säkerhet

You are currently browsing articles tagged säkerhet.

(Eftersom det är fredag mixar jag till det lite och bjuder också på lättsammare grejer förutom det vanliga. Läs och gå sedan ut i solskenet och ha en riktigt trevlig helg!)

* Nu är det dags att rösta fram Sveriges bästa podradio! Jag vet vem som är mina darlings och jag har röstat. Gör du detsamma, vi måste uppmuntra dem som sänder podcasts i Sverige så gå nu och rösta på dina favoriter!

* Andreas Ekström tar upp det faktum att större delen av det svenska folket inte känner till vilka chefredaktörer som finns. Jag är inte ett dugg förvånad över detta. De flesta chefredaktörer syns generellt sett väldigt lite, och ser man dem någonstans så är det oftast i någon enstaka krönika när det är dags att publicera namn på en brottsmisstänkt person. Generellt borde inte bara chefredaktörer utan också journalister och nyhetschefer synas MYCKET mer än vad de gör. Vi hamnar då återigen i diskussionen om transparans och kommunikation utåt mot läsarna/användarna. Om inte chefredaktörerna visar/tycker att det är viktigt att kommunicera med användarna kontinuerligt och på ett avslappnat sätt, hur ska vi då kunna motivera de andra i näringskedjan att sätta igång och göra det?

* Sydsvenskans journalist har hamnat mitt i schlagerns Belgrad och skriver om kulturkrockar och sumpkaffe. Det förstnämnda är roligt. Det sistnämnda är gott.

* Ytterligare en bloggare funderar över det här med medlemskapet i Svenska journalistförbundet (SJF). Jag har ännu inte sett några rapporter från veckans kongress som säger att det här har diskuterats mer än vad det gjordes häromdagen. Synd. Det är den viktigaste diskussionen för SJF just nu.

* Ett politiskt parti har nu börjat likställa bloggare med journalister. Detta betyder att bloggarna lättare får tillgång till presskonferenser och liknande pressevenemang som organiseras av partiet. Det är väldigt bra gjort! Sen att, som i vissa andra fall, bara låta bloggare som uttalat sympatiserar med partiets åsikter få tillgång är bara löjligt. Öppnar man upp för bloggare får man också öppna upp för alla, oavsett politisk hemvist. Att skylla på bristande utrymme är bara skrattretande…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

I helgen blev TU utsatta för en attack. Samtliga deras sajter blev hackade och städarbetet pågår för fullt. Det är naturligtvis fruktansvärt trist att sådant här ska behöva hända, men det är ju ändå en himla tur att man trots allt kan kommunicera via Annas blogg. Tack för det WordPress

(Lyckligtvis har jag alibi för hela helgen…)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Lurendrejeri, blåsning, en planerad handling
som är tänkt att avsiktligt lura en person…”

En man i USA blev av med hela sitt hem efter att någon hade lagt ut en rad på Craigslist om att mannen i fråga skänkte bort allt som fanns i hans hus (vilket han var glatt ovetande om). Mannens hus blev med andra ord plundrat av människor. Sad but true. Om hämnd är motivet eller om personen som la ut annonsen bara har väldigt dålig humor och inte en smula sunt förnuft återstår att gissa.

Som artikeln på TechCrunch säger: “Craigslist is our mirror, nothing better (or worse)”. Det kommer alltid att finnas människor som vill förstöra, luras eller göra någon annan illa. Det finns inga hundraprocentiga skydd som garanterar att det som hände ovan nämnda man, inte ska kunna hända igen.

Hur kommer man runt detta? Genom att bevaka annonser och se vad som är rimligt eller vad som ser skumt ut. För den gyllene regeln är att låter det för bra för att vara sant, är det oftast också det. Genom att be användarna anmäla annonserna som de tycker är opassande, genom att be dem lämna kommentarer, öppna upp för en dialog och låta dem känns att de vill vara delaktiga i ruljansen på sajten tror jag att man minskar risken för att människor ska behöva bli lurade. Det går aldrig att stoppa lurendrejeriet men det går kanske att minimera.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Några som kallar sig Vuxna Förbannade Hackare har ställt till det rejält för Aftonbladet. I ett inlägg på Flashback beskriver man attacken. Bland annat har man postat 1030 användarnamn och lösenord till mailservern, och det orsakade rena läsfesten innan teknikerna drog ur pluggen. Ur ett källskyddsperspektiv är det naturligtvis inte alls bra, och belyser igen hur viktigt det är att vi alla försöker tar vårt ansvar för tekniken. Flera av lösenorden som användes av högt uppsatta chefer på tidningen är verkligen ett skämt, och då hjälper det inte hur hårt it-avdelningen än jobbar. Anmärkningsvärt i ljuset av SAPnet-skandalen. Rekommenderad läsning för de värsta syndarna finns i den egna tidningen.

Samtidigt som jag verkligen lider med teknikgänget i natt, så minns jag ändå med visst välbehag den adrenalinkick det är när man står mitt i ett skeende som det här. 2007 var det precis 10 år sedan jag och min dåvarande hustru, Christine Pamp, satte upp tävlingen ”Crack a Mac”. Vi bjöd in alla att försöka knäcka en mac som stod helt oskyddad på nätet. Första omgången gick alldeles utmärkt, andra rundan gick lite mindre utmärkt ;) Men det var great fun, vi var många som lärde oss mycket och det ligger fortfarande ett ex a Wired i källaren med artikeln ”Crack a mac for fun and profit” (jag fick själv komma på rubriken…)

Idag skulle jag inte ens komma på tanken att sätta upp en sådan utmaning. Inte bara för att jag själv är hel clueless på den sortens teknik numera, utan också för att nätet blivit en lite mindre mysig plats att vara på. Självklart. Så det minsta vi kan göra är att försöka hålla koll på våra lösenord – låt inte våra tekniker tvinga på oss fler och krångligare regelverk. Ni vet de där kraven på minst nio (men högst 11) tecken, varav två måste specialtecken, inga tecken får upprepas, det inte får inledas eller avslutas med siffror etc. Och som dessutom måste bytas var tredje vecka och inte får vara samma som de fem föregående gångerna. Puhh…

Min lösning är: ett otroligt komplicerat lösenord till internetbanken som bara används där, ett relativt svårt till mail och andra känsliga inloggningar (som jag byter ett par gånger i månaden) och ett busenkelt som jag använder i alla de hundratals tjänster där det faktiskt inte spelar mig någon större roll om någon obehörig tar sig in. Riktiga säkerhetsexperter tycker förmodligen att jag är dum i huvudet, men det har de ju betalt för att tycka. Jacob Nielsen håller iaf med mig. Och det värsta som kan hända är att göra det så svårt att användarna tvingas skriva upp lösenordet. (Har letat efter en snygg graf jag sett på det där fenomenet – hur man inledningsvis ökar säkerheten, men efterhand som regelverket blir för komplicerat så minskar säkerheten igen. Helt enkelt för att användarna tvingas till en post it-lapp på skärmen. Någon som vet var den kan finnas?)

Mer läsning hos tex IDG: ”Allvarligt intrång hos Aftonbladet”, Sydsvenskan och HD är också på det. Piggt! Dagens media har väckt Olof Brundin (med lösenordet olof) som säger en del konstiga sakerPatrik Fältström skriver som vanligt klockrent om de tekniska aspekterna. Bra uppföljning, dagen efter, av IDG.

Dilbert kommenterar också: 1, 2, 3, 4, 5,

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster