Comments on: Mindpark #023: Drömmen om den gränslösa e-handeln

By: entrepreneur

entrepreneur — Thu, 13 May 2010 16:21:48 +0000

Det var väl snarare en inkompetens och brist på sunt förnuft hos samtliga grundare (inte minst Hedelin) inom alla tänkbara områden. Att ta in miljardbelopp i finansiering och sedan inte kunna organisera utveckling och verksamhet så att man kan undvika en så omedelbar konkurs är för mig helt obegripligt. Hedelin, som träffat vid mängder av tillfällen, är ju en säljare som i alla övriga viktiga områden saknar förstånd eller kunskap. Betänk hur tekniskt låg nivån på Boo's plattform var (även med dåtidens mått mätt) och hur mycket pengar man plöjde ned i den, med exempelvis det kapitalet som användes för att bygga Skype, Spotify, Tradedoubler etc. Hedelins vilja att skylla ifrån sig är bara en kvittens på att han ännu inte förstått varför de misslyckades, eller sitt eget ansvar i det. Den finansiering de hade kan täcka mer än 1.500 årslöner för seniora utvecklare. Ettusenfemhundra år av utveckling. Nu var inte utveckling det enda de misslyckades med, men folk glömmer vilken enorm mängd pengar de eldade upp. De här obegåvade figurerna bör inte få komma undan med sin fantasifulla historiebeskrivning. 1, 2 eller 10 år hade inte gjort någon skillnad.

By: @ Mindpark | Internetionalisering

@ Mindpark | Internetionalisering — Wed, 18 Nov 2009 07:24:21 +0000

[...] Mindpark #23: Drömmen om den gränslösa e-handeln – 15 Okt 09 Reflektioner kring hur magplasket Boo.com fortfarande skvätter över på dagens e-handlare. [...]

By: Fjärde veckan med #mindpark100 · Mindpark

Fjärde veckan med #mindpark100 · Mindpark — Mon, 19 Oct 2009 06:00:53 +0000

[...] Judith Wolst: ”Drömmen om den gränslösa e-handeln”. Inleds med det frustrerande i att starta försäljning av märkeskläder på nätet och hela [...]

By: kmf

kmf — Fri, 16 Oct 2009 17:07:05 +0000

De hade fula kläder som ingen vill köpa. Svårare än så är det kanske. Men i grund och botten var det för kass utbud. Mot slutet, när de började strö presentcheckar omkring sig, var jag inne med 200 sek i kredit och hittade inget jag ville ha.

By: @collentine

@collentine — Fri, 16 Oct 2009 04:06:27 +0000

Jag var på en föreläsning för ca 1-2 år sedan med Patrik Hedelin där han berättade om boo.com och vad som egentligen hände. Efter vad jag kommer ihåg var de som sagt alldeles rätt i tiden för att alla ville satsa på e-handeln och kapital var inget problem att få in. Dessvärre var de ungefär ett decennium för tidiga med sin idé och saknade kompetens och erfarenheter inom området de gick in i. Det som Hedelin förklarade som den stora anledningen att boo.com gick under var att det gick för snabbt med planerna och plötsligt var pengarna slut. Fick intrycket att det hade gått bra om de haft 1-2år till på sig med planering innan lanseringen av boo.com

By: Judith

Judith — Thu, 15 Oct 2009 18:10:02 +0000

@Jon: Så kanske fallet är. Själv har jag bara haft insyn i 2 e-handelsprojekt där man haft bra koll på läget…

By: Judith

Judith — Thu, 15 Oct 2009 18:07:13 +0000

@kmf: Ja, visst är det skönt att några lever kvar. Zoovillage är duktiga tycker jag. & kul bonus-info om indianerna :)
@ Hmm…

By: Jon Karlsson

Jon Karlsson — Thu, 15 Oct 2009 18:07:09 +0000

Tyvärr finns det många företag (både de som jobbar inom e-handel och annat) som fortfarande inte lärt sig hela läxan, även om det såklart inte är lika extremt så på 90-talets glansdagar. Jag har inte läst boken du refererar till, men att läsa Salkas kommentar får mig att tänka på flera projekt jag jobbat med de senaste åren. Avsaknaden av ordentlig kunskap och förståelse för användare är fortfarande skrämmande på många platser. Visst blir vi bättre, men jag blir fortfarande mörkrädd bara jag tänker på det …

By: kmf

kmf — Thu, 15 Oct 2009 17:13:06 +0000

En rolig grejj jag har hört om Zoovillage var att de som skulle göra deras webbplats trodde att de hette Sioux village och gjorde en sajt med indiantema.

By: arneby

arneby — Thu, 15 Oct 2009 15:01:15 +0000

Jag som faktiskt var med redan före Boo.com kan ju då passa på att säga att varken Ernst eller Kajsa var vare sig ödmjuka eller alltför intelligenta personer. Vad de hade var perfekt tajmning och ett referenscase (Bokus) stort nog för att få tillgång till alla de pengar som så desperat ville in i dotcom-snurran. Och oj vad kul det var att bränna andras pengar.