Ett skämt? Driver de med mig? Är det nåt jag inte fattar?

I går 28/4 skrev Tidningsutgivarnas vd Anna Serner och analyschef Fredrik Rogberg en debattartikel i Dagens Media under rubriken ”Det våras för dagspressen”.

Budskapet i korthet, lite tillspetsat: Nu när konjunkturen förbättras är faran för dagspressen över. Läsare och annonsörer återvänder och allt blir som förr. Puh!

Men inte. De genomgripande förändringarna av mediesamhället, affärslogiken, läsarbeteendet – och dagspressaffären – har bara börjat. Att konjunkturen förbättras ger snarast dagspressföretagen lite andrum i att anpassa, förändra och utveckla sina verksamheter.

Istället för att luta sig tillbaka, slå sig till ro, sticka huvudet i sanden ska förstås dagspressföretagen använda tillfället att – som Serner och Rogberg skriver – ”utveckla sina verksamheter för att stå rustade mot framtiden”. Men det häpnadsväckande med TU-chefernas debattartikel är det verkar som de tror att detta arbete i princip …

I dag avslutas en epok i svensk mediehistoria: fredagen den 30 oktober slutar Thorbjörn Larsson på DN och går åtminstone delvis i pension.

Thorbjörn Larsson är mannen som räddade Aftonbladet, mellanlandade på TV4, räddade Expressen och halvlyckades på Dagens Nyheter.

Ingen makthavare i mediebranschen har de senaste decennierna som Thorbjörn Larsson påverkat och fostrat en generation mediechefer. (SvD:s medieanalytiker Martin Jönsson listar i en artikel ”Aftonbladare på alla stolar” ett antal namn med Lena K Samuelsson, Gunnar Strömblad, Otto Sjöberg, Amelia Adamo och Sakari Pitkänen i spetsen).

Thorbjörn Larsson själv missar inte ett tillfälle att referera till sitt enkla ursprung i Bergslagen. Det ligger nära till att tro att hans revanschlust och klassresa spelat en avgörande roll. Det finns en underliggande brinnande vrede i hans målmedvetna sätt att arbeta – en film om Thorbjörn Larssons liv skulle kunna ha titeln ”Driven …

Den 9 november 2009 utkommer sista numret av pappersutgåvan av Tidningsutgivarnas (TU) egen publikation Medievärlden. Webbsajten medievarlden.se lever vidare.

Detta anses av många i debatten ha ett stort symbolvärde – ”inte ens TU tror längre på papperstidningen”.

Inget kunde vara mer felaktigt.

Medievärlden har varit en smal facktidning, business-to-business. Den affärsmodellen ser helt annorlunda ut än den för en dagstidning.

Faktum är att papperstidningsaffären för dagspressen fortfarande fungerar. Betalningsviljan för de tidningar som TU:s medlemmar ger ut är god. På sikt minskar antalet prenumeranter, det är sant, men den utvecklingen går relativt långsamt. Ett större problem för dagspressen är annonsintäkterna som drabbas både av struktur och konjunktur.

För säkerhets skull: Jag bagatelliserar inte det läge dagstidningarna befinner sig i. Nuvarande affärsmodeller rämnar till stora delar, frågorna kring mediehusens framtid och hur kvalitetsjournalisk i framtiden ska finansieras är brännande, svåra och akuta. (Jag har tidigare skrivit …

Vem vågar göra en Spotify, frågar Fredric Karén, chef för SvD.se i den pågående bloggstafetten med anledning av Svenska Dagbladets fråga: ”Vill du betala för nyheter på nätet”. Dvs erbjuda användarna en betald nyhetstjänst utan annonser, och en gratis med annonser?

Låt mig formulera om frågan: Vem vågar erbjuda en nyhetstjänst i två versioner, en gratis enklare och en betald, premium? Den senare inte självklart helt utan annonser.

En ”freemium” är en tjänst där grunderbjudandet är gratis men där premium kostar pengar, det är ju så Spotify fungerar. Det medieföretag som vill skapa en nyhetstjänst som är freemium behöver:

En stark ställning på marknaden.
Ha finansiell styrka nog att kunna tappa annonsintänkter.
Att ha (eller kunna skapa) ett innehåll utöver den mer allmänna nyhetsrapporteringen som är så nischat eller speciellt att det kan gå att ta betalt för.

Idag är de allra flesta nyhetstjänster helt gratis. …

I går tisdag var det exakt 15 år sedan Aftonbladet.se grundades (den 24 augusti 1994). Grattis på födelsedagen!

En av den här höstens stora debatter i mediebranschen handlar (redan) om möjligheten att ta betalt för redaktionellt innehåll på webben, att låsa innehåll för icke-betalande besökare. Ett annat sätt att uttrycka frågan är att diskutera hur kvalificerad och viktig journalistik på nätet ska finansieras. Var ska pengarna komma ifrån?

Veckans Affärers Mikael Zackrisson skriver långt, klokt och initierat om detta på sin blogg på va.se (22 juli). Ändå måste jag delvis argumentera mot honom.

Först: Det finns (minst) två huvudperspektiv på detta:

1) Det övergripande, samhällets behov av att myndigheter, företag, makten i olika former granskas. Att grävanden pågår och avslöjanden görs. Att det finns kraft att ställa till svars. Att verkligheter skildras även om de ligger långt bort och att detta innebär stora kostnader. …