användargenererat

Det här en svensk version av ett inlägg på Citizen Media Watch, en blogg som bevakar läsarmedverkan och medborgarmedia i ett globalt perspektiv.

Kommer journalistiken att kollapsa när tidningarna misslyckas med att ta steget från papper till nät? Eller ser vi början på en ny och smartare nyhetsmarknad? Åsikterna går isär. Vi har valt att titta på vad några säger just nu.

På SIME hade Joi Ito farhågor om den professionella journalistikens undergång.
- Det skulle vara mycket svårt för bloggare att få militärförband att flyga in dem i Sudan för att ge en ögonvittnesskildring. Det skulle vara mycket svårt för dem att skriva en svidande artikel om korruptionen i Singapore och sedan klara sig igenom det förtalsåtal som Lee Kuan Yew skulle väcka, att klara sig från att hamna i fängelse. Det kommer att ta ett tag innan amatörer kan klara förtalsmål och vittnesskildringar från krigshärder, sa han, och fortsatte:
- Jag tror att det är samma sak inom alla områden där vi förlorar intäkterna från den fysiska distributionen, om det handlar om finansmarknaden som inte längre har råd med analytiker eller akademisk journalistik som inte har råd med referentgranskning. Alla dessa proffs som var anställda för att säkra kvaliteten förlorar sina jobb eftersom distributionen inte längre kan täcka deras löner. Jag tror att bloggare och alla amatörer kan ta över en del av det här, men det kommer att bli ett glapp innan det sker. Jag tror det kommer ta ett tag innan de är tillräckligt organiserade, och jag är orolig för att den professionella journalistiken kan kollapsa innan vi nått dit. Det kan komma en mörk tid, då vi inte kan skicka folk till Sudan eller kan kämpa emot förtryck och orättvisor som vi borde.

David Sifry tror att framtidens journalistik kommer att bedrivas av bloggosfären.
- Jag tycker faktiskt vi har en skyldighet att hitta ett sätt för att säkerställa att journalistiken överlever, med tanke på att vi har gjort mellanhänderna överflödiga.

Joi Ito och David Sifry i en paneldebatt om bloggande och journalistik under SIME 2008.

I söndags skrev Joakim Jardenberg på Mindpark ett långt blogginlägg om vilka steg som krävs för att en lokaltidning som är beroende av sin papperstidning ska kunna klara sig på enbart nätpublicering om det skulle behövas.

Hans lösning har tre delar: tillräcklig trafik, full koll på besökarna och avancerad matchning mot annonsörerna. Precis som Jardenberg skriver så är det här ingen raketforskning, och “behavioural targeting” är inget nytt. Men det har inte utvecklats tillräckligt, och det är därför som Jardenbergs inlägg är intressant. Han ger ett exempel med verkliga siffror från Helsingborgs Dagblad, och det är övertygande. De behöver 40 procent av den lokala annonskakan för att klara sig.
Även om lösningen kan förklaras i några enkla steg, är stegen allt annat än lätta att ta, något Jardenberg är medveten om. Han listar de här hindren på vägen:

• Tekniken är inte helt mogen. Men med babysteps i rätt riktning hinner vi gott och väl fram i tid.
• Om de lokala sajterna tappar relevans. Utan publiken faller hela affärsmodellen.
• Om vi saknar den uthållighet som krävs. Det här är inget som ger utdelning imorgon. Räkna med 5-10 år innan vi har de där 40% på ett sunt sätt.
• Vårt sälj är omoget, vi säljer fortfarande pappersannonser på nätet. Vår absolut största fördel, de lokala säljarna, är också de som måste genom den största omställningen.

Helsingborgs Dagblads nedgång i räckvidd, från en av Joakim Jardenbergs presentationer.

Jardenberg går igenom fler detaljer, och har intressanta tankegångar kring datainsamlande och transparens, så om du är intresserad rekommenderar jag att läsa inlägget. På det stora taget är han optimistisk vad gäller journalistikens framtid.

Att lokalnyheter förlorar sin relevans, som Jardenberg nämnde ovan, är ett av två hot som Jonathan Kay tar upp i ett blogginlägg i Full Comment, en blogg på kanadensiska National Posts debattsida. Kay resonerar kring hur tryckt media kan räddas, men tankegångarna kan appliceras på lokaljournalistik över lag.
Kay skriver:

The breakdown of Canadians’ sense of community has also contributed to newspapers’ challenges. Slogging through stories about the people who share your city, your province or your country makes sense only if you feel a sense of emotional investment in your neighbours. But in a globalized age, an increasing share of Canadians don’t feel that way. As office-bound yuppies, they commune with their distant college-era friends using Facebook or email, but don’t know the names of the people they pass on their street.

Det andra hotet Kay listar är att vi inte längre har någon fritid. Om folk inte har tid att läsa har journalistiken ett allvarligt problem, allra mest den pappersbundna journalistiken. Enligt Kay kommer tre typer av papperstidningar att överleva.
1) Affärsinriktad media som riktar sig till äldre, välbeställda läsare som kan kosta på sig utgiften (i både tid och pengar) att läsa längre nyhetstexter som en del av sitt arbete.
2) Publikationer som riktar sig till personer inom ideologiska intresseområden eller intellektuella.
3) Hyperlokala tidningar.

Eftersom Kay pratar om tryckta tidningars överlevnad blir jag lite överraskad av hans tredje punkt. Hyperlokalt material om något lämpar sig ytterst väl på webben. Det finns ett behov att kommunicera och att materialet uppdateras fortlöpande under dygnet.
Samtidigt kämpar hyperlokala satsningar med ekonomin. När Gitta och jag talade med Joi Ito för några dagar sedan sa han att hyperlokala medier stupar på att de lokala företagens nätnärvaro inte är tillräckligt mogen än. Han har en poäng där, och jag tror att det här kommer att bli ett intressant område när det går att göra lönande affärer lokalt och när förväntningarna på de lokala sajterna och vad man kan finna där har blivit högre.

Mina egna tankar kring journalistikens framtid är att den både överlever och blir starkare och bättre när vi kommit igenom det här medieskiftet, men det kommer att krävas några slitsamma år. Och journalistiken då kommer nog inte att se likadan ut som den gör idag, vilket antagligen är positivt.

- – -

Stort tack till Lotta och Gitta för ett tänkvärt inlägg, som känns väldigt relevant och viktigt idag. Kopplingarna till vår verksamhet kändes uppenbara och jag är glad att de ville ge mig en översättning, och tillstånd att publicera den. Mer sånt, hör av dig om du ser något som vi borde väva in i vår mix.

Mer om bloggen och bloggarna
CMW drivs av Lotta Holmström och Gitta Wilén, två journalister som tror på och lever för kommunikation på webben. De är två doers som vill vara med och driva utveckling och konversationer.

Lotta och Gitta har arbetat, rest och studerat tillsammans. De är två geekar som älskar att testa nya gadgets, vad hård- och mjukvara håller för och de har väldigt roligt under tiden.

Lotta Holmström har elva år på aftonbladet.se bakom sig, där hon fokuserade på läsarmedverkan och att skapa nya möjligheter för sajtens besökare att kommunicera och interagera med innehållet. Gitta Wilén har jobbat med att implementera både kommunikation och affärsprocesser för webb. Hon arbetade för Icon Medialab i Singapore under två år. Just nu letar Gitta efter ett nytt sammanhang att arbeta i och för.