Bubblan, eliten och torglåten

Posted on 17 Aug, 2010 by Anna Lindberg

En blåsig vårlördag 1988 stod jag tillsammans med några andra frikyrkliga tonåringar i  jeansjacka på ett småländskt torg. Vi hade kyrk-PA och DX7:a och var ute och evangeliserade och jag minns speciellt en låt som vi sjöng, texten gick såhär:

”För det är vi som har det, det är vi som har förstått det
[…] och vi springer inte längre runt och letar efter svar”

Låten var en klämmig historia med stark betoning på VI. Vi var helt övertygade. Och lyckliga. Vår gemenskap var djup, uppriktig och varm. Hos oss var alla välkomna, det menade vi, på riktigt.

Det är många år sen nu jag lämnade Pingströrelsen (jag tror inte att den här låten sjungs särskilt ofta längre). Men när jag ser tillbaka på min uppväxt så är det med blandade känslor. Jag ville ju inte sluta leta efter svar, så jag lämnade gruppen och gick vidare. Samtidigt är den tiden svårslagen när det kommer till gemenskap, sammansvetsning, ömsesidig bekräftelse.

Efter att ha tillbringat helgen på Tjärö och Sweden Social Web Camp så känner jag mest tacksamhet för allt fint och alla roliga och viktiga möten. Men. Jag kan inte hjälpa det, jag får en liten fadd eftersmak. För det finns drag av det som vi sjöng på torget på 80-talet (lägg märke till att jag säger ”drag av”, inget annat) och den tajta subkultur jag tillhörde då.

Jag tänker att det här med elitism i våran så kallade bubbla har två dimensioner: dels den inom gruppen och dels den som uppstår när vi vill skilja ut oss från omvärlden.

Precis som i all annan mänsklig interaktion så skapar vi strukturer och hierarkier inom vår gemenskap. Det är helt naturligt att vi rangordnar. Och alla kan inte vara experter på allt. Det finns människor i vår grupp som har kunskap, expertis och talang som vi såklart måste ta vara på.

Däremot kan vi (och jag skriver det här lika mycket till mig själv som till andra) fundera över det här med vårt personliga varumärke. Det här sammanhanget vi tillhör är helt fenomenalt för att stärka sitt eget varumärke. Otroligt effektivt, eftersom det spelas upp inför öppen ridå. Det finns ett grundläggande driv i att vi vill positionera oss och det behöver inte alls vara fel.

Men samtidigt – sharing is caring. Och sharing är ju inte envägs. Ibland finns det en tendens bland oss att se det enbart som en näst intill teknisk förmåga att sprida sitt budskap. Men sharing på riktigt handlar ju lika mycket om att lyssna – och då inte bara på dom som har extremt starka personliga varumärken. Unconferencemodellen är fenomenal, men är den verkligen öppen? Eller blir det ändå så att de med starkast position sätter agendan? Kan man göra på något annat sätt? Och måste vi göra på något annat sätt? Jag vet inte. Men jag tänker att det kanske finns röster som vi missar i vår strävan efter att bygga våra personliga varumärken.

Sen är det det här med hur vi ser oss gentemot vår omvärld. När vi säger om oss själva att vi är mer öppna, bättre på att lyssna, mer generösa, mer demokratiska, mer intelligenta (ja, det har jag faktiskt också hört) så får jag flashbacks till torgmötena på 80-talet. Jag ville inte sluta leta efter svar då, och jag vill det inte nu heller.

Jag upplever att vi behöver förankra våra aha-upplevelser i dom sammanhang där vi rör oss. På våra jobb, med våra vänner, i samhället. Att inte avfärda människor som bakåtsträvare eller trögfattade när de ifrågasätter kraften i den sociala webben. Som Brit Stakston skrev i en tweet: vi vill väl att alla ska kunna ta del av detta? Att prata om oss själva som överlägsna hjälper inte i den processen.

Och återigen – det här gäller mig lika mycket som andra. Jag vet inte hur många gånger jag har gnällt över oförstående, bakåtsträvande branschkollegor och mediechefer. Det beror såklart på att man jobbar i uppförsbacke, i motstånd, mot en etablerad mentalitet. Och då är det jätteskönt att komma till sswc och känna att man inte är ensam. Men återigen kommer den där torgmöteslåten upp i skallen på mig. Är det verkligen vi som har det, som har förstått det?

Sharing is caring även utanför bubblan. Men menar vi då sharing i bemärkelsen att andra ska få ta del av vår upplevelse, eller sharing i bemärkelsen utrymme för många åsikter, många parter, många vägar?

Attans. Nu blev det sådär många frågetecken igen i texten.

Men jag har ju bestämt mig för att inte sluta leta efter svar.

Anna Lindberg är programchef på NTM i Östergötland och jobbar med det lokala tv-projektet 30Minuter, lokal tv integrerad i den sociala webben.

Posted in Aktuellt | Tagged , , | View Comments

Wired om iPad – framtiden är här!

Posted on 9 Jul, 2010 by Johan Groth

Mycket har sagts och skrivits om iPad. Jag har själv i flera sammanhang (bland annat här) framhållit att “paddan” kommer att förändra vår bild av vad en dator är och kan. Min post skrevs i januari 2010 så jag kan i all blygsamhet glädja mig åt att ligga före Wireds tänkare. Icke desto mindre rekommenderar jag varmt alla anhängare av (och motståndare till iPad :-)) att läsa tidningens artikel “How the Tablet Will Change the World” (Wired, april 2010). I artikeln uttalar sig dryga dussinet verkliga och andra tänkare kring iPaden och vad den innebär.

Steven Levy framhåller, i ramartikeln, att iPad inte bara är en “lean-back device” gjord för att läsa böcker och se på filmer med utan en “lean-forward device” där man kan skriva, köra kalkylblad och redigera dokument. iPad är med andra ord inte en förvuxen iPhone eller en avancerad läsplatta utan en maskin som ersätter den bärbara datorn. Men iPad är mer än så: den ändrar vår bild av vad en dator är, hur en dator ser ut och hur vi interagerar med den information och de program som finns “inuti” datorn. Inga fler tangentbord, inga flera mappar; alla data är tillgängliga och möjliga att bearbeta med en rörelse av handen. Detta står i bjärt kontrast till de flesta andra datorer som används idag och som i princip är samma sorts maskin som fanns på 1970-talet. På samma sätt skapades de flesta program vi använder i dag före Internet … iPad strävar efter att vara en dator med program som verkligen tillhör Internetåldern.

Levy lyfter även fram att Apples sammanhållna miljö gör det möjligt att garantera uppdateringar och erbjuda inbyggda mikrobetalningar. En nackdel är att kunder och programmerare känner sig inlåsta. Han pekar på Googles Chrome OS som en annan viktig framtidstrend; en öppen arkitektur som är oberoende av plattform. Microsoft, å sin sida, möter framtiden genom att släppa en ny version av Windows … Allt enligt Steven Levy.

Jag håller helt med Levy; alla som tror att iPad är en Kindle eller en viewer för film och bilder har missat själva poängen med kombinationen ett multimedialt “fönster” (iPad) plus tillgång till all världens data och all världens beräkningskraft (molnet) plus global tillgänglighet (Internet).

iPad som ett fönster mot världen och allt som finns i världen är en metafor som Kevin Kelly, “technology pioneer”, instämmer i. Kelly lyfter fram att en iPad inte är flyttbar i samma betydelse som en laptop (dvs. man flyttar den från ett ställe till ett annat; försök att stå upp och jobba med din bärbara så förstår du vad vi menar med flyttbar) utan att den är sant mobil. En iPad vet var den är, var du är, den känner av att du rör dig, att du lutar på den. Den är i sann mening rörlig och dra nytta av det! Dessutom är iPad ett fönster, som ett fönster i ett hus som man kan se in i och ut igenom, inte som ett skyltfönster som man bara tittar in i. Du kan se in i “paddan” men den kan också se vad du gör och anpassa innehållet därefter.

Neil Young, CEO på ngmoco, betonar att fler och fler spel och underhållningsprogram flyttar till webben. Ungdomar flyttar sitt spelande från specialbyggda konsoler till laptops. Här passar iPaden och dess likar som hand i handske; användbar som en laptop, kraftfull som en spelkonsol och med tillgång till oändliga mängder program och musik kommer iPaden att slå ut såväl bärbara datorer som spelkonsoler.

Steven Johnson, “science writer”, skriver om det textens primat som varit en så viktig del av de första decennierna i informationssamhället. Här har vi nått något av vägs ände. Under de kommande åren kommer hanteringen av text inte att förändras märkbart, all nödvändig teknik för att arbeta med text finns redan i dag; om det är något som håller oss tillbaka är det rättighetsproblematiken. Vad som däremot kommer att hända är att vi blir sant multimediala.

Nicholas Negroponte, grundare av One Laptop per Child, ger en målande bild av hur extremt enkla, slagtåliga och stabila datorer ger många barn tidigare oande möjligheter till en god utbildning även i fattiga och/eller avlägsna delar av världen. iPad och dess likar gör det möjligt att bygga ännu enklare, billigare och stabilare dator som kan förändra världen genom kunskap.

James Fallows, The Atlantic, gör ett av de mest intressanta inläggen i artikeln. Han visar med exempel från flygsektorn hur iPad gör det möjligt att föra in stora mängder data, som löpande uppdateras, i komplexa arbetsmiljöer. I dessa miljöer finns höga krav på enkelhet, tillgänglighet och användbarhet. iPad möter alla dessa krav och förenklar arbetet för piloter och tekniker.

Jag kan, ur egen erfarenhet, vidimera Fallows ståndpunkt. Just nu pågår mycket spännande försök på ett av Sveriges största sjukhus där man använder iPads och iPhones för att ta fram, tillgängliggöra och bearbeta information kring allvarligt sjuka patienter. Här handlar det inte om lek eller nöje utan om att göra IT till ett enkelt och användbart verktyg i läkarnas dagliga arbete. Tänk själv tanken: du är kirurg och ska just genomföra en större operation. Inne i operationssalen upptäcker du att du vill kolla upp en sak. Vilket gränssnitt vill du helst arbeta med: en laptop eller en iPad?

Stort tack till @gunderhaegg som riktade min uppmärksamt på denna artikel!

/Johan Groth

PS Utöver ovan recenserade personer ger även Chris Andersson, Bob Stein, Martha Stewart, Jack Dangermond, Georg Lois, Gina Bianchini, en återuppstånden Marshall McLuhan samt en falsk Steve Jobs sina bidrag till debatten om hur iPad ändrar världen.

PPS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Posted in Omvärld | Tagged , , , , , | View Comments

Djupare in än någon annan

Posted on 14 Jun, 2010 by Anna Lindberg

Jag sjösatte ett experiment. En gammelmediaprodukt som skulle anpassas till den sociala webben. Vill ni veta hur det har gått med 30Minuter?

Jag tar det som ett ja.

I knappt ett halvår har vi sänt 30Minuter i 24Corren och 24nt. Tisdag, onsdag, torsdag. Varje vecka. Vi har varit drygt en och en halv tjänst som har jobbat med innehållet, plus en drös duktiga tekniker och några synnerligen viktiga praktikanter.

Facit är 78 gjorda program, själv har jag gjort 51 av dom. Över 500 gäster har varit med i programmet. Det har varit tufft, hårt, ruffigt och härligt. Som en gruffig fotbollsmatch med bara vinnarskallar.

Ska jag vara ärlig var den här tanken med integration med sociala medier, alltså att göra Sveriges mest socmed-anpassade tv, inte helt klar. Eller snarare, jag visste att jag ville. Men jag visste inte riktigt vart det skulle bära oss.

Såhär i pausvila kan jag se framförallt två saker.

För det första: genomslaget blev grymt. I vissa kretsar. Och jättesvalt i andra. Helt enkelt därför att sociala medier lokalt är hopplöst omogna. I alla fall i Östergötland. Vår publik finns på FB, men hittar oss inte. Kanske för att varumärket är för nytt. Eller för att vi inte berättar på rätt sätt. Publiken finns inte på Twitter, vilket gör arbetet mer tungrott. Och den östgötska bloggosfären är långt ifrån prunkande. Det finns några modebloggare och ett stort antal anonyma och ojämna vardagsbloggare. En och annan politiker, men det är inte många östgötska bloggar som håller igång den lokala debatten.

För det andra: det spelar ingen roll. För det var ju inte genomslaget vi var ute efter. Det fattar jag nu. Genomslaget får vi i de traditionella medierna (runt 120 000 tittare på våra tv-kanaler, en räckvidd på 200 000 med tidningarna. Till det kommer nyhetssajterna Corren.se och nt.se som tillsammans har en veckoräckvidd på 182 000 unika besökare). Nej, det var inte genomslaget som var grejen.

Det var möjligheten att bjuda in människor djupare in i vårt arbete än någon annan har gjort tidigare. Vår FB-sida är ingen marknadsföringskanal. Det är ett ständigt pågående redaktionsmöte. Här planerar vi. Här spånar vi idéer. Här skapas programmens stomme.

Twitter – har jag fattat nu – är nätverkskanalen. Där gör jag researchen. Där hittar jag experterna. Där hittar jag länkarna till det som debatteras i bloggosfären – och som rimligen bör debatteras i vårt program. Här är det lite synd att den östgötska twittosfären är omogen. Men vad tusan. Det har funkat i alla fall.

För mig har det blivit tydligt att vi gör programmet i den nya världen (så mycket som möjligt) och distribuerar det i den gamla.

Och vad ger då det här? Tja, det är lite lättare att jobba med ett stort nätverk än med ett litet. Det är väldigt mycket roligare. Och eftersom vi gör det vi ska enligt ledningen, alltså producerar kreativ och professionell lokal-tv till liten kostnad, så får vi hålla på. Och förhoppningsvis når vi det jag framförallt vill – relevans, på riktigt.

Ja, det är ett experiment.

Men min vision har klarnat. Jag vill bjuda in er djupare än någon annan tidigare vågat. För relevansens skull. För att inte vara en journalist som sticker huvudet i sanden och låtsas som om ingenting har hänt.

Tycker ni att jag ska labba vidare?

Anna Lindberg är programledare och programansvarig på 30Minuter hos mediekoncernen NTM.

Posted in Aktuellt, Projekt | Tagged , , , , , | View Comments

Kära företagsledare – det handlar om hur ni gör, inte vad ni gör (gästblogg)

Posted on 3 Jun, 2010 by Gästbloggare

Gästblogg av Erik Fors-Andrée, projektledare och webbstrateg hos PricewaterhouseCoopers.

Ni är fler och fler som börjar ta till er sociala medier. Ni har förstått att något händer på marknaden. Ni börjar förstå att ni behöver anpassa ert erbjudande och förändra det ni producerar, kanske till och med se över era affärsmodeller.

Men ni förstår fortfarande inte vad det egentligen handlar om. VAD ni producerar är sekundärt. Det avgörande är HUR ni producerar, det vill säga hur ni leder era företag.

Henry Ford revolutionerade bilindustrin när han 1908 lanserade sin “Model T” till ett pris långt under konkurrenterna. På sex år tog Ford nästan 50 % av bilmarknaden.

Men det var inte själva bilmodellen som var revolutionen – lika lite som det idag är Facebook eller Twitter som är revolutionen. Det stora genomslaget var hur bilen producerades. Genom att dela upp arbetet efter de olika komponenterna i en bil, mäta hur lång tid varje arbetsmoment tog och identifiera exakt vilket material varje moment krävde, så kunde Ford mångdubbla produktiviteten i sin fabrik.

Den teoretiska grunden för Fords genomslag var Fredrick Winslow Taylor som beskrev vad han kallade vetenskaplig ledning (Scientific Management). Det var en förändring i grunden av hur vi organiserar arbete och hur uppgifter fördelas, delegeras och följs upp mellan ledning och anställda.

”A complete mental revolution on the part of the workingman and an equally complete mental revolution on the part of those on the management’s side” (Fredrick Winslow Taylor)

Ni måste lämna Ford och Taylor bakom er

Exemplet med Ford lär oss en viktig läxa: Hur vi fördelar och leder arbete är i slutänden mycket mer avgörande än exakt vad vi producerar. Men Ford är också viktig på ett annat sätt: Det är Ford som format er till de ni är – det är Ford ni nu måste lämna bakom er.

Industrin lärde oss att stycka upp arbetet på olika personer för olika moment och olika komponenter. Industrin lärde oss att effektivisering kräver att någon står utanför det löpande bandet och ger instruktioner – arbetaren själv skulle tänka så lite som möjligt och aldrig agera självständigt. Som Henry Ford sa när han märkte att arbetarna tänkte för mycket:

”Why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached?” (Henry Ford)

Ni ler säkert åt detta idag och tycker att Henry Fords gamla citat är en annan verklighet än den ni lever i. Ändå är det precis så ni driver era företag! Det har format ert sätt att leda och organisera.

Den förändring som sker just nu är mycket större än Ford och Taylor. Och det är återigen ledarskapet och organisationen som måste förändras i grunden. Det går inte att leda ett företag 2010 på samma sätt som Ford gjorde 1910.

This is Conversational Management

1. Börja med att vända alla organisationsscheman upp-och-ner.

Den klassiska pyramiden med VD i toppen och många chefsnivåer ner till de anställda, utgår från Fords gamla tankar om att de anställda behöver en chef för att tala om vad de ska göra. Den börjar från högst placerade chef och utgår från paradigmet ”jag kräver”. Den fostrar till stuprörstänkande och skapar skygglappar mellan avdelningar och professioner.

Det nya ledarskapet har de anställda i toppen av pyramiden och utgår från paradigmet ”jag bidrar”. Vi – anställda och ledare – ger, delar, engagerar, skapar, samverkar och bidrar. Det är ett ledarskap som gör det naturligt att perspektiv möts, att folk tänker tillsammans, överskrider gränser och hittar nya synsätt.

I det gamla organisationsschemat vandrar dåligt verklighetsförankrade idéer nedåt i organisationen och bryts successivt ner mer och mer. I det nya organisationsschemat vandrar riktigt bra idéer ner från de anställda till företagsledningen.

Från att kräva av anställda… Till att anställda bidrar

2. Släpp sen på 90 % av det ni tror är affärshemligheter och information ”oss emellan”.

I en modern organisation skapar man tillsammans. Med varandra. Med kunderna. Kanske till och med helt öppet på marknaden.

Att omfamna förändring innebär inte bara att vara beredd på att förändra sig – utan att aktivt söka upp förändring. Utsätt idéerna och lösningarna för andra perspektiv så tidigt som möjligt.

Från övertag genom att hålla inne på kunskap och idéer… Till övertag genom att dela med sig av kunskap och idéer

3. Sluta tro att ni kan förutspå eller bestämma hur verkligheten ser ut.

I världen utanför produktionscykler och löpande band så är förändring och innovation den enda fasta punkten. Då kan du inte leda med traditionell processkontroll – du måste fokusera på att maximera teamets förmåga att hantera och söka upp nya krav. Det nya ledarskapet handlar om att utforska och anpassa sig snarare än bestämma sig och bryta upp i aktiviteter.

Från fokus på att utföra bestämda krav… Till fokus på att hantera och söka upp nya krav

4. Sluta skilja folk åt och sluta tänka sekventiellt.

Vid löpande bandet hade varje uppgift sin man och sin tidpunkt. När bottenplattan var fixerad vid transportbandet monterades fjädring, bensintank, axlar och växellåda i tur och ordning. Varje arbetsmoment väl skilt från de andra. Varje person väl skild från sina kollegor.

Kunskapssamhället kräver att man jobbar ihop och befruktas av varandras olika bakgrund och perspektiv. Låt varje sak ni genomför bestå av personer från allt det som tidigare var olika avdelningar. Och låt alla börja jobba samtidigt, inte en sekvens.

Från ”du först och jag sen”… Till ”vi jobbar tillsammans och samtidigt”

5. Få saker gjorda med en stark värdegrund och mission

Management har alltid handlat om att få saker gjorda genom andra människor. Skillnaden är att ”saker” inte längre kan definieras på samma atomistiska sätt som förut. Nytt ledarskap är mer holistiskt, det förenar snarare än segregerar. Ledarens uppgift är att skapa en gemensam värdegrund och en mission som är större än produkter, tjänster och enskilda medarbetare.

Det är en mental revolution

Om ni fnyser åt de här punkterna eller bortförklarar dem med att “det funkar ju inte” eller ”så kan man inte göra i vår verksamhet” så har ni abdikerat från ert ansvar som ledare. Och om ni tänker ”ok, jag ska bli ännu bättre på att lyssna på mina medarbetare” så har ni helt missat poängen. Det handlar inte om att göra lite mer av det ni gör. Det är en fullständig mental revolution för medarbetaren och en lika stor mental revolution för ledarskapet.

Nu, precis som alltid, hänger det på er som ledare om era organisationer lyckas eller inte!

Erik Fors-Andrée, är projektledare och webbstrateg hos PricewaterhouseCoopers. Han beskriver sig så här:
I have ten years experience of working with the internet. As a project manager I focus on creating innovation and business value in a complex environment, often with conflicting requirements and multiple stakeholders.
I’ve worked with organizations such as the Swedish Armed Forces, the Swedish National Television and the National Board of Health and Welfare.

Posted in Aktuellt, Gästblogg | Tagged , , , | View Comments

Sveriges Radio, hur tänkte ni nu?

Posted on 17 May, 2010 by Patrik Fältström

Jag har problem med den spelare som man får i botten på den websida som visas när man går till Sveriges Radios website. Det kanske har med mig att göra, med min webbläsare, eller vad som helst. Jag behövde dock hjälp för att få reda på hur jag får bort den. Den tar upp utrymme som för mig är viktigt. Utrymme som kunde använts för redaktionellt material.

Därför klickade jag runt lite och hittade på denna sida att man kunde skicka email till webmaster@sr.se. Efter att ha skickat dit får jag följande svar:

Date: Mon, 17 May 2010 07:56:26 +0200
From: “Webmaster SR Nya Medier” <webmaster.nyamedier@sr.se>
To: “Patrik Fältström” <patrik@frobbit.se>
Subject: Sv: Hur får jag bort spelaren från websidan? (Brev mottaget)

(Detta är ett automatiskt svarsmeddelande och vi har inte hunnit läsa din fråga.)

Just nu är det problem med den nya webbradion och en del besökare kan inte lyssna direkt på kanalerna i nya webbradion. Vi arbetar för att åtgärda detta så snart som möjligt!

Tills vidare, testa direktlänkarna här:
<http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3756&grupp=10632>

För frågor av andra slag kan du vända dig direkt till programmens redaktioner eller till Lyssnarservice, lyssnarservice@sr.se, för att få svar på.
Vid allmänna problem med webbradion kan du testa att lyssna med våra direktlänkar:

<http://www.sr.se/cgi-bin/mall/artikel.asp?ProgramID=2321&Artikel=787720>

Är det enstaka filer eller bara någon kanal du har problem med, så se om du kan få det att fungera bättre genom att använda länken “extern spelare” (finns i själva webbradion) på de filer du får problem med.

Läs hur du avhjälper många problem på http://sverigesradio.se/support

Med vänliga hälsningar

webbredaktionen
Sveriges Radio

Här kan man se en del problem med Sveriges Radios strategi.

  1. Skickar tillbaka mail från webmaster.nyamedier@sr.se när jag skickade till webmaster@sr.se (vilket är den adress som jag uppmanas använda.
  2. Att mailadress till webmaster använder domänen sr.se och inte sverigesradio.se
  3. Att det inte finns något MX-record i DNS för sverigesradio.se.
  4. Att mail man får tillbaka (se nedan) innehåller länkar som innehåller domännamnet sr.se och inte bara sverigesradio.se.
  5. Det råder förvirring om huruvida det är www.sverigesradio.se eller sverigesradio.se som ska användas, och det sker en redirect från www.sverigesradio.se till sverigesradio.se om man använder HTTP-protokollet. En redirect som förvirrar snarare än hjälper användaren.

Och liknande problem…

Ska ni (Sveriges Radio) byta till sverigesradio.se (vilket jag INTE anser ni ska göra), då ska ni göra det. Inte hålla på och trassla och gå halvvägs som ni nu gör.

Ni kan fortfarande ångra er.

Gör det!

Detta är också postat på Patriks blog, stupid.domain.name.

Posted in Aktuellt | View Comments