Articles by Anna Lindberg

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och lokal journalistik och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Jag outar mina tvivel

22 Dec, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Jag tänker outa mitt tvivel.

Såhär i årets sista skälvande dagar ska jag berätta om mina kval. Jag antar att alla som brinner för något, som sjösätter något och hoppas på något drabbas av tvivel. Det kanske helt enkelt är en fas.

Jag vet. Man brukar inte hålla på såhär. Vi brukar outa våra säkra påståenden, vår kunskap, våra framgångar, våra analyser. Men tvivel? Nåja, jag lägger upp mitt som en stor fet julskinka.

Jag håller ju på med lokal journalistik och sociala medier. Och tv. Och här är anledningen till min – kanske tillfälliga – svartsyn.

1. Det lokala. I många år har mantrat för dagspress med vikande siffror varit ”lokal journalistik”. Gärna så lokal som möjligt. Ett tag ville alla åt det lokala, kvällstidningsdrakarna också, som satsade på lokal editionering.

Men allvarligt talat. Är det lokala kittet verkligen något som håller ihop i det nya medielandskapet? Våra tidningar skriver varje dag om det lokala. Lokala politiska beslut, lokala artister, lokala krimhistorier, lokal sport. Ändå viker prenumerationerna. För egen del bryr jag mig lika mycket om Barack Obama som om Fredrik Reinfeldt. Att Brittany Murphy dör är lika illa berörande som att en 30-åring blev överkörd i Linköping igår. Vad säger det? Att i den globala kulturen är geografi ingen issue?

2. Journalistiken. Det är så himla skumt, men på nåt sätt lyckas man suga åt sig all möjlig information. Utan att ens konsumera den ordentligt. Den liksom bara sipprar ner i hjärnan. Jag läser tidningar i jobbet, lyssnar på radio och tittar då och då på tv. Men alltför sällan blir det nåt mer än brus. Att bli publicerad räcker inte längre. Så vad räcker? Hur ska vi göra det?

3. Sociala medier. Årets mest utslitna ord växer som bomull i munnen. Gurusarna upprepar samma sak: nu är dialogen här. Nu kan vi alla dela med varandra. Nu når vi varandra.

Men samtidigt är det så många som använder sociala medier som bara ännu en publiceringsplattform. Vi överröstar varandra, skriker parallellt och skryter om våra followers. Många från så kallad gammelmedia använder Facebook och Twitter som ytterligare en kanal att säga saker som ”läs det här” eller ”kolla in våra årsbästalistor” eller ”missa inte sändningen klockan 19”. Men ärligt talat, från bloggvärlden är det inte så mycket roligare.

När jag tvivlar som mest tänker jag att vi har tappat den grundläggande förmågan att faktiskt vara sociala. Att lyssna intresserat, utan att försöka räkna ut var i samtalet man kan sätta in sin egen stöt. Istället letar vi efter fame och framgång, precis som när det handlade om att synas i tv-rutan. Det är egentligen ingen skillnad, det är bara nya arenor.

Får se vad 2010 har att bjuda på. Om tvivlen minskar, och hoppet blir starkare.

God jul och gott nytt 2010!

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(7%) (7%) (19%) (43%) (24%)
42 röster

Dags att återskapa relationen

23 Nov, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

För drygt ett år sen var jag i Oslo och gjorde ett studiebesök hos Anne Grosvold, ni vet, hon som har en egen talkshow som även har sänts i SVT. Just då jobbade jag med programmet Eftersnack i SVT, en regional talkshow som gjordes i elva editioner.

Vi hann prata lite, jag och Anne Grosvold. Hon frågade vad jag tyckte om jobbet och jag svarade att jo, det är roligt och lärorikt. Men…

- Det är svårt att göra lokal tv relevant. Eller hur? sa Anne Grosvold, som om hon läst mina tankar.

Precis. Det är svårt att göra lokal – och kanske framförallt regional – tv relevant. Den feedback jag har fått på Eftersnack har varit ljummet positiv, kan man säga. Folk har suttit och tittat lite förstrött, fått med sig tankar och bra samtal. Men inte mer än så.

Nu ska jag ju göra det igen, lokal tv. Studioprogram med gäster från Linköping och Norrköping med lokal debatt och nedslag i kulturlivet, nöjesutbudet, sportvärlden i den så kallade Fjärde storstadsregionen. Fördelarna nu är att programmet är mycket skarpare i konturerna. Vi slipper SVT:s hopplösa regionindelning. Och vi har två stora, lokalt dominerande mediehus i ryggen (Corren och NT).

Och vi har en ambition att göra programmet till en plattform för dialog, med de medel som finns. Använda sociala medier, ha ett ständigt fokus på vår transparens, aldrig sluta vara personliga, inte väja för att inkludera tittarna, eller medskaparna som man kanske borde kalla dom.

I den här processen har jag börjat fundera mer på relevans. Jag tror att många journalister (inklusive mig själv) tänker att relevans framförallt har att göra med innehåll. Alla förändringsprocesser jag har varit med om i lokala mediehus är inriktade på innehållet. Artiklarna ska vara aktuella, välskrivna, ta upp ämnen som ligger nära våra läsare.

Sällan har vi talat om relevans i termer av relation. Trots att det förmodligen historiskt sett har varit en oerhört viktig del av den lokala journalistikens existensberättigande.

Jag tänker på kollegor som har jobbat som lokalmurvlar i 30-40 år. Många av dom kan berätta om tider då folk kom in på redaktionen för att lämna in en privatannons och passade på att tipsa om nyheter, eller bara snacka med journalisterna. Det var öppnare, närmare, mer familjärt. Nu har många redaktioner låst in sig i svårforcerade medieborgar. Inflödet av folk är mindre. Den familjära känslan är svårare att hitta.

Att bygga relevans enbart på innehåll är svårt. Konkurrensen är mördande och – handen på hjärtat – finns det någon medieprodukt som vi verkligen sörjer, om den försvinner?

Jag förväntar mig inte att uträtta stordåd. Lokal journalistik består till sin natur av höjder och dalar. Och självklart är ett välgjort, välgrundat och tankeutmanande innehåll ovärderligt för att skapa relevans.

Men vi på lokala mediehus kanske behöver uppvärdera det relationsskapande. Helt enkelt jobba på att återerövra en ställning vi har haft tidigare.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (11%) (22%) (11%) (56%)
9 röster

Vår heta längtan efter publiken

9 Nov, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Just nu håller jag på att sätta ihop en marknadsföringsplan till vårt program 30 minuter, som jag har skrivit om här tidigare.

Eftersom vi har två stora mediehus i ryggen, Corren och Norrköpings tidningar, så finns det ju marknadsföringsmuskler. Annonser i tidningen, banners och puffar på nätet, trailers i tv, kanske till och med stortavlor på stan och stripeade bilar.

Jag tänkte nog börja med att försöka slussa folk till vårt fanpage på Facebook. Sådana här företag har ju haft som policy att försöka dra all trafik till de egna webbsajterna. Men precis som många andra inser vi ju styrkan i att vara där folk redan finns. Och då är Facebook ett självklart val.

Så, första delen av marknadsföringsplanen blir att berätta om vårt fanpage, vara aktiva där och stimulera diskussion om programmet och projektet.

Även Twitter finns såklart med i planen. Jag lever redan mitt liv halvt på Twitter och önskar mig i julklapp att fler av våra potentiella tittare/användare startar Twitterkonton. Att kommunicera med så många som möjligt är drömmen.

Men jag har samtidigt en inte helt bekväm känsla i magen. Jag tänker på Jaiku-grundaren och före detta Google-produktchefen Jyri Engeström som höll en väldigt intressant föreläsning på Disruptive medias Realtime-konferens för några veckor sedan. Hans huvudpoäng var: vem äger egentligen vår identitet när vi använder sociala medier? Vi investerar det käraste vi har, nämligen tid, relationer och trovärdighet i olika tekniska applikationer. Men om företagen bakom går omkull, vad händer då med allt vi har investerat? Hur ser vi till att applikationerna är öppna och att vi som använder dom har möjlighet att påverka utvecklingen?

Diskussionen är inte ny. För några år sedan var fejans slutenhet en anledning för många att säga tack, men nej tack. Nu predikar vi de sociala mediernas överlägsenhet, i princip rakt av. Och vi inom traditionella medier ser möjligheter att nå nya grupper och öka vår relevans.

Och det är ju i sig inget fel. Frågan är bara vilket ansvar vi tar för att faktiskt granska utvecklingen, eller om vi bara hänger på den för att vi längtar så hett efter publiken.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning 30 minuter och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (33%) (17%) (33%) (17%)
6 röster

Sociala medier – exkluderande eller inte?

30 Oct, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

I veckan spelade jag och vår eminentet sändningsproducent Mikael Landelius in en trailer för vårt tv-program, som nu har fått namnet 30 minuter. Eftersom varken studio, grafik eller jinglar är färdiga så gjorde vi en väldigt enkel trailer, ni får gärna kolla in den:

Som ni ser så har jag valt att fokusera på sociala medier som verktyg för att komma i kontakt med mig. Inte med redaktionen, utan med mig. Mina argument är följande:

  1. Genom att redan i trailern berätta att vi finns på Facebook och Twitter så anger vi riktningen: vi vill vara på nätet, där ni är.
  2. Genom att använda mig själv som verktyg istället för att fronta själva företaget så anger vi en relationell ton.  Det är inte loggor och slogans som talar. Det är en person.
  3. Mail – Facebook – Twitter verkar vara en rimlig ordning. Dom allra flesta använder åtminstone något av verktygen.

En del som har sett trailern tycker att den också hintar om att äldre människor inte är välkomna. Eftersom vi inte berättar var man kan skicka sitt brev eller ringa så utesluter vi människor – framförallt dom som inte finns på nätet.

Min ingång i det här är att dom som vill skicka brev och vykort, dom har vi redan. Många av dom är trogna prenumeranter på våra tidningar. Att däremot skapa relationer med dem som finns på nätet är något vi inte kan negligera. För att se till att vi är relevanta – på lång sikt.

Och visst, man hade kunnat trycka på både sociala medier och traditionella kontaktvägar. Men det hade inte angett en lika tydlig färdriktning och positionering.

Rätt eller fel, vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (0%) (38%) (0%) (63%)
8 röster

När är det dags att satsa lokalt på sociala medier?

23 Oct, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Ja, jag är frälst. Omvänd. Junkie, till och med. Twitter- och facebook-knarket rinner i mina ådror.

Att jag sen råkar vara journalist och nånstans ser att oj, det här kommer nog att påverka mitt sätt att jobba gör att ja, jag brinner.

Så nu ska jag göra ett tv-program och håller envist fast vid att man inte kan dra igång ett medieprojekt idag utan att förhålla sig till – och utnyttja – den sociala webben.

Min vision är att göra en lokal journalistisk produkt som utsätter sig för den kraft som finns hos dom vi traditionellt kallar tittare/läsare/användare. Utsätter sig för – och formas av – smekningar,  slag, famntag och omruskning.

Men just nu är jag inne i en svacka. Jag tror på idén, men hur mogna är de sociala medierna, lokalt? Går jag ut och frågar på stan här i Linköping/Norrköping så är det ändå försvinnande få som har ett konto på Twitter. Många har ett på fejan, visserligen, men hur många av dom är intresserade av det lokala (dom säger ju upp tidningen på löpande band)?

Vi har ju sett hur till exempel tidningen Dagen har använt Facebook i kontakt med läsarna. Men det är ändå en rikstäckande tidning, nischad mot människor som ofta är oerhört engagerade i sånt som just Dagen tar upp.

Men lokalt? Går det att skapa ett engagemang kring lokal journalistik nu, idag, i just Linköping och Norrköping?

Jag jobbar som om att det går. Jag står envist upp för min vision när människor runt omkring mig säger att ”hördu, du har nog felbedömt situationen. Sända live på nätet? Hur många tror du bryr sig? Hur många tror du vill interagera? Du kommer att sitta där och lägga en massa energi på några ynka personer. Massorna når du inte.”

Och visst. Det här är en bransch som är besatt av volym, eftersom det är en viktig del av själva affären. Volym, trafik, räckvidd, upplaga. I det perspektivet kan man ju ifrågasätta om det är smart att satsa på sociala medier lokalt.

Nu ska vi ju inte bara satsa i sociala medier. Vi ska ju göra helt vanlig traditionell tv också. Men för att behålla fokus (eller snarare dubbelseendet) behöver jag landa i att ja, det är en bra idé att jobba med integration av sociala medier. Även om det fortfarande är lite omoget här och där.

Vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon bloggar om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (14%) (55%) (14%) (18%)
22 röster

Lokal-tv som inte är “lokal-tv”

9 Oct, 2009 in Aktuellt, Projekt by Anna Lindberg | Comments

Närmare än Skavlan.

Eldigt som Debatt.

Kaxigare än morgonsofforna.

Nånstans där skulle jag vilja placera vårt nya tv-program som ska börja sändas i november i NTM:s tv-kanaler 24Corren och 24nt, som man kan titta på i Linköping och Norrköping med omnejd.

Just nu är utbudet av lokal tv ganska skraltigt. Satsningar som Kanal Lokal har gått i putten. SVT gör ingen mer regional tv förutom nyhetssändningarna, precis som TV4. Så visst, det finns ett hål för en mediekoncern som NTM att gå in och operera i. Och det är dags nu, när vi ska göra en halvtimmes studio-tv med gäster fyra dagar i veckan.

Men hur gör man ett sånt program angeläget? Relevant? Intressant för andra än de som vi redan har grepp om, folk som är 60+? Hur gör man lokal tv som inte är synonymt med det ganska belastade ordet ”lokal-tv” (ni vet, budgetläge, töntigt, bonnigt, gammalt)?

Naturligtvis handlar det om val av ämnen, tilltal, programledare, gäster. Men det handlar förmodligen lika mycket om val av arena och – inte minst – hur mycket man som tittare faktiskt kan påverka innehållet.

Därför vill vi inte göra klassisk gammelmedia-tv. Såklart ska vi ha fan page på fejan, twittra, blogga, lägga ut klipp från programmet på Youtube. Men det kanske går att vrida det ett steg till.

Vad sägs om att göra programmet live, på webben? Streama ut hela inspelningen och exakt där och då låta folk komma med frågor, åsikter, tankar. Kanske till och med befogade påhopp, både på mig som programledare och på gästerna. Helt enkelt göra programmet på webben, tillsammans med tittarna/användarna (eller medskaparna, ska man nog säga). Och sen sända det i tv, senare på kvällen.

Visst, det är lite tekniskt jox som ska fixas. Och visst, man måste ha något slags filter. Och absolut, det är en del praktiska detaljer som ska falla på plats.

Men sånt går att lösa. Frågan är i grund och botten en annan: vågar jag som redaktör och programledare släppa in andra i min intervju? Vågar jag släppa kontrollen? Kan jag göra det och ändå ha kvar min pondus och trovärdighet?

Mitt svar på första frågan är ja. I alla fall tror jag det. Jag vill vara del av en ny och förändrad journalistik. Om pondusen blir lidande återstår att se.

Men vad tror ni? Är det här ett koncept att bygga vidare på?

(Fotnot: creddas den dom creddas bör. Det där med livesändning på webben har jag inte kommit på själv, utan idén dök upp under ett intressant möte mellan mig, Jocke Jardenberg och Thomas Selig. Vi känner varandra från Twitter.)

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:

(0%) (10%) (60%) (0%) (30%)
10 röster