Jag konstaterar att medieekonomi och journalistik visserligen ligger mycket närmare varandra nu än då fast samtidigt tycker jag att journalistiken och nya digitala kanaler är en lysande kombination; se bara på de riktigt bra bloggarna. Det är bara medieekonomin som är skakig och ärligt talat börjar jag hålla med rektorn lite på Poppius.

Det här är inte riktigt journalisternas fight. De har större möjligheter än någonsin. Det är bara den gamla prenumerations- och annonsekonomin som måste revolutioneras.

Jag läste om någon (kommer inte ihåg var) som föreslog att journalister skulle få betalt på samma sätt som artister får, genom att få en del av kakan som artikeln drar in genom annonsintäkter etc.

I grunden ett bra förslag, det som är intressant och / eller bra skrivet kommer att generera mer pengar åt journalisten.

Läsarna kommer då visa för chef.red. vad de vill läsa om, vilka journalister som skriver läsarvänligt och journalisterna kommer förhoppningsvis granska det de publicerar några gånger extra vilket genomgående medför högre kvalitet på det som skrivs. Framförallt får de lära sig vad publiken vill (betala för att) läsa.

För är det inte det som är det egentliga kruxet?
Kvaliteten är så låg på mycket av det som skrivs och det finns att läsa överallt.
Vem vill betala för det?
Varken läsare eller annonsörer, är vad jag tror.

Ge mig tesers för längre djupare analyser / reflektioner skrivna av bra journalister och ge mig en köp-knapp där det kostar 1 kr att läsa hela artikeln.
Men håll allt repeterat material fritt för alla.

Så, egentligen är jag helt med på det Martin Källström skriver, men med en twist som lockar journalisterna att lära sig skriva på ett uppskattat sätt om ett uppskattat ämne.

Helt enig och Grönholm här formulerar det mycket bra:
“menar alltså att så länge mediehusen fokuserar mer på hur de skall finansiera sin verksamhet (gratis för individen eller inte), än på hur och för vilka de skall skapa ett eftertraktat och gärna oumbärligt värde, kommer de inte att lyckas.”

Och just därför måste den här frågan ut. Ut på redaktionerna. Den debatteras – mycket levande, kreativt och bra – på olika bloggar, i utvecklingsbolag, i thinktanks av olika slag.
Men inte där journalistik skapas, alltså på redaktionerna. Av folk som tillbringar sina dagar med att ringa lokala politiker, skriva ingresser, redigera tidningssidor, plåta barn som sätter upp musikaler.
Vi journalister måste intressera oss för mediehusens affärsverksamhet och engagera oss i den. Fråga våra läsare vilket värde journalistik har idag, om de vill betala och för vad. Och kräva att affärsutveckling på mediehusen involverar journalistiska visioner (vilket innefattar differentiering). För detta krävs modiga ledare som vågar korsa över hittills okorsade vattendrag.

Differentiering är också min huvudpoäng. Varför skulle inte differentiering vara en nyckelfråga inom media, när det är det i alla andra (icke monopoliserade) branscher? Frågan är väl bara hur. Kanske genom dina förslag 2) och 3), vilka ju också jag tangerar; “…färre som levererar nyheter av överlägsen kvalitet, men fler som…”.

Vad gäller “gratis” är jag, som sagt, mer kluven. Jag menar alltså att så länge mediehusen fokuserar mer på hur de skall finansiera sin verksamhet (gratis för individen eller inte), än på hur och för vilka de skall skapa ett eftertraktat och gärna oumbärligt värde, kommer de inte att lyckas. Omvänt, så snart de levererar ett sådant värde, är både förertag och privatpersoner beredda att betala. Vem som i slutändan står för fiolerna, och på vilket sätt, borde alltså vara en effekt av verksamheten, inte dess målsättning.

Internet driver tre starka trender: 1) Kostnaden för distribution av information går mot noll, 2) Distribution av information blir omedelbar 3) Information finns i allt större överflöd.

Tidningarnas verksamhet drabbas av alla tre trenderna. De tar betalt för distribution. Deras huvudsakliga distributionsform innebär med 12-24h latency. Och slutligen, eftersom alla läsare får samma innehåll bidrar de till problemet med ett överflöd av information man måste kamma igenom för att det ska vara intressant.

Rätt väg framåt borde i mina naivblå ögon finnas i att 1) Gå mot distributionsformer som är gratis för läsaren, 2) Alltid drivas av att antingen vara först med nyheter eller djupast i insikterna så att andra citerar dem istället för tvärtom. 3) Hitta en bättre blans mellan personalisering och serendipity så att läsaren alltid får exakt det han vill ha med en gnutta av överraskning som glasyr på toppen.

Tidningarnas långsiktiga affärsmodeller tror jag måste bygga på att sälja differentiering, allt annat är utsatt för prispress. Både läsare och annonsörer som vill betala premium för att differentiera sig ska kunna göra det. När man betalar för differentiering vill man inte att det ska bli så billigt att att alla har råd att differentiera sig på samma sätt, vilket gör att marknadspriset inte går mot noll ens på 100 års sikt.

Bygger man affärsmodellen på differentiering kan ingen slå undan benen på en genom att sälja samma sak för en bråkdel av priset, för hos konkurrenten kommer då alla ha råd att differentiera sig, varvid värdet försvinner.

Jag tror Chomsky var först med att snacka om att tidningar livnärde sig på att sälja läsare, inte nyheter. http://en.wikipedia.org/wiki/Propaganda_model