En gästpost skriven av Karsten Deppert, entreprenör och caféägare i Helsingborg. Jag tycker hans problem är intressant då det vänder på det gamla diskussionen om anställda verkligen ska få ”Facebooka på jobbet”. Här handlar det istället om att försöka gå igång processen, i en miljö där man vill att Facebook ska bli en naturlig del av jobbet.

Detta är en insyn i hur det är att arbeta med sociala medier i en “vanlig” arbetsplats. Vad som är användbart, och vilka praktiska problem man träffar på.

En kort presentation – Jag driver ett kreativt cafe mitt i Helsingborg, som heter SHIP cafe. Cafeet är en smältpunkt av allt möjligt – vägg-i-vägg med Lunds Universitet Campus Helsingborg, över gatan från IKEAs huvudkontor, nedanför ett kontorshotell med många småföretag, i samma lokal som Helsingborgs stadsförnyelseprojekt H+, samt att cafeet också består av en konferensvåning … Read More »

Nichade och avgränsade grupper på Facebook tror jag är ett bra sätt att starta engagemang på. Precis som olika nyheter har olika nyhetsvärde är det ju så att branscher, företag och varumärken kan vara mer eller mindre engagerande. Exempel på på branscher som stimulerar och engagerar inom sociala nätverk är ju tillexempel politik, nattklubbar och sportklubbar. Men det är inte  alla typer av varumärken som har ett “känslovärde”. Enligt en amerikansk undersökning på 600 000 fanpages hade 35% mindre än 100 fans. Det tror jag är på grund av att de helt enkelt inte är laddade – inte är känslovärdiga. Folk (alltså den stora massan) skiter väl i Volvo, Sydsvenskan, SVD eller Hörselfrämjandet. Däremot är det inte säker att de struntar i nischade intressen som till exempel en specifik bil eller Volvos Drive filosofi. Det finns sexigare varumärken att flukta för än Sydsvenskan och SVD men många hade säkert haft synpunkter … Read More »

“Hur kan folk klaga på FRA-lagen och sen vara ok med att regga sig på det ena sociala nätverket efter det andra där ens personuppgifter används för riktad marknadsföring? Gör inte Google ett intrång i ditt privatliv på samma sätt som FRA-lagen när de tittar på dina surfvanor och annan personlig statistik?”

Den kommentaren kom fram på jobb under en av mina presentationer kring sociala medier som direktmarknadsföringskanal.  Jag tyckte det var en intressant tanke att spinna vidare på och det är nog snarare så att frågan är intressantare än mitt svar. Men men… här är min tankegång i alla fall.

Debatten hamnar någonstans i det offentliga kontra det privata. FRA är en statlig  lag som går tvärt emot det internet står för idag -  personlig dialog och gemenskap mer eller mindre fritt från statlig kontroll. Men jag vill påpeka detta med … Read More »

Kärlek börjar med bråk. Sociala medier konkurrerar med mer traditionella metoder. Det är antingen print eller webb, hemsida eller social profil, facebook eller www.whatever.com. Så känns det i alla fall. Antingen heter det “sociala medier är ett jävla gissel! Förklara för mig var affären finns? var tjänar vi pengar?!” eller “sociala medier är framtiden, pappret är dött, allt handlar om interaktion. Leve sociala nätverk och cloud computing. Död åt hemsidan!”. Arrrrghh sluta bråka! Förstår ni inte att ni älskar varandra!?

Sociala kanaler och traditionella principer är marknadsvärldens ying och yang. Idag är situationen helt enkelt som sån att de förstärker, inte motsäger varandra. Det gör mig lika glad varje gång det dyker upp en hybridkampanj mellan nya och traditionella medier. Det är bara att acceptera, båda formerna har sina fördelar respektive nackdelar. Lika lite som facebook, sociala nätverk och web 2.0 … Read More »

Ett av mina stående råd till marknadsförare är att definiera sitt erbjudande bortom produkten. Med det menar jag att produkten som sådan på det stora hela är tämligen ointressant. Det som däremot intresserar och attraherar människor är den nytta och den känsla av samhörighet som produkten kan kanalisera.

Det här gäller både sportskor och kärnkraftverk. Både tidningshus och politiska partier.

Ändå fokuserar många företag, och i vissa fall hela branscher, på att enbart utveckla och erbjuda produkten. För dessa företag och branscher finns ett av tre framtidsscenarier. Antingen kommer ett fåtal av dem att dras in i ett evigt pris-/prestandakrig. Eller så lyckas en av dem skaffa sig en sådan marknadsdominans att konsumenterna fråntas den praktiska möjligheten att välja (bort). Eller så upphör de alla att existera, åtminstone i dagens form.

En klassisk analogi för att belysa riskerna med produktfokus är berättelsen om … Read More »