hissa

You are currently browsing articles tagged hissa.

Gästblogg från Anders Lundkvist, mannen som är Elinor och Oliver med nobelpristagarna. Läs och bli upplyst.

När Oliver och Elinor tillsammans får dela ekonomipriset till Alfred Nobels minne, då är det dags för en hyllningspost. Nu sätts fokus på de frågor som i grunden också rör sociala medier.

För de tidiga forskarna av sociala medier och forum på nätet kan Olivers och Elinors betydelse inte nog understrykas. De har båda varit förgrundsfigurerna i försöken att förstå varför människor delar med sig av kraft och kunskap, och hur människor tenderar att organisera sig därefter. För dem som under 90-talet tog ett djupt dopp i online-världen var Elinor och Oliver några som skapade struktur och begriplighet åt det som andra såg som en obegriplig webb.

Det var min handledare Bo Heberg som introducerade mig och många andra till Oliver. Då var hans teorier om marknad och hierarki grunden till vårt forskningsprojekt om “Imaginära Organisationer”, organisationer som finns men ändå inte syns i balansräkningen. Idag finns det väl få som kan mäta sig med Oliver när det gäller att förklara hur det kommer sig att människor och resurser samlas i företag, snarare än på marknader, särskilt i tider då webben skapar nya möjligheter för organisering.

Elinor blev jag bekant med genom två unga och pigga sociologer på UCLA, Marc Smith och Peter Kollock när de skulle skriva boken ”Communities in Cyberspace”. Det var kanske Peter som mest ivrigt förde fram Elinors strukturer som ett sätt att jobba med sociala medier. På den tiden hette det inte heller Twitter utan Usenet. De frågor som Elinor och Peter diskuterade rörde hur man kan dra fördel av det gemensamt ägda, utan att samtidigt förstöra det. Därtill fanns problemet med ”free-riders” som fortfarande är centralt för sociala gemenskaper på nätet.

I korthet gäller frågan om ”free-riders”, att om en person inte kan uteslutas från att dra fördelar av det som andra bidrar med, ja då är varje annan person mindre motiverad att bidra till det gemensamma. Om alla deltagare då väljer att bli ”free-riders”, kommer inte heller något gemensamt värde att skapas.

För den som ännu inte läst Elinors bok ”Governing the Commons – The Evolution of Institutions for Collective Action” är det här ett utmärkt tillfälle. Boken är en förklaringsgrund till många moderna projekt inom IT-världen som utgår ifrån ”Collective Action” och ”Public Good”, däribland Open Source, Linux, Apache, Wisdoms of Crowds och Crowd Sourcing.
I boken som snabbt blev en klassiker beskrivs sju principer som därefter har blivit vägledande för många framgångsrika sociala projekt:

  • the-book2Group boundaries are clearly defined
  • Rules governing the use of collective goods are well matched to local needs and conditions
  • Most individuals affected by these rules can participate in modifying the rules
  • The rights of community members to devise their own rules is respected by external authorities
  • A system for monitoring member’s behavior exists; this monitoring is undertaken by the community members themselves
  • A graduated system of sanctions is used
  • Community members have access to low-cost conflict resolution mechanisms.

För att praktiskt se hur man kan jobba med Elinors principer, läs även Peter Kollock och Marc Smiths artikel ”Managing the Virtual Commons: Cooperation and Conflict in Computer Communities” Jag noterar dock att det material som Peter hade tillgängligt på sin webbsida hos Sociologiska institutionen på UCLA nu är borta. Till saken hör att Peter omkom i en motorcykelolycka tidigare i år. Låt oss hoppas att UCLA inte raderade allt Peters digitala material om digital forskning.

Anders Lundkvist är konversationsrådgivare på Springtime, tidigare forskare på sociala nätverk och Twittrar under namnet Vidujagoss.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (5%) (29%) (33%) (33%)
21 röster

Jag är löjligt lycklig över att kunna meddela att vår Erik har fått det perfekta jobbet. Han kommer att jobba med internetstatistik.se och fortsätta förtjusa oss med sin klockrena omvärldsbevakning.

Internetstatistik.se presenterar sig så här

Internet förändrar samhället och människors liv. Många känner sig kallade att kunna analysera och peka ut faror och möjligheter. Politiker, forskare, debattörer, estradörer, marknads- och trendanalytiker  mfl. ger en spretig och motsägelsefull bild av fenomenet Internet. Ofta med en bakomliggande agenda. Därför har internetstatistik.se samlat statistik från fem oberoende leverantörer av internetstatistik. World Internet Institute, SCB, Nordicom (Mediebarometern), Kommunikationsmyndigheten PTS och .SE

Med Erik ombord kan en bra sajt bara bli ännu bättre. Det känns kanon att hans alldeles unika kompetens i gränslandet mellan siffermanglande och brutalnördande får fortsätta komma oss alla till godo. (Det finns dessutom fortfarande en liten lucka att engagera Erik för frilansuppdrag också, kontakta honom direkt för detaljer.)

Stay tuned för fler uppdateringar om mindpark-läget. Mer är på gång.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (27%) (0%) (73%)
11 röster

Jag har varit på fler konferenser än jag vill tänka på. Jag har suttit i fler projekt än vad någon människa borde tvingas uthärda. Och jag har ett vagt minne av fem eller tio Roskildefestivaler. Men det här toppar allt.

Vi är nu snart tio timmar in på de 24 timmarna som den här upplevelsen pågår. Om inget fullständigt oförutsett händer på de timmar som återstår så åker jag härifrån med uppfattningen att det här är det häftigaste jag varit med om i mitt yrkesliv. Det överträffar mina vildaste fantasier om vart det skulle bära när Ted Valentin kom upp med idéen för några månader sedan.

Det har skrivits spaltkilometer om det här på andra håll. Förutom alla bloggar har traditionella medier rapporterat flitigt. Bland annat gillade jag de mustiga citaten i IT24, Internetworld som sänder livesvd.se och utvecklingsbloggen som använder min bild. Veckans affärer är här, DI har varit här, TV4 låter två team besöka oss, sägs det. Anyway. Min riktiga sammanställning kommer imorgon. Läs här så länge

Men lite reflektioner när vi närmar oss halvtid.

Bara en sådan sak som middagen nyss. 90 personer sitter och äter i Hasseluddens Teppanyaki, stämningen är oerhört uppsluppen efter en lång och härlig arbetsdag. Men alla dricker vatten till maten och mindre en timme efter att förrätten inledde middagen är det tomt igen. Varför? För att alla vill tillbaka till sina projekt igen. Oavsett hur mysigt det är i restaurangen så är det ännu mysigare uppe i vår gigantiska arbetslokal.

Och redan i morse fick vi en första aning av det som vi nog kommer att minnas som ”the 24hbc way” – att det inte finns något som inte går att fixa. Det höll nämligen på att sluta illa innan det börjat. Igår kväll märkte vi att det var problem med internet-uppkopplingen. Imorse var det vild panik. Det stod klart att vi skulle behöva ha en reservplan. Ted och Hasseludden lyckades på lite mer än en timme få två bussar att stå standby, hela Clarion Sign Hotel att stå standby, alla deltagare att packa väskorna och stå standby. Det var helt klart att failure is not an option. Går det inte att köra enligt plan så biter man ihop och kör på alternativet istället. Nu slapp vi flytta, men det var ändå en kraftyttring från alla inblandade. Kudos till Hasseludden och, faktiskt, Telia som båda slet som galningar med den uppkomna situationen.

Det finns egentligen bara ett enda fel. Det borde vara så här alltid.

Och såklart. Alla har redan någonstans i bakhuvudet tankar på hur det ska bli med ”nästa gång”. Ted har nog rullat igång en boll här, som kommer att fortsätta växa. Då gäller det att vara försiktig. Det gäller nog att hitta varianter. Jag kan tex inte låta bli att leka med tanken att köra en 24hbc där alla 90 deltagarna jobba med samma projekt istället. Tänk att låta det här gänget sätta tänderna i morgondagens mediesajt. Börja med ett blankt papper och sedan lansera 24 timmar senare. Smaka på den.

Men just nu får det vara som det vill med det. Jag bryr mig inte heller om att jag verkar okritiskt fånig och frälst. Och det får bli som det blir imorgon med redovisningarna. En del tror att vi kommer att leverera 57 projekt istället för 52, och andra är mer försiktiga och menar att vi ska vara nöjda med fem riktigt bra grejor. För egen del konstaterar jag två saker och nöjer mig med det:

  • Den här processen har get mig mer inspiration än något annat jag varit med om tidigare.
  • Jag kommer att kunna säga: ”jag var där” till barnbarnen.

Det är stort. Tack Ted!

Ted inför

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(3%) (6%) (9%) (3%) (79%)
33 röster

Förra fredagen dog bubblan en smulaJaiku packade oväntat ihop fullständigt. Det blev en lång helg för förvirrade bubblare. Vi försökte med Twitter, Friendfeed, och en massa andra obskyra tjänster. Till och med Pownce fick en chans. Men inget kändes rätt. Jag erkänner. Jag är Jaiku-beroende (psst, Niclas: tyvärr tror jag inte vi varken sett 502:an eller the bird för sista gången)…

Jyri och gänget har inte skött den här nertiden så snyggt. De har inte ens haft en ordentlig blog där de kunnat berätta vad som händer, istället har jaikuinvites försökt gissa sig till utvecklingen. Men nu är det alltså klart. Jaiku är tillbaka, tyvärr inte på Google App Engine utan det är samma backend – men iaf på ett google datacenter. Det borde finnas bättre kraft nu, vilket man försöker påvisa genom att släppa på fria invites. Det känns trist att man inte kom över på GAE redan nu, det bäddar för att det kommer att bli fler stunder av trubbel. Men ändå, låt oss inte gnälla nu.

Nu är Jaiku tillbaka, och sakta med säkert återställs systemen. Vissa DNS-problem manglas, API:et är inte riktigt på plats – men nu händer det saker för varje minut. Skönt. Jag misstänker att delar av svenska bloggosfären kommer att gå helt bananas över att återse Jaiku, så håll ett öga på knuff. Det kan bli underhållande…

Så låt oss glädjas över att åter få samlas runt lägerelden. Och låt oss manifestera det med en lyckodans. Typ. Känsliga tittare varnas när vi presenterar: Daniel on stage

(mer info om den här märkliga filmen hittar du på youtube)

Och nu ska jag återgå till att förbereda morgondagens styrelsemöte. Det här var ett välbehövligt avbrott. Tack Jyri, och tack Danne. Ni gör livet lite soligare!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Japp, Tiger Woods kan gå på vattnet. Men jag är ännu mer imponerad av marknadsfolket på EA, världens största utgivare av speltitlar. Företaget har tidigare imponerat genom att fortsätta växa och dominera en svår marknad. Man har aktivt utvecklat spännande intäktsmodeller (ett exempel av många, från Business week) och på de flesta sätt visat att man i motsats till motsvarande företag inom tex musik- och filmindustrin har förstått att man inte kan skruva tillbaka klockan till tiden före internet. Inget nytt där.

Men det här är ändå så genialt att det förtjänar en “off topic” bloggpost här. Kort bakgrund: 30 Augusti 2007 postade Levinator 25 en video på Youtube som visade på (vad han påstod) var en bugg i EA:s nya Tiger Woods PGA Tour 08. Filmen fick en kvarts miljon tittar, och blev omskriven i spelkretsar. Nu när det är dags för släpp av version -09 så fångar man upp passningen i en egen film. Och visar att det inte var en bugg…

Det man uppvisar är en enastående lyhördhet, och genomför sitt stunt med ett tonläge som sannolikt träffar målgruppen mitt i magen. Man har gjort reklamen till en dialog. Jag lyfter på hatten och säger tack för ett lysande exempel på att reklam kan göras med konsumenten och inte mot dem. Heja heja!

Tack till konsolkoll för tipset (samt till pplist som tipsade om konsolkoll;) Och om du tycker att det är mycket udda postningar från min sida just nu så beror det på att jag är inne i en extrem arbetsstint, och hinner bara posta här under mina korta breaks. Då blir de just pauser, och pausmeddelande. Snart är vi back on track. Stay tuned.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Min långa vänskap med Patrik inleddes inför valet 1994. Bakgrunden till första mötet beskrivs kortfattat så här på sidan 59 i boken ”De byggde Internet i Sverige

Genombrottet för synen på Internet kom i valet 1994. Tidigare räknade Riksskatteverket (RSV) valresultatet i ett antal valkretsar och printade ut listor från sina stordatorer som journalister fick komma och titta på och skriva av. Valåret 1991 faxade RSV ut resultaten, vilket också skapade problem. Redaktionerna formligen dränktes av faxutskrifter som snabbt blev inaktuella.
Olle Wallner och Per-Olof Josefsson på SwipNet hade fått nys om att RSV hade problem med distribution av valresultaten till tidningar, TV och radio. De bollade tankar på att använda Internet för distribution av valresultat och på sommaren 1994 startade projektet ”Valet” som skulle se till att inte bara RSVs problem löstes, utan också att tidningar m fl fick e-post. Wallner, Josefsson och Ulf Vedenbrant på SwipNet fick hjälp av Patrik Fältström och Lars-Johan Liman, båda då på Nada, KTH, med implementering av serversidan, medan Torbjörn Alander och Johan Cederbrant på Nettime samt Joakim Jardenberg på MacMeckarna hjälpte till med implementering av kundsidan.

Det där låter ju enkelt, men i själva verket så var det ett helt enastående äventyr. På samma sätt som andra pratar lumparminnen så försjunker vi ibland i minnen från den där sommaren – som resulterade i att jag tryckte upp tröjor med texten ”Jag överlevde val -94” och skickade runt till gänget. Patrik och Ulf fick dessutom varsin propellerkeps – men den storyn spar vi till memoarerna…

Bilden är tagen vid en middag i Lund i maj 2007, 13 år senare alltså. Ja, Patrik är en samlare;)

Men Patrik Fältström har så mycket mer på sitt ansvar. Vid sidan om Peter Löthberg är han vår internationellt mest erkända internetguru. Och då menar jag verkligen guru på riktigt. Han har under åren gjort ett fantastiskt jobb med tunga funktioner på nätet. Han har varit drivande i sådant som, tex DNS och mail (bland annat så att de fungerar med svenska tecken) och annat som vi idag ser som självklarheter. Han har gjort det arbetet som en del i den allra innersta kärnan av internet, en lista som är full av förkortningar som IETF, ISOC och IAB och där Patrik varit den enda deltagaren som inte har skägg.

Och trots alla år av engagemang märks ingen avmattning. Hans anställning är på Cisco som ”Senior Consulting Engineer” men han lägger fortfarande ner mängder med tid på att göra internet lite bättre för oss alla. På hemmaplan bland annat genom att han sitter med i regeringens IT-råd, och på bortplan genom sin plats i styrelsen för blytunga Internet Society (om du inte klickar på länken, wikipedia skriver så här: ”Internet Society (ISOC) är den organisation som kommer närmast att kontrollera, styra över eller äga internet”).

Eva Frölich är kvinnan i Patriks liv, och tillsammans har de slagit sedan ett par år tillbaka slagit ner sina bopålar i härliga Ledåsa här i Skåne. Eva är förmodligen en av få som kan matcha honom (hon har bland annat varit både ordförande och VD för PIR, alltså i realiteten chef för .org) och de driver också det gemensam bolaget Frobbit (disclosure: jag har sedan starten äran att sitta i dess styrelse).

Men Patrik är inte bara en nörd av rang. Han har också ett enormt stort hjärta och jag är innerligt stolt att få räkna honom till en av mina vänner. Man har alltid kul tillsammans med honom, som tex när man bygger nätverk inför inet2001, är på matlagningskurs på Gastro, firar den årliga grillaftonen hemma hos familjen i Ledåsa eller bara läser hans blog.

Och i dessa tider av full rulle i bubblan, med Jaiku hit och Bambuser dit så är det lätt att glömma att det finns ett lager till. En bottenplatta, ett fundament, där ett dedikerat gäng sliter hårt för att att allt det roliga ska funka. Jag tycker vi lite oftare borde skänka en tanke till Patrik och hans likar. Utan dem hade det inte varit det minsta skoj, det här med internet. Thanks!

Ja, förresten: igår fyllde Patrik 43 år. Ännu en anledning att hurra lite extra. Trefaldigt, såklart!

[update: sa jag inte att paf är en skön snubbe? Han kan inte motså att låta det här utvecklas till en lovefest, utan bloggar tillbaka på studs. Men ta det där med 05:15 på morgonen med en nypa salt - man vet aldrig vilken tidszon han befinner sig i...]

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Den som känner mig vet att jag är ganska kallsinnig till rent symboliska sätt att visa solidaritet. Jag föredrar att aktivera mig på mer påtagliga sätt. För det mesta. Men det här tänker jag inte missa.

Imorgon, lördagen den 10 maj kl 20.00, kommer miljoner människor samlas för att se film i fyra timmar. Förhoppningen, som som startade med en modest önskan från Jehane NoujaimTED i februari 2006, är att vi ska beröras. Det är inget politiskt manifest, det finns ingen självklar agenda. Man försöker sammanfatta det så här:

Pangea Day taps the power of film to strengthen tolerance and compassion while uniting millions of people to build a better future.

In a world where people are often divided by borders, difference, and conflict, it’s easy to lose sight of what we all have in common. Pangea Day seeks to overcome that — to help people see themselves in others — through the power of film.

Rent fysiskt kommer de fyra timmarna att produceras utifrån sex städer runt klotet, men det går också att delta vid något av de tusentals lokala event som sätts upp över hela världen. Det finns 15 platser listade i Sverige, men jag tror också att det finns många som inte är med på listan. Tyvärr kommer jag själv inte att vara i stan den här kvällen, annars hade vi öppnat upp Parken för gemensamt tittande – men det kanske finns fler som vill öppna sina portar för ett gemensamt tittande? Tipsa här isf.

Självklart kan man delta även om man inte kan vara fysiskt på plats. Det låter som det kommer att bli ett spännande och interaktivt möte via digitala kanaler också. Tyvärr har inte något svenskt ångtv-bolag plockat upp det, men det finns gott om andra möjligheter. Så om inte annat, vi kanske ses i etern imorgon?

Fotnot. Det är första gången det här arrangeras, så ingen vet egentligen vad det ska bli av det. Men det är ändå anmärkningsvärt att inte svensk press plockat upp det. Läser man inte vad polarna i till exempel Newsweek eller Times Online skriver? Inte ens bloggosfären har fattat, ytterst få pangea-omnämnade på knuff. Märkligt.

Uppdatering av Sandra: hd.se har hängt på och skrivit några rader om Pangea Day! Bra jobbat Christin!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Under en av melodifestival-kval-kvällarna satt K och jag i soffan och tittade med ett öga på sändningen från SVT. Det andra ögat, och större delen av uppmärksamheten ägnade vi åt #melodifestivalen på Jaiku. I en annan soffa, några mil söder om oss satt ett annat par och gjorde samma sak. Man kan nästan säga att vi hade en trevlig, virtuell, parmiddag den där kvällen…

För så är det med Kristin Heinonen och Tomas Wennström – man har trevligt i deras sällskap. Men inte bara trevligt. Nyttigt också. Båda är smarta, båda har bakgrund från radion och båda använder den kombinationen för att stilla en uppenbart omättlig nyfikenhet. I deras frågor ligger mer klokskap än i många andras svar.

Den egenskapen använder de flitigt i sin gemensamma podcast ”Whats Next in New Media”. Jag har haft förmånen att få vara med ett par gånger, och det är alltid fascinerande och lärorikt. En spännade mix av folk, ett väl förberett (nåja) körschema och, som grädde på moset, Kristins och Tomas proffsiga radioröster. What’s Next har också uppmärksammats av podradio.nu och är nominerade till Podradiopriset 2008 (se till att rösta den 16/5 när nomineringstiden gått ut).

Men de gör annat också. Kristin jobbarSund Kommunikation i Malmö och ser till att de, och deras kunder, har koll på nätet och sociala medier. I den rollen var hon och en liten grupp från övriga Sund på besök hos oss och fick under en förmiddag ta del av vår syn på sakernas tillstånd. Det var en härlig förmiddag med mycket bra diskussion, och efteråt fick jag höra att Kristin och Mindpark-Sandra hookat ihop och sannolikt snart kommer att synas i en gemensam blogg. Så typiskt. På ett bra sätt.

Tomas arbetar en del för startupen Polar Rose, driver egna sajten hittarecept.se och funderar nog på vad han egentligen ska göra när han blir stor. Han har en förmåga att dyka upp överallt, nu senast i Malmö under en workshop om rörlig bild inför Moving Images 2008. Så det är inte bara ljud. Och inte bara recept. Det är inte heller bara coola skins till datorer på nya Coverflow. De är båda Jack of many trades, men på ett positivt sätt.

Senast ut är att de sysslar med design också. Så när sydsvenskan ordnar med öppen designtävling för nya sajten så är Tomas och Kristin där, så klart. Men de gör givetvis inte som alla andra och skissar i Photoshop eller bygger direkt för webben. Istället låter de sig inspireras av Commoncraft och levererar sitt bidrag i form av en genial film. Många med mig tycker att de borde vinna men juryn håller inte med och bloggosfären rasar;)

Jag är helt övertygad att vi kommer att se och höra mycket av dem framöver. Internetsverige vill ha sitt smarta, mysiga, envisa, frågvisa nördpar som publicerar sig från en solig balkong i Malmö. Vi vill ha mer av Tomas och Kristin helt enkelt.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Farbror Bosse är mannen som är ett levande bevis för att old school vs. new school inte har ett dugg att göra med vad det står för ålder i passet. I motsats till många som är generationer yngre tänker han alltid minst ett steg längre. Men med stor erfarenhet och visdom går han sällan för långt, istället syr han ihop traditionella och nya medier på ett lysande sätt. Idag är han chefred, ansvarig utgivare och vd för svd.se – och det känns som ett ”marriage made in heaven”. Jag har berömt honom förr, och även då tillsammans med hans crew på svd.se. Det gänget lirar helt enkelt i en egen klass bland oss gammelmedia i internetsverige. (På bilden, tagen av mig i Japan, ser man Anna Omstedt Lindgren bakom honom, och hon är nu hans vice. Ett coolt par, eller hur;)

Förra söndagen skrev jag om Lotta Holmström, som liksom jag lärde känna Bosse under tiden på aftonbladet.se. Jag är helt säker på att Lotta, och alla andra som var med då, håller med mig när jag nu väljer att höja en bägare för Bosse. Utan honom hade Aftonbladet aldrig fått det tidiga och kraftfulla lyft man fick på nätet, och utan honom hade man inte stått på så stadig grund genom den kommande krisen. Även om Bosse lämnade Aftonbladet Nya Medier redan 1997 (för att bli chefredaktör på Resumé och arbeta inom Bonniers) så var det, enligt mig, till stor del hans arv som gjorde att aftonbladet.se höll ut när andra vek ner sig.

Det mesta är sig fortfarande likt när man möter Bosse idag. Hans klädstil är fortfarande samma redaktörsuniform som alltid, han skriver fortfarande flitigt i sin stora svarta anteckningsbok, han lyssnar lika intensivt, är fortfarande nedtonad och stillsam – och man måste fortfarande leta efter den speciella glimten i ögat för att vara säker när han skämtar. Men mest av allt är glöden densamma. Glöden för att utveckla och utvecklas, och engagemanget för alla sidor av det som vi klumpar ihop under begreppet medier. Så kör på Bosse, vi lyssnar och lär!

Bilden är lånad av Fredrik Wass och visar Bo Hedin, Pelle Sten och Katrine Konar när de för svd.se tog emot Internetworlds pris för bästa mediesajt 2007.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Det är mer än tio år sedan jag mötte Lotta Holmström för första gången. Jag konsultade sedan några år tillbaka på aftonbladet.se när Lotta började där. Efter en kort sväng på Metro kom hon till bladet och kastades (om jag minns rätt) rakt in i den första riktigt stora omgörningen av sajten. Lotta var nog den första svenska journalist jag såg sätta ihop alla pusselbitarna själv. Hon förstod redan då hur viktigt det var med helheten – att innehåll, funktion och design måste hänga samman.

Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. Under åren som gått har likheten med Ronja Rövardotter varierat med hårlängden, men glöden för att utveckla nätjournalistiken har alltid varit lika stark. Tidigt hamnade ”Citizen journalism” och läsarmedverkan i fokus och det är på det området som Lotta blivit mest uppmärksammad av den bredare massan. Outröttligt aktiv, även när hon inte står på scenen själv är hon nästan alltid med bland publiken på olika event i molnet. Bloggar, diskuterar och sprider klokskap – men också omsorg, glädje, värme och en och annan whisky…

Vid sidan om jobbandet finns det mycket mer. Ett bra exempel är longtimern skriva.net (som faktiskt låg på en av mina servrar ett tag – långt före wordpress-eran;). Ett annat är coola bildbloggen Saychee. Men säkraste sättet att få koll på hela läget är så klart via Jaiku. Det var där vi fick reda på nya jobbet på Broaden (även om jag gissat det klockrent långt innan) och det är sannolikt där vi framöver kommer att kunna följa resan mot motherhood.

En pionjär har det tufft ibland, och jag vet att det varit en del vägbulor utmed resan. Men utvecklingen går äntligen på rätt håll – Lotta är inte ensam i klassen längre. Det finns fler som har fattat journalistikens roll i den nya medielandskapet. Och jag tror att många av dem lärt av Lotta. Tack för det, ”morsan”!

Bilden lånad från Aftonbladet. Thanks!

Lotta, kom snart tillbaka till gammelmedia. Du behövs!
(här på bild tillsammans med Kalle Jungkvist från aftonbladet.se – och därifrån har jag också lånat bilden. Thanks!)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Fredrik Wass är frilansande journalist och redaktör, bloggare och föreläsare. Han är också en enastående klok och trevlig kille. Via vårt gemensamma sociala nätverk, med bland annat jaiku som ett av naven, har jag haft glädjen att lära känna honom en smula. Det som slår mig med Fredrik är att han trots sina enorma kunskaper om internet alltid framstår som ödmjuk och lyssnande. Det är inte ofta det kommer hårda ord från honom. Nästan lite för sällan faktiskt, jag tror internet i sverige hade mått bra av en lite mer rasande bison – även om kontrasten till alla negativa besserwissers är välgörande.

I veckan kom ett av Fredriks viktiga verk i tryck. Tidningen Fokus levererade 12 sidor av honom på temat ”internet och jag”. Underrubriken är ”Nätet blev ett moln” och det känns ju onekligen bekant;) Mycket, mycket läsvärt, välskrivet och med bra personer i botten. Economist-klass! (passar på att skjuta in en länk till deras specialare om trådlöshet från senaste numret: ”Nomads at last”. Tokbra, det med. Nästan bison-klass).

Men Fredrik Wass är så mycket mer än det som syns i tryck. Han är aktiv redaktör och skribent inte bara på fokus.se utan också på internetworld.se och va.se – med flera. Men allra bäst är han i sina egna bloggar. Bisonblog är en favorit sedan länge, och där kan man just nu läsa om hur Fokus-artikeln kom till. Lite mer udda (men sjukt kul) är Bisonburgers, och den konstnärliga ådran lyser igenom på Kajen.

Nu hoppas jag bara att Fredrik får tummarna ur och skriver den där boken. Det behövs bra böcker om molnet, även ur ett svenskt perspektiv. Jag är övertygad om att han skulle skriva den bättre än någon annan.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster