Se filmen. Läs sedan ……

Den består egentligen av två delar. Den enklare delen är den visuella identiteten, som ofta slarvigt kallas för grafisk profil (logotyp, typografi, färger, bildmanér, layoutmanér, grafiska element, etc.). Den svårare delen är varumärkets personlighet (eller karaktär, om du så vill). I inlägget slarvade jag kanhända med att skilja dessa två aspekter åt, vilket jag i så fall beklagar.

Syftet är hur som helst att skapa emotionella band mellan varumärke och kund. Det är endast möjligt om kunden upplever att varumärket har någon form av identitet/personlighet/karaktär. Så långt gäller samma för personer och företag/varumärken. (Alla de personer som du har ett emotionellt band till, har du också en uppfattning om deras identitet/personlighet/karaktär.) Men därefter blir det svårare – så komplext att jag nog inte klarar av att avhandla det kortfattat här, utan får be dig att istället läsa mina två inlägg:

1. Om brand personality
2. Om brand archetyping

Hoppas de väcker någorlunda användbara tankar. Tyck gärna till!

Under den närmaste framtiden är nog nyckeln, precis som du påpekar, att få företag att betrakta sociala medier som något annat än just en mediekanal. Det är till viss del ett semantiskt problem, men också (tror jag) ett kulturellt. I mångt och mycket strider ju principerna för ett i sanning “socialt företag” mot företagens – och kanske ännu mer varumärkenas – mångåriga tradition av fokusering på ”me, myself & I”.

Det finns så klart undantag, och det finns företag som redan idag är rätt så sociala. Men håll med om att många företags försök att socialisera med sina kunder och användare (vilket jag f.ö. menar omfattar också möjligheten för kunderna/användarna att socialisera med varandra) hamnar i disharmoni jämfört med vad kunderna och användarna faktiskt behöver, vill ha och – framför allt – brinner för.

För att kunna bli ett i sanning socialt företag tror jag att det är nödvändigt att beslutsfattarna är i sanning sociala. Att de inte bara känner till och förstår vad det här skiftet innebär, utan att de känner delaktighet i det.

Men jag tror (faktiskt!) inte att det är en generationsfråga – även om jag inser att “digital natives” har ett försprång som vi andra aldrig kommer att kunna hämta igen. Jag tror att det är en fråga om värderingar, inställning och attityd. Oavsett ålder.

Vad tror du?

Således, det handlar inte bara om att företag och varumräken ska bejaka och stimulera dialog och konversation med sina kunder och användare, utan också skapa möjlighet för användarna att ha en konversation mellan varandra. Skiftet är således inte så mycket fårn envägs- till tvåvägskommunikation, utan än mer från att kommunicera med sina kunder till att låta dessa kommunicera med varandra.

Och för att detta ska lyckas finns det två citat som är värda att repeteras som tillsammans representerar basen för framgång med sociala medier,. Nils-Ingvar Lundin, legendarisk informationsdirektör på bl a Investor och Ericsson sa “Om du vill ha en bra image, börja med en bra verklighet”. Och det var väl Oscar Wilde som sa “There is only one thing worse than being talked about, and that is not being talked about”.