Bra skrivet. Jag tror definitivt att magasinen ligger bättre till än nyhetstidningarna. Magasinen erbjuder fördjupning, snygg paketering, exklusiva bilder och grafik, sånt som faktiskt fungerar väldigt bra på papper. Ren nyhetsförmedling fungerar inte på papper, i alla fall inte om alternativet är webb eller etermedia.

För dagstidningar som har sett traditionell nyhetsförmedling som sin uppgift krävs mycket mer, här slår internet mycket hårdare mot kärnan. De måste definiera om sig mycket mer än vad magasin behöver göra. Tror jag.

Två och en halv timme med geniet Chris Anderson finns förevigat på http://bambuser.com/channel/Media+Evolution+2009/broadcast/64073

Visst har dagstidningar inspiration och lärdomar att hämta från andra medier. Jag håller med om att fördjupning är en viktig del, featurematerialet är det som tilltalar många. Däremot tror jag inte att man ska byta skepnad, papperskvalitet etc utan snarare satsa på en enklare, billigare utgåva, fortfarande med hög periodicitet och högt aktualitetsvärde. När det stod Vogue i rubriken trodde jag att du skulle referera till att de redan för ett par år sedan bifogade CD-skivor till Vogue med alla modevisningar för säsongen. Det är inte antingen-eller, tänk komplementärt!

Magasinen klarar sig så länge det inte finns datorer/skärmar som är superlätta och som man kan hantera lika ovarsamt. Dessutom måste de vara lika snälla mot ögonen som papper och ha bra batteritid. Detta utan att tappa i “glassighet”. Sonys e-boksläsare är sjukt läcker att läsa böcker på men den duger inte för annat. Man vill inte stirra in i en skärm efter att ha gjort det hela dagen på jobbet. Man vill slappa i soffan och skita i betraktningsvinklar och batteritid. Dagstidning har jag enbart för att jag får det gratis genom jobbet. Annars tycker jag nog att Fokus är en intressantare produkt för mig. När jag jobbade på Bladet gillade jag att läsa Punkt SE på tåget till Globen. Det var perfekt då. Nu promenerar jag till jobbet och läser när jag äter frukost.

2040. April 2040, lämnas den sista tidningen till pappersåtervinningen. Smartskallen är professor och heter Philip Meyer, boken heter The Vanishing Newspaper. Gavs ut 2004, om jag minns rätt.

Det som magasinen gjort rätt är att de tidigt klädde på sig livsstilskostymen – med den har deras varumärken växt utanför primärprodukten – och precis som i musikbranschen blir det därför lättare att hitta till fjärde affären.

När det gäller unga, återväxten och den redaktionella förpackningen: Visst skulle unga ligga i MVG topp om nationalproven avhandlade Paris. Därmed inte sagt att det är Paris man primärt VILL veta allt om. Pedagogik är inte ett fuktigt ord idag, men för att använda det ändå: dagspressen måste hitta en pop-pedagogisk inramning till sitt innehåll om man vill nå ungt. Svenskan har kommit en bit på väg i sin formgivning. Nu är det journalisternas tur…

Måste inte vi ses? Fredrik Rogberg säger att du är en sån som man är glad att man inte är….men en sådan man skulle vilja vara.

Det är alltså bara att fixa omslag plåtade av Annie Liebovitz och glansigt papper så är man hemma? ;)

Förresten heter han Johnny Depp.

Fokus!