Hur som helst vill jag inte ha fler källor, jag vill höra mer om hur du kommit fram till dina åsikter baserat på det du läst eller saker du ser och förstår om världen. Processen, inte bara slutresultatet. Det är det jag tror bygger trovärdighet och kvalitet på bloggar – att vem som helst kan publicera sig, och bygga upp ett förtroende mellan sig och läsarna baserat på en historia av att förklara varför man tycker saker och hur ens bakgrund, kunskaper och subjektiva situation ser ut. Genom att ta folk genom sina tankeprocesser och utforskanden istället för att ge slutgiltiga svar kan bloggarna bli något annat än traditionella medier eller uppslagsverk, och behöver inte bli slavar under de trovärdighetsparadigm som råder där.

Wikipediaartikeln jag länkar till tar upp Obamas politik och hans ställningstagande till kriget, ekomomin, miljön och sätter dessutom hans åsikter i relation till den förra administrationen.

De andra länkarna tar upp åsikter kring Obama-administrationens kärlek till nätet och hur det spelade en övergripande roll i hans valseger. Ord och formuleringar som används är “The Machinery of hope”, “Internet has been the driving force behind his success”, “Were it not for the internet, obama would not be president.” Kort sagt finns där mycket material i botten som jag baserar min analys på. Med det sagt är den fortfarande min. Till skillnad från dig tycker jag att det finns en bra balans mellan “källor” och egen analys. Med mer källor riskerar det att tippa över mot det journalistiska och i min värld är det inte det bloggen är ett forum för. Men det är ju naturligtvis min åsikt och du är naturligtvis i din fulla rätt att ha din, vilket jag dessutom tackar för.

Min möjligen otrevliga åsikt i frågan är att din sanning och dina åsikter i det här inlägget är kommunicerade på ett sätt som gör anspråk på att säga “såhär VAR det” och “så här ÄR det”, men dåligt underbyggda. Och med detta menar jag alltså inte att du misslyckats med att “bevisa” dina ståndpunkter genom att hänvisa till något på biblioteket, utan att du misslyckats med att få mig som läsare att tro på den berättelse du skriver, få mig att förstå din subjektiva position och _varför_ du intar den.

Det skulle hur som helst kunna vara en intressant ingång till ett samtal om språk, källor och referenser på bloggar. Jag efterfrågar nog inte ödmjukhet framförallt – jag har inga problem med åsikter och tydligt uttryckta ståndpunkter. Man behöver inte mjäka och be om ursäkt för sina resonemang. Men en lärare sa det bra en gång, när vi som klass försökte begripa hur vi skulle skriva våra papers: We are not looking for truth, but we also don't want your general opinion. What we want is your _informed_ opinion, and we want to know why and how you came to it.

Beroende på sammanhang handlar detta “why and how” om olika saker – i akademin är det t ex referenser, i journalistik är det t ex källor, på bloggar är det – ja vadå?

/A

Och hur menar du att det inte ligger en tyngdpunkt på ordet gemenskap i Obamas ideologi? “It´s the answer spoken by young and old, rich and poor, democrat and republican, white, black, Hispanic, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled – Americans who sent a message to the world that we have never been just a collection of individuals or a collection of red states and blue states; We always are and always will be The United States of America.”

Enligt mig är det i alla fall ett ganska bergsäkert antagande att gemenskap väl sammanfattar vad han vill ha sagt. Stålmannen är naturligtvis en metafor. Jag hoppas verkligen inte att jag låter för hård nu för det är inte min mening, men det är viktigt att man läser texter med sunt förnuft, det är det som skapar personlig reflektion.
Ett alltför ödmjukt språk genererar inget och det krävs en viss mån av kontrovers för att väcka liv i apati. Vill du ha källor så finns det gott om dem på biblioteket, jag kan bara referera till mig själv ;)

Behöver bloggar referenser, underbyggda källor och ett “vårdat” språk? Det är en jävligt intressant fråga som jag tycker man kan fånga upp och diskutera mer om. Min fråga blir: Har vi verkligen inte fått nog av det?