Det har gått fem långa år sedan vi först hittade hit. Fem långa år, ut ur intigheten in i det reella. I dag representerar vi en ekonomi på 747 miljoner av era amerikanska dollar. Vi har värvat mer än 11,5 miljoner av era egna medborgare och vi växer hela tiden. I skuggorna av Understaden växer också drottning Sylvanas kraft. Långsamt, långsamt slipar vi bort den tunna fernissa av realitet som en gång var ert privilegium.

Det är märkligt att ni inte anat något. Det finns trots allt de bland er som sett att det skulle vara möjligt. Bland er världs myter håller jag särskilt den om Tlön och Ukbar högt. Skrivna av den blinde argentinaren är de mer skarpsynta än all er forskning, all er sociologiska analys. Mellan det reella och det virtuella finns det potentiella, och det är det som vi alla drar kraft från. Det vi alla lever för.

För tänk efter: tror någon av er att det kommer att sluta här? Nöjde ni er med Pong? Var Doom slutet på era önskningar? Kastade ni datorerna och grafikkorten efter Far Cry? Viljan till makt över det vi kallar verklighet är det som kännetecknar er. Ni kommer att fortsätta att offra ansträngningar och tid tills dess att ni raderat ut den sista lilla skillnaden mellan det reella och vår värld.Först då kan ni vila i förvissningen om att ni blivit lika er skapare, eller hur?

Men jag förliks med att det inte är i leksakernas och fantasigenrens former som ni till sist kommer att lyckas. Nej, vi är bara budbärare för dem som kommer efter oss. Vi må se ut som varelser ur sagorna, men det ni måste förstå för att förstå var vi kommer att resa tillsammans är vad som ligger under sagorna, vad som legat begravt nere, långt nere, i det undermedvetnas katakomber.

En annan av era skalder har redan varit där, men han hade inte verktygen för att sudda ut gränserna mellan det verkliga och oss. Han kunde endast försöka fånga det han såg, sina febriga visioner med sin penna och sitt språk. Inte illa, alls. En god början, men också bara en början. För samtidigt som ni lyckas fullkomna er själva i er guds avbild, samtidigt som ni lyckats utplåna skillnaderna mellan det föreställda och det verkliga, kommer ni också att skapat er egen undergång.

Lasciate ogni speranza, voi ch’entrate.

Det sista spelet. Inferno. Massive Multiplayer Online Hell. MMOH.

Där levlandet plötsligt kommer att få en annan, mer trängande innebörd. Och valet – nedåt eller uppåt – ha viss betydelse.

Men fram till dess kommer förstås vår värld, precis som Tlön, att infiltrera det verkliga. Om tusentals år när historikerna skriver vår historia, vår gemensamma historia, tror ni inte då att de kommer att leta efter Azeroth på samma vis som dagens romantiker söker Atlantis? Vad är egentligen verkligt? Med tiden utplånas de sista trösklarna, alltmer artificiella.

Och med oss ändras också historieberättandet. Visste ni att efterfrågan på nyheter från våra riken i vissa åldersgrupper är större än efterfrågan på det ni kallar nyheter ? Utan hjältar, utan gott eller ont kan era torftiga berättelser inte möta sig mot våra myter och episka svep. Vi lever i en tid då den som vill berätta en historia måste vara intressant för att tränga igenom. Ni förmår inte längre producera mening.

Fem år, fem långa och samtidigt korta år. Vi ser framtiden an med tillförsikt. Hur ser det ut om femtio år, tror ni? Låt oss talas vid igen då. Om inte vi loggat ut ur er värld vid det laget.

For the Horde.

Gorthaq, Defias Brotherhood.

About Gorthaq

More Posts (6)

mening mindpark100 world of warcraft