kris

You are currently browsing articles tagged kris.

Just nu gör Aftonbladet en webbenkät med frågan “Tänker du vaccinera dig mot svininfluensan?”. 75 346 personer har röstat när detta publiceras, 38,2% av dem ska vaccinera sig, 34,0% ska det inte. I förra veckan sa myndigheterna att om inte 90% av befolkningen vaccinerar sig, kommer vaccinationsprogrammet inte att fungera.

DN har idag en artikel som stärker nej-sägarna, den handlar om lille Vincent som föds bara fyra dagar efter mammas svininfluensa – kärnfrisk. Kontentan av artikeln är att man blir ju inte så sjuk, alltså behöver man inte vaccinera sig. Inte ens en kvinna som var höggravid när hon fick influensan tycker det.

De myndigheter som arbetar med frågan gör allt för att få oss att vaccinera oss – de kriskommunicerar allt vad de orkar. De tycks gå mot ett rätt stort misslyckande. Hur kunde deras kommunikation gå så fel? Varför vägrar vi fatta? Har de fel? Eller kan de inte kommunicera? 

Jag tror det handlar om att vi inte är överens om vari krisen som myndigheterna pratar om faktiskt består av.  

Hur svårt kan det vara att kommunicera att detta inte handlar om individer utan om stora grupper. Att Kalle, Lisa, Madde, Slobodan och Marina blir lite småsjuka och är hemma några dagar gör ju inte dem någonting och behöver knappast behandlas som en kris ens på individnivå, än mindre på samhällsnivå. Att ett 50-tal svenskar kan dö av svininfluensan är, även om det låter cyniskt, inte heller så alarmerande att det är en kris.

Däremot är det ju inte så svårt att förstå att om halva Sveriges befolkning slås ut samtidigt, kommer samhället att funka rätt dåligt. Så dåligt att det kan bli en kris. Det har kommunicerats. Varför tar vi då inte till oss det? Vi är ju inte korkade, tvärtom.

Det hela är rätt enkelt. Myndighetsinformationen har i det här fallet gått på alla de minor som de numera brukar vara rätt bra på att undvika. Den som googlar på svininfluensa får detta som första myndighetsträff. Vi hamnar på “Din ingång till myndigheternas krisinformation”. Jojo. Farligt detta. Prosit.

Själva texten går knappast ens att förhålla sig till, den handlar om mina skyldigheter och myndigheternas skyldigheter. Alltihop inleds med att beskäftigt meddela att texten handlar om Bekräftad information om influensa A(H1N1), tidigare kallad svininfluensa. Jojo igen. Tråkigt detta. Hosthost.

Jag skulle kunna raljera en bra stund om både innehåll och form men det vore slöseri med allas tid. Vad är det som gått fel?

1) Man kan inte ropa efter vargen på det sätt som gjorts och görs. Av det enkla skälet att människor i dag mycket enkelt kan skaffa sig egen information och därmed ett annat perspektiv. Trovärdigheten hos den som uppfattas som om den överdriver ett hot raseras snabbt och tar lång tid att bygga upp igen.

2) Man kan inte heller kommunicera på myndighetsvis med folk år 2009. Perspektivet är uppifrån och ner, vi vet bäst. Varför är det så svårt att skriva vanlig normal svenska och berätta om saker i en slags genomtänkt ordning?

3) Tydlighet saknas. När jag läser och lyssnar är jag inte säker på vad myndigheterna egentligen vill. Det jag uppfattar som huvudbudskapet är “vaccinera dig”. I dagens individualistiska samhälle tror jag att många reagerar ungefär som jag “det ska väl du skita i”.

Det handlar om enkla misstag. Som riskerar att få långtgående konsekvenser.

Budskapet “samhället klarar inte att halva befolkningen blir sjuk samtidigt” finns naturligtvis med. Men kommer i skymundan. Och eftersom vi inte tror på larmrapporterna när det gäller oss själva som individer avfärdar vi även det. Vill myndigheterna få fler till vaccinationssprutan gäller det att förändra sitt sätt att kommunicera snabbt. Inte genom att skrämma oss, det kommer inte att fungera. Utan genom att lugnt och sansat berätta vad det faktiskt handlar om.

Undrar om inte alltihop startade med att informationen kring svininfluensan klassades som krisinformation och därmed blev svårare att hantera för alla inblandade. De som skulle göra den blev nervösa, fallhöjden är hög. Man får inte göra fel. Bäst då att berätta allt på ett vederhäftigt sätt – låt oss ta vetenskapliga skrifter som förebild. Vi som skulle ta emot den fattade dock inte att det handlade om krisinformation, vi kunde ju inte se någon kris. Varpå vi avfärdade alltihop som överdrivet.

Om jag ska vaccinera mig? Ja. Inte för min egen skull, jag brukar hoppa över influensavaccineringen. Utan för att jag vill undvika att bli smittspridare om jag kan.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(6%) (0%) (12%) (59%) (24%)
17 röster

Under första kvartalet i år tappade de amerikanska tidningarna nästan 30 procent (-29,7 procent) av sina annonsintäkter i print jämfört med första kvartalet 2008. Enligt de senaste siffrorna från NAA nådde annonseringen i print endast upp till 5,9 miljarder USD, vilket ska jämföras med 8,4 miljarder kv 1 2008.

tidningar annonsintakter print usa

Tappet är störst för eftertextmarknaden, som under första kvartalet minskade med 42 procent. Och här hjälper finanskrisen verkligen inte till. Bilannonserna minskade med 43 procent, fastighetsannonserna med 45 procent och platsannonserna minskade med hela 67 procent.

Även annonsintäkterna online minskar för de amerikanska tidningarna, ner 13 procent jämfört med första kvartalet 2008. För första gången svarar online för mer än 10 procent av tidningarnas totala annonsintäkter.

tidningar annonsintakter online usa

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(25%) (0%) (25%) (25%) (25%)
4 röster

Visst känner vi alla till hur det gick för Facit och deras mekaniska räknemaskiner. Det gick inte alls. Hela företaget – dominerande över världen och en mångmiljardaffär – försvann i praktiken under loppet av bara ett par år. Och visst känner vi alla till begreppet ”disruption” som enligt tyda.se bland annat kan tolkas som sprängning eller sönderslitning.

Avgångsklassen på Skurups journalistlinje liknar nog inte riktigt någon annan. De har pluggat under en period av större förändringar för mediebranschen än någonsin tidigare. Kanske rent av disruptiva förändringar. Skickligt har de plockat upp tråden. Deras rullande projekt #4chang3 har jag skrivit om tidigare, och på deras sajt kunde man för ett par dagar sedan läsa:

Redaktionen som gjort 4chang3 föddes parallellt med finanskrisen. Snart följde en kris för mediehusen och våra framtidsutsikter utmålas som nattsvarta.

Samtidigt pågår en allt större konversation på nätet. Bilder tas, historier kommer på fil, debatten livas upp. Gratis. Ofta betraktat med förakt från ledarsidor.

Vi försöker ge läsaren mer. På nätet. Vi bjuder på material och försöker involvera läsaren i processen att göra tidning. Vi har sluppit tänka på press om annonsintäkter. Men, med tanke på hur lätt det är att publicera billigt på nätet (180 SEK) så borde ekonomin gå ihop.

Klassen avslutar sina studier med att ge oss tidningen ”4chang3 – Magasinet om förändring” och en av artiklarna kretsar runt ett samtal med Christian Sandström. Han forskar och sprider kunskap om Facit. Om företagets uppgång och fall, och alldeles särskilt med fokus på vad som hände när det gick åt helvete. Citerar två stycken, gå dit och läs resten:

Men i mitten av 60-­talet var de elektroniska räknarna bara en liten del av världens räknemaskiner. 1965 säljs bara fyratusen digitala räknare världen över. Och även om siffran året därpå ökar till 25 000 så är fortfarande Facits mekaniska teknik helt  dominerande. Sju år senare har det företag som 1922 grundades av Gunnar Ericssons far, under namnet Åtvidabergs mekaniska, avskedat tusentals av sina anställda och blivit uppköpta av Electrolux. Vad skulle man ha gjort för att överleva?
Christian Sandström blir tyst en lång stund.
– Det fanns inget man kunde göra. Nästan alla andra kontorsmaskinstillverkare går under vid den här tiden.

[...]

Det gick inte att bli ett företag som man inte var. Han jämför med en bläckfisk som spolas upp på land:
– En bläckfisk har ett antal egenskaper som gör den till just en bläckfisk. Men alla bläckfiskens fantastiska egenskaper förlorar sitt värde så snart den spolas upp på land.
Den digitala tekniken spolade upp Facit på land. Och där kunde man inte överleva.

Innan jag får höra igen att jag bara pratar undergång: Jag säger inte att mediebranschen måste gå samma öde till mötes som Facit. Jag vet att det finns en framtid för vår bransch, och det har jag envist tjatat om sedan många år tillbaka. Men vi måste vara klara över att det inte är självklart. Parallellerna är otäckt tydliga. Precis som Facit ser vi förändringen, frågan är vad vi gör åt det?

I fallet Facit är det intressanta att man började satsa på den digitala världen. Man startade bolaget Facit Electronics och man var bra på gång. Man hade koll på utvecklingen och visste nog precis vad som hände. Med örat mot marken insåg man att den digitala revolutionen stod för dörren, och var till och med tidigt ute med att försöka möta den nya marknaden. Men man kände det svårt att konkurrera och 1962-63 lade man ner det bolaget. Det var ju på de gamla mekaniska snurrorna man tjänade pengarna.

”Kugghjulen i räknemaskinerna var företagets själ”

Bonusläsning 1. Jag har haft för dålig koll på Christian Sandström. Det får bli ändring på det. Han gör härliga presentationer också. De ligger på Slideshare.

Bonusläsning 2. SvD fick pisk av Marknadsetiska rådet 1996, för att man i en annons drog växlar på Facits misslyckande. Så fick man minsann inte säga…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (20%) (80%) (0%)
5 röster

Det här är fantastiskt bra, och så rätt i alla de diskussioner som förs nu om mediebranschen. Det handlar om en visualisering av hur mediekonsumtionen förändrats från 1800-talet och fram till idag. Och med en bearbetad tanke om de år som följer från nu. Thomas Baekdal, du är ett geni. Vad mer finns att säga?

marketflow2Har du inte redan klickat på bilden för att läsa hela posten som heter ”Where is Everyone?” så gör det nu. Kom sedan tillbaka hit och kommentera.

(BTW, jag missade den här posten i april när den publicerades, trots att jag följer Baekdal.com. Lyckligtvis hittade jag den idag när Lifehacker plockade upp tråden. Puhh…)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(14%) (14%) (14%) (29%) (29%)
7 röster

Förra sommaren gick den årliga stora världskonferensen för WAN och WEF av stapeln i Göteborg. Det är alltså tidningarnas internationella branschorgan. Vi var många som förundrades över den uppfattning som stora delar av branschens företrädare presenterade där. Jag mötte bland annat en väldigt upprörd Martin Jönsson över en pilsner, och han menade att de riskerade att förstöra all vettig debatt med sina skygglappar. Man hävdade med emfas att det är ingen kris i branschen.

Nu nås jag precis av nyheten att årets konferens, som var tänkt att gå i Indien om två månader, ställs in. Man har helt enkelt inte sett tillräckligt många anmälda. Man ställer in, och hoppas i vanlig ordning på att allt ska lösa sig efter krisen. Citat från Guardian:

“The economic crisis has had a devastating effect on participation in the events, which are simply not viable at this stage,” Bertrand Pecquerie, World Editors Forum director said in an email seen by MediaGuardian.co.uk.

“Our belief is that newspaper companies will, by necessity, learn to live with the crisis over the year and will be more willing to invest again in conferences and travel by the end of 2009. The exact new schedule will be confirmed shortly. We need your suggestions in this difficult period.”

OK, mot slutet av 2009 så är allt som vanligt igen. Med sådana vänner behöver den här branschen inga fiender. Jeff Jarvis skriver om det, ”Talk is not cheap”, och har varit inne på det tidigare. Fler kommer säkert att kommentera för nu vore det underbart om vi kunde hittat ett bättre och billigare alternativ för branschen att komma framåt. Och på wan.org är allt som vanligt. Ouppdaterat, alltså.

wan-2009-welcome

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(53%) (32%) (0%) (0%) (16%)
19 röster

helin krigar mot expressen

För ett par dagar sedan skrev jag om de traditionella mediernas identitetskris. Jag ställde bland annat frågan: ”Vem krigar aftonbladet.se mot” – och strax efteråt fick jag ett slags svar från nya chefredaktören på Aftonbladet (papperstidningens chef, förvisso). Jan Helin säger till Medievärlden att ”Expressen är fienden”. Men där har du fel. Det behövs ingen fiende längre. Du högg på mitt bete, misstänker jag, och fällan slog igen. Lite kul. Men alldeles för old school.

Det går nämligen att vända på steken och inse att det inte krävs en fiende för att man ska vara en vinnare. Win-win låter som en floskel, visst, men det är faktiskt också en realitet idag. Ta Google som ett exempel. På visa håll i tidningsbranschen har de utmålats som det stora hotet – samtidigt som vi tackar och tar emot för de upp emot 30% trafik som de skickar till oss. Trafik vi inte skulle sett röken av annars, eller som vi hade fått betala bizarra pengar för att jaga in med konventionell marknadsföring.

Eller titta in på Aftonbladets lokala helsingborgs-sajt. En bit ner hittar du lokalbevakaren, och överst i den ligger tre toppnyheter från hd.se. Ett bra exempel i det lilla på hur i stort sett alla allianser i dag är heliga och värdefulla. Give a little, gain a lot.

Ett annat aktuellt exempel är den undersökning som Kalle Jungkvist refererade till nyligen som sade att tjugoåringar slösurfar in på antingen Facebook eller Aftonbladet. Genast pekade man då ut facebook som en motståndare, istället för att snabbt som ögat göra en ”Curley” och liksom washingtonpost.com bygga en applikation för Facebook.

Det är självklart så att man kan tävla, det är en grundläggande mänsklig drivkraft. Givetvis kan Aftonbladet föra en sund kamp med Expressen om de bästa nyheterna och att vara först ut med dem. Men det är ändå något annat än en fiende, rätt ord är medtävlare. Ännu mer fel är det det att söka fiender utanför de traditionella medierna. Sök istället partners, allianser och se till att hitta gemensam nytta.

Vårt största problem med de nya medierna verkar vara att vi ofta får panik när någon annan tjänar pengar på vårt innehåll. Men det är väl inget konstigt – så länge vi också gör det. Det ju ingen skillnad jämfört med den traditionella affären där handlaren får tjäna en peng på att sälja ett lösnummer åt oss, eller där tidningsbudet får lön för sitt omänskliga slit varje morgon. Rätt utnyttjade har vi precis samma effekt av de nya kanalerna – de hjälper oss att nå vår publik. Och det måste väl alla tycka är en bra sak?

Ska man söka hot mot Helins papperstidning så kommer det inte från Expressen, utan att man förlorar alldeles på egen hand. Det är lätt hänt när man fokuserar på en fiende som egentligen inte finns.

Disclaimer: Jag vet att Jan Helin är en klippa och jag vet att jag sannolikt drar det han säger lite för hårt här. Men lite måste man väl få vinkla när man skriver om kvällspressen ;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Åhh vad jag hatar administration. Och då har jag ändå hälsosamt lite av den varan i lilla Mindpark. Men idag gick det inte att komma undan längre. Vi har precis flyttat över all ekonomihantering från HD till Sydsvenskan och nu gäller det att få rutinerna på plats. Om jag kunde klona mig så vet jag vad den stackars reserv-joakim skulle få syssla med…

Lite snabba länkar som fångat mig

  • Dagens media skriver om att ”Corren blir gratis på Linköpings stadsnät” och det låter bekant. Jag skrev om det i TU-skriften ”Mobila visioner” redan 2005, men gick ett par steg längre. Enligt min spaning så skulle vi under 2007 få se HD i en deal med FON och göra Helsingborg till den mest uppkopplade staden i världen. Men sedan kom det mobila bredbandet och med över 600.000 sålda abonnemang i Sverige känns inte wlan så hett längre. Vi prioriterade ner det helt enkelt, det finns ju så mycket annat skoj att göra.
  • Fredrik Wass skriver på Bisonblogg om ”Skillnaden mellan ny och gammal journalistik”. Inlägget bygger på vad Isobel skrev om skillnaden mellan ”Nya och gamla medier” och jag tycker Fredriks twist är relevant. Det handlar inte om mediet – det handlar om människan. Precis som att man kan komma rakt ut från JMK och vara väldigt old school, eller 76 år och fatta precis.
  • Från O’Reillys radar snappar jag att vi måste sluta prata om webbens tillväxt som expotential. Så självklart, men jag älskar snygga grafer och lite matte-knark, så vassego: ”It’s not exponential, it’s sigmoidal”.
  • Känner ni mig så vet ni vad jag tror om Kindle. Men, säger någon, det måste ju vara en succé den är ju slutsålt. Mikael Pawlo spekulerar runt hur det kan tänkas ha gått till ”BBC går på Amazon.com:s PR-trick”. Love ya, man!

För övrigt är det väldigt tomt @Parken. Daniel är tillbaka i skolan för att avsluta sin kurs med bland annat några veckor om Marknadsföring på internet. Min gissning: han har efter en dryg månad på Mindpark mer att ge än att ta emot på det ämnet ;) Och Analys-Erik skulle varit i Stockholm på TU-möte om Unga vuxna, men är istället hemma och så sjuk att vi inte fick någon omvärldsanalys idag. Kanske också lite därför som jag kände mig manad att kasta in lite grafer på egen hand…

Skånemedia är igång med Twingly, men det har ni säkert redan noterat. Alla tre sajterna delar på tekniken så nu finns alltså twingly på Kristianstadsbladet | Trelleborgs Allehanda | Ystads Allehanda

Förra veckan besökte jag bland annat BLT i Karlkrona/Karlshamn och Barometern i Kalmar. Preson finns här (håller på och samlar ihop alla mina presentation på slideshare.net). Det blev inspirerande möte. Ffa blev jag imponerad över den verkligt spänstiga diskussionen som vi hade i Kalmar. Det gänget gjorde min lunch och kommer säkert att gunga mediesverige framöver. Äsch, det kommer alla mindpark-sajter att göra ;)
På Barren passade man på att skriva ett par rader också, och jag hävdar bland att att ”För unga finns inget offline”.

Nu ska jag snart hem och packa bagen, åker till sthlm kl 06.00 imorgon för att gå på ”Disruptive Media: Sociala medier för kommunikatörer!” – och äntligen ska jag få lyssna på Googles Maria Göth. Veckan fortsätter med onsdag och torsdag fm fulla med möten i huvudstaden. Sedan drar jag till Östersund för eftermiddag och kväll med Bosse Svensson på mktmedia och en fredag på ÖP/Maximedias annonsörsdag där jag bland annat tänker hävda att ”Internet är allt”.

amnesty-url

Författaren Carina Rydberg verkar ha vaknat på fel sida och går till öppet och märkligt angrepp på Amnesty. Och amnesty svarar, här. Men hur mycket jag än gillar den organisationen så kan jag inte riktigt förstå hur man fungerar när man accepterar ett system som ger sådana här länkar. Och att sedan inte expressen ser till att göra dem klickbara på webben är bara att skruva skämtet ett varv till…

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster