Den 14:e december 2005 publicerade Nature en undersökning (original bakom paywall, se piratversion här) som chockerade stora delar av världen. Man hade helt enkelt tagit in ämnesexperter, och jämfört antalet fel i artiklar hos Wikipedia, med de i onlineversionen av Encyclopædia Britannica, och funnit att de höll lika hög kvalitet. Varför var det så chockerande?

”Wikipedia has become the 37th most visited website, according to Alexa, a web ranking service. But critics have raised concerns about the site’s increasing influence, questioning whether multiple, unpaid editors can match paid professionals for accuracy.”

Jim Giles, Nature 438, 900-901

Här kom alltså en undersökning från en respekterad vetenskapstidskrift, som faktiskt visade att crowdsourcing producerade material som, i kvalitetshänseende, var jämförbart med betalda redaktörers jobb. Någon som känner igen diskussionerna från tidningsbranschen?

Givetvis väckte det starka känslor.

Britannica svarade förstås direkt med att såga undersökningen från alla håll …

Vi är många som skrattande har slukat liftarens guide till galaxen, och känt oss imponerade över den galenpanna som skrivit ihop den – Douglas Adams. Inte kan väl någon som kan beskriva tankarna hos en val som faller genom rymden mot en säker död, vara riktigt klok? Jo, det visar sig att han faktiskt är det. Mr Adams hann säga mycket klokt innan han avled 2001, bland annat om internet. Intresserad? Här kommer ett tänkvärt citat:

“Because the Internet is so new we still don’t really understand what it is. We mistake it for a type of publishing or broadcasting, because that’s what we’re used to. So people complain that there’s a lot of rubbish online, or that it’s dominated by Americans, or that you can’t necessarily trust what you read on the web. Imagine trying to apply any of those …

För några dagar sedan var jag på släktmiddag, och firade att mormor fyllde 75 år — en stor händelse på många sätt. Det vankades champagne, trerättersmiddag, morföräldrar, mostrar, och kusiner. Men trots att man träffar släkten så sällan är det intressantaste samtalsämnet ändå alltid internet. Att helt enkelt höra hur folk som inte ständigt är online resonerar och tänker.

Så vad lärde jag mig? Jo, morfar sa såhär (med smått upprörd stämma):

“Jag har försökt att läsa nyheter på nätet många gånger, men varje gång jag försöker så är det massa reklam som är i vägen och stör. Det går helt enkelt inte. Om man kunde betala för att få bort den skulle jag göra det med en gång!”

Intressant.

Musikbranschen

Det får mig att tänka på musikbranschen. En gång i tiden skapades musik och såldes på CD-skivor. Man massproducerade och artisterna tjänade en engångssumma …

Rupert Murdochs utspel, om att han minsann tänkte ta betalt för nyheter, satte fart i betaldebatten igen. Ska vi ta betalt eller inte? Vad är folk villiga att betala? Jo, men visst är väl vår produkt bra nog? Fram och tillbaka for debatten, utan att någon var beredd att vika en tum. Men nu verkar den äntligen lugna ner sig.

För mitt i allt detta debatterande så glömmer vi bort det viktigaste. Ni vet det som folk ska betala för? Produkten. Affären. Det folk köper. Vi står kvar och stampar, ivrigt diskuterande vad som är rätt och fel, och blir omkörda av uppstickare som tagit tillfället i akt och börjat jobba. Skicka betalningsdebatten till ekonomi-avdelningen, och lämna den där. Betalning eller ej, det lönar sig alltid att utveckla produkten.

Och nu menar jag inte utveckling i den takt som vi sett de …