mashup

You are currently browsing articles tagged mashup.

Mat är hett. Att laga mat, att handla mat, att diskutera mat. Taffel vinner pris som årets nättidskrift, Arla lanserar en av de mest populära iPhone-applikationerna och webbtjänsterna tuffar på med ständigt ökande siffror.
hittarecept

Men en sajt ökar mer än alla andra. Tomas Wennström, som normalt sett är mest känd för podcasten What’s Next, och hans bror Axel har hackat ihop en dedikerad receptsökmotor. Sajten, hittarecept.se, innehåller över 170.000 recept och de smarta skaparna har inte skrivit ett enda själv. Istället hämtas de in från matsajter och tusentals matbloggar, bearbetas och görs sökbara. Precis som de flesta andra tjänster i samma kategori tar de plats i ekosystemet genom att ge trafik tillbaka till sajtena med original-innehållet. Alla vinner.

Avdelningarna för mat på lokalsajterna skiljer sig åt mycket, och i en del fall finns de inte ens. Men tillsammans med Sören Karlsson och Sandra Jakob på Helsingborgs Dagblad har vi sytt ihop ett avtal med hittarecept.se. Real soon kommer du att se en elegant sökfunktion på hd.se/mat och sedan rullar vi, precis som med Twingly tex, ut det på övrig sajter efter hand. Snabbt och enkelt. Tjoho, mer sånt!

Uppdatering: Här går det undan. 24 timmar senare ligger den på plats på hd.se/mat, läs mer i Sandras artikel: ”180 000 nya recept på hd.se”. Way to go!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (4%) (41%) (0%) (56%)
27 röster

När Google och Facebok släppte sina lösningar för lite drygt en vecka sedan var förvirringen ungefär lika stor som förväntningarna. Google Friend Connect (GFC) och Facebook Connect (FBC) är ju helt nya funktioner på webben. Jag var självklart lycklig över att de sociala nätverken öppnar upp sig och uppmanade ”mina” tidningar att hoppa på. Men frågorna som ställde var självklara: ”Vad är det och vad betyder det för oss”. Svaren kommer lättare för oss som väntat ivrigt i månader och förberett oss, svårare för den som försöker se någon effekt reda idag. Så Daniel fick efter en snabb genomgån i uppdrag att förklara. Enjoy!

Syfte
Google och Facebook har släppt Facebook Connect respektive Google Friend Connect. Tjänsterna syftar till att ge en vanlig webbsida communityfunktionalitet och tillåta människor att träffas och kommentera på traditionella sajter. Tjänsterna har inte kommit så långt idag och tillåter egentligen inte mer än möjligheten att kommentera och se vem som är online. Men branschen är mer eller mindre enig, detta är framtiden och tar inte tidningarna höjd för vad dessa tjänsterna kan komma att innebära för internetutvecklingen så gör vi fel och riskerar att få sitta på avbytarbänken och titta på. Här tittar jag lite på hur dessa tjänsterna kan komma att utvecklas och hur en implementering kan göra skillnader för våra redaktioner i framtiden.

Frågeställningen blir då:
Vilken funktionalitet kan FBC och GFC tänkas kunna bidra med till Mindparkgruppens tidningar i framtiden?

Vad innebär en implementering av FBC och GFC?
Vad får tidningarna faktiskt tillgång till genom att implementera de här två tjänsterna på sina sajter? Den största fördelen är att vi lära känna läsaren, inte som nyhetskonsument utan som person. Helt plötsligt har vi, utan att själv samlat in informationen, möjlighet att med besökarens tillstånd få tillgång till information som berättar om läsarens civilsttånd, ålder, kön, intressen, utbildning etc… Vi vet vi alltså hur många män respektive kvinnor som besöker sajten, hur gamla våra besökare är, var de bor och vad de har för utbildning. Detta är den generella fördelen och “the big picture” med att implementera FBC och GFC: nya möjligheter till individualisering och målgruppsanpassning. Vad man sedan väljer att göra med den informationen är en kreativ process men det är helt klart att den öppnar nya dörrar inom nyhetsförmedling. Här under ser ni ett exempel på min egen profilinfo och vilken information man får tillgång till.

Nedan följer exempel på tjänster som tidningarna kommer kunna erbjuda i framtiden med hjälp av FBC och GFC:

  • Relevanta artiklar: Tjänsterna kan föreslå intressanta och relevanta artiklar för användaren baserat på information från hans/hennes facebookprofil eller Google konton.
  • Marknadsföringskanal: Så fort användaren har kommenterat på en artikel, gjort en recension etc  ska det finnas en valmöjlighet att publicera detta på din facebookprofil. Detta skapar ett fönster mot tidningen med möjlighet att driva trafik till sajten via Facebook. Ökad trafik ger fler annonsörer.
  • Recensioner: Tjänsterna kan användas för att visa vad en persons vänner och bekanta har läst för artiklar på nätet. Detta skulle kunna göras genom att man helt enkelt låter läsarna recensera artiklarna.
  • Annonsering: Baserat på informationen från FBC och GFC har tidningarna möjlighet att visa direkt relevanta annonser för användaren. En som är involverad i djurens rätt vill kanske ha annonser från Body Shop etc  På samma sätt kan Rubbt föreslå intressanta produkter och kalendariet relevanta event.
  • Trendmätare: Genom att bedriva diskussioner kring artiklar (framtida chatfunktioner, forum etc) på hemsidan kommer tidningarna kunna se vilka artiklar som diskuteras mycket och vilka nyhetstrender som existerar. Vad pratar folk om? vad läser de? vilken typ av människor läser vad? Denna listan kan göras lång men jag menar alltså att connecttjänsterna har stor möjlighet att användas som ett verktyg för att läsa av demografiska trender i relation till tidningen och läsvanor.
  • Hitta opinionsledare: Genom informationen från FBC och GFC kan tidningarna hitta opinionsledare och andra intressanta människor. Är du en person med många vänner, wallposts etc skulle det kunna innebära att du är en människa med förmågan att stimulera och påverka andra. Connecttjänsterna kan alltså användas för att hitta opinionsledare som är väl värda att bearbeta eftersom de har möjlighet att använads som språkrör gentemot resten av den tilltänkta målgruppen.
  • Crowdsourcing: Det finns stor och bred kompetens där ute som är väl värd att ta vara på. Genom att ha tillgång till information från FBC och GFC är det möjligt för tidningarna att hitta och bjuda in gästskribenter/krönikörer inom olika områden och nischer. Crowdsourcing!!! Många “privatpersoner” kan ju faktiskt mer om sina speciella ämnen än journalisten. Dessutom skriver de ofta gratis för att få synas i tidningen eller på hemsidan.
  • Research: Journalisten kan använda connectverktygen i sin research och i arbetet med att hitta relevanta källor för intervjuer. Connect kan fungera som en motor för att hitta intressanta uppslag till artiklar.
  • Live chat: Connect kan komma att minska avståndet mellan journalisten och läsaren genom möjlighet till livechat.
  • Events: Tidningarna kan länka till Facebooks/kalendariets events vilket skulle medföra att läsarna kan skapa, kolla gästlistor etc utan att ens lämna tidningens hemsida. Detta skulle alltså kunna gå att integrera med mindparkgruppens gemensamma kalendarieprojekt.
  • Live: Via Bambuser skulle journalister kunna bevaka vissa events/nyheter live samtidigt som man via FBC och GFC öppnar upp för diskussion med hela communityt i realtid.
  • Connect+Woopra/Mashup: Genom Woopra kan tidningarna se hur deras connectmedlemmar surfar och vad och hur läser inne på tidningen. Varför väljer man att stanna längre på en undersida men kortare på en annan etc… Detta skulle även fungera som ett verktyg för att presentera relevanta artiklar, recensioner och annonser.

Den största styrkan med de här tjänsterna är att de kan komma att skapa en otrolig relevans och nära relation mellan tidningen och läsaren, producenten och konsumenten. Det handlar om mer än bara relevanta annonser och artiklar, det handlar om ett relevant och personligt besök i sin helhet. Detta skulle kunna vara de första stegen mot att skapa en personlig tidning. Men vad är skillnaden mellan de båda?

FBC vs GFC
Vilken av connecttjänsterna ska man då välja? Vad är det egentligen som skiljer dem åt?

  • Google är öppnare och distribuerar information från Googlekontot, Yahoo, AIM och OpenID medan Facebook vilar på ett enda community.
  • Facebook innehåller redan en mängd användare och därmed data. I nuläget känns det som ett lite säkrare kort eftersom facebook är så allmänt vedertaget. Däremot kan säkert detta komma att ändras på sikt med tanke på styrkan och storleken hos Google som innovativt varumärke.
  • Google friend connect baserar sig på öppna standarder och open source vilket betyder att källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera för den som vill. Facebook Connect är däremot slutet vilket gör att användaren är helt utelämnad och beroende av hur Facebook själva väljer att utforma sitt system.

Som jag sade tror jag på båda de här tjänsterna, däremot tror att tiden ligger för FBC just nu. Detta på grund av att Facebook är mer allmänt vedertaget som varumärke än till exempel Open ID. Igenkänningsfaktorn är helt enkelt högre hos Facebook. Däremot kommer säkert detta att ändras framöver, men just nu tror jag att Google kan ligga lite före sin tid. Däremot tror jag att det är viktigt att ta höjd för GFC, men varför måste det ena utesluta det andra, det är väl bara att köra båda? Read Write Webb har gjort en alldeles lysande illustrering av fördelarna och nackdelarna hos de olika systemen (klicka på den för större, redigeringsbar, version).

Joakim lägger till på slutet: Mycket drag runt Google Friend Connect just nu. Senast igår meddelades att hetast microbloggtjänsten, Twitter, ansluter till GFC. Spännande!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(5%) (11%) (63%) (11%) (11%)
19 röster

Rubbt är framme i version 3 och vi känner att själva tekniken börjar komma bra på plats. Framför allt börjar tjänsten komma i kapp intentionerna och sin egen själ. Det finns alltid en bugglista, det finns alltid en featurelista – såklart (och de ska snart publiceras). Men tack vare Peters idoga arbete är det klart att göra en paus från de listorna och börja få igång motorn.

En miljonpublik är inget måste för en bra annonstjänst. Det räcker att du har en relevant publik. Rätt publik är motorn som gör att du får effekt när du sätter in en annons. Nu sträcker vi ut en hand och erbjuder dig en första widget som gör att du kan använda Rubbt precis var du vill. På sikt ska du kunna använda tjänsten hur du vill, det finns mycket kvar i pipen. Genom att bryta upp Rubbt i widgets vill vi se till att tjänsten når ut till din personliga blogg, till din förenings hemsida, ditt företags sajt. På samma sätt ska vårt vidöppna och kompletta api låta utvecklare bygga snygga mashups ovanpå Rubbt.

På rubbt-bloggen har Peter skrivit en ENKEL instruktion hur du ska göra för att stoppa in en widget där det passar dig bäst. Anpassa den med taggar som gör att den listar precis det som du är intresserad av. Kopiera, klistra in och återkom med kommentarer. Peter är nästan lika snabb som Bloggy-Jonas att göra ändringar ;). Jag är ju lite BMW-nörd så är mitt exempel blir att visa de fem senaste annonserna som matchar taggarna BMW och svart. Se den här, mitt i texten.


Riktigt coolt blir det om du lägger in annonser
i vårt formulär med unika taggar så är det enkelt för dig att plocka ut just de annonser som är relevanta för dig. Din bostadsrättsförening (brfNyponet), din studentkorridor (campusHelsingborg), du och dina modelljärnvägskompisar (modellRallaren) eller ditt sociala nätverk (jaikuBubblan) kan på det viset skapa sig en alldeles egen lite annonstjänst. Testa, du kommer att bli imponerad.

Det har hänt många andra snygga saker också. Snabbare respons, bättre sökning, förbättrad tagghantering, logiskt upplagt annonsformulär, mer standardiserad taxonomi och presentation etc… Och min favorit: du får se en grundläggande statistik på hur många som har exponerats för din annons. Det kommer vi att bygga ut mycket mer. Det är ju faktiskt också ett sätt att leverera värde till den som satt in en annons – i väntan på att allt du annonserar ger mer konkret resultat.

Tack till de som hjälpt till, framför allt Johan och Johan på Montania som pysslat med kodning på serversidan samt Niklas Jakobsen, Tomas Wennström och Pelle Wessman som bistått till med tester och kommentarer.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

[uppdatering: Med anledning av Blog Action Day 2008 på temat "Poverty" har det börjat dyka upp nya länkar hit. Så jag passar på att berätta att det fortfarande finns gift certificates kvar som jag skänker bort. Läs vidare för instruktioner.

Noterar också att DN uppmärksammar Kiva stort. Härligt. ”800 kronor hjälpte dem till en egen butik”, ”Bli gåvosmart” och ”Gåvorna ger hjälp till självhjälp”]

Du har har kanske hört talas om mikrolån redan. I sin enklaste form handlar det om att man genom små och snabba krediter kan stimulera näringsverksamhet, framför allt i utvecklingsländer. Konceptet fick mycket uppmärksamhet 2006 när Grameen Bank och Muhammad Yanus delade Nobels fredspris. Motiveringen löd: ”För sitt arbete för att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån. Varaktig fred kan inte skapas utan att stora folkgrupper finner vägar att bryta sig ut ur fattigdom. Mikrokredit är en sådan väg.”

Jag har fastnat för Kiva och deras sätt att hantera både mig som långivare och själva processen. Det känns verkligen bra att ”göra affärer” med dem, och efter drygt ett år som långivare ser jag att det faktiskt funkar också. Kolla bilden nedan över kartan som visar mina pengars väg, eller kolla på min ”lenders page” för att läsa om entreprenörerna jag satsat på.

Nu tycker jag att fler ska testa. Vi är redan många, och det har skrivits mycket om tjänsten. Men jag är säker på att många inte känner till dem än. Så här gör vi:

  • Jag skänker bort 20 lån á $25 (från min privata plånbok så klart) till de som vill prova men som kanske är osäkra på konceptet.
  • Som motprestation vill jag att du läser på om Kiva. När du är övertygad mailar du över din mailadress och namn till mig på joakim@jardenberg.com och jag skickar över ett gift certificate.
  • Gillar du det sedan vill jag att du skriver en bloggpost och länkar till kiva.org (du behöver inte länka hit, det är alltså ingen länkjakt jag är ute på).

Den här bloggposten är ett undantag på så sätt att den inte är direkt är relaterad till Mindparks verksamhet. Men vi gillar att göra bra saker. Och Kiva har i alla fall en snygg mashup på sin sajt.

Fler som skrivit bra om kiva, i urval:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (71%) (0%) (29%)
14 röster

Så inleds den gamla klassikern Epic 2014 (och även uppföljaren Epic 2015). Har du inte sett dem, så se dem. Eller se dem igen – de är underbara tidsdokument och fortfarande snyggt producerade. Deras tagline lyder så här:

In the year 2014 the New York times has gone offline. The Fourth Estate’s fortunes have waned. What happened to the news and what is EPIC?

Jag kommer självklart att tänka på det när jag läser den information som börjar sippra ut om New York Times API. Den konstiga förkortningen står för Application Programming Interface och betyder i detta fallet helt enkelt att man öppnar upp för maskinell bearbetning av sitt innehåll. I sin yttersta form kan det egentligen betyda att vem som helt kan programmera att skal, ett lager, ovanpå allt innehåll som finns hos NYT. Men hur långt man kommer att gå är inte klart än. Aron Pilhofer, chef för Interactive News, säger att man vill ”göra NYT programmeringsbar”. Men han säger också:

Once the API is complete, the Times‘ internal developers will use it to build platforms to organize all the structured data such as events listings, restaurants reviews, recipes, etc. They will offer a key to programmers, developers and others who are interested in mashing-up various data sets on the site. “The plan is definitely to open [the code] up,” Frons said. “How far we don’t know.

Även om de inte går hela vägen nu, så visar det tydligt på vilken riktning det bär iväg mot. Jag tror man har gjort samma analys som jag och många andra – ska man vara relevant i framtiden så gäller det att möta publiken där publiken finns. Den som gör det enklast för publiken att bryta loss sina ”conversation pieces” är den som vinner. Den vinner i alla fall publikens hjärta. Men affären då?

Så sent som idag, i samband med en presentation i Oslo fick jag den frågan. Och tror mig, jag förstår frågan. Den är helt logisk, det är klart att vi – som haft en stabil affärsmodell i 180 år – undrar hur vi ska tjäna pengar när vi inte ens har besökarna på vår sajt. Men det är inte det vi ska oroa oss för, inte nu.

Självklart har jag en plan på hur vi ska tjäna pengar. Men det måste koka lite till. Än så länge kan vi nöja oss med att konstatera att om vi inte är snabba och om vi inte krokar på i den här utvecklingen så kommer vi att förlora vår relevans och vår roll helt och hållet. Och då kan vi garanterat inte dra in några pengar. Det finns bara ett motsatt alternativ: att köra på som man gör nu, tjäna så mycket pengar man kan så länge man kan, och under tiden planera för sin nedläggning. Jag återkommer till hur det kan undvikas, för jag ser verkligen att det är ”the best of times”

Förresten, en annan spännande sak. Jag har propagerat hårt i diskussioner om olika sajter att man oftast bör välja ben. Antingen är man en ”original content provider” och då gäller det att öppna sig så mycket som möjligt och få ut sitt innehåll på så många täter som möjligt. Eller så är man en ”aggregator” och arbetar med att bygga skal. Då är det spännande att dagen efter att NYT tar ett steg närmare mot content, så tar TV4 här hemma ett steg närmare aggregator. Spana in den samlingstjänst som fotbollskanalen.se under namnet ”Min arena” bygger tillsammans med netvibes. Bra tänkt.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Lifestream är ett begrepp som handlar om att på ett samlat sätt kunna presentera sina digitala fotspår. I takt med att vi blivit mycket mer aktiva, både i fler tjänster, men också totalt på nätet har det här kommit att bli något som väldigt många pratar om.

Enkelt uttryckt, ett exempel: du lägger dina filmer på youtube, du direktsänder video från nallen via bambuser, du tankar upp bilder både på flickr och på picasa, du microbloggar på jaiku, du har såklart både en och två bloggar, och dessutom kommenterar du hej vilt både på de tjänsterna, men också på vanliga nyhetssajter – det även kan handla om tex en läsarbild du skickat in. En lång lista och det var ändå bara ett litet urval. (Jag räknar med att jag är mer eller mindre aktiv på minst ett 50-tal platser/tjänster på nätet.) Hur ska någon som som är intresserad av att hänga med i ditt liv ha en chans. Och hur ska du känna att du ”äger” dina egna fotspår. Någon form av lifestream är svaret.

Många tjänster har gjort en variant på det genom att göra det enkelt att prenumerera på ett rss-flöde. Tex är det kan man flöda in många kanaler i sin news feed i facebook eller i jaiku. Men det är ett för trubbigt vapen. Du kan inte samla in allt, och du kan inte få ut det i ett vettigt format om du vill publicera ditt flöde någon annanstans. Framför allt missas ofta kommentarerna. Det du säger i en kommentar ska ju inte försvinna i molnet. Din klokskap förtjänar ett bättre öde. Så det har utvecklats tjänster som specialicerat sig på att hantera ditt ständiga flöde av digitala fotspår, och den som skapat mest buzz på sista tiden är FriendFeed. Och i natt hände äntligen det som alla väntat på.

FriendFeed har släppt sitt api, och det ser vackert ut. Du blir kanske inte så upphetsad om du inte vet något om vad ett api kan göra, och i så fall blir du förmodligen inte mer upphetsad efter att ha läst wikipedias förklaring ;) Men helt kort betyder det här att FriendFeed kan komma att fungera som en stabil och vidöppen motor för att hantera ditt digitala flöde. Nu är det enkelt för alla som driver någon slags tjänst på nätet att se till att det du gör hos dem kommuniceras in till din lifestream, direkt. Och det är enkelt för dig att avgöra hur den informationen ska presenteras, var och för vem.

Förresten, Morris hörde precis av sig med ett koppel sköna idéer – som alltid. De tog avstamp i att ”FriendFeeds sajt är skitful och helt felbyggd”. Det har han helt rätt och och det är så det ska vara. Friendfeed är motorn, inte själva skyltfönstret. Så det är bara att sätta igång och bygga dina sajter ovanpå friendfeeds API, Morris. Do it!

Komplicerat? Kanske. Men tro mig, du kommer att stöta på det framöver, och du kommer att gilla det. Så, march iväg och sätt upp ditt eget flöde, och just nu rekommenderar jag alltså FriendFeed. Det finns många fler element i det här pusslet som håller på att byggas. OpenID har bra tryck när det gäller hantering av identitet och inloggningar, OpenSocial ser intressant ut för att ta ytterligare steg utanför specifika walled gardens när det gäller applikationer, ytterligare andra jobbar med öppna lösningar för vår profilinformation, våra kontaktlistor – snart sagt allting som idag ligger låst i olika applikationer på datorn eller på nätet. Läs tex om OAuth och OpenID här. Det är spännande tider av öppenhet och möjligheter, och alla verkar dras in i molnet.

Lifestream som begrepp förresten, är ju inte så lysade för oss. Välkommen att komma på ett bra svenskt namn. Digitala fotspår leder, än så länge.

Berätta gärna för mig om du hittar bra tillämpningar av det här, själv tänker jag sätta mig och börja klura på hur vi ska hantera det. Under tiden startar jag tidtagningsuret för att se när (om) någon av de kommersiella cms-leverantörerna i sverige tänker göra något av det här…

(Det är ännu tidigt over there men fler ser med väldigt nyfikna ögon fram emot det här. Tex RWW som skriver FriendFeed Launches API – This Should be Interesting)

Update: Mashable skriver intressant på temat, och pekar också till första utkastet på en WP-plugin som tänker helt rätt: ”FriendFeed API: The Conversation Re-Joins the Blogosphere

Update2: Det blev en intressant jaiku-diskussion på temat. Läs den här.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (25%) (25%)
4 röster

Igår kom Morris Packer, ansvarig för mobila tjänster hos Bonnier, på besök. Kaffet åkte fram och den närmaste timmen förvandlades till en trevlig diskussion om internet och digitala trender. Trots att jag inte dricker kaffe tog jag en kopp och kände mig plötsligt som en riktig veteran i branschen;)

Morris: Jag vet inte hur det är med er killar, men har ni märkt att ni börjat surfa mindre på sista tiden, det har jag. Min RSS är i det närmaste perfekt i nuläget och där får jag mycket av den informationen jag behöver.

Jag vet inte om det var Morris eller kaffet (antagligen båda) men jag kunde nästan höra glödlampan tändas i huvudet och dagens bloggen var född.

Jag: “Aha”

Web 2.0 är en socialt betingad produkt som mer och mer utgörs av interaktion och automatik. RSS tillåter dig att prenumerera på hemsidor och bloggar som passar din specifika smak. Mash-ups kopplar ständigt ihop den ena digitala tjänsten efter den andra och förvandlar internet mer och mer till ett multitaskingsystem där du kan komma åt fler tjänster från samma ställe. Olika typer av widgets gör att du kan få allt från information om sportresultat till cocktailrecept och biluthyrning på din hemsida. Närvaro verkar vara ett ledord för dagens internetutveckling.

Kan det vara så att internet är på väg att bli ett verktyg som man bara slår på för att bli matad med redan specificerad och personifierad information baserad på de förval man gjort? Kommer vi att dra en skiljelinje mellan internetanvändande och internetsurfande? Nu pratar inte jag om att surfandet skulle försvinna helt, naturligvis inte, men kanske är vi på väg att skapa en mediekanal som främst kommer att användas som ett fönster mot vår personliga föreställningsvärld och närmast per automatik förse oss med information som passar oss själva och som dessutom är accessbar från ett och samma ställe? Är vi på väg mot ett internet vars mosaik av tjänster mer och mer sys ihop till ett digitalt lapptäcke där alltså konvergens får definiera framtidens internet och hur vi använder det? Jag vet inte, det är bara en fråga men en som är väl värd att ställa.

Glad Påsk!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Social media optimization är en term som vuxit fram i och med att web 2.0 fullkomligt slagit upp internets dörrar på vid gavel. Det råder en öppenhet som inte finns någon annanstans. En av hörnstenarna inom marknadsföring på internet har länge varit SEO (search engine optimization) men termen har precis som internet de senaste åren fått sig ett ansiktslyft. Web 2.0 är ett internet med starkare anletsdrag och personlighet.

communityOm SEO handlade om att optimera sin sida så att den låg högt rankad på sökmotorerna, handlar SMO om att vara högt rankad överallt. Företagets varumärke med tillhörande keywords har i och med SMO blivit en riktig spegelapa och ska synas överallt, från Facebook och Myspace till Youtube och Delicious. SMO handlar inte om att klättra upp på en söklista, det handlar om att befinna sig där alla andra är, hela tiden. Facebook, MySpace och YouTube håller på att förvandlas till minst lika viktiga sökmotorer för varumärke som Google och Yahoo. Men det handlar inte om att ligga först, utan att synas mest.

Jag var ute och drack några öl för några helger sedan och blev plötsligt stalkad av en full norrländning som av någon anledning bara pratade engelska. Han sa: “You have to be in the right neighbourhood when it happens mother fucker, thats rock ´n roll!” Thats god damn right, och det stämmer fruktansvärt bra in på en definition av SMO.

Internet har blivit transparent. Det råder en öppenhet baserad på dialog mellan producent och konsument och det offentliga och privata. Detta har framförallt gjorts möjlig genom allmänn tillgång till produktionsverktygen. Men det råder också en teknisk öppenhet genom till exempel open id lösningar och mash ups. Web 2.0 är social interaktion blandad med öppenhet och konvergens.

Internet har förvandlats till ett digitalt Time Square under en stor reklamtavla där det står “Drop in.” SMO handlar om att synas på de hetaste inneställena utan att på något sätt vara påtvingande. Kunden ska komma till dig och be om en autograf, inte tvärt om. Det handlar om att stimulera målgruppen till interaktion och digitalt umgänge på de sociala nätverken, en arena som tillhör både en offentlig och privat sfär. Work the crowd! I relation till web 2.0 handlar varumärkesbyggande på internet om digital (social) kompetens.

Marknadsföringens nya dagar på internet

De tre r:en

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (67%) (33%) (0%)
3 röster

Web 2.0 har med sina sociala, interaktiva och teknologiska attribut utvecklat nya möjligheter för användandet av teknisk och digital mjukvara i företagsvärlden. I takt med de nya möjligheterna kring informationsutbyte och skiftet hos privatpersonen från konsument till producent, förändras affärsmodellen och möjligheterna för en mängd branscher att komma närmare en extern verklighet men även förbättra sin interna dialog och kommunikationsprocess. Hur används då web 2.0 av företagen? Här följer några punkter som enligt Mckinseyquarterly sammanfattar undersökningens resultat:

  • Företag förlitar sig inte mest på välkända 2.0 fenomen som bloggar, utan lägger mest vikt vid de tekniker som erbjuder nätverksmöjligheter (Se bild 1). Web services ligger i topp med 63%
  • 75% av respondenterna tänker antingen öka sina investeringar inom web 2.0 eller behålla dem på samma nivå.
  • På frågan om vad de kunnat göra annorlunda de senaste 5 åren säger 42% att de i högre grad skulle förbättrat företagets interna arbetssätt för att bättre kunna dra nytta av dagens digitala marknadsmöjligheter och web 2.0.
  • 33% av företagen tycker att investeringar inom web 2.0 är viktiga för att behålla sin position på marknaden.
  • Detaljhandeln kommer att vara de stora investerarna inom web 2.0 de kommande 3 åren.
  • 75% säger att de använder web 2.0 för att leda företagets interna samarbete. 70% använder web 2.0 för att interagera med kunder. 51% använder web 2.0 i samarbetet med affärskompanjoner och leverantörer (se bild 2).
  • Utvecklingsländer och marknader som Kina och Latinamerika kommer framöver att investera i samma eller snabbare takt som Europeiska företag (se bild 3 för hur web 2.0 användningen ser ut i olika länder).

Bild 1

web 2.0

Bild 2

Hur används web 2.0

Bild 3

olika tekniker i olika delar av världen

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster