De enda gånger jag läser papperstidningar är när jag är ledig. En stor kopp kaffe och påfyllningen nära till hands, uppfluffade kuddar i sängen eller en lätt uthälld pose i soffan medan barnen spelar datorspel, ser Disney Channel eller i allmänhet rumsterar runt. Långhelger finns det tid för såna här excesser.

Då kommer inte någon papperstidning. Då är det “tidningsfria dagar”. Påsken är en upphackad helg med ett gäng tidningsfria dagar. Självklart bygger det på att vi förr hade en annan syn på helg kontra vardag, liksom att vi som konsumenter var vana vid att det fanns en knapphet av medier och därmed hade medierna makten. Idag är det tvärtom – idag har informationstillgången makten och medierna måste hantera en konkurrenssituation där jag som konsument går dit det finns information.

Samtidigt pågår diskussionen, för att inte säga “ramblings” från mediehusen om det förfärliga i att tidningsprenumerationerna minskar, att intresset för traditionella tidningar faller och att webben tar över. Det får sitt uttryck i försök av paywalls, diverse mer eller mindre relevanta extraprodukter som ska sälja in fr a kvällstidningen.

Problemet ligger helt enkelt i att pappersdistribuerad tidning inte bara är ett gammalt sätt att sända information – det bygger på att optimera distributionen inifrån och ut istället för att bygga på vad vi som användare faktiskt behöver. Micco har tidigare visat på hur tidningarnas säljkårer inte förstått det grundläggande: det är inte formatet som vi köper utan möjligheten att bli upplysta, informerade och på så sätt mer trygga i att vi vet vad som händer.

Problemet är helt enkelt att tidningsfria dagar bryter det löfte som man ger till mig som konsument – att kunna få tillgång till nyheter för att hålla koll på vad som händer. Jag är som konsument inte speciellt intresserad om tidningarna känner att de måste kunna stänga redaktionerna (vilket de inte gör – webben tickar på), att tryckerierna vill stänga ner under långhelger eller att tidningsbuden ska få sova ut: det är faktiskt inte mitt problem. Det är ett organisationsproblem för det företag som berörs. Att man genom tidningsfria dagar försöker öka sin intjäningspotential genom att sänka kostnader handlar nästintill om lurendrejeri.

De tidningsfria dagarna sätter fingret på problemet för traditionella tidningshus: de vill rädda papperstidningen men infriar med tidningsfria dagar inte löftet som de gett mig: att hålla mig uppdaterad om vad som händer i världen. De söker samtidigt sätt att begränsa min tillgång till information via internet genom betalningsformer (vilket jag gärna använder utifrån att jag då kan länka till nyheter och dela med mig av dem) eller att bara välja ut vissa delar för publicering på webben. Internet är ett hot snarare än en möjlighet. Det är inte en hållbar strategi.

I helgen släpptes Ipad. I grunden kommer det än mer sätta konflikten mellan papper och digital distribution i centrum, och flera tidningar inser att här finns möjligheten att helt förflytta sin affär från det atomära distributionssättet till det digitala. Flera tidningar skapar speciella prenumerationsformer för den nya tekniken och inser att den nya journalistiska produkten handlar om ett nytt tänkande: att bygga den information som är skalbar för användaren och redundant utifrån bredd och djup i samma artikel.

Det innebär att journalistik måste finnas tillgänglig när användaren vill ha den – inte när tidningens ägare anser att den ska vara där.

Läs Jockes postning om samma sak för ett par år sedan. Märkligt att inget hänt…

About Niclas Strandh

Creative planner och sociala mediestrateg på Strandh.DigitalPR och JMW. Bloggat sedan 2001 och drev den första svenskspråkiga bloggen om reklam: Researcher.se och sedan 2005 sin privata blogg Deepedition.com.

• Web
|
• More Posts (6)

journalistik länklogik papperstidning paywall tidningsfria dagar