Articles by Johan Groth

Analytiker, entreprenör och Internetentusiast. Lång erfarenhet av att arbeta med Internet som förändringsverktyg inom bl.a offentlig sektor och utbildningsområdet. Gillar att skriva, tala, leda workshops, debattera och lära nytt. Fascinerad av Internet och inte minst den sociala webben och hur de påverkar våra liv.

Vint Cerf om det öppna Internet

18 Mar, 2010 in Mediepolitik by Johan Groth | Comments

Vinton Cerf upphör aldrig att fascinera. Jag har haft nöjet att träffa Vint vid ett flertal tillfällen (bland annat på Cainet 2000 där jag talade precis före honom) och han har alltid något nytt att komma med.

Den senaste gången jag hörde Vint tala var på IVA i slutet av 2009. Jag förstod då hur Vint lyckas hålla sinnet ungt. I pausen fanns det nämligen gott om kostymherrar, viktiga män från stora svenska företag, och “Internetexperter” av olika schatteringar som ville komma fram och hälsa, få en autograf i en bok etc. Vint fördrog allt detta med vänlig artighet men så plötsligt fick han syn på tre killar i 20-årsåldern som stod ett par meter bort och tittade. Omedelbart frågade Vint om de inte ville komma fram och berätta om hur de använder Internet och vilka utmaningar och möjligheter de såg. Kostymerna och experterna såg oroade ut men Vint inledde ett livligt samtal med killarna vars förtjusning över denna uppmärksamhet bara kunde jämföras med Vints förtjusning över att få prata med framtidens användare. Ett exempel att ta efter!

Får du möjlighet så lyssna på Vinton Cerf när han talar!

Nyligen fick jag ett tips om en artikel i Business Day där Vint talar om “Internet without borders”. Han listar tio frågeställningar som rör Internets framtid. Jag återger dem här i förkortat skick:

  • On Google in China: “The longer the internet is present, the harder it will be ultimately to deny people access to information that they’re looking for.”
  • On internet freedom for business: “We hope the network stays open enough that there can be more Googles and Amazons and eBays.”
  • On the news industry:”Electrons seem a lot less expensive to distribute than atoms. Figuring out how to recast news in this online environment is a very hot priority.”
  • On misinformation and the internet: “One of the things I believe to be most important about the internet is that the freedom to find and exchange information is so valuable we need to learn how to cope with the misinformation that’s present. This is not just information that’s wrong but information that some people consider unacceptable.”
  • Origins of Internet growth: “In a sense, that openness to adding new networks, simply by building the appropriate piece of equipment to link it in to the rest of the network growth is exactly what’s driven network growth because you didn’t have to go and do … agreements with everybody in the world to figure out how to make your networks interwork with everyone else.”
  • Biggest surprise about world wide web: “The thing that has surprised me more than anything about the world wide web is the rapid desire that people show to share what they know.”
  • The threat of the internet: “The good thing is about the internet is everything is connected: the bad thing about the internet is everything is connected.”
  • ‘Misinformed’ public: “I suppose you could argue it’s idealistic (but) I like to think people are capable of thinking critically if we help them learn how to do that.”
  • Media online: “So I’m very reliant on a social network that might be of help identifying information that might be of interest or useful. And also to expose information that is inaccurate.”
  • Multiple hypotheses: “… the thing that is so interesting about the internet, of course, is that there is so much information on it that almost anyone can find anything to justify any hypothesis.”

För många år (1999) sedan lanserade Vint kampanjen “Internet is for everyone“. Läs Vints tal, tänk igenom frågorna ovan och gör din insats för att skapa ett öppet och fritt Internet!

Tack till WittyKim för att du pekade ut denna artikel!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

Hälsoläget i .SE 2009

9 Mar, 2010 in Aktuellt by Johan Groth | Comments

Jag läste nyligen rapporten “Nåbarhet på nätet – Hälsoläget i .SE 2009“, en alltmer årlig rapport som ges ut av .SE. I rapporten tar man tempen på den svenska delen av Internet och pekar ut områden där insatser krävs. Några high lights:

  • av samtliga 663 undersökta webbplatser har 23 % allvarliga fel på sin DNS
  • värst vad det gäller fel på DNS:en är landstingen (33 %) och 30 utvalda bolag på OMX-listan (30 %)
  • spridningen av namnservrar på olika operatör minskar vilket innebär en risk om en stor operatör för driftsstörningar
  • bara 9 % använder IPv6 (bäst är universitet och högskolor och ISP:er, i alla andra kategorier ligger användningen på under 5%)
  • alldeles för många (22 %) har namnservrar som är öppna och rekursiva vilket medför säkerhetsrisker
  • mindre än hälften av de undersökta webbplatserna har stöd för transportskydd i sin e-postserver
  • hela 29 % har sin e-postserver placerade utanför Sveriges gränser
  • över 60 % av de undersökta webbplatserna använder proprietära programvaror för webbservrar

Jag förundras av att stora och viktiga samhällsaktörer privat och offentlig inte har bättre koll, t.ex. på sin DNS. Det visar på stora brister på kunskap kring Internets fundamentala struktur och öppnar för säkerhetsproblem och ineffektivitet. Man kan också reflektera att syndarna här säkert ser till att ha onödiga lösenord på det trådlösa nätverket i konferensrummet istället (ett exempel jag varit med om är “Sh12Ar34Ep56Oi78Nt” i ett mötesrum där folk kommer och går).

Jag förundras också av att 24 % av de statliga myndigheterna och 30 % av kommunerna har sin e-postserver utomlands. Vad innebär det för mig som medborgare när jag ska kommunicera med den offentliga sektorn? Hur var det nu med gränstrafik och avlyssning?

En tredje tanken är att de svenska reglerna för upphandling gör det svårt för små aktörer att ta plats. Detta leder till en monokultur vad gäller programvaror av olika slag, man kan kalla det en ekologisk utarmning. Samt förstås betydande risker om vissa leverantörer skulle gå i konkurs …

Rekommendationerna är så bra att jag återger dem i avkortat skick:

  • Kritiska resurser i Sverige bör ha namnservrar som är anslutna till flera operatörer samtidigt
  • Överväg möjligheten att sätta upp en gemensam sekundär DNS-drift för kritiska tjänster exempelvis via de svenska Internetknutpunkterna dit dessa kan anslutas som en extra åtgärd för att skapa redundans
  • Upprätta en gemensam funktion för virustvätt och rensning av skräppost placerad inom landet. Det skulle bli effektivare och förmodligen spara resurser. Samtidigt skulle det förhindra att myndighetsinformation lämnar landet
  • Utfärda riktlinjer om vad som är acceptabelt när det gäller skräpposthantering och virustvätt i offentlig förvaltning
  • Utfärda rekommendation om att e-postservrar för kritiska verksamheter hos svenska myndigheter och statliga verk fysiskt ska ligga i Sverige
  • Ställ krav på offentlig förvaltning om användning av både e-post och webb med TLS för käll- och transportskydd
  • Göra samtliga tjänster tillgängliga över IPv6 och planera långsiktigt för en systematisk övergång till IPv6 inom hela den offentliga förvaltningen
  • Skydda webbservrar med certifikat som är utfärdade av allmänt accepterade certifikatutfärdare och ha kontroll över deras giltighet.

Jag rekommenderar rapporten till läsning! Är du tekniker fixa! Är du inte tekniker se till att din organisation lever upp till en säker och stabil Internetmiljö.

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (67%) (33%) (0%) (0%)
3 röster

Vilse på webben – rädda länkarna

5 Mar, 2010 in Long Tail by Johan Groth | Comments

En av de allra mest centrala och, måste man säga, fundamentala komponenterna i dagens Internet- och webbmiljö är den aktiva länken, hyperlänken. Hela webben bygger på att man kan klicka på en länk och komma vidare till nya sidor som i sin tur rymmer nya länkar. När HTML sprider sig till t.ex. mail så följer länkarna med och vi får länkar i mail, bilder med länkar etc.

Nu är det med bilder, sidor, texter och saker på Internet som med människor: de flyttar på sig. Och precis som det inte är någon idé att skicka julkort till din före detta flickväns före detta adress så medför en flytt av bilder, sidor, texter etc. att det uppstår en död länk. När webben var ny fanns det en rimlig möjlighet för webbansvariga att hålla koll på och uppdatera sina länkar. Idag publiceras så mycket information så det blir orimligt att hålla ordning på alla länkar. Dessutom är många siter idag betydligt mer “länktunga” än vad som var fallet förut. Använder man ett publicerings- eller bloggsystem så skapar systemet ofta massor av interna och i och för sig mycket nyttiga länkar. Detta är bra men gör också att förflyttningar får större konsekvenser.

Tekniken kan förstå hjälpa till när det gäller att hålla ordning på länkarna. Många publicerings- och bloggsystem håller ordning och ändrar på sina interna länkar om man flyttar om något på sin egen site. Dessutom finns det olika verktyg som kan hjälpa dig att kolla dina externa länkar.

Är döda länkar med andra ord bara ett praktiskt och administrativt problem som löses med bra verktyg? Nej, verkligen inte. Döda länkar, eller som det ibland kallas på engelska linkrot, är ett växande och allvarligt problem. Jag ska kort ta upp två saker som inte är så lätta att hantera och som visar på en möjlig hotbild för framtidens Internet: den igenvuxna skogen. Vilse i webben om man så vill.

Den första saken handlar om att länkar som dör inte dör fullt ut. Vad jag menar är att innehållet på en länk kan flyttas men länken i sig finns kvar och pekar på nytt innehåll. En sådan “semantiskt död” länk kan man inte hitta med de vanliga verktygen eftersom de inte kan veta något om vilket innehåll som ursprungligen fanns på länken utan bara om länken fungerar, dvs. svarar på anrop. På min egen blogg uppskattar jag att mellan 10 och 20 procent av alla döda länkar är semantiskt döda. Ett exempel är en länk som tidigare gick till ett skolprojekt i Egypten men som nu går till en resesite med fokus på Egypten. Jag har också varit med om att domäner som någon släppt uppstår igen med nytt innehåll. Om flytten går fort och man inte kollar sina länkar så ofta så riskerar man att peka på annat innehåll än man tror.

Den andra saken är potentiellt farligare. Det handlar om tjänster för att förkorta långa länkadresser. Det finns idag ett flertal sådana tjänster t.ex. bit.ly och tinyurl. Tanken är att man ska mata in en lång och komplicerad webbadress och få en som är kort och lätt att hantera. Det finns mycket som talar för sådan länkförkortning, bl.a. att länkar blir lättare att komma ihåg och läsa upp, men det ligger en stora fara i att lägga in ett mellanled i webbens adresshantering. Vad händer om mellanhanden försvinner? Då försvinner också möjligheten att lösa upp den korta adressen och hitta vägen till den adress där informationen man söker finns. Då är man vilse på riktigt …

Vad ska vi då göra? Till att börja med så måste vi nog acceptera att vissa länkar både kan och bör bli gamla. Detta är ju inget vi dagligen oroar oss för vad gäller vanliga brev, reklambroschyrer och annat som vi inte behöver hålla ordning på under någon längre tid. Däremot måste vi se till att liknande regler som gäller tryckt material också måste börja tillämpas på digitalt material. Det är t.ex. orimligt och ofattbart att när statliga myndigheter läggs ner så försvinner deras webbplatser. Naturligtvis bör rapporter och annat material som finns på sådana platser läggas i digitala arkiv med bibehållna adresser. Vidare bör användningen av länkförkortningsverktyg undvikas i de fall länken avser material med lång åtkomsttid. Alternativt bör någon statlig myndighet (t.ex. Riksarkivet eller Kungliga biblioteket) få ansvar för att upprätta en nationell tjänst för länkhantering.

Var och en av oss som skriver på nätet har förstås också en skyldighet att tänka till när det gäller länkarna. Det kan handla om att tänka igenom sin webbstruktur innan man börjar fylla den för att minska risken för omflyttningar, om att installera stöd för omlänkning av “felriktade” anrop till webben etc.

Slutligen får vi nog också sätta vårt hopp till att det kommer ny och fiffiga verktyg som kan hjälpa till att hålla ordning på våra länkar och städa bland de döda, vare sig de är semantiskt eller syntaktiskt döda.

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (17%) (17%) (50%) (17%)
6 röster

Radikaler i kapitalets sold?

4 Dec, 2009 in Mediepolitik, Omvärld by Johan Groth | Comments

Hur påverkar sociala media den politiska debatten? Ett inlägg i denna fråga är artikeln “Mainstreaming the Alternative: Changing Media Strategies of Protest Movements” av Tina Askanius och Nils Gustafsson. Det fenomen som fångat författarnas intresse är allt fler proteströrelser och s.k. alternativa rörelser i allt större grad förlitar sig på kommersiella och icke-alternativa plattformar och kanaler för att nå ut med sina budskap. Trenden illustreras med två exempel: protesterna i samband med att Ungdomshuset i Köpenhamn revs 2007 och händelserna i samband med European Social Forum i Malmö 2008.

Vid bägge dessa tillfällen har arrangörer och medverkande utbytt information, bilder och länkar via sociala media, framför allt YouTube, MySpace och Facebook. Det paradoxala är att ingen av dessa kanaler är särskilt alternativ, snare tvärtom. Alla tre är globala och kommersiella mediasiter som dessutom förbehåller sig rätten att gallra i publicerat material och att för egen del spara och använda material som publicerats genom dem. Publiceringen i dessa kanaler kan också leda till, enligt författarna, tragikomiska resultat som att en annons om snabba SMS-lån syns i Facebooks högerkolumn när man läser en debattsida om finanskrisens orsaker och konsekvenser. För egen del kan jag snarare tycka att en sådan eklekticism kan stärka budskapet …

En annan viktigt poäng i artikeln är att de kommersiella kanalernas framväxt hos de alternativa rörelserna i mångt och mycket har att göra med deras tillgänglighet och enkelhet. Förvisso finns det ju kvar alternativa forum, maillistor etc. där såväl teknik som drift sköts “inom rörelsen” men de har inte lyckats hålla kvar användarna. Jag undrar om det är så att enkelhet och användbarhet har lättare att växa fram i kommersiella kretsar där det är viktigt att “hålla kunden nöjd” och där man inte kan förlita sig på ett ideellt engagmang. I så fall finns en del att lära för de alternativa rörelserna (och för myndigheter, ideella organisationer och bland dem som bygger intranätet m.fl.).

Vad gäller innehållet som publiceras genom mediasiterna finns mycket att fundera kring. Vem läser Facebooks loggfiler? Vad händer när sådana siter säljs till andra ägare med andra preferenser? Om det är så att en majoritet inte upplever dessa frågor som problem och om siteägarna inte utnyttjar sina möjligheter att gallra och sovra så drar jag slutsatsen att vi kanske ser framväxten av nya arenor och torg där en fri och öppen debatt faktiskt kan föras. Och varför skulle det vara orimligt?

En liten reservation som jag vill lägga in, framför allt i beaktande av att vi talar om en vetenskaplig artikel, är att meningar som “the progressive Left serve to counter the agenda of these forums with one more in keeping with notions of justice, equality and democracy” och “their shared strategies and campaigns for another, more just world order and challenge the neoliberal doctrine permeating all aspects of contemporary globalization” gör att man kan ifrågasätta författarnas distans till sitt material. Det finns säker flera än jag som anser att rättvisa, jämlikhet och demokrati är frågor som engagerar även andra på den politiska skalan.

Sammanfattningsvis är artikeln en byggsten i den pågående debatten om Internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet gynnar och utvecklar demokratin.

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (0%) (100%)
En röst

Värre än lösryckta citat?

17 Nov, 2009 in Long Tail by Johan Groth | Comments

Frågan om hur Internet påverkar saker och ting vi gör fortsätter att intressera mig och många andra. Här en “thought of the day” som jag fick inspiration till på dagens lunch på Kulturhuset.

Fordomsdags fanns det något som hette “lösryckta citat”. Det var något som till exempel offentliga personer kunde råka ut för. I stort sett gick det till så här. En offentlig person uttalade sig för media, sannolikt i relativt många ord. Journalisten återvände till kammaren och skrev sitt reportage i vilket delar av samtalet kom med. Den offentliga personen upptäckte när alstret gått i tryck att han eller hon inte formulerat sig så där slugt som han eller hon borde ha gjort. Räddningen var dock nära: den intervjuade framhöll helt enkelt att artikeln innehöll citat som var lösryckta ur sitt sammanhang och kunde därmed slinka ur knipan. Naturligtvis kunde det även fungera åt andra hållet: en illvillig skribent kunde verkligen rycka ut citat ur sitt sammanhang för att sätta någon på pottan.

De senaste årens utveckling har dock i stort sett eliminerat möjligheten till lösryckta citat, samtal bandas eller filmas och läggs upp i sin helhet, om inte av skribenten själva, så av någon annan som var där och fotade/filmade/spelade in med sin mobil/dator/digital kamera.

Min synpunkt är att vi idag sparar så mycket mer media och att det ofta finns flera som sparar media att vi får mycket rikare och ofta kompletterande skildringar av ett visst förlopp. Detta gör att de lösryckta citaten blir färre.

Var detta uppenbart? Varför skriver jag denna post? Jo, jag tror att vi kommer att få se ett annat och potentiellt värre fenomen växa fram. Detta är inte de lösryckta citatens problem utan de förenade citatens problem. Allt (mer eller mindre) som en offentlig person säger kommer att dokumenteras vilket gör att journalister och andra kan lägga samman allt en person sagt, nu och igår.

De flesta av oss är inte tillräckligt klara i knoppen för att under en period av, säg, tio år vara helt konsistent och kongruent och sammanhållen. Detta gör att vi ändrar uppfattning, beslutsorsaker, motiv etc. I det moderna samhället kommer vi dock hela tiden att bli påminda om vad vi sade vid den och den tidpunkten. Debattörer, journalister och andra kommer med andra ord alltid att kunna peka ut brister i resonemanget, brister som i sig kanske är helt ointressanta eller en rimlig konsekvens av ändrade förhållanden.

Det som oroar mig är att en sådan de förenade citatens diskurs kommer att leda till en trivialisering av debatten och riskerar att bidra till senationsskrivande, politikerförakt etc.

Jag tror (se här och här) att vi alla mår bäst av att vissa saker glöms allt eftersom …

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (0%) (67%) (0%)
3 röster

Slut på tweets?

12 Nov, 2009 in Aktuellt, Long Tail, Omvärld by Johan Groth | Comments

Ny statistik visar att antalet tweets planar ut! Samtidigt ökar trafiken på Facebook igen. En trend? En störning i cyberrymden? Vad tror du? Läs hela artikeln på http://mashable.com/2009/11/12/twitter-flatline/. Alla synpunkter är välkomna!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(11%) (44%) (44%) (0%) (0%)
9 röster

15 förutsägelser om Internets framtid

9 Nov, 2009 in Aktuellt, Long Tail, Omvärld by Johan Groth | Comments

Cameron Chapman dristar sig att göra 15 förutsägelser om Internets framtid inom kommande femårsperiod. Enligt Chapman har vi tre viktiga drivkrafter som verkar: utvecklingen av hårdvara, utveckling av mjukvara och ökad acceptans för nya lösningar (t.ex. inom den sociala webben).

Redan här vill jag göra tillägget att teknik per se (hård eller mjuk) sällan själv skapar förändring. Utveckling uppstår när teknik används på nya sätt, ofta på grund av att användare man inte tänkte på använder tekniken till sådant man inte heller tänkte på. Med andra ord tror jag att Internets utveckling framöver i mångt och mycket finns att söka i ändrade beteenden, kopplingar till lagar och regler och andra “mjuka” faktorer.

Den första punkten på listan är “Micro-Payments For Quality Content”. Här nämns bl.a. det faktum att man idag ofta måste “samla” mikrobetalningar innan de kan användas. I framtiden kommer mikrobetalningar att flöda fritt på ett annat sätt. Här kan jag bara instämma. Redan idag finns exempel på hur man t.ex. i Tredje världen ser möjligheter att nå ut med tjänster till medborgarna och att de kan använda mobilen för mikrobetalningar. Detta är ett område som varit aktuellt länge och som nu är moget för ett genombrott. Vi får hoppas att de befintliga aktöreran på marknaden väljer att hänga med och inte att bromsa och hindra.

Punkt två är “Wider Monitors For More Horizontal-Scrolling Content” som handlar om att allt eftersom skärmarna blir större så kommer vi att se en utveckling mot “breda” snarare än “långa” webbsidor. I vissa fall kommer detta att göra det möjligt att skapa webbsidor som mer liknar de format vi är vana vid. Jag ser denna utveckling som positiv. Många webbar skulle må bättre av en större frihet i “rummet”.

Punkt tre heter “Magazines In A More Interactive Format (Wiki, Digital Video, Etc.)”. Chapman tror inte att tidningarna kommer att dö. Däremot måste de anpassa sig till nätet och bli mer interaktiva. En på denna site J. Jardenberg skulle säga: bend or break. Chapman tror att tidningar av olika slag kommer att lära sig att böja sig. Vi kan till och med få fler tidningar om än i många olika format.

Den fjärde punkten är “More Collaborative And Real-Time Content”. Här lyfter Chapman fram flera exempel på delat skrivande där större eller mindre grupper tillsammans skriver serier, romaner, läroböcker etc. Jag har själv hört talas om en båtkonstruktör som tog fram en hel båt i dialog med medlemmarna i en community. Delat skrivande har tidigare varit vanligt inom vissa branscher. Själv har erfarenhet från universitetsvärlden och offentlig sektor där denna typ av skrivande faktiskt är den som är vanligast. Ofta leder detta till väl genomarbetade texter. En spännande fråga här är: hur ska man veta vem som skrivit vad? Är det ens viktigt? Kanske ibland, till exempel om tre elever skriver en rapport i skolan, eller måste vi hitta nya sätt att värdera förmågan att skriva?

På femte plats har vi “More Semantic Content And Apps That Exploit Them”. Detta är ett av mina favoritämnen. Om webben ska bli något mer än ett skyltfönster krävs att informationen på nätet är begriplig inte bara för människor utan också för applikationer. Då krävs det att informationen är märkt på ett sätt som gör den semantiskt begriplig även för icke-människor (Hur vet du att “Johan” är ett förnamn?). Det lustiga är att många av oss just nu fyller webben med metadata via Facebook, hash-tags på Twitter etc. Utmaningen blir att skapa gemensamma ontologier (eller i alla falla mappningar mellan olika ontologier) samt se till att märka upp även annan information.

Plats sex intas av “Augmented Reality In Mobile Web Applications” som handlar om att de bilder och filmer vi når via t.ex. mobilen ska få ett “lager” av data som tas från nätet. T.ex. kan ett foto av ett hus kompletteras med information om husets historia och en vägbeskrivning. Spännande men samtidigt ruskigt: ta ett foto av grannen på tunnelbana och få reda på att han är dömd för misshandel …

Nummer sju på listan är “Better Adoption Of Web Standards” vilket är ett annat av mina hjärtebarn. Det är obegripligt att vissa företag fortfarande tror på inlåsning av kunderna genom att ta fram egna standarder. När öppna standarder används tvärs genom kommer vi att få se en utveckling av nya tjänster som inte liknar något tidigare … Kontakta mig om du vill veta mer om detta!

Åttonde punkten är “Better Web Security Against Phishing, Scams and Spam”. Absolut! Det handlar inte bara om mer och bättre teknik utan också om vårt förhållningssätt till vår information och vårt uppförande på nätet.

Punkt nio heter “Even More Social Apps” och lyfter fram tre olika områden: virtuella världar, sammanställning av innehåll och verktyg för att bygga egna sociala arenor. Virutella världar har varit på och av tapeten men nu kan det kanske vara dags för ett genombrott på bred front. Sammanställning av information diskuterar jag i mina inlägg kring konjunkta och disjunkta samtal.

På plats tio har vi “More High-Quality Online ‘TV’ Programs” handlar om att Internet i framtiden kommer att kunna leverera rörlig bild av sådan kvalitet att det kan konkurrera med TV. Eftersom produktionen och distribution blir billigare så kommer fler att kunna göra webb-TV. Youtube är ju en bra indikation på att detta är en tämligen säker prognos.

Så har vi kommit till punkt elva: “Web Apps Play A Bigger Role In Daily Life”. Här lyfter Chapman en sak som jag trott på i flera år: webben kommer, mer eller mindre, att bli den dominerande plattformen för programutveckling, oberoende av tillämpningsområde. Dessutom kommer många saker som vi idag ser som fysiska artefakter att bli program (tänk vattenpass och kompass i iPhone).

Punkt tolv heter “Search Engine Optimization Will Be Less Important” och det är väl hög tid! I framtiden kommer, tror jag, social taggning och personliga rekommendationer att bli mer viktiga för att hitta i mediabruset. Mer metadata och semantiska modeller kommer också att göra sökningar bättre.

Nummer tretton är “Your OS Will Be Online” är ytterligare en bekräftelse på att Scott McNealy hade rätt: The net is the computer. Även om det naturligtivs kan kännas obehagligt att inte ha OS m.m. på sin dator så kan det bara bli bättre. För min mer detaljerde synpunkter se min post “Datorn är död – i varje fall döende och det är bra!“. Och titta på filmen!

Så den nästsista punkten: “Customized User Interfaces”. Detta är också en punkte med historia. Jag tror att detta är en icke-punkt. När program blir mer flexibla och när datorer blir mer osynliga så kommer detta att komma av sig själv. Titta på din egen dator med dina länkar i browserna, dina alias på skrivbordet, dina mappar etc. Vi är redan där och det kommer bara att blir mer.

Den sista punkten heter “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och är, vilket  Champman också säger, redan en sanning. Däremot citerar jag gärna Chapmans avslutande mening: “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och så kommer det att bli.

Sammanställningen innehåller dessutom många bra länkar för en som vill läsa vidare. Enjoy!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (0%) (33%) (67%)
3 röster

Disjunkta och konjunkta samtal

5 Nov, 2009 in Long Tail by Johan Groth | Comments

Det är uppenbart att samtalet är viktigt för oss som människor. Människor pratar, skvallrar, debatterar etc. Här finns, på en nivå, inget nytt när det kommer till vår nya mediavärld. Vi använder “bara” nya verktyg som Twitter, Facebook etc. för att föra de samtal vi ändå vill föra.

Jag vill inte här ta upp frågan om information overflow, att våra FB-vänner är något annat än “riktiga” vänner etc. Jag ser dessa frågor som varande av vad man kan kalla kvantitativ karaktär. Jag skulle här vilja lyfta en fråga som jag anser är av en mer kvalitativ karaktär.

Det jag vill peka på är att hittills har ett samtal kunnat karakteriseras av att alla deltagare i samtalet varit på samma “plats” samtidigt. Sitter vi i ett rum är det uppenbart att alla som deltar i samtalet är på samma plats vid samma tid. Om vi har ett telefonsamtal eller deltar i en videokonferens är vi också på samma “plats”: i samma telefonuppkoppling eller samma videosession. Alla som deltar i samtalet vet vilka andra som är med i samtalet och alla kan höra och tala med alla andra.

Det vi nu ser är framväxten av samtal som sker i olika grupper som överlappar varandra och där olika personer ryms i olika snitt. Ett exempel förklarar vad jag menar. Lisa och Lasse följer varandra på Twitter. Lisa postar en tweet om något. Den kan ses av Lasse och alla Lisas followers. Lasse gör en reflexion på Lisas tweet. Den kan ses av Lisa och alla Lasses followers. Bara de som är followers till både Lisa och Lasse kommer att kunna följa hela samtalet. Resten kommer bara att se delar av samtalet. Detta kallar jag för det disjunkta samtalet.

Jag vill påstå att det disjunkta samtalet är något nytt som vi ännu inte riktigt förstått finns. Jag tror många fortfarande på något sätt känner det som att om jag twittrar med Lisa så kan alla följa samtalet. Eller också bryr man sig inte alls utan ser det hela som ett samtal med bara Lisa.

Icke desto mindre kommer en uppsjö människor att få ta del, olika delar, av det samtal som pågår. Vad betyder detta? Kan de förstå samtalet? Är inte risken större att de kan missförstå samtalet? Kan detta leda till ekoeffekter?

Parallellt med framväxten av det disjunkta samtalet skapar Twitter verktyg för lägga samman delar av samtal som pågår mellan olika personer. Med hashtags (#) märker man sina tweets och sedan kan man skapa sökfönster baserat på kombinationer av hashtags. Det gör det möjligt att ta del av alla tweets som handlar om ett visst tema, en viss person, en viss händelse eller kombinationer därav. Sådana flöden vill jag kalla för konjunkta samtal.

Det märkliga är att de konjunkta samtalen initialt inte finns, dvs. talarna känner inte till varandra utan urvalet av informationsobjekt skapar samtalet. Hur utvecklas den typ av samtal?

Vad innebär det disjunkta och konjunkta samtalen för våra sätt att diskutera och kommunicera? Vilka möjligheter och faror finns? Jag kastar ut bollen nu och hoppas på feed back!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (50%) (30%) (20%)
10 röster

10 saker som gör din webbplats bättre

18 Sep, 2009 in Aktuellt by Johan Groth | Comments

Jag var i går på frukostmöte hos inuse. Jonas Söderström presenterade 10 saker som är viktigare än navigationen på din sajt. Själva föredraget finns på Slideshare.

Rent allmänt kan man säga att föredraget handlade om hur man ska få mer trafik till sin webbplats och hur man kan underlätta för besökarna att hitta rätt när de väl hittat dit. Denna fråga är i sig intressant: är jag betjänt av att få trafik till min egen webb eller finns det andra mått som visar hur väl jag når ut med mitt budskap? Frågan är viktig och förtjänar en egen post så här nöjer jag mig med några spontana funderingar kring Jonas punkter.

Punkt 1: Sökmotoroptimering

Det här är en knepig fråga där man, som Jonas också framhöll, lät kan hamna i dåligt sälllskap. Icke desto mindre visade Jonas ett par enkla knep som gör det enklare för sökmotorer att “förstå” din sida (t.ex. använd de viktiga orden i titeln, rubriker och högt upp i texten). Jag fastnade dock i första hand för synpunkten att URL:en ska återspegla sidans innehåll. Här ser jag flera intressanta frågeställningar. En spontan synpunkt är att många publiceringssystem idag genererar URL:ar fyllda med frågetecken och siffror. Om vi har bestämt oss för att URL:er ska bära mening och inte bara vara en identifierare för en sida på webben så säger det sig själv att detta inte är någon bra idé. Det är bättre att man kan komma ihåg en URL. Å andra sidan är det, generellt sätt, inte bra att låta “nycklar” bära mening. Vad händer om och när man vill flytta en sida? Sidan har kvar sin mening men “platsen” ändras … Jag vill minnas att vi för några år sedan pratade om URI:er. Vart tog denna diskussion vägen? Just nu finns en risk att vi bygger upp en adressrymd som inte är långsiktigt hållbar.

Slutsats: i dagsläget är det förmodligen bra att ha URL:er som bär mening men på lång sikt finns en allvarlig risk med att använda URL:er på det sätt vi gör idag.

Punkt 2: Bättre intern sökfunktion

Vad ska man säga? Alla vet att Google erbjuder bättre sökning än de flesta sökfunktioner som erbjuds på webbplatser. Varför spjärnar så många emot? Det finns många exempel på företag, organisationer och myndigheter som ska bygga egna sökfunktioner och lägger ner stora belopp på detta. Vad är vinsten? Webben är en plattform för tjänster. Min uppfattning är att det är onödigt att bygga saker själv bara för att “äga funktionen”. En av webbens styrkor är möjligheten att dela och samutnyttja. Bygger du dina egna vägar? Drar du din egen elkabel?

Slutsats: vill man vara effektiv när man bygger en webbplats så ska man använda komponenter och tjänster som finns på nätet.

Punkt 3: Outsourca navigeringen

Detta var en bra punkt. Hur vet du vad som är viktigt på din webbplats? Fråga dem som använder informationen och låt dem bygga strukturen. Alldeles för ofta återspeglar webbplatsen organisationens formella struktur och interna maktspel (bra punkt, Jonas!). Om man i stället presenterar informationen “platt” och låter användarna bygga struktur så får man en  webbplats som utgår från användarnas behov.

Slutsats: tro inte att du vet vad användarna vill ha (åtminstone inte om du inte frågat dem).

Punkt 4: Använd landningssidor

Lite samma sak som i punkt 3: låt inte din uppfattning om vad användarna vill ha eller, ännu värre, ditt organisationsschema återspeglas i webbplatsens struktur. Hela konceptet med landningssidor innebär, enligt min uppfattning, att du låter användarnas perspektiv slå igenom och erbjuder flera “vyer” av din webbplats.

Slutsats: bejaka att användarna har olika behov och/eller intressen. Våga släppa på kontrollen!

Punkt 5: Väck intresse genom bättre rubriker

Dåliga texter blir inte bättre för att man publicerar dem på webben, eller hur? Ny teknik är inte en lösning i sig. Det finns, anser jag, i många fall en överdriven tilltro till verktygen i sig och att format i sig ska locka till läsning. Alldeles för mycket tid och kraft läggs på hur en webbplats ser ut, alldeles för lite tid på att skapa en process, rutiner om man så vill, för hur material ska tas fram och publiceras.

Slutsats: innehållet på en bra webbplats skapas i en genomtänkt process där den som har sakkunskap samarbetar med den som kan skriva. Det är lika illa att lägga hela ansvaret på en webmaster som på den enskilde personen i organisationen.

Punkt 6: Sociala medier ger mer trafik

Min tanke här är: är trafik i sig ett viktigt mått? Visst kan sociala media med sin rikedom av lätt skapade länkar ge en möjlighet att synliggöra innehåll men varför måste det leda till mer trafik hos mig? Jag skulle vilja säga så här i stället: sociala medier gör det möjligt att visa upp din information där läsarna är. Men här närmar vi oss den fråga som jag vill hantera i en egen post.

Slutsats: fundera på om trafik i sig är ett mått på framgång. Vilka andra mått finns för att mäta den påverkan en webbplats ger?

Punkt 7:  Använd länkar i texten

När Jonas tog upp denna punkt upplevde jag en flash back till 1996; gråa sidor med massor av blåa länkar. We all love hypertext! För er som inte var med då kan Wikipedia ge en illustration av hur webben såg ut då. Visst är en riklig användning av länkar bra i vissa sammanhang. Jag kan dock inte riktigt dela Jonas förtjusning då det dels gör att läsaren lätt sticker iväg längs en länk och lämnar texten mitt i, dels att jag misstänker att det kan leda till underhållsproblem. Det är som när man läser en bok där en (osäker) författare kryddar varje stycke med en fotnot. Men visst, webben är hypertext och länkar fyller i många fall en viktigt funktion för att leda vidare, förtydliga etc.

Slutsats: använd länkar men med måtta.

Punkt 8: Tajming!

Detta var en punkt som jag verkligen gillar. Många tänker på sin webb som en struktur i rummet. Alldeles för få tänkar på den som en struktur i tiden. Samtidigt finns det i de flesta moderna publiceringssystem stöd för att arbeta med tiden som parameter. Låt sidor ändras för att återspegla användarnas ändrade behov utifrån tidsaspekter. Jag är helt enkelt med Jonas om att denna aspekt allt för ofta glöms bort.

Slutsats: utveckla tidsdimensionen i din webbplats och gör det nu ;-)

Punkt 9: Använda taggar

Ytterligare en punkt som stödjer tanken om den platta webbplatsen. För många år sedan berättade Greg FitzPatrick, internetvisionär m.m., om det han kallade “the information soup” ur vilken var och en kunde plocka fram den information han eller hon behövde eller ville ha. Taggar möjliggör just detta och frigör informationen från webbplatsens “fysiska” struktur. Taggar gör det möjligt att skapa olika vyer, underlättar sökning m.m.

Slutsats: taggar är ett av de enklaste sätten att skapa en “platt” och samtidigt sökbar webb. Använd taggar!

Punkt 10: Korta vägar på webbplatsen

Punkten hör ihop med taggar, länkar och landningssidor. Det handlar igen om att bryta upp webbplatsernas rigida struktur och se informationen ur användarnas perspektiv.

Slutsats: din webbplats är till för användarna!

Synpunkter och tankar? Hör av dig på johan dot groth at gogab dot.se

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (15%) (30%) (22%)
27 röster