Articles by Svenåke Boström

Har varit verksam som journalist sedan början av 70-talet, de första åren som frilans.
Anställdes som redigerare/reporter på Sundsvalls Tidning 1984 och fick efter ett par år tjänsten som nattchef. Jobbade som projektledare vid övergången till desktopproduktion i början av 90-talet. Sedan dess jobbat med utvecklingsfrågor, har nu en tjänst som medieutvecklare.

ST Online. Jag startade tidigt utvecklingen för ST:s Internetpublicering och hade uppdraget som projektledare för ST Online (numera www.ST.nu), samt en del andra uppdrag knutna till webbutvecklingen.

Jag var under tre år (1993 – 1996) ordförande i den skandinaviska avdelningen av SND, Society for news design (www.snds.org) och valdes för sedan in i den internationella styrelsen för SND (www.snd.org), ett förordnande på fem år som avslutas med uppdraget som ordförande år 2002.
1995 drog jag igång snds första webbsajt och hade ansvar för den de första åren.
Har suttit i utvecklingsgrupper hos Tidningsutgivarna och Tidningen i skolan och är ofta anlitad som föreläsare, främst i Norden, men även Frankrike, Spanien, USA och Asien.

Jag har också medverkat i följande publikationer med anknytning till min nuvarande verksamhet:
– Vision i fritt fall. Universitetsforlaget, Oslo, 1995.
– Internet som den förlängda tidningen, Tidningsutgivarna 1998.
– Låt tanken löpa, Tidningsutgivarna 2000.

Äntligen!
Det säger läsarna när de får veta att de nu kan teckna ett helgabonnemang på tidningen. Det här är ett önskemål som funnits länge men som tidningsföretagen valt att ignorera, av rädsla för att tappa helårsabonnenter.
Nu erbjuder fem av landets morgontidningar helgabonnemang och ökar därmed sina upplagor, eller åtminstone minskar det pågående tappet.

Utvecklingen är självklar om vi vill vara en bransch som lyssnar på kunderna.
Fortsättningen är kanske inte lika självklar för alla inblandade, men den kommer att vara lika oundviklig.
Det här blir nämligen första steget från daglig tidning till nyhetsmagasin.
Det kan ta 10-15 år, men troligen går det mycket snabbare.  Scenariot blir följande:

  • I takt med tappade upplagor tvingas fler och fler tidningar att gå ned i periodicitet.
  • Utgivningen av papperstidningen koncentreras till helgen.
  • För att tillgodose kundernas behov av nyheter under veckodagarna utvecklas tidningarnas digitala tjänster via webb, mobil och andra bärbara enheter. Fullständig nyhetsservice och plustjänster kopplas till abonnemangen för papperstidningen.
  • Papperstidningen, som nu utkommer en till tre gånger under veckoslutet, trycks i magasinsformat på glättat papper. Ett lokalt nyhetsmagasin med andra ord.
  • Vissa mediehus kompletterar med en gratisutdelad eftermiddagstidning i behändigt A4-format med serviceläsning och senaste lokala nyheterna. Nyheter i kortform, dagens evenemang, tävlingar och ”löpsedelsnyheter” som puffar för webben och helgmagasinet.

De tidningar som nu erbjuder helgabonnemang (fredag, lördag och söndag), är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Sundsvalls Tidning.
Men variationerna är lika många som tidningarna.
Göteborgs-Posten erbjuder helgabonnemang endast till personer som bor utanför Göteborg. Här är rädslan att locka heltidsabonnenter till helgabonnemangen störst bland de fyra tidningarna. Priset för ett helgabonnemang är 1.195 kr för ett helår. Det är 53 procent av ordinarie pris, men då får man GP endast lördag, söndag, när de fyra övriga tidningarnas helgabonnemang omfattar fredag, lördag och söndag.
Dagens Nyheters prenumerationspris varierar beroende på var man bor i landet. Så gör också priset för DN veckoslut. I Stockholm får man betala 70 procent av priset för ett vanligt abonnemang, medan den som bor i Sundsvall får betala 56 procent av priset.
Svenska Dagbladet har också differentierade priser beroende om man bor i Stockholm eller landsorten. Och priserna ligger ganska nära DN:s priser. För helgabonnemanget tar Svenskan 54 procent av ordinarie pris i Sundsvall och 73 procent i Stockholm.
Sydsvenskan tar 68 procent av ordinarie pris för sitt helgabonnemang.
Sundsvalls Tidning har lagt sig på 63 procent av ordinarie pris.
Svenska Dagbladet och Sundsvalls Tidning erbjuder även sina helgläsare tillgång till e-tidningen. En bläddringsbar pdf-tidning som innehåller alla sidor exakt som de ser ut i papperstidningen. Det fiffiga med detta är att Tidningsstatistik räknar abonnemanget som ett ordinarie abonnemang, sju dagar i veckan.

Så vitt jag sett är DN den enda tidning som öppet redovisat hur det gått med helgabonnemangen. Under 2009 har man fått 25.000 nya abonnenter som valt just detta alternativ. 10.000 av dessa kommer från Stockholmsområdet.

Jag är övertygad att när detta sprider sig så kommer upplagorna totalt sett att öka under några år. Här kan tidningarna få tillbaka en del av de abonnenter som hoppat av de senaste åren.
På sikt däremot kommer vardagsupplagorna att minska. Snart kommer man då till brytpunkten när det inte längre lönar sig att trycka papperstidningen. Då får vi istället vår lokaltidning som ett nyhetsmagasin till helgen. Eller möjligen 2-3, lördag – söndag, eller fredag till söndag.

Samtidigt som detta sker förändras även format och design.
Dagens unga läsare efterfrågar tuffare och mer fängslande design. Mer mot magasinsdesign.
När vi på Sundsvalls Tidning 2002 gjorde två experimenttidningar med studenter på högskolan och medieprogrammet på gymnasiet var det tre saker båda grupperna var överens om:
1.    Mer mot magasinsdesign.
2.    Mindre format, skuren tabloid eller mindre.
3.    Mer konsumentjournalistik.

Magasinsdesign och mindre format.

Magasinsdesign och mindre format.

Mycket visuell design tilltalar de unga.

Mycket visuell design tilltalar de unga.

Jag är inte ensam om att hävda att de mindre formaten, halv berliner, halv tabloid eller A4, är framtidens tidningsformat. Framförallt för tidningar som i stor utsträckning läses på väg till eller från jobbet.
På kontinenten finns ett antal framgångsrika tidningar i något av dessa format. I Sverige har det varit svårare att få läsare och annonsörer att nappa på ett mindre format. Det första allvarliga försöket, Aftonbladets gratistidning punkt.se överlevde ett och ett halvt år innan den, tyngd av förluster, fick läggas ner. Den 19 maj 2008 publicerades sista numret.

Dagens Nyheter gjorde nästa försök med ett litet format, men då som bilaga. Inte heller det kröntes med framgång. Det var På stan som från den 4 april 2008 utkom i ett format som till och med var mindre än A4, nämligen 185 x 260 mm.
Fredag den 30 oktober lämnade DN det lilla formatet för På stan-bilagan och innehållet fördes samman med kulturen i nya Kultur – På stan, i tabloidformat, som hela tidningen i övrigt.
”Det finns tre huvudanledningar: vi ville komma ut på fredagar, det lilla formatet kostade för mycket och vi ville smälta samman På stan- och nöjesredaktionerna till en”, berättar På stan-chefen Axel Björklund.
”Det blev för dyrt att trycka denna del i ett udda format. Dessutom var formatet inte populärt, varken bland läsare eller annonsörer. Jag fick många samtal som klagade på formatet, dessutom hade vi svårt att hålla ett bra tryck i bilagan. Även buden klagade. Det gick så långt som till protestlistor. Anledningen var att den lilla bilagan gjorde att buntarna blev bulliga och svårhanterliga”.
En vecka efter återgången till tabloid hade Axel Björklund endast fått tre klagomål per telefon.

DN övergav det lilla formatet för PåStan-bilagan och integrerade den i Kulturdelen.

DN övergav det lilla formatet för PåStan-bilagan och integrerade den i Kulturdelen.

Tidningen Folket i Eskilstuna är den enda svenska dagstidning som har ett mindre format än tabloid, nämligen halvberliner. Nya Folket lanserades den 2 januari 2007. Då låg upplagan på runt 7.000 exemplar. Enligt TS senaste redovisning är upplagan nu 5.300 exemplar. Så inte heller här kunde formatförändringen påverka den negativa upplageutvecklingen.

Så varför skulle det mindre formatet bli framgångsrikt när inget av försöken hittills blivit det?
Jo, därför att de förändrade medievanorna kommer att slå igenom mer och mer de närmaste åren.
Den viktigaste förändringen och den faktor som mest påverkat upplagorna negativt är det som redovisats ovan, att fler och fler väljer bort tidningen för att man inte har tid att läsa den.
Det är en trend som stärkts de senaste åren.
Därför blir helgabonnemangen första steget mot dagstidningen som nyhetsmagasin.

Bland de framgångsrika tidningarna på kontinenten i mindre format, eller med magasinsdesign kan nämnas:
Le Matin i Schweiz, Kronen Zeitung i Österrike, 20 minuter, som finns i Spanien, Schweiz, Tyskland och Frankrike, den brittiska Express & Echo, samt de franska tidningarna för unga: l’actu, Mon Quotidien och le Petit Quotidien utgivna av PlayBac Press.

Kanske ser våra helgtidningar om några år ut som det framgångsrika magasinet Filter.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(30%) (0%) (30%) (20%) (20%)
10 röster

När läsarna säger ifrån, då får till och med de mest konservativa redaktörerna ge vika. Många kämpade emot i det längsta, men till slut segrade det läsvänliga formatet och tabloid blev standard i den svenska morgonpressen. Brytpunkten var den 5 oktober 2004.
Borta (nästan) var de stora lakanen på frukostbordet. Formatet som heter broadsheet, eller fullformat som en del säger. Ett format som vi fick på grund av en skatt som utdebiterades per tidningssida.

Papperstidningen lever, inte i högönsklig välmåga kanske, men den kommer att överleva bra många år till. Även om form och innehåll dramatiskt kommer att förändras för många tidningar. Återkommer till det strax.

Som nattredaktör i mitten av 80-talet började jag redan då tjata på mina chefer om en övergång till tabloidformatet. ”Ingen vill ha tabloid”, var det tvärsäkra svaret från en av nyhetscheferna. Men det var å andra sidan en person utan fantasi och visioner och som lika tvärsäkert några år senare sa att ”Digitalkamerorna kommer aldrig att bli så bra att de går att använda i dagspress”.

Kampen för tabloidformatet fördes på många fronter. Ibland av utvecklare, ibland av redigerare/designers men framför allt av läsarna – när de fick säga sitt. Och det gjorde dom till oss på Sundsvalls Tidning, i enkäter, men även öga mot öga.
Hösten 2001 öppnade vi vårt Mediecenter för att få en bättre dialog med läsarna och det gick inte en visning utan att frågan om formatet togs upp. Här, liksom i våra enkäter, var det runt 70 procent som önskade det mindre formatet.
I en webbenkät ett år innan övergången sa hela 80 procent att det var ett rätt beslut att gå över till tabloid. Vid det laget hade opinionen svängt även i Mediehuset ST.
När vi började var det delade meningar. Endast 50 procent ville ha tabloid.
Efter första provtrycket i september 2002 så svängde den interna opinionen. Nu tyckte 63 procent att en övergång till tabloid var en bra idé.
Men det tar tid att ändra kurs på en gammal tidningsdrake med mer än 160 år på nacken. Lanseringen kom först den 17 februari 2005. Då var redan tabloiden standard i svensk morgonpress.

Så såg de ut, de fyra tidningarnas ettor den 5 oktober 2004.

Så såg de ut, de fyra tidningarnas ettor den 5 oktober 2004.


Den 5 oktober 2004 har jag kallat tabloidtisdagen. Av den samlade upplagan för den svenska morgonpressen var då största delen tryckt i tabloidformat.
Islossningen för tabloidformatet kom ju när Svenska Dagbladet den 16 november 2000 gick över till tabloid. Även om det tog ett tag innan formen satte sig så visade Svenskan vägen för övriga tidningar.

I augusti 2004 fanns 26 tidningar i broadsheet med en samlad upplaga på 1.577.700, medan de 50 titlarna som trycktes i tabloid hade en upplaga på 1.129.400. Samtidigt fanns tio tidningar i berlinerformat med en total upplaga på 238.300.
Den 5 oktober 2004 bytte Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Östersunds-Posten till tabloid.  Därmed var tabloidformatet, i upplaga räknat, störst bland morgontidningarna.

Flera stora lokala och regionala morgontidningar hakade på efter tabloidtisdagen.

2004.10.13. Vestmanlands Läns Tidning
2004.11.09 Västerbottens-Kuriren
2005.02.01 Corren (Östgöta Correspondenten)
2005.02.01 Nerikes Allehanda
2005.02.05 Borås Tidning
2005.02.17 Sundsvalls Tidning
2005.05.02 Nya Wermlands Tidningen
2005.04.11 Norrköpings Tidningar

I september 2005 var upplagan för morgontidningarna i tabloid totalt 2.554.000, medan upplagan för broadsheet-tidningarna var 198.100 exemplar. Endast elva tidningar återstod i broadsheet.

Hösten 2009 återstår sex tidningar i broadsheet, med en samlad upplaga på drygt 100.000 exemplar och fyra tidningar i berliner med en upplaga på 81.500. Dessutom finns tidningen Folket som trycks i halvberliner och har en upplaga på 5.300 ex.
(Källa Tidningsstatistik).

Och därmed är alla nöjda och glada?
Nej, jag är övertygad om att förändringen av format kommer att fortsätta, men framförallt designen av dagstidningarna och då pratar jag i första hand om morgontidningarna. Annars kommer läsarna totalt att tappa intresset.
”Gråa och trista”. Det är det allmänna intrycket av morgontidningarna, när man frågar dagens unga läsare. Ett annat problem är naturligtvis att den yngre generationen, särskilt unga föräldrar, inte har tid att läsa tidningen varje dag. Men det är en helt annan historia som jag kommer att återkomma i ett senare inlägg på 100-listan.

Vad fanns det då för anledning för de tidningar som var kvar i 1800-talsformatet broadsheet att gå över till tabloid?
Ur läsarnas synvinkel var det enbart det mer lätthanterliga formatet. Att enklare kunna läsa tidningen på bussen, i sängen och kanske framförallt vid frukostbordet.
För oss tidningsmakare och för marknadsavdelningarna fanns en annan klar fördel. Tabloiden lockar mer till läsning.

På en broadsheetsida missar du fler element än på en tabloidsida. Vilket bland annat ögonrörelsestudier kunnat visa.
För annonsörerna betyder det ett högre observationsvärde och var också en av anledningarna till att vi kunde höja annonspriset med omkring 25 procent (räknat i spaltmillimeter), vid övergången till tabloid.
Att tabloiden blir mer läst visar även Josefin Sternviks avhandling ”I krympt kostym. Morgontidningarnas formatförändringar och dess konsekvenser” från 2007.
En av de intressanta slutsatserna i Sternviks avhandling är att det mindre formatet fick de unga att läsa tidningen i större utsträckning än tidigare.
Formatförändringen har generellt sett tagits emot positivt, även om inte alla varit nöjda. Tveksamma har efterhand blivit mer positiva till det nya formatet.
Äldre män var mer negativa till förändringen, medan kvinnor och unga varit övervägande positiva.

Sternvik påpekade att det kan vara svårt att i varje detalj avgränsa vad som påverkat läsarnas inställning, eftersom de flesta tidningarna i samband med formatbytet även gjorde ändra markanta förändringar. Tabloidövergången innebar en ny design, man strukturerar materialet på ett annat sätt och artiklarna har generellt blivit kortare

Tabloidtidningarna får generellt sett längre lästid per dag än andra format. Nedanstående siffror redovisas av Sternvik.
Lästid per dag:
Tabloidformat    32,6 minuter
Berlinerformat    28,4 minuter
Fullformat (broadsheet)    27,1 minuter
Ingen trodde nog på allvar att enbart byte av format skulle helt bryta den nedåtgående trenden när det gällde upplagorna för morgontidningarna. Även om det naturligtvis fanns förhoppningar. Och upplagorna gick faktiskt uppåt – tillfälligt.

Tre av sex undersökta tidningar hade minskat det redaktionella utrymmet med mellan 3 och 8 procent, (Sydsvenskan, DN och Borås Tidning), medan Nerikes Allehanda de år undersökningen omfattar hamnar på +/- 0, Göteborgs-Posten på -1 och Sundsvalls Tidning på +0,3 procent.
Det anmärkningsvärda med ST är att antalet artiklar har ökat med i genomsnitt 17 procent, men då har artiklarna naturligtvis generellt blivit kortare, eftersom det redaktionella utrymmet är praktiskt taget oförändrat.

En slutsats blir att utan övergången till tabloid hade säkert läsarna tröttnat ännu snabbare än nu. Det nya formatet, bättre strukturerade tidningar och mer tilltalande layout bromsade upp de fallande upplagorna.
Så vad blir nästa utveckling för papperstidningen? Finns det någon räddning?
Så här ser den dystra prognosen ut om utvecklingen fortsätter. I de äldre åldersgrupperna ligger läsningen relativt stabilt, men i åldrarna 19 – 29 år ser det problematiskt ut.

Återväxten av nya läsare verkar inte vara något att hoppas på.

Återväxten av nya läsare verkar inte vara något att hoppas på.

Vad kommer att påverka utvecklingen de närmaste åren? Om tendensen som diagrammet ovan visar håller i sig, då kommer vi verkligen att se papperstidningens död inom en snar framtid. Jag återkommer i frågan i mitt nästa inlägg med titeln “Första steget från dagstidning till nyhetsmagasin”.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (100%) (0%)
2 röster

Ovanstående ordspråk är lätt att tillämpa på den webbtjänst som på några år dränerade tidningarnas inkomster för privatannonser.

Visst, vi har kvar Lokus och andra liknande annonsutrymmen i våra tidningar och på webben, men det mesta går i dag via Blocket.se. Det kunde dock ha sett annorlunda ut om inte det stora slagskeppet Svenska morgontidningar varit så trögnavigerat.

Blocket är inte enbart ett exempel på hur gratiskulturen på nätet kan utvecklas till en lysande affär. Det är också ett praktexempel på hur svårt tidningarna har att anpassa sig efter nya förutsättningar på marknaden.

Blocket.se startades 1996 av Henrik Nordström från Fjälkinge i Skåne.
Ända fram till 2002 var annonseringen för privatpersoner gratis. Men under det året började man ta betalt – 20 kronor per annons. En mycket blygsam summa i förhållande till vad det kostade på ”Söndagsbörsen”, ”Prylmarknaden” och allt vad det hette i tidningarna på den tiden.
Tidningarna trodde i det längsta att styrkan med annonser i tryck skulle kunna hålla ställningarna. Ack så fel.

Blockets första design.

Blockets första design.

Lätt att vara efterklok, kanske någon kommenterar.
Men sanningen är den att vi såg vad som var på väg att hända – och lät det hända.

Många dagstidningar startade sina webbplatser just dom där åren efter Internets genombrott i Sverige.

Under åren 1995, 1996, 1997 lanserades många av dagstidningswebbarna. Själv jobbade jag som projektledare för ST Online (nu omdöpt till ST.NU) och i november 1996 rullade vi igång vår sajt.
Rätt snabbt förstod vi att vi skulle behöva etablera samarbeten mellan de olika tidningsföretagen för att kunna utvecklas på ett slagkraftigt sätt.
Ett sånt samarbetsprojekt var Tidningsnätet. Ett antal tidningar inom FLT-kretsen. (Förenade Landsortstidningar).
Men vi behövde mer muskler för att kunna bli etablera oss med rätt teknik på denna nya marknad. Därför bildades Citygate, ett aktiebolag vars enda uppgift var att utveckla tjänster och ny teknik för tidningarnas webbplatser.
Jag var med på det möte i Göteborg den 11-12 mars 1998 när Citygate bildades. Nu skulle vi få ordning på affärerna på nätet! Vi skissade på sajter för jobb, begagnade bilar, prylmarknader med mera. Blocket som då bara var två år ungt skulle inte få ta hand om våra kunder.

Vad var det då som gick snett?
Orsaken var bland annat för långsamma beslutsprocesser, för dålig samordning och sist men inte minst tron att vi trots allt skulle kunna bevara vår affärsmodell kring eftertextannonserna. Blocket var gratis från början, sedan tog man blygsamma 20 kronor per annons. Annonscheferna såg på sina fortfarande inkomstbringande annonssidor och trodde de skulle klara konkurrensen. En tydlig felbedömning.

”Vi kan väl inte börja ge bort annonserna? Var ska vi då ta igen de miljoner som privatannonserna ger oss i dag?”
Det var en vanlig reaktion från annonschefer på morgontidningarna.
Då förstod man inte att dom miljonerna snart skulle försvinna ändå.
Det hjälpte inte att vi som jobbade aktivt med webbutveckling varnade för vad som var på väg att hända.
När Blocket år 2002 började ta betalt, då skulle vi slagit tillbaka.
Det mest effektiva, för att säkra marknaden för privatannonser, hade varit att göra som Blocket gjorde. Gratis till en början, och sedan när vi hade kunderna hos oss, börja ta betalt.

Ett annat alternativ hade varit att lägga sig på samma pris som Blocket, men samtidigt utnyttja styrkan i papperstidningen. Nämligen pumpa på med gemensamma kampanjer om vad man fick för 20:an, Nämligen en webbannons + en annons i den lokala regionala tidningen.

Jodå, visst förekom annonser för exempelvis Lokus, se nedan, men inte speciellt slagkraftiga.

Ja, men Citygate då, vad hände?

Vi fick så småningom Smartjobb och Morningstar. De två första tjänsterna från Citygate. Smartjobb, som aldrig slog igenom riktigt, omvandlades så småningom till Lokus, med underrubrikerna, Jobb, Motor, Köp & sälj, Bostad och Resor. Tyvärr blev det här inte verklighet förän det var alldeles för sent och i för dålig samordning. Då var vi redan omkörda.

Tittar vi på privatannonserna i dag så har vi fortfarande en del av marknaden. Mycket tack vara att det fortfarande finns en publik som väljer papper före nätet. Och att det är lätt att få en snabb överblick över utbudet av privatannonser i tidningen när man ändå läser den. Men frågan är hur länge, med ett pris som är mer än dubbelt så högt som på Blocket och med sämre funktioner. Dessutom är det inte samma pris över hela landet. Det som kostar 49 kronor i Sundsvall (Köp & Sälj), kostar 60 kronor i Eskilstuna.

Men framförallt är det den sämre funktionaliteten som är till Lokus nackdel. Det enda jag kan göra som kund är att radera annonsen. Medan jag på Blocket även kan redigera annonsen. Ändra pris, plocka bort någon av varorna i en annons med flera prylar, eller byta bild.

När nu Blocket blivit så etablera och ett begrepp så är det väl bara att acceptera fakta, tills någon kommer på något ännu smartare. Trots att annonsformatet Lokus nu omfattar drygt 50 tidningar så är ändå Blocket totalt dominerande.

Att Blocket 2006 köptes av mediekoncern Schibsted och blev en del av utbudet på Aftonbladet.se – det är en annan historia. Kanske skulle vi kunna sätt rubriken “The winner takes it all” på den historieskrivningen.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (14%) (0%) (21%) (64%)
14 röster