(Ett inlägg om remixkulturen blir så klart rätt späckad med YouTube-videos. För att behålla någon sorts läsbarhet har jag bara länkar till videoklippen i själva löptexten. Men alla videos finns inbäddade att spela direkt nedanför texten. Så vill du inte läsa något utan bara se alla underbara remixar är det bara att scrolla till slutet direkt.)

I mars 2007 står Larry Lessig på TED och pratar om (video) hur företag kan öppna upp sig för användarskapat innehåll, eller “user generated content (UGC).

Det är inte första gången han gör det: Larry Lessig är juridikprofessorn från Harvard (och tidigare på Stanford) som under hela decenniet propagerat för att upphovsrätten bör anpassas för medskapande och kundskapande. Under parollen “free culture” har han bland annat lyft fram open source-rörelsen som ett föredöme.

Den här gången fokuserar han dock tydligare än förut på remixkulturen: alla de härliga …

Det var oväntat vårvarmt den 18 mars 2008 där vi stod på Högsta Domstolens borggård.

Och varmare blev vi när domslutet kom: vi hade ju vunnit.

HD:s dom var entydig: TV4 hade brutit mot upphovs- och immaterialrätten när de gjorde reklamavbrott i filmerna ”Alfred” och ”Hajen som visste för mycket” utan att be om tillstånd.

”Reklamavbrottsprocessen”, som Claes Eriksson och min pappa Vilgot Sjöman började driva 2002, oroade mediabolagen under decenniets första hälft. Den där andra upphovsrättsprocessen har sedan dess dominerat diskussionerna. Men där Pirate Bay-processen så tydligt handlat om nytt beteende mot gamla strukturer var reklamavbrottsprocessen mer oväntad. Etablerade regissörer slogs mot en etablerad TV-kanal om ett beteende som alla verkat acceptera som etablerat. “Att bryta för reklam var tråkigt men ett nödvändigt ont, men vi vet ju alla att det bara måste vara så.”

Så såg inte Claes eller pappa det.

De tyckte …