Articles by Judith Wolst

You are currently browsing Judith Wolst’s articles.

Jag vet inte riktigt vad jag har gett mig in på när jag i denna bloggpost försöker att tillföra en historisk SEO-vinkel (Search Engine Optimization). För här talar vi inte om EN händelse, ETT utvecklingsspår eller ens om en tydlig definition av EN bransch som helhet. Snarare om en samling metoder som de senaste tio åren varit både omdebatterade och ifrågasatta – baserade på det faktum att branchen delvis (på vissa håll) agerat/agerar i grå-zooniga landskap.

Här kommer i alla fall ett försök till att förenkla och förklara vad som har hänt inom området sökoptimering / sökmotoroptimering.

Big jungle crocodile.

Varför så viktigt?

Det har länge varit svårt för företag att blunda för det faktum att Google och övriga sökmotorers SERP:ar (search enginge reuslt page) påverkar våra vägval och köpbeteenden.

Varför så svårt att förstå?

SEO är på sitt vis ett tekniktungt område som hamnat på marknadsförarens och kommunikatörens bord – en förklaring till varför området klassats som “omöjligt att förstå sig på”? Förmodligen ligger delar av förklaringen här.

Varför historiskt dålig klang?

En kund som generellt inte förstår sig på vad han/hon köper öppnar dörrarna för “fulmetoden” – då granskning från kundens sida inte blir särskilt omfattande. & om vi ska blicka ut över 2000-talets SEO-händelser kan vi nog enas bakom det faktum att sökoptimeringsbranschen varit en bransch förknippad med just fula metoder och överprissättningar. I alla fall är det dessa aspekter som fått utrymme i media.

Framför allt är det vad man kallar ”offpage-metoderna” (tips och trix som genererar “google-poäng” och som sker utanför den egna webbplatsen) som har skapat rubriker och debatt. “Länkfarmar” och andra mindre naturliga fenomen har använts för att manipulera sökmotorernas strävan att finna relevans.

Vi har läst flera historier av det här slaget (ur Internetworld april 2007):

“(…) När Malin sedan själv började lära sig om sökoptimering insåg hon att hennes sajt var undermåligt optimerad. Aktör x hade knappt gjort några ändringar på sajten, inlänkarna var ytterst få och kom ofta från sajter hon inte ville bli associerad med. Andra kom från sitemaps på andra sajter, det vill säga sidor med länkar som endast finns för länkarnas skull, vilket är en omdiskuterad metod.”

Under 2000-talet har vi kunnat följa varumärken som kraftigt dykt i sökresultatet då man av SEO-bolag köpt tveksamma ”länk-paket”, använt dold text, spam osv (exempelvis BMW Tyskland).

När missnöje uppstår skapas behov av granskning

Den här typen av konsekvenser skapade i början av 2000-talet  krav på förändrade spelregler och objektiv granskning av SEO-aktörer. 2004 började TS – Tidningsstatistik att ge sig in i matchen att granska SEO-branschen. TS hade tidigare pysslat med revision av mediebranshen men började nu ge så kallade “TS-märkningar” till de SEO-aktörer de ansåg handlade etiskt.

Flera företag har hamnat under TS-luppen, vilket ofta har inneburit förändring i arbetssätt hos kritiserad aktör. Dock har man på flera håll själva fått kritik för att sätta upp för låga krav på SEO-relaterad TS-certifiering. Detta har lett till att trovärdigheten minskat och att flera SEO-bolat idag skippar att TS-certifiera sin verksamhet.

Googles arbete med att försvåra för “fulmetoden”

Googel själva har givetvis jobbat för att försvåra manipulering av sökresultaten & dess uppdateringar kan ha hjälpt  till i att rensat upp i branschen. Samtidigt har “spammarna” blivit skickligare i sina metoder…

En andra generation av sökoptimering

I dag talar man om “andra generationens sökmotoroptimering” vilket förmodligen kan beskrivas som att SEO går mot att bli en integrerad del av företags försäljnings- eller kommunikationsstrategi. SEO är inte längre en parameter man slänger på i slutet – utan en spelare man tar hänsyn till redan i strategistadiet.

Ett tecken på denna förändring är reklambyrån Honesty som nyligen släppt in SEO-experten Simon Sunden i gänget. Ur Resumé:Honesty ser sig som en strategisk reklambyrå som sammanför den klassiska reklambyrån med avancerad digital marknadsföring”.

SEO-branschen har förändrats mycket över tid. Den största skillnaden nu ligger förmodligen i vår (kundens) egen inställning – där den tidigare SEO-rädslan minskar i styrka för var dag som går.

/ Judith Wolst - bloggare och konsult inom sociala medier

(Kommentar: Min egen SEO-ansats återspeglar förmodligen inte den generella uppfattningen (missuppfattningen) av SEO som jag beskriver ovan. Via tidigare ansvar för online-marknadsföring på e-handelssajter har jag fått förmånen att testa spännande aspekter av SEO.  Inspirerad av bloggar så som SEO Book, Nikke Index och ovan nämnda Simon mfl. – finner jag SEO vackert. & effektivt).

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (20%) (0%) (60%) (20%)
5 röster

För några år sedan var det ett ord utan kopplingar till digitalt uppmärksamhetssökande. I dag har det blivit en självklarhet i vårt nätverkssamhälle bestående av ettor och nollor.

Jag talar om fyra bokstäver. “Poke”.

pokes

Jag vet inte om jag är den enda som drar lätta paralleller till mellanstadiet & den tid då killarna drog tjejerna i håret för att stjäla ett skratt (läs arg blick). Jag skulle vilja säga att Poke numera är allmänt känt och ett modernt Facebook-sätt för vuxna att med begränsad kreativitet (våga) påkalla någons uppmärksamhet. En lättsam och egentligen obetydlig handling utan de klassiska vuxen-relations-konsekvenserna.

Många ansträngningar har gjorts att försöka förklara “poke” – videon nedan en av mina favoriter (april 2008):

Nu lite internethistoria och tillbaks till 2007 då “poke” introducerades på våra Facebook-konton. Tråden nedan är från maj 2007 och jag tycker att den på ett fint sätt beskriver den lätta förvirring som rådde.

Q: What is Poke on Facebook? I wanna know what it is before I press it.
Answer 1:
Not much. People can see your profile if you poke them and they couldn’t before though. I think. (Reply: Oh, that seems like a bit of a waste of time then).
Answer 2: An intriguing flirting device (to members of the opposite sex)

Answer 3: I’m curently engaged in a poking war. everytime one of us logs on, we have a poke from the other. I see no end to this conflict
Answer 4: I’ve never been poked.

Så publicerade Facebook själva en förklaring @ “FAQ section”: When we created the poke, we thought it would be cool to have a feature without any specific purpose. People interpret the poke in many different ways, and we encourage you to come up with your own meanings.”

I början av oktober -09 hände dock någonting som lite grann rubbade vår syn på poke som oskyldigt tidsfördriv.

Bild 3

Expressen.se; “Shannon Jackson, 36, i USA har gripits efter en “poke” på Facebook. Den annars oskyldiga hälsningen tolkades som stalkning.” Storyn bygger på att Shannon Jackson under inga omständigheter fick kontakta en viss Hannah – men att Shannons “pokning” av Hannah nu juridiskt klassats som “hot/trakasserier”. Ett övertramp som kan komma att innebära upp till ett års fängelse och 20 0000 20 000 sek i böter.

Synen på ett oskylidigt pokande blir därmed inte längre gällande. Kanske bör vi istället luta oss mot följande antagande: Poke – ett modernt Facebook-sätt för vuxna att dra varandra lite i håret. Men där vi – som vanigt – får stå till svars för eventuella konsekvenser av vårt agerande.

// Judith Wolst (Som faktiskt själv gladeligen pokar sina vänner någon gång emellanåt.)

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (25%) (75%)
4 röster

2007 hoppade jag på ett projekt där vi skulle sälja “märkeskläder på nätet”. Det förvånade mig hur många personer – 30 år och uppåt – som reflexmässigt droppade kommentaren ”Ah, Boo.com!”. Jag kommer ihåg hur jag tänkte ”Men kom igen… Tiderna förändras!”

2007 investerade jag i boken “Boo.com” av Gunnar Lindstedt – för att finna underlag till någon form av slipad kontrings-kommentar. En liten mening att vänligen kunna leverera & som skulle visa på att både nätets och människors preferenser hade förändrats sedan -99. (Jag var själv i slutet av 90-talet knappt 20 år gammal och ännu inte ett utvecklat geek. Referenser till dåtidens internetverksamheter fick därmed plockas upp via litteratur och inte via minnen och erfarenhetsbank).

Så, vad hände med Boo?

”Girighet, framgång, revanschlust, ursinniga maktstrider och tillslut omedelbar konkurs med förlorade miljardbelopp och avsked för 400 anställda i London, New York, Stockholm och München. Boo.com blev något av en symbol för det sena 1900-talets Internetysteri och IT-boom.” Så sammanfattar Lindstedt vad det var som faktiskt hände för tio år sedan.

& vad ville man skapa?

Man skulle bygga ett företag med idéer i teknikens absoluta framkant. Via entusiasm, visioner och en hel del galenskap skulle man förändra internethimlen så som den såg ut. På webbplatsen skulle man med 3D-teknik kunna vrida och vända på alla varor, man skulle kunna zooma in för att titta närmare på plaggets detaljer. Man skulle också kunna se hur varan såg ut på en virtuell provdocka och fråga sajtens ”virtuell shoppingassistent” Ms Boo kring saker man undrade. Denna fantastiska värld skulle byggas upp av de tre unga svenskarna Ernst Malmsten, Kajsa Leander och Patrik Hedelin.

Vad sa man från “insidan”?

Jag finner en artikel som jag fastnar för, skriven av en före detta Boo.com-anställd – Salka Hallström. Salkas ord: “Ytterst få på boo.com hade erfarenhet av detaljhandel eller av modebranschen. Någon målgruppsanalys fanns inte. Istället svängde man sig med uttrycket “cash rich, time poor” och det fanns en luddig föreställning om att vi var ute efter storstadsfolk, sisådär 15 till 45 år gamla. Varför rika storstadsmänniskor skulle köpa vanliga gympaskor och varför de skulle göra det till samma pris på webben som i sportbutiken om hörnet tycktes ingen ha tänkt på.”

Förflyttning.

10 år senare.

Nutid.

Idag har dot.com-erans överskattningar kring nätets tekniska potential övergått till att handla om “web-2.0-teknologier” som faktiskt möjliggör skapande av magi för den som vill. På nätet identifierar vi oss inte längre via “steffe1234@hotmail.com”. Nej, vår digitala mognadsgrad har nått så pass långt att vi gladeligen uppger våra fullständiga namn och kombinerar detta med senaste bilderna från firmafesten. Tillgängliga för allmän (läs nätverkets) beskådning. Modem heter nu uppkoppling överallt. Vår 137:e nätbaserade korttransaktion tog bort den sista droppen av skräck kring fenomenet. OCH, vi baserar våra affärsmodeller på beräknad framtida intäkt. Inte på sockervadd.

364614610_a763ba3735

Men.

Mytbilden kring 90-talets dot.com-företag lever dock ändå kvar på något märkligt vis. Uppenbarligen var magplasket så pass stort att det fortfarande duggar små stänk över dagens e-handlare (om än på ett mer ironiskt plan).

Paus.

Eftertanke.

Jag känner någon form av fascination för historien. Förstår att och varför men kan på något sätt inte fullt ut relatera – då en fungerande e-handel är den enda digitala transaktionsvärld jag själv upplevt.

Det virtuella provrummet är idag en viktig ingrediens hos flera e-butiker – där Knickerpicker är en av de kanske mest omtalade (& som även flyttar in provrummet till din iPhone om du så önskar). Att Zooma in plagget i detalj samtidigt som du vrider och vänder på det är väl inga konstigheter. Levi´s är en av de aktörer som hittat en snygg (om än över-avacerad) lösning. Den digitala kundtjänstkvinnan Emma” hos Telenor är numera en i mängden och kan ge svar på något orelaterade frågor så som “ska vi äta lunch” och där hon levererar “Jag kan varken äta eller dricka och slipper både törst och hunger”.

Tiderna förändras kanske är fel att säga i Boo.com-fallet. Tiderna är nu här kanske passar bättre.

// Judith Wolst (www.judithwolst.se)

Bilden kommer från Flickr cc, by hyku.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (18%) (9%) (27%) (45%)
11 röster