spara sina tankar på grund av förföljelse) skapade judarna Talmud – ett sätt att kommunicera idéer och innehåll till sin eftervärld. Varje förändring har gett fler människor tillgång till publiceringsverktyg och vridit makt ur händerna på de traditionella publicisterna som alltid är de som har makten över tanken.

Teknik skapar möjligheter – men det är själva innehållet och användandet som är det intressanta. 2.0 är nu – nästa steg är inte 3.0 utan något helt annat. Samtidigt symboliserar 2.0 inget annat än Samhället 2.0. Den viktiga lärdomen av web 2.0 är att våga omfamna förändringen och inte motarbeta den.

Niclas Strandh aka deeped arbetar som creative planner, föreläsare och sociala mediestrateg i Strandh.DigitalPR och på JMW. Bloggat sedan 2001 och startade den första svenska bloggen om reklam 2003: Researcher.se. Sedan 2005 bloggat på Deepedition.com.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (60%) (0%) (40%) (0%)
5 röster

I veckan spelade jag och vår eminentet sändningsproducent Mikael Landelius in en trailer för vårt tv-program, som nu har fått namnet 30 minuter. Eftersom varken studio, grafik eller jinglar är färdiga så gjorde vi en väldigt enkel trailer, ni får gärna kolla in den:

Som ni ser så har jag valt att fokusera på sociala medier som verktyg för att komma i kontakt med mig. Inte med redaktionen, utan med mig. Mina argument är följande:

  1. Genom att redan i trailern berätta att vi finns på Facebook och Twitter så anger vi riktningen: vi vill vara på nätet, där ni är.
  2. Genom att använda mig själv som verktyg istället för att fronta själva företaget så anger vi en relationell ton.  Det är inte loggor och slogans som talar. Det är en person.
  3. Mail – Facebook – Twitter verkar vara en rimlig ordning. Dom allra flesta använder åtminstone något av verktygen.

En del som har sett trailern tycker att den också hintar om att äldre människor inte är välkomna. Eftersom vi inte berättar var man kan skicka sitt brev eller ringa så utesluter vi människor – framförallt dom som inte finns på nätet.

Min ingång i det här är att dom som vill skicka brev och vykort, dom har vi redan. Många av dom är trogna prenumeranter på våra tidningar. Att däremot skapa relationer med dem som finns på nätet är något vi inte kan negligera. För att se till att vi är relevanta – på lång sikt.

Och visst, man hade kunnat trycka på både sociala medier och traditionella kontaktvägar. Men det hade inte angett en lika tydlig färdriktning och positionering.

Rätt eller fel, vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (38%) (0%) (63%)
8 röster

I oktober 2008 skrev jag ett inlägg på min blogg som handlade om att det skulle vara kul att träffas ett tiotal personer under en helg och lanserade varsin affärsidé på 24 timmar. Just då var det en rolig men oslipad idé. Det var framför allt en fråga till mina bloggläsare: “Vad tycker ni om det här? Låter det kul? Är det genomförbart?” Men idén tog skruv. Jag gissar att det hela hade något med  “sociala medier” att göra. Diskussionen växte i kommentarsfältet, folk bloggade och länkade, twittrade och stötte och blötte idén på Jaiku och Bloggy. Dagen efter blev jag tvungen att skriva ett nytt inlägg med lite mer struktur, och eventet fick då ett namn: 24 hour business camp.

Många visade intresse och när Joakim Jardenberg hörde av sig och sa att Mindpark ville gå in som sponsorer var stenen satt i rullning. 24 hour business camp blev på en vecka en varelse med ett eget liv. Min roll var inte inte längre att driva på, utan att försöka tygla det lilla monstret. Tack vare deltagarnas stora nätverk fick vi snabbt in fler sponsorer än vi behövde. Även deltagarlistan växte och växte (och det blev också en lång väntelista med folk som inte fick plats, tyvärr).

Den ekonomiska pessimismen var stor och den ekonomiska stämningen kanske som värst i när vi satte oss i båten till Hasseludden Yasuragi i januari 2009.  Efter  inledande mingel och bad gick startskottet, och ett 90-tal deltagare började kampen mot klockan. 24 timmar senare kom vi ut ur töcknet, och det visade det sig att vi byggt 52 nya webbtjänster. När jag på fredagsförmiddagen började få se de färdiga sajterna blev jag jublande glad. Jag tror att alla, även vi själva, förvånades över den höga kvalitetén på tjänsterna. YouTV.se, Listentoblogs.com, Voicly.com, Ticketz.se, Kundo.se, Bloggmode.se, Mmsx.se, Börjablogga.se, Virurl.it, Ehandel.se… och alla andra.

Så här i efterhand kan det kanske framstå som en självklart att det skulle bli bra. Men utanför vår egen bubbla så var det få som hade några höga förväntningar. Ett antal tidningar hade skrivit om oss innan vi körde igång, och i kommentarsfälten i allt från Dagens Industri till IDG blev vi grundligt dissade. Läs  kommenterna igen, om ni glömt bort vad folk tyckte och tänkte. “Naivt”, “Välkommen till verkligheten”, “Undrar om de fortfarande bor hemma?” var ett urval bland av kommentarerna. Skepsisen var stor.

Det jag tror att kritikerna inte förstod var att 24hbc var en experimentverkstad, ett laboratorium för nya idéer. Ur ett större perspektiv var det aldrig tänkt att alla eller ens majoriteten av idéerna skulle lyckas. Som entreprenör måste vara beredd att misslyckas ett antal gånger innan man kommer fram till ett vinnande koncept. Dom viktigaste egenskaperna hos entreprenörer (och forskare, uppfinnare och konstnärer?) är experimentlusta och envishet.

På ett lite mindre allvarligt plan så var målet med 24hbc är att ha kul, och att inspirera. Allt man behöver för att starta ett företag är en laptop och fungerande internetuppkoppling – jag hoppas att det budskapet nådde ut till fler än mina bloggläsare. Och Geek Girl Meetup, Sweden Social Webcamp, 24 Hour Sörmland hoppas jag alla ha hämtat lite inspiration från 24hbc.

Och ikväll sätter vi oss återigen på båten mot Hasseludden för en vända till av 24hbc. Experimentet fortsätter. :)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (25%) (25%) (50%)
4 röster

Det är lite som det brukar vara. Du peppar, pratar, förbereder dig och sedan står du där vid registreringen på den där konferensen som du har sett fram emot en hel månad.

Förbi dig går fullversioner av de där små Twitterprofilbilderna och du har fullt upp med att minnas vad de egentligen heter. Framför ögonen vandrar bara ett @ och deras handle förbi. Vissa är längre än vad du har tänkt dig, andra liknar inte det minsta människan på bilden och du börjar så smått tvivla på om det verkligen är X och X som står snett framför dig. Du står där i ditt hörn/i gången, håller hårt om datorväskan och tittar på de andra lite blygt när du vet att du egentligen borde gå runt och leta efter bekanta (är det riktigt illa står du bara på ett ställe och glor ner i iphonen). Det är ju därför du är här. För att inspireras. Nätverka som det så fint heter. Träffa nya människor. Det finns ingen tid att spilla.

Jag hade kunnat fortsätta orera om trevande kontakter, samtal som börjar med “nej men hej är inte du… jag har hört så mycket… trevligt att äntligen träffas…” via de obligatoriska Twitter-skämten under presentationerna, grupperingarna under lunchen och publiken som nickar unisont så fort någon influgen amerikansk guru sätter igång sin keynote.

Vi har alla varit med om det.

Samtidigt som du läser detta registrerar sig 100 tjejer på IFL i Stockholm för helgens Geek Girl Meetup som går under namnet “The architechture of winning”. Det är dags för andra omgången av GGM (den första var i mars 2009), en unconference som är allt annat än den initiala beskrivningen av vad en konferens brukar vara.

För en ung tjej i branschen är det tufft nog som det är. Har du riktig otur sitter du fast på något kontor, omgiven av kostymklädda män som tjatar om vikten av att delta på olika sociala medier-plattformar men som själva aldrig tar sig tid att göra mer än att registrera sig på Twitter och skörda en åker eller två i Farmville.

Kanske har du istället haft tur och befinner dig på en fantastisk arbetsplats där du tillåts prova dig fram, utveckla dina kunskaper kring webben och dela med dig av dem till andra internt och externt intresserade parter. Du har chefer som vill att organisationen ska göra bra grejer på nätet snarare än att bara fokusera på exakt var intäkterna finns. Chefer som låter dig prova dig fram förutsättningslöst i hopp om att ni på vägen ska hitta den rätta modellen.geekgirlmeetup004

Var du än befinner dig på organisationsskalan finns det en plats för dig på Geek Girl Meetup om du är intresserad, givmild med din kunskap och engagerad.

Vår unconference handlar om att dela med sig, att lära av varandra, att inspirera. Det handlar inte om att sno idéer, slå sig på bröstet samt skryta högt och brett om ens förträfflighet. Vi är alla stolta över att vi är sanna Geek Girls – “nördtjejer träffas och lyssnar på varandra, snackar framtidsplaner och projekt, utforskar framkanten av varandras nörd-passioner i ett land av teknik, design och business”.

Vi älskar det vi sysslar med och det är vår drivkraft. Vi vill peppa varandra och vi ser till att saker och ting händer på olika fronter runt om i Sverige. Exakt de känslorna är vad en unconference som GGM lyfter fram och hedrar; vår kollektiva kunskap och vårt stora engagemang. Därför blir GGM en fantastisk upplevelse för deltagarna. Alla anstränger sig och gör sitt yttersta för att den kollektiva upplevelsen ska vara givande trots att vi är 100 tjejer med olika intressen.

geekgirlmeetupJag tänker ofta på alla de inspirerande tjejer som jag träffade i mars under första Geek Girl Meetup och som jag sedan dess har haft ett utbyte med. Hur mycket har vi inte har diskuterat, bollat idéer, träffats på andra evenemang och påbörjat samarbeten. Om det faktum att 50 tjejer som samlades en dag i två undervisningssalar kunde sätta en liten snöboll i rullning, tänk vad regelbundna träffar skulle kunna göra för utvecklingen. Det är sällan man hoppas på snöbollseffekter, men det är vad jag tror GGM kan göra för webbtjejerna i Sverige.

Vi behöver träffas och utbyta erfarenheter. Med mötena växer vi som individer genom vår gemenskap. Sverige behöver smarta och handlingskraftiga tjejer som är med i matchen, men de tjejerna behöver varandra för att sätta agendan. Det gör vi den här helgen, bygger på snöbollen i väntan på lavinen.

För mer information om vem som kallar sig för Geek Girl besök geekgirlmeetup.com eller kolla in programmet.

Sandra Jakob är journalist och webbredaktör på hd.se och är specialiserad på läsarmedverkan och sociala medier. En Geek Girl som ägnar en stor del av sin tid åt att mässa för journalister om att de måste finnas i de sociala medierna och brinner för att få medieföretagen att bli mer öppna. Du kan följa Sandra varje dag på twitter.com/sandrina och mer sporadiskt på sandrajakob.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (7%) (27%) (13%) (53%)
15 röster

Den 22 december 2005 lämnades Skr 2005/06:66 (Digital distribution av ljudradio), till Riksdagen. Det var ett svar på en rapport som skrivits av Digitalradiokommittén, en parlamentariskt tillsatt kommitté. I sammanfattningen av regeringens skrivelse kan man läsa:

En rad olika tekniska lösningar finns eller håller på att utvecklas för digital distribution av ljudradio. När det gäller DAB-tekniken är fördelarna för konsumenterna inte klarlagda och tekniken har haft begränsad framgång i andra länder. Andra tekniska lösningar har heller inte prövats fullt ut, exempelvis ett samarbete mellan radio och TV. Regeringen anser i det perspektivet att det inte finns skäl att välja en enskild teknik för den framtida radiodistributionen. Mot denna bakgrund är ett beslut om att påbörja en utbyggnad av DAB-sändningarna inte aktuellt. Det innebär att det inte heller är aktuellt att genomföra kommitténs övriga förslag.

I denna skrivelse gick alltså regeringen helt emot de förslag som lagts fram. Man kan även se i skrivelsen SOU 2002:38 (Digital Radio. Kartläggning och analys), att den inte alls kom fram till samma sak som regeringen.

Hur kommer detta sig?

Nu ska jag säga att jag stöttade regeringens beslut helt och fullt, och ser det även som gott att även nuvarande regering har samma åsikter. Jag blev en dag på scen beskylld att vara den som dödade DAB (Digital Audio Broadcasting). Det anser jag vara överdrift, för det är verkligen inte bara jag som har åsikten att DAB är en teknik designad för förra årtusendet.

Den 29 september 2009 var Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth intervjuvad i Sveriges Radio och i artikeln framgår det att Kulturdepartementet med Statsrådet i spetsen vill vara teknikneutrala.

Dessa olika beslut på högsta politiska nivå har alltså under många år gått emot vad Sveriges Radio och många utredningar har föreslagit. Men som jag skrev tidigare så är det helt i linje med mina egna funderingar, varför jag gratulerar både förra och nuvarande regeringar till kloka beslut.

Men varför är regeringarnas beslut så bra?

Vi måste först bli överens om att Internet fungerar helt annorlunda än alla de sätt vi tidigare kommunicerat. Telefoni, mobiltelefoni, kabeltv, rundradio/tv och satellit fungerar ungefär på samma sätt. Man har en anslutning (sladd eller radio) och över den anslutningen får man viss information. Accessen är gjord för en viss tjänst. Accessen och tjänsten hanteras dessutom av i de flesta fall av samma organisation. Varje tjänst som man kan komma åt bestäms av de som man köper accessen av. Man kan inte som kund till Telia mobiltelefoni komma åt de tjänster som Tre har. Man kan inte komma åt via CanalDigital satellit-tv de kanaler som de inte har i sitt utbud.

Internet är annorlunda. Internet består i sin enklaste form av tre olika lager till skillnad från de två som man haft traditionellt. Emellan tjänsten och transporten finns IP (Internetprotokollet). Därmed behöver tjänsten bara anpassas till IP och inte till transporten. Det är IP som anpassar sig till transporten. Genom att använda IP lite här och var blir det därför enklare att lansera tjänster. Enklare och billigare.

Men den egentliga faktorn till att den digitalradioform som Digitalradiokommitén föreslog, DAB, inte är helt optimalt är inte Internet, även om Internet är en stor faktor, utan den avreglering av telemarknaden som pågått sedan mitten av 80-talet. Genom att det skapats konkurrerande metoder att ta emot radio, inklusive från konkurrerande företag, så blir det mer och mer lyssnaren som bestämmer på vad hon vill lyssna på och på vilket sätt detta ska ske. Sveriges radio över FM är inte enda alternativet längre. Radio Nord var nog startskottet till konkurrens om man ser bakåt i historien.

Med det gamla FM-nätet, när det var det enda sättet man kunde komma åt radio, var det Sveriges Radio som ihop med Staten talade om för lyssnaren inte bara vad hon skulle lyssna på utan också hur hon skulle bära sig åt för att lyssna på de få radiokanaler som fanns tillgängliga. Det fungerade då. Men inte längre. Idag väljer lyssnaren mer och mer först hur hon vill lyssna på radio, och sedan väljer hon mellan de kanaler och det material som där finns tillgängligt.

Vill man därför som producent av information nå så många som möjligt måste man därför finnas där konsumenterna finns. Annars går konsumenterna till en konkurrent. Ska därför SR nå sitt mål på ett visst antal lyssnare och/eller viss penetration så måste man använda många distributionsmetoder, inte någon enda som man satsar alla pengar på.

Samma sak skulle man kunna säga om satsningen på digital marktv vilket är en helt annan pilsner. Nästan en fiasko det också. Satsning på DVB-T som nu måste bytas till DVB-T2 vilket tar en hel del frekvensutrymme samt att det tvingar folk att byta boxar, igen. Samt det faktum att man skapade Boxer istället för att i marknätet tvinga fram en standard där kund kunde köpa kort av vilken leverantör som helst (och därmed skulle marknätet vara neutralt).

Men nu har vi DVB-T, och det är nog bra ur ett robusthetsperspektiv att ha ett alternativt heltäckande distributionsnät parallellt med Internet. Speciellt om vi uppgraderar det till DVB-T2. Då kan vi använda det på ett mycket mer effektivt sätt. Tex säger många som kan detta med radio bättre än jag att man mycket väl kan sända radio i DVB-T2 (till skillnad från DVB-T). Fler mjukvarubaserade mottagare kommer också göra det enklare att uppgradera programvara när det behövs i framtiden.

Behöver vi DAB eller DAB+? Knappast. Vi behöver inte fler nät i Sverige. Vi måste samsas om de resurser vi har. Och det är detta som jag hoppas att Statsmakterna verkligen förstått. Det verkar som om de har det. Betänkandet “När en räcker – mastdelning för miljön” ledde genom Proposition 2006/07:119 “En effektivare lag om elektronisk kommunikation till att Lagen om Elektronisk Kommunikation (2003:389) ändrades så att operatörer kunde tvingas dela master, dvs dela passiv infrastruktur. På liknande sätt har andra initiativ framkommit, som det ramanslag för samförläggning av kanalisation på 75MSEK, i och med anslag 37:5 inom Utgiftsområde 22 i Statsbudgeten 2007, samt 20MSEK under 2010 och 2011.

Det finns alltså en syn att vi måste samsas i Sverige. Vi kan inte hålla på och bygga egna saker hela tiden. Därför, ihop med det faktum att SR producerar program av god kvalitet och ska nå så många som möjligt, är det för mig klart att SR inte ska försöka bygga egna distributionsmekanismer och speciellt inte egna distributionsnät. Pengarna ska användas istället på så effektivt sätt som möjligt, så att SR finns på så många platser som möjligt. Inklusive DVB-T2, mobiltelefonnäten, Internet, och FM under överskådlig tid, för DVB-T nätet tillhör inte SVT och TV4. Det tillhör oss i Sverige som vill ta del av de program som produceras, och vi ska naturligtvis få även radio där. Såväl SR som UR och PLR (privatfinansierad lokalradio).

Där lyssnaren finns.

Så att lyssnaren själv kan välja.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(6%) (25%) (6%) (44%) (19%)
16 röster

Närmare än Skavlan.

Eldigt som Debatt.

Kaxigare än morgonsofforna.

Nånstans där skulle jag vilja placera vårt nya tv-program som ska börja sändas i november i NTM:s tv-kanaler 24Corren och 24nt, som man kan titta på i Linköping och Norrköping med omnejd.

Just nu är utbudet av lokal tv ganska skraltigt. Satsningar som Kanal Lokal har gått i putten. SVT gör ingen mer regional tv förutom nyhetssändningarna, precis som TV4. Så visst, det finns ett hål för en mediekoncern som NTM att gå in och operera i. Och det är dags nu, när vi ska göra en halvtimmes studio-tv med gäster fyra dagar i veckan.

Men hur gör man ett sånt program angeläget? Relevant? Intressant för andra än de som vi redan har grepp om, folk som är 60+? Hur gör man lokal tv som inte är synonymt med det ganska belastade ordet ”lokal-tv” (ni vet, budgetläge, töntigt, bonnigt, gammalt)?

Naturligtvis handlar det om val av ämnen, tilltal, programledare, gäster. Men det handlar förmodligen lika mycket om val av arena och – inte minst – hur mycket man som tittare faktiskt kan påverka innehållet.

Därför vill vi inte göra klassisk gammelmedia-tv. Såklart ska vi ha fan page på fejan, twittra, blogga, lägga ut klipp från programmet på Youtube. Men det kanske går att vrida det ett steg till.

Vad sägs om att göra programmet live, på webben? Streama ut hela inspelningen och exakt där och då låta folk komma med frågor, åsikter, tankar. Kanske till och med befogade påhopp, både på mig som programledare och på gästerna. Helt enkelt göra programmet på webben, tillsammans med tittarna/användarna (eller medskaparna, ska man nog säga). Och sen sända det i tv, senare på kvällen.

Visst, det är lite tekniskt jox som ska fixas. Och visst, man måste ha något slags filter. Och absolut, det är en del praktiska detaljer som ska falla på plats.

Men sånt går att lösa. Frågan är i grund och botten en annan: vågar jag som redaktör och programledare släppa in andra i min intervju? Vågar jag släppa kontrollen? Kan jag göra det och ändå ha kvar min pondus och trovärdighet?

Mitt svar på första frågan är ja. I alla fall tror jag det. Jag vill vara del av en ny och förändrad journalistik. Om pondusen blir lidande återstår att se.

Men vad tror ni? Är det här ett koncept att bygga vidare på?

(Fotnot: creddas den dom creddas bör. Det där med livesändning på webben har jag inte kommit på själv, utan idén dök upp under ett intressant möte mellan mig, Jocke Jardenberg och Thomas Selig. Vi känner varandra från Twitter.)

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (10%) (60%) (0%) (30%)
10 röster

Medievärlden stoppar pressarna och blir nättidning ”endast”. Jag hade önskat att det var resultat av en genomarbetad, progressiv och offensiv strategi, och inte bara ett försök att spara pengar. Men det är ju inte för sent än, det är nu man kan börja med att definiera om sig. Jag tror det kan bli en spännande resa, och det känns som tidningen redan tagit ett par steg i rätt riktning.

Jag kan förstå beslutet att satsa på nätet enbart. Uppdraget och de ekonomiska förutsättningarna har inte gått ihop. Sedan man gjorde om affärsmodellen för tidningen har Anders Ahlberg fört en ojämn kamp mot Excel, och jag förstår att han känner sig besviken idag. Jag förstår också att han lämnar tidningen. Det tror jag är det bästa för både medievarlden.se och för honom själv. Det krävs en omstart för tidningen.

Det som är lite klurigare att förstå är att man definierar om uppdraget. Enligt artikeln:

Tidningen får ett nytt uppdrag, att granska branschen. I dag ska den både vara opinionsbildande och granskande.
– Det nya uppdraget gör att Medievärlden på ett ännu tydligare sätt kommer att kunna fokusera på att granska branschen vilket ingen annan tidning gör i dag, säger Tidningsutgivarnas vd Anna Serner

Men det lär väl klarna och då har jag några få förhoppningar.

  1. Att vi tillsammans hittar nya och spännande vägar för samarbeten. Kanske att nya medievarlden.se står för nyheterna och bevakningen och att SSBD och Mindpark står för debatten.
  2. Att Axel Andén får ta över som chefredaktör för nya, slimmade, hypermoderna och banbrytande medievarlden.se. Vi är säkert många som som sluter upp och hjälper till där det behövs.
  3. Att branschen ställer upp och annonserar. Vi kanske till och med ska sätta ihop ett gemensamt annonspaket? En platsannonslösning för medievarlden, SSBD och Mindpark roddar vi ihop i ett grisblink.
  4. Att prispaketet runt ”Årets…” i någon slags shape and form räddas, och breddas.

Frågorna är många och diskuteras såklart på Twitter, i bloggar och på Twinglykanalen /media. Häng med.

Uppdatering: lite kommentarer på kommentarerna

  • Journalisten.se gör ett rakt nyhetsknäck som det inte är så mycket att säga om. Men sedan skriver Helena Giertta en ledare som gör mig stum. För det första hävdar hon genomgående att man ”lägger ner Medievärden”. Sedan fortsätter hon med fantastiska citat som: ”Papperstidningens uppskattas mest av sina medlemmar, oavsett om det är TU, scouterna eller Journalistförbundet man är medlem i.” Ahh, dit och läs själv
  • Sofia Mirjamsdotter på SSBD är förvisso också inne på att det är negativt i texten ”TU skickar dubbla signaler när de lägger ner Medievärlden”. Jag tycker vi ska vara mer försiktiga än så med att döma ut webbens kapacitet. Men jag håller med om att det varit en bra produkt på papper, att de gjort ett grymt arbete (jag var nog inte tydlig med det i min text ovan – mån om att se framåt), och att Anders Ahlberg gjort ett kanonjobb.
  • Sven-Åke på hd.se:s Ledarbloggen är tidigt ute och säger ”Farväl till Medievärlden”. Jag håller med om att behovet av debatt nog aldrig varit större, men menar nog ändå att det heller aldrig funnits så många arenor för det, så goda möjligheter till samtal.
  • Rolf van den Brink kommenterar, och får efter stor tvekan en länk. ”Medievärlden – TUs och Annonsörernas udda logik”.
  • Dagens Media, alltid lika tråkiga i sina rubriker: ”TU skrotar Medievärlden”. Anna Serner intervjuas.
  • Resumé vinner en poäng på sakligaste rubben: ”Tidningsutgivarna lägger ner tidningen

Uppdatering 2: Axel fick jobbet. Skönt att ha rätt på en punkt, nu ska bara de tre andra önskningarna slå in också.
Kommentarer från Medievärlden, Dagens Media, Journalisten, Resumé, TU själva via MyNewsdesk och så klart: Twitter

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(9%) (0%) (27%) (27%) (36%)
11 röster

Jag har tjatat om Guardian och deras Open Platform, men jag tänker tjata lite till. Inte nog med att jag fick avnjuta Chris Thorpe, en av smartskallarna som jobbar tillsammans med Simon Willison och Matt McAlister på att förändra hela tidningsvärlden. Jag fick dessutom höra honom berätta om den brittiska offentlighetens nya projekt.

1000 datakällor släpps fria och man säger: ”Get excited and do things”. För egen del blir jag så uppskuttad att jag knappt kan sitta stilla. Tänk om Makten och öppenheten fick se ett sådant här genombrott. Tänk om vi fick se det redan till Fokus heldag, ”När tekniken förändrar politiken”,  den 15/10. Tänk om Mats Sjöstrand, ordförande i e-delegationen, säger att 1000 öppna datakällor innan september 2010 är hans plan också.

Open everything är en härlig våg, med många beståndsdelar (här är några), som sveper fram över världen nu. Läs vad brittiska kabinettet säger:

From today we are inviting developers to show government how to get the future public data site right – how to find and use public sector information.
The developer community through initiatives such as Show Us a Better Way, the Power of Information TaskforceMySociety and Rewired State have consistently demonstrated their eagerness and abilities to “Code a Better Country“.  You have given us evidence and examples to help drive this forward within government.

Så vad har detta med Guardian att göra egentligen? Jo, jag ser det så här. Guardian har inte bara skapat ett api, så där lite lagom lättvindigt. Man har på ett medvetet sätt arbetat genom hela sin strategi. Oavsett om man väljer den ekonomiska eller biologiska betydelsen så är ”mutualism” ett ord som genomsyrar strategin. Och enkelt kan man säga att det handlar om att ta en jämlik plats i det nya ekosystem som man menar att internet representerar. ”Weaving the Guardian into the fabric of the Internet

Givetvis har man räknat fram en massa konkreta, snabba, nyttor med Content API, Data Store, Apps Gallery och alla timmar man lägger ner på sitt utåtriktade arbete. Det räcker att snabbt titta in i Apps Gallery för att inse att det där hade man aldrig kunnat hinna bygga själv. Men det finns också ett annat element som handlar om att dela med sig och att få tillbaka. Och i den processen ingår också att du lär dig hur du kan använda andra så som de använder dig.

Guardian har helt enkelt skaffat sig ett försprång, ett övertag mot konkurenterna. Så när det nu plötsligt finns 1000 ytterligare datakällor att gräva ur, så är Guardian väl rustade på alla sätt:

  • Eftersom de själv utvecklat egna api:er så har de djup förståelse för hur de ska använda andras.
  • Eftersom de redan har släppt ut massor av sin egen data är det snabbt gjort att jacka ihop det man har med det som man nu får tillgång till.
  • Eftersom man har en upparbetad relation med hundratals frivilliga nördar så har man ett stort försprång när det gäller tillgången till grey matter (om ni minns – all that matters).

Behöver jag säga att de, dessutom, verkar ha förbannat roligt på jobbet?

Några sköna bilder från Chris lugna och coola presentation. Jag tyckte han var så behaglig att jag överväger att försöka flyga in honom istället för Simon till ”Från tryckeri till api” på Internetdagarna i november.

Chris Thorpe, Guardian. Intro. Building the stacks for a mutualised newspaper

Chris Thorpe, Guardian. Intro. Building the stacks for a mutualised newspaper.

Chris Thorpe, Guardian. On building the solution for user controlled expenses

Chris Thorpe, Guardian. On building the solution for MPs expenses. Kolla kalendertid, lansering en vecka efter beslut. En och en halv veckas mantid. Total kostnad för driften hittills är 50 pund. Utvecklingsmiljön är så klart open source och gratis.

Chris Thorpe, Guardian. On building the solution for #edfest

Chris Thorpe, Guardian. On building the solution for #edfest. Under en manveckas utvecklingstid. Byggt och hostat på Google App Engine – alltså helt gratis. Erkänner att det är lite fulhack, kräver en del handpåläggning/administration. Men ändå…

Chris Thorpe, Guardian. Final takeaway

Chris Thorpe, Guardian. Final takeaway!

BTW, rubriken är lånad av Mats Ronander. Den kändes passande.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (40%) (0%) (60%)
10 röster

Vi var många som studsade till när vi läste originalversionen av Judy Sims bloggpost ”Top 10 Lies Newspaper Execs are Telling Themselves”. Även om många är trötta på att det bara ställs frågor och pekas på problem så var den här postningen så rå i sin kritik att det var omöjligt att inte förhålla sig till den. Dessutom går det att vända på nästan var och en av de här rubrikerna och finna potentiella lösningar där. För att underlätta diskussionen har vi låtit översätta den. Stort tack till Magnus Hultberg för strong insats och till Karin Svensson för grundstommen. Givetvis ett stort tack till Judy Sims som frikostigt lät oss använda hennes text.

Men hon var lite förundrad över att det skulle göras. Citerar: ”We North Americans are under the impression that the Swedes have it all figured out!”

Judy_Sims

I år blev mitt favoritord i Scripps Nationals stavningstävling “omphaloskepsis”: navelskåderi. Otroligt målande för vad som just nu pågår i tidningsbranschen.

Valmöjligheterna är så skrämmande, lösningarna så drastiska, att ingen vill erkänna för sig själv vad som måste göras. Så de flyr verkligheten. De intalar sig själva att allt är som det alltid varit och det kommer bara att påskynda deras fall.

Här är de tio största lögnerna som jag ser dem. Jag har sparat den största, den fetaste lögnen, till sist.

# Lögn nr 1: Vi kan hantera den här strukturförändringen med vår integrerade organisation

Nej, det kan ni inte.

På grund av de senaste årens ökade ekonomiska press har många tidningschefer intalat sig själva att den integrerade organisationen är den bästa lösningen.

Det kommer inte att fungera, de redan trasiga kan inte hantera sin egen upplösning. De flesta tidningsanställda har inte det strategiska tänk som krävs för att hantera förändringarna som pågår, än mindre rida vågen i form av att skapa nya produkter som utmanar kärnverksamheten eftersom de fortfarande ser sig själva som tidningsanställda. Bara för att du säger att du “publicerar nyheter” istället för att “trycka tidningar” blir det inte sant.

Jag håller helt med om Howard Owens analys. Bara genom att skilja webbredaktionen helt från tidningen kan organisationen trygga sitt varumärkes och sina dyrbara journalistiska principers överlevnad.

Clay Christensen talar om “kärnverksamhetens sugande ljud”. Just så, precis det är vad som pågår hos nyhetsorganisationer världen över. Den tryckta produkten kommer alltid att segra då den genererar mest pengar, har mest resurser och kostnader kopplat till sig och det är där alla känner sig bekväma.

Att inför sittande styrelse övertygande föreslå ett fokus på det som tjänar lite pengar, har obegränsat med konkurrens samt otydliga framtidsmöjligheter och intäktskällor vore minst sagt svårt. Michael Nielsen har beskrivit detta väl. Förnuftiga chefer fokuserar på de traditionella kärnvärdena även i nedgång och på grund av detta kan de två verksamheterna inte samexistera.

# Lögn nr 2: Printsäljare kan sälja annonser online också

Fast egentligen formuleras det oftast “printsäljare borde kunna sälja annonser online”.

Det kanske de borde. Men det kan de inte.

Att be tidningens annonssäljare även ta hand om onlineannonseringen funkar helt enkelt inte. Jag har egna personliga erfarenheter av detta och har haft otaliga konversationer med andra som försökt ge sig på samma sak.

Ta inte mitt ord för sanning, de senaste åren har Borrell and Associates använt starkare och starkare språk för att påtala vikten av att hålla isär säljstyrkorna för annonser i tryck och online.

I en rapport från 2008, upprättad åt American Press Institutes projekt Newspaper Next skrev de: “Nästa logiska steg – det enda möjliga steget – är att separera säljorganisationerna”. De baserar detta på att de numeriskt har påvisat att en kombination av säljstyrkorna nästan alltid leder till sämre resultat. Varför? Därför att de flesta säljarna på de flesta tidningarna har inte alls varit säljare. De har varit ordermottagare. Jag drar mig till minnes en tidningschef som för flera år sen med glimten i ögat sade att hans säljare “svarar aggressivt i telefonen”.

Vidare, de flesta tidningsannonssäljare har sålt rader och kolumner i årtionden. Online annonsering är långt mer komplext och tar mycket längre tid än annonser i tryck. Säljaren tvingas ibland förklara för köparen hur online annonsering fungerar, något de troligen inte ens själva är helt bekväma med. Lägg till det övervakning, optimering och rapportering. Mycket jobb för en bråkdel av intäkten.

Sen har vi frågan om kompensation. Enbart provision fungerar inte på så små siffror. En annonschef frågade mig en gång hur han kunde berättiga att betala 25% av hans provisionsbudget på 4% av hans intäktsbudget. Han hade helt klart en poäng.

Min erfarenhet är att ett säljteam som är helt fokuserat på online alltid är bättre. De tenderar att vara som deras motsvarigheter på byråerna: unga, dynamiska, aggressiva och ambitiösa.

Tidningscheferna hatar, hatar, hatar att konfronteras med detta faktum. Det heter ju att “printsäljarna borde kunna sälja annonser online också”. En senior chef på en väldigt stor tidning (inte the Star) försökte övertyga mig att hans integrerade säljstyrka fungerade eftersom även om hans totala intäkter hade gått ner i år så hade han ökat marknadsandel.

Upprepa nu efter mig: Separata säljstyrkor är det enda sätt med vilket du kan försäkra dig om att webbplatsens hela monetära värde realiseras.

# Lögn nr 3: Aggregatorer (Google News osv) dödar min verksamhet

Nej, det gör de inte.

Den här gör mig skogstokig. Skyll inte på Arianna, Tina, Larry och Sergey eller alla de andra Tweeple där ute. Om någon ska beskyllas för att ha dödat tidningsbranschen som vi en gång kände den så är det Craig Newmark.

Folk som drar fram det här argumentet glömmer alltid att tidningar också kan vara aggregatorer. Som jag frågade tidigare i veckan, varför finns det ingen motsvarighet till HuffPo i UK?

Du behöver inte ens folk som sköter aggregationen. Daylife, Evri, Inform med flera gör det åt dig och särskilt vad det gäller Daylife, alldeles utmärkt.

Jag ska inte upprepa mina åsikter om förändring av upphovsrättslagar och “fair use”. Du kan läsa dem här.

# Lögn nr 4: Genom att införa betaltjänster kan vi återupprätta nyhetsbristens ekonomi

Nej, det kan ni inte. Inte förrän ni verkligen fattar vad som är bristvara och vad som finns i överflöd.

Mesta informationen i en nyhetstidning är helt enkelt inte en bristvara. Inte heller håller den särskilt hög kvalitet. Varför måste vi trycka ut hela papperstidningens innehåll online? Webben blir i allt högre grad indelad i vertikaler. Räkna ut vad dina läsare verkligen upplever som en bristvara, därefter kan du kanske ta betalt för det.

Jag gillar Nic Brisbourne’s blogpost om detta. Se även min blogpost “new economics of media” för mer på ämnet brist och överflöd.

Min åsikt är att en stor del av läsare online gärna nöjer sig med läsa någon annans analys av nyheterna hellre än nyheterna i sig själv. Betalningskrav uppmuntrar användarna att leta efter kommentarer på nyheterna framför att läsa själva nyhetsscoopet. På så vis äger konversationer rum om en särskild nyhet över hela webben, men inte på den webbplats som nyheten kom från.

Den första av de “95 teserna” i Cluetrain Manifesto lyder “Marknader är konversationer”. När du tillåter andra att äga dina konversationer tillåter du dem även att äga din marknad.

# Lögn nr 5: Våra läsare betalade för nyheter igår, så det kommer de att göra även imorgon

Gjorde de? Kommer de?

Jag ser det inte som uppenbart att de flesta tidningsköpare faktiskt betalade för nyheter. De betalade för ett paket av nyttosaker som inkluderade nyheter men var fanns det verkliga värdet som konsumenterna tillskrev produkten (mao vilka delar av paketet kände de ett behov att betala för) och hur stor roll spelade monopol eller nära monopolställning?

Nyhetstidningar brukade vara en stor del av våra livs viktigaste ögonblick. Vårt första jobb, bil, hyreslägenhet och köpta hem hittade vi troligen i annonsdelen. Vi använde tidningen för att hjälpa oss med vår shopping varje vecka (kuponger och annonser, rese-, “lifestyle” och mat-bilagor) och för att bestämma vilken film vi skulle se var och när.

Paketet har gått sönder. Hur stor del av nyhetstidningens värde låg i nyheter och hur stor del i allt det andra? Nyheter har trots allt alltid varit gratis på TV och radio.

# Lögn nr 6: Nätintäkterna kommer aldrig att kunna hålla igång vår nyhetsredaktion

Det ligger en viss sanning i detta påstående. Som vår nyhetsredaktion ser ut just nu kommer det kanske inte att gå att dra in tillräckligt med pengar för att hålla den flytande. Lögnen ligger i antagandet att nyhetsredaktionen måste fortsätta göra alla de saker den gör idag.

På grund av skalfaktorer, konkurrens och mätbarhet kommer online annonsering troligtvis aldrig att nå de intäktsnivåer som tryckta annonser genererat. Verksamheten måste krympas. Nyhetsredaktionen måste också krympas. Följ Jeff Jarvis princip: Gör det du gör bäst och länka resten.

Mindre nyhetsredaktioner är inte bara ett ekonomiskt krav. Läsare kräver dessutom mer fokuserat innehåll. De vet redan hur de ska hitta det generiska, produktifierade innehållet. De vill att ni ska leverera verkligt värde.

Räkna ut potentialen av era nätintäkter och bygg en nyhetsredaktion av lämplig storlek.

# Lögn nr 7: Ingen kan bevaka viktiga samhällsfunktioner som vi

Klart de kan.

Mest produktiva kriminalbloggaren i Chicago är en 16-åring med en polisradio.

Här är ett fruktansvärt Moment 22 givet lögn nr 6: Efterhand som fler journalister blir friställda skapas fler och fler expertbloggare. Med fler expertbloggare uppstår större potential för nischade lokala webbplatser att blomstra baserat på bidrag från före detta tidningsjournalister som nu jobbar som frilansare och redaktörer. Ju hårdare tidningarna skär ned, desto mer garanterar de sin egen undergång.

# Lögn nr 8: Våra läsare är opålitliga/de är korkade/de är arslen

Nej, det är de inte.

När ni kliver åt sidan och låter en riktig gemenskap (community) utvecklas mellan era läsare, när ni uppmuntrar och tar hand om den gemenskapen, då kommer era läsare att själva värna om sin gemenskap.

Ni är inte längre den enda rösten i relationen. Ni kan inte fortsätta hålla dem på armslängds avstånd.

Läs om det fantastiska arbete Businessweek.com gör för att uppmuntra gemenskap här.

# Lögn nr 9: Utan oss kollapsar demokratin

Nej, det gör den troligtvis inte.

Folk kommer att hitta den information de behöver. Vakuumet kommer att fyllas.

Om du inte läst Shirky eller Johnson på detta ämne, gör så nu.

Och nu, den största och fetaste lögnen av allihop!

# Lögn nr 10: Vi kan konkurrera med världens ledande digitala ledare/tänkare/kreatörer utan att på riktigt omfamna och bli en del av onlinevärlden

Nej, det kan ni inte.

Innan du har en blogg, en Twitterfeed och ett Facebook-konto och innan du läser dina mesta nyheter online och kommenterar det du läser, innan du är smetad över hela Digg, Reddit, StumbleUpon, iGoogle, Netvibes med flera, innan du verkligen kan förklara för mig hur CPM-baserad online annonsering fungerar, innan du kan förklara SEO och SEM, innan du vet vad “pwned” betyder, innan du vet betydelsen av 3 Wolf Moon eller 3 Cat Keyboard t-shirt, så vet du inte vad du inte vet.

Ni tävlar med de människor som faktiskt skapade Internet. Allt mer tävlar ni med den generation som växte upp online. Hur understår ni er att vara så arroganta att ni tror att ni kan vara konkurrenskraftiga i den världen utan att bli en del av den?

Lägg av med navelskådandet och se er omkring. Ni är utmanövrerade.

Judy Sims bloggar på Simsblog och finns på Twitter som Judy_Sims

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(9%) (9%) (12%) (36%) (33%)
33 röster

Judy Sims har skrivit bloggposten som sammanfattar läget bättre än något annat jag sett. Någonsin. Och i så få ord. Läs hela, jag listar bara de tio lögnerna – och hoppas på mycket kommentarer här. Jag vill inte gå lika långt som Judy på alla punkterna, men det här behöver diskuteras:

  1. Vi kan klara den här strukturförändringen inom den existerande strukturen/organisationen.
  2. Printsäljare kan sälja online också.
  3. Aggregatörerna (Google News et al) dödar vår affär.
  4. Genom att bygga betaltjänster gör vi vårt innehåll exklusivt och attraktivt igen.
  5. Våra läsare betalade för nyheter igår, och det kommer de att göra imorgon också.
  6. Intäkterna från nätet kommer aldrig att räcka.
  7. Ingen kan bevaka [viktiga samhällsfunktioner] som vi.
  8. Läsarna är idioter, eller i alla fall imbecilla.
  9. Utan oss, ingen demokrati.
  10. Vi kan konkurrera med pure players utan att på riktigt omfamna online-världen.

Igen. Läs vad Judy skriver, och ta den svenska delen av diskussionen här. Hennes avslutning är ju onekligen spetsig: ”Stop that navel gazing and look around. You are outmatched.”

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(9%) (28%) (26%) (14%) (23%)
43 röster

Och vi är många som försöker svara. Hittills har jag hittat poster från Richard Gatarski och Walter Naeslund, men det lär komma mer. Jag tror det kan vara intressant för Mindparkare eftersom frågan i allra högsta grad kretsar kring medierna. Inte bara ur det traditionella perspektivet, att man diskuterar i största allmänhet, utan också för att man kan ana att det här kommer att utgöra en del av grunden för utbildningen framöver på Hyper Island. Och om vi får det vi önskar, så vill det till att vi önskar rätt saker…

Jag har fått en uppsättning frågor som jag svarat på via mail, och en variant på frågorna som jag besvarade via en skype-session (det hörs att det är en söndag, efter en lång arbetshelg). Har du bra simultankapacitet kan du lyssna på den ena och läsa den andra, typ samtidigt.

Hyper Island – Skypeintervju om digitala medier och framtiden by jardenberg

Q: What are the biggest trends in digital media right now?
A: Almost coming out of the hype are the social networks. My mom is on Facebook. So with that said, with the social networks becoming mainstream, the next movement is a consequence of that: Sharing. Almost everyone is sharing, with almost everyone, in almost any kind of way, in almost any kind of media – and increasingly so in realtime. When technology moves out of the way as an obstacle we can see true human motivators shining thru.

Again: ”the stories we tell are almost always more interesting then the lives we live”. But it also works in the other direction. I’m sure the ever present status update effects how we live our lives. Transparency drives honesty, so to come thru as interesting, we have to try to be interesting. There is a fundamental shift in attitude going on.

And ”digital” is just the enabler.

BTW, there is also a big movement in refining the ”old web”. Let’s not fool ourselves that it’s all about realtime. In some areas slow, accurate, developed information is more valuable than NOW! It’s a sliding scale.

Q: What is the next big thing (the ”new” Facebook/Twitter, for example)?
A: I don’t really care to much about predictions like that. But if I must, I would say Google Wave will make great impact. If it gets the break it deserves, Wave will solve a lot of the problems we are struggling with in daily life. We need to integrate all our communication is a much more seamless way than we do today, and I think Wave could be the answer. To use SMS in in our phone and MSN on our computer is just plain silly, as is to use mail for one-on-one and then switch tools to collaborate in a larger group. The tools and the technology will move further into the background.

But there is a great barrier to cross, and my biggest hope is that Facebook will help out, instead of putting up a fight. The next 12 months will be extremely interesting to follow.

Another thing that is real close to happening is the long overdue matter of identities and all associated with the holy ”me!”. Open Stack is moving along nicely. I’m happy to see that happening, finally, because it will change everything for the better. We need these issues to be simplified, and now they will.

Q: What do you predict will happen in the future with the digital media (for example with real-time/mashups)?
A: There will be a clear divide between content providers and aggregators. You are either or, and both parties can be extremely successful. Digital media will evolve in symbiosis.

Q: Are Flash dying? If “yes”, will it be replaced and with what?
A: It’s not dying, but I hope we have seen the last all-flash site real soon. It should be used as video, images etc – to enhance or explain a specific piece. The foundation of the web today (HTML/XHTML, CSS, AJAX etc) are more than competent enough to give us a great user experience, and a beautiful one to.

Q: How are the finance crises affecting the media industry?
A: It speeds up the decline in a number of ways. Revenue is way down, and the panic that is a result moves focus away from anything close to evolution. In attitude we are back to the dark years of 2001 again. The current paywall discussion is a great example of that. In a healthy and sound environment that would not even by talked about, it’s that ridiculous and dangerous.

The industry should of course keep focused on the most important issue of them all: ”how to stay relevant tomorrow, and how to have a crowd large and engaged enough for anyone to care about”. It is absolutely obvious that we should sell our audience and not our content, but fear and panic makes for strange decisions.

Q: What are the agencies biggest challenges for the future, and how will they handle them?
A: The number one challenge is the simple idea that an industry to big to bend is bound to break. And I really don’t know how they will handle it. But I do know what they, in my opinion, ought to do…

Q: What compentences will the media industry be looking for?
A: What they need is people with the right attitude. People that walk the talk of the new times, and that understands the need to evolve. Besides attitude, the number one competence is the ability to make stories tellable. Like an advanced editor, that not only works with red ink. Not the filter or the gatekeeper, but the enabler of the story for a larger audience. With millions of stories beeing told every minute, each and every one with an interested crowd of a few, there will be an opening to expand on some of those. Find the story worth telling, and tell it better then anyone else. That will make yu a good citizen in the community of the storytelling. Therein lays the future of what everyone tends to call ”good journalism”.

Everything else is secondary.

Ohh, and one more thing. Once traditional media has found, captured and made a big enough crowd happy to be in a relationship with them – it’s time to call in the professors. Bring in the recruits from Google, bring in he übersmart Chief of Economy. If things go well with the first phase, the need for REAL business developers will be enormous in the years to come.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(4%) (17%) (17%) (48%) (13%)
23 röster

Rupert Murdochs utspel, om att han minsann tänkte ta betalt för nyheter, satte fart i betaldebatten igen. Ska vi ta betalt eller inte? Vad är folk villiga att betala? Jo, men visst är väl vår produkt bra nog? Fram och tillbaka for debatten, utan att någon var beredd att vika en tum. Men nu verkar den äntligen lugna ner sig.

För mitt i allt detta debatterande så glömmer vi bort det viktigaste. Ni vet det som folk ska betala för? Produkten. Affären. Det folk köper. Vi står kvar och stampar, ivrigt diskuterande vad som är rätt och fel, och blir omkörda av uppstickare som tagit tillfället i akt och börjat jobba. Skicka betalningsdebatten till ekonomi-avdelningen, och lämna den där. Betalning eller ej, det lönar sig alltid att utveckla produkten.

Och nu menar jag inte utveckling i den takt som vi sett de senaste åren: “Titta, vi har en liten nedprioriterad, utgråad ruta längst ner där folk kan tycka till!”, eller “Nu har vi sån där, vahettere… fejsbukk-knapp på våra nyheter”. Nej. Jag menar riktig utveckling. Riktigt experimenterande. Lite jävlar anamma.

Ta en tidningsframsida till exempel. Bara för att det är smidigt att trycka samma framsida på 100.000 papperstidningar betyder det väl för helsike inte att allas webbframsidor måste se likadana ut?! Varför ska jag behöva läsa om nån slags “Schlaatan“, i kortbyxor som sparkar läderboll, när jag inte är det minsta intresserad av fotboll? Varför är det “Fel låt vann” som ni vill visa mig allra mest, när jag inte är det minsta intresserad av melodifestivalen?

Vi ändrar framsidan! Det är på den nivån vi måste tillåta oss att agera. Våga ifrågasätta saker som tidigare varit hugget i sten. “Inte kan väl vanligt folk få prioritera sina nyheter? Det krävs minst(!) fyra år på Journalisthögskolan för det!”. Ställ frågan: Vad kan vi absolut inte ändra på? In och experimentera med just det.

För nu är det bråttom. Riktigt bråttom.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(4%) (4%) (28%) (44%) (20%)
25 röster

 

New York Times söndagsbilaga skriver här om vad som händer med en storstads identitet när dagstidningen dör.  Långt och läsvärt. Jag citerar:

This drumbeat, a relentless declaration that print is doomed, may be a problem in and of itself, making it easy to cast anyone who wants to save print as a Luddite. In a widely read essay earlier this year, Clay Shirky, a professor at N.Y.U. and an Internet consultant, suggested embracing the current moment of flux. “That is what real revolutions are like,” he wrote. “The old stuff gets broken faster than the new stuff is put in its place. . . . When someone demands to know how we are going to replace newspapers, they are really demanding to be told that we are not living through a revolution. They are demanding to be told that old systems won’t break before new systems are in place.”

Lästipset blir en blygsam start på det här bloggäventyret. Jag har saknat en publik att skriva på näsan sedan jag slutade göra krönikor i fackorganet.

Hej alla!

Erik Hörnfeldt

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (21%) (36%) (43%) (0%)
14 röster

Bloggteamet blir ännu starkare. Det blir lite mycket kringinfo nu innan allting sätter sig och kommer igång. Men det här måste ju berättas. Erik Hörnfeldt, Ted Valentin och Gustav Holmström kliver ombord. Otroligt kul, kolla in hela listan här. Jag har några ytterligare  namn på väg in, och väntar på besked. Sedan låter vi det sätta sig lite, arbetsro, och avstämning efter hand. Full transparens så klart.

När det gäller innehållet och formen har jag lagt upp en första version med ”instruktioner”. Jag tar givetvis gärna emot kommentarer.

Uppdatering: Dagens Media skriver om Bloggteamet och vinklar såklart på att det är så få kvinnor (men man blev uppenbarligen så uppskuttad över att ha kommit på den vinkeln att man valde att inte räkna någon av de sex kvinnor som faktiskt är med).

Min take när det gäller sammansättningen är följande. Eftersom jag gärna vill känna de som är med i teamet personligen så har det kommit att se ut så här i en mansdominerad bransch. Jag skulle gärna haft med fler kvinnor och jag tror att det kommer att ske förändringar över tiden. Många av mina favoritskribenter är kvinnor, och en del har blivit tillfrågade – men antingen inte hunnit svara än eller avböjt. Men med det sagt, jag tycker det är ett mycket, MYCKET, större problem att alla i teamet är svenskfödda. Och jag tycker det är symptom på en sjuka när inte Dagens Media väljer att reflektera över det istället.

Uppdatering 2: Yihha! Åsk Dabitch Wäppling och Sandra Jakob är med nu. Listan är uppdaterad igen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(10%) (10%) (25%) (10%) (45%)
20 röster

Snart är det dags att packa sovsäcken, laptopen och alla kloka tankar för att dra till vildmarken. Sweden Social Web Camp är bara ett par veckor bort. Tomas Wennström, lekledare för äventyret på Tjärö, beskriver i en post vad du kan göra för att hjälpa till.

Mindpark drar sitt strå till stacken och bjussar på dricka första kvällen. Det blir pilsner, vin och givetvis alkoholfritt alternativ. Kommentarsfältet är öppet för förslag på vilka sorter som ska inhandlas ;)

Kortinfo om läget med Mindpark för övrigt.

  • Bolaget kommer att finnas kvar. Vi skriver med all sannolikhet de sista papperna på onsdag i den här veckan. Ny uppdatering efter det.
  • Jag kommer med all sannolikhet inte att ha min försörjning via Mindpark, andra uppdrag lockar. Hoppas snart kunna berätta mer om det. Däremot är det inte alls omöjligt att vi kommer kunna fungera som ett paraply för tex viss konsultverksamhet.
  • Mindpark kommer i vilket fall som helst leva vidare med hjälp av sitt eminenta bloggteam. Siktar på att det rullar igång i mitten på augusti, då ska den här sajten vara uppdaterad med fräscha texter etc.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (27%) (7%) (0%) (67%)
15 röster

I höstas skrev jag en post omFem saker alla mediehus bör göra nu”. Den handlade bland annat om att utnyttja nätets giganter för att publicera sitt material. Det slumpade sig så att bara några dagar efteråt öppnade flera tidningar kanaler på Youtube, i samband med lanseringen av den svenska versionen. Sedan har det rullat på, och tex har Expressen börjat med publicering på Flickr. Men jag har hittat få som gjort det fullt ut, och därför blev jag extremt glad när jag läste Sören Karlsson på HD berätta om ”Klickfest på hd.se när studentbalerna bevakas”. Det visar sig att det är Flickr som används för bilderna. På helt rätt sätt. Sören skriver:

För den tekniskt intresserade kan det kanske vara intressant att notera att vi experimenterar lite genom att använda bilddelningssajten Flickr som plattform för studentbilderna. Från Flickr bäddar vi sedan in bilderna på hd.se. Vinsterna med det här sättet att jobba är enkel uppladdning ute från fältet, att det genereras s.k. tumnaglar automatiskt och att våra bilder finns tillgängliga på ett ställe till på nätet (här är hd.se:s Flickr-sida).

Jag tycker det är intressant även för den som kanske inte är så tekniskt intresserad, så jag ställde lite frågor till gänget bakom. Nyttig läsning för den som publicerar mycket bilder. Och missa inte att HD har lagt sin lösning som Open Source på GitHub. Bara att ta hem och göra en egen implementering.

Mikael Rosenlöf, redaktionschef på hd.se berättar:

Anledningen till att det vi körde flickr var mest att det verkade vara ett snabbt sätt att återuppliva det gamla TNG-bildgalleriet utan att behöva bygga ngt i Escenic, vilket iofs förmodligen hade gått, men hade tagit längre tid pga att vi måste lämna kod til IT som sedan ska testas före deploy. Och det skulle tagit mer tid än från måndag när vi bestämde oss till onsdag bär vi körde lösningen för första gången.
En annan faktor som avgjorde var att folket på fältet inte behövdes köra Escenic via 3G-puck, vilket är lite meckligt och att det är relativt smidigt att ladda upp stora mängder bilder med hjälp av iphoto och flickr.

Både Mikael och Sören berättar också att de till nästa gång kan tänkas försöka få till en Creative Commons-licens på materialet. I det här fallet hade det varit extremt välkommet, balbilderna hade garanterat vidarepublicerats av en masse och gett HD mängder med goodwill (och inlänkar…)

Noah Williamsson är kodguru på HD, och en av de smartaste och snabbaste utvecklare jag haft förmånen att jobba med. Han får berätta lite mer om den tekniska lösningen och arbetsflödet:

Lite drygt två dagar tog det, från att ha varit fullkomligt inkompetent på Flickr till att ha ett basic galleri (albumlista, visa album, visa enskild bild med föregående/nästa-länkar).

Vi började på tisdag eftermiddag förra veckan, efter att ha pratat bildvisare, med att konstatera att Flickr tydligen skulle ha ett API. Resten av den dagen gick åt till att läsa på om Flickr och experimentera med deras API med olika existerande lösningar.
Onsdagen gick åt till att knacka ihop den koden som checkades in på GitHub tidigare i veckan.
Micke fixade ihop kopplingen till Escenic, introducerade berörda webbredaktörer och satte ihop dokumentation för arbetssätt etc.

Torsdagen var det bal, lite filande och buggrättningar samt en webbredaktör som på eget initiativ hittat fler sätt att använda Flickr på.

Och tidigare i veckan ville Sören ha något smidigt sätt att få in läsarbilder på sajten.
Micke hade en ide om upptaggning på Flickr och i samband med det så hittade jag det Flickr kallar “machine tags” (formatet är ungefär namespace:subject=arbitraryvalue). Så då byggde jag in stöd för det i koden också, nu kan man göra t.ex. http://hd.se/bildgalleri/?set=sneakrz-shoe-50 (hittar bilder taggade med sneakrz:shoe=50)

Det gör att vi i princip skulle kunna be läsarna att tagga upp sina Flickr-bilder med hd:lasarbild=nyarssaluten eller hd:lasarbild=vårtecken, och sedan presentera ett bildgalleri på sajten som söker hos Flickr efter bilder med dessa taggar.

Vi kör f.n. busigt med en non-commercial API key på grund av de snabba puckarna.
Har skickat in begäran efter en kommersiell API nyckel häromdagen men det är handläggningstider på 2-4 veckor.
Ett nej på den requesten (och ev efterföljande, om man orkar) vore riktigt tråkigt och riskerar, om de är tjuriga, att vi blir av med kontot.

Jag funderade också lite på hur mycket bandbredd det här sparade, eftersom bilderna ju levereras från Flickr istället för via den egna linan. Noah hade svar på det också:

GA har räknat 49k unika sidvisningar för Helsingborgsbalen hittills, och 84k för Ängelholmsbalen.

Med reservation för att jag tänkt eller räknat fel;
Räknar man bort unika visningarna av Helsingborgsgalleriets startsida (den med tummnaglarna, 2300 unika visningar) hamnar vi på ca 47k sidvisningar. Den siffran innehåller x unika besökare, som tittat på i snitt y unika bilder. Man borde kunna utgå från att visad bild hamnar i browser cachen, varför det totalt antalet sidvisningar är irrelevant.

Med ett snitt på 60kb per bild som visar i galleriet gånger 47 unika sidvisningar så handlar det alltså hittils om ca 2800 megabyte data. Som också är 2.8 gigabyte, och som kan avrundas till ungefär 28GBit med om man räknar in overheaden vid överföringen. Slår man ut 28GBit över fem-sex timmar så hamnar man någonstans runt 1.5mbit/sekund. Och detta är alltså peak-siffror vid en relativt stor händelse.

Det kan jämföras med att bara HTML-koden (35kb komprimerad) som skickas ut vid varje sidvisning (500k/dag) äter 2mbit/sekund, varje dag. Och då är det inte inräknat bilder men framförallt webb-tv här heller.

I det långa loppet är nog den största vinsten med Flickr inte bandbredden utan snarare vad vi slipper underhålla och ta backup på. För att inte tala om räckvidden och de sociala bitarna som kommer automatiskt med Flickr.

Och därmed sätter jag punkt för dagens lilla lektion i ”hur man gör saker på rätt sätt”;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
3 röster

Visst känner vi alla till hur det gick för Facit och deras mekaniska räknemaskiner. Det gick inte alls. Hela företaget – dominerande över världen och en mångmiljardaffär – försvann i praktiken under loppet av bara ett par år. Och visst känner vi alla till begreppet ”disruption” som enligt tyda.se bland annat kan tolkas som sprängning eller sönderslitning.

Avgångsklassen på Skurups journalistlinje liknar nog inte riktigt någon annan. De har pluggat under en period av större förändringar för mediebranschen än någonsin tidigare. Kanske rent av disruptiva förändringar. Skickligt har de plockat upp tråden. Deras rullande projekt #4chang3 har jag skrivit om tidigare, och på deras sajt kunde man för ett par dagar sedan läsa:

Redaktionen som gjort 4chang3 föddes parallellt med finanskrisen. Snart följde en kris för mediehusen och våra framtidsutsikter utmålas som nattsvarta.

Samtidigt pågår en allt större konversation på nätet. Bilder tas, historier kommer på fil, debatten livas upp. Gratis. Ofta betraktat med förakt från ledarsidor.

Vi försöker ge läsaren mer. På nätet. Vi bjuder på material och försöker involvera läsaren i processen att göra tidning. Vi har sluppit tänka på press om annonsintäkter. Men, med tanke på hur lätt det är att publicera billigt på nätet (180 SEK) så borde ekonomin gå ihop.

Klassen avslutar sina studier med att ge oss tidningen ”4chang3 – Magasinet om förändring” och en av artiklarna kretsar runt ett samtal med Christian Sandström. Han forskar och sprider kunskap om Facit. Om företagets uppgång och fall, och alldeles särskilt med fokus på vad som hände när det gick åt helvete. Citerar två stycken, gå dit och läs resten:

Men i mitten av 60-­talet var de elektroniska räknarna bara en liten del av världens räknemaskiner. 1965 säljs bara fyratusen digitala räknare världen över. Och även om siffran året därpå ökar till 25 000 så är fortfarande Facits mekaniska teknik helt  dominerande. Sju år senare har det företag som 1922 grundades av Gunnar Ericssons far, under namnet Åtvidabergs mekaniska, avskedat tusentals av sina anställda och blivit uppköpta av Electrolux. Vad skulle man ha gjort för att överleva?
Christian Sandström blir tyst en lång stund.
– Det fanns inget man kunde göra. Nästan alla andra kontorsmaskinstillverkare går under vid den här tiden.

[...]

Det gick inte att bli ett företag som man inte var. Han jämför med en bläckfisk som spolas upp på land:
– En bläckfisk har ett antal egenskaper som gör den till just en bläckfisk. Men alla bläckfiskens fantastiska egenskaper förlorar sitt värde så snart den spolas upp på land.
Den digitala tekniken spolade upp Facit på land. Och där kunde man inte överleva.

Innan jag får höra igen att jag bara pratar undergång: Jag säger inte att mediebranschen måste gå samma öde till mötes som Facit. Jag vet att det finns en framtid för vår bransch, och det har jag envist tjatat om sedan många år tillbaka. Men vi måste vara klara över att det inte är självklart. Parallellerna är otäckt tydliga. Precis som Facit ser vi förändringen, frågan är vad vi gör åt det?

I fallet Facit är det intressanta att man började satsa på den digitala världen. Man startade bolaget Facit Electronics och man var bra på gång. Man hade koll på utvecklingen och visste nog precis vad som hände. Med örat mot marken insåg man att den digitala revolutionen stod för dörren, och var till och med tidigt ute med att försöka möta den nya marknaden. Men man kände det svårt att konkurrera och 1962-63 lade man ner det bolaget. Det var ju på de gamla mekaniska snurrorna man tjänade pengarna.

”Kugghjulen i räknemaskinerna var företagets själ”

Bonusläsning 1. Jag har haft för dålig koll på Christian Sandström. Det får bli ändring på det. Han gör härliga presentationer också. De ligger på Slideshare.

Bonusläsning 2. SvD fick pisk av Marknadsetiska rådet 1996, för att man i en annons drog växlar på Facits misslyckande. Så fick man minsann inte säga…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (20%) (80%) (0%)
5 röster

Nätet är i sin helhet en viral organism som hela tiden utvecklas och förändras. Den största anledningen till att det går så snabbt idag är att dagens webb utgörs av människor och sociala kontakter snarare än att det tillhör en teknisk elit. Utbud och efterfrågan kontrolleras idag snarare av den gemene användaren. Men hur har och hur kommer nätet att förändras framöver? Jupiter research har definierat fem eror inom den digitala och sociala evolutionsprocessen på nätet (undersökningen hittad på Destination CRM):

1) The era of social relationships: Beginning in the mid-1990s, people signed up for online profiles and connected with their friends to share information.

2) The era of social functionality: As it exists today, social networking is more than just a platform for “friending,” but one that can support a broader array of what Owyang calls “social interactive applications.” However, identities are essentially disconnected silos within individual sites.

3) The era of social colonization: By late 2009, technologies such as OpenID and Facebook Connect will begin to break down the barriers of social networks and allow individuals to integrate their social connections as part of their online experience, blurring the lines between networks and traditional sites.

4) The era of social context: In 2010, sites will begin to recognize personal identities and social relationships to deliver customized online experiences. Social networks will become the “base of operation for everyone’s online experiences.”

5) The era of social commerce: In approximately two years, social networks will be more powerful than corporate Web sites and CRM systems, as individual identities and relationships are built on this platform. Brands will serve community interests and grow based on community advocacy as users continue to drive innovation in this direction.

I mitt huvud uppfyller vi redan mer eller mindre alla fem. Precis som Destination CRM skriver så handlar inte den digitala utvecklingen om en rät linje med milstolpar som successivt avlöser varandra från A till Ö. Den digitala evolutionen är överlappande och vi befinner oss i alla fem stegen samtidigt. Exempel:

1) The era of social relationships: Det som började med olika isolerade sociala tjänster som ICQ, MSN och lite senare Lunarstorm har idag blivit normen. Tjänster som MySpace, Facebook, Twitter och bloggande har förvandlat internet till ett mer eller mindre socialt medium i sin helhet där allt handlar om dialog och tvåvägs kommunikation.

2) The era of social functionality: Applikationer definieras som interagerar med och medför en praktisk nytta hos användaren. Idag finns till exempel projektplatser, som Unfuddle, Protoshare och Basecamp men också mjukare varianter som Remember the Milk. De stora sociala nätverken som till exempel MySpace och Facebook tillhandahåller även mer eller mindre öppna API:er som tillåter användarna att skapa egna applikationer inom de sociala nätverken. Ett innovativt exempel är mobiloperatören Tre som skapade en applikation till förmån för nyanställningar på Facebook. Fast här måste jag ändå ställa en fråga. Om applikationer både interagerar och medför en praktisk nytta till förmån för användaren, hur lång tid tar det då innan vi kallar internet för en ända stor sociala applikation och är vi inte redan där? Kolla in Makeuseof.com för lite fler coola tips :)

3) The era of social colonization: Detta handlar om att dina social identiteter följer med dig var du än är på nätet antingen du loggar in via ett Open ID eller enligt den senaste trenden conncetverktyg med Facebook Connect och Google Friend Connect i täten. I slutändan tror jag att detta kommer att medföra att vi bara har en användare och ett sett inloggningsuppgifter som följer med oss på hela webben. Kanske blir det så att vi snarare loggar in på internet än enskilda tjänster i framtiden?

4) The era of social context: Hit tillhör tjänster som mer eller mindre sätter användaren i fokus och utgår från den egna individen när det kommer till att presentera information. Denna processen kallas för semantiska eller socialsemantiska webben. Exempel på tjänster som redan tagit det första stapplande stegen mot ett personligt internet idag är Rollyo, Delver, Offbeat, Fileride (för att nämna ett socialt nätverk). Andra exempel på hur nätet blir mer semantiskt är inom behavioral targeting området där annonserna som visas på olika hemsidor står i relation till dig som användare och vad du har angett för intressenområden. Personifiering is the name of the game! Eftersom den socialsemantiska webben redan växer så det knakar tror jag att det blir inom behavioural targeting som företagen kommer att tjäna pengar på internet. För min egen del är det helt ok. Till skillnad från dagens reklam så kommer den i framtiden att vara relevant och jag slipper prackas på lövblåsare och benvärmare.

5) The era of social commerce: BT-annonser är en del av detta och som jag skrev ovan tror jag att de kommer att växa kraftigt i takt med att internet blir socialare. Redan nu finns det den typen av annonser på sociala nätverk som Facebook och framförallt MySpace som kör på vad det kallar för HTS, Hyper targeting system. Dessutom växer den sociala interaktionen så det knakar  och företag måste hela tiden i större utsträckning lära sig delta på olika sätt men också lyssna och snappa upp vad som sägs om det egna varumärket. Internet kommer i allra högsta grad utvecklas ännu mer till en consumers market.

Detta är alltså de fem steg som beskrivs. Men jag skulle vilja lägga till ett:

6)  The era of mobile social interactivity: iPhonen och trådlösa nätverk har förändrat hur och var vi når internet, ändå är detta bara början. Jag tror att den fysiska och digitala världen går mer och mer mot en konvergens där internet är något som hela tiden ligger i luften och som vi kommer att vara uppkopplade mot ständigt. Som min käre chef skulle säga “Internet håller på att bli som vatten i kranen.”

Vi står alltså med ett ben inom ala dessa områden idag. Den mobila evolutionen är idag förhållandevis liten gentemot var jag tror vi kommer att hamna i framtiden. Jag blir inte förvånad om mobiler och andra typer av mobila arrangemang blir normen för hur vi kopplar upp oss. Det gröna i bilden nedan illustrerar var vi står i dag och vilka områden som är störst. Jag skulle säga ett 1 och 2 är det som utgör nätet idag men att det är mellan 3-5 som den största tillväxten kommer att ske i framtiden. Framtiden är mobil.

Internet evolution

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (25%) (50%) (25%)
4 röster

Krisen slår till på alla plan. De stora organisationer och företag som vanligtvis lägger en ansenlig peng på att stötta open source-projekt börjat se över sina kassakistor. Det riskera att drabba projekt som är i aktiv utveckling, för som sagt – att något är gratis betyder inte att ingen betalar.  Ett sådant projekt är Miro.

Miro är ett mäktigt projekt. Man pratar inte bara om att bygga en mediespelare, utan greppet är mycket större. Man pratar Open Video, och teamet utgör en bärande del av tex Open Video Conference. De norska smartskallarna på NRKbeta är djupt engagerade i projektet. På det hela taget är det ett vackert exempel på open source, som projekt, som tanke, som drivkraft och som blåslampa i baken på de etablerade spelarna och deras proprietära lösning. Men nu skulle det ju handla om affärsmodellen…

I spåren av krisen har projekt-kassan sinat. De vanliga supporterna har tvingats backa på sitt stöd, och man måste relativt snabbt få in stålars. Med ett traditionellt tänkesätt vore lösningen självklar. ”Folk gillar ju vår produkt, och vi behöver pengar. Alltså sätter vi ett pris på den, och tvingar folk att betalar. Annars…” Men, så funkar det inte i dagens verklighet. Nu måste man innovera, även när det gäller intäktsmodellen. Det finns säkert massor med användare och supporters som är villiga att bidra finansiellt, men rätt modell är med all sannolikhet inte tvång och krav.

Lösningen: ”Adopt a line of source code. Alltså, precis som du skriver på för ett fadderbarn eller sätter upp en löpande överföring till PLANInternational så kan du adoptera en rad av källkoden i projektet. Varje rad kostar $4/mån, och givetvis finns det inget som hindrar dig att ta flera rader under dina vingars beskydd. Det är gjort med sådan glimt i ögat, sådan självklarhet, sådan smartness att det inte går att värja sig.

Så, möt Lulu Jardenberg, min skyddsling sedan idag. Min adoption är rad #6211, och så här ser den ut, där den ligger inbäddad bland ca 42000 andra små rader:
return
(offset – min) / span
Visst är hon söt. Tydligen så kommer jag kunna se henne växa över året, och det ser jag fram emot. Jag ser också fram emot vad som kommer att uppstå i kölvattnet av det här. Det starka community som finns runt Miro kommer säkert att låta sig höras framöver. Men mer än något annat så bevisar det att nöden är uppfinningarnas moder. Dags att tänka lite nytt kanske. Vad har du uppfunnit för affärsmodell idag?

Meet Lulu Jardenberg—a cute line of computer code I just adopted. Adopting is a fun way to support Miro, the free and open source internet  tv application. Miro is more than a simple video player—it’s a media reform project, developed by a non-profit organization. Miro’s mission is to make video as open and democratic as possible.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (14%) (14%) (71%)
7 röster

I förra veckan tipsade jag om Moving Images Malmö (#mim09) i min lilla  konferens-guide. Nu är det dags att uppgradera det tipset till ”obligatorisk närvaro”. Anders Mildner som håller i programmet meddelar nämligen att Clay Shirky kommer att medverka. Det blir inte bättre än så.

Den mest självklara boken 2008 för alla som är intresserade av vart samhället, tack vare internet, är på väg är ”Here comes everybody”. Något jag sagt så fort tillfälle givits, som i serien ”vi bygger internet” på svd.se:s utvecklingsblogg. Det är lätt att dra paralleller till Chris Anderson som nyss gästade Malmö, och som med böckerna ”The Long Tail” och kommande ”Free” blivit en posterboy för internets utveckling. Men där Anderson egentligen ganska smalt tittar på affärsmodeller för nätet, går Shirky mycket djupare och bredare än så. Samhället, mänskligt beteende och sociala mönster AFK har en mer framträdande och tydlig roll i Shirkys texter. Chris Anderson har sagt att Clay Shirky är en stor inspirationskälla för honom, men jag tror inte det omvända gäller i samma utsträckning.

För oss i mediebranschen är Clay Shirky intressant bland annat genom att han tydligt placerar medierna i ett sammanhang i samhället. Både i den roll vi haft under århundrade, som agendasättande, drivande och självklara – och i den roll som vi har idag, mitt i det kaotiska skifte som internet har försatt oss i. Han ruskar också om rejält och ifrågasätter rakt ut om vi har någon roll alls att spela imorgon. På det sättet är han mycket modigare, och mycket mer utmanande att lyssna på, än de flesta andra tänkare idag.

Ett exempel på de kopplingar Shirky gör mellan utvecklingen och den traditionella mediebranschen kan man läsa om i posten ”Newspapers and Thinking the Unthinkable” (över 900 kommentarer och inlänkar):

I remember Thompson saying something to the effect of “When a 14 year old kid can blow up your business in his spare time, not because he hates you but because he loves you, then you got a problem.”

Läs hela den posten, om du inte redan gjort det. Det sköna med hans texter är att man absolut inte behöver hålla med om allt för att det ändå ska kännas utvecklande. Han vänder och vrider på skeenden och sätter dem i nya och intressanta sammanhang, han drar linjer som man inte visste fanns men som ser helt logiska ut när han beskriver dem. Och han är inte rädd att vara obekväm och säga det mest skrämmande av allt.

Vill du få en snabbkoll (ca 17 minuter) på hur han syr ihop samhälle- och medieutveckling på ett enastående sätt, kolla in den här presentationen från 2.0 Expo 2008. Men stäng av allt annat under tiden, för i motsats till brus, är det mycket signal här och du behöver fokusera.

Behöver du fortfarande övertygas? Läs tex den här posten från 2003 som i efterhand har kommit att kommit att definiera begreppet ”Shirky’s Law” (Equality. Fairness. Opportunity. Pick Two). Eller spana in mer video, det finns gott om det. Eller kika på definitionen på en av kurserna han jobbar med just nu, om ”Social Weather”. Låter det inte hur spännande som helst? Följ @cshirky på Twitter. Men mest av allt, om du inte redan här läst boken, så gör det. Läs åtminstone det här citatet.

Till sist, ännu ett stycke från bloggpostenNewspapers and Thinking the Unthinkable”. Gissa om jag förstår precis vad han menar (min kursivering)…

Revolutions create a curious inversion of perception. In ordinary times, people who do no more than describe the world around them are seen as pragmatists, while those who imagine fabulous alternative futures are viewed as radicals. The last couple of decades haven’t been ordinary, however. Inside the papers, the pragmatists were the ones simply looking out the window and noticing that the real world was increasingly resembling the unthinkable scenario. These people were treated as if they were barking mad. Meanwhile the people spinning visions of popular walled gardens and enthusiastic micropayment adoption, visions unsupported by reality, were regarded not as charlatans but saviors.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
4 röster

Vi har ju tjatat OpenID och Open Stack här på bloggen sedan starten. Och alldeles nyss hade Daniel och jag en liten diskussion i kommentarerna till inlägget om att Twitter också börjar agera på Single Sign On-området. På senare tid har jag argumenterat hårt för att vildvuxenheten av login-lösningar kommer att gå genom en självsanering och att OpenID kommer att stå för den enande kraften.

Så nu händer det. Facebook meddelade igår på ett event för utvecklare att man inom kort har stöd för OpenID på plats. Men man går ett steg längre än Google, Yahoo mfl stora spelare som redan har stödet. Facebook blir nämligen den första giganten som stödjer inloggning via OpenID. Du kommer alltså kunna logga in på Facebook med dina Google- eller Yahoo-uppgifter. Det kallas för att vara en relaying party, och det betyder att du på riktigt är beredd att släppa en del av kontrollen till en extern inloggning. En markering av förtroende som är viktigt för att OpenID ska flyga till nästa nivå av användande.

Kändes ovanstående tekniskt? Ingen fara. Det enda du behöver ta fasta på att är att hjulen för ett enklare och säkrare internet nu snurrar snabbare än någonsin. Snart kan du slippa hålla reda på tusentals inloggningar, eller sprida samma lösenord som konfetti till tusentals sajter.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (18%) (9%) (0%) (73%)
11 röster

I spartider gäller det att vara extra smart med hur man använder utbildnings- och utvecklingspengar (mer om det inom kort). Här är en kortkort lista på event som jag kan rekommendera i närtid och i närområde, som har ett bra trackrecord eller verkar spännade – och som inte kostar skjortan.

  • 5 maj i Helsingborg är det Mini Seedcamp. Det är inte ett öppet event, men det kommer förhoppningsvis att ske en hel del saker runt omkring också. Är du ung entreprenör så hoppas jag att du redan lämnat in en ansökan (sista chansen var i söndag), är du något annat så är det ffa ett strålande tillfälle att nätverka. Jag är med som mentor.
  • 6 maj i Kista är det Innovation & technology (1950:-, specialpris för vissa grupper). Jag blir inte så sugen, tyvärr. Kul med öppning av Daniel Ek från Spotify, men den homogena talarlistan är inte så innovativ. Jag stannar hemma och efterfestar med Seedcaparna istället.
  • 8 maj i Stockholm är det Disruptive Media Conference (3450:-, studentrabatt finns). Det här tror jag däremot blir kanon. Tidigare utgåvor har varit spännade och bra, och årets talarlista är den vassaste hittills. Brukar dessutom vara en härlig bubbelträff, med mycket kreativt mellansnack i korridorerna. Det finns platser kvar om man skyndar sig, hälsar Annika. Jag är där och bloggar.
  • 27 maj i Stockholm är det TechCrunch Nordic (475:-). En bubblare. Men med Ted Valentin och Måns Adler  på talarlistan och TechCrunch som arrangör så måste det bli bra på någon skala iaf. Fokus på startups och VC (samt media). Bara 100 biljetter kvar. Jag är där, kom och säg hej.
  • 4 juni i Malmö är det Moving Images (1495:-, lite billigare om du skyndar dig). Tidigare ojämn, men under Anders Mildners överinseende så är jag övertygad om att det kommer att bli kanon. Och du kan själv vara med och påverka, se programmet växa fram och tyck till. Jag är med, på något sätt…
  • 25-26 juni är det Reboot 11 i Köpenhamn (ca 2000-3000:-). En av årets absolut höjdpunkter. Vad som ska hända är än så länge helt okänt, och så brukar det alltid vara. Men den här konferensen landar alltid på fötterna. Boka in den 24 också, det verkar som det kommer hända saker även då. Anmälningssidan har inte öppnat än, men håll koll. Det lär bli slutsålt.

Sedan finns det givetvis massor som jag inte nämner för att jag inte har någon särskild åsikt. From Business to Buttons, tex brukar få bra kritik, men jag har aldrig varit där och det är en helt annan prislapp – nästan 10.000:-

Förhoppningsvis ska det snurra på med fler småkonferenser och samlingar. Det pratas om en wordcamp, det borde hända mer i Stockholm än vad jag har sett framåt etc. Men ovan har du mina tips, och i vår konferenskalender har du en fullständigare bild, inkl utlandskonferenser. Tipsa och tyck till, lägg en kommentar med vad du tycker jag missat.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (20%) (80%) (0%) (0%)
5 röster

Puhh, vissa saker tar tid. Det är många saker som ska falla på plats när något som Mindpark ska gå från ett läge till ett annat. Men vissa saker har klarnat och så här ser läget ut nu:

  • Fortsatt högst prio har överflyttningen. Att se till att allt det som är igång i Mindpark landar väl ute hos de gamla ägarna. Inte en kontakt, inte en rad kod, inte en samverkansyta ska gå förlorad om jag kan rå för det. Mer pyssel än man kan tro.
  • Jag kommer sannolikt att köpa Mindpark och driva det vidare i någon form. Det tar tid att få avtalet på plats bara. Men det blir inte samma bygge som idag. Jag skalar ner. Det blir i alla fall minst en platshållare, närmast filantropisk, för fortsatt mediedebatt och utveckling. Eller så blir det mer av ett noded company. Eller så blir det en klassisk konsultlåda. Vi får se. Mer spännande längre ner, angående bloggen.
  • Peter, Danne och Erik startar också egna verksamheter. Men det är inte säkert att det blir fulltid där heller, det dyker upp spännade saker hela tiden. De är på intervjuer och de pratar med folk, de klurar på anställningar och lyssnar på erbjudande. I nästa vecka postar vi deras profiler så att de sena syndarna kan vakna och komma med härliga förslag. Innan sommaren räknar jag med att de valt väg.
  • För egen del har jag uppmuntrats att fundera i termer som ”new media mentor” och ”senior advisor” i roliga uppdrag som skulle räcka minst ett år framåt. Redan innan jag bestämt om det är det jag vill göra, och det är givetvis kul. Men samtidigt har jag varit iväg på en del intressanta samtal, mött intressanta människor och presenterats för utmaningar som inte går att kombinera med att satsa fullt ut på Mindpark. Så jag tar det lugnt i frågan om min egen framtid och håller dörrar och öron öppna åtminstone över sommaren.

Men hur det än blir så ska vi ta ett ordentligt grepp om bloggen. När det praktiska är klart med företaget och mindpark.se står friare så ska vi försöka skruva upp debatten ett par pinnhål till. Exakta former är inte klart, men det kommer att bli någon form av bloggteam som tillsammans håller låda. Några namn som redan börjar falla på plats är Gitta Wilén och Lotta Holmström, Miriam Olsson, Sandra Jakob, Nicklas Lundblad, Robert Nyman, Fredrik Wass, och Magnus Bodin. Alla kommer givetvis att ha kvar sina egna plattformar också, vi ser det mer som ett utvecklat gästbloggande – helt kollaborativt. Jag tror det kan bli magiskt och ser verkligen fram emot att få tid att odla den tanken. Vi har många namn på önskelistan redan, men vi har alldeles säkert missat någon – så tipsa. Det är mer än ok att tipsa om sig själv också, vore ju bara kul om du hörde av dig till mig innan jag hinner höra av mig till dig!

snapz-pro-xscreensnapz001Det är också sannolikt att vi kommer att försöka gå förbi enbart text i det nya bloggformatet. Det finns så mycket mer att göra för att klä bruden, förklara skeenden, och faktiskt göra själva jobbet roligare. Video är givetvis ett sådant utvecklingsspår. Redan i vintras skissade vi på ett videoformat, som Danne har utvecklat ett format runt. Det behöver anpassas till de nya förutsättningarna, men det finns en grundtanke som är bra. Jag tror att vi skulle kunna skruva till det så det passar för en distribuerad produktion också, och det vore verkligen läckert. Som vanligt, tyck till. Framöver kommer det att bli ännu tydligare att: ”To get there spells together”.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (6%) (65%) (6%) (24%)
17 röster

Bosse Svensson, VD för utvecklingsbolaget MKTMedia och en god vän, gav sin syn på branschens framtid under rubriken ”Leta inte gratismodeller” i förra numret av Medievärlden. Han går ut hårt och det är helt klart att vi tycker olika om en hel del…

Min grundläggande tes är att vi är på väg in i ett mycket större skifte än någonsin förr, och att vi måste förbereda oss på det. Bosse rör sig i lite andra cirklar och verkar vila sina resonemang på att det som alltid har fungerat kommer att fungera imorgon också.

Kritiken mot det inledande fluffet i Bosses artikel är publicerad i Medievärlden (”Fel recept av doktor Bosse”), men han avslutar med en semi-konkret lista med ”Tio punkter på vägen till lönsamhet”. Eftersom jag verkligen älskar en bra debatt och anser att vi har för lite av den varan, så kommer här mina synpunkter på var och en av de punkterna. Hoppas diskussionen kan fortsätta. Vi kanske rent av lyckas få till det där mötet någon gång ;)

Citerade stycken är alltså av Bosse Svensson och hämtade från debattartikel i Medievärlden.

1. Våga kundfokus på riktigt. Det är lika fel att tänka nätet med magen, som det är att tänka papperstidning med magen. Fråga, lyssna och ändra. (Kolla gärna med GP vad de håller på med.)

Det vore bättre att få förklarat vad det är GP håller på med så att inte alla måste fråga dem. Jag vet att de gör coola grejor tillsammans med sina annonsörer, men för läsaren/besökaren vet jag inte vad det är som är Kundfokus. I tidningen ser jag familjeannonser i svartvitt och på nätet ser jag en sajt som nog är en av de minst interaktiva i klassen.

Men oavsett vad GP gör så håller jag med om kundfokus, men skulle vilja vända på ditt resonemang  om magen och säga att det är mer mage som behövs. Både i form av guts (mod) och känsla. Vi måste vara modiga och bygga om affären i rätt ordning och det vi gör måste kännas om vi ska fortsätta vara relevanta. Annars har vi garanterat ingen affär att bygga på imorgon, varken gratis eller betal.

Jag säger: Google har rätt när de säger: ”Focus on the user” och ”Initially ignore monetization”.

2. Våga multitasking. Affärsplaner och strategier måste vila på kombinationen av kanaler. Inte på den ena eller den andra kanalen. (Kolla gärna med ÖP eller ST vad de håller på med.)

Samma här, Bosse. Berätta istället vad det är som är så fantastiskt? Vilken tidning i sverige idag försöker inte förtvivlat bygga på flera kanaler, och vem försöker inte hitta hur de ska samspela? Om det handlar om att jag presenterat inlägg som tex bygger på att vi ska sluta trycka tidningen, eller att jag presenterat modeller som försöker förklara hur vi skulle kunna tjäna alla våra pengar på webben, så är du fel ute. Det är tankeföda och inspiration. Strategier för enskilda titlar växer inte fram i bloggposter på Mindpark eller debattartiklar i Medievärlden. De kan starta processer och föra samtalet framåt, men det är inte här besluten fattas.

Igen, om allt vore som förr hade den här diskussionen inte behövts alls. Men nu är inte allt som förr, och imorgon kommer det sannolikt att vara ännu mindre som igår. Därför måste vi våga dra ut linjerna och titta på varje kanal utifrån varje kanals unika förutsättningar.

Jag säger: Strategi är långsiktigt. Våga göra val.

3. Våga vägra shovelware. Betalningsvilja föds inte av att nya plattformar görs till dåliga kopior på de gamla. Gör inte tidning på nätet. Gör inte nät i mobilen.  (Kolla mktmobil till våren.)

Hehe, och nu pekar du till något som inte ens finns. Varför inte istället berätta hur mkttv stack ut ur den här aspekten. Men visst håller jag med, och ingen blir gladare än jag om mktmobil verkligen tar ett ordentligt grepp om mobilen. Igen, varje kanal utifrån sina förutsättningar. Och det återkommer vi i din fjärde punkt.

Men, och det är ett viktig men. Det finns grader här också, vi kan inte göra allt på en gång och vi kan inte vara bäst på allt. Resurser måste fördelas. Kan man med en liten insats göra något så kanske det lilla är bättre än inget alls. Jag kan exemplifiera med att jag på egen hand hackade ihop den första versionen av mobila hd.se över en natt. Skulle jag vilja göra mer? Självklart. Men det kostade bara en natts sömn, och sedan dess har det i princip rullat på utan att kosta ett öre extra. Och den kan fortfarande mer än många andra mobila tidningssajter, tex funkar sök, alla artiklar är tillgängliga på samma sätt som på nätet, och till och med kommentarsfunktionen lirar. Shovelware, visst. Men det kan jag ta, till det priset.

Jag säger: Gör det som kan göras enkelt först. Snabbt är bättre än långsamt.

4. Tänk på att papperstidningen vilar på fyra B:n. Bed, bathroom, breakfast and bus. Det gör mobilen också.

Som gammal militär uppskattar jag minnesregler såklart. OBSLÖSA och RASSOIKA fyller en funktion. Men att reducera komplexa mediebeteende till en sådan förenkling blir hur galet som helst.

Jag är med på att vi ska fylla behov vid de tillfällen där behoven finns. Men även om en viktig grundfunktion för tidningen är att skapa snackisar och se till att vi kan delta i konversationen så är den i sin gamla form passiv. Mobilen kommer från ett annat håll och är uttalat kommunikativ. Vi måste förstå det, för att förstå vad människan helst vill göra med mobilen när tillfällena öppnar sig.

Vi ska alltså inte tänka på fyra B när vi tänker på mobilen. Vi ska tänka på kommunikationen.

Jag säger: Tack vare mobilen har vi äntligen möjlighet att delta i samtalet runt vårt innehåll. Den chansen får vi inte missa.

5. Underskatta inte kunskaper. Låt inte tekniker styra affärsutveckling. Låt inte redaktörer sköta marknadsföring . Låt inte säljare styra säljutveckling. Utveckla kompetensen och styr den dit den gör nytta. Och se till att alla har tillgång till omvärldskunskap (märklig uppmaning för medieföretag – men relevant ….)

Well, du behöver inte sälja mig på behovet av omvärldsbevakning. Skillnaden är då möjligtvis att jag anser att generositet och dialog är viktigt. Det är därför Mindpark inte arbetar med några slutna informationskanaler, utan istället hellre ser att Eriks grafer och Daniels resa ut i de sociala medierna publiceras öppet för alla. Ur det perspektivet är det lite synd att se att både Bonnier (R&D?), Stampen/MktMedia, Citygate och Schibsted är så tysta och frånvarande i debatten. Ni hade varit mer än välkomna att argumentera med eller mot oss här på bloggen eller i andra forum som ni föredrar. Vi ställer alltid upp, välj tid och plats bara ;)

Du behöver inte heller sälja mig på vikten av kunskap. Grey matter är ju det enda jag är beredd att sätta ett framtida värde på, så där är vi helt överens. Däremot vill jag inte bygga upp de gränser du hyllar. Min egen profil har jag ofta beskrivit som att jag står med ett ben hos användarna, ett ben i tekniken och ett ben i affären. Det är ett exempel på en nyttig kombination. Vi behöver mer gränsöverskridande, mer diskussion och samtal förbi de traditionella barriärerna. När jag postade min lista med 10 nya jobb för redaktionen så möttes jag av en del synpunkter som sa precis så: ”det där är ju ett jobb för marknadsavdelningen” – men jag menar att det är alldeles för snävt. Vi ska uppmuntra intresse för helheten, för det stora målet. Inte uppmuntra till inskränkthet och revirpinkande.

Jag säger: Vi behöver mer omnikompetens. To get there spells together.

6. Glöm inte uppdraget. Värdera att den andra sidan av internetlibertarianernas fridogmer är ett tilltagande krav på integritetsskydd på nätet. Den enskilde behöver sin företrädare mer än någonsin.

Vi är nog mer en del av problemet än en del av lösningen i den frågan. Tyvärr.

Jag säger: Nej, den enskilde har aldrig haft så goda möjligheter som nu att företräda sig själv.

7. Våga tänka publicism som något bredare än journalistik. Det användargenererade materialet slängdes ut när det publicistiska uppdraget formulerades av journalister. Publicism 2.0 är möjligheten att återföra samtalet och människorna till medierna.

Ja, men här tänker du gammalt och fel igen. Tar vi din ståndpunkt kommer vi att förlora. Vi ska inte återföra något till oss, vi ska kliva ut där samtalet förs och vara en del av det. Att bli en relevant del av samtalet är vår absolut viktigaste fråga framöver, men de vi ska samtala med kommer att slå bakut om vi kommer med attityden att samtalet måste ske hos oss, på våra villkor.

I artikeln citerar du en del av det som du kallar ett av mina manifest, det som handlar om hur vi ska göra vårt material tillgängligt i andra kanaler också. Men du tror det handlar om ”det fria innehållets princip”. Så är det inte. Det handlar om att vi måste bli en del av det ”samhälle” som vi vill bygga vår affär på. Då måste vi verkligen tänka bredare än den box du placerar oss i.

Jag säger: Vi ska delta i samtalet, inte äga det.

8. Våga prova. Våga misslyckas. Våga vara tjurig. När alla säger att det inte går att ta betalt för nedladdning av musik så är Apples Itunes en lysande affär.

Ja, vi måste experimentera och vara modiga. Både i ord och handling. Men jag tror flexibilitet och lyhördhet är viktigare än tjurighet.

Skivbranschen var ju tjuriga i många år innan Apple lyckades övertyga dem om att prova något annat. Itunes funkar för att det var rätt sak att göra i övergången mellan två paradigm. Nu går det fort, och snart kanske Spotify ger oss en katapult in i nästa paradigm för musik – att vi inte alls måste äga något fysiskt. Eller så kanske Tecno Brega fortsätter att visa vägen framåt och Pirate Bay blir framtida musikers bästa vän. Eller så fortsätter Itunes regera för att de lyckas anpassa sin modell. Eller så slår retrotrenden igenom på allvar och jag måste ner i källaren och leta fram min gamla Technics för vinyl blir det nya svarta. Och skivbranschen är fortfarande tjurig – och allt mer överkörd.

Oavsett vilket ska vi inte lura oss själva och tro att vi kan dra stora växlar på vad som händer i andra branscher. Jämför tex valfri ung människas fördelning av musiklyssnade mot deras nyhetskommunikation. Vi spelar på vår arena och det är de förutsättningarna vi ska arbeta utifrån. Ska vi lära något från musikens värld så är det väl hur man gör för att bli så relevant och ta så stor plats i människors liv. Vi ska fan inte börja med betalmodellen i alla fall.

Jag säger: Ja, våga mer. Men var inte dumdristig för det, gör läxan först.

9. Våga samarbeta utan hänsyn till gamla strukturer. Ensam är inte stark. NLT har i dag en webbplattform utvecklad i samarbete med  GP, Gefle Dagblad, Länstidningen i Södertälje och 42 tidningar till. Samarbete innebär också att våga skapa intäkter i partnerskap med dem som tidigare var konkurrenter.

Jag har för mig att jag läste att Brunegård satte en prislapp på det projektet och att det slutade på 200 MSEK. Men nu hittar jag bara din uppgift om 60 MSEK. Skitmycket pengar hur som helst, jag tror inte det är en bra investering alls. 44 av de tidningarna hade nog varit mer betjänta av en gratis Wordpressinstallation, lite frihet och lokal anpassning och att man bytte material via RSS istället.

Men givetvis ska vi jobba tillsammans. Vi ska bara göra det på ett smart och modernt sätt. Att bygga gamla monsterbyggen är inte i tiden. Jag är mer för samarbeten som ingås på helt frivillig bas utifrån känslan av att båda vinner på det. Win-win är drivkraften och både avtal, verktyg och organisation måste vara så enkla och flexibila att man inte sitter fast i en modell för evigheter framåt.

Framför allt tror jag att vi måste bli bättre på att finna partners utanför de ”gamla strukturerna” på riktigt. Bland annat vidhåller jag fortfarande att Google och Facebook är underutnyttjande partners för oss i den traditionella mediesfären. Men då krävs det en ödmjukare atttityd. Så länge vi hävdar att världens bästa sökmotor har varit gratis att bygga upp och att de stjäl våra pengar samtidigt som de ger oss 30% av vår trafik – då är vi ingen bra samtalspartner. Med rätt tonläge skulle de två kunna bli tinga partners till oss i jakten på nya intäkter.

Jag säger: Samarbete i den moderna ekonomin bygger på frivillighet och win-win.

10. Våga tro på att det vi gör är viktigt. Annars kan du hålla på med något annat.

Här är vi överens. Men jag skulle vilja tillägga: våga bry dig på riktigt. Det finns tillfälle där tröst och en försäkran om att ”allt kommer att ordna sig” är på sin plats. Där är vi inte, menar jag. Vi behöver skaka om direktörern och ägarna. Vi måste göra läxan med en ordentlig riskanalys och våga tänka att Chris Anderson och Jeff Jarvis kanske har rätt. Vi måste våga se vad som händer i USA och vi måste våga tänka tanken att vi kanske inte kommer tillbaka igen efter lågkonjunkturen.

De som känner mig, du balnd annat, vet precis hur jag brinner för den här branschen. Hur gärna jag vill att vi ska spela roll i framtiden också. Men om de nio tidigare punkter på den här listan ska föreställa vägen till den framtiden så är jag orolig. Väldigt orolig.

Jag säger, också: Våga tro på att det vi gör är viktigt. Annars kan du hålla på med något annat.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(29%) (29%) (14%) (14%) (14%)
7 röster

Det sker ofta stora och tunga omgörningar av våra produkter. Jag betraktar mig förvisso som estet och tycker absolut att vackert är bättre än fult. Ändå är jag inte helt övertygad om att vi vinner så mycket på att byta ut ett typsnitt mot ett annat, eller flytta några pixlar hit eller dit. I synnerhet inte med den omfattning och kostnad vi ser för projekten. Design är viktigt, men jag tror det behövs mer än så och att andra faktorer betyder mer om man måste välja. En som däremot, och utan tvekan, hävdar designens betydelse är den polske tidningsdesignern Jacek Utko. I den här presentationen på TED viker han ut texten och säger: ”ge makten till oss designers så ordnar vi biffen” ;)

Jag måste erkänna att det låter otroligt att en häftig design (för det är det, verkligen läckert) skulle kunna öka upplagan 100%. Inte på egen hand i alla fall. Men vännerna på Bonniers får väl kliva fram och berätta lite mer. Ordet är fritt.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(13%) (38%) (0%) (13%) (38%)
8 röster

Det har gått en helg och några dagar sedan jag berättade om det nya läget. Omtumlande dagar, och väldigt intensiva. Via mail, i bloggsfären och på microbloggarna har det varit mycket kärlek. Det värmer. Precis raka motsatsen har vi som vanligt sett i kommentarsfältet på Dagens Media, vilket bland annat födde den här lilla diskussionen.

Till att börja med vill jag slå ett slag för Erik, Daniel och Peter. Oavsett vad som kommer att hända med Mindpark vill jag att de ska få koll på alternativen, så hör gärna av er till dem. Som ni säkert räknat ut kan jag ge dem mina allra varmaste rekommendationer.

Sedan är det mycket pappersarbete. Administration är inte min favoritsyssla, men just nu är det mycket sådant på agendan. Vi måste räkna på avvecklingskostnader in i minsta detalj, varje avtal måste synas, varje åtagande belysas. Innan det är klart kan jag inte ta ställning till erbjudandet om att köpa bolaget och köra vidare i någon form. På fredag hoppas vi ta nästa steg. Därefter ska vi också titta närmare på de projekt som idag är igång inom bolaget och se hur de ska tas vidare. Det är många bollar som rullar, men det känns som det är under kontroll. Min prioritet är given: personal, leverantörer, projekt. Därefter framtiden för mig och Mindpark.

Bloggen på mindpark.se ska leva kvar, den tanken är iaf glasklar redan. Vi arbetar på att försöka få ihop ett bloggteam som ska bidra till att göra den här sajten till ett nav för mediesverige, dess tänkare och tyckare, framöver. Jag kommer att kontakta SSBD och andra närliggande bloggar och se så vi inte trampar varandra på tårna, utan snarare tvärtom. Redan har ett antal mycket intressanta personer uttryckt intresse, jag återkommer till det i en egen post lite längre fram. Är du också intresserad, hör av dig. Förmodligen har jag bara inte hunnit kontakta dig än ;)

Bolaget Mindpark kommer alltså eventuellt att finnas kvar i min regi. Jag vet inte hur, när eller några som helst detaljer än. Men jag vet att det inte blir i dagens kostym. Ska jag köra vidare med Mindpark så lär det bli i någon noded form. Jag är vidöppen för kommentarer och synpunkter.

Andra som skrivit om Mindpark-läget

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (21%) (79%) (0%) (0%)
14 röster

Den uppmärksamme har nog noterat att min aktivitetsnivå verkat lägre den senaste tiden. Samtidigt har jag jobbat som en iller, så det känns skönt att äntligen kunna berätta vad det är vi klurat på. Mindpark drar alltid en lans för transparens, men ibland går det av olika skäl inte att vara så öppen som man kan önska. Däremot väntar vi aldrig längre än absolut nödvändigt, så även om inte alla pusselbitar är på plats är det här vad vi kan säga just nu.

Igår hade vi styrelsemöte/ägarmöte i Mindpark och det beslutades att de nuvarande ägarna har för avsikt att frånträda sitt delägarskap i Mindpark. Det är ett beslut som växt fram sedan sent i höstas då jag tog initiativ till en diskussion i frågan. Det är alltså inget hastigt fattat beslut och det finns inget ont blod. Vi är alla överens om att det här är ett nödvändigt steg.

Sedan Mindpark startades för knappt 18 månader har mycket hänt. Vi visste nog alla att det var ett riskprojekt, men förutsättningarna har ändrats mer än vi förutsåg. Både inom gruppen och i omvärlden ser det helt annorlunda ut idag, och det har gjort att vi inte längre ser det fundament för gemensam framgång som vi byggde visionen på. Vägen framåt finns där, tveklöst, men vi väljer alla olika vägar dit. Det är ingen sorg i det, det är bara så det är.

Så nu är det dags för nästa steg. Det blir ytterligare en intensiv fas de närmaste veckorna. Nu ska vi bestämma hur vi ska göra med Mindpark och alla de projekt som är i rullning. Hur Erik, Danne, Peter och jag ska bygga vidare på det vi har startat – eller om vi ska finna helt andra vägar. Mindpark sitter idag på en djup teoretisk och praktisk kompetens kring webbutveckling och sociala medier. Ska vi fortsätta utnyttja den under Mindparkflaggan, eller ska var och en lägga energi på annat? Det saknas inte möjligheter och erbjudande, det saknas inte heller lust att bygga vidare – men det är först nu vi på allvar kan börja dra i den frågan. First things first. Och som alltid, vår dörr står öppen. Prata med oss, vad tycker du?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(17%) (12%) (61%) (1%) (9%)
101 röster

2008 var Mindparks år. Det tog ett tag att komma på plats och få igång maskineriet och de sista månaderna har vi inte aktivt plockat in så mycket nytt, så lägesrapporten handlar i stort om lite drygt ett år. Så här ser det ut.

Större projekt och samarbeten i urval

Kalenderprojektet har full fart efter omstarten. Utvecklingen ligger precis i fas och tidplanen håller. Betaleverans den 18/5 och slutleverans den 9/7. Tidningarna bör räkna med att påbörja implementering av whitelabel-lösning på resp sajt i höjd med maj-releasen.

Rubbt lanserades i en första ny version tidigt under sommaren. Version 3 lanserades därefter i september och det behövs inte fler stora iterationer. Tjänsten fungerar tekniskt bra, och den lever upp till de principer som angavs i ”Rubbet 2.0”. Givetvis är inte trafiken eller omsättningen så hög. Det finns färdiga planer på hur motorn ska dras igång, men sedan november går projektet på sparlåga. Under våren ska framtiden avgöras.

”Nya intäkter” i enlighet med skissen i masterplanen har rullat på under vintern med ett stort antal kontakter och intressanta leads. Vart det här ska ta vägen får klaras ut under våren. Spåret är fortfarande, i min mening, en absolut framgångsfaktor för intäkterna i digitala medier. Kul detalj, igår meddelande Google att man lanserar precis den här tjänsten. Som jag sagt, det är inget unikt vi ska göra – men den som hört mig berätta om vårt upplägg känner igen principen med kontrollpanelen. Ordagrant;)

Familjenytt är under demontering. Vi väntar på att affären med DN angående koden ska finaliseras. I korthet: de köper över den utvecklade koden till Familjenytt 2.0. I avtalet anges också att samtliga tidningar inom Mindpark fortsätter förfoga över nyttjanderätt till koden, inklusive den utveckling DN kommer att göra. Min bedömning är att det kommer att vara redo för implementering på våra sajter fram emot sommaren. Efter en snabb och enkel implementering på de lokala sajterna har vi äntligen fått familje-avdelningar värda namnet.

Google Ad Manager är fullt ut implementerat på HD och NWT. Sydsvenskan har implementerat GAM på nya sajten och det rullar för fullt. I fallet med Sydsvenskan har GAM också inneburit att man tagit hem hantering av traffic som tidigare legat på underleverantör. Vissa tekniska frågor verkar återstå på Sydsvenskan, liksom på Gota Media som är på väg över i dagarna. Före detta skånemedia-titlarna drar igång under april. En gemensam arbetsyta finns på gam.mindpark.se och i allt väsentligt kan projektet anses som överlämnat och avslutat. Total besparing inom gruppen ligger på ca 2,5MSEK / år, och nya intäktsmöjligheter borde addera minst lika mycket.

Twingly har idag ett avtal med sajterna via Mindpark. Det kommer flyttas ut på respektive titel. Sannolikt kommer samtliga sajter som idag kör Twingly vilja göra det även framöver.

Hittarecept.se har idag ett avtal med sajterna via Mindpark men det är än så länge bara implementerat på HD och NWT. Kul bonusinformation: Mr Mashup i Sverige gillar upplägget.

Övrigt

Vi har en helt virtualiserad driftsmiljö uppsatt. På den rullar rubbt.se idag, men den är framför allt ett ”proof of concept” på vad vi menar med Drift 2.0. Vi fortsätter det arbetet under våren och levererar ett upplägg, komplett med både externa och interna arbetsredsskap, rekommendationer och partners innan sommaren.

Gemensamma konton finns för tex kodutbyte på CVSdude och GitHub, projekthantering på BaseCamp, informationshantering på Google Apps, serverövervakning på Pingdom, lastkontroll på Load Impact etc.

Kontaktytor finns etablerade mellan alla företagen inom tex teknik, planer finns klara för samverkan på fler nivåer. Sälj, redaktion och marknad är på g, helt enkelt genom en gemensam plattform utan central styrning.

Mindpark.se har idag 682 inlägg; fördelade på 288 omvärldsanalyser, 141 inlägg med fokus på sociala medier och deras påverkan på traditionella medier och 253 inlägg med rekommendationer, manifest, affärsplaner och annat som är av intresse för ägarna. Sajten har också genererat över 2.500 kommentarer, vilket är extra kul. En plats i debatten har varit en uttalad målsättning.

Vi har genomfört mängder med extera uppdrag i tex arbetsgrupper och styrgrupper inom och utom branschorganen, styrelseuppdrag, medverkan i utvecklingsprojekt på tidningarna, ett fyrtiotal olika större samlingar ute hos titlarna runt om i landet, en mängd due dilligence- och second opinion-processer. Vi har föreläst och vi har utbildat, debatterat och tyckt, stöttat och försökt inspirera andra att göra det samma. På det hela taget har vi haft ett gott år.

I röret, den berömda ”pipen”, finns hur mycket som helst. Det känns som vi bara skrapat på ytan, och trots ett verkligt intensivt år och nytt läge med stora omställningar – så känns det som att det är nu det börjar.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (9%) (18%) (0%) (73%)
11 röster

Hela Norge är på fötter, och de har fått fart på stora delar av omvärlden också. Jag skrev lite om kampanjen redan igår och förvånas över att det här hemma är så förfärande tyst. Jag har stött på TU, jag har stött på kolleger, men det verkar inte som om så många utanför de närmst sörjande i bloggosfären orkar bry sig. Sportlov?

Det är otroligt trist att vi inte hänger på. Om alla större sajter hade gjort det här samtidigt, som man gör i Norge, så ökar sannolikheten att det faktiskt ger utslag. Det handlar ju inte bara om att vi som sajtägare ska få det enklare – det handlar lika mycket om att upplysa de IE6-användare som faktiskt själv kan välja om att det finns bättre alternativ. Och upplysning tycker vi ju om att syssla med.

Att ta del i kampen mot en usel webbläsare är löjligt enkelt. Finn.no, inte precis en liten websajt, berättar om hur man lagt upp det. Till och med Microsoft verkar stötta kampanjen. En wiki är under uppbyggnad för att samla information om #IE6. TDH tar ett bra grepp på engelska The Blog Herald. Och på Twitter trillar det fortfarande in ett mess i minuten.

Så kom igen nu. Häng på! Jag har lagt upp en kodsnutt som vilken webbansvarig som helst kan lägga in på under minuten.

YES! Aftonbladet har lagt in varningen! Nu så.

IDG.se stoppade in varningen tidigare idag också. Kanon och en viktig symbolhandling. Men på IDG är det nog så att de flesta vet om att det finns bättre webbläsare än IE6. På aftonbladet.se är det inte alls säkert att det är så. De två största norska sajterna har redan, på ett dygn, haft nästa 9000 nedladdningar av nya webbläsare, utgående från deras varningsruta. Det är ju helt underbart!

Wow, Wired skriver om det och Matt Cutts twittrar, liksom MÅNGA andra. Det är inte tyst på Jaiku eller Bloggy heller. Ahh, uppfriskande.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(4%) (8%) (0%) (0%) (88%)
26 röster

Jag har tidigare hävdat att jag ska skriva en bok med titeln ”fem miljoner skäl att hata Norge”, men motivationen minskar hela tiden. Inte nog med att de har NRKbeta, ett lab som ligger i medieutvecklingens absoluta framkant och dessutom gör det på ett sätt som placerar dem i den norska bloggtoppen – nu sätter de kraft bakom en fråga som vi här hemma bara går och mumlar bittert om.

IE6, version 6 av Internet Explorer, lanserades 2001. Med internetmåttmätt är det lika med förhistorisk tid. Ändå kommer den förinstallerad med Windows XP och körs i alldeles för hög utsträckning. För det är en riktigt, RIKTIGT dålig webbläsare. Bilden visar att nästan 25% av IE-användarna på hd.se fortfarande kör en åtta år gammal webbläsare.

ie6

Problemet med IE är att den har så mycket konstigheter för sig att det tar mängder med extra utvecklingstid när vi bygger webbar. Vi måste skapa special-lösningar för IE6, som i sin tur riskerar att ställa till med andra problem. Men vi knyter handen i fickan och biter ihop. Så gör man inte i Norge.

Nu lanserar man på bred front en kampanj mot IE6. På de norska webbplatserna hymlar man inte, utan den som kommer in med IE6 till sajter som vg.no och finn.no möts med en skylt som manar till uppgradering (eller byte till en helt annan webbläsare;) Tekniskt Ukeblad (med domänen tu.no;) driver frågan hårt, och ger uppdateringar efterhand som kampanjen rullar ut på fler sajter.

Man har till och med identifierat att det största problemet är IT-chefer, som håller emot. Rubriken är helsköna: ”IT-sjefer mot internett” och det är bara att hålla med, och jobba mot. Så nu gör vi det tycker jag. Även om det är trist att, precis som i alla vintersporter, komma tvåa efter norge, så är det ju för en god sak.

Upp till kamp även i Sverige alltså. Vi ska under kvällen skruva till den här sajten så att vi också uppmanar till browserbyte, och jag hoppas att alla svenska sajter ska hänga på. Låt oss se till att vi går in i 2010 utan en enda IE6 i våra loggar.

Utvecklingen följer vi i realtid på twitter.com, #IE6 heter taggen som ska användas. Nu kör vi så det ryker. Yihaaa!

Tack till Noah på hd.se – som förmodligen snart har satt det här i verket också…

Norska listan, under utbyggnad

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(11%) (2%) (6%) (0%) (81%)
47 röster

Om ett par dagar, på söndag den 8 februari, kan man läsa en special om upphovsrätt i papperstidningen Sydsvenskan. Men redan idag kan man hämta hem den från Pirate Bay, läsa den, och delta i debatten med möjlighet att påverka det som trycks i tidningen på söndag.

sydis-tpb4

Det här är bra på så många plan. Först, att ta ett ordentligt grepp på upphovsrättsfrågan, med hela den smartness som två duktiga journalister kan uppbringa. Den får fylla alla kultursidorna, vilket ju känns helt korrekt i nuvarande debattklimat. Den känns trovärdig och balanserad, och låter båda sidorna komma till tals. Läs mer om upplägget i Sydsvenskan.

Men man stannar inte där, utan lever mediet och lever själva frågan. Märk upp den med ”Beta” så att alla känner att det finns möjlighet att påverka, öppna upp för diskussion, OCH lägg ut hela rasket på The Pirate Bay.

Debatten är redan igångAndreas Ekströms blogg (han har utvecklat beta-versionen, tillsammans med Alexander Kuprijanko).

  • Resumé har fångat upp storyn.
  • Det har kritikerbloggen också gjort, och levererar givetvis en fullständigt bisarr tolkning: ”Sydsvenskan känner av finanskrisen och ser The Pirate Bay och rättegången med samma namn som en väg ur krisen. Tidningens styre vill helt enkelt profitera så mycket som möjligt från hela det här kapitlet i historian om Sverige.” – Ja, det där låter precis som drivkraften bakom det här greppet…
  • Mjömark hakar på Ekströms inledning att han nu inlett sin karriär som pirat.

Jag vill gärna att ni funderar lite på det här. In och debattera på Ekströms blogg eller kommentera här. Detta är en otroligt viktig fråga för oss traditionella medieföretag. En del hojtar redan om urholkad trovärdighet, att man spelar piraterna i händerna, att det här är skandal. Andra, så klart, hyllar initiativet. Vad tycker du?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(5%) (11%) (21%) (0%) (63%)
19 röster

Idag släpps Emo Vote ut till den breda massan via katalogen på Wordpress.org. Samtligt släpps koden open source på github, för den som vill bidra eller göra en egen version. Emo Vote är i sig en glad liten bagatell, ingenting som gungar världen, även om jag är otroligt förtjust i den. Läs mer om bakgrunden här. Det som är läckert är hur det gått till.

Nu ska man akta sig för att dra en jämförelse för långt, men det finns en poäng att hämta. Så låt oss först konstatera att gammelmedia, liksom de flesta andra traditionella företag, har en ruskig utvecklingstakt. Till ruskiga priser. Titta till exempel på Stampen MKTmedia som puttat in två år och mellan 60 och 200 miljoner kronor i sin webbplattform. Eller mina vänner på sydsvenskan som hållt på i över ett år med sin redesign. Jag har själv precis handlat upp ett fett system med en hygglig prislapp och en byggtid på flera månader från Good Old.

Vi behöver påminna oss själva om alternativen. Så här gick det till när vi gjorde Emo Vote.

  • Grunden för det här upplägget är att vi använder en av världens mest spridda plattformar. Antalet smartskallar som sysslar med Wordpress är gigantiskt. 99 gånger av 100 behöver du inte utveckla något alls, för det finns redan en lösning.
  • Nästa steg var att hitta en utvecklare. Jag fann Anton Lindqvist, Qvister.se, på Jaiku. Men det går säkert alldeles utmärkt att få napp på svenska WP-Support eller vilket internationellt forum som helst.
  • För mindre än två veckor sedan gick det ett par mail mellan oss. Vi kom överens om funktioner och våra vilkor.
  • Vårt ”avtal” var bara en enkel överenskommelse i mail. 1. Jag förband mig till att betala ett antal timmar, OM jag var nöjd med arbetet när det var klart. 2. Pluginen skulle släppas Open Source, och vi skulle få cred i dokumentationen. That’s it. Inte en onödig stavelse.
  • Vi hade lite ”möten” på ett par minuter vardera på google chatt, efterhand som Anton ville ha input på specifika frågor. Bara text, ingen video eller sånt tjafs.
  • Fyra dagar senare installerade vi den första testversionen. Inför öppen ridå fick jaikububblan hjälpa till att felsöka och kommentera. Inom kort postades inlägget här och fick ytterligare 32 kommentarer och 125 som emotade.
  • Newsmill ringde och ville så ett slag för att man kan köra Milla på sin egen sajt också. Det blev ett bra snack, hopppas det kommer ut något av det från deras håll. Har skickat Anton i deras riktning också ;) Men först måste de ju fixa till sina vilkor för Milla.
  • Och nu släpptes den fri i en första färdig version och jag är hur nöjd som helst. Har precis betalat en faktura till Anton för 13 timmars arbete.

Vi har alltså aldrig ens pratat i telefon. Vi har inget skriftligt avtal. Det har inte förekommit någon NDA och jag kommer inte betala ett öre i licensagift för att utnyttja det här bygget. Det fanns inte ens en projektledare eller någon styrgrupp ;)

Så här kan man jobba om vissa kriterier uppfylls. Tex vågade Anton göra jobbet eftersom han via vår transparens hade bra koll på oss. Större delen av vår uppgörelse kom också till stånd inför öppen ridå, så det vore förödande för Mindpark och mig om vi hade blåst Anton. Och för egen del riskerade jag ju inget, betalning först vid leverans. Att släppa koden open source är också en mycket viktig faktor för att man ska våga göra så här. Sedan underlättar det såklart att projektet var så avgränsat och förhållandevis litet. Men kan inte de flesta större projekt skäras ner i sådana här små, hanterbara beståndsdelar? Jag tror jag ska tjata en gång till om boken ”Getting Real”…

Att jag är nöjd med Anton behöver nog inte sägas. Kreativ, kommunikativ, leveranssäker och med bra kodskills. Han är suverän, och det är nästan lite otäckt vilken kapacitet han har. Förutom dagjobb på reklambyrå, och att han hackat ihop Emo Vote till mig så slängde han ihop en namnsdagsbot till Twitter, mitt i allt. Så funkar en riktigt smartskalle.

Nästa gång går jag kanske ytterligare ett steg längre och testar en ren crowdsource-lösning. En annan smartskalle, Jonas Leijon (kolla listan med projekt), har precis gjort en bra sammanställning på Utvecklingsbloggen. Vore kul med lite input från fler som testat, eller som bara tycker något…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(3%) (2%) (23%) (3%) (68%)
60 röster

Om en vecka lastar vi en båt med nästan 100 entreprenörer och seglar iväg mot ett intensivt dygn. Under 24 timmar ska det utvecklas affärsidéer på internet. Och tjänsterna ska byggas. Och de ska lanseras. Och det är ett helt underbart ambitiöst projekt. Snudd på galet, bra galet!

Det hela tog sin början den 26 oktober 2008 när Ted Valentin skrev ett inlägg om att utveckla affärsidéer på 24 timmar. Det kändes klockrent och jag anmälde vårt intresse på studs. Kort därpå meddelade vi också att Mindpark klev in som den första huvudsponsorn av eventet. En vecka senare öppnade Ted bloggen för projektet som sedan dess heter ”24 hour business camp” (tagg: 24hbc).

Stora aktörer anslöt efter hand som tex fler huvudsponsorer (Bonnier, Binero, Telenor) och produktsponsorer (Google, Hasseludden Yasuragi, Get a Newsletter). Press och bloggar gillar det vi ska göra. Bland annat har Svenska Dagbladet uppmärksammat det, liksom DI (missa inte artikelkommentarerna). Hela eventet kommer att bevakas live på live.24hourbusinesscamp.com av Beata Wickbom och gänget från Arctic Startup (nordens techchrunch;).

Men fler kan göra mer! I listan över deltagare hittar jag folk från hela landet, men vad jag vet har det inte uppmärksammats ute på bygden. Det är klart att det är roligare att berätta om projektet när det lyckats, men varför inte hänga på redan nu? Är en lokal förmåga modig nog att lova en affärsidé på 24 timmar så förtjänar man ett omnämnade i lokaltidningen. Eller hur? Om du jobbar ute i mediesverige, kolla på den här listan och se om du inte känner igen något namn.

  1. Ted Valentin
  2. Dan Nilsson
  3. Jonas Lejon
  4. Tomas Wennström
  5. Mattias Swenson + Ola Sevandersson
  6. Thord Daniel Hedengren
  7. Joakim Jardenberg + Daniel + Erik
  8. Anton Malmberg + Jonny Elofsson
  9. David Bismark
  10. Martin Sandberg
  11. Emil Stenström + 3 vänner
  12. Tom Söderlund
  13. Jakob Nanneson
  14. Peter Siljerud
  15. Martin Melin +Tobias Andersson
  16. Pontus Westberg + Marcus
  17. Dan Carlberg + Patrik Ring
  18. Andreas Krohn
  19. Hjalmar Wåhlander + Jimmy Stridh
  20. David Ovsepian + 2 vänner
  21. Niklas Olsson + Johan Marand
  22. Henrik Holdt
  23. David Svensson
  24. Erik Starck
  25. Andie Nordgren
  26. Nikke Lindqvist + Christian Bolstad
  27. Mattias Nyberg
  28. Tore Friskopp + Daniel Marklund + Magnus Lundin + Fredrik Johansson
  29. Henrik Berggren + David Kjelkerud
  30. Mattias Järnhäll
  31. Heidi Harman + Emil Sjöblom
  32. Oskar Vikman + Per Lisshamre
  33. Christan Andersson + Martin Zimmerman
  34. Karin Adelsköld + Johanna Ögren
  35. Mona Wallin + Jennifer Bark
  36. Anders Fredriksson
  37. Jonathan Sulo
  38. Björn Jeffery + Morris Packer
  39. Martin Källström + Kristoffer Forsgren + Oskar Skoog
  40. Roman Pixell
  41. Edward Tjörnhammar + Micael Widell + Petter Arvidsson
  42. Alexis Fellenius
  43. Jesper Åström + Judith Wolst + Thérèse Mannheimer
  44. Anton Johansson + Eric Martinsson + Dick Olsson
  45. Paula Marttila
  46. Jeanette Gorosch + Torbjörn Eriksson
  47. Tomas Nihlén + Jonas Karlsson
  48. Jonas Arnklint
  49. Karl-Petter Åkesson
  50. Ola Mattisson
  51. Rickard Vikström
  52. Anton Robsarve + Johan Törnqvist

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (5%) (37%) (5%) (53%)
19 röster

Den enklaste formen av användarmedverkan är att klicka på en knapp för att ”tycka till”. Klassiska varianter är dagens fråga, tumme upp/ner, stjärnmärkning och ranking. Men det är trubbiga instrument, och i ärlighetens namn – inte speciellt roliga. Men adderar man lite känslor så…

[uppdatering: Emo Vote är nu släppt. Du kan hämta den från Wordpress Plugin Directory eller peta runt i koden på GitHub. Enjoy]

Blogger har haft ”reactions” sedan augusti, och Newsmill gjorde en variant som man kallar för ”milla”. Men trots att det inte är något nytt så verkade det inte dykt upp en variant för Wordpress som gör det snyggt nog. Jag skickade ut frågan på Jaiku och efter ett tag fick jag napp. A good catch.

emovoteoptions2Anton Lindqvist, @mptre på jaiku, och qvister.se på webben, har hackat ihop en första version av Emo Vote. Det finns ingen länk för den släpps inte publikt förrän nästa helg. Men redan nu kan du testa den, både långt ner under inläggen på den här bloggen, men också lite mer välplacerad på jardenberg.se

Emo Vote är i sin första version sponsrad av Mindpark. Anton har helt enkelt fått ett antal timmar för att bygga den. När den är tillräckligt klar släpps den givetvis som open source. Planerat till helgen alltså. Vår uppsida är att vi för en relativt liten peng har fått gjort något som vi behövde. Men genom att därefter låta alla vara med och tycka och snickra så tror vi att det blir ett bättre slutresultat. I nästa steg låter vi nog Anton bygga vidare så att den blir en fristående widget som kan integreras även på våra tidningars artiklar.

Så, vassego. Rulla nu ner och klicka på den lilla ljusblå bollen för att visa hur glad du blev av att läsa det här. Vi blir ännu gladare om du dessutom tycker till i en kommentarer. Meningen med den här extra veckan före släppet är just att Anton ska få lite input på vilka features som önskas så att första publika versionen ändå landar hyfsat rätt.

Uppdatering: Tack @morris, för att att du kom på det perfekta verbet när du skrev ”Har redan emotat”. Så får det bli. Det man gör är att man emotar. Låter hur bra som helst, i alla fall på klingande skånska.

Uppdatering: Givetvis är planen också att man ska kunna dra ut topplistor på det här, så att vi äntligen kan ge våra läsare en lista med de gladaste nyheterna. Det är ju en smal sak. Men first things first.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(5%) (13%) (32%) (6%) (43%)
217 röster

Svaret är nej, inte egentligen. Men läs först vad Arne Ruth och Bjarne Stenquist, journalister och f d DN-medarbetare skriver i artikeln ”Ska Google ta över?”. Man citerar bland annat:

Roussel ansåg att Google redan har en högeffektiv distributionsapparat som dessutom visat sig överlägsen det mesta i annonsförsäljning. Så varför inte överlåta distribution och annonshantering, för den del av “dagstidningen” som lever på nätet, till Google?

Alla som känner mig vet att jag gillar Google, men också att jag inte är okritisk. Jag ser dem snarare som en bra modell för mycket av det goda som nätet kan representera. Eftersom de drivit mycket av den utvecklingen är de just nu också på flera plan den bästa partnern.

Men nätet är så mycket mer än Google, vilket även de själva börjar inse. När de nu försöker ta nya steg och bredda sig så gör man det inte som Facebook, med sig själv som ett tvingande nav i mitten, utan man gör det genom att ansluta och driva öppnare standards. Inte enbart för att man är god, utan för att man har gjort analysen som säger att på nätet är man inte en given dominant. Man får förtroende och har en relation med människor så länge man är bäst på att svara upp mot deras behov, aldrig mer genom att låsa in dem.

Så, för tidningsbranschen så är svaret till viss del att vi ska låta Google ta över. Vissa delar, för viss tid. I andra fall finner vi bättre partners redan nu, i andra fall kanske vi byter bort Google över tid. Men det är alltså inte Google det handlar om, det är inte varken eller.

Istället handlar det om en ny öppenhet och en helt ny modell. Och det är ju faktiskt precis det som Arne och Bjarne (!) säger i sin artikel. Öppenhet på alla plan. Dominanternas tid håller på att rinna ut, och det gäller inte bara Google eller Microsoft. Det gäller i lika hög grad de gamla dominerande medierna…

Sist i artikeln frågar man hur det ska gå med intäkterna. Jag tror det går alldeles utmärkt, men även där måste vi ställa om nu. På riktigt, då kan vi tjäna mer pengar på nätet än vi gör på papperstidningen.

Fler länkar:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Firefox har i november för första gången passerat en marknadsandel på 20 procent i Net Applications mätning av webbläsare. I november hade Internet Explorer en marknadsandel på 69,8 procent och Safari låg på 7,1 procent. Övriga webbläsare har en marknadsandel på 2,3 procent, Googles Chrome svarar för 0,8 procent.

webbläsare marknadsandel

I oktober förra året hade Internet Explorer en marknadsandel på nästan 80 procent (78,4 procent) och har sedan dess minskat med 11 procent till 69,8 procent i november 2008. Under samma period har Firefox ökat sin marknadsandel med 39 procent, från 15 till 20,8 procent.

Även Safari har ökat sedan oktober förra året. Då var marknadsandelen 5,1 procent mot 7,1 idag. Det är en ökning med 40 procent.

utveckling marknadsandel webbläsare

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
En röst

Det är ett konstigt namn på en bra sak. När Google långt om länge låter användaren personalisera och få kontroll över sitt eget sökresultat så blandar man in ”wiki” i namnet. Konstigt är också att man inte rullar ut det som en labs-feature, utan faktiskt blåser på direkt på vanliga söksidan. Tror det är den största förändringen på ettan någonsin. Nevermind. Det är bra. Det är intressant. Och det är ett poäng till mig ;)

Det Google gör, och sättet de gör det på är väldigt nära det jag såg framför mig när jag skissade på elementen för profilsidan, notifieringen och hela upplägget i ”Monsterposten”. Man visar tydligt att du är i “spårningsläge” och att bearbeta sin egen söksida är busenkelt. Det känns bra. Här har vi en skiss att bygga på.

Tydliga funktioner för att ranka upp, ner, ta bort - och du ser direkt att du är "spårad".

Tydliga knappar för att ranka upp, ner, ta bort. Tydlig indikation på att du är spårad...

Ändringarna du gör är bara dina. De påverkar bara dina sökresultat. Idag. På sikt lär det bli annorlunda. Redan idag kan du längst ner på sidan välja ”See all notes for this SearchWiki” och se vad andra gjort med sökresultatet. Fascinerande och det vore ju tjänstefel att inte på sikt utnyttja publikens aktiviteter. Google lär finna ett sätt.

Google har alltid varit anala med sin söksida, och det här steget måste vara enormt stort för dem. Babysteps mot något ännu större tror jag. Det ligger mycket tanke bakom, och som de själva säger:

This new feature is an example of how search is becoming increasingly dynamic, giving people tools that make search even more useful to them in their daily lives. We have been testing bits and pieces of SearchWiki for some time through live experiments, and we incorporated much of our learnings into this release. We are constantly striving to improve our users’ search experience, and this is yet another step along the way.

Fler schyssta länkar kommer efter hand.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Jag har tidigare tryckt ut ett antal listor här på bloggen, bland annat bloggarens ordlista och en annan om användbara sociala tjänster för studenten. Kommentarerna har varit många och positiva, människor gillar listor, och jag gillar många och positiva kommentarer så här kommer en till:)

Denna gången handlar det om sociala verktyg som helt enkelt är praktiska och roliga för vardagen, arbetsmiljön eller skollivet. Freelancefolder har publicerat en lista med 35+ sådana verktyg, detta är bara ett axplock, följ länken för att se hela listningen.

Sociala aggregatorer

Read the rest of this entry »

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (100%) (0%)
En röst

Det här en svensk version av ett inlägg på Citizen Media Watch, en blogg som bevakar läsarmedverkan och medborgarmedia i ett globalt perspektiv.

Kommer journalistiken att kollapsa när tidningarna misslyckas med att ta steget från papper till nät? Eller ser vi början på en ny och smartare nyhetsmarknad? Åsikterna går isär. Vi har valt att titta på vad några säger just nu.

Joi Ito at SIME '08SIME hade Joi Ito farhågor om den professionella journalistikens undergång.
- Det skulle vara mycket svårt för bloggare att få militärförband att flyga in dem i Sudan för att ge en ögonvittnesskildring. Det skulle vara mycket svårt för dem att skriva en svidande artikel om korruptionen i Singapore och sedan klara sig igenom det förtalsåtal som Lee Kuan Yew skulle väcka, att klara sig från att hamna i fängelse. Det kommer att ta ett tag innan amatörer kan klara förtalsmål och vittnesskildringar från krigshärder, sa han, och fortsatte:
- Jag tror att det är samma sak inom alla områden där vi förlorar intäkterna från den fysiska distributionen, om det handlar om finansmarknaden som inte längre har råd med analytiker eller akademisk journalistik som inte har råd med referentgranskning. Alla dessa proffs som var anställda för att säkra kvaliteten förlorar sina jobb eftersom distributionen inte längre kan täcka deras löner. Jag tror att bloggare och alla amatörer kan ta över en del av det här, men det kommer att bli ett glapp innan det sker. Jag tror det kommer ta ett tag innan de är tillräckligt organiserade, och jag är orolig för att den professionella journalistiken kan kollapsa innan vi nått dit. Det kan komma en mörk tid, då vi inte kan skicka folk till Sudan eller kan kämpa emot förtryck och orättvisor som vi borde.

David Sifry at SIME '08David Sifry tror att framtidens journalistik kommer att bedrivas av bloggosfären.
- Jag tycker faktiskt vi har en skyldighet att hitta ett sätt för att säkerställa att journalistiken överlever, med tanke på att vi har gjort mellanhänderna överflödiga.

Joi Ito och David Sifry i en paneldebatt om bloggande och journalistik under SIME 2008.

Joakim JardenbergI söndags skrev Joakim JardenbergMindpark ett långt blogginlägg om vilka steg som krävs för att en lokaltidning som är beroende av sin papperstidning ska kunna klara sig på enbart nätpublicering om det skulle behövas.

Hans lösning har tre delar: tillräcklig trafik, full koll på besökarna och avancerad matchning mot annonsörerna. Precis som Jardenberg skriver så är det här ingen raketforskning, och “behavioural targeting” är inget nytt. Men det har inte utvecklats tillräckligt, och det är därför som Jardenbergs inlägg är intressant. Han ger ett exempel med verkliga siffror från Helsingborgs Dagblad, och det är övertygande. De behöver 40 procent av den lokala annonskakan för att klara sig.
Även om lösningen kan förklaras i några enkla steg, är stegen allt annat än lätta att ta, något Jardenberg är medveten om. Han listar de här hindren på vägen:

  • Tekniken är inte helt mogen. Men med babysteps i rätt riktning hinner vi gott och väl fram i tid.
  • Om de lokala sajterna tappar relevans. Utan publiken faller hela affärsmodellen.
  • Om vi saknar den uthållighet som krävs. Det här är inget som ger utdelning imorgon. Räkna med 5-10 år innan vi har de där 40% på ett sunt sätt.
  • Vårt sälj är omoget, vi säljer fortfarande pappersannonser på nätet. Vår absolut största fördel, de lokala säljarna, är också de som måste genom den största omställningen.

Joakim Jardenberg's slide on HD's reach
Helsingborgs Dagblads nedgång i räckvidd, från en av Joakim Jardenbergs presentationer.

Jardenberg går igenom fler detaljer, och har intressanta tankegångar kring datainsamlande och transparens, så om du är intresserad rekommenderar jag att läsa inlägget. På det stora taget är han optimistisk vad gäller journalistikens framtid.

Att lokalnyheter förlorar sin relevans, som Jardenberg nämnde ovan, är ett av två hot som Jonathan Kay tar upp i ett blogginlägg i Full Comment, en blogg på kanadensiska National Posts debattsida. Kay resonerar kring hur tryckt media kan räddas, men tankegångarna kan appliceras på lokaljournalistik över lag.
Kay skriver:

The breakdown of Canadians’ sense of community has also contributed to newspapers’ challenges. Slogging through stories about the people who share your city, your province or your country makes sense only if you feel a sense of emotional investment in your neighbours. But in a globalized age, an increasing share of Canadians don’t feel that way. As office-bound yuppies, they commune with their distant college-era friends using Facebook or email, but don’t know the names of the people they pass on their street.

Det andra hotet Kay listar är att vi inte längre har någon fritid. Om folk inte har tid att läsa har journalistiken ett allvarligt problem, allra mest den pappersbundna journalistiken. Enligt Kay kommer tre typer av papperstidningar att överleva.
1) Affärsinriktad media som riktar sig till äldre, välbeställda läsare som kan kosta på sig utgiften (i både tid och pengar) att läsa längre nyhetstexter som en del av sitt arbete.
2) Publikationer som riktar sig till personer inom ideologiska intresseområden eller intellektuella.
3) Hyperlokala tidningar.

Eftersom Kay pratar om tryckta tidningars överlevnad blir jag lite överraskad av hans tredje punkt. Hyperlokalt material om något lämpar sig ytterst väl på webben. Det finns ett behov att kommunicera och att materialet uppdateras fortlöpande under dygnet.
Samtidigt kämpar hyperlokala satsningar med ekonomin. När Gitta och jag talade med Joi Ito för några dagar sedan sa han att hyperlokala medier stupar på att de lokala företagens nätnärvaro inte är tillräckligt mogen än. Han har en poäng där, och jag tror att det här kommer att bli ett intressant område när det går att göra lönande affärer lokalt och när förväntningarna på de lokala sajterna och vad man kan finna där har blivit högre.

Mina egna tankar kring journalistikens framtid är att den både överlever och blir starkare och bättre när vi kommit igenom det här medieskiftet, men det kommer att krävas några slitsamma år. Och journalistiken då kommer nog inte att se likadan ut som den gör idag, vilket antagligen är positivt.

- – -

Stort tack till Lotta och Gitta för ett tänkvärt inlägg, som känns väldigt relevant och viktigt idag. Kopplingarna till vår verksamhet kändes uppenbara och jag är glad att de ville ge mig en översättning, och tillstånd att publicera den. Mer sånt, hör av dig om du ser något som vi borde väva in i vår mix.

Mer om bloggen och bloggarna
CMW drivs av Lotta Holmström och Gitta Wilén, två journalister som tror på och lever för kommunikation på webben. De är två doers som vill vara med och driva utveckling och konversationer
.

Lotta och Gitta har arbetat, rest och studerat tillsammans. De är två geekar som älskar att testa nya gadgets, vad hård- och mjukvara håller för och de har väldigt roligt under tiden.

Lotta Holmström har elva år på aftonbladet.se bakom sig, där hon fokuserade på läsarmedverkan och att skapa nya möjligheter för sajtens besökare att kommunicera och interagera med innehållet. Gitta Wilén har jobbat med att implementera både kommunikation och affärsprocesser för webb. Hon arbetade för Icon Medialab i Singapore under två år. Just nu letar Gitta efter ett nytt sammanhang att arbeta i och för.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Om man upprepar något tillräckligt länge och ofta så börjar det behandlas som en sanning. En sådan sanning är det gamla frasen ”vi kommer aldrig att tjäna lika mycket pengar på nätet som vi gör på tidningen”. Jag upplever det som en sanning som fått fäste utan att egentligen vara speciellt logisk och oftast helt utan någon form av belägg. Vi måste reflektera lite mer än så. Här kommer en lång post på temat, och den innehåller en modell för framtidens intäkter. En modell som håller.

Minns grundpincipen när du läser vidare. Vår affäridé är att samla publiken med vårt innehåll och sedan hyra ut dem till annonsörerna

Under läsningen: minns vår grundläggande affärsidé sedan 150 år tillbaka. Varje dag samlar vi publiken runt vårt innehåll och hyr ut den till annonsörerna.

Det är onekligen lite hastigt att låta en kanal som bara funnits på den kommersiella arenan knappt tio år framstå som misslyckad. Jämför det med papperstidningen som haft långt över ett sekel på sig att finna sitt värde i balans mellan köpare och säljare. Det är inte så konstigt att intäkterna för ”nya medier” fortfarande befinner sig på låga nivåer. Men det finns fler orsaker, en del som vi faktiskt kan påverka:

  • Vi har inte rätt attityd. Många av våra duktiga lokalsäljare har helt enkelt inte ”köpt” nätet själva, och då kan de inte heller sälja det. Trots att de tillbringar mycket mer tid på internet än med den lokala tidningen så tror man inte att det är där publiken finns. Kompetensen är också ett problem, man håller sig gärna innanför den komfortzon som papperstidningen utgör. Sälja internet är okänt – och därmed svårt och obekvämt.
  • Vi har, med all rätt, varit fokuserade på att bygga tjänsterna och trafiken. De första försöken med försäljning för tio år sedan gjordes långt innan det fanns en bärkraftig marknad. Man sålde varmluft. Det har tagit tid att hämta sig från den bluff man utsatte en del kunder för. Men det betyder också att den kommersiella produktutvecklingen halkat efter.
  • Vi är fortfarande skiträdda för att konvertera kunder från papperstidning till nät. Det överoptimistiska stridsropet har hela tiden varit ”NYA PENGAR”, inga pengar får flytta från vår tidning till vår sajt. Effekten är att de kunder som varit redo kanske hellre gått till någon annan aktör på nätet. Eller någon helt annanstans för att vi inte har varit ärliga.
  • Vi har inte hittat formen än, vi säljer i de flesta fall våra banners på samma sätt som vi sålt annonser i tidningen. Yta och tid. That’s it. Ingen hänsyn tas till nätets unika förutsättningar, att göra helt andra saker än vad vi gör med den trubbiga broadcast-modellen som papperstidningen erbjuder oss.

Att sälja på nätets unika förutsättningar är vad resten av den här posten ska handla om. Med rätt attityd så löser det sig. Den enkla logiken är att om publiken flyttar ut på nätet så flyttar pengarna efter. Det är bara upp till oss att göra rätt sak på rätt sätt. Men då måste vi först tänka rätt, vi måste tänka om.

Ingen har sagt det bättre i modern tid än Clay Shirky, författaren till den hyllade boken ”Here comes everybody”. Han lär oss att:

”I’m old enough to know a lot of things just from life experience.

I know that newspapers are where you get your political news and how you look for a job. I know that music comes from stores. [...] I know that complicated things like software and encyclopedias have to be created by professionals.

And in the last 15 years, I’ve had to unlearn every one of those things and a million others because they have stopped being true.”

Så nu måste vi lära oss av nätet, av möjligheterna och av de smarta företag som verkar där. Google, tex, gjorde ju nätannonser på ett helt nytt sätt. Det borde vi också kunna. Var och en bygger på sina unika styrkor och adderar det som vi lärt oss de senaste 15 åren. Så, för vår del är det unika att vi har en bra och utpräglat lokal räckvidd, vi har en relation till publiken, vi kan skapa lokala ”conversation pieces” och framför allt: vi har de lokala säljarna. Dags för lösningen alltså…

Lösningen är inte hemlig, särskilt originell eller i närheten av raketforskning. Men vi skruvar till den, sätter spaden i marken och börjar jobba i den här riktningen NU, för vi vet att det kommer att funka. Vi visar det med enkel matematik och ett logiskt resonemang. Den bygger helt enkelt på tre fundament:

  • Tillräcklig trafik
  • Full koll på besökaren
  • Avancerad matchning mot annonsörerna

Vi börjar med ett exempel från verkliga livet. Skarpa siffror, full transparens. Meningen är att vi ska se att matematiken håller hela vägen. VSB, alltså. Jag har bäst insyn i Helsingborgs Dagblad så det är därifrån det här är hämtat. I korthet ser nyckeltalen för papperstidningen (prognos 2008) ut så här:

  • Upplagan ligger på ca 79.000 ex, med uppskattat 187.000 läsare/dag (enl Orvesto)
  • Prenumerationsintäkterna på den upplagan genererar ca 160 MSEK
  • Annonsintäkterna ligger på ca 275 MSEK
  • Det motsvarar ca 24 % av den lokala mediekakan
  • Totalt ger alltså papperstidningen en intäkt på ca 435 MSEK/år.

Sedan har man redan idag ytterligare intäkter, tex från hd.se, gratistidningen City mm, så totalt drar Helsingborgs Dagblad in ca 500 MSEK/år. Det är det som är målbilden. Det verkar vara mycket pengar, men det är faktiskt bara lite drygt 40% av den lokala mediekakan på ca 1.150 MSEK (beräknat av Helsingborgs Dagblads analysavdelning).

Utgångsläget för hd.se, sajten som ska tjäna alla de här pengarna åt Helsingborgs Dagblad, ser bra ut. Man har gjort en fantastisk resa under de senaste åren – men det är ändå en bra bit kvar. Så här ser nyckeltalen ut just nu:

  • Trafiken uppgår till ca 175.000 unika webbläsare i veckan (ub).
  • Den dagliga trafiken ligger på ca 50.000 ub/dag.
  • Annonsintäkterna ligger på ca 12 MSEK.
  • Det motsvarar under 1 SEK/ub och dag – som är det nuvarande målet.

Ska man sammanfatta det som måste ske så är det att ub/dag måste öka och att intäkterna per besökare måste upp. Den första delen av processen överlåter vi till det duktiga webbfolket, så låter vi säljet koncentrera sig på den andra delen.

Så här ser matematiken ut för att hd.se ska kunna bära samma intäkter som hela mediehuset gör idag. Inte så skrämmande:

  • Trafiken uppgår till ca 200.000 unika webbläsare per dag (kan vi vara relevanta en gång i veckan så ska vi kunna vara det varje dag. Dessutom, precis som idag beräknas ca 35% av trafiken komma utifrån, framför allt via sökmotorerna).
  • Vi ska öka intäkten per unik besökare och dag till 7 SEK.
  • Totalt skapar det intäkter på 1,4MSEK/dag, vilket grovt räknat ger 500 miljoner om året.
  • och saken är biff – knappt 40% av den lokala mediekakan är inhämtad.

Allt vi tjänar på produkter och tjänster utöver den här affären är grädde på moset. Intäkterna från nätet har blivit vårt fundament, men vi fortsätter så klart med både produkt- och affärsutveckling. Allt handlar inte heller om annonser, tex sitter vi på en outforskad guldgruva med all vår marknadsdata. Anyway. Fokus nu.

Vi har ett tufft arbete framför oss med att driva trafiken. Men där de stora rikssajterna har börjat få problem, så ökar fortfarande trafiken rejält på de lokala sajterna. Utmaningen ligger framförallt i att se till att konvertera veckobesökare och sällanbesökare till dagliga besökare. Det kommer att ställa stora krav på oss, och vi måste mycket tydligare börja jobba med att vara relevanta.

Besökaren måste få ”betalt” för sin tid varje gång han kommer till oss, inte ett enda besök får kännas bortkastat. Vi måste också börja jobba på ett nytt sätt för att hitta publiken och inte bara lita på att de hittar oss. Här vet vi nog ändå ganska väl vad som behöver göras. Så låt oss utgå från att vi skaffar trafiken. Nu ska vi tjäna pengar på den. Och det gör vi inte genom att sälja pappersannonser på nätet. Yta, tid och spridning som en hagelbössa är inte rätt modell för nätet.

Det är så gammalt att det finns beskrivande bilder som ser ut så här ;)

Det är så gammalt så att det finns beskrivande bilder som ser ut så här ;)

Lösningen har funnits sedan slutet på 90-talet och heter: ”behavioral targeting”. Jag sa ju att det inte var unikt;) Däremot ska vi dra det ett steg längre och verkligen göra det på riktigt. Det är dags nu. Det här handlar alltså om att sluta spruta ut annonser enligt den gamla broadcast-modellen. Istället ska vi rikta dem, så noggrant det bara går, och sälja dem med så stor precision som möjligt.

Profilen på varje besökare är själva navet. Principen är att vi samlar in data från olika källor baserat på användarens beteende, bearbetar denna data med mycket smartness och låter användaren – om hon vill – själv delta i bearbetningen. I slutänden är syftet att om en besökares mönster säger oss att hon är motorintresserad så ska hon få fler motorannonser, oavsett var på våra sajter hon är. Men det är mycket mer avancerat än så. Den grundläggande inhämtningen sker helt automatiskt. Ur ett enormt antal möjliga källor är här några exempel:

  • ”Onsite”, alltså besökarens rörelser på den egna sajten. Inklusive klickdata, självlärande algoritmer och allt annat godis man kan samla på sig. Detta är grunden.
  • Inom mindpark-sfären. Vi ska givetvis aggregera data inom, och för den delen även utom, vår sfär. Det enda unika här är den lokala säljstyrkan, så rent krasst kan vi göra detta tillsammans med alla sajter i sverige. Aftonbladet, ni är välkomna att slå en signal.
  • Via sidosajter med smalare inriktning. Om någon söker efter volvo på rubbt.se så är det ju extremt relevant information när den besökaren sedan kommer till någon av våra övriga sajter. Eller om en besökare lägger in en nyfödd-annons, det är lätt att dra vissa demografiska slutsatser när vi bygger den profilen.
  • Idag kastar vi i princip bort allt vi kan lära av den inkommande trafiken från sökmotorerna. hd.se har precis börjat ta vara på den redaktionellt, men steget till kommersiell tillämpning har man inte tagit än.
  • Vi har lojalitetsprogram där vi sitter med otroligt detaljerad information. Rätt använt bygger vi värde för både besökaren, annonsören och oss själva.
  • Via tex vår gemensamma kalendersajt (under uppbyggnad) får vi dessutom minutaktuell information om besökarens önskemål och kan dra nyttiga slutsatser av det när vi bygger profilen. Vi ska ligga nära realtid.

Allt det där är fortfarande ganska givet, men vi sitter på en mix som låter oss komma närmare och lära oss mer. Och det som är ännu mer spännande är att vi via vår tilltagande interaktivitet med besökarna får ytterligare möjligheter. Genom textanalys, psykografisk analys av kommentarer och de blogglänkar vi följer bakåt kan vi till och med få kläm på personlighetstyper. Det låter oss skicka olika volvoannonser till olika besökare, beroende på om  de lyssnar mest på säkerhetsargument eller egentligen helst vill ha en sportbil.

Allt det här insamlandet skulle naturligtvis kunna upplevas som ett enormt integritetsbrott. Men det löser vi genom transparens och genom att bjuda in användaren i systemet. På varje sajt som samlar in data anger vi det tydligt med en overlay. Det syns direkt vad som händer och med ett klick kan man när som helst öppna upp sin profil. Där får man se vad vi vet och vilka slutsatser vi drar. I samma gränssnitt kan användaren enkelt stänga av funktionen helt och hållet och aldrig bli utsatt för det igen. Eller så stänger hon bara av det för en viss sajt. Eller tar tag i en del av profilen och viktar upp genom att dra och släppa objekt. Under andra flikar kan besökaren naturligtvis se relevanta annonser, inklusive de som han tidigare exponerats för.

Nyttan och effekten av den här personifierings-funktionen kan inte överskattas. Givetvis kommer informationen också att användas för att ge besökaren en bättre upplevelse av det redaktionella innehållet. Har hon exponerats för HIF-rubriker 50 gånger och inte klickat en enda så kanske de ska tonas ner i den automatiska nyhetsvärderingen. På samma sätt slutar vi visa de artiklar hon redan läst, men de finns givetvis tillgängliga under historik-fliken på sidan. Vi ställer inga krav på att användaren ska ta aktiv del, men den som vill det har inga begränsningar. Nyttan ska stå i centrum.

Ett annat problem idag är antalet annonser på sajterna. Det är inte optimalt för varken besökaren eller oss när antalet annonsplatser ökar. En tydlig målsättning med detta upplägg är att den som “ställer upp” på personifiering ser färre annonser. Drömmen är att bara behöva visa ett erbjudande för att vi ska lyckas hämta hem våra sju kronor. Det ska inte vara omöjligt.

I nästa steg sker en avancerad bearbetning av den data vi fått in. Har vi fått in “volvo”, så är inte “villa” och “vovve” så långt borta. Här krävs det extremt smarta algoritmer. Ett område där vi kommer att behöva starka partners som verkligen kan bearbeta data. Men de finns, vi är ute och trålar. Poängen är att vi måste bygga profilerna både extremt specifika, men samtidigt ha en bra bredd i dem. För att alltid kunna hitta en “träff” på den relativt lilla lokala marknaden gäller det att vi kan bygga ett strukturellt vattenfall för försäljningen.

Matchingen mot besökaren bygger alltså på att om vi har bud på “volvo” så vinner högsta budet, annars tittar vi efter högsta budet på “villa” för att till slut låna ut besökarens ögon till djursjukhuset (matchar på “vovve”). Ungefär så ser den enkla principen ut. Enkelt att säga, enkelt att förstå. Svårare att implementera…

Dessutom, i ett nästa steg kanske det inte ens handlar om att vi tar betalt på det traditionella viset. Vi ska hålla ett öga på möjligheten att kliva in i transaktionen. I denna stund funderar 34 000 av HD:s läsare på att köpa ny bil. Om snittbilen kostar ca 200 000kr, då pratar vi om bilinköp på 6,8 miljarder kronor sammanlagt. Ytterligare 37 000 läsare tänker köpa en begagnad bil. Det är inte orimligt att vi börjar ta betalt som en del av andras affär, istället för att bara sälja publik…

Men det är så klart inte så enkelt som det kan låta. Vi har mycket jobb framför oss. Hinder som vi måste bearbeta och ta oss över. Framför allt är det mer teknik än vi vana vid, vi kommer tvingas att både hitta partners och ta oss själva i kragen. För att citera Hubert Burda, den tyske mediefursten:

”The problem is that we don’t understand that software is what is most important. People think that a website with 40 editors is better than 20 editors. And then Google comes and take over the world with an algorithm. Nobody in my business vicinity has written an interesting algorithm.”

Vi måste börja intressera oss för teknik och algoritmer. Och det är bara en del av hela den omställning vi måste göra. Attityden måste ändras i grunden. Vi måste omfamna tanken på att vi kan tjäna pengar på nätet och börja arbeta på att lösa ett antal potentiella vägbulor:

  • Tekniken är inte helt mogen. Men med babysteps i rätt riktning hinner vi gott och väl fram i tid.
  • Om de lokala sajterna tappar relevans. Utan publiken faller hela affärsmodellen.
  • Om vi saknar den uthållighet som krävs. Det här är inget som ger utdelning imorgon. Räkna med 5-10 år innan vi har de där 40% på ett sunt sätt.
  • Vårt sälj är omoget, vi säljer fortfarande pappersannonser på nätet. Vår absolut största fördel, de lokala säljarna, är också de som måste genom den största omställningen.

Men problemen är ändå ganska små. Egentligen. Den här masterplanen håller, och vi har redan börjat arbeta i den här riktningen. Vi ska göra mycket annat under tiden, små snabba åtgärder som höjer intäkterna. Men dagens sätt att sälja annonser på nätet kommer aldrig att ge oss de volymer som behövs. Det kommer däremot den här modellen att göra. Så nu sätter vi spaden i marken.

Eyeballs, publikens ögon. Vår valuta. Lyckas vi fortsatt nå en publik är det fullständigt självklart att vi kan tjäna mer pengar imorgon än vi gjorde igår. Nätets möjlighet till prickskytte överträffar papperstidningens hagelbössa. Eller hur?

Är du en otålig natur? Här är fem konkreta tips på vad som kan göras redan idag.

Uppdatering: Och nu är Google där, inklusive kontrollpanelen som jag tyckte var så viktig. Bra jobbat av dem, ska bli kul att se implementringen på plats. I min mockup var det just deras surfhistorik-sida som tjänade som underlag för kontrollpanelen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (13%) (88%) (0%)
8 röster

Efter en vecka som varit tung, det är mycket tråkiga signaler nu, går jag (om ett par timmar) på lätta fötter och firar helg. Tack för det Andreas Ekström från Sydsvenskan som gästbloggarSamesamebutdifferent.

Knalla direkt dit nu och läs den underbara, men tyvärr fejkade, pressreleasen. Den är välskriven och humoristisk, den formulerar precis det som jag försökt säga i så många år – på ett sätt som jag aldrig kommer att komma i närheten av. Strålande helt enkelt. Hatten av, kudos, credd, allt jag kan uppbringa. För säkerhets skull kommer sammanfattningen här:

I korthet: Arthur Sulzberger, publisher på The New York Times, konstaterade för några år sedan sorglöst att han inte visste om Times alls skulle tryckas om fem år. Och vem bryr sig? Webben finns ju!
Sulzberger kan förstås bara ha talat sitt hjärtas mening. Men för den som är lite mer cyniskt lagd är det nog inte omöjligt att tolka Sulzbergers citat som en mycket medveten och inomredaktionell politisk handling.
Sulzberger har fattat det svenska tidningsledare ännu inte har fattat:
Det är ingen nekrolog vi jobbar med här. Det är storyn om ett segertåg. Ut och berätta.

Precis. Det är ett segertåg. Och jag är påminner mig själv om hur lyckliga de ska vara på sydis. Inte nog med att de har ett gäng chefer som verkar förstå, och fler är på väg in – de har också både Andreas Ekström och lika fantastiska Anders Mildner i sitt stall. Det är dags för den tidningen att på allvar trä på sig den gula ledartröjan och visa vägen.

Parentes angående Sulzberger. Han är på många sätt ett geni, läs mer i tex Businessweek som kör en lång story om honom och i en aktuellare bloggpost. Däremot håller jag långt ifrån med honom om allt. Han anser bland annat att det är rimligt att anta att NYT online kommer att vara en betalprodukt. Där har han fel. När distributionskostnaden närmar sig noll så ska priset mot konsument hänga med. De betalar med sin tid istället. Andreas är inne på spåret i sin bloggpost, där den prenumererade tidningen 2015 kostar 8.000kr om året. Det hänger ihop.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

I två dagar är Daniel och jagSIME, och försöker samla på oss lite nya intryck. Eller få gamla insikter bekräftade, för det är faktiskt så det känns. Och så känns det nästan lite provocerade att temat är ”DNA of change” och hela första dagen är fylld av medelålders vita män. Vissa är lätta att bära, som tex Hans Rosling. Det han gör är unikt. Men mycket på programmet i övrigt kunde man hittat mer spännande personer att föra fram, imho.

Det är istället vid sidan om scenen som man ser det mesta och det bästa. Som i senaste kaffepausen. Till höger om mig står ett slimmat team från Radon och gör en intervju. Det känns tajt och modernt. En kamera och en reporter (som sköter ljud och ljus också), digtalt hela vägen och redigerat och klart på någon halvtimme. Bra så. Men. Till vänster står Björn Falkevik, själv, och gör en intervju med Tom Crampton. Inte nog med att han är ensam, han sänder live också. Se inslaget på bambuser. Visst, dålig täckning gör att det inte blir perfekt. Men det går på rätt håll, för kom ihåg hur det såg ut igår – med hela OB-bussen på plats…

En annan bra sak svarar Lotta och Gitta för. I ett nytt sammarbete bloggar de på Citizen Media Watch. Håll ögonen på det, för det kommer att bli suveränt – vilket bevisas i ett inslag med Joi Ito. Han gjorde en presentation på scenen som inte fick världen att gunga, men i en inspelad intervju efteråt visar han varför han är så intressant. Och här här något för alla i traditionella media, mainstream media eller ”gammelmedia” att titta på. Redigerat och snyggt här, och hela det filmade inslaget här. (Smaka på den Mats Bergsten;) Givetvis är allt CC-licensierat

Till sist, nu får det väl ändå vara sista gången vi sitter på en konferens där det inte finns el så det räcker. Normalt sett brukar det trådlösa nätet också vara katastrof, men här fick man igång det en bit in på förmiddagen dag 1. Men det finns alltså inte ens eluttag så det räcker till de inbjudna bloggarna. Och nej, det är inte en geekfråga, till och med ”bland affärstjejerna inne på damtoaletten” klagas det…

Mer läsning och tittning om vad som händer på SIME:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Rubbt är framme i version 3 och vi känner att själva tekniken börjar komma bra på plats. Framför allt börjar tjänsten komma i kapp intentionerna och sin egen själ. Det finns alltid en bugglista, det finns alltid en featurelista – såklart (och de ska snart publiceras). Men tack vare Peters idoga arbete är det klart att göra en paus från de listorna och börja få igång motorn.

En miljonpublik är inget måste för en bra annonstjänst. Det räcker att du har en relevant publik. Rätt publik är motorn som gör att du får effekt när du sätter in en annons. Nu sträcker vi ut en hand och erbjuder dig en första widget som gör att du kan använda Rubbt precis var du vill. På sikt ska du kunna använda tjänsten hur du vill, det finns mycket kvar i pipen. Genom att bryta upp Rubbt i widgets vill vi se till att tjänsten når ut till din personliga blogg, till din förenings hemsida, ditt företags sajt. På samma sätt ska vårt vidöppna och kompletta api låta utvecklare bygga snygga mashups ovanpå Rubbt.

På rubbt-bloggen har Peter skrivit en ENKEL instruktion hur du ska göra för att stoppa in en widget där det passar dig bäst. Anpassa den med taggar som gör att den listar precis det som du är intresserad av. Kopiera, klistra in och återkom med kommentarer. Peter är nästan lika snabb som Bloggy-Jonas att göra ändringar ;). Jag är ju lite BMW-nörd så är mitt exempel blir att visa de fem senaste annonserna som matchar taggarna BMW och svart. Se den här, mitt i texten.


Riktigt coolt blir det om du lägger in annonser
i vårt formulär med unika taggar så är det enkelt för dig att plocka ut just de annonser som är relevanta för dig. Din bostadsrättsförening (brfNyponet), din studentkorridor (campusHelsingborg), du och dina modelljärnvägskompisar (modellRallaren) eller ditt sociala nätverk (jaikuBubblan) kan på det viset skapa sig en alldeles egen lite annonstjänst. Testa, du kommer att bli imponerad.

Det har hänt många andra snygga saker också. Snabbare respons, bättre sökning, förbättrad tagghantering, logiskt upplagt annonsformulär, mer standardiserad taxonomi och presentation etc… Och min favorit: du får se en grundläggande statistik på hur många som har exponerats för din annons. Det kommer vi att bygga ut mycket mer. Det är ju faktiskt också ett sätt att leverera värde till den som satt in en annons – i väntan på att allt du annonserar ger mer konkret resultat.

Tack till de som hjälpt till, framför allt Johan och Johan på Montania som pysslat med kodning på serversidan samt Niklas Jakobsen, Tomas Wennström och Pelle Wessman som bistått till med tester och kommentarer.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Jag gillar smartskallar, och Ted Valentin är definitivt smart. Tidigare mest känd för att ha byggt upp Tidningsbutiken och sålt av den, är han nu ”Kartmannen” med hela internetsverige. Hans olika kartprojekt är ett lysande exempel på affärsutveckling, modell 2008. Men Ted sitter inte stilla, så nu är det dags för honom att arrangera 24 timmar som förhoppningsvis kommer att gå till historien.

Under namnet ”24 hour business camp” samlas ett (imponerande) gäng för att utveckla en idé under fokuserade former. Så här beskriver Ted det på den nystartade bloggen:

  • Ett antal entreprenörer (eller små entreprenörsteam) träffas under en helg, förslagsvis på en skärgårdsö, för att dra igång varsin affärsidé på 24 timmar.
  • När helgen är över ska varje individ eller team ha lanserat en affärsidé eller sajt.
  • Det hela realtidsdokumenteras av en eller flera personer på en blogg med bilder, video och små intervjuer.
  • Inspirationen kommer bland annat från Mattias Järnhäll, Eric Wahlforss the 24 hour dot com, med flera som genomfört liknande 24-timmarsprojekt.

Mindpark är med som huvudsponsor. Anledningarna är flera. Givetvis är vi ute efter kontaktytan med fler smarta människor, givetvis vill vi stödja en bra sak, och givetvis kommer vi att arbeta med egna projekt under det här dygnet. Men mest är jag nyfiken på formen. Vi är många i gammelmedia som är frustrerade över hur lång tid det tar för oss från start till mål. Tänk om vi kunde samla mindpark-sfärens frontlöpare under ett dygn ett par gånger om året och faktiskt komma därifrån med körklara saker. Jag tror det är möjligt. Och jag ser det här som ett tillfälle för oss att lära hur.

Den 22 januari är det dags, och vi kommer givetvis att fylla på med mer info efterhand. Men tyck gärna till, och kom med input på vad du tror om det här sättet att bedriva utveckling. Visst är det lockande?

[uppdatering: har skrivit en kort presentation av vårt projekt och vår tänkta roll på 24timmars-bloggen]

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

OK, alla mediechefer där ute. Fram med att-göra-listan och skriv in de här fem punkterna. Sätt sedan igång och implementera dem direkt. Det är ingen raketforskning. Det finns inget att förlora. Det finns kanske en och annan vägbula som ni måste över, men tro mig – det här måste göras. ”Resistance is futile” skulle man kunna säga, men faktum är det bara är halva sanningen. Det är inget vi behöver känna motstånd inför, utan det kommer att bygga vår affär. Här är punkterna i korthet:

  1. Placera allt egenproducerat material under en Creative Commons-licens. På mindpark.se har vi valt  licensen som tillåter oberänsat utnyttjande av allt vi gör, men för traditionella mediehus är nog ”Erkännade-ickekommersiell” den rätta nivån.
  2. Se till att allt material är åtkomligt via RSS, även sökningar och andra specialare. RSS:a upp hela sajten. (Är du osäker på RSS finns en bra intro ”in plain english” från Commoncraft). Och som Networkers.se skriver så bra: se till att det är fulla flöden, inte bara ingresser eller kapade texter.
  3. Lägg ut hela bildarkivet på Flickr. Det finns andra sajter men Flickr är min favorit. Deras teknik är industrial strength, de har ett bra api och de har en stor publik. Flera fotografer har upptäckt detsamma.
  4. Dubbelpublicera all video på Youtube, av samma skäl som jag väljer Flickr här ovan. Publiken finns där och tekniken funkar. Givetvis har de ett api och det är ingen konst att integrera det i dagens arbetsflöde. Inget extra arbete alltså.
  5. Och på tal om API, skaffa ett eget. Gör ditt innehåll ”programerbart”. Det är det stora steget av de här fem, så det behöver inte vara klart imorgon. Men börja läs på, och börja arbeta i den riktningen.

I korthet – det handlar om att göra allt vårt material tillgängligt för vidarepublicering. Allt som vi idag publicerar digitalt går tekniskt att använda av vem som helst redan idag, men vi säger att de bryter mot vår upphovsrätt då. Det finns mycket att vinna på att vända på den stenen. Några punkter:

  • Vi gör det lättare för den som är kommersiellt intresserad av vårt material att hitta det. Flera fotografer säger idag att deras bästa försäljningskanal är Flickr. Vi kommer att sälja mer.
  • Vi låter miljontals privatpersoner över hela världen dra nytta av vårt material. De länkar tillbaka till oss, vi vinner goodwill, vi blir kompisar med publiken istället för att stöta bort dem. De som redan hittar till våra sajter är inte målgruppen – det är den breda publiken på tex Youtube och Flickr som nu får en chans att bygga en relation med oss.
  • Vi får bättre möjlighet att hålla koll. Redan idag återvinns en hel del av vårt matrial. Men då utan länk till oss, utan möjlighet för oss att räkna hur det nyttjas, var det nyttjas. Vi tappar fullständigt greppet, till ingen som helst nytta alls.
  • Vi kliver ut och tar aktiv del av uppbyggnaden av det kollektiva medvetandet och jag lovar, JAG LOVAR, att vi kommer att få så mycket mer tillbaka. Give, and you shall recieve. Det funkar, det är inte bara flum och filosofi. Vi kommer säkert att få mycket cred också, tex från den allt mäktigare bloggosfären.
  • Rent tekniskt gör det ju inte ont att vi på köpet får offsite-backup på allt material också, helt utan kostnad.

Det finns egentligen bara ett enda problem och det kommer att handla om gränsdragningar. Det kommer inte alltid att vara enkelt att hävda skillnader mellan kommersiellt och icke-kommersiellt utnyttjande. Men där måste vi vara frikostiga, att en hobbyblogg kör lite adsense borde inte få oss att skramla med advokater. Grundprincipen är att de flesta aktörer som är kommersiella på riktigt ändå kommer att vilja göra rätt för sig.

Jag kan lista många fler fördelar och självklarheter som leder fram till slutsatsen att det här bara är att göra. Men jag är mer nyfiken på de som säger att det här är fel. Kom igen, upp till debatt. Ge mig fem lika starka skäl till varför det här INTE ska göras.

[uppdatering: jag har ett par sådana fempunkts-listor till som kommer efter hand; den här handlar om hur vi publicerar. Det kändes som det enklaste första steget för det är så otroligt konkret. Men jag återkommer till intag, medverkan, arbetsflöde och organisation, nya funktioner och tjänster etc... Dessutom: det finns masterplan för intäkterna. Den kommer snart den också. Debattera så länge...]

Andra som skriver på det här temat:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (25%) (0%) (75%)
4 röster

Det händer saker i den svenska medieankdammen och det är ju helt underbart. I synnerhet som det är satsningar som kommer från olika håll, och som på flera sätt går lite på tvären mot etablerade sanningar.

Igår lanserades äntligen nyheter24.se som Resume och Dagens Media redan skrivit spaltkilometer om. Sajten bygger på ett rasande snabbt nyhetsflöde, några få egna meningar, feta och många bilder och sedan länkar till andra källor. Ett spännande grepp och en tydlig målbild. Snabbt och underhållande. Många har tyckt till, tex kallar Tomas Mattsson på Expressen den för en ”pigg utmanare”. Men man anar mellan raderna att han inte är så bekymrad. På SSBD gör Sofia en bra genomgång, även den på ”utmanar-temat”. Zackrisson på VA tror att ”de får det tufft”. Givetvis diskuterade den på Jaiku också.

För egen del är jag försiktigt skeptisk till konceptet. Man ser webben som en first entry, som en fet inkastare och aggregator. Jag tror det kanske kan hålla idag, och imorgon – men relativt snart kommer webben att ha en annan, tyngre, funktion och first entry sker istället genom enkla rss-samlingar, eller ännu hellre via våra sociala nätverk. Däremot är jag förtjust i att man gör något som går mot strömmen, och framför allt att man gör det fullt ut. Ett intressant exempel är betalmodellen för journalisterna. Som Douglas Roos själv säger:

”Dom har en fast del i lönen, och en rörlig. Om dom skriver artiklar som dom själva gillar, men inte så många andra gillar, så blir det inte så mycket bonus. Om dom däremot skriver artiklar som folk vill läsa, då blir det mer pengar.”

Inte rätt för alla publicister, men absolut en modell värd att pröva i ett sammanhang som det här. Modigt och kul, och jag är nog inte den enda som följer med spänning.

Nytt ut på arenan är också Aftonbladet med sina mobiltaggar. En stor lansering, PR-killen som ringde till mig igår kallade det för ”det största sedan webben”, och det kan jag inte riktigt sluta le åt ;) Principen är att på ett enkelt sätt sy ihop andra kanaler med mobilen. Vi har sett det i Japan, och vi har sett det i olika specifika sammanhang – men nu är det lansering på bredden. Först ut är kopplingar mellan artiklar i papperstidningen och mobilsajten. Det finns ett klipp i deras webb-tv som visar exakt hur det funkar. Men man tänker sig såklart andra kopplingar också, från tex hitta.se, och varför inte Blocket. Man lägger mycket kraft bakom det här, och det ska bli spännande att följa.

Men oavsett potentialen i en vidare bemärkelse är jag djupt skeptisk till det som man lanserar som “grejen” i första läget: att koppla ihop papperstidningen med mobilsajten. Det är en bra sak för tex Volvos platsannonser på utomhustavlor, där det annars vore ett elände att navigera fram till rätt sida i Volvos sajtträsk. Men ett knäck som ligger i Aftonbladet på papper är rimligtvis ganska framskjutet och lätt att hitta även på mobilsajten. Och m.aftonbladet.se ligger väl redan som startsida i alla mobiler? Taggarna blir i det fallet en omständig omväg, ett program till som måste startas, en aktivitet till som måste göras. Time will tell. Här är den obligatoriska jaiku-länken och här är Medievärlden-Axels bambusning från i morse.

Igen, jag har invändningar och är inte helsåld, men jag står upp i bänken och kör vågen över att det görs saker. Heja heja. Och lycka till!

Fler länkar, från alla håll och kanter:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Det är ingen hemlighet vad jag tycker om e-papper. Jag blir förbannad varje gång jag tänker på hur mycket tid och pengar Tidningsutgivarna har plöjt ner i vansinnesprojekten. Jag gillar verkligen Svenåke på ST, men han svårt att förlåta honom att han inte släpper den här sargen. Och Kindle – Don’t even get me started. De som gillar den är de som aldrig haft den i handen…

Så läser jag då om Esquire Magazine och deras ambitiösa nummer för att fira 75 års utgivning. Man har gjort omslag som blinkar (på delar av upplagan).

Jag kan bara inte bli upphetsad. Det verkar som om de som gjort det inte heller har helt lätt att se storheten, eller vad sägs om: ”But in the end, as it flashes the delayed arrival of the twenty-first century, we think we’ve taken an important step into the future of magazine publishing. Or at least that we did something that looks pretty cool.” Läs också om den lätt bizarra tillverkningsprocessen och fråga dig själv, kanske med en iphone som visar senaste klippen från Youtube i handen, är det här framtiden? Eller är bara e-papper i sina olika varianter för mediabranschen en lösning som letar efter ett problem.

Lite länkar som jag fyller på efterhand, ska bli kul att se vilka reaktioner de får för sin lösning med e-ink (som för övrigt ligger bakom den underbara displayen i Motorolas F3).

Seriöst, jag har svårt att hitta några positiva omdömen, annat än som ett rent marknadsföringsstunt. Tipsa mig gärna om någon som går igång på det.

  • Fick se en positiv kommentar från svd.se:s ledarblogg. ”E-squire”. (Bosse, Martin – ni sätter stopp för det här va?)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

* Via Jeff JarvisBuzzmachine hittade jag till Wordle, en sajt som visuellt visar vad som nämns mest på en viss sajt, bland dina bokmärken på del.ici.ous eller i en blogg. Jag gillar verkligen Wordle och funderar kring hur användbart det hade varit på nyhetssajterna. Läsarna hade snabbt fått en överblick över dagens hetaste ämnen och om man hade kunnat göra den klickbar och justerbar hade det fungerat perfekt för nyhetssajterna. Skärmdumpen nedan är resultatet för hd.se just nu (klockan 10.40, fredag 18 juli):

Om man hade kunnat skruva lite på det, d.v.s tona ner adjektiven och ta fram fler substantiv för att se vad som finns på sajten, hade molnet varit en riktigt kul grej för besökarna.

* Ytterligare en amerikansk dagstidning (den här gången är det WSJ) säger upp personal och omstrukturerar sin organisation. Det känns som om det varje dag kommer besked om uppsägningar och omstruktureringar i amerikanska medieorganisationer. Även om jag undrar hur många av de uppsagda journalisterna får nya jobb (eller kanske de bara byter plats i organisationen?) tror jag att det är till stor nytta att röra om lite för att i slutändan få en organisation som passar dagens mediekanaler och sätt att arbeta med nyheter. Det ska bli intressant att följa den här utvecklingen och se slutresultatet om några år. Blev det bättre och mer effektivt?

* Branschpressen skriver att SVT i höst tänker satsa hårt på en nyhetstimme där de regionala nyheterna, kulturnyheterna, a-ekonomi och rapport ska samsas om utrymmet. Ofta undrar jag om inte de klassiska nyhetsprogrammen har spelat ut sin roll och borde ersättas av magasinliknande program där utrikeskorrespondenterna och de längre intervjuerna får ta mer plats. SVT har en jättechans att göra banbrytande journalistik i nytt format. Det är synd att de inte provar det istället för att packa om sitt befintliga innehåll i hopp om att nå ny publik.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Har du tänkt på hur enkelt det blivit att göra många komplicerade saker? Visst, vi skäller ofta på tekniken och ofta nog har vi goda grunder för det – men det är lätt att inte se skogen för alla träd.

Som det här med kartor till exempel. En gång i tiden var det en hel vetenskap. Igår satte sig K med ingen förkunskap och skapade en shoppingkarta över sitt Köpenhamn. Klick, klick, klart. Sedan fick hon lite hjälp med embedkoden* och så fanns den på hennes blogg också. En blog som hon för övrigt kickat igång helt själv, regat domänen till själv och styrt om själv. Jag bara säger ”borde du inte…” och sedan löser den otekniska lilla tösen det helt själv. För att det blivit så enkelt.

Samma sak med min mamma som jag skrivit om tidigare (”Är du en enabler”). Sedan hon väl kommit över skräcken för att något ska gå sönder när hon klickar så är det ingen ände på vad hon kan åstadkomma. Igår ringde hon, jätteirriterad, för att formuläret för att göra uppehåll på HD inte fungerade. När jag föreslog att hon skulle ringa dem istället lät hon närmast oförstående. På 18 månader har webben blivit självklar för henne och hon har lärt om hur saker ”ska” göras.

Men alla hänger inte med. Paradoxalt nog är tidigare superusers de sista att fatta den här förändringen.  IT-cheferna är ett tydligt exempel. De envisas fortfarande att många gånger göra saker svårare än de är. Och dyrare – övertron på betalda licens-produkter istället för alternativ från open source-världen är nog det sista som kommer att försvinna. Likaså har användarna idag ofta bättre koll än it-avdelningen, men förvägras av gamla traditioner och rädsla för förlorad kontroll att vara med och dra utvecklingen i rätt riktning. Det finns massor med entydiga rapporter och läsning om vad som borde göras, men jag tror det krävs en helt ny generation it-chefer…

Jag går omkring och får den här sortens aha-upplevelser hela tiden men har ändå en gnagande oro att jag tillhör det gamla, förlorande laget, som inte ser. Att det finns mycket jag missar? Så vad har överraskat dig med sin enkelhet på sista tiden? Vilket skifte i det lilla har gjort att något dyrt och svårt har blivit billigt och enkelt? Om vi hjälps åt att få ihop en bra lista så lovar jag att vi kokar ihop en guide.

* embedkoden, som ord, är exempel på något onödigt svårt i det enkla. Den sortens fikonspråk ställer till problem under en övergångsperiod. Men det löser sig med tiden, enkelt vinner alltid över svårt.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Caroline Nellemann har studerat den iranska bloggosfären för sin magisteruppsats och jag önskar att hennes presentation på Reboot kunde ha varit längre än den knappa halvtimme som hon hade till förfogande. Iran, med sina restriktioner i media och demokratiska svårigheter, är ett oerhört intressant studieobjekt.

Det mest anmärkningsvärda och det som publiken mest hajade till på var när Caroline i början av sin presentation konstaterade att Farsi är det fjärde största språket i bloggosfären. För folket i Iran har bloggarna blivit ett sätt att få uttryck för sina åsikter, hitta likasinnade för diskussioner eller som mediala “watchdogs”. Speciellt ungdomar och kvinnor har fått en chans att uttrycka sina åsikter via bloggarna.

Samtidigt har de iranska myndigheterna en paradoxal hållning mot bloggutvecklingen. Presidenten har en egen blogg, de har skapat en myndighetsavdelning som håller koll på utvecklingen av religiösa bloggar och det finns en officiell bloggfestival. Å andra sidan utvecklar de filtreringssystem för internet som liknar de som utvecklas i Kina och har begränsningar på bredbandshastigheten för vanliga människor.

Caroline Nellemanns avslutande tankar handlade om vilka möjligheter som bloggosfären faktiskt skapar, bland annat att nätverkande och communities skapas via bloggosfären som kanske inte hade uppstått annars. Hon ställer sig frågan om det går att mäta det inflytande som bloggosfären har på de iranska medborgarna, och jag undrar detsamma.

Tydligt är att bloggarna har blivit en kugge eller ett stort steg framåt i sann demokratisk anda för iranierna. När de traditionella medierna inte kan tillgodose invånarna eller när de saknar forum i samhället där de kan föra ut sin åsikt, är det tydligt att de lätthanterliga bloggarna har blivit en ny kommunikationskanal.

Synd att Caroline Nellemann inte hann med att ta emot frågor. Den diskussionen hade jag gärna ha velat höra mera av.