Eller vad det nu är de säger i de gamla sjökrigsfilmerna när det är dags att ge sig in i drabbning. Mindpark är äntligen fulltaligt. Från den 22/10 kliver Daniel Nüüd in som projektledare. Lill-grabben är född på åttiotalet och alltså oförskämt ung och energisk, men Erik och jag kan behöva någon som håller tempot uppe. Det kommer mer presentation av honom när det närmar sig. Just nu är jag mest bara glad – Daniel gör oss inte bara kompletta till antalet.
Det har varit tyst här på bloggen och det beror på att vi var tvugna att ta en lite paus för att samla ihop oss. Erik har haft fullt upp med att försöka få kontoret på plats och själv har jag letat efter Daniel, försökt hålla igång ett par projekt, varit i London och dessutom haft tvåtusen möten och ett 100-tal dragningar. Känns det som.
Men det ska snart bli ändring på det. Från och med tisdag den 16/10 är det tänkt att det ska börja hända lite saker. Både här och där. Bokstavligt talat.
Till sist. Transparens och öppenhet. Jodå, det kommer. Jag har fortfarande för avsikt att sopa mattan med både Björn Jeffrey och Sorosh Tavakoli. Real soon. Men jag behöver tips, både på hur jag ska vinna (vad tycker du vore det bästa steget i riktning mot radical transparency) och hur jag ska vinna (alltså, hur ska vi utse en vinnare i vår lilla tävling).
Hör av dig!
joakim@jardenberg.com
Ev liknande texter:
Börja med att beskriva för oss läsare vad Du avser med transparnens, såväl internt som externt och vad Du vill uppnå med transparansen.
Joche
Jag har skrivit en del om det i min personliga blogg:
http://meh.tryggve.se/search/label/radical%20transparency
På wikipedia finns en (ganska hårt dragen) definition:
http://en.wikipedia.org/wiki/Radical_transparency
Men bäst har Chris Anderson skrivit om det:
http://www.longtail.com/the_long_tail/2006/11/in_praise_of_ra.html
För min del handlar det ffa om att få ta del av kollektiv klokskap som en del av beslutsprocessen. Genom att tidigt och så öppet som möjligt beskriva vad jag/vi sysslar med, tycker, tänker, satsar på hoppas jag få in så mycket bra tankar som möjligt. Du vet hur det är annars, i samma ögonblick som man släpper något så kommer det ju mängder med reaktioner – och i dem finns det ofta ofta sådant som man missat tänka på själv. Med transparens i kommunikation och verksamhet får man in de intrycken ”innan det är försent”.
Lite klarare? Hur låter det?
Klart klarare. Will Schutz, mannen bakom FIRO predikar öppenhet i det oändliga och hävdar att det finns få verkligken, verkligt hemliga företagshemligheter. Jag håller med hela vägen och utmanar ofta chefer varför man inte säger sanningen. Frågan är var gränsen går? Ingen vet om den inte (vågar) testas. Apple brukar ju kallas paranoida i en del artiklar. Ändå funkar det för dem, eller hade det funkat ännu bättre om de varit mer öppna? (Jag tror att de har en modell som funkar.) Funkar det trots att användarna inte är med och påverkar eller är de det utan att veta det? Funkar det för att de har stenkoll på vilka processer som skall vara transparenta? Vem tar besluten? Fortfarande måste uppdragsgivarens syften stå på agendan och kanske behöver dessa ändras men hur vet jag att de som bidrar i processen är de som verkligen behöver bidra för en bättre helhet. I vilka forum skall transparansen hanteras?
Transparansen internt torde inte vålla problem med den lilla organisation ni är men det om alla inte har samma juridiska ställning i bolaget kan det uppstå konstigheter (egen erfarenhet) kring ansvar/befogenheter/tydlighet.
Skall följa detta och se hur tunn bubblan blir;-)
Pingback: Mindpark · Veckan som gått, veckan som kommer och fokus på Basecamp