Tips

You are currently browsing the archive for the Tips category.

I höstas skrev jag en post omFem saker alla mediehus bör göra nu”. Den handlade bland annat om att utnyttja nätets giganter för att publicera sitt material. Det slumpade sig så att bara några dagar efteråt öppnade flera tidningar kanaler på Youtube, i samband med lanseringen av den svenska versionen. Sedan har det rullat på, och tex har Expressen börjat med publicering på Flickr. Men jag har hittat få som gjort det fullt ut, och därför blev jag extremt glad när jag läste Sören Karlsson på HD berätta om ”Klickfest på hd.se när studentbalerna bevakas”. Det visar sig att det är Flickr som används för bilderna. På helt rätt sätt. Sören skriver:

För den tekniskt intresserade kan det kanske vara intressant att notera att vi experimenterar lite genom att använda bilddelningssajten Flickr som plattform för studentbilderna. Från Flickr bäddar vi sedan in bilderna på hd.se. Vinsterna med det här sättet att jobba är enkel uppladdning ute från fältet, att det genereras s.k. tumnaglar automatiskt och att våra bilder finns tillgängliga på ett ställe till på nätet (här är hd.se:s Flickr-sida).

Jag tycker det är intressant även för den som kanske inte är så tekniskt intresserad, så jag ställde lite frågor till gänget bakom. Nyttig läsning för den som publicerar mycket bilder. Och missa inte att HD har lagt sin lösning som Open Source på GitHub. Bara att ta hem och göra en egen implementering.

Mikael Rosenlöf, redaktionschef på hd.se berättar:

Anledningen till att det vi körde flickr var mest att det verkade vara ett snabbt sätt att återuppliva det gamla TNG-bildgalleriet utan att behöva bygga ngt i Escenic, vilket iofs förmodligen hade gått, men hade tagit längre tid pga att vi måste lämna kod til IT som sedan ska testas före deploy. Och det skulle tagit mer tid än från måndag när vi bestämde oss till onsdag bär vi körde lösningen för första gången.
En annan faktor som avgjorde var att folket på fältet inte behövdes köra Escenic via 3G-puck, vilket är lite meckligt och att det är relativt smidigt att ladda upp stora mängder bilder med hjälp av iphoto och flickr.

Både Mikael och Sören berättar också att de till nästa gång kan tänkas försöka få till en Creative Commons-licens på materialet. I det här fallet hade det varit extremt välkommet, balbilderna hade garanterat vidarepublicerats av en masse och gett HD mängder med goodwill (och inlänkar…)

Noah Williamsson är kodguru på HD, och en av de smartaste och snabbaste utvecklare jag haft förmånen att jobba med. Han får berätta lite mer om den tekniska lösningen och arbetsflödet:

Lite drygt två dagar tog det, från att ha varit fullkomligt inkompetent på Flickr till att ha ett basic galleri (albumlista, visa album, visa enskild bild med föregående/nästa-länkar).

Vi började på tisdag eftermiddag förra veckan, efter att ha pratat bildvisare, med att konstatera att Flickr tydligen skulle ha ett API. Resten av den dagen gick åt till att läsa på om Flickr och experimentera med deras API med olika existerande lösningar.
Onsdagen gick åt till att knacka ihop den koden som checkades in på GitHub tidigare i veckan.
Micke fixade ihop kopplingen till Escenic, introducerade berörda webbredaktörer och satte ihop dokumentation för arbetssätt etc.

Torsdagen var det bal, lite filande och buggrättningar samt en webbredaktör som på eget initiativ hittat fler sätt att använda Flickr på.

Och tidigare i veckan ville Sören ha något smidigt sätt att få in läsarbilder på sajten.
Micke hade en ide om upptaggning på Flickr och i samband med det så hittade jag det Flickr kallar “machine tags” (formatet är ungefär namespace:subject=arbitraryvalue). Så då byggde jag in stöd för det i koden också, nu kan man göra t.ex. http://hd.se/bildgalleri/?set=sneakrz-shoe-50 (hittar bilder taggade med sneakrz:shoe=50)

Det gör att vi i princip skulle kunna be läsarna att tagga upp sina Flickr-bilder med hd:lasarbild=nyarssaluten eller hd:lasarbild=vårtecken, och sedan presentera ett bildgalleri på sajten som söker hos Flickr efter bilder med dessa taggar.

Vi kör f.n. busigt med en non-commercial API key på grund av de snabba puckarna.
Har skickat in begäran efter en kommersiell API nyckel häromdagen men det är handläggningstider på 2-4 veckor.
Ett nej på den requesten (och ev efterföljande, om man orkar) vore riktigt tråkigt och riskerar, om de är tjuriga, att vi blir av med kontot.

Jag funderade också lite på hur mycket bandbredd det här sparade, eftersom bilderna ju levereras från Flickr istället för via den egna linan. Noah hade svar på det också:

GA har räknat 49k unika sidvisningar för Helsingborgsbalen hittills, och 84k för Ängelholmsbalen.

Med reservation för att jag tänkt eller räknat fel;
Räknar man bort unika visningarna av Helsingborgsgalleriets startsida (den med tummnaglarna, 2300 unika visningar) hamnar vi på ca 47k sidvisningar. Den siffran innehåller x unika besökare, som tittat på i snitt y unika bilder. Man borde kunna utgå från att visad bild hamnar i browser cachen, varför det totalt antalet sidvisningar är irrelevant.

Med ett snitt på 60kb per bild som visar i galleriet gånger 47 unika sidvisningar så handlar det alltså hittils om ca 2800 megabyte data. Som också är 2.8 gigabyte, och som kan avrundas till ungefär 28GBit med om man räknar in overheaden vid överföringen. Slår man ut 28GBit över fem-sex timmar så hamnar man någonstans runt 1.5mbit/sekund. Och detta är alltså peak-siffror vid en relativt stor händelse.

Det kan jämföras med att bara HTML-koden (35kb komprimerad) som skickas ut vid varje sidvisning (500k/dag) äter 2mbit/sekund, varje dag. Och då är det inte inräknat bilder men framförallt webb-tv här heller.

I det långa loppet är nog den största vinsten med Flickr inte bandbredden utan snarare vad vi slipper underhålla och ta backup på. För att inte tala om räckvidden och de sociala bitarna som kommer automatiskt med Flickr.

Och därmed sätter jag punkt för dagens lilla lektion i ”hur man gör saker på rätt sätt”;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
3 röster

I spartider gäller det att vara extra smart med hur man använder utbildnings- och utvecklingspengar (mer om det inom kort). Här är en kortkort lista på event som jag kan rekommendera i närtid och i närområde, som har ett bra trackrecord eller verkar spännade – och som inte kostar skjortan.

  • 5 maj i Helsingborg är det Mini Seedcamp. Det är inte ett öppet event, men det kommer förhoppningsvis att ske en hel del saker runt omkring också. Är du ung entreprenör så hoppas jag att du redan lämnat in en ansökan (sista chansen var i söndag), är du något annat så är det ffa ett strålande tillfälle att nätverka. Jag är med som mentor.
  • 6 maj i Kista är det Innovation & technology (1950:-, specialpris för vissa grupper). Jag blir inte så sugen, tyvärr. Kul med öppning av Daniel Ek från Spotify, men den homogena talarlistan är inte så innovativ. Jag stannar hemma och efterfestar med Seedcaparna istället.
  • 8 maj i Stockholm är det Disruptive Media Conference (3450:-, studentrabatt finns). Det här tror jag däremot blir kanon. Tidigare utgåvor har varit spännade och bra, och årets talarlista är den vassaste hittills. Brukar dessutom vara en härlig bubbelträff, med mycket kreativt mellansnack i korridorerna. Det finns platser kvar om man skyndar sig, hälsar Annika. Jag är där och bloggar.
  • 27 maj i Stockholm är det TechCrunch Nordic (475:-). En bubblare. Men med Ted Valentin och Måns Adler  på talarlistan och TechCrunch som arrangör så måste det bli bra på någon skala iaf. Fokus på startups och VC (samt media). Bara 100 biljetter kvar. Jag är där, kom och säg hej.
  • 4 juni i Malmö är det Moving Images (1495:-, lite billigare om du skyndar dig). Tidigare ojämn, men under Anders Mildners överinseende så är jag övertygad om att det kommer att bli kanon. Och du kan själv vara med och påverka, se programmet växa fram och tyck till. Jag är med, på något sätt…
  • 25-26 juni är det Reboot 11 i Köpenhamn (ca 2000-3000:-). En av årets absolut höjdpunkter. Vad som ska hända är än så länge helt okänt, och så brukar det alltid vara. Men den här konferensen landar alltid på fötterna. Boka in den 24 också, det verkar som det kommer hända saker även då. Anmälningssidan har inte öppnat än, men håll koll. Det lär bli slutsålt.

Sedan finns det givetvis massor som jag inte nämner för att jag inte har någon särskild åsikt. From Business to Buttons, tex brukar få bra kritik, men jag har aldrig varit där och det är en helt annan prislapp – nästan 10.000:-

Förhoppningsvis ska det snurra på med fler småkonferenser och samlingar. Det pratas om en wordcamp, det borde hända mer i Stockholm än vad jag har sett framåt etc. Men ovan har du mina tips, och i vår konferenskalender har du en fullständigare bild, inkl utlandskonferenser. Tipsa och tyck till, lägg en kommentar med vad du tycker jag missat.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (20%) (80%) (0%) (0%)
5 röster

När Google och Facebok släppte sina lösningar för lite drygt en vecka sedan var förvirringen ungefär lika stor som förväntningarna. Google Friend Connect (GFC) och Facebook Connect (FBC) är ju helt nya funktioner på webben. Jag var självklart lycklig över att de sociala nätverken öppnar upp sig och uppmanade ”mina” tidningar att hoppa på. Men frågorna som ställde var självklara: ”Vad är det och vad betyder det för oss”. Svaren kommer lättare för oss som väntat ivrigt i månader och förberett oss, svårare för den som försöker se någon effekt reda idag. Så Daniel fick efter en snabb genomgån i uppdrag att förklara. Enjoy!

Syfte
Google och Facebook har släppt Facebook Connect respektive Google Friend Connect. Tjänsterna syftar till att ge en vanlig webbsida communityfunktionalitet och tillåta människor att träffas och kommentera på traditionella sajter. Tjänsterna har inte kommit så långt idag och tillåter egentligen inte mer än möjligheten att kommentera och se vem som är online. Men branschen är mer eller mindre enig, detta är framtiden och tar inte tidningarna höjd för vad dessa tjänsterna kan komma att innebära för internetutvecklingen så gör vi fel och riskerar att få sitta på avbytarbänken och titta på. Här tittar jag lite på hur dessa tjänsterna kan komma att utvecklas och hur en implementering kan göra skillnader för våra redaktioner i framtiden.

Frågeställningen blir då:
Vilken funktionalitet kan FBC och GFC tänkas kunna bidra med till Mindparkgruppens tidningar i framtiden?

Vad innebär en implementering av FBC och GFC?
Vad får tidningarna faktiskt tillgång till genom att implementera de här två tjänsterna på sina sajter? Den största fördelen är att vi lära känna läsaren, inte som nyhetskonsument utan som person. Helt plötsligt har vi, utan att själv samlat in informationen, möjlighet att med besökarens tillstånd få tillgång till information som berättar om läsarens civilsttånd, ålder, kön, intressen, utbildning etc… Vi vet vi alltså hur många män respektive kvinnor som besöker sajten, hur gamla våra besökare är, var de bor och vad de har för utbildning. Detta är den generella fördelen och “the big picture” med att implementera FBC och GFC: nya möjligheter till individualisering och målgruppsanpassning. Vad man sedan väljer att göra med den informationen är en kreativ process men det är helt klart att den öppnar nya dörrar inom nyhetsförmedling. Här under ser ni ett exempel på min egen profilinfo och vilken information man får tillgång till.

Nedan följer exempel på tjänster som tidningarna kommer kunna erbjuda i framtiden med hjälp av FBC och GFC:

  • Relevanta artiklar: Tjänsterna kan föreslå intressanta och relevanta artiklar för användaren baserat på information från hans/hennes facebookprofil eller Google konton.
  • Marknadsföringskanal: Så fort användaren har kommenterat på en artikel, gjort en recension etc  ska det finnas en valmöjlighet att publicera detta på din facebookprofil. Detta skapar ett fönster mot tidningen med möjlighet att driva trafik till sajten via Facebook. Ökad trafik ger fler annonsörer.
  • Recensioner: Tjänsterna kan användas för att visa vad en persons vänner och bekanta har läst för artiklar på nätet. Detta skulle kunna göras genom att man helt enkelt låter läsarna recensera artiklarna.
  • Annonsering: Baserat på informationen från FBC och GFC har tidningarna möjlighet att visa direkt relevanta annonser för användaren. En som är involverad i djurens rätt vill kanske ha annonser från Body Shop etc  På samma sätt kan Rubbt föreslå intressanta produkter och kalendariet relevanta event.
  • Trendmätare: Genom att bedriva diskussioner kring artiklar (framtida chatfunktioner, forum etc) på hemsidan kommer tidningarna kunna se vilka artiklar som diskuteras mycket och vilka nyhetstrender som existerar. Vad pratar folk om? vad läser de? vilken typ av människor läser vad? Denna listan kan göras lång men jag menar alltså att connecttjänsterna har stor möjlighet att användas som ett verktyg för att läsa av demografiska trender i relation till tidningen och läsvanor.
  • Hitta opinionsledare: Genom informationen från FBC och GFC kan tidningarna hitta opinionsledare och andra intressanta människor. Är du en person med många vänner, wallposts etc skulle det kunna innebära att du är en människa med förmågan att stimulera och påverka andra. Connecttjänsterna kan alltså användas för att hitta opinionsledare som är väl värda att bearbeta eftersom de har möjlighet att använads som språkrör gentemot resten av den tilltänkta målgruppen.
  • Crowdsourcing: Det finns stor och bred kompetens där ute som är väl värd att ta vara på. Genom att ha tillgång till information från FBC och GFC är det möjligt för tidningarna att hitta och bjuda in gästskribenter/krönikörer inom olika områden och nischer. Crowdsourcing!!! Många “privatpersoner” kan ju faktiskt mer om sina speciella ämnen än journalisten. Dessutom skriver de ofta gratis för att få synas i tidningen eller på hemsidan.
  • Research: Journalisten kan använda connectverktygen i sin research och i arbetet med att hitta relevanta källor för intervjuer. Connect kan fungera som en motor för att hitta intressanta uppslag till artiklar.
  • Live chat: Connect kan komma att minska avståndet mellan journalisten och läsaren genom möjlighet till livechat.
  • Events: Tidningarna kan länka till Facebooks/kalendariets events vilket skulle medföra att läsarna kan skapa, kolla gästlistor etc utan att ens lämna tidningens hemsida. Detta skulle alltså kunna gå att integrera med mindparkgruppens gemensamma kalendarieprojekt.
  • Live: Via Bambuser skulle journalister kunna bevaka vissa events/nyheter live samtidigt som man via FBC och GFC öppnar upp för diskussion med hela communityt i realtid.
  • Connect+Woopra/Mashup: Genom Woopra kan tidningarna se hur deras connectmedlemmar surfar och vad och hur läser inne på tidningen. Varför väljer man att stanna längre på en undersida men kortare på en annan etc… Detta skulle även fungera som ett verktyg för att presentera relevanta artiklar, recensioner och annonser.

Den största styrkan med de här tjänsterna är att de kan komma att skapa en otrolig relevans och nära relation mellan tidningen och läsaren, producenten och konsumenten. Det handlar om mer än bara relevanta annonser och artiklar, det handlar om ett relevant och personligt besök i sin helhet. Detta skulle kunna vara de första stegen mot att skapa en personlig tidning. Men vad är skillnaden mellan de båda?

FBC vs GFC
Vilken av connecttjänsterna ska man då välja? Vad är det egentligen som skiljer dem åt?

  • Google är öppnare och distribuerar information från Googlekontot, Yahoo, AIM och OpenID medan Facebook vilar på ett enda community.
  • Facebook innehåller redan en mängd användare och därmed data. I nuläget känns det som ett lite säkrare kort eftersom facebook är så allmänt vedertaget. Däremot kan säkert detta komma att ändras på sikt med tanke på styrkan och storleken hos Google som innovativt varumärke.
  • Google friend connect baserar sig på öppna standarder och open source vilket betyder att källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera för den som vill. Facebook Connect är däremot slutet vilket gör att användaren är helt utelämnad och beroende av hur Facebook själva väljer att utforma sitt system.

Som jag sade tror jag på båda de här tjänsterna, däremot tror att tiden ligger för FBC just nu. Detta på grund av att Facebook är mer allmänt vedertaget som varumärke än till exempel Open ID. Igenkänningsfaktorn är helt enkelt högre hos Facebook. Däremot kommer säkert detta att ändras framöver, men just nu tror jag att Google kan ligga lite före sin tid. Däremot tror jag att det är viktigt att ta höjd för GFC, men varför måste det ena utesluta det andra, det är väl bara att köra båda? Read Write Webb har gjort en alldeles lysande illustrering av fördelarna och nackdelarna hos de olika systemen (klicka på den för större, redigeringsbar, version).

Joakim lägger till på slutet: Mycket drag runt Google Friend Connect just nu. Senast igår meddelades att hetast microbloggtjänsten, Twitter, ansluter till GFC. Spännande!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(6%) (11%) (61%) (11%) (11%)
18 röster

Det finns fördelar och det finns nackdelar med att köra kommentarer i det egna CMS:et. Men jag fick en konkret fråga om vilka jag rekommenderar OM man vill titta på externa system, och jag lägger ut svaret här för vidare mangling (i kommentarsfältet – WP:s interna;). Det här blir korthugget och tekniskt, är du inte intresserad så får du lov att hoppa över. Här är mailsvaret, rakt av.

OKI, då är det en kommentarsfunktion vi pratar om.

Tre alternativ vill jag lyfta fram i så fall, så kan vi ta en närmare diskussion sedan.

Minus i alla fallen med extern lösning: du får inte in kommentarerna i egen sökfunktion (med undantag av Disqus om du jobbar med API:et). Men det kanske inte är önskvärt ändå, bara jag som tänker för mycket blogg som tycker det är ett minus.

1. google friend connect widget:
http://www.google.com/friendconnect/admin/site/reviewgadget?id=01761240645278922364
Rulla ner i *botten* på den här posten, så ser du den i action:
http://jardenberg.se/2008/12/04/det-kommer-mera/

+ SJUKT enkel att implementera, det är en enda liten kodsnutt som ska in i er artikelmall
+ ger rating på köpet
+ ni kommer igång med google friend connect som kommer att “rula fett” ;)
+ industrial strength

- rigid form
- inga bells ‘n whistles
- bara på engelska
- ratingen är inte optional. Man kanske inte är redo för betyg på artiklarna

2. InteseDebate
http://intensedebate.com/features
Har massor med momentum nu:
http://www.flickr.com/photos/jocke66/3093025171/
Och är nyligen uppköpta av Automattic, snubbarna bakom Wordpress. De kommer att bli fantastiska

+ snygg som satan
+ många fina “sociala funktioner”
+ känns modernast
+ stöd för openID (= förtjänar all min kärlek)
+ nästan lika enkel att implementera som GFC widgeten, men med lite fler inställningar

- ingen svensk version
- ingen koppling till egna systemet

3. Disqus
http://disqus.com/
Åldermannen i sammanhanget och den som har den högsta mognadsgraden
Under utprovning på jardenberg.se
http://jardenberg.se/2008/12/07/sondagspyssel/
(lämna gärna en videokommentar ;)
HejGustav och jag har precis jobbat med översättningen:)
http://blog.disqus.net/2008/12/09/disqus-translated-in-over-a-dozen-languages/

+ it just works
+ enormt bra spamskydd
+ bästa kopplingarna till epost
+ öppet API vilket borde innebära att man kan hacka ihop det med ert SSO (men, nja…)
+ bäst sökoptimerat, tex ger communitysidan en länk tillbaka till sajten, och det kan vara väldigt värdefullt http://jardenberg.disqus.com/

- lite gammalt i formen
- håller på att förlora lite mark till ffa intensedebate. Men för de som vill integrera hårt i egna sajten är den fortfarande nummer 1.

Massor med länkar här som jämför dem båda:
http://www.google.com/search?q=disqus+intensedebate

Thats it. Jag sa ju att det var rått. Nu väntar jag på kloka synpunkter.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
2 röster

OK, alla mediechefer där ute. Fram med att-göra-listan och skriv in de här fem punkterna. Sätt sedan igång och implementera dem direkt. Det är ingen raketforskning. Det finns inget att förlora. Det finns kanske en och annan vägbula som ni måste över, men tro mig – det här måste göras. ”Resistance is futile” skulle man kunna säga, men faktum är det bara är halva sanningen. Det är inget vi behöver känna motstånd inför, utan det kommer att bygga vår affär. Här är punkterna i korthet:

  1. Placera allt egenproducerat material under en Creative Commons-licens. På mindpark.se har vi valt  licensen som tillåter oberänsat utnyttjande av allt vi gör, men för traditionella mediehus är nog ”Erkännade-ickekommersiell” den rätta nivån.
  2. Se till att allt material är åtkomligt via RSS, även sökningar och andra specialare. RSS:a upp hela sajten. (Är du osäker på RSS finns en bra intro ”in plain english” från Commoncraft). Och som Networkers.se skriver så bra: se till att det är fulla flöden, inte bara ingresser eller kapade texter.
  3. Lägg ut hela bildarkivet på Flickr. Det finns andra sajter men Flickr är min favorit. Deras teknik är industrial strength, de har ett bra api och de har en stor publik. Flera fotografer har upptäckt detsamma.
  4. Dubbelpublicera all video på Youtube, av samma skäl som jag väljer Flickr här ovan. Publiken finns där och tekniken funkar. Givetvis har de ett api och det är ingen konst att integrera det i dagens arbetsflöde. Inget extra arbete alltså.
  5. Och på tal om API, skaffa ett eget. Gör ditt innehåll ”programerbart”. Det är det stora steget av de här fem, så det behöver inte vara klart imorgon. Men börja läs på, och börja arbeta i den riktningen.

I korthet – det handlar om att göra allt vårt material tillgängligt för vidarepublicering. Allt som vi idag publicerar digitalt går tekniskt att använda av vem som helst redan idag, men vi säger att de bryter mot vår upphovsrätt då. Det finns mycket att vinna på att vända på den stenen. Några punkter:

  • Vi gör det lättare för den som är kommersiellt intresserad av vårt material att hitta det. Flera fotografer säger idag att deras bästa försäljningskanal är Flickr. Vi kommer att sälja mer.
  • Vi låter miljontals privatpersoner över hela världen dra nytta av vårt material. De länkar tillbaka till oss, vi vinner goodwill, vi blir kompisar med publiken istället för att stöta bort dem. De som redan hittar till våra sajter är inte målgruppen – det är den breda publiken på tex Youtube och Flickr som nu får en chans att bygga en relation med oss.
  • Vi får bättre möjlighet att hålla koll. Redan idag återvinns en hel del av vårt matrial. Men då utan länk till oss, utan möjlighet för oss att räkna hur det nyttjas, var det nyttjas. Vi tappar fullständigt greppet, till ingen som helst nytta alls.
  • Vi kliver ut och tar aktiv del av uppbyggnaden av det kollektiva medvetandet och jag lovar, JAG LOVAR, att vi kommer att få så mycket mer tillbaka. Give, and you shall recieve. Det funkar, det är inte bara flum och filosofi. Vi kommer säkert att få mycket cred också, tex från den allt mäktigare bloggosfären.
  • Rent tekniskt gör det ju inte ont att vi på köpet får offsite-backup på allt material också, helt utan kostnad.

Det finns egentligen bara ett enda problem och det kommer att handla om gränsdragningar. Det kommer inte alltid att vara enkelt att hävda skillnader mellan kommersiellt och icke-kommersiellt utnyttjande. Men där måste vi vara frikostiga, att en hobbyblogg kör lite adsense borde inte få oss att skramla med advokater. Grundprincipen är att de flesta aktörer som är kommersiella på riktigt ändå kommer att vilja göra rätt för sig.

Jag kan lista många fler fördelar och självklarheter som leder fram till slutsatsen att det här bara är att göra. Men jag är mer nyfiken på de som säger att det här är fel. Kom igen, upp till debatt. Ge mig fem lika starka skäl till varför det här INTE ska göras.

[uppdatering: jag har ett par sådana fempunkts-listor till som kommer efter hand; den här handlar om hur vi publicerar. Det kändes som det enklaste första steget för det är så otroligt konkret. Men jag återkommer till intag, medverkan, arbetsflöde och organisation, nya funktioner och tjänster etc... Dessutom: det finns masterplan för intäkterna. Den kommer snart den också. Debattera så länge...]

Andra som skriver på det här temat:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (25%) (0%) (75%)
4 röster

Efter en mycket välförtjänt spark i rumpan har jag nu kickat igång OpenID här på mindpark.se. Pinsamt att det inte redan fanns, med tanke på vad jag själv skrev igår. Vill du läsa på om OpenID och skaffa dig ett eget (rekommenderas varmt) så kolla här, sannolikheten är stor att du redan har ett. Funkar tex rakt av med existerande konto från Blogger, Flickr, Wordpress och Yahoo mfl. Fantastiskt smidigt.

Ännu mer imponerande är hur enkelt det var att ”implementera” på den här siten som drivs av Wordpress. Det tog under tre minuter att tanka hem en plugin från wordpress, ladda upp den i rätt mapp på servern och aktivera via pluginsidan. Det var allt, sedan bara funkar det. Eat that, Escenic och Polopoly. Men låt dig inte avskräckas om du sitter med braindead tools – OpenID är ändå relativt enkelt att kicka igång. Så vad väntar du på?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Vi har fått önskemål om att maila ut våra inlägg från bloggen. Så även om vi själva är RSS-junkies fixar vi det givetvis. Vi använder helt enkelt Feedburners möjlighet till mailutskick. Nackdelen är att själva tjänsten är på engelska och det kan störa en del, men å andra sidan är innehållet ju det intressanta. Eller hur? Så signa upp nu så skickar vi ut lite lunchläsning till dig, i stort sett varje dag.

Skriv in din mailadress, klicka på knappen och följ instruktionerna

Delivered by FeedBurner

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

I helgen har jag jobbat med nästa fas inför migreringen till Google Ad Manager. På hd.se, en av sajterna i Mindpark-sfären, kör vi nu Googles annonslösning i skarp drift på tio positioner. Vi slog över switchen natten mellan söndag och måndag för att inte sabba veckostatistiken, och so far har det varit en underbar övergång. Otroligt smidigt och bra, mycket tack vare killar som Noah Williamsson och Martin Lekvall på hd.se, men också tack vare Google som onekligen vet hur sådana här saker bör göras.

Så nu ska vi spara pengar… Google Ad Manager är gratis (om vi inte sätter värde på den ytterligare insyn som Google skaffar sig;) istället för de galopperande summor som vi betalar till de kommersiella leverantörerna. Dessutom är hanteringen av systemet mycket enklare, och jag räknar kallt med att de sajter som idag sitter med flera lagera av traffic-tjänster har mycket att vinna på den här modellen. I princip kan säljare och producent, egentligen utan mätbar tidsåtgång, själva hantera sina respektive delar av systemet.

Men vi kan också tjäna mer, genom väldigt enkel hantering av eventuellt överskott i vårt inventory. Min målsättning är att det inte ska finnas några tomma platser, helt enkelt för att det inte “kostar” något att alltid köra en annons.

För varje position på sajterna kan ordningen vara:

1. exklusiva annonser (ingen rotation)
2. standard (annonser i rotation)

Sedan blir det intressant. Här har vi möjlighet att låta olika sorters fillers slåss om utrymmet:
A. Egna fillers (Remnant)
B. Network fillers, tex från Tradedoubler (Network remnant)
C. AdSense
Vi sätter uppskattade värde på A & B och beroende på inventory slåss de. Dessutom, om Google bedömer att intäkten kommer att bli högre än vårt uppskattade remnant-värde så bryter AdSense in istället.

3. Egenannonser och andra pluggar (House)

Förutom att vi får extra intäkter så får vi förhoppningsvis en sajt som “haltar” mindre när hål uppstår, eller som tjötar ihjäl besökarna med evighetspluggar som aldrig uppdateras. Dessutom med ett system som sannolikt inte ens kommer att märka av vår trafik utan troget tuffa på, även under de extrema trafiktopparna. Det ska bli spännande att följa upp efterhand som vi bygger på med data.

Instruktioner, hjälpfiler, filmer och annat som hjälper en igång är av högsta kvalitet, och dessutom har personalen varit väldigt snabb att återkomma när det varit frågor. Fem plus för supporten.

Än så länge kan jag bara hitta två riktigt stora brister. Den ena är att det inte finns något api så att man kan koppla ihop med andra bokningssystem, fakturering eller ens få ut rapporter utan att gå till admanager-sajten. Överblicken över bokat utrymme är också väldigt dålig i nuläget. Det finns sätt att titta in i sitt inventory, men det är inte enkelt nog. Förbättringar är lovade. Sedan kan man såklart ha invändningar mot att lägga ännu fler ägg i googles korg. Det går jag inte på här och nu, utan konstaterar bara att än så länge upplever vi att de levererar tillbaka mer än tillräckligt mycket för att det ska vara värt ”priset”.

Jag har inte helt övergett openX heller (nya betan är BRA), precis som jag skrev i halvårsrapporten ingår det i de upplägg vi tittar på. Ett opensoruce-system tilltalar förstås oss ännu mer, men i nuläget faller vi för Googles smidiga lösning.

Till sist, har du någonsin jobbat med att debugga annonsvisningar så lär du älska den här: hd.se/?google_debug

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (33%) (17%)
6 röster

Kör du Wordpress, iPhone och svenska tecken så vill du in i appstore och hämta hem den applikation som jag kör nu. Den gör din iPhone till en alltid närvarande bloggmaskin. Rekommenderas varmt. Så klart! Här är länken till Wordpress for iPhone.

Nu saknar jag egentligen bara att kunna formatera texten lite, och få en riktig preview med vårt tema – Tarski.

(länkarna har jag lagt in i efterhand;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
En röst

Kan jag credda någon som fäller ner locket i fem veckor och går på semester? Japp, i fallet Anders Olofsson kan jag det. Utan tvekan. Den där nedkopplingen är en del av hans storhet, och en del av det som gör mig trygg i att Anders kommer att finnas kvar och göra skillnad under lång tid framöver. Ska man vara så energisk som han är så krävs det avbrott.

Närvarande och nyfiken är nog, utöver energin, bästa sättet att beskriva honom. En mediebranschens duracellkanin, som aldrig är långt borta. Till exempel han har tagit till sig bambuser och jaiku på ett lysande sätt. Det senare använder han som informationskanal för sin personal, och har därför kunna kapa ner långa rapporter i veckobrev till kort info för kommande vecka. Ett tydligt tecken på hans nyfikenhet och driv är att han var den enda svenska mediechefen på konferensen reboot10 i Köpenhamn. Smart.

Han kom tillbaka till Sydsvenskan efter en utflykt till SVT, och han gjorde det med ett mandat att förändra. Som chef för affärsområdet ”Digitala medier” fanns det mycket att bita i. Han har inte alltid sett lika glad ut som på bilden – framför allt har tekniken inte alltid varit med honom. I snart två år, sedan starten i september 2006, har det städats bland servrar och plattformar. Men vi har alla konstaterat, ungefär lika uppgivet, att fundamentet måste ligga på plats. Med hans egna ord, när Resumé frågade vad som var på gång: ”En del hemläxa först – alla talar om webb 2.0 men vi måste se till att 1.0 fungerar.”

Men det händer mer än teknik. Man har kickat igång ett redesignprojekt inför öppen ridå, börjat rulla ut hyperlokala sajter (med ”presskort” till sina läsarreportrar), satt fart på intäktsmaskinen, kickat igång tv på dygnetrunt.se och placerat digitala medier tydligt på den interna kartan. Dessutom är Anders en otroligt tillgång för oss i Mindpark. Han är aktivt delaktig i alla våra större projekt, och han använder oss ofta som bollplank för egna bryderier. En fantastiskt nyttig process för oss, och vi har verkligen skoj när vi jobbar tillsammans. Det har nog hans medarbetare också. En presenterar honom som ”The best boss ever”.

Och så är det hela grejen med traktorer. Hur kan man inte älska en traktorälskare, liksom?

På bilden: Olofssons BM 35 -53:a. No kidding. Klicka för mer traktorporr.

Mer läsning om Anders Olofsson:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Ja hörrni, det är verkligen så att det blixtrar till när man minst anar det. Jag hade planerat att se Morden i Midsomer ikväll. Istället kom Rubbt online och jag blir väldigt mycket gladare av se att http://rubbt.se fungerar än komissarie Barnabys rynkiga ansikte (även om jag gillar honom riktigt mycket också men ikväll vinner Rubbt). Eftersom sajten gick igång i kväll så letar vi buggar än. Vissa grejer fungerar bättre än andra, men vi jobbar på det.

Så, var riktiga kompisar nu och titta in på Rubbt; lägg in en annons eller bara klicka runt lite. Säg sedan vad ni tycker i Rubbtbloggen eller via mejl till mig. :)

Uppdatering: Ni kan också ta en skärmdump och ladda upp bilderna på ert flickr-konto med taggen Rubbt. Då ser vi hur problemet ser ut på er skärm och det gör det mycket, mycket lättare för oss. Här kan ni se de taggade dumparna och på jaiku kan ni följa vårt arbete under lanseringen

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Dagens postning är ingen puff utan en klassisk varning för ett väldigt osmidigt företag med den värsta kundservicen jag har varit med om. De heter Anovo Nordic AB.

Vi tar det från början. Vi fick alla nya mobiltelefoner i mitten av mars. Cirka tre veckor senare bestämde sig det headset som kom med min telefon för att sluta fungera. Efter att ha kontaktat företaget som vi köpte telefonerna av fick jag veta att jag skulle göra en serviceanmälan hos Anovo via nätet och att de sedan skulle skicka fraktsedlar till mig så att jag kunde skicka in headsetet för reparation. Jag gjorde som de sa och väntade.

Det gick en månad utan att några fraktsedlar kom. Mejl som jag skickade till dem där jag efterlyste fraktsedlarna fick jag inga svar på, så jag bestämde mig för att ringa dem för den nätta och fasta kostnaden på 19.50 kr/samtalet. Efter några signaler svarar en extremt uttråkad kvinna som inte hittar min serviceorder trots att jag cirka fem gånger upprepar ordernumret som jag fått när jag gjorde min felanmälan. Efter tio minuters tjatande hittar hon beställningen och säger att de ska skicka fraktsedlarna och att det “har blivit fel någonstans” utan den minsta ursäkt eller beklagande. Det tar ytterligare två veckor för fraktsedlarna att komma fram. Jag lägger headset med ett brev med mina uppgifter i kuvertet och skickar tillbaka.

Tre veckor senare har jag ännu inte hört något från dem och eftersom de inte svarar på mejl så jag tar till telefonen igen. Den här gången svarar en uttråkad kille i kundtjänst och säger att eftersom jag inte skickade med originalkvittot har de inte gjort något utan headsetet är på väg tillbaka till mig med post. Han uppmanar mig att packa det i ett nytt kuvert och skicka in igen.

Headsetet kommer fram till vår adress efter några dagar och vid det laget var jag så trött på allt att jag lät det ligga på mitt skrivbord.

Tänk er min förvåning när Joakim i dag öppnar ett kuvert från Anovo innehållandes en faktura på 250 kronor för “Retur utan reparation eftersom inget kvitto skickats med”!

Så, istället för att vara smidiga från början och kanske tja, jag vet inte; ringa eller mejla och säga att “du, vi behöver originalkvittot kan du inte posta/mejla/faxa in det till oss så ska vi fixa ditt headset och skicka det till dig” så har de mage att fakturera oss 250 spänn för att de skickade tillbaka headsetet efter en process som pågått i tre månader?! Hua…

Från alla oss på Mindpark kommer nu en uppmaning till er kära läsare: använd er aldrig av Anovo Nordic AB i Kristinehamn. Någonsin.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(86%) (1%) (3%) (5%) (5%)
80 röster

Jag har för mycket jag vill säga. Varje dag tar jag mig genom tusentals blogginlägg i min Google Reader och många av dem är otroligt bra. Jag tänker, ”det här vill jag skriva om”, sätter en stjärna – och sedan kommer något annat mellan. Det är trist och nu ska det bli ändring på det. Dags för första testversionen av en ny utkanal.

Klicka på feeds.feedburner.com/JardenbergKommenterar så får du möjlighet att prenumerera på ett nytt rss-flöde som jag fyller på flera gånger under dagens lopp. Du får helt enkelt en länk till en schysst bloggpost inom de områden som intresserar mig, och en kort kommentar. Ibland är det lättsamt, ibland är det allvarligt. Alltid personligt. Förhoppningsvis oftast relevant. Skrik på mig annars, min mailbox lyssnar alltid.

Tekniken bakom är kanske intressant för den som vill göra något likande.

  • För det första, en bra rss-läsare. Jag använder Google Reader. Den är så snygg i iphone också.
  • Sedan en möjlighet att sätta egna notes. Enkelt i Reader, och det som verkligen kickade igång mig var när iphone-varianten nu också fått den möjligheten. Nu kan jag använda ”in between-times” till det här, istället för att det blir ett massivt uppdrag varje natt.
  • Share with notes är snygg i Readern, men den funkar inte att exportera så som jag vill (kortfattad). Tack vara smartskallen plindberg hittade jag helt rätt lösning på dapper.net. Med lite trixade gick det att få ut exakt det jag ville. Du borde kunna klicka här för att använda min dapp som grund för en egen: www.dapper.net/dapp-howto-use.php?dappName=Jardenbergkommenterar
  • Sedan tog jag den feed som blev resultatet av dapper-manglingen och körde in den via feedburner, helt enkelt för att det är tjänstefel att inte göra ett rss-flöde via feedburner. Klart.

Nu ska jag skruva vidare på det här, men som en första version är jag helnöjd. Det var precis det här jag ville uppnå. Enkelt och rakt. Någon tycker kanske det är för tillkrånglat, jämfört med tex Beta Alfas Plus-flöde – men jag ville ha med mina kommentarer och inte bara göra ett länkflöde av det. Två bra lösningar, men olika syfte.

Det kommer mer godis till version 2.0, tex vill jag såklart ha en returkanal. Men tills dess, kommentera gärna här vad du saknar – både i form och innehåll.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Ännu en gång en jaik – den här gången startad av mig själv. I korthet, satte mig i soffan för första gången på flera veckor för att slappa lite framför tv:n. Efter tre minuter tar jag fram datorn…

”Det handlar om att vi inte kan välja tempo själv” tänker Annika Lidne, och det ligger nog en hel del i det. Vi vänjer oss i allt högre grad vid att kunna interagera med vår mediekonsumtion. När vi tittar på tv är vi fast i dess seriella flöde, i dess tempo. Det finns ingen fjärrkontroll, ingen fast forward. Men Annika, liksom Morris, fokuserar på att det skulle vara tv-tittandet som är problemet. Så ser jag inte det.

Istället handlar det om att jag inte kan/vill vara passiv. Jag måste ju inte längre vara det. Antingen är jag uttråkad och söker annan stimulans eller så är jag engagerad och vill diskutera. När jag tittar på tv är jag ofta klassiskt understimulerad, då är det enkelt att se att jag söker mig till en komplementkanal. Men när K och jag sitter tillsammans i soffan och tittar på Melodifestivalen är det inte understimulans som gör att vi söker oss till Kristin och Tomas i en backchannel, det är ett helt annat men lika mänskligt behov. När jag å andra sidan läser en otroligt intressant bok är det fascinerande att dra iväg ett meddelande i bubblan och se den respons som kommer tillbaka. Återigen, ett helt annat behov som gör att jag multitaskar. Jag är multimedial, helt enkelt.

Det finns ju alltid ett gäng där ute som antingen kan roa mig, oroa mig, eller bekräfta mig. Jag skrev innan idag om att tjänster som Jaiku kommer att explodera när fler hittar dit. Helt enkelt för att det i sin grundläggande funktion är så bra. Det är inte så att de små, snabba, sociala nätverken tar över hela mitt liv. Det är bara det perfekta komplementet, oavsett läge och känslostämning. Det blir mer och mer påtagligt, och revolutionerande, ju mer jag tänker på det. Och det är, som det heter, nu det händer.

Update: en intressant post från alltid briljante Eric Wahlforss som handlar om ”our desire for backchannels”. Kom också på att jag tidigare fastnat för Planner-Ninas post ”Sjukdomsdiagnos: Artikeldamp”, men där hon ser ett problem ser jag en framtid ;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Sociala medier är på allas läppar. Men är det bara en bubbla, är det bara early adopters och nördar som sysslar med det. Hur långt bort är genomslaget för den breda massan? Precis som nästan alla andra diskussioner numera så började det med en jaik.

Jag hävdar att det kommer att gå otroligt snabbt. Vi är få idag. Vi kämpar hårt med halvtaskiga tekniska prylar, tjänster i alpha som är nere mer än de är uppe, och en aldrig sinande ström av nya “flavour of the motnh” som vi mödosamt måste lägga upp vår profil på. Vi är en sorts frontsoldater som tar första smällen. Men vi gör det oftast med ett leende på läpparna – helt enkelt för att det i slutänden är så fantastiskt roligt.

Men det är inte det nördiga som är kul. Det är det som händer där. Folket. Vännerna, kollegerna. De nya bekantskaperna. Flödet av tips och kloka tankar. Omsorgen. De ständigt krympande avstånden. För det handlar inte om något digitalt egentligen. Det handlar om helt vanliga, allmänmänskliga behov. Och det fattar till och med min mamma. Real soon.

När hon fyllde pension för snart två år sedan fick Agda sin första dator. Jag köpte en svart Macbook till henne. Satte upp trådlöst närverk och gav henne ett konto på vår jardenberg-mail. Fixade lite bokmärken, visade sökrutan på google och sedan satte hon fart. Det är klart det var lite klurigt i början. Men ganska snart kom önskemål om en skrivare, för plötsligt var hon igång med internetbanken.

En av favoriterna vid datorn var att hålla koll på familjen genom att läsa mina och K:s bloggar. Det dröjde inte länge innan hon ville blogga själv – och med en K810i i julklapp så var den saken också biff. Hon håller järnkoll på var i världen jag är via min kalender i google calender (och jag gör samma sak i hennes kalender) och allt oftare dyker hon upp i chatten. Nu är det snart dags för mor att ta nästa steg, det är jag helt säker på.

Det blir nämligen enklare hela tiden, och i ett rasande tempo nu. En telefon som iPhone kan på samma sätt som hennes mac bli som en god vän för henne. Inte ett teknikmonster, utan något hon faktiskt vågar och vill använda. Likadant med tjänsterna. Open Social, Friend Connect, openID och den konsolidering som sker på området “transportabla identiteter” fungerar som enablers för att sänka tröskeln när nya användare ska ge sig ut i det vilda. Tjänsterna blir bättre och bättre, roligare och roligare – men framför allt lättare att använda. Men det behövs ändå en vägvisare. Det är där du kommer in i bilden.

Vi måste fungera som enablers. Vi måste ta vår mindre uppkopplande omgivning i handen och ge dem en kickstart in i allt det roliga. Jag tycker vi ska visa att det inte alls behöver ta generationer och att Francine har fel när hon pratar om ”the real digital divide” (tack Mark för tipset). Det mest finns på plats för att det inte ska behöva bli så, och ju fler vi är tillsammans på andra sidan den digitala klyftan – ju roligare blir det.

Det är ingen stor uppoffring. Det är inget som tar massor med tid och energi i anspråk. För det enda vi behöver göra är att öppna på dörren. Hjälpa dem över tröskeln. Det som sedan händer händer av sig själv. För det är inte nördigt, det är inte märkligt. Det är människor som kommunicerar. Det är något som träffar de flesta rakt i magen. De behövs inga långa eller invecklade förklaringar. De sociala applikationerna är nätets stora killer app. Och det är nu det händer. Med lite hjälp från dig och mig…

Psst, min mamma heter Karin egentligen. Men jag har kallat henne Agda så länge jag kan minnas.

Psst2, jag har varit avsiktligt sparsam med länkarna i det här inlägget. Det handlar inte om teknik, undersökningar, fakta och referenser. Det handlar om känsla i magen.

Update: Niclas har skrivit en bra take på temat, lite mer ur ett nytta-för-företags-perspektiv. ”Incitamenten ger användade”. Brit rubricerar ett genomarbetat inlägg med den spännande frågan: ”Sex eller sociala medier? Vilket väljer du?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Det här är inte ett typiskt inlägg på mindpark.se, men det är en fråga som ofta dyker upp. Vi jobbar ju i en miljö där uppgifterna aldrig tar slut, där det vi ständigt måste försöka ligga i framkant, där vi har så skoj på jobbet att honungsfällan är en verklig risk. Därför postar jag det här också, kanske kan det skapa en nyttig diskussion och få dig att stanna upp en stund och fundera på hur just du hanterar det här…

Först, jag tycker ”livspusslet” är ett hemskt ord. Det ger en konstig bild av vad livet är, och bör vara. Men det är ju ganska vedertaget och begripligt vad det är som ska besvaras. Så när frågan dök upp på en mailinglista så snurrade det igång. Det blev en konstig mix i skallen av familjeliv och arbetsmetoder. Men det är min mix ;)

Många gör livspusslet till en fråga om att minimera sin arbetstid. Jo, jag har också läst boken the 4 hour work week. Och det är ju lätt att bli förförd och tro att det är så enkelt. Problemet är att det absolut inte funkar för alla. Man kan bara stänga av sitt intake av information och inspiration om arbetsuppgiften inte kräver det. I alla fall bara så länge. Och i just det flexandet tror jag en del av svaret ligger.

Så här ser det, i grova drag, ut för mig (förutom då mina väldigt långa dygn som hjälper till). En relativt osorterad lista, och hastigt nedtecknad som ett svar i mailet. Och nej, det är inte min take på ”tio tankar om tid”, utan det är bara lite lösa trådar som funkar för mig.

  • Klara prioriteringar. När min familj behöver mig, eller tvärtom, så står allt annat åt sidan. Men i det vardagliga går det ofta bra att prioritera upp arbetslivet.
  • Rutiner som kompletterar prioriteringarna. Jag och trettonåringen har oftast en timme om dagen (två på lördag förmiddag) då vi pluggar. Är alla hemma försöker vi alltid äta gemensam middag, och då sitter vi gärna länge. K och jag ser till att försöka få varannan helg avsatt för varandra och avslappning. Oftast åker vi iväg för att bryta mönstret av datorn i knät och samtal om internets utveckling.
  • Acceptera att det inte är nödvändigt att skilja mellan arbetstid och fritid, utan att det är bättre att skilja mellan rolig tid (vill göra) och tråkig tid (måste göra, skönt när det är gjort;).
  • Flexa i fokus. Jag måste ha ett stort inflöde av information vanligtvis, men inte alltid. Behöver jag verkligen få ur mig något så stänger jag inflödet. Ingen jaiku, ingen twitter, ingen rss, ingen mail, ingen im och framför allt – ingen telefon.
  • Sätt deadlines och acceptera vikten av ställtid. För egen del är jag extremt deadlinestyrd. Jag får sällan något ur mig förrän sista natten innan leverans, men då går jag också in i ett härligt flow eftersom allting redan kokat klart i skallen.
  • Utnyttja “in-between times” och dötid. Tack vare min iPhone, tex är det enkelt och bekvämt att läsa rss-flödet på muggen, eller om bussen är två minuter sen. I tv-soffan hittar man också massor med in-between time…
  • Plocka ut lämpliga delar av GTD och anpassa det för dina behov. En tom inbox är otroligt avstressande. Låt det inte byggas upp utan rensa ofta. Även när du är “ledig”.
  • Utnyttja kolleger och ditt sociala nätverk för att sålla i bruset. Jag kan hålla mig hyfsat uppdaterad under kortare perioder bara genom att hålla koll på vad det skrivs om i min jaikububbla. Det räcker under kortare perioder. När du sedan flexar tillbaka till stort intake så är det bara att börja med att markera 10.000 inlägg i reader som läst, följa inflödet och bjuda tillbaka till bubblan på det du hittar (viktigt).
  • Både K och jag tjänar bra, så sådant som städning väljer vi i huvudsak bort. Det hyr vi in. Har du resurserna att köpa dig fri från tråkig tid, så gör det. Fuck Luther.
  • Hitta det positiva tillsammans, i hela familjen. Även om man behöver gnälla av sig också så avsluta helst med ett skratt. Det är roligare att ha kul än att ha tråkigt.
  • Och för fan, häng inte upp dig på småsaker.

Och det här skulle kunna bli världens längsta inlägg, men jag sätter punkt och undrar vad du har för tips för både jobb och liv. Nu är det dags för K och mig att åka till Malmö och njuta av en helt ledig helg. Vi hörs på söndag ;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (8%) (8%) (42%) (42%)
12 röster

Vi ska så klart ha ett rejält referensbibliotek på Parken, så crew kan läsa och lära. Dessutom passar jag på att läsa om de böcker jag redan tagit mig genom. Den här gången med en form av aktivare läsning, under rubriken ”stora omläsningsprojektet”. Det går inte så fort, men det blir djupare och inte så fascinerat sträckläsande som första gången. Just nu njuter jag mig genom Everything is miscellaneous igen och boken är full med klotter redan. Liksom Jaiku där jag kastat ut lite krokar om tex nyhetssajter som kanske borde dölja redan lästa artiklar, planned serendipity och förhoppningen om att få sätta en originalfras som tex ”social serendipity”. Attans också.

Men en boklista är ju bara så grund eller så djup som en vänner gör den. Så hugg in här. Klicka på den här länken för att se de som redan finns i listan, och klicka på den här länken för att hjälpa till att plussa på genom att fylla i ett formulär (det kan krävas lite tvättning av mig innan din postning dyker upp på rätt sätt i listan, men all data sparas iaf). Tillsammans kan vi rädda både sommaren och höstens läsning. Så hugg in, OK?

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Min långa vänskap med Patrik inleddes inför valet 1994. Bakgrunden till första mötet beskrivs kortfattat så här på sidan 59 i boken ”De byggde Internet i Sverige

Genombrottet för synen på Internet kom i valet 1994. Tidigare räknade Riksskatteverket (RSV) valresultatet i ett antal valkretsar och printade ut listor från sina stordatorer som journalister fick komma och titta på och skriva av. Valåret 1991 faxade RSV ut resultaten, vilket också skapade problem. Redaktionerna formligen dränktes av faxutskrifter som snabbt blev inaktuella.
Olle Wallner och Per-Olof Josefsson på SwipNet hade fått nys om att RSV hade problem med distribution av valresultaten till tidningar, TV och radio. De bollade tankar på att använda Internet för distribution av valresultat och på sommaren 1994 startade projektet ”Valet” som skulle se till att inte bara RSVs problem löstes, utan också att tidningar m fl fick e-post. Wallner, Josefsson och Ulf Vedenbrant på SwipNet fick hjälp av Patrik Fältström och Lars-Johan Liman, båda då på Nada, KTH, med implementering av serversidan, medan Torbjörn Alander och Johan Cederbrant på Nettime samt Joakim Jardenberg på MacMeckarna hjälpte till med implementering av kundsidan.

Det där låter ju enkelt, men i själva verket så var det ett helt enastående äventyr. På samma sätt som andra pratar lumparminnen så försjunker vi ibland i minnen från den där sommaren – som resulterade i att jag tryckte upp tröjor med texten ”Jag överlevde val -94” och skickade runt till gänget. Patrik och Ulf fick dessutom varsin propellerkeps – men den storyn spar vi till memoarerna…

Bilden är tagen vid en middag i Lund i maj 2007, 13 år senare alltså. Ja, Patrik är en samlare;)

Men Patrik Fältström har så mycket mer på sitt ansvar. Vid sidan om Peter Löthberg är han vår internationellt mest erkända internetguru. Och då menar jag verkligen guru på riktigt. Han har under åren gjort ett fantastiskt jobb med tunga funktioner på nätet. Han har varit drivande i sådant som, tex DNS och mail (bland annat så att de fungerar med svenska tecken) och annat som vi idag ser som självklarheter. Han har gjort det arbetet som en del i den allra innersta kärnan av internet, en lista som är full av förkortningar som IETF, ISOC och IAB och där Patrik varit den enda deltagaren som inte har skägg.

Och trots alla år av engagemang märks ingen avmattning. Hans anställning är på Cisco som ”Senior Consulting Engineer” men han lägger fortfarande ner mängder med tid på att göra internet lite bättre för oss alla. På hemmaplan bland annat genom att han sitter med i regeringens IT-råd, och på bortplan genom sin plats i styrelsen för blytunga Internet Society (om du inte klickar på länken, wikipedia skriver så här: ”Internet Society (ISOC) är den organisation som kommer närmast att kontrollera, styra över eller äga internet”).

Eva Frölich är kvinnan i Patriks liv, och tillsammans har de slagit sedan ett par år tillbaka slagit ner sina bopålar i härliga Ledåsa här i Skåne. Eva är förmodligen en av få som kan matcha honom (hon har bland annat varit både ordförande och VD för PIR, alltså i realiteten chef för .org) och de driver också det gemensam bolaget Frobbit (disclosure: jag har sedan starten äran att sitta i dess styrelse).

Men Patrik är inte bara en nörd av rang. Han har också ett enormt stort hjärta och jag är innerligt stolt att få räkna honom till en av mina vänner. Man har alltid kul tillsammans med honom, som tex när man bygger nätverk inför inet2001, är på matlagningskurs på Gastro, firar den årliga grillaftonen hemma hos familjen i Ledåsa eller bara läser hans blog.

Och i dessa tider av full rulle i bubblan, med Jaiku hit och Bambuser dit så är det lätt att glömma att det finns ett lager till. En bottenplatta, ett fundament, där ett dedikerat gäng sliter hårt för att att allt det roliga ska funka. Jag tycker vi lite oftare borde skänka en tanke till Patrik och hans likar. Utan dem hade det inte varit det minsta skoj, det här med internet. Thanks!

Ja, förresten: igår fyllde Patrik 43 år. Ännu en anledning att hurra lite extra. Trefaldigt, såklart!

[update: sa jag inte att paf är en skön snubbe? Han kan inte motså att låta det här utvecklas till en lovefest, utan bloggar tillbaka på studs. Men ta det där med 05:15 på morgonen med en nypa salt - man vet aldrig vilken tidszon han befinner sig i...]

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Den som känner mig vet att jag är ganska kallsinnig till rent symboliska sätt att visa solidaritet. Jag föredrar att aktivera mig på mer påtagliga sätt. För det mesta. Men det här tänker jag inte missa.

Imorgon, lördagen den 10 maj kl 20.00, kommer miljoner människor samlas för att se film i fyra timmar. Förhoppningen, som som startade med en modest önskan från Jehane NoujaimTED i februari 2006, är att vi ska beröras. Det är inget politiskt manifest, det finns ingen självklar agenda. Man försöker sammanfatta det så här:

Pangea Day taps the power of film to strengthen tolerance and compassion while uniting millions of people to build a better future.

In a world where people are often divided by borders, difference, and conflict, it’s easy to lose sight of what we all have in common. Pangea Day seeks to overcome that — to help people see themselves in others — through the power of film.

Rent fysiskt kommer de fyra timmarna att produceras utifrån sex städer runt klotet, men det går också att delta vid något av de tusentals lokala event som sätts upp över hela världen. Det finns 15 platser listade i Sverige, men jag tror också att det finns många som inte är med på listan. Tyvärr kommer jag själv inte att vara i stan den här kvällen, annars hade vi öppnat upp Parken för gemensamt tittande – men det kanske finns fler som vill öppna sina portar för ett gemensamt tittande? Tipsa här isf.

Självklart kan man delta även om man inte kan vara fysiskt på plats. Det låter som det kommer att bli ett spännande och interaktivt möte via digitala kanaler också. Tyvärr har inte något svenskt ångtv-bolag plockat upp det, men det finns gott om andra möjligheter. Så om inte annat, vi kanske ses i etern imorgon?

Fotnot. Det är första gången det här arrangeras, så ingen vet egentligen vad det ska bli av det. Men det är ändå anmärkningsvärt att inte svensk press plockat upp det. Läser man inte vad polarna i till exempel Newsweek eller Times Online skriver? Inte ens bloggosfären har fattat, ytterst få pangea-omnämnade på knuff. Märkligt.

Uppdatering av Sandra: hd.se har hängt på och skrivit några rader om Pangea Day! Bra jobbat Christin!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Under en av melodifestival-kval-kvällarna satt K och jag i soffan och tittade med ett öga på sändningen från SVT. Det andra ögat, och större delen av uppmärksamheten ägnade vi åt #melodifestivalen på Jaiku. I en annan soffa, några mil söder om oss satt ett annat par och gjorde samma sak. Man kan nästan säga att vi hade en trevlig, virtuell, parmiddag den där kvällen…

För så är det med Kristin Heinonen och Tomas Wennström – man har trevligt i deras sällskap. Men inte bara trevligt. Nyttigt också. Båda är smarta, båda har bakgrund från radion och båda använder den kombinationen för att stilla en uppenbart omättlig nyfikenhet. I deras frågor ligger mer klokskap än i många andras svar.

Den egenskapen använder de flitigt i sin gemensamma podcast ”Whats Next in New Media”. Jag har haft förmånen att få vara med ett par gånger, och det är alltid fascinerande och lärorikt. En spännade mix av folk, ett väl förberett (nåja) körschema och, som grädde på moset, Kristins och Tomas proffsiga radioröster. What’s Next har också uppmärksammats av podradio.nu och är nominerade till Podradiopriset 2008 (se till att rösta den 16/5 när nomineringstiden gått ut).

Men de gör annat också. Kristin jobbarSund Kommunikation i Malmö och ser till att de, och deras kunder, har koll på nätet och sociala medier. I den rollen var hon och en liten grupp från övriga Sund på besök hos oss och fick under en förmiddag ta del av vår syn på sakernas tillstånd. Det var en härlig förmiddag med mycket bra diskussion, och efteråt fick jag höra att Kristin och Mindpark-Sandra hookat ihop och sannolikt snart kommer att synas i en gemensam blogg. Så typiskt. På ett bra sätt.

Tomas arbetar en del för startupen Polar Rose, driver egna sajten hittarecept.se och funderar nog på vad han egentligen ska göra när han blir stor. Han har en förmåga att dyka upp överallt, nu senast i Malmö under en workshop om rörlig bild inför Moving Images 2008. Så det är inte bara ljud. Och inte bara recept. Det är inte heller bara coola skins till datorer på nya Coverflow. De är båda Jack of many trades, men på ett positivt sätt.

Senast ut är att de sysslar med design också. Så när sydsvenskan ordnar med öppen designtävling för nya sajten så är Tomas och Kristin där, så klart. Men de gör givetvis inte som alla andra och skissar i Photoshop eller bygger direkt för webben. Istället låter de sig inspireras av Commoncraft och levererar sitt bidrag i form av en genial film. Många med mig tycker att de borde vinna men juryn håller inte med och bloggosfären rasar;)

Jag är helt övertygad att vi kommer att se och höra mycket av dem framöver. Internetsverige vill ha sitt smarta, mysiga, envisa, frågvisa nördpar som publicerar sig från en solig balkong i Malmö. Vi vill ha mer av Tomas och Kristin helt enkelt.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Ett av våra projekt på mindpark handlar om geodata. Vi har haft lite trögt att få styr på det där, med många omstarter och många olika spår. Under de närmaste veckorna ska jag sätta lite sökarljus på det och se till att få upp tempot. Jag letar efter input.

I korthet bygger tanken på att allt material som flödar in och ut från våra mediehus ska ha en geografisk position. På det kan vi sedan bygga fantastiska applikationer. Det är alltså i förlängningen inte bara traditionella artiklar utan allt ska positioneras. Kalenderdata, bilder och filmer, sportarenor, bloggar, annonser – allt ska gå att klicka fram på en karta.

Första steget i en sådan lösning är att kunna få fram själva positionen. Andra steget är en mekanism för att sy ihop det med övrigt data och ha en fungerande taxonomi för vad det är som positionerats. Sista steget handlar om presentation. Givetvis vill man i alla dessa steg utnyttja så färdiga och existerande lösningar som möjligt (tex google maps), och se till att kny ihop det så nära som möjligt med de system man redan använder (tex NewsPilot / Escenic).

Det finns många som är på det här redan, och det finns lika många lösningar som det finns användare. Har du exempel som gör mer och smartare än tex hd.se med studentguiden, Sydsvenskan med lagfarterna, svenska dagbladet tillsammans med hitta, Budstikkas klassiker eller LA Times extrem så kan du väl hojta.

Det finns en cool add-on för Firefox som kan vara en del av lösningen på den första uppgiften, att positionera. Så här ser det ut när man använder Minimap för att geosätta en artikel (i sin enklaste form):

(btw, screencasten är mitt allra första försök med härliga Screenflow. Det är dessutom första tagningen, utan manus och repetition så döm inte för hårt ;)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (100%) (0%) (0%)
En röst

Farbror Bosse är mannen som är ett levande bevis för att old school vs. new school inte har ett dugg att göra med vad det står för ålder i passet. I motsats till många som är generationer yngre tänker han alltid minst ett steg längre. Men med stor erfarenhet och visdom går han sällan för långt, istället syr han ihop traditionella och nya medier på ett lysande sätt. Idag är han chefred, ansvarig utgivare och vd för svd.se – och det känns som ett ”marriage made in heaven”. Jag har berömt honom förr, och även då tillsammans med hans crew på svd.se. Det gänget lirar helt enkelt i en egen klass bland oss gammelmedia i internetsverige. (På bilden, tagen av mig i Japan, ser man Anna Omstedt Lindgren bakom honom, och hon är nu hans vice. Ett coolt par, eller hur;)

Förra söndagen skrev jag om Lotta Holmström, som liksom jag lärde känna Bosse under tiden på aftonbladet.se. Jag är helt säker på att Lotta, och alla andra som var med då, håller med mig när jag nu väljer att höja en bägare för Bosse. Utan honom hade Aftonbladet aldrig fått det tidiga och kraftfulla lyft man fick på nätet, och utan honom hade man inte stått på så stadig grund genom den kommande krisen. Även om Bosse lämnade Aftonbladet Nya Medier redan 1997 (för att bli chefredaktör på Resumé och arbeta inom Bonniers) så var det, enligt mig, till stor del hans arv som gjorde att aftonbladet.se höll ut när andra vek ner sig.

Det mesta är sig fortfarande likt när man möter Bosse idag. Hans klädstil är fortfarande samma redaktörsuniform som alltid, han skriver fortfarande flitigt i sin stora svarta anteckningsbok, han lyssnar lika intensivt, är fortfarande nedtonad och stillsam – och man måste fortfarande leta efter den speciella glimten i ögat för att vara säker när han skämtar. Men mest av allt är glöden densamma. Glöden för att utveckla och utvecklas, och engagemanget för alla sidor av det som vi klumpar ihop under begreppet medier. Så kör på Bosse, vi lyssnar och lär!

Bilden är lånad av Fredrik Wass och visar Bo Hedin, Pelle Sten och Katrine Konar när de för svd.se tog emot Internetworlds pris för bästa mediesajt 2007.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Det är mer än tio år sedan jag mötte Lotta Holmström för första gången. Jag konsultade sedan några år tillbaka på aftonbladet.se när Lotta började där. Efter en kort sväng på Metro kom hon till bladet och kastades (om jag minns rätt) rakt in i den första riktigt stora omgörningen av sajten. Lotta var nog den första svenska journalist jag såg sätta ihop alla pusselbitarna själv. Hon förstod redan då hur viktigt det var med helheten – att innehåll, funktion och design måste hänga samman.

Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. Under åren som gått har likheten med Ronja Rövardotter varierat med hårlängden, men glöden för att utveckla nätjournalistiken har alltid varit lika stark. Tidigt hamnade ”Citizen journalism” och läsarmedverkan i fokus och det är på det området som Lotta blivit mest uppmärksammad av den bredare massan. Outröttligt aktiv, även när hon inte står på scenen själv är hon nästan alltid med bland publiken på olika event i molnet. Bloggar, diskuterar och sprider klokskap – men också omsorg, glädje, värme och en och annan whisky…

Vid sidan om jobbandet finns det mycket mer. Ett bra exempel är longtimern skriva.net (som faktiskt låg på en av mina servrar ett tag – långt före wordpress-eran;). Ett annat är coola bildbloggen Saychee. Men säkraste sättet att få koll på hela läget är så klart via Jaiku. Det var där vi fick reda på nya jobbet på Broaden (även om jag gissat det klockrent långt innan) och det är sannolikt där vi framöver kommer att kunna följa resan mot motherhood.

En pionjär har det tufft ibland, och jag vet att det varit en del vägbulor utmed resan. Men utvecklingen går äntligen på rätt håll – Lotta är inte ensam i klassen längre. Det finns fler som har fattat journalistikens roll i den nya medielandskapet. Och jag tror att många av dem lärt av Lotta. Tack för det, ”morsan”!

Bilden lånad från Aftonbladet. Thanks!

Lotta, kom snart tillbaka till gammelmedia. Du behövs!
(här på bild tillsammans med Kalle Jungkvist från aftonbladet.se – och därifrån har jag också lånat bilden. Thanks!)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Fredrik Wass är frilansande journalist och redaktör, bloggare och föreläsare. Han är också en enastående klok och trevlig kille. Via vårt gemensamma sociala nätverk, med bland annat jaiku som ett av naven, har jag haft glädjen att lära känna honom en smula. Det som slår mig med Fredrik är att han trots sina enorma kunskaper om internet alltid framstår som ödmjuk och lyssnande. Det är inte ofta det kommer hårda ord från honom. Nästan lite för sällan faktiskt, jag tror internet i sverige hade mått bra av en lite mer rasande bison – även om kontrasten till alla negativa besserwissers är välgörande.

I veckan kom ett av Fredriks viktiga verk i tryck. Tidningen Fokus levererade 12 sidor av honom på temat ”internet och jag”. Underrubriken är ”Nätet blev ett moln” och det känns ju onekligen bekant;) Mycket, mycket läsvärt, välskrivet och med bra personer i botten. Economist-klass! (passar på att skjuta in en länk till deras specialare om trådlöshet från senaste numret: ”Nomads at last”. Tokbra, det med. Nästan bison-klass).

Men Fredrik Wass är så mycket mer än det som syns i tryck. Han är aktiv redaktör och skribent inte bara på fokus.se utan också på internetworld.se och va.se – med flera. Men allra bäst är han i sina egna bloggar. Bisonblog är en favorit sedan länge, och där kan man just nu läsa om hur Fokus-artikeln kom till. Lite mer udda (men sjukt kul) är Bisonburgers, och den konstnärliga ådran lyser igenom på Kajen.

Nu hoppas jag bara att Fredrik får tummarna ur och skriver den där boken. Det behövs bra böcker om molnet, även ur ett svenskt perspektiv. Jag är övertygad om att han skulle skriva den bättre än någon annan.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Idag lanserades Google App Engine, och bloggosfären gick totalt bananas. Men jag tycker det är dåligt fokus på det som är det verkligt briljanta. Den här sortens tjänster har i någon mån funnits tidigare. Men Google gör det så klart med en twist. En baktanke. Mer smartness än andra. Via val av lösning och prissättning (gratis insteg) har man har hittat ett mekaniskt sätt att fånga upp smartskallarna. Låt mig förklara.

I korthet handlar Google App Engine om en gratis driftsmiljö för dina applikationer. Du hackar ihop en pythonapp på din lokala maskin och sedan laddar du upp den till googles massiva miljö. Förutom servrar som är tajt integrerade och tål all trafik du kan kasta på dem så får du tillgång till en massa godis. Tex kopplingar till deras api för users, mail och url-fetch, Django mm – och allt är snyggt (vad jag kan bedöma) samlat i ett gemensamt ramverk som kallas webapp.

För allt detta betalar du ingenting. Så länge du håller dig under deras relativt frikostiga begränsningar (ca 5 miljoner sidvisningar, tex) är det helt gratis. Än så länge är det sluten beta, och avtalet kan ändras, men inget tyder på att det kommer att förändras till det sämre iaf. Man flaggar för att det kommer att bli en kostnad för utnyttjande över de gränser man sätter. Men jag tror inte det är där affärsmodellen ligger.

Istället tror jag det handlar om att attrahera smartskallarna. Det här tillåter ju en extrem form av bootstrapping. Du kan testa din idé utan att det kostar ett öre. Om den visar sig flyga så kan du ju alltid betala för fortsatt drift. Men långt innan du får en faktura tror jag det blinkar stora röda lampor hos Google, som talar om för dem att här händer det saker. Och då kommer de och knackar på din dörr med ett bra erbjudande.

Det finns mer att säga, om hur det här står sig mot amazons alternativ (och varför google är smartare), om eventuella risker med ännu fler ägg i Googles korg, om vår egen modell för att attrahera smartskallar och om den ständiga jakten på ”the next big thing”. Men det få bli senare. Jag vill avvakta och se hur Google App Engine tas emot över tiden. Och jag vill hinna testa mitt eget konto…

Tills dess, läs mer hos till exempel:

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

[update: Nu, den 3 april kan det väl vara läge att medge att det här var ett aprilskämt. Se mer nedan]

SVT går verkligen från klarhet till klarhet. För bara någon vecka sedan stormade det runt förslaget att alla med dator skulle betala tv-licens, och nu är det dags för nästa dumhet. I tysthet fimpar man myrornas krig.

Det är en del av mitt kulturarv, för bövelen. Jag tillhör generationen som växte upp innan det fanns tusentals kanaler och att sitta andäktigt och vänta på att det vita bruset skulle övergå till testbild, som sedan byttes till barnprogrammen sitter djupt rotat i mig. Men det handlar ju inte bara om nostalgi, det finns forskning som visar att myrornas krig gör nytta också, även det något som SVT helt väljer att ignorera.

På SVT resonerar man lika krasst som alltid. Uppenbarligen anser man att det nu sänds så många program, i princip dygnet runt, att det vita bruset inte behövs längre. Så då stänger man bara av, och med det försvinner ett av tidernas mest tittade på program. Från och med idag finns inte Myrornas krig längre. Och vi bryr oss inte?

Wegelius släcker ner myrornas krig

Wegelius vrider om, och helt plötsligt blir det svart i rutan. Tack för det, Public Service…

[update: andra har fångat upp och skrivit om den här skandalen, tex Nikke, och Mary. Och inte minst här fångar man upp ämnet väl...

Skämtet gick hem ganska bra, vi landade på en tredjeplats på topplistan över aprilskämt ;) Och för den som inte riktigt greppade det (lugn, du är inte ensam) - kampen mellan myrorna är inget man kan ”sluta sända”. Det är just frånvaron av någon sändning som visas som myrornas krig. För den som inte är tekniskt bevandrad fanns det en ganska rejäl lådtråd i wikipedia-länken som fanns i posten]

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Lifestream är ett begrepp som handlar om att på ett samlat sätt kunna presentera sina digitala fotspår. I takt med att vi blivit mycket mer aktiva, både i fler tjänster, men också totalt på nätet har det här kommit att bli något som väldigt många pratar om.

Enkelt uttryckt, ett exempel: du lägger dina filmer på youtube, du direktsänder video från nallen via bambuser, du tankar upp bilder både på flickr och på picasa, du microbloggar på jaiku, du har såklart både en och två bloggar, och dessutom kommenterar du hej vilt både på de tjänsterna, men också på vanliga nyhetssajter – det även kan handla om tex en läsarbild du skickat in. En lång lista och det var ändå bara ett litet urval. (Jag räknar med att jag är mer eller mindre aktiv på minst ett 50-tal platser/tjänster på nätet.) Hur ska någon som som är intresserad av att hänga med i ditt liv ha en chans. Och hur ska du känna att du ”äger” dina egna fotspår. Någon form av lifestream är svaret.

Många tjänster har gjort en variant på det genom att göra det enkelt att prenumerera på ett rss-flöde. Tex är det kan man flöda in många kanaler i sin news feed i facebook eller i jaiku. Men det är ett för trubbigt vapen. Du kan inte samla in allt, och du kan inte få ut det i ett vettigt format om du vill publicera ditt flöde någon annanstans. Framför allt missas ofta kommentarerna. Det du säger i en kommentar ska ju inte försvinna i molnet. Din klokskap förtjänar ett bättre öde. Så det har utvecklats tjänster som specialicerat sig på att hantera ditt ständiga flöde av digitala fotspår, och den som skapat mest buzz på sista tiden är FriendFeed. Och i natt hände äntligen det som alla väntat på.

FriendFeed har släppt sitt api, och det ser vackert ut. Du blir kanske inte så upphetsad om du inte vet något om vad ett api kan göra, och i så fall blir du förmodligen inte mer upphetsad efter att ha läst wikipedias förklaring ;) Men helt kort betyder det här att FriendFeed kan komma att fungera som en stabil och vidöppen motor för att hantera ditt digitala flöde. Nu är det enkelt för alla som driver någon slags tjänst på nätet att se till att det du gör hos dem kommuniceras in till din lifestream, direkt. Och det är enkelt för dig att avgöra hur den informationen ska presenteras, var och för vem.

Förresten, Morris hörde precis av sig med ett koppel sköna idéer – som alltid. De tog avstamp i att ”FriendFeeds sajt är skitful och helt felbyggd”. Det har han helt rätt och och det är så det ska vara. Friendfeed är motorn, inte själva skyltfönstret. Så det är bara att sätta igång och bygga dina sajter ovanpå friendfeeds API, Morris. Do it!

Komplicerat? Kanske. Men tro mig, du kommer att stöta på det framöver, och du kommer att gilla det. Så, march iväg och sätt upp ditt eget flöde, och just nu rekommenderar jag alltså FriendFeed. Det finns många fler element i det här pusslet som håller på att byggas. OpenID har bra tryck när det gäller hantering av identitet och inloggningar, OpenSocial ser intressant ut för att ta ytterligare steg utanför specifika walled gardens när det gäller applikationer, ytterligare andra jobbar med öppna lösningar för vår profilinformation, våra kontaktlistor – snart sagt allting som idag ligger låst i olika applikationer på datorn eller på nätet. Läs tex om OAuth och OpenID här. Det är spännande tider av öppenhet och möjligheter, och alla verkar dras in i molnet.

Lifestream som begrepp förresten, är ju inte så lysade för oss. Välkommen att komma på ett bra svenskt namn. Digitala fotspår leder, än så länge.

Berätta gärna för mig om du hittar bra tillämpningar av det här, själv tänker jag sätta mig och börja klura på hur vi ska hantera det. Under tiden startar jag tidtagningsuret för att se när (om) någon av de kommersiella cms-leverantörerna i sverige tänker göra något av det här…

(Det är ännu tidigt over there men fler ser med väldigt nyfikna ögon fram emot det här. Tex RWW som skriver FriendFeed Launches API – This Should be Interesting)

Update: Mashable skriver intressant på temat, och pekar också till första utkastet på en WP-plugin som tänker helt rätt: ”FriendFeed API: The Conversation Re-Joins the Blogosphere

Update2: Det blev en intressant jaiku-diskussion på temat. Läs den här.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (33%) (33%) (33%)
3 röster

chris-anderson-free2

In och läs. Daniel kommer säkert att skriva mer om det här längre fram – men jag vill att alla så snart de hinner ska in och ta sig igenom den här strålande förhandstitten på Chris Andersons kommande bok ”Free”. Det är helt enkelt briljant gjort. Innehållet är inte helt nytt vid det här laget, men paketeringen är fantastiskt. Kolla graferna, videon, läs texterna, spana in exemplen. Han vet hur man bygger sitt case.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Mycket snack om mobilanpassning av sajter just nu. Telia har ju sitt sätt att göra det på, jag visar här helt kort hur vi på Mindpark föredrar att göra det.

Verktygen är såklart en wordpress-sajt i botten och sedan två plugins (och ett tema), som bara droppas i rätt mappar under din wp-installation och aktiveras.

  • Wordpress Mobile Edition av Alex King. Den är gammal vid det här laget, men gör jobbet bra.
  • iWPhone från Contentrobot. Utvecklas just nu i ett rasande tempo, och de efterlyser (och lyssnar på) feedback.

Båda är såklart lika gratis som Wordpress, men de tar gärna emot donationer om man gillar deras arbete. Och det gör man ju!

För övrigt, en söndag som den här…

  • Jag fnular vidare med Wordpressklubben. Många intresserade har hakat på och vill göra något riktigt bra. Tveksamt om jag hinner få ut något den här helgen – mycket på gång just nu.
  • Underbara Masse på Skånemedia skriver mediahistoria med sin alldeles egna livesändning från vasaloppets öppna spår.
  • Har konstaterat en otrolig bra poäng med iPhones pekskärm är att jag kan ta mig genom Google Reader (250 feeds) i sängen utan att väcka K. Fullständigt ljudlös, det ska inte underskattas.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

surf-closed-text-1

Telias Surf Open blev känt i höstas och här beskriver Ny Teknik hur det är tänkt att fungera. Tidigt väcktes farhågor, och nyligen bekräftades de på en konferens där Telia duckade för en obekväm fråga. Nu börjar vi se hur implementeringen ser ut. Och det är inte vackert!

Telia vill visa egna annonser och det är good and fine. Men man fular sig också i sin proxy för att filtrera bort andras annonser. Man visar alltså våra tidningssajters innehåll, men strippar bort våra annonser. Det är givetvis helt orimligt.

Vi uppmuntrar självklart till innovativa affärsmodeller. Men att rippa bort våra annonser vid mobilsurfande – och kalla det för Surf Open – är inte innovativt, det är direkt oförskämt. Läs mer om tekniken, och effekterna av den här (död länk, läs mer här).

Lika självklart är därför att bojkotta TeliaSonera. Följande är ett utsnitt ur ett brev som skickas till sajtägare nu under kvällen.

Med ytterst enkla medel kan ni be er tekniska personal att lägga till en user agent regel (används vanligen för att ge besökare med en viss webbläsare optimerade sidor för just den webbläsaren) som pekar alla anrop från Telia Surf Opens konverteringssystem till: http://surfclosed.seFör teknisk info: http://surfclosed.wordpress.com/tech-info/

Agera snabbt och lägg in blockeringen, så pratar vi vidare med Telia sedan. Vi måste visa att nu har det gått för långt. Eller hur?

[update: aftonbladet.se och di.se har redan blockerat Surf Open. Fler lär följa. Stay tuned.]

Fredrik Nygren, Networkers.se, tipsar i en kommentar om hur man enkelt fixar blockeringen på sin egen server. (uppdaterad av anders, tack för det)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Det har varit mycket spinn runt transparens de sista dagarna. Björn har skrivit ett bra inlägg under rubriken ”The trouble with transparency” som bygger vidare på hans gamla postning där han lovade att han skulle bli sveriges mest transparenta VD. En utmaning som vi var ett par som plockade upp… Niclas följde upp genom att slå fast att transparens är ordet för dagen, och JMW konstaterar att ”transparens kräver mod”.

Någon vecka innan det här brakade loss stod jag på Dagsvara (en konferens för tidningsfolk) och predikade om ”Transparens som grogrund för utvecklingssamarbete”. Min grundläggande tes handlade om hur ett företag som Mindpark ska skapa sig förutsättningar att lyckas, men det blev också mycket generellt runt poängen med transparens. Så här, ungefär…

Grunden är enkel, och handlar ganska mycket om varför man inte förlorar något på transparens. Jag kan skriva romaner om det – men i tre korta punkter:

  • Det finns ytterst få originella/ursprungliga idéer. Vi behöver alltså inte vara hemliga med vad vi klurar på. Istället har vi allt att vinna på att så snart som möjligt få mer input från så många som möjligt. Då måste vi vara öppna med våra tankar.
  • Alla vet ändå vem som fikar med vem. I vår lilla ankdamm är det ingen raketforskning att räkna ut vem som pratar med vem, om vad, eller varför. Att tro något annat vore bara att lura sig själv.
  • Det är i genomförande skillnaden ligger. Vem är snabbast och bäst på att genomföra det som alla vet är rätt sak att göra. Hur syr man ihop det med sina unika förutsättningar. Hur väljer man rätt saker att göra. Det som skiljer vinnaren från förloraren är inte så mycket ”think” som det är ”do”.

Ungefär så enkelt är det. Om man inser att man inte förlorar på det är steget kort till att inse allt man har att vinna. Det som kan sätta käppar i hjulen är egentligen bara om det handlar om sådant som lagstadgad tystnadsplikt, regelverk runt börsbolagsinformation, juristers branschkodex och andras krav på integritet. Björn belyser det väl – men jag tror iof att han viker ner sig lite för lätt.

En viktig punkt är att skilja på vilket sammanhang din transparens rör sig i. Personligt, internt, externt. Lev som du lär så långt som möjligt. Fundera alltid innan du sluter något – borde det inte kunna ligga öppet istället, och i så vid krets som möjligt. Inom mina fem ägarföretag har vi drivit det extremt långt. Vi använder tex Basecamp för alla våra projekt och alla har full insyn, även i de projekt de inte jobbar aktivt med. Vi låter alla våra utvecklare checka in och ut all kod via CVSDude. All vår dokumenthantering sköts via Google Docs och säkert 90% av alla docs ligger åtkomliga för alla andra (Docs är underbart bra för övrigt, rekommenderas varmt).

En tjänst som Pingdom belyser den flytande övergången mellan internt och extern. Vi använder den för att kolla sajternas upptid och publicerar rapporten publikt för alla som vill se – även om det internt finns fler detaljer. Samma sak med den här bloggen. Ett av våra uppdrag är att bistå ägarna med omvärldsbevakning – men istället för slutna rapporter bara till dem lägger vi ut det mesta här på bloggen. På så sätt får vi en sanity check på det vi skriver och input till fortsatt grävande. Bloggen ser också till att vi sticker ut mer än många andra aktörer inom vår sfär, vilket är en förutsättning om vi ska kunna attrahera smartskallarna.

mindpark-pa-knuff

Privat och personligt försöker jag driva det så långt det går. Det tydligaste, och nyttigaste, exemplet är att jag släppt ut min kalender publikt. Många undrar om jag är galen, men för min egen del är det ingen tvekan om att det är bland det bästa jag gjort. Ofta får jag kommentarer inför kommande möten som är ovärderliga. På samma sätt experimenterar jag med olika former av transparens i den här bloggen. Under en lång period skrev jag dagliga rapporter, sedan en tid har jag testat utan – och jag inser att jag saknar det. No man is an island, i synnerhet inte i dagens snabba tempo.

Ska jag sammanfatta min syn på transparens så är det: ”Öppenhet måste vara default”. Förr sa man att On the internet, nobody knows you’re a dog – nu bör vi vända på resonemanget. On the internet everyone knows you’re a dog ligger närmare sanningen och då ska vi ta fasta på det. Utnyttja kraften i öppenheten istället för att kämpa med den gamla modellen. Och om inte jag lyckats övertyga dig: läs Wisdom of crowds!

Ett annat led i kampen för öppenhet är att lägga ut alla presentationer. Jag har slarvat. Det ska bli bättring. Här är iaf presentationen från Dagsvara.

kalendern-2

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (50%) (50%)
4 röster

Några som kallar sig Vuxna Förbannade Hackare har ställt till det rejält för Aftonbladet. I ett inlägg på Flashback beskriver man attacken. Bland annat har man postat 1030 användarnamn och lösenord till mailservern, och det orsakade rena läsfesten innan teknikerna drog ur pluggen. Ur ett källskyddsperspektiv är det naturligtvis inte alls bra, och belyser igen hur viktigt det är att vi alla försöker tar vårt ansvar för tekniken. Flera av lösenorden som användes av högt uppsatta chefer på tidningen är verkligen ett skämt, och då hjälper det inte hur hårt it-avdelningen än jobbar. Anmärkningsvärt i ljuset av SAPnet-skandalen. Rekommenderad läsning för de värsta syndarna finns i den egna tidningen.

Samtidigt som jag verkligen lider med teknikgänget i natt, så minns jag ändå med visst välbehag den adrenalinkick det är när man står mitt i ett skeende som det här. 2007 var det precis 10 år sedan jag och min dåvarande hustru, Christine Pamp, satte upp tävlingen ”Crack a Mac”. Vi bjöd in alla att försöka knäcka en mac som stod helt oskyddad på nätet. Första omgången gick alldeles utmärkt, andra rundan gick lite mindre utmärkt ;) Men det var great fun, vi var många som lärde oss mycket och det ligger fortfarande ett ex a Wired i källaren med artikeln ”Crack a mac for fun and profit” (jag fick själv komma på rubriken…)

Idag skulle jag inte ens komma på tanken att sätta upp en sådan utmaning. Inte bara för att jag själv är hel clueless på den sortens teknik numera, utan också för att nätet blivit en lite mindre mysig plats att vara på. Självklart. Så det minsta vi kan göra är att försöka hålla koll på våra lösenord – låt inte våra tekniker tvinga på oss fler och krångligare regelverk. Ni vet de där kraven på minst nio (men högst 11) tecken, varav två måste specialtecken, inga tecken får upprepas, det inte får inledas eller avslutas med siffror etc. Och som dessutom måste bytas var tredje vecka och inte får vara samma som de fem föregående gångerna. Puhh…

Min lösning är: ett otroligt komplicerat lösenord till internetbanken som bara används där, ett relativt svårt till mail och andra känsliga inloggningar (som jag byter ett par gånger i månaden) och ett busenkelt som jag använder i alla de hundratals tjänster där det faktiskt inte spelar mig någon större roll om någon obehörig tar sig in. Riktiga säkerhetsexperter tycker förmodligen att jag är dum i huvudet, men det har de ju betalt för att tycka. Jacob Nielsen håller iaf med mig. Och det värsta som kan hända är att göra det så svårt att användarna tvingas skriva upp lösenordet. (Har letat efter en snygg graf jag sett på det där fenomenet – hur man inledningsvis ökar säkerheten, men efterhand som regelverket blir för komplicerat så minskar säkerheten igen. Helt enkelt för att användarna tvingas till en post it-lapp på skärmen. Någon som vet var den kan finnas?)

Mer läsning hos tex IDG: ”Allvarligt intrång hos Aftonbladet”, Sydsvenskan och HD är också på det. Piggt! Dagens media har väckt Olof Brundin (med lösenordet olof) som säger en del konstiga sakerPatrik Fältström skriver som vanligt klockrent om de tekniska aspekterna. Bra uppföljning, dagen efter, av IDG.

Dilbert kommenterar också: 1, 2, 3, 4, 5,

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

[ Listan som en färdigtuggad Google calender, gå till mindpark.se/kalendariet ]

Jag vet, listan är långt från komplett – men här är ett startläge till spännande händelser 2008. Stort och smått. En del är med för att vi på Mindpark är spikade som deltagare eller medverkande. Andra är sådant vi funderar på, eller drömmer om. Fyll gärna på i kommentarerna så håller vi den levande.

  • DLD, 20-22 januari, Munchen/Tyskland. Digital, Life, Design startar året med ett än så länge oklart program. Men förra året visade upp en imponerade talarlista. Är de på banan i år? (Den 30/11 skrev de att programet skulle släppas om en vecka).
  • Dagsvara, 29-30 januari, Stockholm. Lars Vilks och jag på samma konferens. Märkligt… Mycket teknik, mycket leverantörstugg, mycket möten. Väldigt lite nytt. (IFRA)
  • LIFT, 6-8 februari, Genève/Schweiz. Sätter sökarljus på teknikens inverkan på livet i stort. 700 deltagare från över 30 länder, och ett tempo som verkar lite lugnare.
  • TED, 27 feb-1 mars, Monterey/Kalifornien och Aspen/Colorado /USA. ”Ideas worth spreading”. Technology, Entertainment, Design sedan 1984. Titta in på TED Talks-filmerna och inse varför TED 2008 varit slutsåld i flera månader.
  • Future of Web Apps, 28 feb-1 mars, Miami/Florida/USA. Var med på FOWA i London 2007 och det var extremt bra ”bang for the buck”. Den här i Miami är väl mest en reservövning för de som inte får plats på TED. Förhoppningsvis kommer man att leverera en FOWA/London också. (Carsonified)
  • ETech, 3-6 mars, San Diego/Kalifornien/USA. Med blicken på kommande utveckling försöker Emerging Technology 2008 få teknik och människa att samexistera. Intressant program. (O’Reilly)
  • South-by-Southwest, 7-11 mars, Austin/Texas/USA. SXSW Interactive Festival arrangeras för 11 gången och är rejält stor. 2007 lockade man över 6.000 deltagare. Ett amerikanskt SIME, liksom.
  • Web 2.0, 22-25 april, San Francisco/Kalifornien/USA. Kräver väl nästan ingen närmare förklaring? (O’Reilly)
  • Where 2.0, 12-14 maj, Burlingame/Kalifornien/USA. Okänd för mig, men med tanke på vårt fokus på geoData och vår övertygelse om vikten av ”location” för framtidens tjänster borde den vara värd att hålla ett öga på. (O’Reilly)
  • Digital Trend Day, 20 maj, Amsterdam/Holland. Än så länge oklart program, men ofta smalt och bra runt något aktuellt ämne. (IFRA)
  • reboot, 29-30 maj (prel) 26-27 juni, Köpenhamn/Danmark. Cool dansk konferens som ska genomföras för 10 gången och som bara får mer och mer cred för varje gång. Modernt och hett. Heja Danmark!
  • 61st World Newspaper Congress & 15th Word Editors Forum, 1-4 juni, Göteborg. Det här är bizarrt stort, och förmodligen mest intressant just därför. Förra året var man i Sydafrika och kongressen öppnades av Thabo Mbeki, 2006 var man i Moskva och Putin invigningstalade… (WAN)
  • O’Reilly Open Source Convention (OSCON), 21-25 juli Portland/Oregon/USA. Nerdfest med 2.500 smartskallar samlade på ett ställe. Dreamhack with a purpose liksom… (O’Reilly)
  • ITU Telecom Asia, 2-5 september Bankok/Thailand. Lite udda, men helt säkerthur bra som helst. Över 22.000 deltagare varan 91% från Asien gör den här mässan till hetast i telecom-världen.
  • New Local Media Conference, 24-25 september, Stockholm. För tredje gången, sam-nordisk konferens om lokala medier, med digitalt fokus. (IFRA
  • Stream 2, 2-4 oktober, Aten/Grekland. Ännu en unconference, en med gott betyg. Bland annat av SIME-meister Ola Ahlvarssson – så är den nog bra.
  • Pop!Tech, 22-25 oktober, Camden/Maine/USA. Har inte varit där, men fått rekommendation. Det verkar vara mer humanistiskt än vad namnet anger;)
  • SIME, 12-13 november, Stockholm. Den skandinaviska konferensen med stort K.
  • Beyond the Printed Word, 21-22 november, Budapest/Ungern. En klassisk familjefest för old media, looking at new media. Kul att återförenas med konferensmaffian varje år. (IFRA)

Utan spikade datum?

  • PICNIC (15-29/9 2007), Amsterdam/Holland. En blick på sajten räcker för att man ska inse att hit vill man åka.
  • SHiFT (27-29 september 2007), Lissabon/Portugal. Low-key och verkar hur spännande som helst.
  • Le Web 3 (11-12 december 2007), Paris/Frankrike. Nyligen avslutad och tydligen hur bra som helst. Tänker inte missa den igen – om de bara får loss ett datum…

Bubblare i kortform

  • World Economic Forum, Davos, 23-27 januari <– invitation only
  • Google Zeitgeis, London <– invitation only
  • Allt från Nustart. Vi har sett Hej!2007 och Hubbub, håll ett öga på dem under 2008.
  • Daytona har sagt att deras Sessions ska återkomma. Det tycker jag verkligen.
  • Annika har lovat att Disruptive media ska återkomma. Det hoppas jag verkligen.
  • Mindpark ‘08. Än så länge extremt oklart, men blir det av så blir det fantastiskt.

Nu ger jag mig för idag. Jag vet att det saknas massor, det här var bara top of mind. Men som sagt, kom med tips så fyller jag på listan. Sedan har Erik lovat att göra en google calendar av den så att ni enkelt får in alla konferenserna i planeringen ;)

(Tack till Johan Siwers som väckte frågan och satte fart på listan och till Nikolaj Nyholm mfl för underlag)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

För länge sedan skrev jag om bloggande på en mailinglista och myntande spontant begreppet ”mjölkbondens förbannelse”. Och så kan det ju kännas ibland – man tar på sig ett åtagande med en blogg, i synnerhet en där man i princip lovar dagliga uppdateringar. Ibland är det tungt och ibland tar det emot. Å andra sidan finns det en tydlig uppsida.

Precis som riktiga mjölkbonden Elin älskar sina kor så älskar vi våra bloggar. De ger oss så mycket tillbaka. För min del blir det mer och mer uppenbart för varje möte jag har. Alla kommenterar uppskattande vårt arbetssätt. Tillsammans med min öppna kalender och den övriga transparensen ger det ett bra startläge i alla diskussioner, och massor med oväntad input. Analys-Eriks lysande omvärldsbevakning ger oss respekt och cred i branschen. Och Daniels följetång om The Long Tail har gett många uppmuntrande kommentarer (och frågor om när valpen kommer tillbaka).

Så det är bara att bita ihop. Det är värt det. Blogga på. Men ett ett tips på vägen – skriv flera inlägg när du väl har inspiration, tid och kraft och spara undan de som är tidlösa. Så den dagen det inte kommer av sig själv, den dagen det inte är en fröjd att sätta sig ner vid tangenterna… Då publicerar du ett undansparat inlägg, och dyker ner i soffan under filten. En lyx du kan unna dig, i motsats till Elin.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Update: den 11 december släppte google äntligen en app som funkar även på egen domän. Men du kan inte hämta den på det vanliga stället (suck). Surfa med nallen till m.google.com/a och ladda hem. Du får då en applikation som heter ”Mail by google” så det är bäst du raderar den gamla för att undvika missförstånd.

Jag är ju en gmail-junkie, men sedan jag gick över till Google Apps, premium edition så har det varit surt med mail i telefonen. Den underbara java-applikationen har inte fungerat för annat än @gmail.com adresser. Och att gå över till Blackberry har inte känts som ett alternativ. När jag träffat Rikard Steiber har jag pestat honom med hur trist det är uppgradera till en betald google-tjänst och upptäcka att man har sämre kvalitet än man hade tidigare. Han har bara sagt att han håller med, att många klagar, att det kommer en lösning, men att det inte går att säga mer just nu.

Ikväll flög fan i mig. Det händer ibland. Jag jagade högt och lågt på nätet och till slut hittade jag en instruktion. Det funkade för mig, men jag kan såklart inte ge några garantier. Och jag kan inte svara på mail eller försöka hjälpa till individuellt. Vi försöker hjälpas åt i kommentarerna om det strular. OK?

  1. Det här gäller alltså bara dig som har Google Apps under egen domän, och en telefon som har javastöd. Det funkar med största sannolikhet på din telefon, om inte kolla här.
  2. Se till att radera tidigare versioner av gmail-applikationen.
  3. Hämta hem en riktigt tokgammal version. Här är en bra länk till gmail-g.jar version 1.0.0. Gå direkt dit med telefonen eller ladda över via dator.
  4. Starta applikationen på din telefon och ange username och password. I mitt fall var alltså användarnamn joakim@jardenberg.com
  5. OK:a och du får ett felmeddelande. Det verkar finnas ett par tre, fyra olika som kan inträffa, men det spelar ingen roll. När det hänt, avsluta applikationen.
  6. Starta mobilens webbläsare och surfa in på gmail.com/app. Hämta hem den engelska versionen av applikationen.
  7. Låt den installeras och när den frågar så väljer du ”Keep existing data”. Koppla upp, tuta och kör

Det är helt bizarrt att det ska behöva vara så här besvärligt när det nu bevisligen inte finns något tekniskt problem i 1.5 som gör att man inte kan köra mot egen domän. Det vore väldigt kul att höra någon (Maria Göth eller Rikard kanske) förklara varför man gör så här.

Anyway, jag är glad. Glad är jag ockå för att jag bytte tillbaka igen till K810 från K850. Det är inte bara google som är mystiska ibland. Det vore otroligt spännande att få höra hur SE resonerade när de släppte ut det missfostret på marknaden. Hemskt, helt enkelt. Men det är en annan historia.

På tal om googles java-applikationer för mobilen. Har ni tänkt på hur revolutionerade de är bara genom att de alltid funkar. Inget strul med installationer och rock solid när de väl rullar. Imponerande.

Breaking news: så sent som idag hörde jag att deras google maps för mobilen (version 2.0) hanterar postitionering hyfsat väl utan gps. Och det funkar det med, den sätter mig mitt på S:t Eriksplan och det är ju helt korrekt. Google – you rock! Snart kommer det att bli ännu mer tydligt varför man köpte Jaiku och Jyri Engeströms smartness. Kom ihåg var ni läste det först.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

mintidGodmorgon, sweet transparency. Länge har jag publicerat min kalender publikt, men jag har bara avslöjat om jag är ledig eller upptagen. Det har visat sig vara ganska meningslöst ur ett nyttoperspektiv eftersom jag är nästan lika mycket på resande fot som jag är hemma.

Smarta kolleger och vänner som velat boka har inte haft tillräckligt bra info för att komma med relevanta förslag på mötestider – och transparens-effekten, alltså input på det jag sysslar med har varit obefintlig. Alltså, dags att öppna upp ett steg till. Jag har ändrat på förvalet i Google Calender och nu ser ni allt, nästan. Jag bedömer att ca 5% inte går att publicera pga andras (ofta helt acceptabla) krav på att inte synas. Men i övrigt. Det är bara att dyka in och kolla min kalender. Än så länge är det lite rörigt där, men jag städar efterhand nu.

För att inte vara bunden till datorn använder jag Goosync för att se till att min telefon en gång i timmen knallar iväg till Google och utbyter kalenderdata. Funkar faktiskt otroligt bra. Men det kanske finns ännu bättre – hur gör du? Skriv och kommentera.

Jag tänker också se till att migrera ihop min personliga kalender med min jobb-relaterade kalender ännu tydligare än hittills. Så jag har lite städjobb. Men principen är såklart att är jag upptagen så är jag, då spelar det ingen roll om det är gåsmiddag med mor eller möte med Google.

Problem kommer det säkert att bli en del ändå. Framför allt som jag är van att bara skriva för mig själv i kalendern. Nu måste jag bli mer strukturerad, måste komma ihåg att märka en del event med ”private” när så krävs osv. Men jag tror det är värt det. Vad tror du?

(Parantes, mina kolleger på Mindpark har full access till allt i min kalender så klart. De kan skriva in och skriva om, boka mig som de vill och rent allmänt ställa till mitt liv på det allra jäkligaste sätt. Be nice.)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (100%) (0%) (0%) (0%)
En röst

Har ni tänkt på att i Facebooks långa lista med kategorier över applikationer finns det ingen som heter ”news”. Det måste vara ett tecken…

Fick ett meddelande på facebook i natt från vännen Rob Curley som kallas för the Internetpunk och som just nu jobbar på stora stygga washingtonpost.com

Update: Nu har Rob hunnit vakna och skriver mer om newstracker i sin egen blogg. Han skriver bland annat:

For the “newsTracker,” we’re going to make changes to this badboy almost immediately and we aren’t going to stop until it’s exactly like we want it.

Ok, läs nu vidare.

newstracker-rob-msg

De har tidigare släppt en barometer inför valet, där man ska kunna kontrollera hur man utifrån svar på ett antal valfrågor borde rösta. Men nu är det mycket mer nyhetsfokus. Ser lovande ut. och om Rob tycker det är kul så brukar det vara värt besväret. Klickar på applikationslänken:

newstracker-settings

Japp, precis vad man kunde förvänta sig. Men sjukt snyggt genomfört. Hejaheja. Ett par enkla val är det är helt självklart att jag inte bara kan välja vad som ska bevakas utan också hur det ska presenteras. På plats i min profil ser det ut så här:

newstracker-in-profile

Som sagt, ganska självklart men rent formmässigt sitter den som en smäck. Och det är bara version 1. Ser fram emot att följa hur de skruvar på konceptet.

Men en sak som gör mig förundrad, ledsen och som tydligt belyser de problem som Rob hintat om… Testar att söka efter newstracker på washingtonpost.com:

newstracker-washingtonpost.com

Det kan beror på att applikationen är helt ny – men det kan också finnas ett mycket tristare skäl.

Anyway – vem blir först i sverige? Det finns ju uppgifter som tyder på att närmare en miljon svenskar finns på Facebook. Eller är vi intresserade av publik?

Här är applikationen: Newstracker
O(b Log N) har också skrivit ett par rader om det.
Nu har resten av världen vaknat. Här är en google-sökning som visar att den skapat lite buzz.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (100%) (0%) (0%) (0%)
En röst

Om du är inblandad i något community alls så har du säkert mött dem. Bråkstakarna. Provokatörerna. På usenet och mailinglistor kallas de för troll, de som strävar efter att göra själva förstörandet till en konstform. Otrevliga och destruktiva människor verkar dras till varje plats på nätet som samlar mer än två användare.

Under FOWA i London hade jag nöjet att få lyssna på Heather Champ som berättade om hur man handskas med problemet på Flickr. Precis som alla andra med community-ansvar hade hon konstaterat att det värsta man kan göra är att kasta ut trollen. För varje gång du försöker så komma de tillbaka, lite argare, lite mer övertygande om att de är orättvist behandlade och ännu mer beslutsamma. Du skapar superskurkar, ”supervillains”.

Å andra sidan kan man inte låta dem förstöra hur mycket som helst för andra, och ignorera dem (det klassiska knepet) fungerar bara till en viss gräns. Flickr behöver en lösning som skalar. Jag blev verkligen imponerad över hur man löser problemet. Så enkelt, så genialt. Så… mänskligt.

Man skruvar helt enkelt på en liten ratt som gör att sajten omärkligt går långsammare och långsammare för just den användaren. Han märker inte att han är ensam om att vara påverkad utan tycker efterhand att tjänsten helt enkelt suger för mycket – och drar vidare.

Känner du till fler smarta sätt att hantera bråkstakar på nätet? Kommentera.

dont-create-supervillains

Bilden visar Derek som körde presentationen tillsammans med Heather. Den finns för beskådande på slideshare (men säger inte så mycket utan kommentarerna. MP3 här, tack Peter i kommentarerna). Foto: Kevin Lawver

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (100%) (0%)
En röst