facebook

You are currently browsing articles tagged facebook.

Hur påverkar sociala media den politiska debatten? Ett inlägg i denna fråga är artikeln “Mainstreaming the Alternative: Changing Media Strategies of Protest Movements” av Tina Askanius och Nils Gustafsson. Det fenomen som fångat författarnas intresse är allt fler proteströrelser och s.k. alternativa rörelser i allt större grad förlitar sig på kommersiella och icke-alternativa plattformar och kanaler för att nå ut med sina budskap. Trenden illustreras med två exempel: protesterna i samband med att Ungdomshuset i Köpenhamn revs 2007 och händelserna i samband med European Social Forum i Malmö 2008.

Vid bägge dessa tillfällen har arrangörer och medverkande utbytt information, bilder och länkar via sociala media, framför allt YouTube, MySpace och Facebook. Det paradoxala är att ingen av dessa kanaler är särskilt alternativ, snare tvärtom. Alla tre är globala och kommersiella mediasiter som dessutom förbehåller sig rätten att gallra i publicerat material och att för egen del spara och använda material som publicerats genom dem. Publiceringen i dessa kanaler kan också leda till, enligt författarna, tragikomiska resultat som att en annons om snabba SMS-lån syns i Facebooks högerkolumn när man läser en debattsida om finanskrisens orsaker och konsekvenser. För egen del kan jag snarare tycka att en sådan eklekticism kan stärka budskapet …

En annan viktigt poäng i artikeln är att de kommersiella kanalernas framväxt hos de alternativa rörelserna i mångt och mycket har att göra med deras tillgänglighet och enkelhet. Förvisso finns det ju kvar alternativa forum, maillistor etc. där såväl teknik som drift sköts “inom rörelsen” men de har inte lyckats hålla kvar användarna. Jag undrar om det är så att enkelhet och användbarhet har lättare att växa fram i kommersiella kretsar där det är viktigt att “hålla kunden nöjd” och där man inte kan förlita sig på ett ideellt engagmang. I så fall finns en del att lära för de alternativa rörelserna (och för myndigheter, ideella organisationer och bland dem som bygger intranätet m.fl.).

Vad gäller innehållet som publiceras genom mediasiterna finns mycket att fundera kring. Vem läser Facebooks loggfiler? Vad händer när sådana siter säljs till andra ägare med andra preferenser? Om det är så att en majoritet inte upplever dessa frågor som problem och om siteägarna inte utnyttjar sina möjligheter att gallra och sovra så drar jag slutsatsen att vi kanske ser framväxten av nya arenor och torg där en fri och öppen debatt faktiskt kan föras. Och varför skulle det vara orimligt?

En liten reservation som jag vill lägga in, framför allt i beaktande av att vi talar om en vetenskaplig artikel, är att meningar som “the progressive Left serve to counter the agenda of these forums with one more in keeping with notions of justice, equality and democracy” och “their shared strategies and campaigns for another, more just world order and challenge the neoliberal doctrine permeating all aspects of contemporary globalization” gör att man kan ifrågasätta författarnas distans till sitt material. Det finns säker flera än jag som anser att rättvisa, jämlikhet och demokrati är frågor som engagerar även andra på den politiska skalan.

Sammanfattningsvis är artikeln en byggsten i den pågående debatten om Internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet gynnar och utvecklar demokratin.

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Du är inte min kompis!

”40 procent av de mer avancerade internetanvändarna är kompis med ett varumärke på  Facebook. Det visar en undersökning från Razorfish som frågat amerikanska avancerade internetanvändare som exempelvis producerar eget innehåll på sajter som Facebook.”

Ovanstående citat kommer från Jajjas nyhetsbrev som kom ut förra veckan. Citatet visar på en begreppsförvirring jag stött på i flera sammanhang och som kan konfundera när man som företag eller organisation funderar på att ge sig ut i den sociala mediesfären för att trevande kommunicera på konsumenternas planhalva.

Vi ska göra en sak helt klar. För att man på Facebook ska kunna vara vän med någon måste man ha ett eget konto och skapa sig en egen profil. Som företag eller organisation är detta en stängd dörr. Man får helt enkelt inte. Därmed inte sagt att möjligheterna att kommunicera på Facebook slutar där. Facebook har öppnat möjligheten att skapa en Fan Page, en sida som i mångt och mycket liknar en vanlig profilsida men som saknar vissa funktioner. Bland annat den viktigaste, funktionen att tränga sig på i den privata sfär som Facebook för många är i och med att tillgången till information stryps.

Som företag hade det ju varit toppen att få tillgång till den information som finns på användarnas profiler. Man skulle kunna göra otroligt detaljerade analyser av personer i målgrupperna; vilka de är, vilka vänner de har, vilka typer av bilder de har lagt upp eller figurerar på etc. Men det vore alltså att gå ett steg för långt. I alla fall för de flesta skulle jag tro, även om man kanske inte tänker på det i första ledet.

Varför ska man då som företag skaffa sig en Fan Page? Jo, sedan tidernas begynnelse har vi använt olika sätt för att visa vår omgivning vilka vi är. Vi har använt allt ifrån diskreta signaler som vita iPod-hörlurar till tydligare markörer som Gucciväskor och Wu Tang- jeans som indikationer på att vi hänger med. Människan strävar efter att sätta sig i en kontext vare sig det är efter ambitionen att passa in eller att göra sitt yttersta för att sticka ut.

Självklart tar vi med oss det beteendet när vi utökar vårt sociala liv till att inkludera nätet. Det hela började med att grupper om allt möjligt, högt som lågt, skapades. Kommer ni ihåg ”F**k you, I’m from [valfri mindre svensk stad]” eller ”Alla vi som [är/har/vill ett eller annat]”? Vi visade genom vilka grupper vi gick med i var vi stod i olika frågor. Samma beteende ser vi nu med Fan Pages. Ett ganska aktuellt exempel är olika Fan Pages som vill stoppa Sverige Demokraterna från att komma in i riksdagen och genom att bli ett fan visar man hela sin vänskapskrets att man inte är främlingsfientlig. Himla fiffigt.

Överför man det till varumärken och företag har man ju, som tidigare nämnts, valt varumärken efter hur man vill porträttera sig själv. Men är vi kompisar med varumärken för det? Nej, det är vi såklart inte. Vänskap innebär att man har en tvåvägsrelation med varandra. Man förväntar sig något från sina vänner, det är ett givande och ett tagande. En relation med ett varumärke är enbart tagande från konsumentens sida. Man förväntar sig att få vissa attribut genom att associera sig med det aktuella varumärket men är sällan beredd att uppoffra annat än pengar för att få det.

Fan Pages är ett obindande sätt att visa vilka varumärken och organisationer man stödjer, eller som i exemplet ovan inte stödjer, för sitt nätverk. Vill man, kan man vara aktiv och ta del av det budskap som den aktuella Fan Pagen kommunicerar ut men för många är det bara ett passivt sätt att visa vem man är. Den springande punkten här är de som vill vara aktiva och kommunicera med ditt varumärke. De är förmodligen väldigt lojala och trogna varumärkesbärare som du ska vårda. De är dina bästa ambassadörer och ge dem lite extra kärlek som vi kallar det på nätet. Det kan till exempel vara erbjudanden, information före alla andra eller inbjudningar till produktlanseringar. Det kommer att löna sig i längden. Det enda du inte kan förvänta dig är en motprestation. För ni är inte kompisar.

Heidi Wold arbetar på Grace Communication som produktionsledare och rådgivare sociala medier. Bloggar påwww.heidisnews.se och twittrar på @heidiupdate

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(7%) (0%) (7%) (29%) (57%)
14 röster

För drygt ett år sen var jag i Oslo och gjorde ett studiebesök hos Anne Grosvold, ni vet, hon som har en egen talkshow som även har sänts i SVT. Just då jobbade jag med programmet Eftersnack i SVT, en regional talkshow som gjordes i elva editioner.

Vi hann prata lite, jag och Anne Grosvold. Hon frågade vad jag tyckte om jobbet och jag svarade att jo, det är roligt och lärorikt. Men…

- Det är svårt att göra lokal tv relevant. Eller hur? sa Anne Grosvold, som om hon läst mina tankar.

Precis. Det är svårt att göra lokal – och kanske framförallt regional – tv relevant. Den feedback jag har fått på Eftersnack har varit ljummet positiv, kan man säga. Folk har suttit och tittat lite förstrött, fått med sig tankar och bra samtal. Men inte mer än så.

Nu ska jag ju göra det igen, lokal tv. Studioprogram med gäster från Linköping och Norrköping med lokal debatt och nedslag i kulturlivet, nöjesutbudet, sportvärlden i den så kallade Fjärde storstadsregionen. Fördelarna nu är att programmet är mycket skarpare i konturerna. Vi slipper SVT:s hopplösa regionindelning. Och vi har två stora, lokalt dominerande mediehus i ryggen (Corren och NT).

Och vi har en ambition att göra programmet till en plattform för dialog, med de medel som finns. Använda sociala medier, ha ett ständigt fokus på vår transparens, aldrig sluta vara personliga, inte väja för att inkludera tittarna, eller medskaparna som man kanske borde kalla dom.

I den här processen har jag börjat fundera mer på relevans. Jag tror att många journalister (inklusive mig själv) tänker att relevans framförallt har att göra med innehåll. Alla förändringsprocesser jag har varit med om i lokala mediehus är inriktade på innehållet. Artiklarna ska vara aktuella, välskrivna, ta upp ämnen som ligger nära våra läsare.

Sällan har vi talat om relevans i termer av relation. Trots att det förmodligen historiskt sett har varit en oerhört viktig del av den lokala journalistikens existensberättigande.

Jag tänker på kollegor som har jobbat som lokalmurvlar i 30-40 år. Många av dom kan berätta om tider då folk kom in på redaktionen för att lämna in en privatannons och passade på att tipsa om nyheter, eller bara snacka med journalisterna. Det var öppnare, närmare, mer familjärt. Nu har många redaktioner låst in sig i svårforcerade medieborgar. Inflödet av folk är mindre. Den familjära känslan är svårare att hitta.

Att bygga relevans enbart på innehåll är svårt. Konkurrensen är mördande och – handen på hjärtat – finns det någon medieprodukt som vi verkligen sörjer, om den försvinner?

Jag förväntar mig inte att uträtta stordåd. Lokal journalistik består till sin natur av höjder och dalar. Och självklart är ett välgjort, välgrundat och tankeutmanande innehåll ovärderligt för att skapa relevans.

Men vi på lokala mediehus kanske behöver uppvärdera det relationsskapande. Helt enkelt jobba på att återerövra en ställning vi har haft tidigare.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (11%) (22%) (11%) (56%)
9 röster

Ny statistik visar att antalet tweets planar ut! Samtidigt ökar trafiken på Facebook igen. En trend? En störning i cyberrymden? Vad tror du? Läs hela artikeln på http://mashable.com/2009/11/12/twitter-flatline/. Alla synpunkter är välkomna!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(11%) (44%) (44%) (0%) (0%)
9 röster

Just nu håller jag på att sätta ihop en marknadsföringsplan till vårt program 30 minuter, som jag har skrivit om här tidigare.

Eftersom vi har två stora mediehus i ryggen, Corren och Norrköpings tidningar, så finns det ju marknadsföringsmuskler. Annonser i tidningen, banners och puffar på nätet, trailers i tv, kanske till och med stortavlor på stan och stripeade bilar.

Jag tänkte nog börja med att försöka slussa folk till vårt fanpage på Facebook. Sådana här företag har ju haft som policy att försöka dra all trafik till de egna webbsajterna. Men precis som många andra inser vi ju styrkan i att vara där folk redan finns. Och då är Facebook ett självklart val.

Så, första delen av marknadsföringsplanen blir att berätta om vårt fanpage, vara aktiva där och stimulera diskussion om programmet och projektet.

Även Twitter finns såklart med i planen. Jag lever redan mitt liv halvt på Twitter och önskar mig i julklapp att fler av våra potentiella tittare/användare startar Twitterkonton. Att kommunicera med så många som möjligt är drömmen.

Men jag har samtidigt en inte helt bekväm känsla i magen. Jag tänker på Jaiku-grundaren och före detta Google-produktchefen Jyri Engeström som höll en väldigt intressant föreläsning på Disruptive medias Realtime-konferens för några veckor sedan. Hans huvudpoäng var: vem äger egentligen vår identitet när vi använder sociala medier? Vi investerar det käraste vi har, nämligen tid, relationer och trovärdighet i olika tekniska applikationer. Men om företagen bakom går omkull, vad händer då med allt vi har investerat? Hur ser vi till att applikationerna är öppna och att vi som använder dom har möjlighet att påverka utvecklingen?

Diskussionen är inte ny. För några år sedan var fejans slutenhet en anledning för många att säga tack, men nej tack. Nu predikar vi de sociala mediernas överlägsenhet, i princip rakt av. Och vi inom traditionella medier ser möjligheter att nå nya grupper och öka vår relevans.

Och det är ju i sig inget fel. Frågan är bara vilket ansvar vi tar för att faktiskt granska utvecklingen, eller om vi bara hänger på den för att vi längtar så hett efter publiken.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning 30 minuter och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (17%) (33%) (17%)
6 röster

Det är uppenbart att samtalet är viktigt för oss som människor. Människor pratar, skvallrar, debatterar etc. Här finns, på en nivå, inget nytt när det kommer till vår nya mediavärld. Vi använder “bara” nya verktyg som Twitter, Facebook etc. för att föra de samtal vi ändå vill föra.

Jag vill inte här ta upp frågan om information overflow, att våra FB-vänner är något annat än “riktiga” vänner etc. Jag ser dessa frågor som varande av vad man kan kalla kvantitativ karaktär. Jag skulle här vilja lyfta en fråga som jag anser är av en mer kvalitativ karaktär.

Det jag vill peka på är att hittills har ett samtal kunnat karakteriseras av att alla deltagare i samtalet varit på samma “plats” samtidigt. Sitter vi i ett rum är det uppenbart att alla som deltar i samtalet är på samma plats vid samma tid. Om vi har ett telefonsamtal eller deltar i en videokonferens är vi också på samma “plats”: i samma telefonuppkoppling eller samma videosession. Alla som deltar i samtalet vet vilka andra som är med i samtalet och alla kan höra och tala med alla andra.

Det vi nu ser är framväxten av samtal som sker i olika grupper som överlappar varandra och där olika personer ryms i olika snitt. Ett exempel förklarar vad jag menar. Lisa och Lasse följer varandra på Twitter. Lisa postar en tweet om något. Den kan ses av Lasse och alla Lisas followers. Lasse gör en reflexion på Lisas tweet. Den kan ses av Lisa och alla Lasses followers. Bara de som är followers till både Lisa och Lasse kommer att kunna följa hela samtalet. Resten kommer bara att se delar av samtalet. Detta kallar jag för det disjunkta samtalet.

Jag vill påstå att det disjunkta samtalet är något nytt som vi ännu inte riktigt förstått finns. Jag tror många fortfarande på något sätt känner det som att om jag twittrar med Lisa så kan alla följa samtalet. Eller också bryr man sig inte alls utan ser det hela som ett samtal med bara Lisa.

Icke desto mindre kommer en uppsjö människor att få ta del, olika delar, av det samtal som pågår. Vad betyder detta? Kan de förstå samtalet? Är inte risken större att de kan missförstå samtalet? Kan detta leda till ekoeffekter?

Parallellt med framväxten av det disjunkta samtalet skapar Twitter verktyg för lägga samman delar av samtal som pågår mellan olika personer. Med hashtags (#) märker man sina tweets och sedan kan man skapa sökfönster baserat på kombinationer av hashtags. Det gör det möjligt att ta del av alla tweets som handlar om ett visst tema, en viss person, en viss händelse eller kombinationer därav. Sådana flöden vill jag kalla för konjunkta samtal.

Det märkliga är att de konjunkta samtalen initialt inte finns, dvs. talarna känner inte till varandra utan urvalet av informationsobjekt skapar samtalet. Hur utvecklas den typ av samtal?

Vad innebär det disjunkta och konjunkta samtalen för våra sätt att diskutera och kommunicera? Vilka möjligheter och faror finns? Jag kastar ut bollen nu och hoppas på feed back!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (30%) (20%)
10 röster

För några år sedan var det ett ord utan kopplingar till digitalt uppmärksamhetssökande. I dag har det blivit en självklarhet i vårt nätverkssamhälle bestående av ettor och nollor.

Jag talar om fyra bokstäver. “Poke”.

pokes

Jag vet inte om jag är den enda som drar lätta paralleller till mellanstadiet & den tid då killarna drog tjejerna i håret för att stjäla ett skratt (läs arg blick). Jag skulle vilja säga att Poke numera är allmänt känt och ett modernt Facebook-sätt för vuxna att med begränsad kreativitet (våga) påkalla någons uppmärksamhet. En lättsam och egentligen obetydlig handling utan de klassiska vuxen-relations-konsekvenserna.

Många ansträngningar har gjorts att försöka förklara “poke” – videon nedan en av mina favoriter (april 2008):

Nu lite internethistoria och tillbaks till 2007 då “poke” introducerades på våra Facebook-konton. Tråden nedan är från maj 2007 och jag tycker att den på ett fint sätt beskriver den lätta förvirring som rådde.

Q: What is Poke on Facebook? I wanna know what it is before I press it.
Answer 1:
Not much. People can see your profile if you poke them and they couldn’t before though. I think. (Reply: Oh, that seems like a bit of a waste of time then).
Answer 2: An intriguing flirting device (to members of the opposite sex)

Answer 3: I’m curently engaged in a poking war. everytime one of us logs on, we have a poke from the other. I see no end to this conflict
Answer 4: I’ve never been poked.

Så publicerade Facebook själva en förklaring @ “FAQ section”: When we created the poke, we thought it would be cool to have a feature without any specific purpose. People interpret the poke in many different ways, and we encourage you to come up with your own meanings.”

I början av oktober -09 hände dock någonting som lite grann rubbade vår syn på poke som oskyldigt tidsfördriv.

Bild 3

Expressen.se; “Shannon Jackson, 36, i USA har gripits efter en “poke” på Facebook. Den annars oskyldiga hälsningen tolkades som stalkning.” Storyn bygger på att Shannon Jackson under inga omständigheter fick kontakta en viss Hannah – men att Shannons “pokning” av Hannah nu juridiskt klassats som “hot/trakasserier”. Ett övertramp som kan komma att innebära upp till ett års fängelse och 20 0000 20 000 sek i böter.

Synen på ett oskylidigt pokande blir därmed inte längre gällande. Kanske bör vi istället luta oss mot följande antagande: Poke – ett modernt Facebook-sätt för vuxna att dra varandra lite i håret. Men där vi – som vanigt – får stå till svars för eventuella konsekvenser av vårt agerande.

// Judith Wolst (Som faktiskt själv gladeligen pokar sina vänner någon gång emellanåt.)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (25%) (75%)
4 röster

I veckan spelade jag och vår eminentet sändningsproducent Mikael Landelius in en trailer för vårt tv-program, som nu har fått namnet 30 minuter. Eftersom varken studio, grafik eller jinglar är färdiga så gjorde vi en väldigt enkel trailer, ni får gärna kolla in den:

Som ni ser så har jag valt att fokusera på sociala medier som verktyg för att komma i kontakt med mig. Inte med redaktionen, utan med mig. Mina argument är följande:

  1. Genom att redan i trailern berätta att vi finns på Facebook och Twitter så anger vi riktningen: vi vill vara på nätet, där ni är.
  2. Genom att använda mig själv som verktyg istället för att fronta själva företaget så anger vi en relationell ton.  Det är inte loggor och slogans som talar. Det är en person.
  3. Mail – Facebook – Twitter verkar vara en rimlig ordning. Dom allra flesta använder åtminstone något av verktygen.

En del som har sett trailern tycker att den också hintar om att äldre människor inte är välkomna. Eftersom vi inte berättar var man kan skicka sitt brev eller ringa så utesluter vi människor – framförallt dom som inte finns på nätet.

Min ingång i det här är att dom som vill skicka brev och vykort, dom har vi redan. Många av dom är trogna prenumeranter på våra tidningar. Att däremot skapa relationer med dem som finns på nätet är något vi inte kan negligera. För att se till att vi är relevanta – på lång sikt.

Och visst, man hade kunnat trycka på både sociala medier och traditionella kontaktvägar. Men det hade inte angett en lika tydlig färdriktning och positionering.

Rätt eller fel, vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (38%) (0%) (63%)
8 röster

Ja, jag är frälst. Omvänd. Junkie, till och med. Twitter- och facebook-knarket rinner i mina ådror.

Att jag sen råkar vara journalist och nånstans ser att oj, det här kommer nog att påverka mitt sätt att jobba gör att ja, jag brinner.

Så nu ska jag göra ett tv-program och håller envist fast vid att man inte kan dra igång ett medieprojekt idag utan att förhålla sig till – och utnyttja – den sociala webben.

Min vision är att göra en lokal journalistisk produkt som utsätter sig för den kraft som finns hos dom vi traditionellt kallar tittare/läsare/användare. Utsätter sig för – och formas av – smekningar,  slag, famntag och omruskning.

Men just nu är jag inne i en svacka. Jag tror på idén, men hur mogna är de sociala medierna, lokalt? Går jag ut och frågar på stan här i Linköping/Norrköping så är det ändå försvinnande få som har ett konto på Twitter. Många har ett på fejan, visserligen, men hur många av dom är intresserade av det lokala (dom säger ju upp tidningen på löpande band)?

Vi har ju sett hur till exempel tidningen Dagen har använt Facebook i kontakt med läsarna. Men det är ändå en rikstäckande tidning, nischad mot människor som ofta är oerhört engagerade i sånt som just Dagen tar upp.

Men lokalt? Går det att skapa ett engagemang kring lokal journalistik nu, idag, i just Linköping och Norrköping?

Jag jobbar som om att det går. Jag står envist upp för min vision när människor runt omkring mig säger att ”hördu, du har nog felbedömt situationen. Sända live på nätet? Hur många tror du bryr sig? Hur många tror du vill interagera? Du kommer att sitta där och lägga en massa energi på några ynka personer. Massorna når du inte.”

Och visst. Det här är en bransch som är besatt av volym, eftersom det är en viktig del av själva affären. Volym, trafik, räckvidd, upplaga. I det perspektivet kan man ju ifrågasätta om det är smart att satsa på sociala medier lokalt.

Nu ska vi ju inte bara satsa i sociala medier. Vi ska ju göra helt vanlig traditionell tv också. Men för att behålla fokus (eller snarare dubbelseendet) behöver jag landa i att ja, det är en bra idé att jobba med integration av sociala medier. Även om det fortfarande är lite omoget här och där.

Vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon bloggar om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (14%) (55%) (14%) (18%)
22 röster

Framåt småtimmarna den 3 Nov 2008 stod det klart att Barack Hussein Obama skulle bli USA:s 44:e President. Internet Key To Obama Victories, Barack Obamas Internet Campaign Magic Revealed: The Machinery of Hope och How Obamas Internet Campaign Changed Politics är några av rubrikerna från 08 som beskriver hur hjärtat i kampanjen låg hos nätet och på sociala medier. Kampanjen skapade relationen politik och sociala medier och den är numera under ständig analytisk granskning till förmån för hur sociala medier kan främja politisk debatt. “Hur har politiskt kampanjande och politisk kommunikation förändrats efter Obama och Piratpartiets framgångar, och vad händer i det svenska riksdagsvalet 2010?” Det var en av frågeställningarna som man ställde sig under konferensen “När tekniken förändrar politiken” för ett par dagar sedan. Att Obama 08 har förändrat sättet att föra debatt på är solklart. Men hur?

Obamas team Facebookade, Twittrade och YouTubade friskt under hela valrörelsen (och gör fortfarande). I och med valsegern visade inte bara Obama och hans politiska marknadsföringsposse med Chris Hughes i spetsen, styrkan med sociala medier som språkrör. Deras interaktionskampanj på webben väckte opinionen, interaktionen och kommunikationen mellan politik och väljare, åsikt och verkan. Obama blev med det en ledare i realtid och den första webboptimerade Presidenten. Reaktionerna och efterföljarna lät inte vänta på sig och Mona Sahlin har desperat försökt adda honom på Facebook sedan dess.

Man pratar ofta om hur sociala medier inte är några säljkanaler men det är bara delvis sant. För man säljer in ett varumärke och en relation som på lång sikt fungerar till att underbygga gemensamt utbyte via kommunikation och dialog. Valutan är relationer. Sociala medier säljer företaget, normen eller värderingen snarare än produkten. I fallet med Obamas kampanj sålde de inte en president utan värderingar som öppenhet, interaktion, dialog och engagemang. Obamas ansikte var en logga som ju mer kampanjen fortgick  förvandlades till ett varumärke byggt på närhet, medmänsklighet och hopp. Verktygen som snickrade ihop den mosaiken av värdeladdningar var bland annat de sociala medierna.

Under Bush-regimen hade USA präglats av  den ena katastrofen efter den andra. Det som 11:e september och Irakkriget fick inleda togs över av lågkonjunkturen och den ekonomiska krisen. Obama blev motpolen – Stålmannen som ska reda upp det Lex Luthor har ställt till med. Is It a bird? Is It a plane? No It´s Barack Obama.

Barack Obama election speech:

“If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders are alive in our time, who still questions the power of our democracy, tonight is your answer.”

Och…

“It´s the answer spoken by young and old, rich and poor, democrat and republican, white, black, Hispanic, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled – Americans who sent a message to the world that we have never been just a collection of individuals or a collection of red states and blue states; We always are and always will be The United States of America.”

Inom marknadsföring finns det tre enkla grundregler som man ska tänka på om man vill tilltala med sitt budskap. 1) Vad vill jag säga 2) Hur ska jag säga det 3) Genom vilka kanaler.

vad säger han? Barack Obama pratar om hopp och om att resa sig ur askan i en tid när det behövs som mest. Men vi reser oss inte själva utan tillsammans. Budskapet är anpassat efter en verklighetsuppfattning där USA letar efter en ledare som står för något annat än Irak och ekonomisk kris.

Hur säger han det? Genom att vara den förste svarta presidenten i USA:s historia. Vad signalerar det om inte förändring, hopp och en ny början. Inte minst för han tankarna till Martin Luther King och talet “I Have a Dream…”

Genom vilka kanaler? Sociala medier minskar avståndet mellan sändare och mottagare. Det Obama-establisimanget gör genom att synas på Twitter, YouTube och jada jada jada  är att prata till användarna och väljarna genom kanaler som i grunden står för vad Obama vill förmedla genom sin kampanj. Gemenskap. Dessutom visar han en teknisk kompetens och en framåtsträvan i hans engagemang för nätet vilket påvisar viljan att utvecklas och arbeta för innovation snarare än att motarbeta den. “The Time for action is now!”

Sociala medier är kanaler som förmedlar allmänhetens gräsrotsperspektiv på världen. Vi vill prata, umgås, skratta, gråta, byta erfarenheter, intressen, normer och värderingar. Obama har tryckt in gräset i käften på politiken i och med sitt engagemang för de sociala kanalerna. Han har tagit den från de politiska över och underhusen och infört politiken i allmänhetens statusuppdateringar. Vill man nå människor behöver man inte sträcka sig långt, men man måste göra det rätt och se till att man står på samma nivå. Rätt just nu var en mörkhyad man som driver en politik som förespråkar engagemang och gemenskap genom internet och sociala kanaler. Det är rätt på så många områden att jag inte ens vet var jag ska börja. Men ha inga illusioner, Obama är ett varumärke. Att han belönades med Nobels fredspris är ytterligare ett steg i att stärka det varumärke som kommit att bli synonymt med hopp. Barack Hussein Obama har optimerat sig nätet för världen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(9%) (64%) (9%) (18%) (0%)
11 röster

Om 60 dagar har FN sin stora klimatkonferens COP15 i Köpenhamn. Så här står det i dagens nummer (8/10-09) av City Helsingborg: Barnens Framtid står på spel- Skåningarna har ingen koll. Tydligen har bara 3 av 10 skåningar någon som helst aning om FN:s klimatkonferens. Problemet är lite större än så skulle jag vilja säga.

5913 stycken följer COP15 på Twitter.
9855 stycken följer COP15 på Facebook.
2286 stycken följer COP15 på YouTube.

För att sätta detta i perspektiv ska det nämnas att HM har 13 921 medlemmar bara på Twitter.

COP15För mig är detta väldigt nedslående siffror för något som rör en global angelägenhet. Är det dessutom inte fruktansvärt nedslående siffror med tanke på sociala mediers möjlighet att engagera, involvera, interagera och upplysa. Vi sitter på en informationsguldgruva utan att veta om det. Jag kan inte tro att en sådan här viktig fråga bara engagerar sammantaget 18 054 personer på alla de största sociala nätverken ihop. Exemplifierade inte Obama fördelen med sociala medier som debatterande språkrör i förra årets valkampanj? Har inte Al Gore belyst miljöhotet i filmen ”An Inconvenient Truth?” Ändå hittar inte människor till COP15 sociala profiler. Detta säger mig framför allt en sak. Organisationer inser vikten av sociala medier som interaktionsverktyg med opinionen men de vet inte hur man dirigerar dit trafiken.

En annan notis i City Helsingborg berättar hur tidningen nu når 193 000 personer varje dag. Samtidigt finns det inte en ända länkadress till COP15:s hemsida, Twitter, Facebook eller YouTube-profil i samband med artikeln. Hur många av City Helsingborg, Lund och Malmös läsare har inte ett konto på Facebook, Twitter eller YouTube tror ni? För att inte tala om hur många av Sydsvenskans eller Svenska Dagbladets läsare som sitter på en social profil? Statistiken på hur många av en dagstidnings läsare som finns på olika sociala nätverk blir plötsligt väldigt aktuell i dagens webblandskap när det kommer till att bredda nyhetsförmedlingen.

Det finns en otrolig och ännu ganska outforskad möjlighet i att kombinera gammelmedia med nya kanaler, till exempel just genom att dirigera läsarna från papper till nätet. Skåningarna har ingen koll? Nä men från och med idag har tydligen 193 000 människor det så varför stanna vid papper och trycksvärta. Dirigera dem till de sociala profilerna och ge nyheten ännu en dimension som föder dialog, interaktion, upplysning och engagemang.

Vi måste ge de sociala kanalerna en möjlighet att göra det de verkligen är bra på, nämligen upplysa opinionen. Det är ofta en fråga om svart eller vitt för människor, sociala medier eller inte? Styrkan ligger i samarbetet och möjligheten att ge fler dimensioner till tidigare endimensionella nyheter. Skåningarna har ingen koll säger City Helsingborg. Världen har ingen koll säger jag.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(29%) (14%) (14%) (0%) (43%)
7 röster

Den 9 oktober 2008 var början till slutet för svenskfalangen av Jaikuimperiet. Google köpte mikrobloggen Jaiku och osäkerheten var mycket stor kring vad som nu skulle hända. Den finska mikrobloggtjänsten hade få men extremt aktiva användare på den svenska webbscenen, men konkurrerande tjänster blev med ens intressanta, delvis på grund av driftstörningar på Jaiku under samma period. Vilken sajt satt på det sociala esset i rockärmen som kunde vinna flest användare? Twitter, Bloggy eller Facebook?

I det här inlägget vill jag belysa hur en social bubbla uppstår, hur snabbt den spricker och hur gemenskap är det som håller den samman, långt utanför de sociala sajternas utvecklingsavdelningar.

Jyri EngeströmI februari 2006 grundades mikrobloggtjänsten Jaiku. I december samma år stod sociologen och webbentreprenören Jyri Engeström på MSN Innovate-seminariets stora scen och berättade om vårt behov av att visa omvärlden vad vi tänker på, var vi är, vilka vi träffar och hur vi mår. Inte otippat spådde han att jodå, inom kort kommer vi att börja använda tjänster som löser just detta kommunikationsbehov (få i publiken kände då till att Jyri Engeström var grundare till Jaiku).

Samma år startades även det redan från början mer populära Twitter. Och under sommaren och hösten 2007 lärde sig svenskarna sjunga mikrobloggens lov genom något så enkelt som en statusuppdatering på Facebook. För i dess renaste form är Facebooks statusuppdatering just en mikroblogg.

Så kom våren 2007 och ett fåtal hängivna användare hittade varandra på Jaiku. Det var ett hundratal personer där många kom från web-, media- och it-branschen. Det som från början var ett löst sammansatt nätverk i bloggvärlden med sporadiska bloggträffar eller konferensmingel blev nu ett realtidsflöde där ett antal människor började följa varandra i det dagliga livet. Våg efter våg av användare sköljde in över Jaiku-servrarna. Många övergav tjänsten direkt, men allt fler stannade kvar och bildade det som från början skämtsamt kallades Bubblan.

I Bubblan visste människor mer om varandras dagliga liv än vad deras egna släktingar och vänner fick reda på. Från morgon till kväll. På jobbet och på fritiden. Till vardags och till fest. Inget ämne var för litet eller för stort för att avhandlas i de långa diskussionstrådarna som snabbt kunde komma upp i 30-40 kommentarer per inlägg. En timmes driftavbrott var en evighet och det var här de relationer byggdes som vi ser frukten av idag.

Hela tiden fanns en nybyggaranda. En känsla av att ha hittat ett nytt sätt att kommunicera, som trots att de flesta användare varit på nätet i många år, inte funnits tidigare. Från början var tjänsten öppen för vem som helst att använda och även kommunikationen i trådarna var öppen. Ändå upplevdes ett tydligt men tyst samförstånd över att tillhöra en grupp bland grupper, en klick bland klickar. Bubblan välkomnade alla nya användare med grundinställningen att nätet i grunden var något positivt och fascinationen för nya fenomen och tjänster genuin. Missförstå mig rätt. Det gick aldrig att registrera sig eller officiellt “gå med” i Bubblan. Den bara fanns där. Självarrangerad och klar. Om du kände dig som en i Bubblan så var du det. Detta fenomen skiljer sig från slutna mailinglistor i stil med Alexander Bards Elit-lista eller de tidiga nätentusiasternas Trafik. Även journalister började använda sig av kanalen. Internetworld var en av de första tidningarna som hade en “redaktionsjaiku” för att släppa in läsarna i redaktionens diskussioner.

I nästan 1,5 år hade jag dagligen följt mina kontakters liv från första raden och lärt mig uppskatta de dagliga diskussionerna. Det fanns till och med en Jaiku-bibliotekarie som gick in och hjälpte till när det saknades länkar och referenser. Och ibland slöt sig Bubblan samman och gjorde saker som att intervjua Google om Google. För att inte tala om alla offlinemöten, middagar och events som avlöste varandra i tät ström. Kanske var kopplingen till det som hände i den fysiska verkligheten en av de största aha-upplevelserna. Det socialiserades som aldrig förr. Det här har Tim Harford skrivit om i Wired. Han menar att det är kombinationen av off- och online-aktiviteter som ger störst utväxling socialt.

“communications technology and face-to-face interactions are complements like salt and pepper, rather than substitutes like butter and margarine. Paradoxically, your cell phone, email, and Facebook networks are making it more attractive to meet people in the flesh.”

Engagemanget i Bubblan skapade avgränsningen, men gjorde  den också sårbar. Det märktes inte minst de där veckorna i oktober 2008. Helt plötsligt skakade marken under Jaiku-användarnas fötter. Dels hade den svenska utmanaren Bloggy med Jonas Lejon i spetsen dykt upp, och dels hade Jaiku både sålts till Google samt haft en del driftproblem. Samtidigt gjorde Twitter stormsuccé i USA vilket fick svenska medier (sociala och traditionella) att rapportera om “den nya kommunikationskanalen”. Var skulle vi nu ta vägen?

Det som sedan hände var ett tydligt exempel på att sociala sajter aldrig är starkare eller bättre än deras användare. På några veckor gick Bubblan över i ett flyktigt tillstånd att liknas vid en gas, som spreds över ett gäng olika sajter. Ett tag trodde jag att Bloggy var det nya Jaiku. Men både Facebook och Twitter tog över många av de diskussioner som tidigare skett på Jaiku, och det var bara att inse att inget skulle bli sig likt. Därmed inte sagt att det blev sämre. Bara mer, oftare och på olika platser. In kom proffsdebattörerna och krönikörerna. Deras uttryck passade alldeles utmärkt ihop med 140 teckens begränsning och den numer porösa Bubblan såg sig debattera med Fredrik Virtanen eller Alex Schulman ena dagen för att nästa dag ge sig i kast med en ytterst nischad frågeställning om bästa upplägget på en social mediestrategi, eller koktiden på en chili. En viss splittring uppstod.

De ursprungliga Jaikuanvändarna fick nu lite småbittert se hur den sämre, men långt mer populära tjänsten Twitter spred sig och blev en media darling även i svenska mediehus. Realtidswebben var här och det företag eller organisation som inte hade ett Twitterkonto var inte värd ens en EpiSever-installation. Innerst inne visste Bubblan att det aldrig hade handlat om verktyget (Jaiku) eller plattformen (Internet). Nej, det hade handlat om glädjen i att hitta synkrona tankemönster hos andra människor. Och hur kunde någon förnekas den upplevelsen?, ett kitt som alla sociala sajter slåss om, och som bara uppstår i mötet mellan människor, på nätet och offline. Jaikus grundare Jyri Engström brukar prata om sociala objekt och sociala noder. De sociala objekten är det vi samlas kring på nätet (bilder, filmer, blogginlägg, artiklar) och noderna är de människor i vårt nätverk som alstrar och förmedlar innehåll vi litar på. Trendsättare kan man kanske säga.

Jag börjar mer och mer tro att nyckeln för den framgångsrika sociala tjänsten ligger i användargruppens sammansättning och fördelning, snarare än hur kraftigt det sociala objektet pockar på vår uppmärksamhet. Om rätt människor finns på plats för rätt användare behövs inte mycket mer än en enkel gästbok för att engagemanget ska ta fart. Och givetvis landar det i förtroendet för varandra. Ett förtroende som automatiskt kommer att sträcka sig utanför det digitala rummet om rätt förutsättningar (se ovan) finns.

Vi föredrar att vara nära de människor vi tycker om. Tekniken gör det möjligt att hålla kontakt med fler, träffa fler och skapa en känsla av samhörighet. Men resultatet blir ofta fler möten i den fysiska världen snarare än en höjd digital närvaro. Bubblor handlar om mer än genomskinliga väggar och avgränsade världar. Det handlar om en förhöjd verklighet. Ett “på riktigt” som är lite bättre än tidigare.

Bubblan är död. Länge leve Bubblorna.

bubblan-irl

En bubbla i verkligheten? Bild från sommarens Sweden Social Web Camp på Tjärö.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (8%) (4%) (23%) (65%)
26 röster

Nyttan med sociala medier diskuteras överallt. Det surrar i print och webben, på bloggar och i forum, i krönikor och på sociala nätverk. Diskusionerna handlar ofta om dialog och realtidkommunikation, kunddatabaser och tillgängligheten av psykografiska data. Andra ord och termer som ständigt används för att beskriva nätets sociala revolution är: relevanta kunder, tvåvägskommunikation och det faktum att nätet förvandlat kunder till producenter snarare än anonyma konsumenter. Interaktion har blivit ett ledord.

Jag känner till allt detta för jag har själv hjälpt till att sprida budskapet. Jag har spridit och befunnit mig i det så mycket på sista tiden att jag börjar bli trött på mig själv. Denna posten handlar om något mycket viktigare, där vi skulle ha börjat från första början. Varför förstår inte många av företagen? Vad är det ni undrar över? Hur kan ni inte se nyttan?  Jag har äntligen förstått varför de inte förstår. Allt börjar med en mycket enkel fråga från deras sida som man hör varje gång man pratar om social media: Hur tjänar vi pengar på detta?

Hela västvärlden är byggd på ett monetärt system. Vår kultur är i grund och botten pengar. Pengar är västvärldens blod och det ekonomiska systemet är blodådrorna som valutan färdas igenom. Nu pratar jag inte bara om företagen utan om hela det system, den kultur och föreställningsvärld som våra kapitalistska institutioner har byggt upp sen både innan och efter den industriella revolutionen. Missförstå mig inte. Det sista jag vill är att sätta ett politiskt ställningstagande på denna posten. Det handlar inte om höger eller vänster utan kort och gott om kapital. Det handlar om västvärldens existensialism och vad den har grundat sig på i 2000 år. Nämligen pengar och strävan efter välfärd.

Så jag frågar igen. Är det då konstigt att företag, pampar och marknadschefer undrar var pengarna finns i ett tankesätt som plötsligt handlar om fri distribution av tjänster? Den digitala sfären förvandlas ju trots allt mer och mer till en värld där vi vill dela med oss av information. Utan en tanke på pengar ger människor plötsligt varandra tips om ditt och datt på sociala nätverk, delar med sig av länkar, bloggar och tankar, tips och trix. Vi lägger ut filmer på youtube, bilder på flickr och licenserar det ena med det femte med en CC-licens: “Du är fri att distribuera materialet hur du vill”. Det ända vi begär att du creddar författaren, fotografen eller kreatören. På nätet har dialog, kommunikation och viljan att dela med sig bara för att man kan blivit det nya ställningstagandet. Gemenskap är den nya valutan på nätet. Vi bidrar och får bidrag tillbaka. Och detta av ingen annan anledning än för att möjligheterna och verktygen finns. Tänk då vad människan hade kunnat åstadkomma med samma möjligheter i den fysiska världen. Men för att nå dit måste vi gå djupare och längre än till hur Volvo ska kunna finnas på facebook. Det handlar om att förändra ekonomin.

Förstår företag och industrier detta? Nej det är klart de inte gör. Och det är inte för att de är dumma, naiva, obildade eller kapitalistiska svin som vänstern säkert skulle uttrycka det. Det är för att vårt samhälle och samlade kultur i grund och botten är byggt på pengar och hur man får mer av dem. Pengar är vår religion och det som ger näring åt hela vårt sätt att leva. Man kan hata eller älska det, men så är det. Sociala medier kommer inte att slå igenom på riktigt förrän vi förstår att facebook, twitter, youtube och bloggar i första hand inte är teknik utan tjänster som representerar de första stapplande stegen mot en ny filosofi, en filosofi som går tvärt emot allt som varit sant för västvärldens samlade kulturella arv i två millenie.

Den dagen då den nya socialfilosofin gått hand i hand med ett par generationsskiften och den har börjat rota sig i vår kultur kommer vi se en förändring. När barnen som växt upp med nedladning och fri distribution av tankar, tjänster och produkter, sätter sig på VD:posterna runt om världen så har den industriella revolutionen sagt sitt. Värdet i att bygga relationer genom dialog och tankegången bakom ge och ta kommer att spela roll igen. I detta avseendet är tekniken vår räddning. Människan behöver verktygen, möjligheterna att förändra världen, då gör hon det också. Jag längtar tills den dagen kommer. Jag kanske är naiv men utgår man från allt det jag har skrivit så är den UGC-filosofi som genomsyrar nätet idag en chans till en verklig förbättring. Al Gore pratar om miljöhotet i sin “An Inconvenient Truth” och det är gott och väl. Men glöm inte varför fabrikerna, oljeborrarna och miljöutsläppen finns där från första början. Just det, pengar. Det farligaste miljöhotet idag är pengarnas dominerande roll i samhället. En ekonomi med en valuta som grundar sig på mänsklig  interaktion är ett länge efertraktat ljus i tunneln. Det är det facebook, linkedin och alla andra sociala nätverk kan ge oss i det stora hela. En humanekonomi där människor och våra omgivningar spelar roll igen. De sociala nätverken är digtala banker som förvaltar relationer.

“Objektiv information är omöjlig att få av de stora mediainstitutionerna i dagens samhälle. Detta är tjusningen med internet. Establisimanget har tappat kontroll tack vare det fria informationsflödet på nätet. Vi måste skydda internet hela tiden, eftersom det är vår räddare just nu.” – Zeitgeist Addendum

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (8%) (0%) (17%) (75%)
12 röster

2007-03-03. Det var dagen då jag gick med i Facebook. Jag jobbadeCNET News.com i San Francisco och skulle göra research för en story som sedermera blev “A sunny hiring time for talents”. Till den behövde jag collegestudenter, men jag var för gammal för att hitta dem.

Min unga och fräcka TV-tjej-kollega, som knappt gått ut college, kom förbi och sa: “använd Facebook”. Ok, sa jag oförstående. Jo, jag hade hört talas om Facebook, jag var ju ändå i Silicon Valley. Men ändå. Hur skulle jag hitta studenter där. “Använd mitt nätverk”, sa hon.

Sagt och gjort. Jag hittade ett antal studenter att intervjua, men sen lät jag i princip mitt Facebook-konto vara i några månader.

Att skriva den här posten har varit en resa bakåt i tiden. Det tråkiga är att jag har raderat en del av mina egna spår. Men jag tror anstormningen började så smått i maj, juni, juli 2007 för att sedan kulminera i augusti och september. Några gånger kunde jag vakna på morgonen i San Francisco och ha hundra friend requests från vänner i Sverige i inboxen. Som från ingenstans fanns hela mitt nätverk på Facebook.

Vad var det som hände?

Facebook gick från att vara en nätverkssajt på Harvard till att bli ett globalt internetfenomen och företaget har en relativt lång historia i internetsammanhang. I februari 2004 lanserades Facebook av Mark Zuckerberg, Dustin Moskovitz, Chris Hughes och Eduardo Saverin från deras studenthem på Harvard. Nätverket spreds bland amerikanska college och universitet, men den 26:e september 2006 öppnades det upp för allmänheten. I december 2006 nådde sajten 12 miljoner aktiva användare. Och idag har den drygt 300 miljoner aktiva användare varav 2,5 miljoner av dem är svenskar (allt enligt Facebooks egna uppgifter).

I oktober 2007 lämnade jag USA och började som journalist på affärstidningen Internetworld. Då låg Sverige på fjärde plats över att ha högst Facebook-penetrationen i världen. Jag kom till en tidning som tog en position i det fenomen några kallar den svenska Facebook-vågen. Facebook hade då nått riksmedia och de frågade i sin tur oss.

“Det var då, direkt efter semestern, som Facebook slog till med full kraft. Tidningarna började ringa och undra vad som var på gång. Frågorna var betydligt fler än svaren. Det visade sig snart att de få som med trovärdighet och auktoritet kunde uttala sig om trenden bakom Facebook var just vi på Internetworld. Under de första månaderna på hösten var det få tv-soffor som vi på Internetworld inte satt i. Varje radioprogram med självaktning körde ett eller flera inslag om Facebook-trenden. Internetworld var en stående gäst. Stora som små tidningar ville berätta om sociala medier.”

Så skriver Internetworlds chefredaktör Magnus Höij i tidningens bok: Facebook-febern – hösten då sociala medier på allvar tog plats i debatten.

Det var Fredrik Wass (“Mr Facebook” även kallad), då redaktör på Internetworld, som svarademånga av mediernas frågor. Det diskuterades allt från varför nätverket blivit så stort till om man ska våga vara privat på nätet.

Så här skriver Fredrik Wass i en kommentar på sin Bisonblog: “Grejen med Facebook är spridningshastigheten och flödena. Aldrig tidigare har så breda användartyper använt en och samma nätverkssajt.”

Det var ett nätverksbyggande som funkade. Sociala medier låg i tiden och det hjälpte till. Men på Facebook, till skillnad från vad man var van vid tidigare, registrerade man sig med sitt riktiga namn. Det gjorde att det gick lätt att hitta folk och nätverket växte vidare snabbt och organiskt. Där ens vänner var, där ville man själv också vara.

Facebook påverkar alla – privatpersoner, stora och små företag och nya och gamla medier. Idag är det lika mycket mediernas vän som deras konkurrent. Jag berörde det i min bloggpost om lokaltidningarna i SvD.s:es bloggstafett förra veckan. Att nätverk som Facebook och Myspace upptar människors tid och att det kanske är dit man istället söker sig för att hålla koll på lokala händelser. Samtidigt är det ett av de ställen medierna kan bevaka snacket som går, där de kan göra research och kontakta intervjuoffer, där de kan sprida artiklar och blogginlägg och därifrån de får mycket trafik. Men framförallt där de kan träffa sina läsare. Emanuel Karlsten på Dagen berättar här om hur Facebook blev en av de viktigaste medarbetarna på tidningen.

Det fanns dock en tid när vi pratade om att Facebook var på nedgång. Internetworld intervjuade IDG-folk i webb-tv inslaget “Backlashen för Facebook har börjat” i början av 2008. Jag var en av dem som svarade på frågan om Facebook skulle vara på dekis i december 2008.

Jag svarade ja och trodde kanske att engagemanget skulle flytta någon annanstans.

Linus Larsson på Computer Sweden hade rätt. Jag hade fel. Nätverket har inte flyttat ut och Facebook är inne i den andra vågen. Engagemanget är starkare och aktivare än någonsin. Facebook fortsätter att vara mainstream, det är dock inte lika populärt bland de unga, men det berör ända upp i åldrarna. Nu finns till och med min mamma där.

Miriam Olsson är journalist på affärstidningen Internetworld och skriver om digitala affärer. Hon bloggar, twittrar och är en Geek Girl.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (17%) (11%) (28%) (44%)
18 röster

Kärlek börjar med bråk. Sociala medier konkurrerar med mer traditionella metoder. Det är antingen print eller webb, hemsida eller social profil, facebook eller www.whatever.com. Så känns det i alla fall. Antingen heter det “sociala medier är ett jävla gissel! Förklara för mig var affären finns? var tjänar vi pengar?!” eller “sociala medier är framtiden, pappret är dött, allt handlar om interaktion. Leve sociala nätverk och cloud computing. Död åt hemsidan!”. Arrrrghh sluta bråka! Förstår ni inte att ni älskar varandra!?

Sociala kanaler och traditionella principer är marknadsvärldens ying och yang. Idag är situationen helt enkelt som sån att de förstärker, inte motsäger varandra. Det gör mig lika glad varje gång det dyker upp en hybridkampanj mellan nya och traditionella medier. Det är bara att acceptera, båda formerna har sina fördelar respektive nackdelar. Lika lite som facebook, sociala nätverk och web 2.0 är en lösning på alla världens problem, lika lite kan gammelmedia lösa dem. Jag är ledsen men sten och griffeltavlor har inte bäst frekvens och räckvidd längre.

Nej, sociala medier är inte en garanterad framgångsutopi för ditt företag. Nej, internet är fortfarande inte bara en trend, NEJ det räcker inte att skaffa ett konto på Twitter  för att man ska kunna säga att man har en social kommunikationsstrategi.  Kombinerar man däremot griffeltavlan med möjligheten till närmast oändlig interaktion och tvåvägskommunikation, ja då jävlar börjar det hända saker. Varför? Jo för att människor känner sig hemma samtidigt som det erbjuds något nytt och spännande. Det är lite som att hoppa bungy jump och landa i sin egen säng. Hybridkampanjer is the shit! Här är exempel:

1) Eniro/Tv-reklam + MySpace + blogg

2)

digital annons

Face it. Tv:n eller papperstidningen flyttar inte ur huset än på ett tag, däremot är människor sjukt trötta medierna som reklamkanaler. Det är inte mediet som kanal som är problemet utan hur de förmedlar innehållet. Det som händer när man kombinerar en traditionell TV-reklam med en länk till sociala medier och webben är att man tillför ytterligare en dimension till något som tidigare var platt och livlöst. Om olika medier konvergerar (webb och TV, radio och TV etc) borde inte principerna för hur man talar via dem också göra det då?

Titta på bilden och filmerna ovanför igen och förklara för mig varför detta inte är briljant? Företagen kombinerar analogt med digitalt, print med webb, folket med företaget och tradition med innovation. Företaget som lyckas kombinera en bra TV eller printreklam med sin sociala profil har vunnit i min bok. Folk har alltid letat efter framgångsrecept inom det ena med det femte. Allt jag har att säga om det är att mellanvägen är sjukt underskattad. För mig handlar det inte om det ena eller det andra, utan om kreativiteten att kombinera de lärdommar historien ger oss med styrkan i framtidens innovation.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (15%) (15%) (69%)
13 röster

Det börjar dra ihop sig till nästa steg för Mindpark. Bloggteamet värmer upp backstage, och snart ska sajten filas till. New mission statement på g;)

Men jag vill också se till att vi blir 100 fans här, så att jag kan se till att övertyga Facebook om att det är vår Page som ska ha /mindpark och inte David Borg

Uppdatering: Facebook är blixtsnabba. Det är andra gången jag har med dem att göra, och det är andra gången de löser frågan inom ett par timmar. Nu är facebook.com/mindpark i rätt händer ;)



Klicka dig in på Facebook och bli ett fan. Please!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(13%) (19%) (38%) (6%) (25%)
16 röster

Har man tagit fan i båten får man ro honom i land. Så är det bara, och det gäller även i de sociala medierna. Det är alltid lätt att kicka igång ett initiativ, men tyngre att fullfölja. ”Att göra en @MSahlin” lär bli synonymt med det här fenomenet – alltså att starta en aktivitet i ett socialt medie med buller och bång för att sedan snabbt krokna och tyna ut. Döda webbplatser har kallats för informationskyrkogårdar, det här är värre. Man bygger relationskyrkogårdar.

I de traditionella medierna gick det ganska väl att komma undan med det. Om man slutade skriva, så syntes det inte på samma uppenbara sätt. Det gick liksom inte att på ett enkelt sätt konstatera, med ett dagligt musklick, att det inte hänt något. Men med ett twitterkonto, en facebook-sida, eller en blogg blir det pinsamt påtagligt när det inte händer något. Och vill man göra det ännu mer påtagligt att man inte förstått så kan man dessutom välja att aktivt ignorera sin crowd. Genom att inte ta del av konversationen bygger man en relationskyrkogård.

Låt mig belysa det med ett färskt exempel. Erik Olsson är en pigg mäklare. Deras marknadsföring liknar ingen annans och de har verkligen förmågan att ”push the envelope”. Aktiva både på nätet och i alla andra kanaler har man visat att man vill vara med där det händer, och där publiken finns. Därför var jag inte förvånad, men entusiastisk när man gjorde en satsning på Facebook med sitt projekt ”Kryddfabriken i Malmö”.

Det är ju egentligen alleles självklart. Ska du bygga om en fantastisk gammal fabrik till bostadsrätter så ska du givetvis engagera eventuella köpare så tidigt som möjligt. Kryddfabriken har förutsättningar att trycka på alla knappar och att kittla alla sinnen, och det märks också på den spridning som projektet fått. Skånska Dagbladet och Mixmegapol har pratat om det, och deras upplägg på Facebook har noterats av Dagen Media, Metro, Dagens Industri och Sydsvenskans Sälj 2.0. Men sedan då?

För snart en månad sedan skrev jag ett inlägg på deras sida på Facebook. Citerar det i sin helhet, eftersom det ligger helt in linje med den här postningen:

Joakim Jardenberg

Har varit med här ett tag nu, och gillar verkligen tilltaget. Men det känns ändå som att det blivit ett lite stelt showroom. Kul att medierna uppmärksammar er, med vad tänker ni egentligen ska hända här? Texten ovan, och det som händer där är inget att skryta med:

1. en länk till kryddfabriken.com
2. en sajt som bara innehåller en traditionell broschyr
3. och med den här texten: ”Du finner också kontaktuppgifter i foldern till mäklaren Linda Andersson…”

Ge oss Linda Andersson här istället, låt henne berätta lite om vad som faktiskt händer, svara på frågor, visa att det här faktiskt är en tanke som lever.

Daniel Nüüd har på mindpark.se (min sajt) skrivit en hel del om företag på Facebook. Ni kanske borde ta ett snack med honom? Börja med länken nedan och klicka sedan runt en stund.

http://mindpark.se/2009/03/11/thetivoli-pa-facebook-nattklubben-som-aldrig-stanger/

Jag tycker själv att jag är ganska hygglig där. Konstruktiv, grundläggande positiv och med en god vilja. Men det förefaller ha passerat helt obemärkt. I en grupp som ändå innehåller 171 personer har Erik Olsson med detta visat att man inte vill kommunicera med oss. Eller, egentligen har man bara visat att man inte vet hur, och att man inte förstår sociala medier – men nettoeffekten blir värre än så. Effekten blir att man lämnar efter sig en relationskyrkogård. Med andra ord, har man inte för avsikt att ro båten i land så bör man nog fan stanna kvar på bryggan.

kryddfabriken2

Disclaimer: Mindparks egen verksamhet på Facebook, Twitter och flera andra kanaler hanteras i huvudsak under våra personliga identiteter. I de fall det finns en Mindpark-brandad närvaro är den i första hand för att reservera namnet.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (18%) (9%) (73%) (0%)
11 röster

Hasta la vista baby“, “Fuck you ashole“, och “If it bleeds we can kill it.“  Ni gissad det. I dagens post har allas vår Arnold huvudrollen. Guvernören i Kalifornien vill nämligen skrota pappersläroböckerna till förmån för nedladdingsbara e-böcker. Dagens nyheter skriver att guvernören menar att internetaktiviteter som Facebook, Twitter och nedladdning av musik visar att unga människor är de första som lär sig nya teknologier online, och därför tycker han att internet även är bäst sätt att lära sig saker i skolan.

Helt ärligt, har han inte rätt? Jag menar vilken funktion fyller traditionella skolböcker i en tid som mer och mer baseras på digitala produkter och nätkunskap. De är dyra att producera, de kräver lagringsutrymme och går dessutom inte att uppdatera utan att trycka om hela upplagan. Kom på en anledning till att behålla tegelstenarna, I dare you:) Vi pratar mycket om skiftet mellan web 1.0 och 2.0, övergången från statiskt till dynamiskt och hur dialogen och interaktion blir allt viktigare, är det inte dags att vi verkligen börjar dra nytta av nätets dynamik där den verkligen behövs? Skolväsendet borde väl om något rida på nätets möjligheter för att effektivisera både utbildningen och det administrativa arbetet på skolan. Dessutom är de sociala verktygen perfekta verktyg för att skapa kommunikation mellan gränser och skolor?

Schwarzenegger har tydligen fått lite kritik eftersom det föreligger en misstanke om att den egentliga anledningen till införandet av hans digitala skolböcker är att spara pengar snarare än att effektivisera utbildningen. Fast helt ärligt, vad är det för åsikt? Det spelar väl ingen roll överhuvudtaget? Om han nu gör båda genom att digitalisera läromedlen är det väl fantastiskt! Dessutom är det ju faktiskt så att det inte bara är läroböckerna i sin fysiska form som förändras. Genom att mer och mer inkorporera sociala verktyg i våra utbildningar, från lågstadie till universitet, och låta elever arbeta med 2.0 -verktygen praktiskt och succesivt i utbildningen, kommer det att växa fram en starkare nätexpertis och generation som lättare ser fördelarna med nätet inom till exempel arbetsplatsen. Det är där den verkliga effektiviseringen ligger i framtiden, i förhållandet mellan webben och organisationen. Sociala medier och webbkompetens är inget man ska läsa i seperata kurser enligt mig. De ska vara en del av hela utbildningen och något eleven arbetar med konstant.

Lite mer läsning

Kultur och skola ska mötas på nätet

Internet för alla

Skola 2.0

Framtidens skola nu

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(14%) (14%) (14%) (14%) (43%)
7 röster

Nu är Facebook större än MySpace även i comScores mätningar. Inside Facebook redovisar de senaste siffrorna som visar att Facebook hade 70,28 miljoner unika besökare i USA under maj. Strax över MySpace med 70,26 miljoner unika besökare.

Det är en stor förändring sedan maj 2008, då MySpace hade mer än dubbelt så många unika besökare än vad Facebook hade. Sedan maj förra året har Facebook ökat med 97 procent och MySpace har minskat med 5 procent.

På listan över de största sociala nätverken hamnar Twitter.com på tredje plats med 17,6 miljoner unika besökare. Upp 2679 procent sedan maj 2008!

sociala nätverk usa

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (33%) (33%) (33%)
3 röster

Det finns företag och organisationer som har det enklare än andra att leva och andas på sociala medier som till exempel Facebook och Twitter. Nattklubbar är ett exempel, sportklubbar och i detta fallet framförallt fotbollsklubbar är ett annat. Jag tänkte vi skulle låta MFF och HIF spela en social vänskapskapsmatch (om det nu är möjligt) och se vilket lag som dominerar den digitala ligan.

Facebook: Båda lagen finns på Facebook. HIF har 4139 fans och MFF hela 8367 medlemmar. För att sätta detta i lite perspektiv så rymmer Olympiastadion i Helsingborg c.a 17 000 åskådare under en match. MFF når alltså i teorin drygt halva åskådarna via sin profil. Bra initiativ alltså från båda lagen. Men kolla här…

helsingborg-if-facebook

HIF:s sista inlägg är från den 13 October 2008! Detta känns som en fantastisk offensiv som på något sätt slutar i självmål. MFF visar däremot prov på ett uppdaterat socialt spel och levererar färska nyheter om biljettförsäljning och information om det pågående VM-kvalet. Dessutom finns det matchbilder från läktaren osv, osv… Det svider men jag har inget val.

HIF – MFF 0-1 (på hemmaplan dessutom).

Hemsida/Blogg: HIF har en ganska tydlig och väl avgränsad blogg på sin hemsida. Däremot saknas allt det som ger en blogg ytterligare relevans och styrka när det kommer till att driva trafik. In och utlänkar till merinformation är en otroligt viktig faktor när man vill förbättra pagerank och driva trafik. En blogg utan sökmotorsoptimering är som en match utan supportrar. Jag hittar ingen blogg på MFF:s hemsida alls men jag kanske missar något? HIF.se och MFF.se har båda en pagerank på 5. En anledning till att sidorna har samma mått trots att MFF inte verkar driva en blogg, kan vara att fler helt enkelt länkar till MFF:s sida.

HIF – MFF 1-1 (fast på straff).

Twitter: Inget av lagen har en egen officiell kanal på Twitter. Det märks att inget av lagen finns representerade när man läser av spelet på Microbloggen. Det pratas inte i närheten av så mycket om HIF och MFF på Twitter som det kunde ha gjort. Så här pratas det om VM-kvalet. Ställningen oförändrad.

HIF – MFF 1-1.

YouTube: Ingen av lagen har en YouTube-kanal. En sökning på HIF YouTube ger 1 570 resultat, MFF 3140.

Slutresultat 1-1.

Fast om jag får säga det själv så en ganska händelselös och dåligt spelad match. Malmö dominerar något även om resultatet slutar oavgjort. Det finns så otroligt mycket att göra med sportorganisationer på nätet. Lite tränartips: Filmer på youtube som visar träningar, intervjuer, kommentarer från fans etc etc, allt detta går dessutom att bädda in i Facebook eller Twitterprofilen. Varför inte låta spelarna blogga under en given tidpunk, lägga upp bilder från träningar, segerfester, spelscheman m.m. Fansen kanske till och med ska kunna chatta med spelarna. Kör på, lite kreativitet och transparens skadar aldrig så länge det inte skadar laget. Fotboll och sport över lag är väl i allra högsta grad levande aktiviteter, är det inte ett rimligt krav att klubbarna också är det då? Sociala medier är ett sätt att visa prov på klubbens hjärta även utanför planen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(8%) (31%) (46%) (8%) (8%)
13 röster

Under april såg internetanvändarna i USA mer 16,8 miljarder videos, enligt comScore. Det är en ökning med 16 procent från föregående månad. YouTube svarar för en stor del av denna ökning. Under april sågs 6,8 miljarder videos på Googles sajter. En ökning med 15 procent från mars. Google svarar för 41 procent av alla videos som visades online under april.

Fox Interactive Media är tvåa på listan med 513 miljoner videos (3,1 procent) och Hulu är trea med 397 miljoner (2,4 procent).

online video usa

Under april nådde Google en rekordpublik på hela 108 miljoner tittare i USA. Totalt såg 152 miljoner någon video online, vilket motsvarar 79 procent av samtliga internetanvändare. Fox är näst störst med 59 miljoner tittare och de följs av Yahoo! (45 miljoner) och Hulu (40 miljoner). För första gången hamnar Facebook på topp 10 listan över de största videosajterna.

online video usa tittare

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (50%) (50%)
2 röster

I skiftet mellan web 1.0 och 2.0 gick vi från att prata om statiska hemsidor utan tvåvägskommunikation till dynamiska sajter och tjänster baserade på dialog och användarmedverkan. Sociala nätverk, interaktion och att man kan föra en digital dialog har blivit normen snarare än undantaget. En sak har däremot slagit mig under den senaste tidens bloggposter från Mindpark. Vi står inför ännu ett skifte.  I ljuset av tjänster som Facebook Connect, Google Friend Connect och den framtida Google Wave tar kommunikationen ännu ett steg och traditionella sociala sajter som www.facebook.com och www.myspace.com blir lite av vad den statiska hemsidan var för nätet under 90 och början på 2000-talet. Real Time Web 1.0 var kommunkation fixerade vid sociala nätverk, RTW 2.0 handlar om rörlig kommunikation och sociala nätverk som är närvarande var du än befinner dig.

Kommunikation håller på att bli mobilt på internet. Vi pratar mer och mer och får samtidigt allt fler möjligheter att konversera överallt och var vi vill på nätet. Detta är inte så konstigt. Människan är i grunden en social varelse och ett flockdjur. I takt med att internet blir viktigare och tar mer plats och tid i vårt samhälle desto mer växer också innovation som föder kommunikation på webben. Just nu innebär detta att våra sociala nätverk håller på att flytta ut från sina bo på Facebook och MySpace och ut på nätet. Konversationen på webben håller på att göra det telefonen gjorde i mitten på 90-talet när den flytta ut från hemmen och ner i våra fickor (eller väskor om man ska vara helt korrekt).  Håller vi på att gå från kommunikation 1.0 till 2.0 på nätet? Håller Facebook och de stationära nätverken redan på att förändras till webbens hemtelefoner? Håller statisk dialog och konversation på att få ett bäst föredatum?

Det blir bara svårare och svårare att nämna Facebook i samma mening som de dynamiska kommunikationstjänsterna (Friend Connect etc) och man får allt oftare lägga till etiketter som ” traditionella”, “stationära” eller “statiska” när man pratar om Facebook i sin renaste form. Tjänster som Facebook Connect och Google Wave sporrar för att vi ska kunna konversera överallt på webben. Realtid håller på att få en ny innebörd. Det handlar inte längre bara om tidsperspektivet utan också om var du befinner dig. Du kan engagera dig i dina sociala nätverk var du än är som person eller på nätet. Realtid handlar mer och mer om en optimering av tid och rum. Kommunikation på nätet håller på att bli lika mycket vatten i kranen som internet i sig.

Ju mer jag tänker på det desto mer ser jag den dynamiska konversationen ihop med det man kallar för semantiska webben som nästa steg i internetutvecklingen. 3.0 kan alltså sammanfattas som realtidskommunikation i relation till individanpassade tjänster.

Lite mer läsning:

Möjligheterna med FBC, GFC och MSID

Google Friend Connect

Google Wave

Google Wave Drips With Ambition

Google Wave – The Evolution of Productivity

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (17%) (83%) (0%) (0%)
6 röster

Enligt Nielsen har den totala tiden som ägnas åt sociala nätverk och bloggsajter i USA ökat med 83 procent från april 2008 till april 2009. I topp av sajterna hamnar Facebook som vuxit från 1,7 miljarder minuter till 13,9 miljarder, vilket är en ökning med hela 699 procent. I april förra året toppade MySpace listan, men under året har tiden man ägnar åt MySpace minskat med 31 procent.

Sedan förra året har Twitter seglat upp på femteplats på denna lista och den spenderade tiden på Twitter.com har ökat med 3712 procent. Även Tagged.com ökar kraftigt.

sociala nätverk tid

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (50%) (0%)
2 röster

Hur ser framtidens mail ut? Kommer tjänsten att försvinna i takt med att dialogen på nätet förs mer och mer i realtid? Detta är frågor som vi har roat oss med att diskutera vid ett par tillfälle på Mindpark. Google har gett oss svaret i Google Wave.

Wave är en tjänst som kombinerar socialt nätverkande med mail och dokumenthantering. Allt görs dessutom inom ramarna för realtidkommunikation. Det ser verkligen otroligt snyggt ut och jag undrar om inte Google med denna tjänsten är den aktör som kommer att visa vägen mot framtidens mailtjänster (inte speciellt otippat heller kanske iof). Konvergensen mellan dokumenthantering och mail är det som intresserar mig mest. Det är inte längre en fråga om mash-ups utan snarare hybrider där olika tjänster sammanfogas av sina likheter.  Kolla in presentationen här nedanför.

Det GW framförallt gör är att flytta konversationen från “statiska” sociala nätverk som till exempel Facebook och MySpace och förvandla den till något mobilt och dynamiskt.   Konversationen är ständigt närvarande och inte bara centrerad till enskilda sajter och tjänster. Konversationen utgår från och har Google Wave i botten men är embeddad i hela vår nätnärvaro. Håller facebook redan på att bli statiskt? På sin blogg, bloggenbent.se, ställer författaren en relevant fråga:

“Kan det helt enkelt vara så att Google Wave signalerar slutet på specifika sociala media-plattformar, och kan det faktiskt betyda dödsstöten för fenomenet? Blir det så att den nödvändiga dialogen släpps ut ur de öar som är sociala medier för att centreras kring Googles varumärke – precis som fallet är med sökningar?”

Författaren går sen vidare med:

“Ur ett användarperspektiv är det förstås lysande eftersom man inte längre kommer att behöva vara medlem på ett halvdussin olika sidor för att kunna föra den nödvändiga konversationen.”

Jag tror att det är precis denna förändringen som vi kommer att se på nätet framöver. Nätet kommer att konvergera till tjänster som utgår från användaren snarare än företagen bakom produkten. Konversationen kommer att vara en lika naturlig del av nätet som hemsidor. Ekvationen för framtidens webb är  K = SN (konvergens = ständig närvaro). Google Wave är ett lysande exempel på ett stort steg i den riktningen.

Jag är däremot inte så säker på att tjänster som Google Wave kommer att “ta död” på specifika sociala medieplattformar som till exempel Facebook. Google v.s Facebook är en kamp som kommer att generera i många nya och fräscha tjänster och verktyg från respektive aktör. Konkurrensen de två giganterna emellan tror jag är vad som kommer att definiera och utforma nätet ett bra tag framöver. Däremot tror jag helt klart att de sociala nätverken som Facebook och andra kommer att behöva utvecklas och växa utanför sina egna fyra väggar för att överleva i längden. Google Wave tar inte död på något över huvudtaget, däremot förändrar tjänsten sättet på hur och var vi konverserar på nätet. Det handlar om en evolutionsprocess och GW tror jag är en glimt av den bit digitala DNA som gör att internet tar ett steg till i utvecklingen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(5%) (4%) (62%) (13%) (16%)
55 röster

“An awful lot of people are finding our work not by coming to our homepage or looking at our newspaper but through alerts and recommendations from their friends and colleagues. So we ought to learn how to reach those people effectively and serve them well. Jennifer will work closely with editors, reporters, bloggers and others to use social tools to find sources, track trends, and break news as well as to gather it,” it said. ”She will help us get comfortable with the techniques, share best practices and guide us on how to more effectively engage a larger share of the audience on sites like Twitter, Facebook, YouTube, Flickr, Digg, and beyond.” – New York Times (upphittat på Social Media Optimization)

Stoppa servrarna! Briljant initiativ enligt min mening. New York Times är inte ensamma om att satsa på webben bland dagspressen, många av våra egna dagstidningar är duktiga och visar framåtanda på nätet även om det naturligtvis alltid kan bli bättre. Men jag blir glad när man väljer att addera ordet social till arbetstiteln istället för att bara begränsa sig till webbredaktör eller ansvarig för nya/digitala medier. “Social” tillför en dimension och arbetsdefinition till begreppet nya medier. Vad gör då en social medieredaktör? Vi leker lite med tanken och använder fantasin. Kan New York Times arbetsannons sett ut så här kanske?

New York Times letar efter en sociala medieredaktör.

Nätet förändras i allt snabbare takt. New York Times vill vara en del av den utvecklingen och bli bättre på att utnyttja nätets sociala möjligheter i vår nyhetsförmedling på nätet. På bara några år har vi gått från statiska hemsidor till en webb baserad på dialog och sociala nätverk. Konversationen blir hela tiden viktigare och viktigare i takt med att interaktion och användarmedverkan växer.

Vi på New York Times söker dig som står med båda fötterna i internets möjligheter, förutsättningar  och trender. Du ska ha en förståelse för existerande sociala nätverk som till exempel Facebook, Twitter och YouTube, deras kringtjänster och applikationer  samtidigt som du ska ha insikt i framtiden och vad som kommer runt knuten. Det är viktigt att du trivs framför skärmen och tycker om att interagera med människor på webben för att på bästa sätt komma på nya och kreativa idéer till interaktion med våra läsare. Som social medieredaktör ska du:

- Föra ständig och kontinuerlig dialog med läsarna via passande och aktuella sociala nätverk (e.g Facebook, Twitter, YouTube). Bloggande och svara på kommentarer är en del av detta arbetet (Wordpress).

- Bedriva researcharbete och leta information som kan leda till nya nyheter eller färska infallsvinklar. Du arbetar närma journalister och bloggare och det är viktigt att du överlag är ajour med omvärlden och bedriver ständig omvärldsbevakning (e.g Facebook, Twitter search, Twist, Google Bloggsearch, Google Alerts).

- Bedriva varumärkesbevakning genom att avlyssna de sociala kanalerna efter vad som sägs om New York Times, enskilda nyheter, våra journalister och våra konkurrenter.

- Hålla presentationer och utbildningar inom web 2.0 för våra journalister och medarbetare på kontinuerlig basis. Målet är att bredda kompetensen inom företaget och implementera ett web 2.0-tänk inom alla ansvarsområden på tidningen. Vi tror att receptet bakom att lyckas med en web 2.0 satsning till stora delar handlar om ett mentalt och filosofiskt skifte. Därför är det viktigt att du är pedagogisk och kan hjälpa till i arbetet med föra in 2.0 i organisationen.

- Föra dialog med våra annonsörer kring varför social marknadsföring är så viktig både nu och i framtiden. Det är en fördel om du är insatt i Target advertising/marketing och kan arbeta i nära relation med vår annons och säljavdelning för att på bästa sätt sy ihop säljargument för hur och varför målgruppsoptimerade annonser ska hjälpa oss att tjäna pengar på nätet i framtiden.

Jag vet inte hur ni känner men detta låter definitivt som ett jobb jag skulle vilja ha! Kanske för mycket för en person men ni förstår tanken :) Läs lite mer om ämnet på vad är en nätjournalist?


Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (25%) (25%) (50%)
4 röster

Facebook är den populäraste sajten i Storbritannien. I alla fall om man tittar på den tid som spenderas på de 7635 sajter som Nielsen Online mäter. De senaste siffrorna för april visar att Facebook stod för 12,7 procent av alla internetanvändares tid i Storbritannien. Det ska jämföras med 7,2 procent under april föra året.

Bland övriga sajter i topp hittar vi sajter som MSN/Windows Live, Google, eBay, Yahoo!, BBC och YouTube. Vad som är anmärkningsvärt är att de 10 största sajterna svarar för nästan hälften (45,1 procent) av britternas tid online.

I genomsnitt spenderade en användare 22 timmar och 20 minuter under april. Det är en ökning med 34 procent sedan april 2008.

internet tid sajter uk

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (50%) (50%)
2 röster

Ja vad tycker du själv? Den frågan ställde sig panelen i Nyhetsmorgon i fredags där bland annat min chef Joakim Jardenberg ingick. Jag facebookar själv på jobbet och jag upplever inte alls att det skadar mitt arbete negativt, tvärtom. Jag har mer än en gång hittat inspiration till bloggposter och hämtat idéer därifrån. Friendsourcing på hög nivå alltså, men sen är också mina vänner sjukt intelligenta varelser :)

är det ok att facebook på arbetstid?

Se inslaget hos tv4play.se

Det finns faktiskt studier som visar att sociala tjänster som Facebook och YouTube gör dig bättre och kreativare på jobb så länge de används med måtta. Ny teknik skrev redan 2007 om Serena Software och hur Facebook utgör hela företagets intranät. Den motsatta sidan ser naturligtvis Facebook som ett hot mot företagets lönsamhet och produktivitet. Varför föder sociala nätverk som facebook kreativitet? Jag ska ta mig sjukt mycket vatten över huvudet och försöka svara på det.

Allt handlar om teknologisk, social och mental konvergens. Människan har i århundraden arbetat inom olika sfärer med olika roller, en privat och en professionell, en avslappnad och lite mer seriös, en intimsfär och en avlägsen. Nätet suddar mer och mer ut gränserna mellan våra kulturella avstånd. I dagsläget går vi mot en symbios mellan det offentliga och privata. Chefen finns på facebook, precis som mamma, pappa, syrran och polarna. Jag tror på att ett hälsosamt användande av Facebook på arbetsplatsen föder kreativitet. Förutom alla de praktiska aspekterna som crowdsourcing och friendsourcing så tror jag att den lilla mentala paus som det innebär att kolla profilen på Facebook skapar en hälsosam distans till jobbet och blurrar gränsen mellan arbete och privatliv. Facebook förvandlar arbetet till en livsstil som inkorporeras i användarens privata sfär. Jobbet är inget måste längre och med det försvinner lite av den press som hämmar kreativiteten.

Med det sagt förstår jag den andra sidan också. Facebookandet, Twittrandet, bloggandet eller vad det nu är får naturligtvis inte ta överhanden. Resultatet skulle naturligtvis bli att företaget och resultatet blir lidande. Men så länge det sker under kontrollerade former är jag helt för att de sociala nätverken används i arbetet. Fördelarna är helt enkelt för många. Och jag skriver i arbetet och inte eftersom de sociala kanalerna behöver bli en del av själva företagskulturen och arbetsprocessen och inte användas sidan om organisationsstrukturen. Det är när de sociala nätverken används arbetet som det blir ett problem.

Nästa steg i den här processen tror jag är upplukrandet av fasta arbetsplatser. Det mobila kontoret kommer att göra att vi arbetar överallt och när som helst. Plats tid och rum kommer inte att vara fasta parametrar i framtiden. Dessutom kanske det till och med blir så att vi inte bara har ett jobb utan fungerar som konsulter och jobbar gränsöverskridande med olika arbetsuppgifter och i olika roller. Återigen, det handlar om en symbios mellan det privata och professionella, det fysiska och mentala. Fritid blir jobb och jobb blir fritid. Tänk, allt detta för att vi sa hej på facebook.

Här är några av Niklas Svenssons svar som han fick i nyhetsmorgon (Tack Niklas!). Lägg märke till Sydsvenskans egen Anders Olofsson som ger ett briljant svar enligt min mening:

Är det ok att facebooka på jobb

Lite av mina vänners svar:

är det ok att facebooka när man jobbar?

Tack också till Linda som svarar så här på frågan om det är ok att facebooka på arbetstid (från MSN):

msn

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (17%) (0%) (83%)
6 röster

Idag tänkte jag tipsa om CheckFacebook.com, som innehåller uppgifter om antal användare per land fördelat på kön och ålder. På en karta presenteras antal användare per land och klickar man sedan på ett land får man fram uppgifter om köns- och åldersfördelning.

checkfacebook karta

I Sverige finns 2,09 miljoner Facebook-användare och vi ligger fortfarande efter Danmark som har 2,15 miljoner användare. I andel av hela befolkningen är både Norge (39 procent) och Danmark (39 procent) större än Sverige 23 (procent).

facebook norden

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (75%) (25%) (0%)
4 röster

Malmö stad har gått in i Second Life. Sydsvenskan skriver att ett EU-bidrag på 800 000 svenska kronor möjliggjorde projektet.

“Vi vet att vi sticker ut huvudet när vi går in i Second Life”, säger projektledaren Grethe Lindhe på Malmö stad.

Nja jag vet inte det? Pluspoäng för viljan men jag är inte alls säker på att denna satsningen är rätt när det kommer till att engagera sig inom sociala medier. I allra minsta fall håller jag med Fredrik Wass på Bisonblog när han skriver att det är två år försent. Men tyck vad man vill, jag tänker inte debatera Malmö stads SL-satsning här, det är det redan så många andra som gör och har gjort. Något som är mycket mer intressant är varför second life aldrig riktigt lyft. Precis som namnet antyder får SL nöja sig med att vara just det, ett andrahandsnätverk långt efter allt vad Facebook, Twitter och bloggande heter?  I slutet av 2006 och början av 2007 ökade antalet användare drastiskt därefter har det stagnerat. Varför kan man fråga sig?

Jag tror så här. Second life står i gränslandet mellan TV-spel och socialt nätverk. Användaren porträttera av en karaktär eller avatar som sedan kommunicerar med andra avatarer. En stor hörnsten av dagens webb är öppenhet och synlighet, värdeord som tillsammans går att adera till ordet transparens. Second Life har ingen som helst transparens och användarna är totala främlingar för varandra. Här finns ingen nytta eller närhet i utbytet av kommunikation. De traditionella sociala nätverken som Facebook och Twitter är snarare kommunikationsformer som breddar och förlänger användarens sociala sfärer, second life känner jag distanserar, det blir för syntetiskt på något vis och medför snarare en känsla av digital schizofreni.

Second Life står dessutom farligt nära ett TV-spel i sitt upplägg och handling. Skillnaden är bara att Tv-spel har en belöning i slutet, de går att slutföra, det finns ett ljus i slutet av tunneln som användaren kan nå. Det kan ta lång tid men man är i alla fall på väg mot något. Second Life delar det upplägget fast totalt utan ende, här finns ingen belöning, ingen skatt vid vägens slut. Allt Second Life gör är att ta tid. Man måste gå runt, lära sig hur man tar av sig, på sig, böjer sig ner, rotar bland sina inventarier osv osv… Detta ovanpå att nätet mer och mer baserar sig på realtidskommunikation  gör SL till en svag länk bland sociala nätverk. Ironin i det hela är att Second Life själva finns på Twitter.

Tre saker som gör att Second Life inte lyfter:

1) Avsaknad av transparens

2) Tar för lång tid

3) Ingen nytta

Det är inte alls omöjligt att Virtuella världar är framtiden för de sociala nätverken. Det kan helt enkelt vara så att Second Life och de andra virtuella världarna är lite före sin tid. Tekniken som sätter de virtuella världarna i relation den öppenhet, transparens och snabba dialog som finns på tex Facebook och Twitter måste komma ikapp. I vilket fall som helst är det inte second Life och VR som det ser ut idag som är framtiden.

second life

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(17%) (0%) (17%) (50%) (17%)
6 röster

Nätet är i sin helhet en viral organism som hela tiden utvecklas och förändras. Den största anledningen till att det går så snabbt idag är att dagens webb utgörs av människor och sociala kontakter snarare än att det tillhör en teknisk elit. Utbud och efterfrågan kontrolleras idag snarare av den gemene användaren. Men hur har och hur kommer nätet att förändras framöver? Jupiter research har definierat fem eror inom den digitala och sociala evolutionsprocessen på nätet (undersökningen hittad på Destination CRM):

1) The era of social relationships: Beginning in the mid-1990s, people signed up for online profiles and connected with their friends to share information.

2) The era of social functionality: As it exists today, social networking is more than just a platform for “friending,” but one that can support a broader array of what Owyang calls “social interactive applications.” However, identities are essentially disconnected silos within individual sites.

3) The era of social colonization: By late 2009, technologies such as OpenID and Facebook Connect will begin to break down the barriers of social networks and allow individuals to integrate their social connections as part of their online experience, blurring the lines between networks and traditional sites.

4) The era of social context: In 2010, sites will begin to recognize personal identities and social relationships to deliver customized online experiences. Social networks will become the “base of operation for everyone’s online experiences.”

5) The era of social commerce: In approximately two years, social networks will be more powerful than corporate Web sites and CRM systems, as individual identities and relationships are built on this platform. Brands will serve community interests and grow based on community advocacy as users continue to drive innovation in this direction.

I mitt huvud uppfyller vi redan mer eller mindre alla fem. Precis som Destination CRM skriver så handlar inte den digitala utvecklingen om en rät linje med milstolpar som successivt avlöser varandra från A till Ö. Den digitala evolutionen är överlappande och vi befinner oss i alla fem stegen samtidigt. Exempel:

1) The era of social relationships: Det som började med olika isolerade sociala tjänster som ICQ, MSN och lite senare Lunarstorm har idag blivit normen. Tjänster som MySpace, Facebook, Twitter och bloggande har förvandlat internet till ett mer eller mindre socialt medium i sin helhet där allt handlar om dialog och tvåvägs kommunikation.

2) The era of social functionality: Applikationer definieras som interagerar med och medför en praktisk nytta hos användaren. Idag finns till exempel projektplatser, som Unfuddle, Protoshare och Basecamp men också mjukare varianter som Remember the Milk. De stora sociala nätverken som till exempel MySpace och Facebook tillhandahåller även mer eller mindre öppna API:er som tillåter användarna att skapa egna applikationer inom de sociala nätverken. Ett innovativt exempel är mobiloperatören Tre som skapade en applikation till förmån för nyanställningar på Facebook. Fast här måste jag ändå ställa en fråga. Om applikationer både interagerar och medför en praktisk nytta till förmån för användaren, hur lång tid tar det då innan vi kallar internet för en ända stor sociala applikation och är vi inte redan där? Kolla in Makeuseof.com för lite fler coola tips :)

3) The era of social colonization: Detta handlar om att dina social identiteter följer med dig var du än är på nätet antingen du loggar in via ett Open ID eller enligt den senaste trenden conncetverktyg med Facebook Connect och Google Friend Connect i täten. I slutändan tror jag att detta kommer att medföra att vi bara har en användare och ett sett inloggningsuppgifter som följer med oss på hela webben. Kanske blir det så att vi snarare loggar in på internet än enskilda tjänster i framtiden?

4) The era of social context: Hit tillhör tjänster som mer eller mindre sätter användaren i fokus och utgår från den egna individen när det kommer till att presentera information. Denna processen kallas för semantiska eller socialsemantiska webben. Exempel på tjänster som redan tagit det första stapplande stegen mot ett personligt internet idag är Rollyo, Delver, Offbeat, Fileride (för att nämna ett socialt nätverk). Andra exempel på hur nätet blir mer semantiskt är inom behavioral targeting området där annonserna som visas på olika hemsidor står i relation till dig som användare och vad du har angett för intressenområden. Personifiering is the name of the game! Eftersom den socialsemantiska webben redan växer så det knakar tror jag att det blir inom behavioural targeting som företagen kommer att tjäna pengar på internet. För min egen del är det helt ok. Till skillnad från dagens reklam så kommer den i framtiden att vara relevant och jag slipper prackas på lövblåsare och benvärmare.

5) The era of social commerce: BT-annonser är en del av detta och som jag skrev ovan tror jag att de kommer att växa kraftigt i takt med att internet blir socialare. Redan nu finns det den typen av annonser på sociala nätverk som Facebook och framförallt MySpace som kör på vad det kallar för HTS, Hyper targeting system. Dessutom växer den sociala interaktionen så det knakar  och företag måste hela tiden i större utsträckning lära sig delta på olika sätt men också lyssna och snappa upp vad som sägs om det egna varumärket. Internet kommer i allra högsta grad utvecklas ännu mer till en consumers market.

Detta är alltså de fem steg som beskrivs. Men jag skulle vilja lägga till ett:

6)  The era of mobile social interactivity: iPhonen och trådlösa nätverk har förändrat hur och var vi når internet, ändå är detta bara början. Jag tror att den fysiska och digitala världen går mer och mer mot en konvergens där internet är något som hela tiden ligger i luften och som vi kommer att vara uppkopplade mot ständigt. Som min käre chef skulle säga “Internet håller på att bli som vatten i kranen.”

Vi står alltså med ett ben inom ala dessa områden idag. Den mobila evolutionen är idag förhållandevis liten gentemot var jag tror vi kommer att hamna i framtiden. Jag blir inte förvånad om mobiler och andra typer av mobila arrangemang blir normen för hur vi kopplar upp oss. Det gröna i bilden nedan illustrerar var vi står i dag och vilka områden som är störst. Jag skulle säga ett 1 och 2 är det som utgör nätet idag men att det är mellan 3-5 som den största tillväxten kommer att ske i framtiden. Framtiden är mobil.

Internet evolution

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (25%) (50%) (25%)
4 röster

Vi har ju tjatat OpenID och Open Stack här på bloggen sedan starten. Och alldeles nyss hade Daniel och jag en liten diskussion i kommentarerna till inlägget om att Twitter också börjar agera på Single Sign On-området. På senare tid har jag argumenterat hårt för att vildvuxenheten av login-lösningar kommer att gå genom en självsanering och att OpenID kommer att stå för den enande kraften.

Så nu händer det. Facebook meddelade igår på ett event för utvecklare att man inom kort har stöd för OpenID på plats. Men man går ett steg längre än Google, Yahoo mfl stora spelare som redan har stödet. Facebook blir nämligen den första giganten som stödjer inloggning via OpenID. Du kommer alltså kunna logga in på Facebook med dina Google- eller Yahoo-uppgifter. Det kallas för att vara en relaying party, och det betyder att du på riktigt är beredd att släppa en del av kontrollen till en extern inloggning. En markering av förtroende som är viktigt för att OpenID ska flyga till nästa nivå av användande.

Kändes ovanstående tekniskt? Ingen fara. Det enda du behöver ta fasta på att är att hjulen för ett enklare och säkrare internet nu snurrar snabbare än någonsin. Snart kan du slippa hålla reda på tusentals inloggningar, eller sprida samma lösenord som konfetti till tusentals sajter.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (18%) (9%) (0%) (73%)
11 röster

“Är det en revolutionär dröm eller en bara en ankdam för uppmärksamhetskåta kändisar? Varför ska man mikroblogga?”

Den frågan ställde Hallå P3 om Twitter igår. Här är några av de lite mer negativa svaren.

“Att politiker håller på med detta är rent förkastligt. Sköt ert jobb istället!”

“Uppmärksamhet är vad det handlar om.”

“Twitter är banalt. Det finns viktigare saker att göra.”

“Jag har två barn på sex och nio år. Det kommer bara att bli värre och värre med den här skiten. Om jag inte syns så finns jag inte. Herre gud kamma er och skaffa er ett liv!”

“Men shit skaffa ett liv istället för att bry sig om andras.”

“Vem fan är det som har all denna tid att läsa och uppdatera.”

Och nu, håll i hatten…

“Jag är verkligen emot Twitter och allt, facebook och hela skiten. Hålla kontakt med vänner, det finns ju telefon. Om inte annat så begåvade gud oss med ben. Det handlar om ett begär av att folk ska se en. Om jag är på nätet så kollar jag nyheter men det är ju mest skitsnack där med.”

Inför en paus, innan låten rullar igång, säger programledaren “Ring in. Hallå P3- är till för att du ska höras.” Det är precis samma sak med Twitter och sociala medier. För första gången har gemene man möjligheten att verkligen höras, att sprida ett budskap som starkare och dominantare maktstrukturer måste ta på allvar. Visst är det väl skit samma vad Pelle Persson äter till frukost, men det är inte skit samma längre när miljontals människor världen över diskuterar Pirate Bay-rättegången eller belyser sociala orättvisor. Dessutom står inte diskussionerna på Twitter för sig själv utan kopplas med lätthet ihop med användarnas profiler och vänner på andra sociala forum via in och utlänkar och applikationer. Internet består mindre och mindre av enskilda tjänster och mer av ett sammankopplat nätverk. Snart är vi inte Twitter, Facebook eller MySpaceanvändare, utan bara internetanvändare med en verklig möjlighet att göras oss hörda och sprida virala budskap över en hel värld som dessutom måste lyssna.

Dessutom, och detta är riktat till dig som klämde det sista citatet. Du säger att det mest är skitsnack bland nyheterna också. Bloggande, Twitter, Facebook och andra tjänster som t ex kommentarer, pingbacks och Twingly ger människor möjligheten att kommentera och blogga om de artiklar och nyheter som du tydligen tycker är kassa. Pingback och Twingly ger tidningarna möjligheten att visa en direktlänk till den blogg som kommenterat journalistens artikel.  Läsaren kan alltså med ett musklick direkt från tidningens hemsida gå in och läsa mer information och få mer synvinklar från fler källor och bloggar. På det stora hela växer internet till ett diskussionsforum i singular och det är väl bra då att “smartare” människor kan göra sig hörda eftersom nyheter från en onämnd källa mest var skit. Eller?

Till dig, pappan som tycker synd om sina barn. Hela den här sociala kulturen på nätet kretsar mycket kring öppenhet och transparens. Det handlar om att dela med sig av information, tjänster och kommunikation och mindre om att tjäna pengar. Enligt undersökningar håller detta på att skapa en ny typ av generation, kallad generation G. För dem är det viktigaste i livet att man är givmild och generös. Visst, internet idag handlar nog mycket om fåfänga, det kan jag hålla med om, men hur underbart är det inte att höra att det även påverkar människor till att förstå vikten av givmildhet och generositet. Det är ett filosofiskt skifte som jag mer än gärna välkomnar. Missförstå mig inte, det inget fel på att sträva framåt, vilja tjäna pengar eller komma någonstans i livet, men det har varit det primära så länge att generation G enligt mig är en efterlänktad motpol. Så nä, det är nog dina barn som ska tycka synd om dig pappsen. Skaffa dig ett liv och sluta bry dig om andras – har vi inte redan provat det med förhållandevis dåligt resultat?

Fast egentligen. Vad gör det om folk vill berätta vad de åt till frukost. Förtjänar vi inte att prata lite skit i allt detta allvar. Gud har begåvat oss med ben säger du, jo men det är lite svårt att berätta för Carlos i Chile vad jag åt till frukost om jag måste gå. De sociala medierna tar inte tid från mig och mina vänner, däremot ger de mig möjligheten att hålla kontakt med vänner som man på olika sätt vuxit ifrån eller inte kan träffa så ofta som man vill. Dessutom tycker jag att de berikar mitt sociala umgänge och jag vill påstå att jag har fler att heja på på stan idag än vad jag hade för sex mån sedan. Så visst, klipp dig och skaffa dig ett jobb, men glöm inte att lägga upp bilden på Twitter.

Programledaren ställde en fråga: Behöver vi verkligen fler kommunikationskanaler? Tänk om folk hade svarat nej på den frågan när telegrafen kom.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (36%) (0%) (18%) (45%)
11 röster

Idag (22/4-09) diskuterades problemet med ökad fetma i Sverige på Nyhetsmorgon.

“Det är bevisat att ökad beskattning kan minska konsumtionen.”

“Vi måste utbilda barn och föräldrar om vikten bakom bra och hälsosam mat.”

Eller typ något sånt. Först och främst vill jag säga att jag applåderar debatten och båda dessa åtgärderna även jag kan känna att beskattningen baserar sig på ett handlingskraftigare om än kortsiktigare tänk. I slutändan handlar det om att undervisa och upplysa. Det är därför det är otroligt frustrerande för mig att inte sociala medier tas upp som en kanal i detta sammanhanget.

- 65% av svenska ungdomar är medlemmar i ett socialt nätverk. Samma siffra besökte ett socialt nätverk i Sverige bara under dec 2008 (undersökning gjord av World Internet Institute).

- Facebook är det största social nätverket i världen med över 200 000 000 globala användare och 1 000 000 bara i Sverige. Dessutom finns här en bred åldersdemografi och en medelålder som hela tiden växer. Facebook är fortfarande starkast mellan ungefär 18 och 32 åringar men åldern växer som sagt kraftigt. Man når  både ungdomar och vuxna, alltså både barn och föräldrar.

Upp med en statlig storsattsning på Facebook. En profil som ger råd och tips på hälsosamma maträtter, recept, varför de är nyttiga osv. Här kan elever och föräldrar komma med tips, få utbyte av varandra och dessutom kanske själv rösta på nyttiga maträtter som ska serveras i skolmatsalen under en månad per år? Varför inte komma på egna maträtter som kan serveras i matsalen? Dela ut recepten på vad eleverna sitter och slevar i sig i skolmatsalen så att eleverna vet vad de äter och hur man tillagar det. Eller ännu bättre, blogga om det. Kom igen nu, lite kreativitet för guds skull!

Felet med kost och hemkunskapen är att de är ämnen som stannar i skolan när de borde vara en livsläxa. Människor som inte har ett specialintresse för mat tar bara med sig en bråkdel av vad de har lärt sig på hemkunskapen ut i världen. Blir bara informationen tillgänglig och dessutom inkorporerad i elevers och föräldrars vardagsrutiner på olika sätt kommer det att göra en väldig skillnad. Jag är till exempel inte alls överviktig men jag skulle hemskt gärna vilja lära mig att äta rätt, vad som är nyttigt och varför. Det finns otroliga möjligheter med de sociala nätverken idag, däremot finns det snart inga ursäkter för att inte använda dem längre och med det inga ursäkter för att problemen finns överhuvudtaget.

Att vi har de problemen som vi har idag tror jag snarare är ett resultat av att lärosätena och många statliga organisationer är okreativa och helt enkelt inte vet hur man anpassar sitt språk och sina informationskanaler till olika målgrupper. Ni kan inte prata likadant till 15 åringar som till en 50 åring! Detta är en typisk fråga som jag är helt övertygad om kommer att kräva ett generationsskifte och med det ett filosofiskt och psykologiskt skifte i styrelserummen innan vi ser någon verklig förändring.

Lite nyttig inspiration finns på:

Receptcentralen

Smalmat

Nyfiken Vital

Anna Ottosson

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Facebook har gjort det, MySpace har gjort det, Google likaså och nu senast Twitter. Kan ni gissa vad jag pratar om? De här sociala nätverken har idag en sak gemensamt, nämligen connectfunktionen – möjligheten att logga in på andrahandssajter med ditt Twitter, Facebook, Google eller MySpacekonto. Är detta framtiden för de sociala nätverken? Är detta nästa steg i den digitala evolutionen?

Jag tror det. Jag tycker och tror personligen att att “Sign in via Twitter” är en vägvisare mot var de sociala nätverken är på väg. Som den senaste i en numera ganska gedigen rad portabla nätverk tycker jag att Twitter lägger fingret på nästa stora trend – Mobila sociala nätverk. Den portabla och trådlösa trenden som karakteriseras av mobiler, WiFi och portabla modem i den analoga världen, karaketeriseras av portabla nätverk i den digitala.

Idag mer än någonsin finns det en längan efter social och vardaglig frihet verkar det som. Vare sig det gäller radioprogram, TV-tittande, musik eller just kommunikation vill vi kunna bestämma vad vi ska titta eller lyssna på, var och hur vi gör det. Men friheten i enkelheten är minst lika viktig. Vi vill ha en användare på nätet som gör att vi slipper logga in med nya användarnamn och uppgifter stup i kvarten. I framtiden loggar vi inte in på sociala nätverk eller på olika typer av tjänster, vi loggar in på internet.

Open ID är naturligtvis ett starkt komplement till connecttrenden när det kommer till singel sign on. Men jag tror att connecverktygen kommer att vinna av några anledningar:

1) Facebook och Twitter är idag två starka sociala forum som fortfarande växer och som har blivit en naturlig del av internet. Det är här användarna hänger ändå. Det innebär ett längre beslutssteg för svenssonanvändaren att skaffa skaffa sig Open ID, Facebook och Twitterkonton har man i regel redan. De sociala nätverken hör till normen inte undantaget.

2) Connectverktygen och farmförallt de mot Facebook och Twitter, är en stark marknadsföringskanal som i synnerhet gynnar B2C, C2B och C2C-kommunikation

Redan 1949 publicerades boken 1984 av George Orwell. I Orwells bok är världen uppdelad i tre dominerande makstrukturer som kämpar över världsherraväldet. Jag har svårt att inte se Twitter och Facebook som två av dessa makstrukturerna på nätet, den tredje är väl ingen gåta. Om jag säger G så säger ni O.O.G.L.E

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (25%) (75%)
4 röster

Under det senaste året har antalet unika besökare till Facebook i Europa ökat med 314 procent. Från 24,1 miljoner i februari 2008 till nästan 100 miljoner i februari i år. I comScores siffror rankas Facebook som det största sociala nätverket i Europa.

Flest antal besökare kommer ifrån Storbritannien; 22,7 miljoner unika besökare. Men de största ökningarna har skett i Italien (+2721 procent) och Spanien (+999 procent).

Enligt comScore så besöktes Facebook av 2,3 miljoner svenskar (unika besökare) under februari 2009. Det är nästan en fördubbling mot februari i fjol, då antalet unika besökare var 1,2 miljoner.

facebook europa

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (75%) (25%)
4 röster

Det blir ofta många intressanta diskussioner mellan mig och mina vänner om nätets utveckling. Men det är kul. Många av oss har vitt skilda bakgrunder vilket medför vitt skiljda åsikter och vinklar. En diskussion har handlat om all den förändring nätet innebär för olika industrier och att det “va bättre förr.” En annan har kretsat kring att man inte har något privatliv längre osv osv. Ett av samtalsämnena handlade däremot om Facebook var en trend eller inte? Enligt svenska Akademins ordlista betyder trend: [ liksom t. trend av eng. trend , (in)riktning, tendens] Facebook har varit en tendens, nu går det mot en norm. Kolla in de nyaste siffrorna från inside Facebook, upphittade på sociala media today.

facebook statistik

Den högsta ålderdemografin på Facebook i USA ligger mellan 26 och 54 år för både män och kvinnor. Dessutom är dessutom är det så att kvinnor mellan 55-65 är fler till antalet än kvinnor mellan 18-25. Idag finns även fler män i åldern 45-54 än 18-25:åringar. Åldern växer dessutom hela tiden bland de sociala nätverken, och framförallt på Facebook. Facebook meddelar också att de passerat 200 miljoner sträcket på antalet användare världen över och därmed ytterligare förstärker sin position som världens största nätverk.

Kommer då Facebook att försvinna? Under inga omständigheter. Facebook har växt till en organisk och naturlig del av nätet. Det har blivit ett av den digitala kroppens sociala organ. Det sociala nätverket mutar hela tiden in nya landvinningar och med det fler marknadsandelar. Idag använder folk och företag Facebook för att chatta, leta lägenhet, hålla koll på vänner och bekantas födelsedagar, ställa frågor, dating, rådfråga, samla foto, marknadsföra etc etc… Facebook växer inte bara i facket åldersdemografi, utan även i användarnas föreställningsvärldar om hur det sociala nätverket används och kommer att användas i framtiden. Facebook står absolut inte för sig själv, tvärtom, det är en stor och väsentlig del av vad som knyter ihop de sociala nätverken på nätet.

Visst kommer  Facebook att behöva utvecklas och hela tiden vändas och vridas på för att överleva. De sociala nätverken kommer inte att se likadana ut för all framtid och det gäller att hänga med, även om jag snarare tror att just Facebook kommer att sätta många trender inom den sociala utvecklingen på nätet. Facebook Connect är ett exempel, Real-Time-Homepage ett annat. Facebook har även börjat samarbeta med Adobe i ett projekt som grundar sig på att göra det enklare att skapa och bygga Applikationer. Facebook börjar bli nätets nav och mittpunkt.

facebook är en digital lunga

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(10%) (0%) (50%) (20%) (20%)
10 röster

Förra veckan nådde Facebook 200 miljoner användare, enligt InsideFacebook.com. Det är en fördubbling på 7 månader. I slutet av augusti 2008 passerade antalet användare 100 miljoner. Det betyder att Facebook i genomsnitt har fått en halv miljon nya användare per dag sedan slutet av augusti 2008. Och så sent som i januari i år nådde Facebook 150 miljoner användare.

facebook users

Enligt Facebook loggar hälften av dessa in dagligen! Mer än 20 miljoner av användarna uppdaterar sin status minst en gång om dagen. Tillsammans laddar användarna upp 850 miljoner bilder och 8 miljoner videos i månaden.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(13%) (0%) (63%) (25%) (0%)
8 röster

Sociala media today har listat en del frågor som företagare och andra intressenter ställer sig kring sociala medier:

1. What are the best tactics to use
2. How do I measure the effectiveness of social media
3. Where do I start?
4. How do I manage the social balance?
5. What are the best sites and tools out there?
6. How do I make the most of my available time?
7. How do I find and focus my efforts on my target audience?
8. How do I convert my social media marketing efforts into tangible results?
9. How do I cohesively tie different social media efforts together?
10. Does social media marketing work, and if so, how effective is it?

Detta är del 4 i en bloggserie där jag ger min syn och mina svar på de här frågorna. Idag står fråga 10 i strålkastarljuset. Alltså:

Does social media marketing work, and if so, how effective is it? Först och främst skulle jag vilja säga så här: Tid + engagemang/kreativitet = Effekt. Sociala medier kräver mycket tid. Verktygen på nätet är ofta gratis däremot är det inte sagt att en social kampanj för ett företag är utan kostnader. Social marknadsföring kräver tid och ständigt engagemang. Tid kostar som sagt och lön och sociala avgifter för en person som är helt avsatt för att driva marknadsföringen inom de sociala mediekanalerna är ett exempel. Dessutom är det lättare och svårare för företag att ta plats i det sociala landskapet beroende på vad de sysslar med. Men jag vill påstå att alla kan om man bara vill. Blogg är ett exempel på ett verktyg som alla företag minst borde hänge sig åt. Lite exempel på fördelar med social marknadsföring:

Kundinsikt & analys: De sociala kanalerna på nätet tillåter dig som företagare att lyssna på dina kunder och vad de säger om dina produkter och tjänster. Detta leder i sin tur till insikt om vilka förbättringar som måste göras. Men det är inte det enda. Dessutom kan du lyssna på vad som sägs/skrivs om dina konkurrenters produkter. Twitter Search och Twist är exempel på verktyg som låter dig lyssna på vad som sägs på Twitter. Google trends, Google blogg search och Goggle Alerts låter dig lyssna av nätet och svenska knuff.se är ett bra verktyg för att följa med i bloggosfären. Ett annat exempel är Twingly search, ett verktyg som låter dig lyssna av både bloggosfären på mikro och makronivå. Social krigsföring har landat.

Försäljning: Man ska alltid passa sig för att sälja produkter direkt på de sociala nätverken eftersom de inte är reklamkanaler utan i första hand relationskanaler. Positiva resultat på när det har fungerat att driva aktiv försäljning på sociala nätverk är sparsamt men det går tydligen bara man gör det på rätt sätt. Mac-butiken Kullander i Malmö är ett sådant exempel. Företagets facebook profil är bara några veckor gammal men de har redan sålt sin första produkt från sin facebookprofil. Jag gissar att en positiv aktiv försäljning på sociala nätverk är starkt länkad till en mer rådgivande ton i kommunikationen. Det handlar om att förlänga beslutsstegen i säljprocessen. Detta kan låta knepigt med en förlängd beslutsprocess men låt mig förklara.  Jag att du som säljare/företagare inte ska gå på säljargumenten utan istället lyssna, svara, kommentera, vägleda och helt enkelt föra en dialog med din konsument. Du säljer företaget inte produkten! Social krigsföring är ett bra exempel på det.

Ella: Social relationsmarknadsföring skapar inte bara potentiella kunder utan även rätt kunder. Engagerade, lojala, långsiktiga, a-kunder som genom interaktion via sociala verktyg väljer att på olika sätt föra dialog med ditt företag. Detta skapar kunder som är intresserade av dina produkter och tjänster och som även på olika sätt  kan integreras med företagets beslutsprocesser och varumärkesbyggande. Exempel på det är crowdsourcing, varumärkesspridning via word of mouth, ROE (Return of Engagement).

Social marknadsföring är inte en teknik eller en modell som man som företagare bara behöver implementera rent praktiskt. Det räcker inte med att säga “Nu ska vi ha en profil på facebook eller en youtube-kanal för att…” Social marknadsföring är en filosofi, ett tankesätt som ska ingå i och vara en del av företagets värderingar. Social marknadsföring ska inte bara impleneteras på marknadsavdelning utan rakt in i organisationes värdeord, själ och vision. Relationsmarknadsföring handlar om att göra hela företaget viralt, inte bara produkten eller tjänsten.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (17%) (50%) (0%) (33%)
6 röster

InsideFacebook.com har tittat på utvecklingen av antalet Facbook-användare i USA. Sedan september har det totala antalet användare ökat med 70 procent från 32,9 miljoner användare till 56,0 miljoner användare.

Den största ökningen sker bland kvinnor 55-65 år, i denna grupp har antalet användare ökat med hela 561 procent under motsvarande period. Men ökningen är stor i alla åldersgrupper från 26 år och uppåt. Bland 45-54-åringar ökar antalet Facebook-användare med 428 procent.

Facebook användare tillväxt

Fortfarande utgör 18-25-åringar den största åldersgruppen på Facebook i USA. Totalt finns det 19,5 miljoner användare i denna åldersgrupp, vilket motsvarar en tredjedel (34,7 procent) av alla användare.

facebook användare

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (9%) (18%) (36%) (36%)
11 röster

Sociala media today har listat en del frågor som företagare och andra intressenter ställer sig kring sociala medier:

1. What are the best tactics to use
2. How do I measure the effectiveness of social media
3. Where do I start?
4. How do I manage the social balance?
5. What are the best sites and tools out there?
6. How do I make the most of my available time?
7. How do I find and focus my efforts on my target audience?
8. How do I convert my social media marketing efforts into tangible results?
9. How do I cohesively tie different social media efforts together?
10. Does social media marketing work, and if so, how effective is it?

Detta är del 3 i en bloggserie där jag ger min syn och mina svar på de här frågorna. Idag står fråga 9 i strålkastarljuset. Alltså:

How do I cohesively tie different social media efforts together? Jag och min statistiska kollega Erik Forsberg har de senaste veckorna suttit och knåpat ihop en lång presentation ( 5 timmar) till förmån för ett gäng PR och reklambyråer där vi tar upp fördelar/nackdelar med olika sociala marknadsföringskanaler på nätet och hur de kan och ska användas i relationsmarknadsföringssyfte. Är det något som har slagit oss under researcharbetet med den presentationen så är det just framväxten av applikationer som knyter ihop olika sociala tjänster på nätet. Det som tidigare var en mashup-trend har blivit normen. Tidigare i veckan identifierade jag de viktigaste relationsmarknadsföringskanalerna som Blogg, Facebook, Twitter och YouTube. Nu lägger vi även till bloggy.Nedan ska jag ge exempel hur man kan knyta ihop de olika sociala marknadsföringskanalerna.

applikationer

1) Bloggen är det centrala i din sociala marknadsföring. På wordpress.org finns det en mängd olika applikationer som knyter ihop din blogg med olika tjänster. Exempel är: Publish to Facebook, Facebook Comments, Twitter for wordpress, Twitter Tools, Bloggy Feed, Wordpress to Bloggy och YouTube Brackets. Alla de här applikationerna eller plugins:en låter din blogg kommunicera med dina andra konto på nätet på olika sätt.

2) Det går att knyta ihop din kommunikation mellan övriga sociala tjänster på samma sätt. Exempel är: Facebook applikationen Twitter som låter dig följa dina vänner och göra statusuppdateringar på Twitter direkt från Facebook. Eller varför inte YouTube Video Box som låter dig bädda in filmer direkt i facebookprofilen. Bloggy tillåter dig att bädda in bilder från exempelvis Flickr och filmer från YouTube direkt i din bloggfeed och dessutom kan du koppla ihop Bloggy med Twitter direkt i Bloggys inställningar. Allt detta löper hur som helst och kors och tvärs. En sak är säker, man behöver inte vara överallt samtidigt. Search and you shall find. Ett bra ställe att hitta Twitter applikationer på är denna adressen: http://twitter.anvisning.se/. Kolla även in Facebooks applikationskatalog.

3) Förutom all den ovanstående tekniken tror jag det är viktigt att så mycket så möjligt behålla samma profilering på de olika nätverken. Varumärket ska kommuniceras så likt så möjligt obeoende om du är på Facebook, Twitter eller YouTube. Detta kan göras genom samma profilbild, logga eller färger som man har på hemsidan, men också att man pratar på samma sätt och håller samma ton.

Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om att synas och delta i konversationen. Behöver man vara överallt? Nej. Men man ska vara medveten om vilka möjligheter som finns där ute. Applikationer adderar ett mervärde och innebär en förädlingsprocess av sociala kanaler. Om man inte känner till möjligheterna olika applikationer ger sociala verktyg på nätet ser man inte heller deras fulla styrka och möjligheter uteblir.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(11%) (33%) (11%) (33%) (11%)
9 röster

Posten Great Sociala Media Statistics på Sociala Media Today ställer ett antal intressanta frågor rörande lite tankar som jag tror många har kring det sociala mediaträsket. Företag sjunker. Det vet inte var de ska ta vägen och kämpar frenetiskt för att komma på fast mark. Jag hade tänkt jag skulle svara på de frågorna under de kommande dagarna. Varje fråga blir en post. Svaren och frågorna kommer utan inbördes ordning och idag börjar jag med fråga 7. Förhoppningsvis ger mina svar i alla fall lite klarhet och draghjälp.

How do I find and focus my efforts on my target audience? Detta är en svår fråga men svaret är definitivt högaktuellt. Hur många gånger har man inte stött på företag som skapat sig en profil någonstans och sen tänkt “nu då?” Plötsligt är man nyinflyttad i ett nytt område och i en ny skola utan vänner. Dessutom kanske man inte passar in och har svårare än andra för att hitta folk att umgås med. Är man inte intressant men vill synas ändå handlar det om att göra sig intressant. Nattklubben TheTivoli hör till de populära på facebook med sina vilda fester, musik och umgänge, kyss och hångel. Klart han är poppis! Men hur är det med optikern?

HolmsOptik är nyinflyttade på facebook. Jag tänkte att det kan vara intressant att se hur ett företag som inte har riktigt lika lätt för sig som en nattklubb kan bära sig åt för att växa på Facebook och skaffa vänner.

holmsoptik

1) Vänner: Först och främst är en blogg på hemsidan (något Holms saknar) ett otroligt viktigt verktyg för att driva trafik. Den placerar företaget högt på sökresultaten samtidigt som den bjuder till interaktion och merinformation om att man kan hitta Optikern på till exempel facebook. Här börjar alstringen av inte bara facebookvänner, utan även av rätt vänner med rätt engagemang för företaget. HolmsOptik har funnits på facebook i drygt två veckor. 99 vänner på den tiden är ganska bra jobbat.

2) Top Gun: Ett sätt att skaffa sig nya vänner om man inte är intressant är att göra sig intressant. Det handlar om att klä granen. Hitta ett psykografiskt intresse som kan stimulera till engagemang. Vänner ska komma till dig, inte tvärt om. Det sociala nätverken är ett pull-medium och inte push. Här ställer HolmsOptik glasögonen i relation till film och då framförallt TopGun. Istället för att utforma budskapet i form av en bildannons med tillhörande ankartext som inom traditionell marknadsföring, handlar det inom det digitala mediet att utforma en gemensam grund och gemensamt intresse att stå på. Det handlar om att skapa ett viralt företag, en snackis. För optikern kan det vara mode som kickstartar den snackisen, det kan vara glasögon i film eller varför inte glasögon i musik. Att lokalisera ett övergripande (eller i alla fall tillräckligt stort) psykografiskt intresse är nyckeln för företag som inte automatiskt platsar på de sociala nätverken. Talk to me Goose!!!

3) Tack så mycket: Resultatet blir att kommentarerna börjar trilla in och vännerna börjar växa i takt med att företagets C2C-nätverk (consumer to consumer) växer sig starkare. Att lyckas på de sociala nätverken handlar om engagemang, tid, tålamod och kontinuerlig dialog från företagets sida samtidigt som det behövs mer eller mindre kreativitet. Resultatet blir en väl fungerande C2C och word of mouth marknadsföring.  Det ska bli spännande att följa HolmsOptik på facebook och se hur de lyckas.

Ett konkret svar på ovanstående fråga blir alltså: “Du hittar inte kunderna inom de sociala nätverken, de ska hitta dig. Ständig dialog, tålamod och ett långsiktigt perspektiv ihop med en pull strategi är framgångsfaktorerna bakom lyckad marknadsföring på sociala nätverk.”

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(17%) (0%) (75%) (8%) (0%)
12 röster

Återigen hamnar Google i topp när det handlar om video. Denna gången är det comScore som tittat på online video i Storbritannien. Under januari 2009 såg 23,7 miljoner britter någon video på Googles sajter, vilket är en ökning med 14 procent jämfört med januari 2008. YouTube svarar för 99 procent av dessa tittare, i januari hade YouTube 23,5 miljoner tittare!

BBC rankas tvåa med 6,8 miljoner tittare och har växt med 18 procent sedan januari i fjol. På tredje plats kommer Microsoft med 4,3 miljoner tittare och de följs av Facebook med 3,6 miljoner tittare. Därmed har Facebook gått om Yahoo!

online video uk storbritannien

Det totala antalet tittare i Storbritannien var nästan 30 miljoner i januari 2009. Det motsvarar 80,1 procent av alla internetanvändare.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (33%) (67%)
3 röster

Twitter.com ökat sin trafik med 1382 procent sedan februari 2008 till februari 2009, enligt Nielsen. Från knappt en halv miljon unika besökare i februari 2008 till drygt 7 miljoner i februari i år.

Men även jämfört med föregående månad har Twitter.com vuxit kraftigt. I januari 2009 hade Twitter.com 4,5 miljoner unika besökare. På en månad har alltså antalet unika besökare ökat med mer än 50 procent!

Facebook är det största sociala nätverket i USA, med 65,7 miljoner unika besökare i februari 2009, upp 228 procent jämfört med februari 2008. MySpace tappar 4 procent till 54,1 miljoner unika besökare.

sociala nätverk unika besök

Med undantag av MySpace och AOL har alla de stora sociala nätverken ökat stort det senaste året.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (10%) (30%) (60%)
10 röster

Idag ska vi titta på ett bra och konkret exempel på hur man som företagare kan använda social marknadsföring i förmedlingen av sitt varumärke, framförallt via Facebook. Nattklubben TheTivoli i Helsingborg lever och andas på Facebook 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. De är inte ett företag utan en person med en egen personlighet och röst. Vad har deras engagemang på Facebook då gett dem och hur använder de det sociala nätverket?

Nattklubben TheTivoli på Facebook.

1). För det första har Tivoli skapat en riktig användarprofil istället för bara en grupp. På det stora hela gör detta att de kan interagera med sina kunder och besökare på ett mycket personligare och individuellt sätt. För det första har de inte medlemmar på Facebook utan 731 vänner. Det tog inte lång tid heller. Profilen har bara legat uppe i c.a 2 månader och har som sagt redan över 700 kontakter. Jag har personligen funnits på Facebook i över 2 år och har 400 vänner. Som nattklubb rymmer tivoli c.a 800 pers, detta betyder alltså att de i teorin kan fylla hela stället med ett utskick på sin profil. Men de når inte bara bara 731 gäster, de når 731 vänner som är lojala, engagerade och intresserade av Tivoli som varumärke och företag. För att uttrycka det lite stelare och företagsmässigt når de 731 A-kunder.

2). Som på vilken profil som helst når statusmeddelandet ut till alla Tivolis vänner. Det är dessutom personligt och hjälper till att ge intrycket av Tivoli som en person snarare än företag. Men där finns ju även en extra fördel så klart. Nattklubben ser när personer de inte är vänner med kommenterar på deras kontakters statusar. Kanske ett sätt att ragga nya vänner/kunder :)

3). “Varför har ni inte bokat Thåström de senaste åren?” skriver Viktor. En personlig profil ger dig möjligheten att interagera direkt med individuella personligheter men också ta emot frågor och önskningar. Vill Viktor ha dit Thåström är det kanske fler som vill det? Facebook ger alla möjligheter att göra en liten marknadsundersökning för att lokalisera möjligheter och intresse. Stort intresse är lika med ökade chanser till utsålda konserter eller temakvällar. Detta är ett sätt som ROE (return of engagement) kan fungera som mätverktyg på vägen mot ROI (return of investment).

4) Viktor skriver igen: “Jag fick en signerad Ossler platta av en kollega till dig. Bästa på hela helgen whooooooooo!”. Lägg märke till att Viktor pratar med Tivoli som en person och inte företag. Han skriver inte att han fick plattan av Tivoli eller ens er utan av EN kollega till DIG. Detta är ord som uttrycker närhet. Han relaterar till Tivoli som en människa och inte företag. En lojal och engagerad kund är skapad. Det sägs dessutom att det är fem gånger så dyrt att skapa en ny kund än att behålla en gammal. Sociala medier är ett ypperligt verktyg för att hitta nya kunder, men framför allt för att behålla gamla.

5). Tivoli publicerar bilder på Facebook på sina flyers och planscher som hänger runtomkring på stan. På detta sättet kan de sociala nätverken, i detta fallet Facebook, förstärka ett företags traditionella marknadsföring. En publicering på nätet skapar en högre igenkänningsfaktor på stan och helt plötsligt bearbetar företaget kunden från två håll vilket ökar chanserna att hon/han kommer till en tillställning. I förlängningen skapar detta även en ökad medvetenhet för varumärket Tivoli som helhet. Man pratar ofta om antingen eller när det kommer till digital och traditionell marknadsföring vilket är synd. Jag skulle vilja säga att det handlar om en symbios där det ena stärker det andra.

6). Tivoli frågar sina vänner vilka deras bästa förfestlåtar är? Kontakterna skickar in sina förslag och hjälper till att skapa spellistan på nattklubbens förfesttema mellan 22-23:00. Detta är ytterligare ett kreativt sätt att förstärka den fysiska upplevelsen genom och interaktion och ett digitalt forum. Som sagt det handlar om både och, inte antingen eller. Social marknadsföring ska vara en del av marknadsmixen inte ersätta den.

Här hoppas jag att jag kommit med ett någorlunda konkret exempel på vilka styrkor sociala nätverk kan erbjuda om man använder dem rätt. Men jag lever inte under några illusioner. Det är lättare och svårare för företag att hitta sin plats på de sociala nätverken. För en nattklubb är detta en given kanal, men det samma gäller inte alla. Dessutom föder detta lite olika frågor:

1) Tivoli var redan ett injobbat varumärke när deras profil skapades på Facebook. I vilken ände ska man börja? Är det bättre att börja skapa varumärket fysiskt och sedan stärka det med digital kanaler, ska man göra tvärt om eller kanske jobba med båda samtidigt?

2) Är det mer relevant för små eller stora företag att använda sig av sociala medier? 700 vänner på Facebook är ingen omöjlighet, samtidigt är det 700 personer som skulle fylla hela lokalen. Kanske är det så att det är lättare för ett mindre företag att ta till vara på de fördelar ett socialt nätverk kan erbjuda i form av engagemang? Små företag är snabbare i svängarna, kanske passar den företagsformen de sociala nätverkens snabba takt bättre?

I vilket fall som helst vill jag avsluta med den absoluta nyckelfaktorn för att detta ska fungera. Det är engagemang. Det är viktigt att företaget hela tiden är med och bjuder in till dialog. Frågor, svar och diskussion är faktorer som är A och O i processen och bestämmer om ett företags sociala marknadsföring ska bära eller brista.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (5%) (42%) (37%) (16%)
19 röster

De yngre användarna var de som först hakade på de sociala nätverken och så även bland Facebook. Och fortfarande är yngre personer dominerande bland de som besöker Facebook, men tillväxten är störst bland medelålders.

Nielsen har tittat på hur Facebooks publik har växt det senaste året i världen (nåja, iallafall Australien, Brasilien, Tyskland, Schweiz, Storbritannien, Italien, Spanien, Frankrike och USA). Och den största tillväxten sker bland personer i åldern 35-49 år. I denna åldersgrupp har de unika besökarna ökat med 24 miljoner från december 2007 till december 2008. Den näst största ökningen står 18-34-åringar för, upp 22,8 miljoner. Även 50-64-åringar ökar kraftigt, med nästan 14 miljoner fler unika besökare i den senaste mätningen.

facebook publik ökning

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (38%) (0%) (13%) (50%)
8 röster

Dagens blogg går i statistikens tecken. Nedan har jag samlat ett gäng länkar till lite olika undersökningar som ska hjälpa till att definiera vilka möjligheter sociala nätverk har, men också vilka förutsättningar som krävs.

Social Media is better for the consideration phase: Undersökning som berättar om att konsumenter framförallt blir medvetna om en produkt eller tjänst via word of mouth från vänner och företag snarare än än genom statisk reklam på eller utanför webben. Det handlar om mänsklig korrelation och kommunikation. Sociala nätverk handlar inte om ettor och nollor utan om människor. Här sade hela 79% att de blir medvetna om produkter och tjänster via word of mouth från kolleger. 75% svarade att de blir medvetna av referenser från andra företag. Samma sak gäller mig när jag tänker efter. Det som verkligen angår mig kommer inte i första hand från tidningar eller TV. Det kommer från vänner och bekanta, de som på olika sätt står mig närmast pch på grund av det, till större delen via nätet faktiskt. Det är därför de sociala kanalerna på internet kan vara så viktiga för företag, de sprider inte reklam utan ett personligt budskap – Word of Web. Baserat på detta borde företag som inte är direkta eller primärkonkurenter ingå i ett bloggnätverk där de skickar kunder mellan varandras bloggar, sociala profiler och sajter med hjälp av in och ut-länkar.

Best Sociala Media Use – Boosting Brand Reputation, Awareness: Sociala verktyg är bäst på att skapa 1) medvetenhet & ökat rykte för ditt varumärke via dialog och word of web 2) skaffa högre placeringar på Googles söklista och öka trafiken till din sajt. Men det är viktigt att man kommer ihåg att dialogen som förs på olika sociala nätverk är lika mycket en del av ditt varumärke som sajten. Hur och var man pratar med sina kunder på nätet får inte stå utanför varumärket. Det är nog lätt att se hemsidan som den digitala representationen av varumärket och företaget eftersom det är en produkt företaget köpt och betalt för, men dialogen på de sociala nätverken är minst lika viktig och bygger ditt psykografiska varumärke.

The ROI of Being Social at Work: Människor och arbetslag som står i kontakt med varandra och erbjuds möjligheten att utbyta erfarenheter och idéer är upp till 40% mer kreativa. Anställda som är mest aktiva på nätets sociala nätverk är 7% mer kreativa än kollegor som inte ingår i något nätverk alls. Möten och dialog föder kreativitet, nytänkande och en energisk arbetsplats baserad på gemenskap. På det sättet fungerar de sociala nätverken som en kontinuerlig kick off för företaget och det är bra. Men det gäller att hålla koll. I mitten på 2007 skrev SVD att facebooksurfandet kostar företagen 27 miljarder kronor. Men det ena utesluter inte det andra. En väg att gå kan till exempel vara att starta och bygga upp ett nytt och eget företagsnätverk på Ning.com som endast innehåller och tillåter användare från det egna företaget.

Sociala kanaler på nätet är fanstastiska verktyg för ditt företag men man måste vara medveten om vissa parametrar i arbetet med dem som marknadsföringskanal. De tre viktigaste är enligt min mening:

- Det är inte reklamkanaler! Dialog på sociala nätverk är inte reklam för företaget, det är tvåvägskommunikation som ska bädda för ett närmare förhållande mellan företag och konsument.

- Arbetet med sociala nätverk som marknadsföringskanal faller ofta mellan individer och olika ansvarsområden, man är inte säker på vem är ansvarig. Det är viktigt att man har strukturetat tydliga ansvarsområde och gränser för vem (vilka) som är ansvarig(a), hur och genom vilka plattformar det ska skötas.

- Socials strategier på nätet är tidskrävande och handlar till stora delar om långsiktigt arbete. Man måste som företag ha tålamod och vara medveten om att ett socialt nätverk, precis som en persons privata umgängeskrets, är något man bygger upp. Fördelen är att du efter en tid står i direkt kontakt med X-antal kunder som är lojala och direkt intresserade av vad ditt företag erbjuder.



Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (29%) (43%) (29%)
7 röster

Antalet Facebookanvändare i USA fortsätter att öka. Antalet aktiva användare under de senaste 30 dagarna i är nu uppe i 45, 3 miljoner, enligt Inside Facebook. Och den största ökningen sker bland medelålders och äldre.

Den grupp där antalet Facebook ökar mest är kvinnor i åldern 55-65 år. I denna grupp har antalet användare ökat med 175 procent under de senaste 4 månaderna. Men överlag är tillväxten stor bland personer som är 26 år eller äldre.

tillväxt facebook

Men fortfarande utgör de medelålders och äldre en liten andel av de totala aktiva användarna. Tonåringar (13-17 år) utgör knappt en tiondel av användarna och 18-25-åringarna utgör hela 43 procent av de aktiva användarna.

facebook användare usa

Kvinnorna är  i majoritet i samtliga åldersgrupper. Bland samtliga användare är andelen kvinnor 56 procent.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (33%) (67%) (0%)
3 röster

Enligt AllFacebook så har Facebook idag mer än 25 miljoner användare via mobilen i månaden. Och i deras tre mest populära mobila applikationer har de mer än 4 miljoner användare dagligen.

facebook mobil

Populärast är iPhone-appen med ca 1,64 miljoner användare om dagen. Facebook i Blackberry har 1,56 miljoner användare om dagen och den generella mobilapplikationen har strax under 1 miljon användare om dagen.

I dessa 4 miljoner räknas inte de med som använder Palm-appen och inte heller de som kör utan apps och utnyttjar webben i mobilen. Det betyder att det lätt bör finnas ytterligare ett par miljoner dagliga användare av Facebook via mobilen.

Och med 4 miljarder mobiltelefoner i världen, så är det väl inte en allt för avancerad gissning att användningen av sociala nätverk via mobilen kommer att öka dramatiskt.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(38%) (6%) (19%) (6%) (31%)
16 röster

När man pratar om sociala och digitala medier i relation till traditionella medier och marknadsföring pratar man ofta om både och, inte antingen eller. Det samma tror jag kommer att hända med internet och den fysiska verkligheten i stort. Det digitala och fysiska är ett förhållande som började som ett motsats par, men som mer och mer närmar sig en symbios. Jag tror att det kommer att ligga många affärsmöjligheter i att omsätta det digitala till något fysiskt. Kopplingen blir bara viktigare och viktigare. Man pratar mycket om att dagens digitala landskap är byggt på dialog och tvåvägskommunikation, samma tvåvägskommunikation kommer att växa fram mellan det fysiska och digitala.

Ett exempel på en  kul idé är facebookapplikationen Status King. Mashable skriver om hur du kan få dina egna eller andras statusmeddelande tryckta på en T-shirt. Här är Status King på Flickr. Jag håller med er! Vid första anblicken kan detta verka som en helt menlös och onödig idé. Men tvärt om, det är sjukt smart!

Det fysiska är en förankring, en ankarpunkt som ger individer en känsla av självförverkligande som inte ens nätet rår på. Ta mig till exempel. Jag älskar att skriva och är verkligen otroligt tacksam över att så många intresserar sig för min lilla företagsblogg, men det är helt enkelt inte på riktigt om man inte blivit publicerad på papper med namnet som byline. Det är  något speciellt med att få trycksvarta på fingrarna.

Jag tror att vikten av fysisk förankring kommer att växa i takt med internet. Varje visitkort borde redan hänvisa till personens nätidentiteter på t ex facebook, LinkedIn, Flickr, YouTube etc… Det handlar om att bredda existerande föreställningsvärldar till att innefatta både det fysiska och digitala. Det fysiska kommer att addera ett mervärde till det digitala och tvärt om.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (50%) (50%)
6 röster

Från december 2007 till december 2008 ökade den totala internetpubliken med 4 procent, enligt siffror från comScore som ClickZ publicerat. Under samma period ökade antalet unika besökare till de sociala nätverken med 13 procent.

Enligt comScore så toppar MySpace fortfarande i USA med 75,9 miljoner unika besökare i december 2008, en ökning med 10 procent sedan december 2007. Facebook placerar sig som tvåa med en publik på 54,6 miljoner. Facebook ökar dock betydligt mer än MySpace; upp 57 procent.

Även Flickr ökar kraftigt, från 13,5 miljoner unika besökare i december 2007 till 20,7 miljoner i december 2008.

LinkedIn har mer än fördubblat sin publik. Från 2,9 miljoner i december 2007 till 6,3 miljoner i december 2008.

AOL Community har lyckats få en stor publik i USA. I december 2008 var det unika antalet besökare 9,2 miljoner.

top social networks usa

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (25%) (50%) (25%) (0%)
4 röster

I december 2008 hade Facebook 222 miljoner unika besökare, det betyder att mer än var femte  internetanvändare (22 procent) besökte Facebook i december. Det visar siffror från comScore som TechChrunch publicerat. I november hade Facebook 200 miljoner unika besökare. Under en månad ökade alltså Facebooks publik med 11 procent.

I april 2008 var Facebook och MySpace ungefär lika stora. Sedan dess har Facebook ökat sin publik med 93 procent, från 115 miljoner till 222 miljoner. Under motsvarande period ökade MySpace 9 procent.

MySpace hade 125 miljoner unika besökare i december 2008. Facebook har alltså nästan 100 miljoner fler unika besökare.

facebook myspace unique visitors

Antalet sidvisningar visar också att Facebook är betydligt större än MySpace. I december 2008 hade Facebook 80 miljarder sidvisningar, att jämföra med 43 miljarder för MySpace.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(40%) (0%) (0%) (40%) (20%)
5 röster

Google hamnar i topp på comScores mätning Media Metrix som rankar de största företagen på webben efter antal unika besökare från USA. Den totala internetpubliken i USA uppgick till 190,7 miljoner under december 2008, enligt comScore. Av dessa besökte nästan åtta av tio (78 procent) någon Google-sajt under månaden.

Näst störst i USA är Yahoo! med totalt 145,7 miljoner besökare (76 procent), följt av Microsoft med 125,4 miljoner besökare (66 procent).

top 20 properties usa

Precis utanför topp 10 hamnar Facebook med 54,6 miljoner unika besökare i USA under december 2008. Det motsvarar 29 procent av hela internetpubliken.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (22%) (11%) (67%) (0%)
9 röster

Av USA 138 miljoner bredbandsanvändare bidrar 105 miljoner med innehåll till webben, det motsvarar 76 procent. Det kan bland annat handla om att ladda upp bilder, posta på wikis och forum och uppdatera bloggar. Det visar en undersökning från Netpop Research som tittat på “Social Networkers” i USA.

Och ca 40 miljoner är regelbundet aktiva på sociala nätverk i USA. Det motsvarar 29 procent av alla bredbandsanvändare som är 13 år eller äldre. Och bland dessa slåss Facebook och MySpace om användarna. MySpace är störst med 63 procent som säger att de använder detta nätverk, men Facebook är enligt denna undersökning nästan lika stor med 60 procent. Sedan 2006 har Facebook vuxit med 500 procent. En stor del av användarna använder båda tjänsterna; 34 procent.

social networkers USA

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Jupiter Research har tittat på hur användningen av sociala nätverk ser ut i Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Mellan 2006 och 2007 växte antalet användare snabbt. Till stor del beroende på att MySpace släppte lokala versioner från 2006 och att Facebook öppnade upp för fler än studenter i september 2006.

I september 2008 uppgav 16 procent av internetanvändarna i Storbritannien, Tyskland och Frankrike att de besöker ett socialt nätverk dagligen.

Även om fler äldre börjat använda sociala nätverkssajter så är publiken fortfarande ung. 45 procent av de som använder sociala nätverk minst en gång i veckan är i åldern 15-24 år. 28 procent är i åldern 25-34 år och drygt en fjärdedel (27 procent) är 35 år eller äldre.

social networks user by age europe


Facebook dominerar bland användarna av sociala nätverk i Storbritannien (70 procent) och Frankrike (60 procent). Tyskland skiljer sig betydligt och här har Facebook endast en penetration på 17 procent. Den inhemska StudiVZ har lyckats bra med bland universitetsstuderande.

penetration sociala nätverk europa

Åldersmässigt har Facebook lyckats nå en något bredare publik än MySpace. 62 procent av Facebookanvändarna i Storbritannien, Tyskland och Frankrike är 25 år eller äldre. För MySpace är motsvarande andel 53 procent.

Skillnaden är tydligast bland användare i åldern 25-34 år. Av Facebooks användare är drygt en tredjedel (36 procent) i åldern 25-34 år. Bland MySpace-användarna är endast en femtedel (20 procent) i åldern 25-34 år.

facebook och MySpace åldersgrupper

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
En röst

När Google och Facebok släppte sina lösningar för lite drygt en vecka sedan var förvirringen ungefär lika stor som förväntningarna. Google Friend Connect (GFC) och Facebook Connect (FBC) är ju helt nya funktioner på webben. Jag var självklart lycklig över att de sociala nätverken öppnar upp sig och uppmanade ”mina” tidningar att hoppa på. Men frågorna som ställde var självklara: ”Vad är det och vad betyder det för oss”. Svaren kommer lättare för oss som väntat ivrigt i månader och förberett oss, svårare för den som försöker se någon effekt reda idag. Så Daniel fick efter en snabb genomgån i uppdrag att förklara. Enjoy!

Syfte
Google och Facebook har släppt Facebook Connect respektive Google Friend Connect. Tjänsterna syftar till att ge en vanlig webbsida communityfunktionalitet och tillåta människor att träffas och kommentera på traditionella sajter. Tjänsterna har inte kommit så långt idag och tillåter egentligen inte mer än möjligheten att kommentera och se vem som är online. Men branschen är mer eller mindre enig, detta är framtiden och tar inte tidningarna höjd för vad dessa tjänsterna kan komma att innebära för internetutvecklingen så gör vi fel och riskerar att få sitta på avbytarbänken och titta på. Här tittar jag lite på hur dessa tjänsterna kan komma att utvecklas och hur en implementering kan göra skillnader för våra redaktioner i framtiden.

Frågeställningen blir då:
Vilken funktionalitet kan FBC och GFC tänkas kunna bidra med till Mindparkgruppens tidningar i framtiden?

Vad innebär en implementering av FBC och GFC?
Vad får tidningarna faktiskt tillgång till genom att implementera de här två tjänsterna på sina sajter? Den största fördelen är att vi lära känna läsaren, inte som nyhetskonsument utan som person. Helt plötsligt har vi, utan att själv samlat in informationen, möjlighet att med besökarens tillstånd få tillgång till information som berättar om läsarens civilsttånd, ålder, kön, intressen, utbildning etc… Vi vet vi alltså hur många män respektive kvinnor som besöker sajten, hur gamla våra besökare är, var de bor och vad de har för utbildning. Detta är den generella fördelen och “the big picture” med att implementera FBC och GFC: nya möjligheter till individualisering och målgruppsanpassning. Vad man sedan väljer att göra med den informationen är en kreativ process men det är helt klart att den öppnar nya dörrar inom nyhetsförmedling. Här under ser ni ett exempel på min egen profilinfo och vilken information man får tillgång till.

Nedan följer exempel på tjänster som tidningarna kommer kunna erbjuda i framtiden med hjälp av FBC och GFC:

  • Relevanta artiklar: Tjänsterna kan föreslå intressanta och relevanta artiklar för användaren baserat på information från hans/hennes facebookprofil eller Google konton.
  • Marknadsföringskanal: Så fort användaren har kommenterat på en artikel, gjort en recension etc  ska det finnas en valmöjlighet att publicera detta på din facebookprofil. Detta skapar ett fönster mot tidningen med möjlighet att driva trafik till sajten via Facebook. Ökad trafik ger fler annonsörer.
  • Recensioner: Tjänsterna kan användas för att visa vad en persons vänner och bekanta har läst för artiklar på nätet. Detta skulle kunna göras genom att man helt enkelt låter läsarna recensera artiklarna.
  • Annonsering: Baserat på informationen från FBC och GFC har tidningarna möjlighet att visa direkt relevanta annonser för användaren. En som är involverad i djurens rätt vill kanske ha annonser från Body Shop etc  På samma sätt kan Rubbt föreslå intressanta produkter och kalendariet relevanta event.
  • Trendmätare: Genom att bedriva diskussioner kring artiklar (framtida chatfunktioner, forum etc) på hemsidan kommer tidningarna kunna se vilka artiklar som diskuteras mycket och vilka nyhetstrender som existerar. Vad pratar folk om? vad läser de? vilken typ av människor läser vad? Denna listan kan göras lång men jag menar alltså att connecttjänsterna har stor möjlighet att användas som ett verktyg för att läsa av demografiska trender i relation till tidningen och läsvanor.
  • Hitta opinionsledare: Genom informationen från FBC och GFC kan tidningarna hitta opinionsledare och andra intressanta människor. Är du en person med många vänner, wallposts etc skulle det kunna innebära att du är en människa med förmågan att stimulera och påverka andra. Connecttjänsterna kan alltså användas för att hitta opinionsledare som är väl värda att bearbeta eftersom de har möjlighet att använads som språkrör gentemot resten av den tilltänkta målgruppen.
  • Crowdsourcing: Det finns stor och bred kompetens där ute som är väl värd att ta vara på. Genom att ha tillgång till information från FBC och GFC är det möjligt för tidningarna att hitta och bjuda in gästskribenter/krönikörer inom olika områden och nischer. Crowdsourcing!!! Många “privatpersoner” kan ju faktiskt mer om sina speciella ämnen än journalisten. Dessutom skriver de ofta gratis för att få synas i tidningen eller på hemsidan.
  • Research: Journalisten kan använda connectverktygen i sin research och i arbetet med att hitta relevanta källor för intervjuer. Connect kan fungera som en motor för att hitta intressanta uppslag till artiklar.
  • Live chat: Connect kan komma att minska avståndet mellan journalisten och läsaren genom möjlighet till livechat.
  • Events: Tidningarna kan länka till Facebooks/kalendariets events vilket skulle medföra att läsarna kan skapa, kolla gästlistor etc utan att ens lämna tidningens hemsida. Detta skulle alltså kunna gå att integrera med mindparkgruppens gemensamma kalendarieprojekt.
  • Live: Via Bambuser skulle journalister kunna bevaka vissa events/nyheter live samtidigt som man via FBC och GFC öppnar upp för diskussion med hela communityt i realtid.
  • Connect+Woopra/Mashup: Genom Woopra kan tidningarna se hur deras connectmedlemmar surfar och vad och hur läser inne på tidningen. Varför väljer man att stanna längre på en undersida men kortare på en annan etc… Detta skulle även fungera som ett verktyg för att presentera relevanta artiklar, recensioner och annonser.

Den största styrkan med de här tjänsterna är att de kan komma att skapa en otrolig relevans och nära relation mellan tidningen och läsaren, producenten och konsumenten. Det handlar om mer än bara relevanta annonser och artiklar, det handlar om ett relevant och personligt besök i sin helhet. Detta skulle kunna vara de första stegen mot att skapa en personlig tidning. Men vad är skillnaden mellan de båda?

FBC vs GFC
Vilken av connecttjänsterna ska man då välja? Vad är det egentligen som skiljer dem åt?

  • Google är öppnare och distribuerar information från Googlekontot, Yahoo, AIM och OpenID medan Facebook vilar på ett enda community.
  • Facebook innehåller redan en mängd användare och därmed data. I nuläget känns det som ett lite säkrare kort eftersom facebook är så allmänt vedertaget. Däremot kan säkert detta komma att ändras på sikt med tanke på styrkan och storleken hos Google som innovativt varumärke.
  • Google friend connect baserar sig på öppna standarder och open source vilket betyder att källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera för den som vill. Facebook Connect är däremot slutet vilket gör att användaren är helt utelämnad och beroende av hur Facebook själva väljer att utforma sitt system.

Som jag sade tror jag på båda de här tjänsterna, däremot tror att tiden ligger för FBC just nu. Detta på grund av att Facebook är mer allmänt vedertaget som varumärke än till exempel Open ID. Igenkänningsfaktorn är helt enkelt högre hos Facebook. Däremot kommer säkert detta att ändras framöver, men just nu tror jag att Google kan ligga lite före sin tid. Däremot tror jag att det är viktigt att ta höjd för GFC, men varför måste det ena utesluta det andra, det är väl bara att köra båda? Read Write Webb har gjort en alldeles lysande illustrering av fördelarna och nackdelarna hos de olika systemen (klicka på den för större, redigeringsbar, version).

Joakim lägger till på slutet: Mycket drag runt Google Friend Connect just nu. Senast igår meddelades att hetast microbloggtjänsten, Twitter, ansluter till GFC. Spännande!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(5%) (11%) (63%) (11%) (11%)
19 röster

Update: vad jag kan se är hd.se först ut bland svenska medier med att börja känna på Google Friend Connect. Precis så, ut med det, testa, experimentera – och som Sören säger: ”Det är helt nytt och ärligt talat är det här en läroprocess även för oss på hd.se-redaktionen.” Kudos!

Nu lever vi i spännande tider. Både Facebook Connect (FBC) och Google Friend Connect (GFC) har gått live i stor skala och nyhetssajter (inte så mycket på svenska än) och bloggare följer med spänning det stora slaget. På mindpark.se har vi skrivit en hel del om både OpenSocial och FriendConnect tidigare, och jag hoppas verkligen att det här ska bli ett genombrott för den mindre slutna och mer sociala webben. Jag tror giganterna kommer att tvingas jobba tillsammans i högre utsträckning, om inte annat så tack vare den extra hets som lågkonjunkturen skapar. The Open Stack-modellen kommer att vinna, tror jag.

Men hur det än går med det, så måste vi i branschen igen fundera över vår situation. Vi kan inte längre tro att vi kan styra samtalet, att vi kan sätta agendan, att vi kan agera som vi gjorde innan internet – då det fanns avstånd mellan oss och publiken. Det känns extra aktuellt att nämna i ljuset av de senaste två veckornas händelser.

Men vad värre är att vi inte längre kan räkna med att vi kommer att vara en naturlig och självklar “entry point”, på det viset som vi var när vi ägde frukostbordet ellet tv-soffan. Inte ens aftonbladet.se kommer för all framtid att vara den dominerande startsidan. Vi kommer att behöva jobba betydligt hårdare på att dels se till att vårt material hittar ut till sin publik, men också se till att när de väl är hos oss så trivs de. Det är dags att omfamna the crowd. När de är hos oss ska de få så mycket valuta för sin nedlagda tid som möjligt. Och ett sätt att göra det är, så klart, att höja kvaliteten på tjänsten. I det ljuset är den här presentationen intressant (tipstack till RWW). Klicka upp den i fullskärm och låtsas att man inte pratar om Amazon och iTunes, utan om din tidning.

Visst är det så. Att låta vårt material finna sin plats i den sociala grafen, och vice versa, har helt plötsligt blivit mycket enklare. Jag menar fortfarande att vårt innehåll har sin absoluta styrka som enskilda sociala objekt (conversation pieces/snackisar), men att vi med de nya möjligheterna faktiskt kan vara med och sy ihop väven också. Det är vackert, och det är gott. Lyckligtvis ligger det också helt i linje med de förutsättningar som jag målar upp för hur vi ska tjäna pengar imorgon. Till nytta och glädje även för användaren

Men då gäller det att vi kliver fram ett par steg. Jag kickade igång GFC på ”Jardenberg Unedited” under kvällen och det bara smällde till så hade jag över fyrtio “followers”. En bra liten crowd, som nu kan börja umgås lite enklare och närmare på min sajt. Och det tog mig under tre minuter. Det tog lite längre tid att göra det här på mindpark.se, vår mall krånglade lite. Så säg 20 minuter. På vilken tidningssajt som helst går det minst lika snabbt, egentligen. Jag lovar. Vem blir först?

Till sist, under kvällen fick en fråga om varför jag inte pushar lika hårt för Facebook connect (FBC) som jag gör för Google Friend Connect (GFC). Två skäl:

  1. Jag upplever FBC som mer proprietärt och slutet.
  2. Kolla här vad som krävs för att komma igång med FBC och jämför med GFC. En väldig skillnad.

I min bok vinner alltid mer öppet över slutet, och enklare vinner alltid över mer komplicerat. Så enkel är jag. Därmed inte sagt att jag inte i nästa läge kommer att rekommendera att man tittar närmare på FBC också, men first things first. Spaden i marken. Jag var ju tvungen att testa. I min sandbox kör jag nu en enkel FBC-implementering också.

Fler som skriver om det här ur ett svenskt perspektiv:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
En röst

Vad har Facebook, Hi5, MySpace, Bebo och Orkut gemensamt? Två saker. För de första tillhör alla en skara som utgörs av världens största sociala nätverk. För det andra går tjänsterna ut på att bygga upp ett community av vänner och bekanta. Communityt utgörs av människor du redan känner mer eller mindre väl. Ett hej på stan eller ett diffust fyllesamtal på krogen eller nattklubben kan förvandlas till en friendrequest på Facebook. Hur det än går till så utgörs de här nätverken till största delen av nära vänner eller av kompisens kompisar, någon som känner någon osv… Apan känner alla ingen känner Apan.

Fileride är ett nystartat socialt nätverk med rötterna i Stockholm som bygger på en annan premiss. Nämligen att lära känna folk. Beroende på vilka filer du har på din dator, vilka låtar, spellistor, youtubeklipp, filmer, eller fotot du väljer att dela med dig av på din sociala filerideprofil, skapas ett community av människor med samma intressen, tycke och smak. Add you interest, We add friends!

Jag ser det som att Fileride tar över där Facebook slutar. Jag är en hängiven Facebook användare precis som så många andra, men visst känns det som att man inte kan komma längre där. Jag har 471 vänner på Facebook. Mitt konto har förvandlats till en stad som blivit för liten. Jag har växt ur Facebooks kommun. Förutom den enstaka friend requesten lite då och då går det inte att hitta så mycket nya ansikten. Det är fortfarande ett ypperligt forum för att hålla koll på befintliga vänner, men inte optimalt när det kommer till att hitta nya. Det anses ofta påträngande att försöka bli kompis med en facebookare man inte känner och försöket möts ofta med svaret: Vem f – n är du?

Det har pratas mycket om att det nischade nätverket är den nya trenden och arvtagaren till de sociala nätverken. Jag skulle vilja påstå att den här typen av semantiska och sociala tjänster som nischar in sig på individens intressen är var den verkliga användarnyttan ligger i framtiden. Här finns ju även en otrolig nytta för företagen eftersom de kan skapa kontakter, diskussioner och inhämta idéer från andra i samma bransch, eller från privatpersoner som helt enkelt bara är kunniga inom området och har det som intresse. Detta skulle även kunna vara ett ypperligt verktyg för nyrekryteringar. Tyvärr finns Fileride bara till Windows Vista än så länge, men jag hoppas att den snart blir aktuell tillt mac. Ser fram emot lite nya ansikten och framförallt intressen:)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
2 röster