sociala medier

You are currently browsing articles tagged sociala medier.

Att tvinga anställda att använda Facebook – Min erfarenhet om sociala medier på arbetsplatsen (gästblogg)

18 Mar, 2010 in Gästblogg by Gästbloggare | Comments

En gästpost skriven av Karsten Deppert, entreprenör och caféägare i Helsingborg. Jag tycker hans problem är intressant då det vänder på det gamla diskussionen om anställda verkligen ska få ”Facebooka på jobbet”. Här handlar det istället om att försöka gå igång processen, i en miljö där man vill att Facebook ska bli en naturlig del av jobbet.

Detta är en insyn i hur det är att arbeta med sociala medier i en “vanlig” arbetsplats. Vad som är användbart, och vilka praktiska problem man träffar på.

En kort presentation – Jag driver ett kreativt cafe mitt i Helsingborg, som heter SHIP cafe. Cafeet är en smältpunkt av allt möjligt – vägg-i-vägg med Lunds Universitet Campus Helsingborg, över gatan från IKEAs huvudkontor, nedanför ett kontorshotell med många småföretag, i samma lokal som Helsingborgs stadsförnyelseprojekt H+, samt att cafeet också består av en konferensvåning på ovanvåningen.

Allt det gör att cafeet är omgivet av 3 000 studenter och 3 000 arbetande personer, inom 100 meter. Lokaliserad i en gammal fabrik är lokalen mycket kreativ inredd, med många designmöbler men ändå en industriell känsla.

Väldigt speciellt, med andra ord.

Jag som person älskar det, just för att det är en blandning av allt möjligt, och alla möjliga personer använder det i sin vardag – allt från “gråa” kommunalare till studenter till kreativa eldsjälar till internationella konferensgäster.

Jag har också en öppenhet för att prova saker. Och ett led i detta är att jag försöker använda sociala medier så bra som möjligt. Efter att ha provat lite blev fokus på Facebook – flest runt omkring använder detta medium, och det når därför mycket längre än Twitter eller en egen hemsida eller blogg (även om dessa också provats, men nu har övergetts i förmån att fokusera på Facebook).

Och där märker vi redan problem ett. Sociala medier är inte en entitet, utan det är många saker. Att veta vilket man ska satsa på är en viktig del – att göra allt är en slöseri på resurser. Så därav, även om jag vill påstå att vi är bra på sociala medier, är vår hemsida mer eller mindre värdelös, och vårt Twitter konto knappt använt.

Men ok, för att se varför man ska använda sociala medier krävs det också att man ser vad man kan få ut av det.

Sociala medier är starkt, då det kan användas till många olika saker. Saker som är relevanta för ett café som mitt är:

  • marknadsföring
  • ”empowerment tool”
  • mervärde för kunden (utöka dess nätverk)

Marknadsföringssyfte är tex att vi dagligen skrivet ut vilket som är dagens soppa (vårt populäraste lunchalternativ). Detta är ett rent marknadsföringsätt – att få personer som sitter på Facebook runt lunchtid att bli sugna på att äta lunchen hos oss.

Sedan finns det en empowerment del. Detta handlar om att ge de anställda frihet att hitta på egna saker med Facebook och cafeet. Det kan vara saker som att erbjuda specialpris på varor ifall det är många över en dag (tex “halva priset på frallor idag” eller “en sista kaffe för dagen? kom förbi innan vi stänger så bjuder vi på den, slipper det slängas”).

Och det handlar också om att ge de anställda möjlighet att skriva uppdateringar hur de vill. Ibland väldigt roliga, ibland bara mer informativa (min favorit: “Idag är det en överraskningssoppa… Vågar du?”)

Och det också möjligheter för helt andra saker. Som t.ex. “Fattig student? Kom och hämta våra pantburkar”.

Förutom det ger sociala medier också kundkontakt. Kunder kan ”gilla” det vi skriver, kan kommentera, och kan även lämna inlägg i loggen direkt, och t.o.m. lämna recensioner. Allt detta ger oss en bild av vilken information olika kunder vill ha, och vad vi gör bra och dåligt.

Mervärde för kunden. Facebok kan man använda bra för att tagga saker. Det gör att när vi har events (som t.ex. våra onsdags lunchevents) så kan man länka från sidan till eventet. Och även till personen som ska hålla i eventet, om denne finns på Facebook. Så det går enkelt att binda ihop folk via denna funktion – allt från åhörare som vill veta mer om föreläsaren till folk i föreläsarens umgänge som vill veta mer om oss.

Så funkar det tekniska
Facebookgänget är verkligen smarta. Bara genom att lägga in alla mina anställdas Facebook profil som admin på sidan, kan de med sin egen inloggning agera i sidan syfte. Det betyder de behöver ingen extra inloggning eller något annat komplicerad  – allt de behöver göra är att besöka pagen, och sedan skriva i statusuppdateringen där – så blir det automatiskt skrivet av “SHIP cafe”. Fantastiskt enkelt och smidigt!

Problemen
Men, som du kanske misstänker på rubriken, är möjligheterna och enkelheten inte den kompletta bilden. För man ska aldrig glömma verkligheten. Så hur fungerar det rent praktiskt då? Ett enkelt svar: skitdåligt.

Följande är problemen med att ha anställda använda sociala medier:

- Glöms bort – även om anställda är inne på Facebook på jobbet, tänker de inte på att de kan göra saker med SHIP cafe sidan. Facebook är helt enkelt ”privat”. Precis som att läsa Aftonbladet eller läsa privata mailen, är Facebook någon den anställde gör som privatperson, vare sig det är på arbetstid eller inte. Detta leder till ett problem – jag som företagare vill gärna att mina anställda ska vara ”på jobbet” när de är på Facebook på arbetstid – men detta är mina anställda inte alls intresserade av. Och varför skulle de?

- Glöms bort #2 – att använda sociala medier som empowerment verktyg hjälper – om det koms ihåg. Men i praktiken görs det inte alls. Även om jag själv ibland kommer med ideer till anställda, eller vidareutvecklar deras ideer, så tas steget till att skriva ut det mer eller mindre aldrig. Och då är inte mina anställda dåliga på att komma med synpunkter eller förslag. Men att gå från tanke till handling är ett steg många underskattar.
De flesta inlägg om annorlunda saker har jag fått skriva själv – annars hade de inte hänt.

- Kundkontakt – När kunder lämnar kommentarer så läses dessa egentligen av ingen av de anställda. Facebook sidan används som en envägskommunikation. Det betyder att ställer personer frågor på inlägg (som tex ”vad kostar soppan?”) så får den inget svar. Detta då det lider under ”ingen ansvarig” syndromet – att alla tror någon annan kommer svara på det, och det inte finns någon uttalat ”kundansvarig” inom företaget.
Rent praktiskt ger detta dåligt service – personer som ställer frågan får inget svar, och alla andra besökare ser att de inte får något svar.

- Dåliga Facebookare – ett problem är att de flesta som använder Facebook dagligen faktiskt är rätt dåliga på att använda Facebook! Många små detaljer som kan ge mycket värde används inte eller är man omedveten om. Mest känd är möjligheten att ”tagga” updates med personer eller events eller andra pages. Bara ett fåtal av användarna vet om hur man gör, och även om man vet om det används det sällan.

Slutsats
Sociala medier är verkligen ingen lätt sak att få in på en arbetsplats. I mina ögon, med nu lite mer än ett halvårs aktiv implementering av detta, skulle jag inte rekommendera någon att göra det. Inte på mitt sätt i varje fall, med en jämn implementering bland alla anställda.
Den största nyttan är ifall en eller två personer på ett företag får i uppgift att sköta företagets sociala medier – då kan det hända saker, och det kan användas som omvärldsbevakning och för att sprida företags budskap. Men att få den allmäna anställda att göra någon nytta med sociala medier skulle jag kalla än utopi. Det intresset finns helt enkelt inte hos den anställde.
Som allt när det gäller företag handlar det om att prioritera saker, och få så mycket värde som möjligt för så lite jobb som möjligt. Och sociala medier skulle jag bedöma som för lite värde för den investerade tiden, om det inte görs med några få eldsälar. Men man måste ha kommit långt i ett företag för att ha personer anställda just för sköta dess sociala medier – och om det då skulle ge valuta för den lönen kan jag faktiskt inte svara på, men jag skulle inte ta det för givet.

Förtydligande
Ska nämnas att mina anställda främst är av det kvinnliga könet, i åldern 20-25 år, dvs en grupp som är väldig van vid Facebook och som använder det mer eller mindre dagligen, men något undantag. Ska också tilläggas att då det är ett cafe och en reception för konferensdelen samtidigt, finns det en dator mitt i cafeet, som används frekvent – mycket för att kolla mailen om bokningar till konferenselokalerna som finns på ovanvåningen, eller för beställningar eller annan kommunikation. Så tillgång till dator är inga som helst problem, och finns alltid mer eller mindre.
Så rent teoretiskt är förutsättningarna mycket goda!

Hjälp
Men, jag vill inte ge upp, inte riktigt än. Och min öppenhet gör att jag gärna tar emot tips, förslag eller teorier om vad jag gör fel, eller ska göra bättre. Jag är även öppen för att prova saker som aldrig riktigt testats för, eller att använda cafeet som ett experimentorium för någon akademiker eller person intresserad av just sociala medier och praktiskt tillämpning.
Så har du synpunkter, kommenterar eller vad som – jag finns på Facebook -Karsten Deppert, eller lämna en kommentar i Cafeets sida! (eller maila om du vill det, karsten.deppert@gmail.com)

- -

Karsten Deppert driver inte bara Café SHIP. Han är basar också på Contentor, grundade StudentAssistent,  är aktiv i FENA och håller tusen grytor kokande.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (33%) (0%) (67%)
3 röster

Känslovärde säljer varumärke

24 Feb, 2010 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Nichade och avgränsade grupper på Facebook tror jag är ett bra sätt att starta engagemang på. Precis som olika nyheter har olika nyhetsvärde är det ju så att branscher, företag och varumärken kan vara mer eller mindre engagerande. Exempel på på branscher som stimulerar och engagerar inom sociala nätverk är ju tillexempel politik, nattklubbar och sportklubbar. Men det är inte  alla typer av varumärken som har ett “känslovärde”. Enligt en amerikansk undersökning på 600 000 fanpages hade 35% mindre än 100 fans. Det tror jag är på grund av att de helt enkelt inte är laddade – inte är känslovärdiga. Folk (alltså den stora massan) skiter väl i Volvo, Sydsvenskan, SVD eller Hörselfrämjandet. Däremot är det inte säker att de struntar i nischade intressen som till exempel en specifik bil eller Volvos Drive filosofi. Det finns sexigare varumärken att flukta för än Sydsvenskan och SVD men många hade säkert haft synpunkter på Saabaffären eller nyheter som rör den ständigt försenade pendeltrafiken. Det handlar om nischad psykografi och crowdsourcing som ingång till engagemang.  

Dialog och crowdsourcing blir bara viktigare och viktigare på dagens webb, och det syns i kampanjerna. I och med releasen av Toy Story 3 visar Disney hur man kan engagera fansen på ett roligt sätt och låter barnen nominera sina pappor i en tävling där vinnarna får dubba olika röster till filmen. Dessutom har de olika karaktärerna från Toy Story sina egna sidor på Facebook och man kan alltså prata och interagera med dem individuellt.

Matthias på Please Copy Me ställer en oerhört relevant fråga (som väcker två till): Hur länge vi kommer att prata om kampanjer? Kommer en konstant dialog med kunderna att ersätta traditionella punktinsattser och marknadsföringskampanjer? Är recensioner och tvåvägskommunikation den nya reklamen, eller rättare sagt…borde det vara det? Jag skulle vilja säga så här: Dialog och relationsmarknadsföring är  grundstenen för lyckade kampanjer och punktinsattser i framtiden, det ena utesluter inte det andra. Kommunikation kostar kärlek!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(29%) (14%) (14%) (29%) (14%)
7 röster

Jag outar mina tvivel

22 Dec, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Jag tänker outa mitt tvivel.

Såhär i årets sista skälvande dagar ska jag berätta om mina kval. Jag antar att alla som brinner för något, som sjösätter något och hoppas på något drabbas av tvivel. Det kanske helt enkelt är en fas.

Jag vet. Man brukar inte hålla på såhär. Vi brukar outa våra säkra påståenden, vår kunskap, våra framgångar, våra analyser. Men tvivel? Nåja, jag lägger upp mitt som en stor fet julskinka.

Jag håller ju på med lokal journalistik och sociala medier. Och tv. Och här är anledningen till min – kanske tillfälliga – svartsyn.

1. Det lokala. I många år har mantrat för dagspress med vikande siffror varit ”lokal journalistik”. Gärna så lokal som möjligt. Ett tag ville alla åt det lokala, kvällstidningsdrakarna också, som satsade på lokal editionering.

Men allvarligt talat. Är det lokala kittet verkligen något som håller ihop i det nya medielandskapet? Våra tidningar skriver varje dag om det lokala. Lokala politiska beslut, lokala artister, lokala krimhistorier, lokal sport. Ändå viker prenumerationerna. För egen del bryr jag mig lika mycket om Barack Obama som om Fredrik Reinfeldt. Att Brittany Murphy dör är lika illa berörande som att en 30-åring blev överkörd i Linköping igår. Vad säger det? Att i den globala kulturen är geografi ingen issue?

2. Journalistiken. Det är så himla skumt, men på nåt sätt lyckas man suga åt sig all möjlig information. Utan att ens konsumera den ordentligt. Den liksom bara sipprar ner i hjärnan. Jag läser tidningar i jobbet, lyssnar på radio och tittar då och då på tv. Men alltför sällan blir det nåt mer än brus. Att bli publicerad räcker inte längre. Så vad räcker? Hur ska vi göra det?

3. Sociala medier. Årets mest utslitna ord växer som bomull i munnen. Gurusarna upprepar samma sak: nu är dialogen här. Nu kan vi alla dela med varandra. Nu når vi varandra.

Men samtidigt är det så många som använder sociala medier som bara ännu en publiceringsplattform. Vi överröstar varandra, skriker parallellt och skryter om våra followers. Många från så kallad gammelmedia använder Facebook och Twitter som ytterligare en kanal att säga saker som ”läs det här” eller ”kolla in våra årsbästalistor” eller ”missa inte sändningen klockan 19”. Men ärligt talat, från bloggvärlden är det inte så mycket roligare.

När jag tvivlar som mest tänker jag att vi har tappat den grundläggande förmågan att faktiskt vara sociala. Att lyssna intresserat, utan att försöka räkna ut var i samtalet man kan sätta in sin egen stöt. Istället letar vi efter fame och framgång, precis som när det handlade om att synas i tv-rutan. Det är egentligen ingen skillnad, det är bara nya arenor.

Får se vad 2010 har att bjuda på. Om tvivlen minskar, och hoppet blir starkare.

God jul och gott nytt 2010!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(7%) (7%) (19%) (43%) (24%)
42 röster

Gästblogg: Sociala medier = gräsrötter på Internet

11 Dec, 2009 in Gästblogg, Mediepolitik by Joakim Jardenberg | Comments

Detta inlägg ingår i serien ” Politik och medier” och är författat av en företrädare för Socialdemokraterna.

Johan Ulvenlöv är mitt namn och jag bloggar till vardags på nätverksbloggen S-BUZZ. Jag ansvarar sedan 2006 för socialdemokraternas kontakter med bloggare och för vårt bloggnätverk Netroots.

Jag får ganska ofta frågan vad jag gör och hur Socialdemokraterna arbetar med sociala medier. Ibland kan det till och med finnas en antydan till konspirationstanke i frågan. Ungefär: vad gör jag för att få bloggare att skriva enligt partiprogrammet. Läs vidare så avslöjar jag allt!

Faktum är att initiativet till vårt bloggnätverk kom från bloggare, Kulturbloggen närmare bestämt. Grunden föddes i maj 2006 och drygt 70 ”internetaktiva mot en högerregering” samlades i riksdagen för att lyssna till Joe Trippi http://joetrippi.com/ som ansvarade för Howard Deans primärvalskampanj inför presidentvalet i USA 2004. Bland de 70 fanns det en stor bredd av åsiktsyttringar.

Efter valförlusten samma år började jag samla in kontaktuppgifter till i första hand socialdemokrater som bloggar runt om i Sverige. Jag frågade hur partiet kan hjälpa er som bloggar på bästa sätt. Vad är ni intresserade av? Svaren gav en tydlig signal om att bloggare vill ha information och service, exempelvis inbjudningar till seminarier och exempelvis möjlighet att träffa politiska företrädare. Nätverket växte och idag är över 450 bloggare från hela landet med. En del bloggare är gamla, den äldsta över 80 år, en del är unga, en del är journalister, andra fackligt engagerade. Vissa skriver om sin livssituation andra kommenterar melodikrysset, kläder eller mat, några bloggar aldrig om politik utan vill bara göra ett statement genom att vara med i nätverket. En del bloggar varje dag andra bloggar en gång veckan. Det som sammanlänkar dem är viljan att säga sin mening och att de vill byta regering.

Jag har också samarbetat med ledande progressiva bloggare i Amerika, John Aravosis som driver AmericaBlog, Jane Hamsher på Firedoglake, Adam Bink på Openleft och David Grossman, som idag chefar över videoproduktionen hos Demokraternas nationella kommitté, DNC. Alla dessa människor har på ett eller annat sätt bidragit till att forma hur vi arbetar. Bland annat höll John Aravosis och Jane Hamsher ett mycket uppskattat Netrootsseminarium för bloggare i Almedalen 2009. För mig är det viktigt att koppla det vi gör till en internationell rörelse, att blicka utanför Sverige.

Så det handlar inte om att få bloggare att skriva efter partiprogrammet, utan i stället om service och information till bloggare. Som senast på partikongressen, då jag arbetade med att bloggarna inte bara skulle ha nätverk och el, utan också exempelvis få en bra tillgång till att träffa och intervjua politiska företrädare. Vårt mål från Socialdemokraterna är naturligtvis att frågor som vi tycker är viktiga syns i sociala medier. Men vägen dit är öppenhet, förmågan att lyssna och trovärdighet.

För inte så många år sedan fanns det de som hävdade att bloggar nästan per definition var något som hörde högern till. Men där vi står idag känns det snarare som att sociala medier är en naturlig fortsättning på arbetarörelsens gräsrotsengagemang.

Som socialdemokrat upplever jag sociala medier som en befriande medial kraft. På bara några år har det skett en otrolig utveckling som gör det möjligt för den som är engagerad att skapa sig en egen plattform och faktiskt påverka opinion och debatt. Man behöver inte längre ha mycket pengar eller en stark medieorganisation i ryggen för att nå ut. Aggregeringsportaler som Knuff.se, Bloggportalen och den nya Politometern ger oss möjligheter att följa diskussioner, göra nya inlägg, och posta egna nyhetsvinklar. Det hela andas Sven Lindqvist ”Gräv där du står”; du är med och skriver historia samtidigt som den sker. Twingly som kopplar bloggposter till tidningarnas nyheter är en enormt viktig utveckling för mediekritik. Twitter, kanske vår tids motsvarighet till August Palms omtalade päronträd under vilket han höll sina tal i Malmö, ger möjlighet till snabbt utbyte av information, dialog och nya kontakter mellan människor.

De senaste tre-fyra åren har svensk politik blivit betydligt mer öppen. Vi kan läsa kommentarer från riksdagsledamöter under debatter i kammaren, vi kan enklare ta del av dokument, nyhetsklipp förevigas och allt sker med en rasande fart. Och vi kan själva kommentera i realtid, utan att en redaktör sätter stopp för våra inlägg. Det finns så klart mycket att förbättra och, inte minst, politiker och förtroendevalda själva behöver bli ännu bättre på dialog, inte minst på den delen som handlar om att lyssna.

Det handlar inte om vad partierna gör utan om vad varje enskild vill åstadkomma. Utan människor som publicerar sina åsikter blir samhället fattigare. Att jobba med sociala medier och bloggare för socialdemokraterna handlar om att bejaka debattlust och människors vilja att förändra samhället till det bättre.

Eller som Depeche Mode sjöng en gång:

” You can’t change the world
But you can change the facts
And when you change the facts
You change points of view
If you change points of view
You may change a vote
And when you change a vote
You may change the world”
(New dress, Depeche Mode. Spotify-länk)

Netroots Presentation Short 2009

Detta inlägg ingår i serien ” Politik och medier” och är författat av en företrädare för Socialdemokraterna.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (22%) (44%) (11%) (22%)
18 röster

Radikaler i kapitalets sold?

4 Dec, 2009 in Mediepolitik, Omvärld by Johan Groth | Comments

Hur påverkar sociala media den politiska debatten? Ett inlägg i denna fråga är artikeln “Mainstreaming the Alternative: Changing Media Strategies of Protest Movements” av Tina Askanius och Nils Gustafsson. Det fenomen som fångat författarnas intresse är allt fler proteströrelser och s.k. alternativa rörelser i allt större grad förlitar sig på kommersiella och icke-alternativa plattformar och kanaler för att nå ut med sina budskap. Trenden illustreras med två exempel: protesterna i samband med att Ungdomshuset i Köpenhamn revs 2007 och händelserna i samband med European Social Forum i Malmö 2008.

Vid bägge dessa tillfällen har arrangörer och medverkande utbytt information, bilder och länkar via sociala media, framför allt YouTube, MySpace och Facebook. Det paradoxala är att ingen av dessa kanaler är särskilt alternativ, snare tvärtom. Alla tre är globala och kommersiella mediasiter som dessutom förbehåller sig rätten att gallra i publicerat material och att för egen del spara och använda material som publicerats genom dem. Publiceringen i dessa kanaler kan också leda till, enligt författarna, tragikomiska resultat som att en annons om snabba SMS-lån syns i Facebooks högerkolumn när man läser en debattsida om finanskrisens orsaker och konsekvenser. För egen del kan jag snarare tycka att en sådan eklekticism kan stärka budskapet …

En annan viktigt poäng i artikeln är att de kommersiella kanalernas framväxt hos de alternativa rörelserna i mångt och mycket har att göra med deras tillgänglighet och enkelhet. Förvisso finns det ju kvar alternativa forum, maillistor etc. där såväl teknik som drift sköts “inom rörelsen” men de har inte lyckats hålla kvar användarna. Jag undrar om det är så att enkelhet och användbarhet har lättare att växa fram i kommersiella kretsar där det är viktigt att “hålla kunden nöjd” och där man inte kan förlita sig på ett ideellt engagmang. I så fall finns en del att lära för de alternativa rörelserna (och för myndigheter, ideella organisationer och bland dem som bygger intranätet m.fl.).

Vad gäller innehållet som publiceras genom mediasiterna finns mycket att fundera kring. Vem läser Facebooks loggfiler? Vad händer när sådana siter säljs till andra ägare med andra preferenser? Om det är så att en majoritet inte upplever dessa frågor som problem och om siteägarna inte utnyttjar sina möjligheter att gallra och sovra så drar jag slutsatsen att vi kanske ser framväxten av nya arenor och torg där en fri och öppen debatt faktiskt kan föras. Och varför skulle det vara orimligt?

En liten reservation som jag vill lägga in, framför allt i beaktande av att vi talar om en vetenskaplig artikel, är att meningar som “the progressive Left serve to counter the agenda of these forums with one more in keeping with notions of justice, equality and democracy” och “their shared strategies and campaigns for another, more just world order and challenge the neoliberal doctrine permeating all aspects of contemporary globalization” gör att man kan ifrågasätta författarnas distans till sitt material. Det finns säker flera än jag som anser att rättvisa, jämlikhet och demokrati är frågor som engagerar även andra på den politiska skalan.

Sammanfattningsvis är artikeln en byggsten i den pågående debatten om Internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet gynnar och utvecklar demokratin.

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Gästblogg: Centerpartiet och sociala medier

3 Dec, 2009 in Aktuellt by Joakim Jardenberg | Comments

Detta inlägg ingår i serien ”Politik och medier” och är författat av en företrädare för Centerpartiet.

Inför valet 2010 kommer troligtvis alla partier att mer eller mindre satsa på att synas i sociala medier. Kapplöpningen om vem som syns mest och bäst i traditionella medier kommer med andra ord att kompletteras med ett racerlopp på webben. I dagsläget vågar jag, påstå att Socialdemokraterna leder det loppet.

Jag heter Ulrika Ingemarsdotter och är ansvarig för sociala medier (ett inte helt oproblematiskt begrepp) på Centerpartiet, det innebär bland annat att jag i skrivande stund håller på och ta fram en strategi inför valet. Dessutom coachar jag ett antal nyckelpersoner i partiet med syfte att bättre synliggöra deras digitala närvaro. Lika viktiga som nyckelpersonerna är Centerrörelsens gräsrötter och att bland dem sprida kunskap om webbens potential. Det är därför som jag och Mattias Östmar allt oftare är på resande fot – vi utbildar nämligen just nu Centerpartister runt om i landet i hur det nya medielandskapet fungerar. Både på ett filosofiskt och ett praktiskt plan.

Att vara den som ansvarar för sociala medier i ett parti kan vara oerhört frustrerande. Engagemanget och viljan till att påverka människors vardag till det bättre finns där hela tiden, både bland politiker och bland tjänstemän. Att vara politiker innebär naturligtvis också en vilja att synas och att kommunicera sin politik. Detta skall dock helst göras på arenor med stor genomslagskraft. Och genom att sprida sina ord till så många som möjligt, med så liten insats som möjligt. Att synas på DN debatt är fortfarande högprioriterat framför att sätta sig ner och skriva en bloggpost.

Att pusha ut sitt budskap har fungerat hyfsat i ett medielandskap styrt av ett fåtal aktörer. Så  är inte fallet längre. I en tid när Facebook, baserat på antal användare, skulle vara det fjärde största landet i världen och det finns mer än 200 miljoner bloggar i världen borde det vara hög tid att tänka nytt i jakten på att få folk att lyssna.

En vanlig missuppfattning om de nya mediearenorna är att det som kommuniceras endast utgår från ett egoistiskt, självupptaget och navelskådande perspektiv. Inte sällan hör jag kollegor och medlemmar sucka över självupptagna människor “hon pratar ju bara om sig själv”; “hur intressant är det att läsa om vad xx äter till frukost”. Att papperseditioner och TV endast är envägskommunikation är inget man tycks reflektera över.

Glädjande är att alltfler Centerpartister väljer bloggen som publiceringsverktyg. Många av dessa är föredömen och har tack vare sin blogg skapat en stabil kommunikationsplattform.

Det finns dock de politiker som bloggar, men helst undviker att svara på bloggkommentarer. Det finns de som pushar ut sina tankar på Facebook, men som inte bemödar sig med att lyssna på reaktionerna. Twitter är en enda stor push-kanal för många. Det är häri, vill jag påstå, den stora utmaningen för mig ligger – att få folk att förstå hur det nya medielandskapet fungerar. För när allt kommer omkring är det en helt fantastisk arena att finnas på. Jag har själv lärt känna många roliga, inspirerande och trevliga människor mycket tack vare min förmåga att vara social på nätet. Dessa möten har dessutom ganska snart blivit till möten “i verkliga livet. Fantastiskt.

Öppenhet på webben

Vad är öppenhet på  webben för politiska partier? Det är en fråga jag har fått anledning att återkomma till flera gånger under min tid som ansvarig för sociala medier på Centerpartiet. Jag måste säga att det är roligt att arbeta i en organisation som faktiskt värnar öppenheten i sociala medier. Det innebär bland annat att vi lägger ut dokument på Slideshare, bilder på Flickr och delar vår kunskap med den som vill ta del av den. Det senare syftar på ”webbskolan” på nya plattformen Centernätet, vilken är Centerpartiets öppna mötesplats på Internet.

Dessutom kommer vi inom de närmsta dagarna att ta ett steg till mot öppenhet på webben. Tyvärr kan jag inte säga mer än så i dagsläget.

Projektledaren för Centernätet, Mattias Östmar, och jag har under framtagandet av sajten haft en vision om en öppen och välkomnande sajt. Därför är det glädjande att vi fick Centerpartiets ledningsgrupp med oss, och på sidan står att läsa:

Visionen är att sajten ska vara en portal där de som är intresserade av Centerpartiet ska ha lätt att hitta människor, samarbeta och diskutera politik i en öppen dialog.

Vem som helst är välkommen att skapa en profil och delta på Centernätet. Tanken är att alla som vill ska få möjlighet att blogga här.

Vi kommer inte att styra innehållet på din blogg. Du är däremot personligen ansvarig för innehåll och kommentarer på din blogg. Det som publiceras på respektive blogg kan inte göra anspråk på att vara Centerpartiets officiella åsikt. Det finns en möjlighet för vem som helst att rapportera inlägg som de anser olämpliga. Om någon användare upprepade gånger blir rapporterad kommer vi att kontakta användaren och ha en dialog.

Socialdemokraterna har sin motsvarighet i Netroots, vilket inte är lika öppet som Centernätet utan omgärdas tvärtom av restriktioner för att få blogga där.

Traditionell media om partierna och sociala medier

Ju närmare valet vi närmar oss är min gissning att traditionell media (inte heller ett optimalt uttryck) kommer att skriva mycket om hur partierna använder sig av sociala medier och hur stora de är där. Risken är då att vi hamnar i ännu ett gatlopp, där det gäller att finnas på flest platser, skriva mest tweets, ha flest fans och så vidare. Det viktiga borde istället vara hur partierna använder sig av webben.

Kommer slaget om regeringsmakten 2010 avgöras på webben? Naturligtvis svårt att sia om. I Norge var det i alla fall en faktor som spelade en stor roll. Till mina kära partikamrater vill jag citera Brit Stakston och Niclas Strandh som idogt, under sina utbildningar, säger “Try it. Live it”. Tro inte att en eller ett par personer kan göra underverk – det är mycket upp till dig själv.

Detta inlägg ingår i serien ”Politik och medier” och är författat av en företrädare för Centerpartiet.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(8%) (23%) (31%) (8%) (31%)
13 röster

Dags att återskapa relationen

23 Nov, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

För drygt ett år sen var jag i Oslo och gjorde ett studiebesök hos Anne Grosvold, ni vet, hon som har en egen talkshow som även har sänts i SVT. Just då jobbade jag med programmet Eftersnack i SVT, en regional talkshow som gjordes i elva editioner.

Vi hann prata lite, jag och Anne Grosvold. Hon frågade vad jag tyckte om jobbet och jag svarade att jo, det är roligt och lärorikt. Men…

- Det är svårt att göra lokal tv relevant. Eller hur? sa Anne Grosvold, som om hon läst mina tankar.

Precis. Det är svårt att göra lokal – och kanske framförallt regional – tv relevant. Den feedback jag har fått på Eftersnack har varit ljummet positiv, kan man säga. Folk har suttit och tittat lite förstrött, fått med sig tankar och bra samtal. Men inte mer än så.

Nu ska jag ju göra det igen, lokal tv. Studioprogram med gäster från Linköping och Norrköping med lokal debatt och nedslag i kulturlivet, nöjesutbudet, sportvärlden i den så kallade Fjärde storstadsregionen. Fördelarna nu är att programmet är mycket skarpare i konturerna. Vi slipper SVT:s hopplösa regionindelning. Och vi har två stora, lokalt dominerande mediehus i ryggen (Corren och NT).

Och vi har en ambition att göra programmet till en plattform för dialog, med de medel som finns. Använda sociala medier, ha ett ständigt fokus på vår transparens, aldrig sluta vara personliga, inte väja för att inkludera tittarna, eller medskaparna som man kanske borde kalla dom.

I den här processen har jag börjat fundera mer på relevans. Jag tror att många journalister (inklusive mig själv) tänker att relevans framförallt har att göra med innehåll. Alla förändringsprocesser jag har varit med om i lokala mediehus är inriktade på innehållet. Artiklarna ska vara aktuella, välskrivna, ta upp ämnen som ligger nära våra läsare.

Sällan har vi talat om relevans i termer av relation. Trots att det förmodligen historiskt sett har varit en oerhört viktig del av den lokala journalistikens existensberättigande.

Jag tänker på kollegor som har jobbat som lokalmurvlar i 30-40 år. Många av dom kan berätta om tider då folk kom in på redaktionen för att lämna in en privatannons och passade på att tipsa om nyheter, eller bara snacka med journalisterna. Det var öppnare, närmare, mer familjärt. Nu har många redaktioner låst in sig i svårforcerade medieborgar. Inflödet av folk är mindre. Den familjära känslan är svårare att hitta.

Att bygga relevans enbart på innehåll är svårt. Konkurrensen är mördande och – handen på hjärtat – finns det någon medieprodukt som vi verkligen sörjer, om den försvinner?

Jag förväntar mig inte att uträtta stordåd. Lokal journalistik består till sin natur av höjder och dalar. Och självklart är ett välgjort, välgrundat och tankeutmanande innehåll ovärderligt för att skapa relevans.

Men vi på lokala mediehus kanske behöver uppvärdera det relationsskapande. Helt enkelt jobba på att återerövra en ställning vi har haft tidigare.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (11%) (22%) (11%) (56%)
9 röster

Värre än lösryckta citat?

17 Nov, 2009 in Long Tail by Johan Groth | Comments

Frågan om hur Internet påverkar saker och ting vi gör fortsätter att intressera mig och många andra. Här en “thought of the day” som jag fick inspiration till på dagens lunch på Kulturhuset.

Fordomsdags fanns det något som hette “lösryckta citat”. Det var något som till exempel offentliga personer kunde råka ut för. I stort sett gick det till så här. En offentlig person uttalade sig för media, sannolikt i relativt många ord. Journalisten återvände till kammaren och skrev sitt reportage i vilket delar av samtalet kom med. Den offentliga personen upptäckte när alstret gått i tryck att han eller hon inte formulerat sig så där slugt som han eller hon borde ha gjort. Räddningen var dock nära: den intervjuade framhöll helt enkelt att artikeln innehöll citat som var lösryckta ur sitt sammanhang och kunde därmed slinka ur knipan. Naturligtvis kunde det även fungera åt andra hållet: en illvillig skribent kunde verkligen rycka ut citat ur sitt sammanhang för att sätta någon på pottan.

De senaste årens utveckling har dock i stort sett eliminerat möjligheten till lösryckta citat, samtal bandas eller filmas och läggs upp i sin helhet, om inte av skribenten själva, så av någon annan som var där och fotade/filmade/spelade in med sin mobil/dator/digital kamera.

Min synpunkt är att vi idag sparar så mycket mer media och att det ofta finns flera som sparar media att vi får mycket rikare och ofta kompletterande skildringar av ett visst förlopp. Detta gör att de lösryckta citaten blir färre.

Var detta uppenbart? Varför skriver jag denna post? Jo, jag tror att vi kommer att få se ett annat och potentiellt värre fenomen växa fram. Detta är inte de lösryckta citatens problem utan de förenade citatens problem. Allt (mer eller mindre) som en offentlig person säger kommer att dokumenteras vilket gör att journalister och andra kan lägga samman allt en person sagt, nu och igår.

De flesta av oss är inte tillräckligt klara i knoppen för att under en period av, säg, tio år vara helt konsistent och kongruent och sammanhållen. Detta gör att vi ändrar uppfattning, beslutsorsaker, motiv etc. I det moderna samhället kommer vi dock hela tiden att bli påminda om vad vi sade vid den och den tidpunkten. Debattörer, journalister och andra kommer med andra ord alltid att kunna peka ut brister i resonemanget, brister som i sig kanske är helt ointressanta eller en rimlig konsekvens av ändrade förhållanden.

Det som oroar mig är att en sådan de förenade citatens diskurs kommer att leda till en trivialisering av debatten och riskerar att bidra till senationsskrivande, politikerförakt etc.

Jag tror (se här och här) att vi alla mår bäst av att vissa saker glöms allt eftersom …

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (0%) (67%) (0%)
3 röster

Slut på tweets?

12 Nov, 2009 in Aktuellt, Long Tail, Omvärld by Johan Groth | Comments

Ny statistik visar att antalet tweets planar ut! Samtidigt ökar trafiken på Facebook igen. En trend? En störning i cyberrymden? Vad tror du? Läs hela artikeln på http://mashable.com/2009/11/12/twitter-flatline/. Alla synpunkter är välkomna!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(11%) (44%) (44%) (0%) (0%)
9 röster

15 förutsägelser om Internets framtid

9 Nov, 2009 in Aktuellt, Long Tail, Omvärld by Johan Groth | Comments

Cameron Chapman dristar sig att göra 15 förutsägelser om Internets framtid inom kommande femårsperiod. Enligt Chapman har vi tre viktiga drivkrafter som verkar: utvecklingen av hårdvara, utveckling av mjukvara och ökad acceptans för nya lösningar (t.ex. inom den sociala webben).

Redan här vill jag göra tillägget att teknik per se (hård eller mjuk) sällan själv skapar förändring. Utveckling uppstår när teknik används på nya sätt, ofta på grund av att användare man inte tänkte på använder tekniken till sådant man inte heller tänkte på. Med andra ord tror jag att Internets utveckling framöver i mångt och mycket finns att söka i ändrade beteenden, kopplingar till lagar och regler och andra “mjuka” faktorer.

Den första punkten på listan är “Micro-Payments For Quality Content”. Här nämns bl.a. det faktum att man idag ofta måste “samla” mikrobetalningar innan de kan användas. I framtiden kommer mikrobetalningar att flöda fritt på ett annat sätt. Här kan jag bara instämma. Redan idag finns exempel på hur man t.ex. i Tredje världen ser möjligheter att nå ut med tjänster till medborgarna och att de kan använda mobilen för mikrobetalningar. Detta är ett område som varit aktuellt länge och som nu är moget för ett genombrott. Vi får hoppas att de befintliga aktöreran på marknaden väljer att hänga med och inte att bromsa och hindra.

Punkt två är “Wider Monitors For More Horizontal-Scrolling Content” som handlar om att allt eftersom skärmarna blir större så kommer vi att se en utveckling mot “breda” snarare än “långa” webbsidor. I vissa fall kommer detta att göra det möjligt att skapa webbsidor som mer liknar de format vi är vana vid. Jag ser denna utveckling som positiv. Många webbar skulle må bättre av en större frihet i “rummet”.

Punkt tre heter “Magazines In A More Interactive Format (Wiki, Digital Video, Etc.)”. Chapman tror inte att tidningarna kommer att dö. Däremot måste de anpassa sig till nätet och bli mer interaktiva. En på denna site J. Jardenberg skulle säga: bend or break. Chapman tror att tidningar av olika slag kommer att lära sig att böja sig. Vi kan till och med få fler tidningar om än i många olika format.

Den fjärde punkten är “More Collaborative And Real-Time Content”. Här lyfter Chapman fram flera exempel på delat skrivande där större eller mindre grupper tillsammans skriver serier, romaner, läroböcker etc. Jag har själv hört talas om en båtkonstruktör som tog fram en hel båt i dialog med medlemmarna i en community. Delat skrivande har tidigare varit vanligt inom vissa branscher. Själv har erfarenhet från universitetsvärlden och offentlig sektor där denna typ av skrivande faktiskt är den som är vanligast. Ofta leder detta till väl genomarbetade texter. En spännande fråga här är: hur ska man veta vem som skrivit vad? Är det ens viktigt? Kanske ibland, till exempel om tre elever skriver en rapport i skolan, eller måste vi hitta nya sätt att värdera förmågan att skriva?

På femte plats har vi “More Semantic Content And Apps That Exploit Them”. Detta är ett av mina favoritämnen. Om webben ska bli något mer än ett skyltfönster krävs att informationen på nätet är begriplig inte bara för människor utan också för applikationer. Då krävs det att informationen är märkt på ett sätt som gör den semantiskt begriplig även för icke-människor (Hur vet du att “Johan” är ett förnamn?). Det lustiga är att många av oss just nu fyller webben med metadata via Facebook, hash-tags på Twitter etc. Utmaningen blir att skapa gemensamma ontologier (eller i alla falla mappningar mellan olika ontologier) samt se till att märka upp även annan information.

Plats sex intas av “Augmented Reality In Mobile Web Applications” som handlar om att de bilder och filmer vi når via t.ex. mobilen ska få ett “lager” av data som tas från nätet. T.ex. kan ett foto av ett hus kompletteras med information om husets historia och en vägbeskrivning. Spännande men samtidigt ruskigt: ta ett foto av grannen på tunnelbana och få reda på att han är dömd för misshandel …

Nummer sju på listan är “Better Adoption Of Web Standards” vilket är ett annat av mina hjärtebarn. Det är obegripligt att vissa företag fortfarande tror på inlåsning av kunderna genom att ta fram egna standarder. När öppna standarder används tvärs genom kommer vi att få se en utveckling av nya tjänster som inte liknar något tidigare … Kontakta mig om du vill veta mer om detta!

Åttonde punkten är “Better Web Security Against Phishing, Scams and Spam”. Absolut! Det handlar inte bara om mer och bättre teknik utan också om vårt förhållningssätt till vår information och vårt uppförande på nätet.

Punkt nio heter “Even More Social Apps” och lyfter fram tre olika områden: virtuella världar, sammanställning av innehåll och verktyg för att bygga egna sociala arenor. Virutella världar har varit på och av tapeten men nu kan det kanske vara dags för ett genombrott på bred front. Sammanställning av information diskuterar jag i mina inlägg kring konjunkta och disjunkta samtal.

På plats tio har vi “More High-Quality Online ‘TV’ Programs” handlar om att Internet i framtiden kommer att kunna leverera rörlig bild av sådan kvalitet att det kan konkurrera med TV. Eftersom produktionen och distribution blir billigare så kommer fler att kunna göra webb-TV. Youtube är ju en bra indikation på att detta är en tämligen säker prognos.

Så har vi kommit till punkt elva: “Web Apps Play A Bigger Role In Daily Life”. Här lyfter Chapman en sak som jag trott på i flera år: webben kommer, mer eller mindre, att bli den dominerande plattformen för programutveckling, oberoende av tillämpningsområde. Dessutom kommer många saker som vi idag ser som fysiska artefakter att bli program (tänk vattenpass och kompass i iPhone).

Punkt tolv heter “Search Engine Optimization Will Be Less Important” och det är väl hög tid! I framtiden kommer, tror jag, social taggning och personliga rekommendationer att bli mer viktiga för att hitta i mediabruset. Mer metadata och semantiska modeller kommer också att göra sökningar bättre.

Nummer tretton är “Your OS Will Be Online” är ytterligare en bekräftelse på att Scott McNealy hade rätt: The net is the computer. Även om det naturligtivs kan kännas obehagligt att inte ha OS m.m. på sin dator så kan det bara bli bättre. För min mer detaljerde synpunkter se min post “Datorn är död – i varje fall döende och det är bra!“. Och titta på filmen!

Så den nästsista punkten: “Customized User Interfaces”. Detta är också en punkte med historia. Jag tror att detta är en icke-punkt. När program blir mer flexibla och när datorer blir mer osynliga så kommer detta att komma av sig själv. Titta på din egen dator med dina länkar i browserna, dina alias på skrivbordet, dina mappar etc. Vi är redan där och det kommer bara att blir mer.

Den sista punkten heter “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och är, vilket  Champman också säger, redan en sanning. Däremot citerar jag gärna Chapmans avslutande mening: “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och så kommer det att bli.

Sammanställningen innehåller dessutom många bra länkar för en som vill läsa vidare. Enjoy!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (33%) (67%)
3 röster

Vår heta längtan efter publiken

9 Nov, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Just nu håller jag på att sätta ihop en marknadsföringsplan till vårt program 30 minuter, som jag har skrivit om här tidigare.

Eftersom vi har två stora mediehus i ryggen, Corren och Norrköpings tidningar, så finns det ju marknadsföringsmuskler. Annonser i tidningen, banners och puffar på nätet, trailers i tv, kanske till och med stortavlor på stan och stripeade bilar.

Jag tänkte nog börja med att försöka slussa folk till vårt fanpage på Facebook. Sådana här företag har ju haft som policy att försöka dra all trafik till de egna webbsajterna. Men precis som många andra inser vi ju styrkan i att vara där folk redan finns. Och då är Facebook ett självklart val.

Så, första delen av marknadsföringsplanen blir att berätta om vårt fanpage, vara aktiva där och stimulera diskussion om programmet och projektet.

Även Twitter finns såklart med i planen. Jag lever redan mitt liv halvt på Twitter och önskar mig i julklapp att fler av våra potentiella tittare/användare startar Twitterkonton. Att kommunicera med så många som möjligt är drömmen.

Men jag har samtidigt en inte helt bekväm känsla i magen. Jag tänker på Jaiku-grundaren och före detta Google-produktchefen Jyri Engeström som höll en väldigt intressant föreläsning på Disruptive medias Realtime-konferens för några veckor sedan. Hans huvudpoäng var: vem äger egentligen vår identitet när vi använder sociala medier? Vi investerar det käraste vi har, nämligen tid, relationer och trovärdighet i olika tekniska applikationer. Men om företagen bakom går omkull, vad händer då med allt vi har investerat? Hur ser vi till att applikationerna är öppna och att vi som använder dom har möjlighet att påverka utvecklingen?

Diskussionen är inte ny. För några år sedan var fejans slutenhet en anledning för många att säga tack, men nej tack. Nu predikar vi de sociala mediernas överlägsenhet, i princip rakt av. Och vi inom traditionella medier ser möjligheter att nå nya grupper och öka vår relevans.

Och det är ju i sig inget fel. Frågan är bara vilket ansvar vi tar för att faktiskt granska utvecklingen, eller om vi bara hänger på den för att vi längtar så hett efter publiken.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning 30 minuter och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (17%) (33%) (17%)
6 röster

Disjunkta och konjunkta samtal

5 Nov, 2009 in Long Tail by Johan Groth | Comments

Det är uppenbart att samtalet är viktigt för oss som människor. Människor pratar, skvallrar, debatterar etc. Här finns, på en nivå, inget nytt när det kommer till vår nya mediavärld. Vi använder “bara” nya verktyg som Twitter, Facebook etc. för att föra de samtal vi ändå vill föra.

Jag vill inte här ta upp frågan om information overflow, att våra FB-vänner är något annat än “riktiga” vänner etc. Jag ser dessa frågor som varande av vad man kan kalla kvantitativ karaktär. Jag skulle här vilja lyfta en fråga som jag anser är av en mer kvalitativ karaktär.

Det jag vill peka på är att hittills har ett samtal kunnat karakteriseras av att alla deltagare i samtalet varit på samma “plats” samtidigt. Sitter vi i ett rum är det uppenbart att alla som deltar i samtalet är på samma plats vid samma tid. Om vi har ett telefonsamtal eller deltar i en videokonferens är vi också på samma “plats”: i samma telefonuppkoppling eller samma videosession. Alla som deltar i samtalet vet vilka andra som är med i samtalet och alla kan höra och tala med alla andra.

Det vi nu ser är framväxten av samtal som sker i olika grupper som överlappar varandra och där olika personer ryms i olika snitt. Ett exempel förklarar vad jag menar. Lisa och Lasse följer varandra på Twitter. Lisa postar en tweet om något. Den kan ses av Lasse och alla Lisas followers. Lasse gör en reflexion på Lisas tweet. Den kan ses av Lisa och alla Lasses followers. Bara de som är followers till både Lisa och Lasse kommer att kunna följa hela samtalet. Resten kommer bara att se delar av samtalet. Detta kallar jag för det disjunkta samtalet.

Jag vill påstå att det disjunkta samtalet är något nytt som vi ännu inte riktigt förstått finns. Jag tror många fortfarande på något sätt känner det som att om jag twittrar med Lisa så kan alla följa samtalet. Eller också bryr man sig inte alls utan ser det hela som ett samtal med bara Lisa.

Icke desto mindre kommer en uppsjö människor att få ta del, olika delar, av det samtal som pågår. Vad betyder detta? Kan de förstå samtalet? Är inte risken större att de kan missförstå samtalet? Kan detta leda till ekoeffekter?

Parallellt med framväxten av det disjunkta samtalet skapar Twitter verktyg för lägga samman delar av samtal som pågår mellan olika personer. Med hashtags (#) märker man sina tweets och sedan kan man skapa sökfönster baserat på kombinationer av hashtags. Det gör det möjligt att ta del av alla tweets som handlar om ett visst tema, en viss person, en viss händelse eller kombinationer därav. Sådana flöden vill jag kalla för konjunkta samtal.

Det märkliga är att de konjunkta samtalen initialt inte finns, dvs. talarna känner inte till varandra utan urvalet av informationsobjekt skapar samtalet. Hur utvecklas den typ av samtal?

Vad innebär det disjunkta och konjunkta samtalen för våra sätt att diskutera och kommunicera? Vilka möjligheter och faror finns? Jag kastar ut bollen nu och hoppas på feed back!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (30%) (20%)
10 röster

Mindpark #39: You are Poked!

31 Oct, 2009 in mindpark100 by Judith Wolst | Comments

För några år sedan var det ett ord utan kopplingar till digitalt uppmärksamhetssökande. I dag har det blivit en självklarhet i vårt nätverkssamhälle bestående av ettor och nollor.

Jag talar om fyra bokstäver. “Poke”.

pokes

Jag vet inte om jag är den enda som drar lätta paralleller till mellanstadiet & den tid då killarna drog tjejerna i håret för att stjäla ett skratt (läs arg blick). Jag skulle vilja säga att Poke numera är allmänt känt och ett modernt Facebook-sätt för vuxna att med begränsad kreativitet (våga) påkalla någons uppmärksamhet. En lättsam och egentligen obetydlig handling utan de klassiska vuxen-relations-konsekvenserna.

Många ansträngningar har gjorts att försöka förklara “poke” – videon nedan en av mina favoriter (april 2008):

Nu lite internethistoria och tillbaks till 2007 då “poke” introducerades på våra Facebook-konton. Tråden nedan är från maj 2007 och jag tycker att den på ett fint sätt beskriver den lätta förvirring som rådde.

Q: What is Poke on Facebook? I wanna know what it is before I press it.
Answer 1: Not much. People can see your profile if you poke them and they couldn’t before though. I think. (Reply: Oh, that seems like a bit of a waste of time then).
Answer 2: An intriguing flirting device (to members of the opposite sex)
Answer 3: I’m curently engaged in a poking war. everytime one of us logs on, we have a poke from the other. I see no end to this conflict
Answer 4: I’ve never been poked.

Så publicerade Facebook själva en förklaring @ “FAQ section”: “When we created the poke, we thought it would be cool to have a feature without any specific purpose. People interpret the poke in many different ways, and we encourage you to come up with your own meanings.”

I början av oktober -09 hände dock någonting som lite grann rubbade vår syn på poke som oskyldigt tidsfördriv.

Bild 3

Expressen.se; “Shannon Jackson, 36, i USA har gripits efter en “poke” på Facebook. Den annars oskyldiga hälsningen tolkades som stalkning.” Storyn bygger på att Shannon Jackson under inga omständigheter fick kontakta en viss Hannah – men att Shannons “pokning” av Hannah nu juridiskt klassats som “hot/trakasserier”. Ett övertramp som kan komma att innebära upp till ett års fängelse och 20 0000 20 000 sek i böter.

Synen på ett oskylidigt pokande blir därmed inte längre gällande. Kanske bör vi istället luta oss mot följande antagande: Poke – ett modernt Facebook-sätt för vuxna att dra varandra lite i håret. Men där vi – som vanigt – får stå till svars för eventuella konsekvenser av vårt agerande.

// Judith Wolst (Som faktiskt själv gladeligen pokar sina vänner någon gång emellanåt.)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (25%) (75%)
4 röster

Sociala medier – exkluderande eller inte?

30 Oct, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

I veckan spelade jag och vår eminentet sändningsproducent Mikael Landelius in en trailer för vårt tv-program, som nu har fått namnet 30 minuter. Eftersom varken studio, grafik eller jinglar är färdiga så gjorde vi en väldigt enkel trailer, ni får gärna kolla in den:

Som ni ser så har jag valt att fokusera på sociala medier som verktyg för att komma i kontakt med mig. Inte med redaktionen, utan med mig. Mina argument är följande:

  1. Genom att redan i trailern berätta att vi finns på Facebook och Twitter så anger vi riktningen: vi vill vara på nätet, där ni är.
  2. Genom att använda mig själv som verktyg istället för att fronta själva företaget så anger vi en relationell ton.  Det är inte loggor och slogans som talar. Det är en person.
  3. Mail – Facebook – Twitter verkar vara en rimlig ordning. Dom allra flesta använder åtminstone något av verktygen.

En del som har sett trailern tycker att den också hintar om att äldre människor inte är välkomna. Eftersom vi inte berättar var man kan skicka sitt brev eller ringa så utesluter vi människor – framförallt dom som inte finns på nätet.

Min ingång i det här är att dom som vill skicka brev och vykort, dom har vi redan. Många av dom är trogna prenumeranter på våra tidningar. Att däremot skapa relationer med dem som finns på nätet är något vi inte kan negligera. För att se till att vi är relevanta – på lång sikt.

Och visst, man hade kunnat trycka på både sociala medier och traditionella kontaktvägar. Men det hade inte angett en lika tydlig färdriktning och positionering.

Rätt eller fel, vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (38%) (0%) (63%)
8 röster

När är det dags att satsa lokalt på sociala medier?

23 Oct, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Ja, jag är frälst. Omvänd. Junkie, till och med. Twitter- och facebook-knarket rinner i mina ådror.

Att jag sen råkar vara journalist och nånstans ser att oj, det här kommer nog att påverka mitt sätt att jobba gör att ja, jag brinner.

Så nu ska jag göra ett tv-program och håller envist fast vid att man inte kan dra igång ett medieprojekt idag utan att förhålla sig till – och utnyttja – den sociala webben.

Min vision är att göra en lokal journalistisk produkt som utsätter sig för den kraft som finns hos dom vi traditionellt kallar tittare/läsare/användare. Utsätter sig för – och formas av – smekningar,  slag, famntag och omruskning.

Men just nu är jag inne i en svacka. Jag tror på idén, men hur mogna är de sociala medierna, lokalt? Går jag ut och frågar på stan här i Linköping/Norrköping så är det ändå försvinnande få som har ett konto på Twitter. Många har ett på fejan, visserligen, men hur många av dom är intresserade av det lokala (dom säger ju upp tidningen på löpande band)?

Vi har ju sett hur till exempel tidningen Dagen har använt Facebook i kontakt med läsarna. Men det är ändå en rikstäckande tidning, nischad mot människor som ofta är oerhört engagerade i sånt som just Dagen tar upp.

Men lokalt? Går det att skapa ett engagemang kring lokal journalistik nu, idag, i just Linköping och Norrköping?

Jag jobbar som om att det går. Jag står envist upp för min vision när människor runt omkring mig säger att ”hördu, du har nog felbedömt situationen. Sända live på nätet? Hur många tror du bryr sig? Hur många tror du vill interagera? Du kommer att sitta där och lägga en massa energi på några ynka personer. Massorna når du inte.”

Och visst. Det här är en bransch som är besatt av volym, eftersom det är en viktig del av själva affären. Volym, trafik, räckvidd, upplaga. I det perspektivet kan man ju ifrågasätta om det är smart att satsa på sociala medier lokalt.

Nu ska vi ju inte bara satsa i sociala medier. Vi ska ju göra helt vanlig traditionell tv också. Men för att behålla fokus (eller snarare dubbelseendet) behöver jag landa i att ja, det är en bra idé att jobba med integration av sociala medier. Även om det fortfarande är lite omoget här och där.

Vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon bloggar om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (14%) (55%) (14%) (18%)
22 röster

Mindpark #027: Varumärket Obama

19 Oct, 2009 in Long Tail, mindpark100 by Daniel Nüüd | Comments

Framåt småtimmarna den 3 Nov 2008 stod det klart att Barack Hussein Obama skulle bli USA:s 44:e President. Internet Key To Obama Victories, Barack Obamas Internet Campaign Magic Revealed: The Machinery of Hope och How Obamas Internet Campaign Changed Politics är några av rubrikerna från 08 som beskriver hur hjärtat i kampanjen låg hos nätet och på sociala medier. Kampanjen skapade relationen politik och sociala medier och den är numera under ständig analytisk granskning till förmån för hur sociala medier kan främja politisk debatt. “Hur har politiskt kampanjande och politisk kommunikation förändrats efter Obama och Piratpartiets framgångar, och vad händer i det svenska riksdagsvalet 2010?” Det var en av frågeställningarna som man ställde sig under konferensen “När tekniken förändrar politiken” för ett par dagar sedan. Att Obama 08 har förändrat sättet att föra debatt på är solklart. Men hur?

Obamas team Facebookade, Twittrade och YouTubade friskt under hela valrörelsen (och gör fortfarande). I och med valsegern visade inte bara Obama och hans politiska marknadsföringsposse med Chris Hughes i spetsen, styrkan med sociala medier som språkrör. Deras interaktionskampanj på webben väckte opinionen, interaktionen och kommunikationen mellan politik och väljare, åsikt och verkan. Obama blev med det en ledare i realtid och den första webboptimerade Presidenten. Reaktionerna och efterföljarna lät inte vänta på sig och Mona Sahlin har desperat försökt adda honom på Facebook sedan dess.

Man pratar ofta om hur sociala medier inte är några säljkanaler men det är bara delvis sant. För man säljer in ett varumärke och en relation som på lång sikt fungerar till att underbygga gemensamt utbyte via kommunikation och dialog. Valutan är relationer. Sociala medier säljer företaget, normen eller värderingen snarare än produkten. I fallet med Obamas kampanj sålde de inte en president utan värderingar som öppenhet, interaktion, dialog och engagemang. Obamas ansikte var en logga som ju mer kampanjen fortgick  förvandlades till ett varumärke byggt på närhet, medmänsklighet och hopp. Verktygen som snickrade ihop den mosaiken av värdeladdningar var bland annat de sociala medierna.

Under Bush-regimen hade USA präglats av  den ena katastrofen efter den andra. Det som 11:e september och Irakkriget fick inleda togs över av lågkonjunkturen och den ekonomiska krisen. Obama blev motpolen – Stålmannen som ska reda upp det Lex Luthor har ställt till med. Is It a bird? Is It a plane? No It´s Barack Obama.

Barack Obama election speech:

“If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders are alive in our time, who still questions the power of our democracy, tonight is your answer.”

Och…

“It´s the answer spoken by young and old, rich and poor, democrat and republican, white, black, Hispanic, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled – Americans who sent a message to the world that we have never been just a collection of individuals or a collection of red states and blue states; We always are and always will be The United States of America.”

Inom marknadsföring finns det tre enkla grundregler som man ska tänka på om man vill tilltala med sitt budskap. 1) Vad vill jag säga 2) Hur ska jag säga det 3) Genom vilka kanaler.

Så vad säger han? Barack Obama pratar om hopp och om att resa sig ur askan i en tid när det behövs som mest. Men vi reser oss inte själva utan tillsammans. Budskapet är anpassat efter en verklighetsuppfattning där USA letar efter en ledare som står för något annat än Irak och ekonomisk kris.

Hur säger han det? Genom att vara den förste svarta presidenten i USA:s historia. Vad signalerar det om inte förändring, hopp och en ny början. Inte minst för han tankarna till Martin Luther King och talet “I Have a Dream…”

Genom vilka kanaler? Sociala medier minskar avståndet mellan sändare och mottagare. Det Obama-establisimanget gör genom att synas på Twitter, YouTube och jada jada jada  är att prata till användarna och väljarna genom kanaler som i grunden står för vad Obama vill förmedla genom sin kampanj. Gemenskap. Dessutom visar han en teknisk kompetens och en framåtsträvan i hans engagemang för nätet vilket påvisar viljan att utvecklas och arbeta för innovation snarare än att motarbeta den. “The Time for action is now!”

Sociala medier är kanaler som förmedlar allmänhetens gräsrotsperspektiv på världen. Vi vill prata, umgås, skratta, gråta, byta erfarenheter, intressen, normer och värderingar. Obama har tryckt in gräset i käften på politiken i och med sitt engagemang för de sociala kanalerna. Han har tagit den från de politiska över och underhusen och infört politiken i allmänhetens statusuppdateringar. Vill man nå människor behöver man inte sträcka sig långt, men man måste göra det rätt och se till att man står på samma nivå. Rätt just nu var en mörkhyad man som driver en politik som förespråkar engagemang och gemenskap genom internet och sociala kanaler. Det är rätt på så många områden att jag inte ens vet var jag ska börja. Men ha inga illusioner, Obama är ett varumärke. Att han belönades med Nobels fredspris är ytterligare ett steg i att stärka det varumärke som kommit att bli synonymt med hopp. Barack Hussein Obama har optimerat sig på nätet för världen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(9%) (64%) (9%) (18%) (0%)
11 röster

Nobelpriset sätter fokus på sociala medier

13 Oct, 2009 in Gästblogg by Joakim Jardenberg | Comments

Gästblogg från Anders Lundkvist, mannen som är Elinor och Oliver med nobelpristagarna. Läs och bli upplyst.

När Oliver och Elinor tillsammans får dela ekonomipriset till Alfred Nobels minne, då är det dags för en hyllningspost. Nu sätts fokus på de frågor som i grunden också rör sociala medier.

För de tidiga forskarna av sociala medier och forum på nätet kan Olivers och Elinors betydelse inte nog understrykas. De har båda varit förgrundsfigurerna i försöken att förstå varför människor delar med sig av kraft och kunskap, och hur människor tenderar att organisera sig därefter. För dem som under 90-talet tog ett djupt dopp i online-världen var Elinor och Oliver några som skapade struktur och begriplighet åt det som andra såg som en obegriplig webb.

Det var min handledare Bo Heberg som introducerade mig och många andra till Oliver. Då var hans teorier om marknad och hierarki grunden till vårt forskningsprojekt om “Imaginära Organisationer”, organisationer som finns men ändå inte syns i balansräkningen. Idag finns det väl få som kan mäta sig med Oliver när det gäller att förklara hur det kommer sig att människor och resurser samlas i företag, snarare än på marknader, särskilt i tider då webben skapar nya möjligheter för organisering.

Elinor blev jag bekant med genom två unga och pigga sociologer på UCLA, Marc Smith och Peter Kollock när de skulle skriva boken ”Communities in Cyberspace”. Det var kanske Peter som mest ivrigt förde fram Elinors strukturer som ett sätt att jobba med sociala medier. På den tiden hette det inte heller Twitter utan Usenet. De frågor som Elinor och Peter diskuterade rörde hur man kan dra fördel av det gemensamt ägda, utan att samtidigt förstöra det. Därtill fanns problemet med ”free-riders” som fortfarande är centralt för sociala gemenskaper på nätet.

I korthet gäller frågan om ”free-riders”, att om en person inte kan uteslutas från att dra fördelar av det som andra bidrar med, ja då är varje annan person mindre motiverad att bidra till det gemensamma. Om alla deltagare då väljer att bli ”free-riders”, kommer inte heller något gemensamt värde att skapas.

För den som ännu inte läst Elinors bok ”Governing the Commons – The Evolution of Institutions for Collective Action” är det här ett utmärkt tillfälle. Boken är en förklaringsgrund till många moderna projekt inom IT-världen som utgår ifrån ”Collective Action” och ”Public Good”, däribland Open Source, Linux, Apache, Wisdoms of Crowds och Crowd Sourcing.
I boken som snabbt blev en klassiker beskrivs sju principer som därefter har blivit vägledande för många framgångsrika sociala projekt:

  • the-book2Group boundaries are clearly defined
  • Rules governing the use of collective goods are well matched to local needs and conditions
  • Most individuals affected by these rules can participate in modifying the rules
  • The rights of community members to devise their own rules is respected by external authorities
  • A system for monitoring member’s behavior exists; this monitoring is undertaken by the community members themselves
  • A graduated system of sanctions is used
  • Community members have access to low-cost conflict resolution mechanisms.

För att praktiskt se hur man kan jobba med Elinors principer, läs även Peter Kollock och Marc Smiths artikel ”Managing the Virtual Commons: Cooperation and Conflict in Computer Communities” Jag noterar dock att det material som Peter hade tillgängligt på sin webbsida hos Sociologiska institutionen på UCLA nu är borta. Till saken hör att Peter omkom i en motorcykelolycka tidigare i år. Låt oss hoppas att UCLA inte raderade allt Peters digitala material om digital forskning.

Anders Lundkvist är konversationsrådgivare på Springtime, tidigare forskare på sociala nätverk och Twittrar under namnet Vidujagoss.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (5%) (29%) (33%) (33%)
21 röster

Lokal-tv som inte är “lokal-tv”

9 Oct, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Närmare än Skavlan.

Eldigt som Debatt.

Kaxigare än morgonsofforna.

Nånstans där skulle jag vilja placera vårt nya tv-program som ska börja sändas i november i NTM:s tv-kanaler 24Corren och 24nt, som man kan titta på i Linköping och Norrköping med omnejd.

Just nu är utbudet av lokal tv ganska skraltigt. Satsningar som Kanal Lokal har gått i putten. SVT gör ingen mer regional tv förutom nyhetssändningarna, precis som TV4. Så visst, det finns ett hål för en mediekoncern som NTM att gå in och operera i. Och det är dags nu, när vi ska göra en halvtimmes studio-tv med gäster fyra dagar i veckan.

Men hur gör man ett sånt program angeläget? Relevant? Intressant för andra än de som vi redan har grepp om, folk som är 60+? Hur gör man lokal tv som inte är synonymt med det ganska belastade ordet ”lokal-tv” (ni vet, budgetläge, töntigt, bonnigt, gammalt)?

Naturligtvis handlar det om val av ämnen, tilltal, programledare, gäster. Men det handlar förmodligen lika mycket om val av arena och – inte minst – hur mycket man som tittare faktiskt kan påverka innehållet.

Därför vill vi inte göra klassisk gammelmedia-tv. Såklart ska vi ha fan page på fejan, twittra, blogga, lägga ut klipp från programmet på Youtube. Men det kanske går att vrida det ett steg till.

Vad sägs om att göra programmet live, på webben? Streama ut hela inspelningen och exakt där och då låta folk komma med frågor, åsikter, tankar. Kanske till och med befogade påhopp, både på mig som programledare och på gästerna. Helt enkelt göra programmet på webben, tillsammans med tittarna/användarna (eller medskaparna, ska man nog säga). Och sen sända det i tv, senare på kvällen.

Visst, det är lite tekniskt jox som ska fixas. Och visst, man måste ha något slags filter. Och absolut, det är en del praktiska detaljer som ska falla på plats.

Men sånt går att lösa. Frågan är i grund och botten en annan: vågar jag som redaktör och programledare släppa in andra i min intervju? Vågar jag släppa kontrollen? Kan jag göra det och ändå ha kvar min pondus och trovärdighet?

Mitt svar på första frågan är ja. I alla fall tror jag det. Jag vill vara del av en ny och förändrad journalistik. Om pondusen blir lidande återstår att se.

Men vad tror ni? Är det här ett koncept att bygga vidare på?

(Fotnot: creddas den dom creddas bör. Det där med livesändning på webben har jag inte kommit på själv, utan idén dök upp under ett intressant möte mellan mig, Jocke Jardenberg och Thomas Selig. Vi känner varandra från Twitter.)

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (10%) (60%) (0%) (30%)
10 röster

Mindpark #016: Natten då mikrobloggen blev av med oskulden

8 Oct, 2009 in mindpark100 by Fredrik Wass | Comments

Den 9 oktober 2008 var början till slutet för svenskfalangen av Jaikuimperiet. Google köpte mikrobloggen Jaiku och osäkerheten var mycket stor kring vad som nu skulle hända. Den finska mikrobloggtjänsten hade få men extremt aktiva användare på den svenska webbscenen, men konkurrerande tjänster blev med ens intressanta, delvis på grund av driftstörningar på Jaiku under samma period. Vilken sajt satt på det sociala esset i rockärmen som kunde vinna flest användare? Twitter, Bloggy eller Facebook?

I det här inlägget vill jag belysa hur en social bubbla uppstår, hur snabbt den spricker och hur gemenskap är det som håller den samman, långt utanför de sociala sajternas utvecklingsavdelningar.

Jyri EngeströmI februari 2006 grundades mikrobloggtjänsten Jaiku. I december samma år stod sociologen och webbentreprenören Jyri Engeström på MSN Innovate-seminariets stora scen och berättade om vårt behov av att visa omvärlden vad vi tänker på, var vi är, vilka vi träffar och hur vi mår. Inte otippat spådde han att jodå, inom kort kommer vi att börja använda tjänster som löser just detta kommunikationsbehov (få i publiken kände då till att Jyri Engeström var grundare till Jaiku).

Samma år startades även det redan från början mer populära Twitter. Och under sommaren och hösten 2007 lärde sig svenskarna sjunga mikrobloggens lov genom något så enkelt som en statusuppdatering på Facebook. För i dess renaste form är Facebooks statusuppdatering just en mikroblogg.

Så kom våren 2007 och ett fåtal hängivna användare hittade varandra på Jaiku. Det var ett hundratal personer där många kom från web-, media- och it-branschen. Det som från början var ett löst sammansatt nätverk i bloggvärlden med sporadiska bloggträffar eller konferensmingel blev nu ett realtidsflöde där ett antal människor började följa varandra i det dagliga livet. Våg efter våg av användare sköljde in över Jaiku-servrarna. Många övergav tjänsten direkt, men allt fler stannade kvar och bildade det som från början skämtsamt kallades Bubblan.

I Bubblan visste människor mer om varandras dagliga liv än vad deras egna släktingar och vänner fick reda på. Från morgon till kväll. På jobbet och på fritiden. Till vardags och till fest. Inget ämne var för litet eller för stort för att avhandlas i de långa diskussionstrådarna som snabbt kunde komma upp i 30-40 kommentarer per inlägg. En timmes driftavbrott var en evighet och det var här de relationer byggdes som vi ser frukten av idag.

Hela tiden fanns en nybyggaranda. En känsla av att ha hittat ett nytt sätt att kommunicera, som trots att de flesta användare varit på nätet i många år, inte funnits tidigare. Från början var tjänsten öppen för vem som helst att använda och även kommunikationen i trådarna var öppen. Ändå upplevdes ett tydligt men tyst samförstånd över att tillhöra en grupp bland grupper, en klick bland klickar. Bubblan välkomnade alla nya användare med grundinställningen att nätet i grunden var något positivt och fascinationen för nya fenomen och tjänster genuin. Missförstå mig rätt. Det gick aldrig att registrera sig eller officiellt “gå med” i Bubblan. Den bara fanns där. Självarrangerad och klar. Om du kände dig som en i Bubblan så var du det. Detta fenomen skiljer sig från slutna mailinglistor i stil med Alexander Bards Elit-lista eller de tidiga nätentusiasternas Trafik. Även journalister började använda sig av kanalen. Internetworld var en av de första tidningarna som hade en “redaktionsjaiku” för att släppa in läsarna i redaktionens diskussioner.

I nästan 1,5 år hade jag dagligen följt mina kontakters liv från första raden och lärt mig uppskatta de dagliga diskussionerna. Det fanns till och med en Jaiku-bibliotekarie som gick in och hjälpte till när det saknades länkar och referenser. Och ibland slöt sig Bubblan samman och gjorde saker som att intervjua Google om Google. För att inte tala om alla offlinemöten, middagar och events som avlöste varandra i tät ström. Kanske var kopplingen till det som hände i den fysiska verkligheten en av de största aha-upplevelserna. Det socialiserades som aldrig förr. Det här har Tim Harford skrivit om i Wired. Han menar att det är kombinationen av off- och online-aktiviteter som ger störst utväxling socialt.

“communications technology and face-to-face interactions are complements like salt and pepper, rather than substitutes like butter and margarine. Paradoxically, your cell phone, email, and Facebook networks are making it more attractive to meet people in the flesh.”

Engagemanget i Bubblan skapade avgränsningen, men gjorde  den också sårbar. Det märktes inte minst de där veckorna i oktober 2008. Helt plötsligt skakade marken under Jaiku-användarnas fötter. Dels hade den svenska utmanaren Bloggy med Jonas Lejon i spetsen dykt upp, och dels hade Jaiku både sålts till Google samt haft en del driftproblem. Samtidigt gjorde Twitter stormsuccé i USA vilket fick svenska medier (sociala och traditionella) att rapportera om “den nya kommunikationskanalen”. Var skulle vi nu ta vägen?

Det som sedan hände var ett tydligt exempel på att sociala sajter aldrig är starkare eller bättre än deras användare. På några veckor gick Bubblan över i ett flyktigt tillstånd att liknas vid en gas, som spreds över ett gäng olika sajter. Ett tag trodde jag att Bloggy var det nya Jaiku. Men både Facebook och Twitter tog över många av de diskussioner som tidigare skett på Jaiku, och det var bara att inse att inget skulle bli sig likt. Därmed inte sagt att det blev sämre. Bara mer, oftare och på olika platser. In kom proffsdebattörerna och krönikörerna. Deras uttryck passade alldeles utmärkt ihop med 140 teckens begränsning och den numer porösa Bubblan såg sig debattera med Fredrik Virtanen eller Alex Schulman ena dagen för att nästa dag ge sig i kast med en ytterst nischad frågeställning om bästa upplägget på en social mediestrategi, eller koktiden på en chili. En viss splittring uppstod.

De ursprungliga Jaikuanvändarna fick nu lite småbittert se hur den sämre, men långt mer populära tjänsten Twitter spred sig och blev en media darling även i svenska mediehus. Realtidswebben var här och det företag eller organisation som inte hade ett Twitterkonto var inte värd ens en EpiSever-installation. Innerst inne visste Bubblan att det aldrig hade handlat om verktyget (Jaiku) eller plattformen (Internet). Nej, det hade handlat om glädjen i att hitta synkrona tankemönster hos andra människor. Och hur kunde någon förnekas den upplevelsen?, ett kitt som alla sociala sajter slåss om, och som bara uppstår i mötet mellan människor, på nätet och offline. Jaikus grundare Jyri Engström brukar prata om sociala objekt och sociala noder. De sociala objekten är det vi samlas kring på nätet (bilder, filmer, blogginlägg, artiklar) och noderna är de människor i vårt nätverk som alstrar och förmedlar innehåll vi litar på. Trendsättare kan man kanske säga.

Jag börjar mer och mer tro att nyckeln för den framgångsrika sociala tjänsten ligger i användargruppens sammansättning och fördelning, snarare än hur kraftigt det sociala objektet pockar på vår uppmärksamhet. Om rätt människor finns på plats för rätt användare behövs inte mycket mer än en enkel gästbok för att engagemanget ska ta fart. Och givetvis landar det i förtroendet för varandra. Ett förtroende som automatiskt kommer att sträcka sig utanför det digitala rummet om rätt förutsättningar (se ovan) finns.

Vi föredrar att vara nära de människor vi tycker om. Tekniken gör det möjligt att hålla kontakt med fler, träffa fler och skapa en känsla av samhörighet. Men resultatet blir ofta fler möten i den fysiska världen snarare än en höjd digital närvaro. Bubblor handlar om mer än genomskinliga väggar och avgränsade världar. Det handlar om en förhöjd verklighet. Ett “på riktigt” som är lite bättre än tidigare.

Bubblan är död. Länge leve Bubblorna.

bubblan-irl

En bubbla i verkligheten? Bild från sommarens Sweden Social Web Camp på Tjärö.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (8%) (4%) (23%) (65%)
26 röster

Marknadsföringens Ying & Yang – Hybridmarknadsföring

21 Sep, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Kärlek börjar med bråk. Sociala medier konkurrerar med mer traditionella metoder. Det är antingen print eller webb, hemsida eller social profil, facebook eller www.whatever.com. Så känns det i alla fall. Antingen heter det “sociala medier är ett jävla gissel! Förklara för mig var affären finns? var tjänar vi pengar?!” eller “sociala medier är framtiden, pappret är dött, allt handlar om interaktion. Leve sociala nätverk och cloud computing. Död åt hemsidan!”. Arrrrghh sluta bråka! Förstår ni inte att ni älskar varandra!?

Sociala kanaler och traditionella principer är marknadsvärldens ying och yang. Idag är situationen helt enkelt som sån att de förstärker, inte motsäger varandra. Det gör mig lika glad varje gång det dyker upp en hybridkampanj mellan nya och traditionella medier. Det är bara att acceptera, båda formerna har sina fördelar respektive nackdelar. Lika lite som facebook, sociala nätverk och web 2.0 är en lösning på alla världens problem, lika lite kan gammelmedia lösa dem. Jag är ledsen men sten och griffeltavlor har inte bäst frekvens och räckvidd längre.

Nej, sociala medier är inte en garanterad framgångsutopi för ditt företag. Nej, internet är fortfarande inte bara en trend, NEJ det räcker inte att skaffa ett konto på Twitter  för att man ska kunna säga att man har en social kommunikationsstrategi.  Kombinerar man däremot griffeltavlan med möjligheten till närmast oändlig interaktion och tvåvägskommunikation, ja då jävlar börjar det hända saker. Varför? Jo för att människor känner sig hemma samtidigt som det erbjuds något nytt och spännande. Det är lite som att hoppa bungy jump och landa i sin egen säng. Hybridkampanjer is the shit! Här är exempel:

1) Eniro/Tv-reklam + MySpace + blogg

2)

digital annons

Face it. Tv:n eller papperstidningen flyttar inte ur huset än på ett tag, däremot är människor sjukt trötta medierna som reklamkanaler. Det är inte mediet som kanal som är problemet utan hur de förmedlar innehållet. Det som händer när man kombinerar en traditionell TV-reklam med en länk till sociala medier och webben är att man tillför ytterligare en dimension till något som tidigare var platt och livlöst. Om olika medier konvergerar (webb och TV, radio och TV etc) borde inte principerna för hur man talar via dem också göra det då?

Titta på bilden och filmerna ovanför igen och förklara för mig varför detta inte är briljant? Företagen kombinerar analogt med digitalt, print med webb, folket med företaget och tradition med innovation. Företaget som lyckas kombinera en bra TV eller printreklam med sin sociala profil har vunnit i min bok. Folk har alltid letat efter framgångsrecept inom det ena med det femte. Allt jag har att säga om det är att mellanvägen är sjukt underskattad. För mig handlar det inte om det ena eller det andra, utan om kreativiteten att kombinera de lärdommar historien ger oss med styrkan i framtidens innovation.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (15%) (15%) (69%)
13 röster

Har företag en plats på den sociala webben?

21 Sep, 2009 in Aktuellt by Leif Kajrup | Comments

Finns det plats för företag på Twitter, Facebook mm eller är det bara för enskilda personer. Och var går gränsen?
Är företagen verkligen införstådda med vad det innebär? Närvaro, transparent och realtid är ord som för många företag kommer att bli en naturlig del i den dagliga verksamheten. Jag hade det stora nöjet att vara på Sweden Social Web Camp i augusti och var bland annat och lyssnade på Brit Stakton om företag på Twitter och även Kristoffer Björkman om marknadsföring på den sociala webben. Det var bra diskussioner, men tyvärr gavs det inga svar (och det kan man väl knappast begära på de 40 minuter som sessionerna varade) men en hel del tankar och idéer ventilerades som förhoppningsvis kan leda oss liten närmare svaren i alla fall.

För oss i reklambranschen är detta en högst relevant fråga, och kommer oundvikligen att hamna på agendan hos de flesta företag förr eller senare. Och frågan kvarstår ännu: har företagen en plats på den sociala webben? Hur trovärdiga är företag som agerar på den sociala webben under sitt företagsnamn?

För att svara på frågan måste man först förstå mediets möjligheter och potential samt även de risker som finns. Det går inte att bluffa eller ljuga för det kommer att upptäckas, och när det gör det kommer det att bli hårt och tufft. Ska man som företag lyckas, har man egentligen bara två enkla val (kom ihåg att det handlar om närvaro i företagets namn):

1. Personifiera. Någon som kan ta rollen och “vara” företaget. En sådan person måste få fullständig mandat att föra företagets talan. Oftast krävs det en person som har väldigt god inblick i företagets verksamhet och dessutom duktig på kommunicera. Risken blir att denna person och företaget till slut likställs och om personen lämnar företaget så uppstår nästa problem, vem äger den historiska konversationen? Personen eller företaget? En variant är att skapa en fiktiv person som är starkt knuten till företaget som t.ex ICA-Stig eller Boxer Robert.

2. Gemensam och enhetlig profil. Ett delat ansvar där det är fritt och öppet för vem som helst inom att företaget att när som helst agera i företagets namn. Detta stället höga krav på ledningen då det i princip innebär att alla måste veta och känna sig delaktiga i företagets mål och värderingar. Delat ansvar men också ett större engagemang. Endast möjligt att genomföra i platta organisationer där beslutsvägarna är kortare och där det krävs i princip en prestigelös anda och ett fullständig transparens.

Det finns ett tredje alternativ som företaget egentligen inte har kontroll på men som är det absolut starkaste alternativet och det är att enskilda individer konverserar om företaget eller produkterna av egen fri vilja. Detta sker redan eller kommer att ske förr eller senare, frågan är bara om det som sägs är positivt eller negativt. Det finns alltid missnöjda kunder, det kan man aldrig komma ifrån, men de måste man konfrontera, precis lika mycket som man måste bekräfta och belöna sina trogna kunder så att de kan konverteras till fans.

För är det egentligen inte så att hela grejen med den sociala webben är att det är individer som konverserar, och ibland så pratar man med företag också, men då med individer som representerar ett företag. Är det kanske så företag ska förhålla sig till den sociala webben? Ska man ha representanter som kan föra företagets talan som egna individer? Oavsett situationer så har vi alla en roll i en konversation, och den rollen skiftar ständigt beroende på ämne, motpart eller helt enkelt humör, men det är fortfarande individen som för konversationen och inte företaget.

Med detta sagt så menar jag inte att företag ska hålla sig borta från den sociala webben, man ska absolut vara närvarande, och det kan man vara på flera olika sätt och det första steget är att lyssna. Men när man lyssnar måste hela företaget lyssna. Hur man sedan väljer att ta del i konversationerna kan bero på situation eller behov. Ibland kan det faktiskt fungera alldeles utmärkt med att bara vara där med korta, opersonliga men viktiga små notiser i företagets namn, ibland kanske det krävs djupa diskussioner på ett mer personligt plan. Allt detta är ett steg närmare det som kommer att vara den absolut viktigaste framgångsparametern i den nya sociala ekonomin: trovärdighet. Och den måste man förtjäna genom att visa att man är värd den. Och det funkar inte bara på ena hållet, utan det måste gå båda hållen. Det finns inget snabbare sätt att pröva trovärdigheten än att använda webben. En enkel sökning i Google är allt som krävs.

Så för att knyta ihop säcken och svara på min egen fråga i rubriken, så ja, företag har en plats på den sociala webben, om de kan göra sig förtjänta av den. Eller var tror ni?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(6%) (31%) (31%) (31%) (0%)
16 röster

10 saker som gör din webbplats bättre

18 Sep, 2009 in Aktuellt by Johan Groth | Comments

Jag var i går på frukostmöte hos inuse. Jonas Söderström presenterade 10 saker som är viktigare än navigationen på din sajt. Själva föredraget finns på Slideshare.

Rent allmänt kan man säga att föredraget handlade om hur man ska få mer trafik till sin webbplats och hur man kan underlätta för besökarna att hitta rätt när de väl hittat dit. Denna fråga är i sig intressant: är jag betjänt av att få trafik till min egen webb eller finns det andra mått som visar hur väl jag når ut med mitt budskap? Frågan är viktig och förtjänar en egen post så här nöjer jag mig med några spontana funderingar kring Jonas punkter.

Punkt 1: Sökmotoroptimering

Det här är en knepig fråga där man, som Jonas också framhöll, lät kan hamna i dåligt sälllskap. Icke desto mindre visade Jonas ett par enkla knep som gör det enklare för sökmotorer att “förstå” din sida (t.ex. använd de viktiga orden i titeln, rubriker och högt upp i texten). Jag fastnade dock i första hand för synpunkten att URL:en ska återspegla sidans innehåll. Här ser jag flera intressanta frågeställningar. En spontan synpunkt är att många publiceringssystem idag genererar URL:ar fyllda med frågetecken och siffror. Om vi har bestämt oss för att URL:er ska bära mening och inte bara vara en identifierare för en sida på webben så säger det sig själv att detta inte är någon bra idé. Det är bättre att man kan komma ihåg en URL. Å andra sidan är det, generellt sätt, inte bra att låta “nycklar” bära mening. Vad händer om och när man vill flytta en sida? Sidan har kvar sin mening men “platsen” ändras … Jag vill minnas att vi för några år sedan pratade om URI:er. Vart tog denna diskussion vägen? Just nu finns en risk att vi bygger upp en adressrymd som inte är långsiktigt hållbar.

Slutsats: i dagsläget är det förmodligen bra att ha URL:er som bär mening men på lång sikt finns en allvarlig risk med att använda URL:er på det sätt vi gör idag.

Punkt 2: Bättre intern sökfunktion

Vad ska man säga? Alla vet att Google erbjuder bättre sökning än de flesta sökfunktioner som erbjuds på webbplatser. Varför spjärnar så många emot? Det finns många exempel på företag, organisationer och myndigheter som ska bygga egna sökfunktioner och lägger ner stora belopp på detta. Vad är vinsten? Webben är en plattform för tjänster. Min uppfattning är att det är onödigt att bygga saker själv bara för att “äga funktionen”. En av webbens styrkor är möjligheten att dela och samutnyttja. Bygger du dina egna vägar? Drar du din egen elkabel?

Slutsats: vill man vara effektiv när man bygger en webbplats så ska man använda komponenter och tjänster som finns på nätet.

Punkt 3: Outsourca navigeringen

Detta var en bra punkt. Hur vet du vad som är viktigt på din webbplats? Fråga dem som använder informationen och låt dem bygga strukturen. Alldeles för ofta återspeglar webbplatsen organisationens formella struktur och interna maktspel (bra punkt, Jonas!). Om man i stället presenterar informationen “platt” och låter användarna bygga struktur så får man en  webbplats som utgår från användarnas behov.

Slutsats: tro inte att du vet vad användarna vill ha (åtminstone inte om du inte frågat dem).

Punkt 4: Använd landningssidor

Lite samma sak som i punkt 3: låt inte din uppfattning om vad användarna vill ha eller, ännu värre, ditt organisationsschema återspeglas i webbplatsens struktur. Hela konceptet med landningssidor innebär, enligt min uppfattning, att du låter användarnas perspektiv slå igenom och erbjuder flera “vyer” av din webbplats.

Slutsats: bejaka att användarna har olika behov och/eller intressen. Våga släppa på kontrollen!

Punkt 5: Väck intresse genom bättre rubriker

Dåliga texter blir inte bättre för att man publicerar dem på webben, eller hur? Ny teknik är inte en lösning i sig. Det finns, anser jag, i många fall en överdriven tilltro till verktygen i sig och att format i sig ska locka till läsning. Alldeles för mycket tid och kraft läggs på hur en webbplats ser ut, alldeles för lite tid på att skapa en process, rutiner om man så vill, för hur material ska tas fram och publiceras.

Slutsats: innehållet på en bra webbplats skapas i en genomtänkt process där den som har sakkunskap samarbetar med den som kan skriva. Det är lika illa att lägga hela ansvaret på en webmaster som på den enskilde personen i organisationen.

Punkt 6: Sociala medier ger mer trafik

Min tanke här är: är trafik i sig ett viktigt mått? Visst kan sociala media med sin rikedom av lätt skapade länkar ge en möjlighet att synliggöra innehåll men varför måste det leda till mer trafik hos mig? Jag skulle vilja säga så här i stället: sociala medier gör det möjligt att visa upp din information där läsarna är. Men här närmar vi oss den fråga som jag vill hantera i en egen post.

Slutsats: fundera på om trafik i sig är ett mått på framgång. Vilka andra mått finns för att mäta den påverkan en webbplats ger?

Punkt 7:  Använd länkar i texten

När Jonas tog upp denna punkt upplevde jag en flash back till 1996; gråa sidor med massor av blåa länkar. We all love hypertext! För er som inte var med då kan Wikipedia ge en illustration av hur webben såg ut då. Visst är en riklig användning av länkar bra i vissa sammanhang. Jag kan dock inte riktigt dela Jonas förtjusning då det dels gör att läsaren lätt sticker iväg längs en länk och lämnar texten mitt i, dels att jag misstänker att det kan leda till underhållsproblem. Det är som när man läser en bok där en (osäker) författare kryddar varje stycke med en fotnot. Men visst, webben är hypertext och länkar fyller i många fall en viktigt funktion för att leda vidare, förtydliga etc.

Slutsats: använd länkar men med måtta.

Punkt 8: Tajming!

Detta var en punkt som jag verkligen gillar. Många tänker på sin webb som en struktur i rummet. Alldeles för få tänkar på den som en struktur i tiden. Samtidigt finns det i de flesta moderna publiceringssystem stöd för att arbeta med tiden som parameter. Låt sidor ändras för att återspegla användarnas ändrade behov utifrån tidsaspekter. Jag är helt enkelt med Jonas om att denna aspekt allt för ofta glöms bort.

Slutsats: utveckla tidsdimensionen i din webbplats och gör det nu ;-)

Punkt 9: Använda taggar

Ytterligare en punkt som stödjer tanken om den platta webbplatsen. För många år sedan berättade Greg FitzPatrick, internetvisionär m.m., om det han kallade “the information soup” ur vilken var och en kunde plocka fram den information han eller hon behövde eller ville ha. Taggar möjliggör just detta och frigör informationen från webbplatsens “fysiska” struktur. Taggar gör det möjligt att skapa olika vyer, underlättar sökning m.m.

Slutsats: taggar är ett av de enklaste sätten att skapa en “platt” och samtidigt sökbar webb. Använd taggar!

Punkt 10: Korta vägar på webbplatsen

Punkten hör ihop med taggar, länkar och landningssidor. Det handlar igen om att bryta upp webbplatsernas rigida struktur och se informationen ur användarnas perspektiv.

Slutsats: din webbplats är till för användarna!

Synpunkter och tankar? Hör av dig på johan dot groth at gogab dot.se

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (15%) (30%) (22%)
27 röster

Det är dags att mäta det nya också

19 Aug, 2009 in Aktuellt by Joakim Jardenberg | Comments

Mediebranschen är besatt av siffror, och det är varken konstigt eller osunt. Jag kan visserligen önska att man ibland gjorde lite djupare analyser av upplagan, orvestosiffrorna, positionen på KIA och klicktoppen än vad som görs, eller iaf vad som märks. Men att mäta är i grunden bra, och vi ska vara tacksamma att det i så många fall finns lång historik av likvärdiga mätmetoder. Vi har alla möjligheter att dra slutsatser och se tendenser. Dessutom är det ju uppenbart att listorna åtminstone internt föder kampvilja och engagemang.
Men det borde inte hindra att vi för egen del tar fler och snabbare steg på mätområdet. Många sajter har redan idag (sorgligt underutnyttjade) listor över de mest kommenterade, klickade länkarna etc. Men hur bra är vi på att kolla utanför vårt eget hus. Grafen ovan visar tex förhållandet mellan Aftonbladet och Expressen när det gäller omnämnande på knuff. Det tar ett par sekunder att ta fram den, och det vore härligt att höra Helin resonera runt den grafen.
Till sist, ett par orelaterade rader om webbmätningar. Jag har varit djupt involverad i att under årens lopp försöka få ordning på våra webbsiffror, och det känns allt mer som en situation där vi aldrig kommer att gå i mål. Det kommer alltid att vara besvärligt att få till stånd en KIA-lista som verkligen är rättvisande, och det kommer alltid att vara en kamp mellan olika mätverktyg och uppfattningar. Ännu värre är det när man ska försöka skapa en ”gemensam valuta” tvärs över medieslag. Radiomätningar (nåja…), tvmätningar, webbmätningar och den nya bastarden mobilmätningar kommer aldrig att kunna entydigt svara på de rätta frågorna. Det får vi leva med. Lösningen som jag brukar hävda är att inse att det där blir en slags sifferlek som bara ger rekommendationer, själva effekten måste istället mätas ute hos kund. Där medieköparen känner att han får mest återbetalning på varje investerad krona – där kommer han att lägga sin fortsatta investering. Trial and error.

Mediebranschen är besatt av siffror, och det är varken konstigt eller osunt. Jag kan visserligen önska att man ibland gjorde lite djupare analyser av upplagan, Orvestosiffrorna, positionen på KIA och klicktoppen än vad som görs, eller iaf vad som märks. Men att mäta är i grunden bra, och vi ska vara tacksamma att det i så många fall finns lång historik av likvärdiga mätmetoder. Vi har alla möjligheter att dra slutsatser och se tendenser. Dessutom är det ju uppenbart att listorna åtminstone internt föder kampvilja och engagemang.

Så det borde vara givet att vi tar fler och snabbare steg på mätområdet. Många sajter har redan idag (sorgligt underutnyttjade) listor över de mest kommenterade, klickade länkarna etc. Men hur bra är vi på att kolla vid sidan om det mest uppenbara. Hur ser relationen ut mellan mest lästa, kommenterade och bloggade artiklar, och varför är det så? Vilka ämnen läses gärna men engagerar lite. Hur många drar till exempel någon som helst slutsats av engagemanget för ”Dagens fråga”.

aftonbladetexpressen

Riktigt roligt blir det om vi kikar utanför huset. Och nyttigt, om vi anstränger oss lite. Grafen ovan visar tex förhållandet mellan Aftonbladet och Expressen när det gäller omnämnande (inte bara länkar alltså) på knuff.se. Det tar ett par sekunder att ta fram den, och det vore härligt att höra Mattsson resonera runt den grafen. Eller om Helin hade fått vika ut texten om förra veckans twittrande på svenska om Aftonbladet. Är det inte dags för de som jobbar med sociala medier i de gamla mediehusen att tillsammans med analysgänget göra bra saker på Facebook – och sedan presentera och diskutera resultaten? Så där kan man fortsätta länge.

Return of Engagement var en term som Daniel lyfte fram i ett inlägg här på Mindpark för ett halvår sedan, men vad jag vet var det inte många i mediesvängen som fångade upp den bollen. Det närmsta vi har kommit är att börja titta på inlänkarna från tex Facebook och Twitter, och blir fascinerade av vad vi ser. Men sedan då? Det är först genom att ta de här nya siffrorna på allvar, börja följa dem löpande och ge dem samma dignitet som TS-upplaga och Orvesto som de börjar göra rejäl skillnad internt i husen. Och till skillnad från vissa andra mått (minns någon ”hushållstäckning”) så finns det mycket positivt att ta fasta på här. Det vore väl trevligt?

Till sist, ett par halvt orelaterade rader om mediemätningar och att använda siffror som externa beslutsunderlag. Jag har varit djupt involverad i att under årens lopp försöka få ordning på branschens webbsiffror, och det känns allt mer som en situation där man aldrig kommer att gå i mål. Det kommer alltid att vara besvärligt att få till stånd en KIA-lista som verkligen är rättvisande, det kommer att vara som att jaga ett rörligt mål, och det kommer alltid att vara en kamp mellan olika mätverktyg och uppfattningar. Ännu värre är det när man ska försöka skapa en ”gemensam valuta” tvärs över medieslag. Radiomätningar (nåja…), tvmätningar, webbmätningar, den nya bastarden mobilmätningar och tusen andra metoder/kanaler/aktörer kommer aldrig att kunna svara entydigt på de rätta frågorna. Det får vi leva med. Lösningen som jag brukar hävda är att inse att det där blir en slags sifferlek som bara ger rekommendationer, själva effekten måste istället mätas ute hos kund. Där medieköparen känner att han får mest återbetalning på varje investerad krona – där kommer han att lägga sin fortsatta investering. Trial and error. Och att det i sin tur kräver en annan relation mellan mediehus och medieköpare – det får jag återkomma till en annan dag.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (25%) (75%)
4 röster

Relationskyrkogården – företagets värsta fiende

21 Jun, 2009 in Aktuellt by Joakim Jardenberg | Comments

Har man tagit fan i båten får man ro honom i land. Så är det bara, och det gäller även i de sociala medierna. Det är alltid lätt att kicka igång ett initiativ, men tyngre att fullfölja. ”Att göra en @MSahlin” lär bli synonymt med det här fenomenet – alltså att starta en aktivitet i ett socialt medie med buller och bång för att sedan snabbt krokna och tyna ut. Döda webbplatser har kallats för informationskyrkogårdar, det här är värre. Man bygger relationskyrkogårdar.

I de traditionella medierna gick det ganska väl att komma undan med det. Om man slutade skriva, så syntes det inte på samma uppenbara sätt. Det gick liksom inte att på ett enkelt sätt konstatera, med ett dagligt musklick, att det inte hänt något. Men med ett twitterkonto, en facebook-sida, eller en blogg blir det pinsamt påtagligt när det inte händer något. Och vill man göra det ännu mer påtagligt att man inte förstått så kan man dessutom välja att aktivt ignorera sin crowd. Genom att inte ta del av konversationen bygger man en relationskyrkogård.

Låt mig belysa det med ett färskt exempel. Erik Olsson är en pigg mäklare. Deras marknadsföring liknar ingen annans och de har verkligen förmågan att ”push the envelope”. Aktiva både på nätet och i alla andra kanaler har man visat att man vill vara med där det händer, och där publiken finns. Därför var jag inte förvånad, men entusiastisk när man gjorde en satsning på Facebook med sitt projekt ”Kryddfabriken i Malmö”.

Det är ju egentligen alleles självklart. Ska du bygga om en fantastisk gammal fabrik till bostadsrätter så ska du givetvis engagera eventuella köpare så tidigt som möjligt. Kryddfabriken har förutsättningar att trycka på alla knappar och att kittla alla sinnen, och det märks också på den spridning som projektet fått. Skånska Dagbladet och Mixmegapol har pratat om det, och deras upplägg på Facebook har noterats av Dagen Media, Metro, Dagens Industri och Sydsvenskans Sälj 2.0. Men sedan då?

För snart en månad sedan skrev jag ett inlägg på deras sida på Facebook. Citerar det i sin helhet, eftersom det ligger helt in linje med den här postningen:

Joakim Jardenberg at 9:58am May 31

Har varit med här ett tag nu, och gillar verkligen tilltaget. Men det känns ändå som att det blivit ett lite stelt showroom. Kul att medierna uppmärksammar er, med vad tänker ni egentligen ska hända här? Texten ovan, och det som händer där är inget att skryta med:

1. en länk till kryddfabriken.com
2. en sajt som bara innehåller en traditionell broschyr
3. och med den här texten: ”Du finner också kontaktuppgifter i foldern till mäklaren Linda Andersson…”

Ge oss Linda Andersson här istället, låt henne berätta lite om vad som faktiskt händer, svara på frågor, visa att det här faktiskt är en tanke som lever.

Daniel Nüüd har på mindpark.se (min sajt) skrivit en hel del om företag på Facebook. Ni kanske borde ta ett snack med honom? Börja med länken nedan och klicka sedan runt en stund.

http://mindpark.se/2009/03/11/thetivoli-pa-facebook-nattklubben-som-aldrig-stanger/

Jag tycker själv att jag är ganska hygglig där. Konstruktiv, grundläggande positiv och med en god vilja. Men det förefaller ha passerat helt obemärkt. I en grupp som ändå innehåller 171 personer har Erik Olsson med detta visat att man inte vill kommunicera med oss. Eller, egentligen har man bara visat att man inte vet hur, och att man inte förstår sociala medier – men nettoeffekten blir värre än så. Effekten blir att man lämnar efter sig en relationskyrkogård. Med andra ord, har man inte för avsikt att ro båten i land så bör man nog fan stanna kvar på bryggan.

kryddfabriken2

Disclaimer: Mindparks egen verksamhet på Facebook, Twitter och flera andra kanaler hanteras i huvudsak under våra personliga identiteter. I de fall det finns en Mindpark-brandad närvaro är den i första hand för att reservera namnet.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (18%) (9%) (73%) (0%)
11 röster

Sociala Medier – HIF v.s MFF

11 Jun, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Det finns företag och organisationer som har det enklare än andra att leva och andas på sociala medier som till exempel Facebook och Twitter. Nattklubbar är ett exempel, sportklubbar och i detta fallet framförallt fotbollsklubbar är ett annat. Jag tänkte vi skulle låta MFF och HIF spela en social vänskapskapsmatch (om det nu är möjligt) och se vilket lag som dominerar den digitala ligan.

Facebook: Båda lagen finns på Facebook. HIF har 4139 fans och MFF hela 8367 medlemmar. För att sätta detta i lite perspektiv så rymmer Olympiastadion i Helsingborg c.a 17 000 åskådare under en match. MFF når alltså i teorin drygt halva åskådarna via sin profil. Bra initiativ alltså från båda lagen. Men kolla här…

helsingborg-if-facebook

HIF:s sista inlägg är från den 13 October 2008! Detta känns som en fantastisk offensiv som på något sätt slutar i självmål. MFF visar däremot prov på ett uppdaterat socialt spel och levererar färska nyheter om biljettförsäljning och information om det pågående VM-kvalet. Dessutom finns det matchbilder från läktaren osv, osv… Det svider men jag har inget val.

HIF – MFF 0-1 (på hemmaplan dessutom).

Hemsida/Blogg: HIF har en ganska tydlig och väl avgränsad blogg på sin hemsida. Däremot saknas allt det som ger en blogg ytterligare relevans och styrka när det kommer till att driva trafik. In och utlänkar till merinformation är en otroligt viktig faktor när man vill förbättra pagerank och driva trafik. En blogg utan sökmotorsoptimering är som en match utan supportrar. Jag hittar ingen blogg på MFF:s hemsida alls men jag kanske missar något? HIF.se och MFF.se har båda en pagerank på 5. En anledning till att sidorna har samma mått trots att MFF inte verkar driva en blogg, kan vara att fler helt enkelt länkar till MFF:s sida.

HIF – MFF 1-1 (fast på straff).

Twitter: Inget av lagen har en egen officiell kanal på Twitter. Det märks att inget av lagen finns representerade när man läser av spelet på Microbloggen. Det pratas inte i närheten av så mycket om HIF och MFF på Twitter som det kunde ha gjort. Så här pratas det om VM-kvalet. Ställningen oförändrad.

HIF – MFF 1-1.

YouTube: Ingen av lagen har en YouTube-kanal. En sökning på HIF YouTube ger 1 570 resultat, MFF 3140.

Slutresultat 1-1.

Fast om jag får säga det själv så en ganska händelselös och dåligt spelad match. Malmö dominerar något även om resultatet slutar oavgjort. Det finns så otroligt mycket att göra med sportorganisationer på nätet. Lite tränartips: Filmer på youtube som visar träningar, intervjuer, kommentarer från fans etc etc, allt detta går dessutom att bädda in i Facebook eller Twitterprofilen. Varför inte låta spelarna blogga under en given tidpunk, lägga upp bilder från träningar, segerfester, spelscheman m.m. Fansen kanske till och med ska kunna chatta med spelarna. Kör på, lite kreativitet och transparens skadar aldrig så länge det inte skadar laget. Fotboll och sport över lag är väl i allra högsta grad levande aktiviteter, är det inte ett rimligt krav att klubbarna också är det då? Sociala medier är ett sätt att visa prov på klubbens hjärta även utanför planen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(8%) (31%) (46%) (8%) (8%)
13 röster

New York times anställer social medieredaktör

28 May, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

“An awful lot of people are finding our work not by coming to our homepage or looking at our newspaper but through alerts and recommendations from their friends and colleagues. So we ought to learn how to reach those people effectively and serve them well. Jennifer will work closely with editors, reporters, bloggers and others to use social tools to find sources, track trends, and break news as well as to gather it,” it said. ”She will help us get comfortable with the techniques, share best practices and guide us on how to more effectively engage a larger share of the audience on sites like Twitter, Facebook, YouTube, Flickr, Digg, and beyond.” – New York Times (upphittat på Social Media Optimization)

Stoppa servrarna! Briljant initiativ enligt min mening. New York Times är inte ensamma om att satsa på webben bland dagspressen, många av våra egna dagstidningar är duktiga och visar framåtanda på nätet även om det naturligtvis alltid kan bli bättre. Men jag blir glad när man väljer att addera ordet social till arbetstiteln istället för att bara begränsa sig till webbredaktör eller ansvarig för nya/digitala medier. “Social” tillför en dimension och arbetsdefinition till begreppet nya medier. Vad gör då en social medieredaktör? Vi leker lite med tanken och använder fantasin. Kan New York Times arbetsannons sett ut så här kanske?

New York Times letar efter en sociala medieredaktör.

Nätet förändras i allt snabbare takt. New York Times vill vara en del av den utvecklingen och bli bättre på att utnyttja nätets sociala möjligheter i vår nyhetsförmedling på nätet. På bara några år har vi gått från statiska hemsidor till en webb baserad på dialog och sociala nätverk. Konversationen blir hela tiden viktigare och viktigare i takt med att interaktion och användarmedverkan växer.

Vi på New York Times söker dig som står med båda fötterna i internets möjligheter, förutsättningar  och trender. Du ska ha en förståelse för existerande sociala nätverk som till exempel Facebook, Twitter och YouTube, deras kringtjänster och applikationer  samtidigt som du ska ha insikt i framtiden och vad som kommer runt knuten. Det är viktigt att du trivs framför skärmen och tycker om att interagera med människor på webben för att på bästa sätt komma på nya och kreativa idéer till interaktion med våra läsare. Som social medieredaktör ska du:

- Föra ständig och kontinuerlig dialog med läsarna via passande och aktuella sociala nätverk (e.g Facebook, Twitter, YouTube). Bloggande och svara på kommentarer är en del av detta arbetet (Wordpress).

- Bedriva researcharbete och leta information som kan leda till nya nyheter eller färska infallsvinklar. Du arbetar närma journalister och bloggare och det är viktigt att du överlag är ajour med omvärlden och bedriver ständig omvärldsbevakning (e.g Facebook, Twitter search, Twist, Google Bloggsearch, Google Alerts).

- Bedriva varumärkesbevakning genom att avlyssna de sociala kanalerna efter vad som sägs om New York Times, enskilda nyheter, våra journalister och våra konkurrenter.

- Hålla presentationer och utbildningar inom web 2.0 för våra journalister och medarbetare på kontinuerlig basis. Målet är att bredda kompetensen inom företaget och implementera ett web 2.0-tänk inom alla ansvarsområden på tidningen. Vi tror att receptet bakom att lyckas med en web 2.0 satsning till stora delar handlar om ett mentalt och filosofiskt skifte. Därför är det viktigt att du är pedagogisk och kan hjälpa till i arbetet med föra in 2.0 i organisationen.

- Föra dialog med våra annonsörer kring varför social marknadsföring är så viktig både nu och i framtiden. Det är en fördel om du är insatt i Target advertising/marketing och kan arbeta i nära relation med vår annons och säljavdelning för att på bästa sätt sy ihop säljargument för hur och varför målgruppsoptimerade annonser ska hjälpa oss att tjäna pengar på nätet i framtiden.

Jag vet inte hur ni känner men detta låter definitivt som ett jobb jag skulle vilja ha! Kanske för mycket för en person men ni förstår tanken :) Läs lite mer om ämnet på vad är en nätjournalist?


Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (25%) (25%) (50%)
4 röster

Kundrelationer mindre viktigt i en högkonjunktur?

20 May, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Kundvård är viktigast i kristider. Så resonerar många av de Tyska företagen i en lågkonjunktur enligt marknadsförbundets tidningen Tendens. Konsultföretaget BBDO har gjort en undersökning bland 300 tyska marknadschefer som svarar så här på vilka krisåtgärder som är bäst “in this economy” som man säger på andra sidan pölen:

Förbättra kundrelationer
86,7%

Optimering av organisation och processer
76,7%

Innovationsutveckling
62,0%

Investeringar i uppbyggnaden av märken
45,3%

Förändringar av produktpaletten
39,3%

Rabatter eller prissänkningar
24,7%

Först och främst drar jag mig för att kalla detta krisåtgärder. Vi lever i en digital era som allt mer grundar sig på sociala tjänster och verktyg. Dialog och relationer är så mycket nu och sen det kan bli. Nutiden och framtiden för redan en dialog och den växer ständigt. 2008 fanns 525 miljoner globala användare som nådde sitt sociala nätverken via mobilen, den siffran förväntas ha fyrdubblats 2012. Jag pratar alltså inte bara om en tillväxt inom sociala medier utan dessutom växande siffror inom sättet vi kommer att nå internet och sociala medier på. I takt med att mobilteknologin utvecklas blir vi uppkopplade var och när som helst.

Detta säger mig att vi har kommit att leva i en värld som är baserad på relationer vare sig det är lågkonjunktur eller högkonjunktur. Med det sagt är det inte konstigt att internet och sociala medier som leder till förbättrad kundkontakt och kommunikation mellan företag och kunder får företräde i en lågkonjunktur. Kanalerna är trots allt ofta gratis. I alla fall när det kommer till rent användande. I övrigt förstår jag inte alls tanken på att inte satsa starkt på kundrelationer i en högkonjunktur till skillnad från i en lågkonjunktur. Det är lite som att skita i att sälja gummistövlar på Roskilde för att det är sommar. Vi lever mer än någonsin i ett kommunikationssamhälle, satsningar på relationer, dialog och customer relations bör vara en norm inom marknadsföring och måste dessutom vara det om man vill överleva tio år till.

Ska företagen hålla jämna steg med en växande social trend som bara blir mobilare, måste marknadsföring handla mer om kundrelationer generellt. Inte bara när vi befinner oss i en “kristid”. Sociala nätverk är i princip optimala verktyg byggda för att skapa och förbättra kundrelationer, optimera organisationer och processer internt och sporra till innovationsutveckling via crowdsourcing/employeesourcing. Allt detta bidrar till varumärkesbyggandet på det stora hela och jag är övertygad om att ett väl fungerande system kring hur man implementerar och arbetar med sin sociala marknadsföring i slutändan leder till växande och högre ROI.

roskilde

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (67%) (0%) (33%) (0%)
3 röster

Är Twitter och sociala medier bara en ankdam för uppmärksamhetskåta kändisar?

24 Apr, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

“Är det en revolutionär dröm eller en bara en ankdam för uppmärksamhetskåta kändisar? Varför ska man mikroblogga?”

Den frågan ställde Hallå P3 om Twitter igår. Här är några av de lite mer negativa svaren.

“Att politiker håller på med detta är rent förkastligt. Sköt ert jobb istället!”

“Uppmärksamhet är vad det handlar om.”

“Twitter är banalt. Det finns viktigare saker att göra.”

“Jag har två barn på sex och nio år. Det kommer bara att bli värre och värre med den här skiten. Om jag inte syns så finns jag inte. Herre gud kamma er och skaffa er ett liv!”

“Men shit skaffa ett liv istället för att bry sig om andras.”

“Vem fan är det som har all denna tid att läsa och uppdatera.”

Och nu, håll i hatten…

“Jag är verkligen emot Twitter och allt, facebook och hela skiten. Hålla kontakt med vänner, det finns ju telefon. Om inte annat så begåvade gud oss med ben. Det handlar om ett begär av att folk ska se en. Om jag är på nätet så kollar jag nyheter men det är ju mest skitsnack där med.”

Inför en paus, innan låten rullar igång, säger programledaren “Ring in. Hallå P3- är till för att du ska höras.” Det är precis samma sak med Twitter och sociala medier. För första gången har gemene man möjligheten att verkligen höras, att sprida ett budskap som starkare och dominantare maktstrukturer måste ta på allvar. Visst är det väl skit samma vad Pelle Persson äter till frukost, men det är inte skit samma längre när miljontals människor världen över diskuterar Pirate Bay-rättegången eller belyser sociala orättvisor. Dessutom står inte diskussionerna på Twitter för sig själv utan kopplas med lätthet ihop med användarnas profiler och vänner på andra sociala forum via in och utlänkar och applikationer. Internet består mindre och mindre av enskilda tjänster och mer av ett sammankopplat nätverk. Snart är vi inte Twitter, Facebook eller MySpaceanvändare, utan bara internetanvändare med en verklig möjlighet att göras oss hörda och sprida virala budskap över en hel värld som dessutom måste lyssna.

Dessutom, och detta är riktat till dig som klämde det sista citatet. Du säger att det mest är skitsnack bland nyheterna också. Bloggande, Twitter, Facebook och andra tjänster som t ex kommentarer, pingbacks och Twingly ger människor möjligheten att kommentera och blogga om de artiklar och nyheter som du tydligen tycker är kassa. Pingback och Twingly ger tidningarna möjligheten att visa en direktlänk till den blogg som kommenterat journalistens artikel.  Läsaren kan alltså med ett musklick direkt från tidningens hemsida gå in och läsa mer information och få mer synvinklar från fler källor och bloggar. På det stora hela växer internet till ett diskussionsforum i singular och det är väl bra då att “smartare” människor kan göra sig hörda eftersom nyheter från en onämnd källa mest var skit. Eller?

Till dig, pappan som tycker synd om sina barn. Hela den här sociala kulturen på nätet kretsar mycket kring öppenhet och transparens. Det handlar om att dela med sig av information, tjänster och kommunikation och mindre om att tjäna pengar. Enligt undersökningar håller detta på att skapa en ny typ av generation, kallad generation G. För dem är det viktigaste i livet att man är givmild och generös. Visst, internet idag handlar nog mycket om fåfänga, det kan jag hålla med om, men hur underbart är det inte att höra att det även påverkar människor till att förstå vikten av givmildhet och generositet. Det är ett filosofiskt skifte som jag mer än gärna välkomnar. Missförstå mig inte, det inget fel på att sträva framåt, vilja tjäna pengar eller komma någonstans i livet, men det har varit det primära så länge att generation G enligt mig är en efterlänktad motpol. Så nä, det är nog dina barn som ska tycka synd om dig pappsen. Skaffa dig ett liv och sluta bry dig om andras – har vi inte redan provat det med förhållandevis dåligt resultat?

Fast egentligen. Vad gör det om folk vill berätta vad de åt till frukost. Förtjänar vi inte att prata lite skit i allt detta allvar. Gud har begåvat oss med ben säger du, jo men det är lite svårt att berätta för Carlos i Chile vad jag åt till frukost om jag måste gå. De sociala medierna tar inte tid från mig och mina vänner, däremot ger de mig möjligheten att hålla kontakt med vänner som man på olika sätt vuxit ifrån eller inte kan träffa så ofta som man vill. Dessutom tycker jag att de berikar mitt sociala umgänge och jag vill påstå att jag har fler att heja på på stan idag än vad jag hade för sex mån sedan. Så visst, klipp dig och skaffa dig ett jobb, men glöm inte att lägga upp bilden på Twitter.

Programledaren ställde en fråga: Behöver vi verkligen fler kommunikationskanaler? Tänk om folk hade svarat nej på den frågan när telegrafen kom.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (36%) (0%) (18%) (45%)
11 röster

Social krigsföring – Konsten att sälja företaget och inte produkten.

7 Apr, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Sociala media today har listat en del frågor som företagare och andra intressenter ställer sig kring sociala medier:

1. What are the best tactics to use
2. How do I measure the effectiveness of social media
3. Where do I start?
4. How do I manage the social balance?
5. What are the best sites and tools out there?
6. How do I make the most of my available time?
7. How do I find and focus my efforts on my target audience?
8. How do I convert my social media marketing efforts into tangible results?
9. How do I cohesively tie different social media efforts together?
10. Does social media marketing work, and if so, how effective is it?

Detta är del 4 i en bloggserie där jag ger min syn och mina svar på de här frågorna. Idag står fråga 10 i strålkastarljuset. Alltså:

Does social media marketing work, and if so, how effective is it? Först och främst skulle jag vilja säga så här: Tid + engagemang/kreativitet = Effekt. Sociala medier kräver mycket tid. Verktygen på nätet är ofta gratis däremot är det inte sagt att en social kampanj för ett företag är utan kostnader. Social marknadsföring kräver tid och ständigt engagemang. Tid kostar som sagt och lön och sociala avgifter för en person som är helt avsatt för att driva marknadsföringen inom de sociala mediekanalerna är ett exempel. Dessutom är det lättare och svårare för företag att ta plats i det sociala landskapet beroende på vad de sysslar med. Men jag vill påstå att alla kan om man bara vill. Blogg är ett exempel på ett verktyg som alla företag minst borde hänge sig åt. Lite exempel på fördelar med social marknadsföring:

Kundinsikt & analys: De sociala kanalerna på nätet tillåter dig som företagare att lyssna på dina kunder och vad de säger om dina produkter och tjänster. Detta leder i sin tur till insikt om vilka förbättringar som måste göras. Men det är inte det enda. Dessutom kan du lyssna på vad som sägs/skrivs om dina konkurrenters produkter. Twitter Search och Twist är exempel på verktyg som låter dig lyssna på vad som sägs på Twitter. Google trends, Google blogg search och Goggle Alerts låter dig lyssna av nätet och svenska knuff.se är ett bra verktyg för att följa med i bloggosfären. Ett annat exempel är Twingly search, ett verktyg som låter dig lyssna av både bloggosfären på mikro och makronivå. Social krigsföring har landat.

Försäljning: Man ska alltid passa sig för att sälja produkter direkt på de sociala nätverken eftersom de inte är reklamkanaler utan i första hand relationskanaler. Positiva resultat på när det har fungerat att driva aktiv försäljning på sociala nätverk är sparsamt men det går tydligen bara man gör det på rätt sätt. Mac-butiken Kullander i Malmö är ett sådant exempel. Företagets facebook profil är bara några veckor gammal men de har redan sålt sin första produkt från sin facebookprofil. Jag gissar att en positiv aktiv försäljning på sociala nätverk är starkt länkad till en mer rådgivande ton i kommunikationen. Det handlar om att förlänga beslutsstegen i säljprocessen. Detta kan låta knepigt med en förlängd beslutsprocess men låt mig förklara.  Jag att du som säljare/företagare inte ska gå på säljargumenten utan istället lyssna, svara, kommentera, vägleda och helt enkelt föra en dialog med din konsument. Du säljer företaget inte produkten! Social krigsföring är ett bra exempel på det.

Ella: Social relationsmarknadsföring skapar inte bara potentiella kunder utan även rätt kunder. Engagerade, lojala, långsiktiga, a-kunder som genom interaktion via sociala verktyg väljer att på olika sätt föra dialog med ditt företag. Detta skapar kunder som är intresserade av dina produkter och tjänster och som även på olika sätt  kan integreras med företagets beslutsprocesser och varumärkesbyggande. Exempel på det är crowdsourcing, varumärkesspridning via word of mouth, ROE (Return of Engagement).

Social marknadsföring är inte en teknik eller en modell som man som företagare bara behöver implementera rent praktiskt. Det räcker inte med att säga “Nu ska vi ha en profil på facebook eller en youtube-kanal för att…” Social marknadsföring är en filosofi, ett tankesätt som ska ingå i och vara en del av företagets värderingar. Social marknadsföring ska inte bara impleneteras på marknadsavdelning utan rakt in i organisationes värdeord, själ och vision. Relationsmarknadsföring handlar om att göra hela företaget viralt, inte bara produkten eller tjänsten.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (17%) (50%) (0%) (33%)
6 röster

Eftermarknad och return of engagement

18 Mar, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Jag har ju pratat en del om ROE (return of engagement) för att mäta ROI tidigare och tänkte fortsätta med det denna fantastiska våreftermiddag! Tidigare poster på ämnet har fött väldigt intressanta diskussioner kring ämnet ROE, bland annat om vilka mätpunkter som bör finnas. Idag vill jag koncentrera mig på ROE som ett verktyg för att ytterligare öka ROI hos ett företag, nämligen genom att låta sociala medier bearbeta och analysera en eventuell eftermarknad för en produkt eller tjänst.

Att fortsätta engagera sig i kunden efter ett event eller en produkt har blivit såld tror jag kan öka engagemanget och relationen mellan kund och företag ytterligare. Möjligheten att ta in synpunkter och kommentarer genom sociala medier på ett event, produkt eller tjänst i efterhand med motoveringen att ständigt utveckla och förbättra ett företags produktportfölj, ökar chanserna för återbesök och därmed ROI. Ryktet kring företagets engagemang sprids ytterligare och detta skapar nya kunder samtidigt som en produkts eller tjänsts livslängd kan bli längre på grund av förbättringarna och därmed fortsätta generera ROI. Det är fem gånger så dyrt att skapa en ny kund som att behålla en gammal heter det ju. Men jag skulle vilja påstå att det även är “fem gånger så dyrt” att skapa en ny produkt som att utveckla en gammal.

Jag menar naturligtvis inte att man som företagare bara ska satsa på uppdateringar, bara att en investering och engagemang i att mäta ROE på eftermarknaden kan generera nya idér samtidigt som interaktionen med kunden förlängs. Detta är ett starkt vapen i införskaffandet av lojala och nya kunder. ROE är ett mått som handlar om långsiktigt tänkande.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (25%) (25%) (0%) (50%)
4 röster

Sociala medier i yrkeslivet – Utbildning 2.0

9 Mar, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

“Hur skulle världen se ut om alla människor kunde gå på de bästa universiteten, lyssna på de bästa föreläsarna, stimuleras av de bästa och mest inflytelserika tankarna?” – Usablogg.org

Förra veckans post som handlade om bloggande i relation till journalisten och framförallt en specifik journalist, Jan Guillou, fick mig att fundera på sociala medier och web 2.0 inom utbildningsväsendet. Finns det kurser inom social media och web 2.0 på landets högskolor/universitet? Detta är vad jag hittade:

Luleå Tekniska Universitet – e Learning 2.0

Mittuniversitetet – Nya medier som stöd för lärande

Umeå Universitet – Social Software och web 2.0

Uppsala Universitet – Social mjukvara och web 2.0

För att rikta sig direkt till journalisten hittade jag även en kurs som handlar om fortbildning för journalister inom digitala medier. Men journalistkåren fick ta lite mycket stryk i den förra posten, lite orättvist kan jag tycka. Det är ingen tvekan om att journalistkåren måste bli bättre på att utnyttja digitala och sociala medier, framför allt för deras egen skull. Men de är inte ensamma. Tänk på vilka otroliga möjligheter med web 2.0 som döljer sig inom alla möjliga yrkesområden. Genom web 2.0 skulle läkare snabbt och enkelt kunna konsultera kolleger och ta del av avlägsna läkares tyckande och expertis. De kan delta på konferenser och seminarier utan att betala dyra resepengar. Politiker skulle få helt andra förutsättningar att kommunicera med opinionen och med andra beslutstagare. Företagare kan hämta idéer och inspiration direkt från konsumenter, dessutom har de helt andra möjligheter att hitta bra och framförallt rätt kompetens vid anställning. Det kommer finnas helt andra möjligheter att som arbetssökande faktiskt skapa sig ett jobb. Men den viktigaste förändringen ligger ändå hos skolväsendet.

Elever och studenter skulle kunna ha möjlighet att närvara vid avlägsna föreläsningar, seminarier och studiegrupper. De skulle dessutom kunna föra en dialog men människor direkt från yrkeslivet. Mentor 2.0 kanske skulle vara något? Web 2.0 skapar en mängd möjligheter för deras framtida karriärer eftersom de genom bloggar och sociala nätverk har helt andra förutsättningar att synas och höras redan i skolan.

Det är i skolan vi har verklig möjlighet att sparka i gång de sociala medierna på riktigt. Att tidigt utbilda människor i vad sociala medier innebär skapar en innovation för hur de kan användas på olika sätt i yrkeslivet. Jag applåderar universiteten ovan, men det är fortfarande alldeles, alldeles för lite. Sociala medier behöver inte bara kunna studeras, de behöver bli en integrerad del av elevernas utbildningsprocess. Jag är fullt medveten om att det naturligtvis finns nackdelar med all den transparens som utgör nätet idag, men jag frågar mig ändå: Är det inte värt det måttet av transparens och faktiskt till viss del avsaknad av personlig integritet till förmån för allt gott web 2.0 faktiskt kan bidra med?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (40%) (20%) (20%) (20%)
5 röster

Bloggar skapar objektiva nyheter – svart och vitt blir grått

5 Mar, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Igår pratade Jan Guillou på SVT2 och Babel om hur bloggar tar över från den kvalitativa journalistiken (ni hittar debatten ungefär 13 min in i filmen). Han kallade gammelmedia för “riktiga medier” och bloggar var bara ett okvalitativt tyckande i hans ögon. Herr Guillou fortsätter med att säga att bloggar inte är riktiga nyheter och att han inte tror att behovet av utbildade journalister kommer att försvinna. Det sista uttalandet verkade han närmast basera på sig själv och att kvalitet grundar sig på det antal år en journalistutbildning ackumuleras över. Ju fler år desto smartare blir man.

“Det tog mig själv åtminstone 5 år att bli journalist, under ihärdig övning.” – Jan Guillou

Innan jag fortsätter vill jag kontra det citatet med något Chris Anderson sade på Media Evolution i Malmö:

“Personer som är framåt, nyfikna och framåtsträvande har all möjlighet att skaffa sig en universitetsutbildning på nätet idag, gratis. Så mycket och bra information finns det.” - Chris Anderson.

Prata om skilda världar. Jag håller med Guillou om att journalister alltid kommer att behövas. Men det är utbildningen och yrkesrollen som kommer att förändras. För det första kommer de att behöva bli mer insatta i nätets förutsättningar, möjligheter och hot. De kommer själva att behöva blogga och dessutom länka kors och tvärs till merinformation. Nyheter kommer mer att växa till en dialog där kärnnyheten, grunden, kanske kommer från journalisten, eller inte. Journalistik kommer att handla om att förmedla purfärska nyheter samtidigt som jobbet kommer att innebära att ha insyn och en förmåga i att kunna gräva bland det sociala utbudet på nätet efter nyheter. Konsumenterna förväntar sig interaktion, världen är inte ensidig längre, bloggar och sociala medier är inte ytligt tyckande, det skapar en tredimensionell världssyn där individer genom internet för första gången får lov att förstå sig på världen från olika håll och synsätt utan att behöva förlita sig på en elit. Dialogen är kärnan i allt detta.

Samma elit sade Guillou förmedlar “riktiga och sanna nyheter”. Jag tolkar detta som att han menar objektiva nyheter som står utanför förvridande och vinklingar. Ett känt exempel på motsatsen är ju bilden som media målade upp under Irakkriget när Saddam Husseins staty skulle rivas ner från ett torg i Irak. Media porträtterade händelsen som en handling på initiativ från de Irakiska folket när i verkligheten 200 amerikanska soldater  spärrade av torget och stod för rivandet av statyn. Så här kunde det se ut i media:

Saddam staty

Här är ett flygfotot av samma händelse:

Flygfoto

Jag är absolut inte ute efter att misskreditera hela den professionella journalistiken, absolut inte, men det tror jag ingen tror heller. Däremot måste man vara medveten om att det finns vissa parametrar som skapar ett nyhetsvärde inom den traditionella journalistiken och det är viktigt att förstå att “riktiga nyheter” ibland vinklas för att uppfylla kvoten för vad som är bra journalistik. Skillnaden mellan bloggar och traditionella nyheter är att bloggar är öppet subjektiva. Tyckande och nyheter (för det är det de är Guillou) inom medborgarjournalistiken skapas inte av journalistiska regler och vinstdrivande organisationer. Istället kommer nyheterna av personer som öppet står för vad de tycker. Möjligheten att relatera till en persons åsikter samtidigt som man kan välja att ta del av en uppsjö andra vinklingar och synsätt ser jag som hörnstenar i konstruktionen av en betydligt mer objektiv nyhetsförmedling än den som bara presenteras från ett håll och av en person.

Dessutom kan sociala medier och bloggar även föda nyheter. Den 26:e feb berättade Aftonbladet hur svenska folket inte riktigt var med på Kungens förfrågan om att få mer pengar till Victoria och Daniel bröllop. Nyheten var baserad på en facebookgrupp som då hade 3500 medlemmar. Idag har samma grupp på facebook nästan 30 000 medlemmar. Fungerar inte facebook här som ett ypperligt verktyg för en opinionsundersökning undrar jag?

Nä jag håller mig till Chris Anderson synsätt. Internet är fullt av kunskap och den engagerade och informationstörstige har bokstavligen världen i sin hand. Att digitaliserad kunskap och källor inte är byggd på samma referenser gör den bara mer anpassningsbar till en värld som för första gången har möjligheten att uppfattas grå snarare än svart eller vit. Möjligheten att förmedla nyheter från olika håll borde väl om något ses som en möjlighet till sann objektiv journalistik och “riktiga nyheter.” Om inte jag minns fel så ska väl journalistkåren som tredje statsmakt upplysa och granska. Vad jag vet finns det ingen, inte ens du Guillou, som kan kalla sig allvetande. Men tillsammans och genom den dialog som bloggar och sociala medium innebär på nätet närmar vi oss sann upplysning, en som inte är statiskt utan lika dynamisk som världen i sig.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(5%) (11%) (16%) (26%) (42%)
19 röster

Oscarsgalan 2.0 och 1 av 5 i betyg till Nils Petter Sundgren.

23 Feb, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Jag är ett sånt där riktigt filmfreak så det är väl inte så konstigt att jag ställer årets oscarsgala i relation till nya och sociala medier i dagens postning. Oscarsgalan har definitivt gått och blivit digital social så 2.0 ändelsen på slutet är väl förtjänad. Grattis Oscar!

Här kommer lite exempel på hur Oscarsgalan 2009 har levts och andats på Internet:

Twitter: Börja dina Twittrar med #oscars så dyker dina kommentarer upp på hashtags.org.

Celebuzz: Kändissajten hade en tävling inatt där den bästa privatbloggaren fick sin oscarsblogg publicerad på hemsidan.

Betty Confidential: Här hittar du liveintervjuer och backstagefoto från galan. Dessutom kunde du ställa frågor till kändisarna online.

Livebloggar: Så klart finns det ett antal livebloggar som rapporterar från Oscarsgalan. Cracked, Cinematical och Anderson Cooper 360 är exempel.

Live Online Video: YouTube Oscar Channel, Live Stream Online och Yahoo är exempel på tjänster som streamade galan live.

Svenska bloggar: Via bloggsök.se hittar ni vad ett helt gäng svenska bloggar tyckte och tänkte om Oscarsgalan.

Jag har velat skriva om sociala medier i relation till film ett tag nu men medvetet väntat till efter oscarsgalan. Anledningen är Nils Petter Sundgrens uttalande mot filmbloggar i sin kolumn på Allt om film.se för någon vecka sedan. Bloggywood är en av de privata filmbloggarna som ratas. Nils Petter Sundgren menar sammanfattat att det generellt inte finns någon som helst substans inom sveriges filmbloggar och säger bland annat så här om den filmintresserade bloggaren:

“I många fall kan betydande intellektuellt underskott konstateras.”

Han citerar även Dirty Harry:

“Opinions are like assholes. Everyone has one.”

Min kära Nils Petter, det är ju just det som är hela grejen. För en gångs skull tillåts alla att ha en åsikt. Det är inte innehållet som räknas utan det verktyg som faktiskt tillåter gemene man att utrycka sina egna värderingar, åsikter och tankar. Opinions are like assholes. Everyone is allowed to have one. Eftersom du verkar så glad för att jämföra bloggar med 2:an så kan vi väl säga så här: Bloggar är precis lika personliga som en toalett, är det någonstans det får lov att lukta skit så är det väl där? Du fokuserar för mycket på vad som faktiskt skrivs istället för möjligheten att säga det. Content isn´t king but conversation is.

Det finns inte mycket som går att hårddra som rätt eller fel längre, speciellt inte ett filmintresse som bara är baserat på tycke och smak ändå. Hur många gånger har inte du och Hans Wiklund haft vitt skilda åsikter i Filmkrönikan, båda två “proffessionella filmkritiker.” Bloggarna tillåter helt enkelt alla ha olika åsikter i ett landskap som är grått snarare än svart eller vitt.

Dessutom är det otroligt viktigt att poängtera att bloggarna faktiskt skriver gratis med ett genuint intresse som bas. Det privata bloggandet är en okommersialiserad dialog där människor delar med sig och bidrar med olika värderingar och inkörsporter till ämnen vars sanningar tidigare bestämdes av en “proffessionell elit”. Jag säger absolut inte att det inte finns något värde  hos utbildade filmvetare eller journalister, bara att bloggosfären och att den sociala revolutionen på internet är ett hälsosamt och nyttigt komplement till diskussionen. Nä, Nils Petter, 1 av 5 är mitt betyg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
2 röster

Return of Engagement – ROI:s högra hand.

17 Feb, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Det pratas en hel del om ROI (Return if Investment) i marknadsförings och reklamsammanhang. Alltså hur mycket ett företag tjänat på en investering efter det att kostnaderna dragits bort. Om man nu ska vara lite pretentiös så ser formlen ut så här:

Return of investment

Return of investment

Naturligvis kan man fortfarande prata om ROI när det kommer till marknadsföring inom sociala medier. Hur har försäljningen/marknadsandelarna av/hos en given produkt förändrats sedan vi (företaget) blev aktiva på den sociala webben? Men sociala medier handlar om mänsklig interaktion och det är inte något som man först och främst mäter eller definierar med siffror. Om nu sociala medier är framtiden, då behövs det nya eller kompleterande parametrar för hur man mäter effekten av ett företags satsningar inom sociala medier.

Vi kan kalla det ROE, Return of Engagement. Alltså hur har engagemanget växt för företaget bland kunderna sedan de blev aktiva på webben? Man kan till exempel mäta antal kommentarer, frågor, uppladdade bilder… allt som är med och föder dialogen och interaktionen är ROE. Investeringen blir den tid, lön och sociala kostnader som företaget betalar ut till den/de som är ansvarig för företagets marknadsföring inom sociala medier.

Det finns fyra allmänna mål med en kamapanj inom den sociala sfären på webben. Alla är mätbara genom ROE.

- Ökad medvetenhet för varumärket: Dialog genom ett ständigt ökande nätverk skapar word of mouth och word of web vilket innebär en ökad medvetenhet för varumärket.

- Bättre rykte: En transparant och öppen dialog ger företaget en mänskligare framtoning och ställer det närmare sina kunder.

- Personlig utveckling: Att nätverka med rätt typ av människor ger ett företag insikt i trender och hur marknaden ser ut på kundnivå. Här kan man få mycket information gratis som skulle kostat en förmögenhet i dyra marknadsundersökningar.

- Relationer med fördelar: Socialt nätverkande kan också skapa “ge och ta förhållande.”

ROE föder en anna form av vinst än den eknomiska. Return of engagement är måttet för ett företags sociala vinstamarginal, alltså den dialog som i slutändan ska öka företagets Return of Investment. De båda hör nämligen ihop enligt min mening. ROE har blivit ett mått på vägen mot ROI som kan hjälpa till att förutspå företagets framtid efter en viss satsning. Return of Investment är det närmaste ett företag kan komma en kristallkula.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (16%) (58%) (11%) (16%)
19 röster

Paris hilton, personal branding och yrkesmässig matchmaking.

11 Feb, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

“Varför är Paris Hilton känd?” Det är en sån där fråga man själv eller man hör någon annan ställa med jämna mellanrum. “Hon gör ju för fan ingenting?” Jag ska tala om varför. Inom traditionell media är det pengar och kontakter som styr produktionsverktygen (Tv, radio, film, tidningar). Det gäller att känna rätt pengar så att säga. Så länge du har råd och makt över produktionsverktygen, har du inga problem med att skapa ditt egna varumärke inom gammelmedia. Blanda det med en personlighet som minst sagt har högt underhållningsvärde så har du ditt varumärke.

Web 2.0 och den sociala mediarevolutionen har gett ny innebörd åt uttrycket personal branding. Användarna har tagit kontroll över produktionsverktygen på nätet vilket har gjort att alla har möjlighet att skapa sitt eget varumärke. Men hur då? Genom att synas och hitta en nisch som gör dig attraktiv för antingen en bred eller smal publik. Dan Schawbel från Mashable har skrivit en otroligt bra artikel om personal branding.

Kortfattat handlar det om att upptäcka dig själv och vad som gör dig attraktiv för andra. Efter det handlar det om att skapa och förmedla ditt varumärke på olika sätt. Det är här nätet kommer in i bilden. Personliga bloggar och kanaler som LinkedIn, Facebook och YouTube är otroligt starka marknadsföringskanaler för ditt personliga varumärke. Jag kan inte nog slå ett slag för bloggandet eftersom det är en kommunikationsform som har all möjlighet att placera dig högt upp i Googles sökresultat. Jag äger själv mitt namn i domänform (nuud.se) och håller i skrivandets stund på att skapa en blogg under det namnet. Till skillnad mot traditionella mediakanaler är nätet i stort sett gratis och alla med lite ork i sig kan förvandla sig till själv till Paris Hilton (minus sexskandalen och mycket annat naturligtvis).

Varför kanske ni frågar er? Varför vill man hålla på med personal branding? För min egen del ligger mycket av nyttan i att göra sig känd på arbetsmarknaden och genom det förhoppningsvis skapa ett större kontaktnätverk. Din digitala profil fövandlas på något vis till en slags personlighets CV som kan hjälpa dig att hitta nya möjligheter i livet. Främst eftersom att din nätprofil lever och andas av sig själv utan att du själv sitter vid spakarna hela tiden. Dessutom är det ju så att dina texter och andra typer av digitala fotspår förhoppningsvis lockar till sig likasinnade. På så sätt kan det digitala CV:et fungera som en yrkesmässig matchmaking. Syns du inte finns du inte. Det kommer att gälla allt mer.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Digital verklighet skapar affärsmöjligheter

9 Feb, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

När man pratar om sociala och digitala medier i relation till traditionella medier och marknadsföring pratar man ofta om både och, inte antingen eller. Det samma tror jag kommer att hända med internet och den fysiska verkligheten i stort. Det digitala och fysiska är ett förhållande som började som ett motsats par, men som mer och mer närmar sig en symbios. Jag tror att det kommer att ligga många affärsmöjligheter i att omsätta det digitala till något fysiskt. Kopplingen blir bara viktigare och viktigare. Man pratar mycket om att dagens digitala landskap är byggt på dialog och tvåvägskommunikation, samma tvåvägskommunikation kommer att växa fram mellan det fysiska och digitala.

Ett exempel på en  kul idé är facebookapplikationen Status King. Mashable skriver om hur du kan få dina egna eller andras statusmeddelande tryckta på en T-shirt. Här är Status King på Flickr. Jag håller med er! Vid första anblicken kan detta verka som en helt menlös och onödig idé. Men tvärt om, det är sjukt smart!

Det fysiska är en förankring, en ankarpunkt som ger individer en känsla av självförverkligande som inte ens nätet rår på. Ta mig till exempel. Jag älskar att skriva och är verkligen otroligt tacksam över att så många intresserar sig för min lilla företagsblogg, men det är helt enkelt inte på riktigt om man inte blivit publicerad på papper med namnet som byline. Det är  något speciellt med att få trycksvarta på fingrarna.

Jag tror att vikten av fysisk förankring kommer att växa i takt med internet. Varje visitkort borde redan hänvisa till personens nätidentiteter på t ex facebook, LinkedIn, Flickr, YouTube etc… Det handlar om att bredda existerande föreställningsvärldar till att innefatta både det fysiska och digitala. Det fysiska kommer att addera ett mervärde till det digitala och tvärt om.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (50%) (50%)
6 röster

Är Vogue framtiden för papperstidningen?

4 Feb, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Eftermiddagen och kvällen har tillägnats Media evolution och Chris Anderson i Malmö. Det hela var en mycket lyckad tillställning med många visa ord från profeten själv. En sak fastnade jag speciellt för:

“It arrives 18 hours late and leaves ink on your fingers. That is why news paper sales are starting to decline.” – Chris Anderson väldigt kortfattat om varför papperstidningen har problem i relation till nätet.

Anderson fortsatte med en intressant paradox. Nämligen den om att magasinen i USA inte alls har det problemet, tvärtom så ökar deras prenumerationer hela tiden, i alla fall hos de tidningar som ingår i Newhouseimperiet (exempelvis Wired, Vogue, The New Yorker, Vanity Fair etc…). Jag tror inte att papperstidningen kommer att försvinna helt och håller alltså inte med den där Amerikanska smartskallen som sade att den sista papperstidningen trycks i April 2048 eller hur det nu var? Däremot tror jag att det är helt klart att den måste förändras, både i form och affärsmodell för att fortsätta vara ett starkt komplement till det digitala utbudet. Men hur?

Jag undrar om inte papperstidningen har något att lära av magasinen? Det är kanske en ide att skruva på utseendet, bort med strävt tidningspapper och trycksvärta och in med glossiga papper och en storleksskala som mer går hand i hand med magasinen. Dagstidningarna kanske till och med inte ska komma ut varje dag utan istället vara något man ser fram emot att spendera helgen framför. För att slänga in sociala medier i ekvationen kanske man ska kunna koppla upp sig mot varje enskild artikel via mobilen och genom den kunna lämna och läsa kommentarer, kommentarer som efter en urvalsprocess trycks i nästa nummer av tidningen.

Jag tror att det handlar om att addera ett mervärde till papperstidningen och kanske till och med till nyhetsbegreppet i stort. Det finns en anledning till att folk under 23 (och nu generaliserar jag, sorry…) vet mer om Paris Hilton och Jonny Depp än om finanskrisen. Nyheter ska definitivt inte bagitaliseras eller kommersialiseras på något sätt, men kanske ompaketeras?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (40%) (20%) (10%) (30%)
10 röster

Sociala medier växer – och det retar mig!

29 Jan, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Det är inte allt för sällan man stöter på artiklar/bloggar med titlar som “Social media: It´s bigger than you might think“, “15 reasons companys should fear social media” eller “10 ways social media will change in 2009.“

Alla de här artiklarna (som får stå som exempel) särskiljer sociala medier från nätet i sin helhet. Det retar mig. Många av texterna jag läser står bara och trampar vatten. Enligt mig är det idag omöjligt att skilja på sociala medier och internet i sin helhet. Mer eller mindre i alla fall.

Sajter som tidigare varit statiska har idag bloggar med möjlighet till kommentarer. Det finns en mängd olika mashups som tillför en mängd olika funktioner till olika sajter, Google Friend Connect och Facebook Connect tillåter dig implementera social funktioner på vilken sida du vill, sociala och användargenererad sajter som Facebook, MySpace, Youtube, Flickr är alltid närvarande var du än befinner dig på nätet.Kort sagt finns det en mängd olika alternativ som släpper in användaren på nätet idag. Användarna är på alla sätt aktiva deltagare och producenter.

De ovanstående artiklarna borde heta “Internet: It´s more social than you might think”, “15 reasons companys should fear the internet” och “10 ways internet will change in 2009″. Internet har blivit ett socialt medium i singular. Att särskilja på sociala medier och internet är som att måla upp den sociala kulturen på nätet som en isolerad trend, det är det inte, det är en revolution som för alltid har förändrat internets roll och position i samhället.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (11%) (22%) (22%) (44%)
9 röster

JMW har kurs i sociala medier

26 Jan, 2009 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Hej på er igen! Nu har jag kommit tillbaka från en alldeles fantastisk månad i Chilé. Innan jag börjar med postningen måste jag verkligen pusha för Chilé lite. Jag har aldrig träffat varmare och givmildare människor i hela mitt liv och rekommenderar er verkligen att ta en tripp dit. För egen del blir det spanskakurser för mig om två veckor.  Foto från resan kommer senare. Nog minnen nu, nu kör vi.

JMW ger kurs inom sociala medier. Kursen ställer ett antal frågor som jag hade tänkt försöka besvara (lite i alla fall;) i denna posten:

* Hur har mediekonsumtionen förändrats?

Människor har gått från passiva konsumenter till aktiva deltagare i sin mediekonsumtion. Detta innebär att traditionell marknadsföring och reklam inte alls har samma genomslag. För företagen handlar det allt mer om att vara närvarande, att på olika sätt skapa dialog baserad på tillgänglighet mellan sig själva och kunderna.  Konsumenten har i och med en demokratisering av produktionsverktygen blivit mer delaktig.

* Hur kan vi som företag använda sociala medier för att få ut våra tjänster/produkter

Sociala medier är i första hand ett kommunikationsverktyg och inte en traditionell reklamkanal. Marknadsföring via sociala medier består av dialog. Den dialogen har möjligheten att skapa en skara hängivna kunder som dessutom nås direkt. Om de används rätt är sociala medier en ypperlig kanal för varumärkesbyggande via ett word of webb-tänk.


* Hur kommunicerar kunder om våra produkter/tjänster och hur påverkar det oss?

Som företag är det viktigt att hålla koll på vad som sägs och skrivs om företaget/produkten. Gemene man har idag via web 2.0 tillgång till produktionsverktygen och alltså förmågan att göra sig hörd. Ett tillräckligt starkt budskap från rätt människa via rätt kanaler kan vara förödande för ett företag. Jag har nyligen själv förvandlats till en kritisk konsument när det kommer till Iberia Airlines. Ett sätt att hålla koll på vad som sägs och skrivs kan vara via Google alerts.

* Vilka verktyg finns? Podcasting, wikis, bloggar, mikrobloggar, nätverk m.m.

Oj. Här finns ju hur mycket som helst. Men de största trenderna på det sociala nätet är bland annat: Bloggar, Facebook, MySpace, Twitter, Jaiku, LinkedIn, Ning, Google friend connect, Facebook Connect. Detta är bara ett axplock, det finns naturligtvis betydligt mer.


* Hur kan vi använda oss av sociala medier för att nå vår målgrupp?

Sociala medier är ett sätt att komma närmare målgruppen, att bli mer närvarande genom dialog på bloggen, sociala nätverk etc. Sociala medier ska bygga förtroende genom dialog. Det handlar om ett långsiktigt tänkande och långsiktiga och lojala kunder. Det man ska komma ihåg är att det tar tid, man bygger inte upp relationer på en dag eller via en reklamannons. Här är det kommunikationen och den digitala direktmarknadsföringen som står i centrum.


* Hur kan vi använda oss av sociala medier för att bygga vårt varumärke?

Kommunikation via sociala medier bygger förtroende. Kommunikationsformen är i sig varumärkesbyggande på det sättet att den skapar och stärker relationer mellan företag och konsument. Det handlar om tillänglighet, ärlighet och dialog. Här är det snarare metoden och kanalen som står för varumärkesbyggandet än annonsen.

* Hur kan vi stärka relationen med konsumenterna?

Relationen kommer att stärkas efter hand och ju längre och mer företaget använder sig av sociala medier. Men det tar tid och är inget som händer över en natt. Det är viktigt med ständiga uppdateringar från företagets sida och att man verkligen lyckas skapa en dynamisk miljö till skillnad från web 1.0:s statiska sidor.


* Vilken trender ser vi idag och i framtiden?

Läs mer om detta i mitt inlägg “Framtiden är här nu…” som handlar just om webb 2, 3 och 4.0.

* Vilka hinder kan finns för genomförande?

Jag kan inte komma på några direkta hinder eftersom även enkelhet är ett ord som verkar utgöra dagens internet. Däremot är det viktigt att man som företagare förstår att det är ett stort och tidskrävande jobb att hålla den sociala lågan vid liv. För att få så mycket utdelning så möjligt krävs det nästan att man har en eller flera anställda på heltid som enbart är dedikerade SMO. Tidbrist kan vara ett hinder och görs inte SMO:n med en ärlig kraftansträngning riskera företaget motsatt effekt.

* Vilka är möjligheterna?

Med risk för att låta aningen klyschig känner jag att möjligheterna är oändliga. SMO är framför allt billigt, det skapar långsiktiga och lojala kunder och företaget och kunderna har möjlighet till direkt feedback och feedforward. Dessutom är det ju så att företaget i närmast realtid kan studera hur deras målgrupp beter sig, vilka värderingar och åsikter som finns.  SMO är ett samtal som ska leda till ömsesidig respekt om inte vänskap.

Jag apploderar initiativet till denna kursen. När jag läste marknadsföring har jag för mig att två veckor var avsatta till nya och digitala medier. I en marknadsföringsutbildning är det på tok för lite. Sociala medier bör vara en stor del av kursutbudet i dagens skollandskap och alla initiativ som hjälper till att sätta den tanken på karten är enligt mig helt i rätt riktning. Framför allt när den sätts i relation till traditionell marknadsföring.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (46%) (38%) (15%)
13 röster

Vad innebär egentligen sociala medier? 13 frågor och svar.

16 Dec, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Mark Meyer på social media today har lagt ut en bloggpost innehållande 15 (i mitt fall 13) frågor som småföretagaren ofta ställer kring sociala medier i relation till marknadsföring. Idag hade jag tänkt jag skulle försöka svara på dem. Here goes:

1. How much is it gonna cost?

Det bästa med dagens internet och sociala landskap är att det rent teoretisk inte behöver kosta en krona. Många av de sociala webbtjänsterna, exempelvis Facebook, MySpace, Twitter, Jaiku, ja you name it, är ju faktiskt helt gratis. Däremot är det så att en lyckad och social 2.0-kampanj baserar sig på ständiga uppdateringar och kontinuerlig dialog mellan producent och konsument. Det krävs alltså arbete och kan ta ett tag innan man ser resultat. Av den anledningen börjar det bli mer och mer aktuellt att anställa någon som bara sköter företagets sociala delar på nätet och då börjar det ju naturligtvis kosta.

2. But first tell me exactly what it is?

Sociala medier är inte renodlade reklamkanaler, de är kommunikationskanaler som framförallt kan och ska användas för att bygga förtroende och stärka relationer mellan konsument och producent, företag och individ. Sociala medier innehåller olika verktyg för att uppnå detta, men exempel är möjligheten till live chat, skapa grupper och forum baserat på intresse och värderingar. Det blir allt svårare att urskilja enskilda tjänster på nätet och kalla dem för sociala. Hela internet håller på att förändras till ett socialt medium i singular. Fler och fler tjänster blir sociala och möjligheterna för besökaren att på olika sätt kommentera finns så gott som överallt på nätet. Vi står mitt i en social revolution som förvandlat konsumenten till aktiv producent snarare än passiv konsument, det är därför det är viktigt att företagen anpassar sig och gör sig tillgängliga. Konkreta exempel på sociala nätverk och verktyg är: Bloggar, Facebook, MySpace, Fileride, Twitter, Jaiku, YouTube och nu nyligen även Facebook Connect och Google friend Connect.

3. Is it like Facebook or MySpace? Because that´s all I really know.

Facebook och MySpace kan fungera som ganska konkreta exempel när man ger sig i kasst med att förklarar och utveckla kring sociala nätverk. Om inte annat så kan ju absolut facebooks utveckling illustrera hur stor denna “trenden” är. Men sociala medier är ändå så mycket mer. Snarare än att illustrera fenomenet genom enskilda tjänster är det viktigt att titta på nätet som ett socialt medium snarare än något som är uppdelat i olika tjänster. Kommunikation på nätet drivs idag mer och mer av dialog och det är inte bara på Facebook och MySpace det pratas på, utan på hela nätet. Men naturligtvis måste man avgränsa sig som företag, det går inte att använda alla kanaler. I Sverige är Facebook det absolut största sociala nätverket och ska man bara synas någonstans är det absolut där. YouTube och företagsbloggande är andra kanaler som jag absolut rekommenderar.

4. Twitter? I´ve heard about it, but I´m not really sure what it is.

Twitter är vad man kallar för microbloggning, en slags mix mellan MSN, socialt nätverk och blogg. Precis som på Facebook och andra communitys bygger du upp ett nätverk av vänner. Tjänsten fungerar som så att du slänger ut ett kort statusmeddelande som dina vänner och sin tur deras vänner kan se och kommentera på. Skillnaden är alltså att tjänsten inte bara är avgränsad till din egen vänskapskrets utan föder samtal och diskussion utanför din egen intimsfär. Eftersom microbloggning är baserat på korta meddelande snarare än löpande texter är tjänsten snabbare/mer dynamisk än bloggar och öppnare än ett traditionellt socialt nätverk. Twitter är den stora tjänsten i USA, i Sverige är det framförallt Jaiku som gäller (se ovan för länkar).

5. A Blog? I don´t see what a blog is going to do for my business, besides, I don´t have time nor the desire to write one.

Ok, först och främst är inte sociala medier något för alla företagare. Man kanske arbetar med en målgrupp som inte alls nås eller litar på de här kanalerna och då får man naturligtvis anpassa sig efter det. Däremot handlar detta mycket om långsiktigt tänkande och vill man som företagare förbereda sig inför framtiden så måste man sätta sig in detta fenomenet. Däremot anser jag att just en blogg är ett alldeles ypperligt sätt att kommunicera med sina kunder igenom. Bloggande är en möjlighet att sätta en röst på företaget och berätta för sina kunder om vad som händer bakom “scenen”. Så länge kunden kan läsa skapar detta en närmare relation med konsumenten som dessutom får möjligheten att kommentera och föra en dialog med organisationen. Detta skapar tillit som i förlängningen skapar långsiktigt lojala kunder. Dessutom kan en blogg sökoptimeras, vilket om det görs rätt, placerar din hemsida högt upp bland Googles sökresultat. Blir dessutom bloggen framgångsrik kan du som företagare ta betalt för annonser på sajten. Mycket handlar alltså här om att driva trafik, trafik som i slutändan kan generera fler kunder och i slutändan mer intäkter.

6. So you´re going to “show me” how social media is going to drive business? OK.

De drivande faktorerna är 1) Målgruppsanpassning 2) Dialog 3) Arbete 4) Tålamod. Sociala nätverk skapar relationer mellan företagen och konsumenten, det handlar om ständig tillgång och närvaro vilket inte är något annat än ett gigantiskt mervärde för kunden. Sociala medier är en förädlingsprocess av företagets tjänster och service. Idag handlar det snarare om costumer relations än om marknadsföring. Men har du som företagare haft tålamod och lagt ner mycket arbete på företagets digitala profil och arbetat kontinuerligt med att uppdatera händelser och hela tiden föra dialog med kunden på dina olika nätverk, då sitter du garanterat med ett stort gäng hängivna anhängare och det är då de sociala medierna hittar sin plats och styrka som marknadsföringskanaler eftersom du: 1) Når rätt, hängivna och intresserade kunder… 2)…med minimal ansträngning som du dessutom…3)…kan följa upp och mäta effekten av produkten/tjänsten på utan svårigheter. Total täckning och räckvidd alltså.

7. Who else is using it?/Are there any companies like mine that are using it?

Istället för att jag ska babbla på här vill jag hänvisa till en lista av Peter Kim, upphittad på social media today.

Read the rest of this entry »

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(17%) (17%) (17%) (50%) (0%)
6 röster

Webb 2.0 som filosofi och organisationskultur

2 Dec, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Web 2.0 är inte bara en teknisk webbtrend eller definition, det är ett tankesätt och en filosofi som är applicerbar på mycket. Framförallt på organisationsteori och företagsledning. Jag hittade en fruktansvärt intressant artikel på IDG med namnet “Web 2.0 inspirerar till nya sätt att leda företag.” Kort och gott handlar web 2.0 inom organisation och ledarskapskultur om att gå från:

till:

Web 2.0 som företagskultur innebär alltså en platt organisation där chefer och anställda interagerar med varandra på samma plan. Detta skapar en kultur baserad på tillgänglighet, dialog, kompetens slår titlar och att praktisk taget allt är decentraliserat. Här kommer kraften underifrån. Det handlar om att gå från en rent uppgiftsbaserad företagsledning till en socioavhängig ledarstil och företagskultur som fortfarande trycker på resultat men samtidigt gör stor plats åt vikten av relationer mellan anställda och kunder. Intern crowd sourcing! De praktiska verktygen för förmedling och kommunikation inom denna typen av kultur är naturligtvis nätet som socialt medium. Allt detta går att sumera med ett ord. Transparens.

Hur ser då web 2.0-filosofin ut inom andra yrkesområden? Ett exempel på transparens och web 2.0 inom inredningsdesign skulle kunna vara öppna ytor och kontor där chefer sitter bland anställda, möten som hålls utan stängda dörrar osv. Inom musikbranschen och filmbranschen finns det flera exempel på hur webb 2.0-filosofin används. Det svenska bandet Kent bad i somras sina lyssnare att göra deras nya musikvideo och Ace of Bace låter deras fans remixa deras låtar och videos genom ett remix kit som laddas ner från hemsidan.

Är ni intresserade av hur film passar in i web 2.0-filosofin så kolla in massify.com. Sajten låter aspirerande amatörfilmskapare att pitcha sin idé till olika intressenter. Det kan gälla allt från att hitta skådespelare, fotografer eller en regissör till att få kontakt med ett internationellt filmbolag. På massify kan även användarna rösta på en cool idé som de vill se som film. Detta är alltså även ett perfekt verktyg för den proffesionella sidan av branschen att både testa idéer och leta nya på. Nackdelen är att man måste bo i USA för att använda tjänsten tyvärr.

Detta är bara några exempel och listan på vilka följder ett webb 2.0-tänk kan få i den verkliga världen kan göras lång. Men jag tror personligen att nätets 2.0 filosofi med transparens som största slagord, har mycket att lära oss när det kommer till fysisk och mänsklig interaktion och organisationskultur. Dessutom finns det idag stor idé av att förstå vikten av att titta utanför företagets fyra väggar och hålla koll på vad som finns utanför, runtomkring, ovanför och nedanför. Webb 2.0 är inte bara sociala medier på nätet utan så mycket mer. 2.0 är en  filosofi och ett tankesätt som förespråkar en allmän öppenhet, intern så väl som extern.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Svenska börsbolag flitigast i Norden på företagsbloggar

24 Nov, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Mailet kommer från Hans Kullin a.k.a Media Culpa. Tack för det Hans! Undersökningen han syftar på är gjord av Burson-Masteller och visar alltså att svenska börsbolag är betydligt bättre på att använda bloggar i sin onlinekommunikation än företag i övriga Norden. Sammanlagt undersöktes 132 bolag. Här kommer lite statistik (hoppas inte Erik känner att jag är inne och trampar på hans mark nu? You are still the man Erik;):

- 12 av de 132 bolagen har minst en företagsblogg.

- Tio av de 56 bolagen (17,9%) som är noterade i Sverige har minst en företagsblogg.

- Inget av de 24 bolagen som var noterade i Danmark bloggade.

- I Finland och Norge (27 respektive 25 företag) bloggade bara ett företag per land.

Statistik hos de 12 största företagen i undersökningen (de med över 1-miljard euro i börsvärde):

- Nio av de tolv företagen har infört en kommentarsfunktion på minst en av sina bloggar.

- Tre av de tolv största företagen har en trackback funktion aktiverad på minst en av sina bloggar.

- Nio av de tolv företagen möjliggör prenumeration på blogginlägg via RSS.

- Två företag har infört sociala bokmärken

För att processa detta lite då är det naturligtvis intressant att ställa frågan, varför? Varför är det så att vi är bäst i Sverige på att företagsblogga? Producerar vi fler företag vars affärsområde i större utsträckning passar bloggosfären? Industri och tjänstesektorn är den som producerar mest företagsbloggar, är Sverige det land som är mest välrepresenterat inom dessa branscherna? Kvinnor och sociala medier hör ihop. Har vi fler kvinnliga företagsledare och marknadsansvariga här än i övriga norden? Är det så att Sverige ligger i framkant när det kommer till marknadsföring och därför har lättare att ta för sig och anamma nya trender?

Jag vet inte utan tänkte jag skulle ge begreppet crowdsourcing ett ansikte och fråga er?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Obama har gett sociala medier en högre röst

12 Nov, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

President 2.0-Den digitala folkrörelsen. Så hette en postning som jag publicerade häromdagen. Den handlad om hur det senaste presidentvalet och valvakan mer än någonsin har utgjorts av kommunikation i sociala medier. Fortsatt beskriver den inom vilka sociala kanaler som Obama och McCain befunnit sig i och även lite kort om de svenska politikerna och deras relation till web 2.0 som kommunikationskanal för sitt politiska manifest.

I måndags 10/11 publicerade Metro en artikel under rubriken “Bloggkampen.” Här berättas det hur de svenska politiska partierna har imponerats av Obamas kampanj i de sociala medierna och hur de inför det svenska riksdagsvalet 2010 ska satsa på allt från bloggar till YouTube och sociala nätverk för att föra ut sitt budskap.

Det börjar alltså äntligen hända lite grejor. Sociala medier är på väg in bland storpampar och organisationer. Men varför just nu? Jag har ju egentligen redan gett er svaret, Barack Obama och hans presidentkampanj. Det har tjatas i gott och väl ett till två år nu, med stigande påtryckningar, om hur viktig social media är och kommer att bli för företagen. Bloggar hit, sociala nätverk dit, yada yada yada… Men inte förrän nu har det funnits en opinionsledare som verkligen gett de sociala medierna och deras styrka ett ansikte och enhetlig röst. JMW ställer sig frågan vem som kan väcka uppmärksamheten för sociala medier på samma sätt som Al Gore gjorde för klimatfrågan? Mitt svar är Barack Obama, eller i alla fall han tillsammans med hans parti.

Genom att lyfta fram sina och sitt partis politiska åsikter på ett enhetligt sätt har Barack Obama äntligen gett syre åt något som tidigare bara legat och bubblat under utan. Obama har redan växt till mer än ett namn och till och med mer än en president. Tack vare hans person och en politik och kampanj som avspeglar samtiden är Obama ett varumärke som står för framtiden och den gemenskap som sociala medier innebär. “Yes we can!”

Allt detta har gjort att Obama blivit mer än Amerikas förste svarta president i det vita huset. Varumärket Obama och inriktningen gentemot social media i hans kampanj, tror jag är det sista slaget med trollspöt som äntligen kommer få de sociala medierna att börja leva inom det privata och statliga storväsendet. Det handlar om branding, Obama har gett de sociala medierna en image. Detta bevisar bara att allt tjat i världen inte hjälper om inte någon gör det först. För verklig och koncentrerad förändring behöver människor någon eller något att följa, någon eller något som i sig definierar vägen framåt. De svenska politikerna följer Obamas exempel i den studande valdebatten, kanske kommer företagen och de regionala organisationerna efter dem och så är bollen i rullning…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(100%) (0%) (0%) (0%) (0%)
2 röster

Varumärkesstyrning i en digital rättssal

11 Nov, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Företagen äger inte längre kontrollen över sina varumärke. Det har skrivits mycket om detta ämnet och hur web 2.0-revolutionen har gjort det möjligt för privatpersoner att hissa eller dissa produkter, varumärken och företag genom kommentarer, bloggar, sociala nätverk, microbloggar etc… I och med de sociala webbmediernas framväxt har folkopinionen aldrig varit starkare “Everyone is a critique.”

I denna branschen nämns det allt oftare och oftare hur varumärkesstyrning blir allt viktigare. Människor får via web 2.0 fler, bättre och snabbare verktyg att föra ut sina åsikter igenom. En knapptryckning och bara någa sekunder senare vet ett hundratal vänner på facebook exakt vad du tycker om mobiloperatören, bredbandsbolaget, politikern, flygbolaget eller grannen;) Visst blir det viktigare att hålla koll på varumärket ju mer makt folkopinionen får. Men samtidigt har en viss nivå av trashtalk alltid funnits (framförallt via word of mouth och nu via word of web).

Men de sociala medierna innebär ju även ett mått av skadekontroll för varumärket vilket inte är något annat än en möjlighet, en möjlighet att möta kritiker i en öppen debatt och diskussion. Tidigare dömdes varumärken utan en rättvis rättegång, idag med de sociala mediernas hjälp, är varumärket “Innocent untill proven guilty.” Sociala medier är varumärkets advokater och de har möjligheten att föra företagets eller individens talan i en digital rättssal för en billig (eller obefintlig) prislapp.

Sociala medier blir i detta sammanhanget mer än en kommunikationskanal. De är verktyg för direktpåverkan och imageskapande samtidigt som de möjliggör för varumärkesstyrning närmast i realtid. Tidigare flög varumärken på autopilot, idag handlar det om att sitta vid spakarna och styra själv.

Det finns tjänster som hjälper dig som företagare hålla koll på vad som sägs och skrivs om ditt varumärke:

Knuff: Ta reda på vad svenska bloggar säger om ditt företag.

Pusha: Sajt där användarna själv bestämmer innehållet genom att dela med sig av intressanta och heta länkar.

Twitter Search: Du skriver in ett sökord och motorn aggregerar snabbt igenom vad som skrivits på Twitter den senaste tiden. Frågor och svar, just nu!

Google Alerts: Här för du ständiga e-mailuppdateringar kring ett visst ämne som du själv väljer och registrerar.

Serph: Ett verktyg som som aggregerar information kring ett visst sökord från hela nätet. Alltså samma princip som Twitter search men för webben.

Google analytics: Detta är ett analysverktyg som tillåter dig att kontrollera hur många besökare du har på din företagssajt, vilka sökmotorer de kommer från, vilka andra sajter som länkar till din sida etc… Dessutom kan du sätta besöksstatistiken i relation till dagar, veckor och månader. Google analytics är gratis.

Kommentera och lägg hemskt gärna till fler.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Sociala kommunikationsförbindelser klara för start trots lågkonjunktur och konkurser.

6 Nov, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Så här i lågkonjunkturstider är de sociala medierna på nätet perfekta för både externt och internt imageskapande hos företag. De är snabba, mätbara, inbjuder till dialog, engagerar, och är framförallt kostnadseffektiva.

Den rådande lågkonjunkturen har gett oss finanskriser, nedskärningar och konkurser där företag störtar som flygplan. Är det en man!? Är det ett plan!? Nä det är Sterling! Men det finns företag som växer.

Read/Write Webb skriver om hur de microbloggande företagen blir starkare och starkare. Twitter, Laconi och Yammer meddelar att de antingen har eller tänker nyanställa. Medan andra företag ställer in sina avgångar lyfter de sociala kommunikationsförbindelserna som aldrig förr. Mina damer herrar spänn fast säkerhetsbältena, stäng av all elektronisk utrustning och luta er tillbaka.

Microbloggande är ett snabbt och effektivt sätt att kommunicera på både internt och extern. Dessutom är det helt gratis vilket gör att det smakar som en Piggelin i solsken. I USA tycker man om Piggelin och nätverket Yammer har integrerats som extern och intern kommunikationskanal hos över 10.000 Amerikanska företag. Dessutom slog Twitter användarrekord i USA under valvakan när människor Twittrade sina reaktioner på presidentvalet medan de följde skådespelet på TV eller streamat i datorn.

En lågkonjunktur är kanske inte en ideal tid för att satsa på hårda och konkreta intressen som till exempel investeringar, uppköp, nyanställningar, stora och övergripande marknadsinsattser osv. En stark och omedelbar ROI hör kanske inte lågkonjukturen till. Däremot är det en tid där man kan ta tillvara på att bejaka de mjuka intressena och så ett frö för framtiden. Så här skriver Internetworld:

“Experterna hävdar att företagen måste finnas där kunderna är, istället för att ha en traditionell envägskommunikation. Flera studier visar att människor lyssnar mer på vänner, bekanta, sociala nätverk och rekommendationer från andra konsumenter än på något annat när det kommer till köpbeslut.”

Jag hävdar (eller tror i alla fall) att människor tyr sig mer till varandra i en lågkonjunktur. Man söker gemenskap, råd och tipps från människor runt omkring. Detta skulle innebära att konsumentbeteendet i ännu högre grad kan påverkas av sociala medier i en lågkonjunktur. De företag som skapat en trovärdig dialog med sina konsumenter kan ha mycket att skörda när människor är mer köpbenägna. Det är här de sociala nätverken kommer in i bilden.

Twitters (som en del av den sociala kakan på nätet) senaste framgångar beror på två faktorer:

1) Lågkonjunkturen

2) Det rådande presidentvalet.

Människan är idag framåtlutad tack vare bloggexplosionen 03/04 och allt 2.0 den fört med sig. Vi är socialare och interaktivare. Den ökade tillgången på kontakt och bekräftelse på nätet gör att vårt sociala behov ökar generellt. En lågkonjunktur som i sig gör att människor får större behov av varandras åsikter, fungerar som en magnet för trafiktillströmning hos sociala medier på nätet. Beviset är engagemanget för presidentvalet online. Lågkonjunkturen kan i sig vara den faktor som förvandlar de sociala medierna till regeln snarare än undantagen bland människor och företag.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

President 2.0 – Den digitala folkrörelsen.

4 Nov, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

I natt är det valvaka och en ny president ska koras i USA. Det som framförallt skiljer detta valet från tidigare presidentval marknadsföringsmässigt, är de sociala mediernas roll. De senaste årets presidentkampanjer och nattens valvaka utspelar sig inte bara bakom en TV-skärm utan även på den digitala mediescen som utgörs av sociala medier. Folkrörelsen har aldrig vägt tyngre.

Twitter har reserverat en egen tråd åt microbloggande kring valet i USA. Dessutom lanserar de Twitter Vote Report, en Twitter tjänst som låter dig rapporetare kring valfunktionaliteten i din respektive stat. Fungerar allt som det ska, är köerna långa eller korta, har du röstat …etc? Twittrarna visas sedan på google maps.

Men det är inte bara själva valvakan som varit belägen inom de sociala mediernas forum. Presidentkampjen har till stor del utspelat sig bland de sociala medierna som komplement till den traditionella marknadsföringen. Här följer en liten listning på var de två konkurrenterna har synts till.

Obama

Twitter

Facebook

MySpace

YouTube

LinkedIn

McCain

Twitter

Facebook

MySpace

YouTube

LinkedIn

Men de är inte bara Amerikanska politiker som insett nyttan med social media. I Sverige har till exempel Socialdemokraterna det interaktiva nätverket Sosserian. De har även tillsammans med Moderaterna, sin egen kanal på YouTube. Läs mer om sociala medier och politik på Online PR.

Jag skulle vilja fortsätta med att ställa en fråga. Varför är sociala medier så viktigt för just politiska debatter? Jag skulle vilja göra en jämförelse med annonssituationen på nätet och varför annonser fungerar så bra just inom sociala medier. Social Media Today presenterar en undersökning från Razorfish som säger att:

- 40% av alla amerikaner som befinner sig online har tagit någon form av köpbeslut kring en produkt eller tjänst som utannonseras på sociala nätverk.

- Tre fjärdedelar välkomnar varumärke som syns på något community.

- 51% av personerna som är engagerade i något socialt nätverk har tagit ett köpbeslut baserat på rekommendationer från andra människor.

Idag handlar det om att engagera, och inom politken framförallt om att engagera folkrörelsen. Sociala nätverk är ypperliga kanaler för att göra detta. Anledningen är närhet. Trots den vägg som datorskärmen innebär, utstrålar de sociala nätverken idag ett intimt klimat som utgörs av vänner, bekanta och familj. Personliga fotot från den senaste helgens bravader, hjärtliga kommentarer, statusmeddelande, chat med vänner och all annan utsmyckning som “klär granen” gör att vi känner oss hemma där på samma sätt som vi gör i lägenheten. Facebook är ett kollektiv där vi delar utrymme och digital kvadratmetrar med vänner. Utnyttjas denna möjlighet på rätt sätt är det ett perfekt forum att driva hjärtefrågor på. Rätt sätt innebär framför allt, att känna din målgrupp och att se de sociala nätverken som kommunikationskanaler, inte renodlade reklamkanaler.

Från Facebook: Jag som Indiana Jones på Halloweenfest 08.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Sociala medier i lågkonjunktur – Det finns ingen bättre tid än nu

27 Oct, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Vi befinner oss i början på en lågkonjunktur och det finns egentligen ingen bättre tid än nu för att förklara fördelarna med marknadsföring genom sociala medier på nätet.

1) Kostnadseffektivitet: Sociala medier som till exempel facebook, bloggar etc är kostnadseffektiva verktyg för att nå konsumenten på nätet. Anledningen till att jag skriver kostnadseffektiva och inte gratis är att det krävs att ett företag anställer en social marknadsförare som kan driva på dialogen inom olika sociala forum på heltid för att få stort genomslag snabbare. Dessutom är det så att det inte heller finns några distributions eller produktionskostander.

2) Snabbhet: Sociala medier är väldigt dynamiska. Dialogen är snabb, rapp och kommunikationen dubbelriktad. Det går lika snabbt och enkelt att slänga ur sig ett påstående som att få svar om man bara håller dialogen levande.

3) Relation genom interaktion: I svåra tider blir beslutsstegen längre hos konsumenten och det tar längre tid att bestämma sig. Sociala medier innebär möjligheter för konsumenterna att diskutera med varandra sinsemellan. I en lågkonjunktur är detta en stor fördel eftersom konsumenter oftare bygger ett köpbeslut på diskussioner med andra konsumenter i svårare tider. Företag gör alltså klokt i att bevaka vad som skrivs om varumärket i diverse bloggar och på andra sociala forum, speciellt under en lågkonjunktur. En annan idé kan vara att definiera opinionsbildare. Är det någon speciell användare som får särskillt många kommentarer eller engageras extra ofta till diskussion? Se till att hålla de personerna nöjda.

4) Crowdsourcing: Använd konsumenterna till att inhämta nya idéer. Det finns otroligt mycket kompetens och kreativitet i omgivningen, sociala medier ger företag en möjlighet att använda konsumenten som bollplank.

5) Möjlighet att sticka ut: Det första företag stryper (eller i alla fall drar ner på) under en lågkonjunktur är ofta marknadsföringsbudgeten. Det ger företag som har god insikt i nätets sociala förutsättningar en större möjlighet att sticka ut och i slutändan tjäna mer pengar.

6) Internkommunikation: Styrkan hos sociala medier ligger inte bara i kommunikationen gentemot kunderna. Sociala medier fungerar även som utmärkta kanaler för internkommunikation och kan sporra till större engagemang, sammanhållning och gemenskap inom företaget på olika sätt.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att sociala medier är skräddarsydda för marknadsföring under en lågkonjunktur. De är snabba, kostnadseffektiva och uppmanar dessutom till en dialog som presenterar företaget för konsumenten på ett helt nytt sätt. Dessutom lär du känna ditt varumärke genom konsumentens ögon. Företagare gör ofta det felet att de blandar ihop image med den bild de själva har av företaget eller varumärket. Detta är fel. Image är den bild konsumenterna har av företaget. Idag finns det alla möjligheter att ta reda på hur den ser ut.

Dessutom är det så att dagens konsumenter är framåtlutade. Internet med allt sitt användargenererade material har aktiverat användarna. Vi har blivit interaktiva och engagerade. För att tilltala en sådan användare på nätet krävs en öppen dialog och möjligheten till tvåvägskommunikation. Sociala medier är inte bara en trend, det är där vi står, både tekniskt och psykologiskt. Om konsumenterna är framåtlutade är det väl en ganska naturlig slutsats att företagen också borde vara det.

I relation till dagens digitala utveckling med sociala medier i spetsen, har företagen aldrig har haft större möjligheter att handskas med en lågkonjunktur. Det handlar bara om att engagera sig och att ta vara på möjligheterna. JMW kommunikation och Researcher har skrivit två väldigt intressanta artiklar om ämnet. Ni som är egna företagare och läser detta borde verkligen läsa på och fördjupa er inom social media. Sträck på er och se till att äga det sociodigitala rummet. Slå på charmen!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
En röst

OpenID – enklare att kommentera

16 Oct, 2008 in Aktuellt, Tips by Joakim Jardenberg | Comments

Efter en mycket välförtjänt spark i rumpan har jag nu kickat igång OpenID här på mindpark.se. Pinsamt att det inte redan fanns, med tanke på vad jag själv skrev igår. Vill du läsa på om OpenID och skaffa dig ett eget (rekommenderas varmt) så kolla här, sannolikheten är stor att du redan har ett. Funkar tex rakt av med existerande konto från Blogger, Flickr, Wordpress och Yahoo mfl. Fantastiskt smidigt.

Ännu mer imponerande är hur enkelt det var att ”implementera” på den här siten som drivs av Wordpress. Det tog under tre minuter att tanka hem en plugin från wordpress, ladda upp den i rätt mapp på servern och aktivera via pluginsidan. Det var allt, sedan bara funkar det. Eat that, Escenic och Polopoly. Men låt dig inte avskräckas om du sitter med braindead tools – OpenID är ändå relativt enkelt att kicka igång. Så vad väntar du på?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Den digitala måttstocken

15 Oct, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

När jag pluggade marknadsföring var mätbarhet alltid en stor fråga. Hur mäter du effekterna av din aktivitet? Målen du som marknadsförare sätter upp ska enligt en av marknadsföringens tumregler vara SMARTA – alltså Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska, Tidssatta och Anpassade (phuuu, jag kom ihåg, var är guldstjärnan när man förtjänar den;) Ju mer fragmenterat och individanpassat nätet blir, desto viktigare blir det också med mätbarheten och möjligheten att se om ens webbsatsningar har gett resultat. Nätet handlar mer och mer om dialog, men lyssnar någon, vem, hur och på vad i så fall? Hur mäter man social interaktion på nätet? Jag hittade en lista med olika digitala måttstockar för internetaktivitet på Way of the web:

Sajtstatistik

Google analytics

Woopra

Sajtjämförelser

Alexa

Compete

Sök

Google Trends

Inkommande länkar

Yahoo Site Explorer

Social översikt

How Sociable

Addictomatic

Usernamecheck

Bloggar

Google blogg search

Icerocket

Iterend

Nielsen Blog Pulse

Serph

Twingly

Sociala nätverk

Facebook lexicon

Digg search

StumbleuponSitereviews

Microbloggar

Twitter Search

Forum

Boardtracker

Dashboard

Netvibes

Fler och fler företag söker sig hela tiden ut på nätet som aktiva medlemmar inom sociala tjänster. På Being Peter Kim finns en kul och intressant lista över hur olika företag använder sig och används av sociala medier.

På nätet handlar det alltså inte om att i första hand mäta framgång genom sålda produkter. Det handlar om att backa ett steg och istället främst mäta framgång genom trafik, engagemang och dialog. Naturligtvis är intäckter viktiga, i slutändan är det ju de som gör eller knäcker ett företag. Men i och med att det digitala web 2.0 landskapet idag bebos av framåtlutade och aktiva användare handlar det kanske snarare om att i första hand sträva efter interaktion genom olika sociala kanaler, för att i slutändan och i det långa loppet skapa långsiktiga och lojala intäckter. Det är just detta långa lopp och digitala maraton som är viktigt att mäta. För det är ju definitivt inte lönt att prata om ingen lyssnar.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
2 röster

Social media = konversationsmarknadsföring

13 Oct, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Förra torsdagen var jag och representerade Mindpark på annonsörsdagen i Malmö. Jag svarade på frågor kring social nätverk, digitala trender och vart nätet är på väg. Något som jag frekvent tjatade om är att sociala medier inte bör ses som reklamkanaler utan kommunikations, eller konversationskanaler vars primära syfte bör vara att bygga dialog och långsiktiga relationer.

I en intervju på Twitter svarar Joseph Jaffe från Jaffejuice så här om just den tankegången:

På nätet håller marknadsföring på att förvandlas till en konversation. Jag skulle kanske inte vilja kalla det customer service lika mycket som customer relations men att social media håller på att lära företagen att prata är det ingen tvekan om. Redan 2007 (inte sjukt längesedan men ändå;) menade David Armano från BusinessWeek att den nya konsumentmarknaden som social media medför bygger på det han kallar för konversationsekonomin.

“It’s the conversation economy, stupid. One of the engines that is driving “2.0″ growth is the fact that communities are forming around popular social platforms such as YouTube, Facebook, Flickr, Ning, Twitter—the list goes on and on. These platforms facilitate conversation. Conversation leads to relationships and relationships lead to affinity.

Brand affinity, as companies such as Harley-Davidson (HOG) have proven, often drives communities to form around them. This is why anyone who plays a role in branding needs to become a conversation architect.”

Idag verkar allt handla om just konversation och möjligheten till involvering. Det är intressant att se hur samma principer gäller för guerillamarknadsföring och den fysiska verkligheten. En av talarna på annonsörsdagen, Joakim Johansson, sade så här om guerillamarknadsföring:

“Det handlar om mer än bara marknadsföring och imageskapande. Guerillamarknadsföring är riktad, oväntad och personlig marknadsföring som mer än något annat ska bekräfta målgruppen. Be more human and less corporate. Låt oss alltså bidra till den målgrupp vi vänder oss till, inte exploatera, låt oss lära från våra konsumenter, inte kontrollera.”

Konversationsmarknadsföring är alltså i första hand inte bundet till nätets sociala kanaler, utan till människans drifter som flockdjur och konverserande varelse. Sociala medier på nätet eller guerillainstallationer är bara olika forum och mediekanaler som egentligen tjänar samma syfte, nämligen det att sporra till känslomässig och verbal tvåvägskommunikation.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (33%) (0%) (33%)
3 röster

Två tredjedelar använder sociala medier

23 Sep, 2008 in Omvärld by Erik Forsberg | Comments

Mer än två tredjedelar (68 procent) av de vuxna internetanvändarna i USA säger att de besöker bloggar, communities eller sociala nätverk, enligt en undersökning från MarketTools.

Nästan en femtedel (19 procent) säger att de besöker bloggar, communities eller sociala nätverk dagligen. En lika stor andel (20 procent) besöker någon gång i veckan. 29 procent besöker mindre ofta och en tredjedel säger att de aldrig besöker. Och besöksfrekvensen ökar, 42 procent svarar att de besöker denna typ av sajter oftare nu än för ett halvår sedan.

sociala medier frekvens

Kvinnor använder sociala medier i större utsträckning än män; 70 procent av kvinnorna mot 65 procent av männen. Och andelen dagliga besökare är också större bland kvinnorna. 22 procent av kvinnorna säger att de besöker bloggar, communities eller sociala nätverk dagligen. För männen är motsvarande andel 16 procent.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (100%) (0%)
En röst

SocialBrowse – Internet är en gruppaktivitet

18 Sep, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

FriendFeed och SocialMedian är två tjänster som låter dig dela med dig av dina onlineaktiviteter till andra människor. Det kan gälla allt från bilder på Flickr till nyheter. Nu kommer SocialBrowse. En sökmotor som visar vad dina vänner gör direkt i browsern. Jag anmälde mig själv här om dagen men fick detta meddelandet:

Idag läser jag på Read/Write Webb att de har fått 500 inbjudningar att dela ut. Jag klickar på länken och tänker att detta måste ju vara försent, men icke. Jag fyller i min mailadress och dra mig baklänges:

Tack Read/Write Webb! SocialBrowse är en plugin till Firefox och en sidebar följer dig hela tiden med information om de andra medlemmarnas aktiviteter på nätet. Ett slags Socialt nätverk/Browser. Internet förvandlas mer och mer till en gruppaktivitet. Det finns oändliga möjligheter på nätet idag. Du kan visa egna filmer, låtar, bilder och ta del av en mängd olika aktiviteter och händelser, men på nätet är det inte värt något om man inte har någon att dela det med.

Internets sociala utveckling och trender är nära sammanlänkade med den humanistiska psykologin som beskriver hur människan söker självförverkligande och självkonsistens. På nätet kommer erkännandet och självdefinitionen från den sociala interaktionen och grupptillhörigheten som web 2.0 står för idag. Han var inte dum den där Maslow. Är inte nätet ett gigantiskt bevis på människans behov av självförverkligande vet jag inte vad som är? Nätet är inte teknologi i första hand, det är ett verktyg för att uttrycka människans innersta värderingar och önskningar. SocialBrowse är ännu ett exempel på det.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(100%) (0%) (0%) (0%) (0%)
En röst

UGC allt viktigare

15 Sep, 2008 in Omvärld by Erik Forsberg | Comments

JupiterResearch har tittat på hur stor andel av internetanvändarna i USA som är med och skapar eller tar del av sociala medier/innehåll. I sin undersökning “Social Content – Best Practices in Audience Engagement” har de delat upp användarna efter ålder och om man är med och skapar eller tar del av användargenererat innehåll.

En majoritet av användarna är med och skapar eller tar del av socialt innehåll. Och ju yngre man är desto mer bidrar man. I gruppen 18-24 år har hälften av internetanvändarna varit med och skapat innehåll under den senaste månaden. Ytterligare 14 procent säger att de har tagit del av UGC, men inte själv bidragit. Drygt en tredjedel säger att de varken bidragit eller tagit del under den senaste månaden.

social content by age

Även i 25-34 år är andelen som bidrar med någon typ av innehåll högt (42 procent). Sedan minskar de som är med och skapar men både i åldern 35-44 och 45-54 år är det mer än hälften som antingen skapat eller läst. I gruppen 55 år eller äldre är de “asociala” användarna i majoritet.

JupiterResearch definitioner: “Skapare” har postat på ett socialt nätverk, blogg eller mediasajt under den senaste månaden. “Läsare” har läst minst någon av denna typ av innehåll under den senaste månaden. “Asociala” användare har varken läst eller postat under perioden.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Marknadsföring bland sociala tjänster – sociodigital kompetens

26 Aug, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

Social media är  ett föränderligt medialandskap som tar till vara på olika intressen, åsikter, värderingar  och kulturer. Sociala medier som marknadsföringskanal innebär en otrolig snäv målgruppsprofilering med riktad budskap i samma anda som direktmarknadsföring. Det är dessutom en pågående process baserad inte bara på dialog, utan rätt dialog. Jag inbillar mig att marknadsföring inom de sociala tjänsterna (vilket snart innefattar nätet som helhet) är det samma som att ha rätt social kompetens, inte en bred.

Så här skriver social media today om social media i marknadsföringssyfte:

“Consumers will not all adopt Social Media in the same way, nor will their Social Media habits stay consistent. The onus will be on each business to understand the expectations and interactions of their particular audiences with respect to Social Media.”

Forrester´s har identifierat sex olika typer av sociala mediaanvändare:

sociala mediapersonligheter

Detta handlar om att använda de olika digitala profilerna för att definiera hur och genom vilka sociala tjänster och strategier du ska använda för att nå din målgrupp istället för att bara generellt lansera massa sociala verktyg och tro att alla använder nätet på samma sätt.

Jag skulle till exempel på grund av mitt jobb falla in i alla dessa kategorierna, däremot skulle jag inte göra det privat. Jag använder alltså inte ens nätet på samma sätt hela tiden. Dessutom har jag vänner som klättrar mellan allt från inactives till critics. Allt handlar om attityd, intressen och motivation.  Det var dessutom inte så längesen jag själv bara tillhörde kategorin joiners.

vad motoverar de olika profilerna

Inget är statiskt på nätet längre, framförallt inte våra psykografiska mönster och det sätt vi använder nätet på. På nätet och i relation till digital marknadsföring blir det speciellt viktigt att lokalisera och definiera din målgrupps intressen. Inget i livet är egentligen statiskt, vi utvecklas, får nya intressen och kulturella föreställningsvärldar. Men våra behov och föreställningsvärldar utvecklas så mycket snabbare på nätet eftersom det digitala mer mer förvandlas till ett gränslöst samhälle när det kommer till sociala kontakter.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Social media, lågkonjunktur och VHS

21 Jul, 2008 in Long Tail by Daniel Nüüd | Comments

För mig är lågkonjunktur ett otroligt negativt laddat ord som för mina tankar till överdiven fattigdom och ett raserat och fallfärdigt samhälle som mer eller mindre påminner om det gamla östberlin. Lågkonjunktur är vatten i maten istället för grädde, det är VHS och inte DVD, det är dubbla strumpor i ett par håliga Converse som sett sin sista höst. Lågkonjunktur är Cuba Cola eller ICA:s Cola light istället för de röd och vita färgerna vi känner igen och älskar. Kort sagt, om det är som Fredrik Wass skriver på sin Bisonblog , att lågkonjunktur är ett sinnestillstånd och att den blir så farlig som du själv gör den, då är jag körd. Fast för företagen finns det hopp…

Jag snubblade över en blogg på Online-PR som handlar om hur företagare kan använda sig av sociala medier i kristider för att stärka gemenskapen. För företag innebär hårdare tider komplikationer som kan medföra osäkerhet och en genrellt lägre moral hos de anställda. Det pratas mycket om viral marknadsföring och sociala medier inom extern kommunikation, men de sociala tjänsterna kan även vara ett ypperligt verktyg när det kommer till internkommunikation. Hur då? Webben inbjuder till dialog och feedback som i förlängningen innebär en känsla av gemenskap. Man pratar om fyra C:

- Co-Creation

- Collaboration

- Conversation

- Crowd-Sourcing

Det handlar ömsesidig respekt byggd på kommunikation mellan anställd och organisation. Social mediaoptimering är inte en video på youtube eller en blogg, det är en tanke om att alla kan göra sig hörda och blir det, bloggar och sociala nätverk är verktyg som ger kraft åt en platt organisation byggd på transparens och öppenhet. Grädde i maten heltenkelt:)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Är du en enabler?