Jag hade kanske opinionsbildningsbiten och funktionen som medlemstidning i fokus när jag skrev kommentaren, er så att säga “vanliga journalistik” är en annan sak.
Men jag, som bryr mig om medier och skriver om medier borde vara en person som ni skulle vilja påverka (tro nu inte att jag ser mig som central i Mediesverige på något sätt, men kanske som en av väldigt, väldigt många små tyckare och tänkare som kanske ibland lyckas föda en tanke hos någon annan). Lyckas ni påverka mig, blir jag en av TU:s ambassadörer som bidrar med ett strå då och då.
Problemet är att jag inte knatar in på Medievärlden.se titt som tätt. Jag glömmer helt enkelt bort det, och besöker oftast sajten via tips av andra.
Papperstidningen däremot, har jag gärna läst när jag hittat den, eftersom den söker upp mig och gör sig påmind genom sin fysiska existens.

Jag hoppas att ni klarar matchen och att besparingsskälen inte är de tyngsta för TU: mycket av de pengar du sparar på att skära papper och tryck, får du ofta lägga på marknadsföring på nätet.
Ni kommer nog få mycket roligt om ni väljer att pressa på och utnyttja nätets möjligheter – vilket i sig skulle vara den bästa typen av opinionsbildning.

Till Per T skulle jag vilja ställa frågan: tertiärinformation för vem? Vi har många målgrupper, men det skulle vara intressant att höra hur vi skulle kunna bli intressantare för dig?

Själva symboliken bakom att TU väljer digitalt framför papper för att övervaka sin bransch säger något om att tekniken lämpar sig bättre för denna uppgift. Med tanke på rollen som TU har i branschen kan en del ställa sig frågan om inte andra tidningar borde följa detta exempel och lägga ner sin pappersutgåva. I vissa fall kanske det lönar sig för dem också.

Det nämns även att största delen av finansiering för facktidningarna sker av ägarna eller annonsörerna. En ägarfinansiering kan lika gärna ske för en digital utgåva. Vissa facktidningar har även en större räckvidd och potential på nätet vilket i framtiden antagligen kan generera större annonsintäkter.

Då återstår för TU att få spridning för sin röst. Du är härmed inbjuden till Mindpark.se – antingen som en i teamet eller som gästbloggare. Välkommen anytime!

Själv slog det mig häromdagen att det ganska enkelt går att dela in mitt medieönskemål mellan papper och nät beroende på periodicitet och angelägenhet.
– Jag gillar nyheter på morgonen på papper. Samlat, redigerat, sorterat. Att jag själv skulle ge mig ut och hitta samma nyhetsmängd på morgonkvisten finns inte. Och för mig är nättidningarna inget alternativ, de är helt enkelt fortfarande för uselt presenterade för att jag skulle orka skumma motsvarande mängd.
– Sekundärinformation, sådan jag intresserar mig för på ett lite djupare plan, hittar jag hemskt gärna på nätet. Det är information jag söker själv inom områden då det är få tidningar som kan leverera tillräckligt hög nivå tillräckligt ofta.
– Tertiärinformation, sådant som är bra att veta men som jag aldrig skulle komma ihåg eller bry mig om att söka upp själv – Friluftsfrämjandets nyhetstidning, bostadsrättsföreningens kvartalsblad etc – tar jag gärna på papper. Då kan jag snabbt skumma, få ett hum om saker som inte spelar så stor roll men ibland är viktiga.
Kanske gäller en liknande fördelning fler än mig?

Angående Medievärlden tror jag att den för väldigt många är just tertiärinformation, vilket kommer göra det svårt för den att få någon större läsekrets på webben (även om alla som har medier som primär- eller sekundärinformation kommer att bli glada).
Jag tror därför att web-only-steget kommer att bli väldigt tungt att överleva för Medievärlden. Samtidigt kommer läsandet kanske sakta öka, så i slutänden handlar det om hur länge TU vill betala.