“Ahmadinejad och de mullor som håller honom bakom ryggen sätter nu in traditionella metoder för att krossa allt motstånd mot vad som idag helt uppenbart är en illegitim regim” – Det progressiva USA.

“Mahmoud Ahmadinejad är kanske en buse av format, men man måste också fråga sig vem som tjänar på att han idiotförklaras?” – Jide.se

“Att Irans system med omyndiga politiker som måste fråga ett gäng religiösa gubbar om lov för allt de gör är ruttet, är inte direkt någon nyhet” – babord.wordpress.com

Om journalistiken kallas den tredje statsmakten är sociala medier i opinionens händer sannerligen den fjärde. Ovan kan ni läsa ett litet urval av bloggares kommentarer kring valet i Teheran. Det är briljant hur verktyg som Twingly, Google Blogg Search och Knuff levererar information om vad som skriv och sägs på nätet. Världens åsikter och den globala allmänbildningen ligger bara en knapptryckning bort, det gäller bara att veta var man ska trycka.

Fast den aktiva opinionen sträcker sig utanför bloggosfären och in i de sociala nätverken (om man nu ska göra någon markant skillnad mellan de två). Valet i Teheran har framförallt debatterats kraftigt på Twitter där det bland annat även har riktats kritik mot de professionella mediernas bevakning av valet.

Sociala medier granskar, upplyser och engagerar. För första gången har vi en allmän opinion som har möjligheten att komma till uttryck. Vi har varit hemskt glada att svänga med det där fina ordet opinion sedan 1921 och den kvinnliga rösträtten slog in. Fast medborgare utan åsikter eller möjligheter att komma till uttryck kallas inte enligt min mening för opinion utan för allmänhet. Frågan är om vi inte fram tills nu, och i relation till den interaktion och användarmedverkan som web 2.0 innebär, bara har haft en mer eller mindre engagerad allmänhet. De sociala medierna ger “alla” möjligheten att höras och komma till tals. Den fjärde statsmakten är vad som har möjlighet att ge demokratin en verklig opinion som inte bara hörs vid särskilda tillfälle när den blir tillsagd att tycka något, utan hela tiden.

Jag och Joakim Jardenberg hade en diskussion för ett par veckor sedan kring IPRED-lagen och hur den såg ut. Vad är straffet, vad kan man straffas för, vem straffas etc etc..? Jag frågade eftersom jag kände mig osäker och dåligt insatt på ämnet helt enkelt. Joakim svarade “Varför är du inte insatt?” Det blev tyst i bilen i några sekunder medan jag kom på att jag helt enkelt inte kunde komma på något svar. “Jag vet inte” blev det till sist. I dag finns det helt enkelt ingen anledning att inte vara insatt eller dåligt påläst.

About Daniel Nüüd

Daniel är projektledare och bloggar framför allt om sociala medier och webb 2.0

• More Posts (173)

bloggar Iran journalistik mellanöstern politik sociala nätverk Teheran Twitter web 2.0